Tuesday, February 09, 2021

Separation anxiety




Tuesday greetings!!


I hope you all have had a good weekend. I am sure it has been quite wintry everywhere.


Here in my neck of the woods, the weekend meant some separation anxiety for the three of us.
You all know what I am talking about, the days leading up to a loved ones journey are the worst. I hate those last days before someone has to leave.
All the thoughts, the feeling that something is about to end, the uncertainty regarding when we’ll see each other again, the suit cases, the packing …
I hate being the person leaving, I have been THAT person sooooo many times in my life. Leaving Peter behind when I travel to Scandinavia for my annual two months long visit during (a normal) summer.
The separation from my parents, siblings and friends when it is time to return here again. ALL that.
I know exactly how it is. And now, I have to go thru the same thing with Karolina. IT IS SAD!
I hate good-byes SO much. And, I dislike the days leading up to it. It is almost easier to bear as soon as the person has left. The real pain is almost always worse before the person has actually left.
Transitions, they are NOT fun.

It was snowing so hard, it wasn’t really a big problem on the roads as they had been treated with all kinds of chemicals beforehand. And, it did not create a huge problem for the plane taking off either. EVEN though Karolina’s departure was delayed for an hour.
She sat on the runway, with 17 planes ahead of her, waiting for her flight to finally take off.
Lucky for Karolina though, there were very few passengers onboard her flight. She had a whole row to herself and nobody sat in front of her or behind her.
YAY.
BUT yes,  she had to wear her mask during the entire trip. She wore a face shield as well. I have to ask her if she removed said shield during the flight or if she kept it on for the duration?


 
Dulles Toll Road fairy empty this Sunday morning ...


Now she’s back in sunny California again.
She has to quarantine for a week before she can return to work at the restaurant. Mike is back as well, and the young couple is reunited.
May they stay healthy.


 




Peter and I are alone again.
Karolina, and her old folks, are at opposite coasts yet again ... 

OH yeah, Peter got a haircut Saturday morning.  HIS first haircut in EXACTLY a year!  NOW the COVID hair is GONE!!  I miss it a bit.  Peter does not miss it one bit :-)







Have a good February Tuesday!

18 comments:

Monica said...

Ha det så bra nu Annika, vet, dessa avsked, de känns fysiskt med, gör ont men så skönt sen att resan gått bra, man tänker ju på den med. Bra för K att M är på plats också och att de har varandra. Ja lika bra för
M att han har K där. Frisörbesök, jag tycker P var söt i de långa lockarna, hälsa det:-). Det hände lika här fast jag hade frisörsalong förra veckan och klippte maken, han blev så nöjd och det blev snyggt tycker jag själv men det längre var snyggt med. Önskar dig en fin vecka, vi har Vänliga Veckan hela veckan, den grundades 1946 i Stockholm men gäller hela landet förstås, jag fick tulpaner och choklad redan igår av maken så bra start.
å
M

Anonymous said...

Yvonne said....
Åh, jag förstår dig fullt ut det där med avsked, det är såååå sorgligt och i dessa tider när man inte vet när man kan ses nästa gång gör ju saken ännu värre. Förstår om huset känns tomt när Karolina åkt och hade varit hemma så pass länge. Skönt att resan gick bra både till flygplatsen och sen hennes flygning till LA. Skönt att hon har sin pojkvän där på plats också.

Vinterkörning är inte kul, många som inte behärskar det heller. Här i Stockholmstrakten är jag övertygad om att många kör så illa vintertid beror på att Stockholmare är vana att vägarna ska se och vara som sommarvägar. Vi åkte till Solna igår och de saltar motorvägarna så det är rena sommarvägar, sen kommer du in på mindre vägar där det inte är lika välordnat, men många fortsätter köra alldeles för fort och många farliga situationer kan uppstå. En annan är ju född och uppvuxen på riktiga vintervägar i Norrbotten och lärde mig köra bil på sådana också, så då får man en annan kunskap i hur man kör vintertid,

Här snöar det igen, inte så mycket än iaf, men vi har ju mer än väl med snö nu, så det känns onödigt att få mer.

Fina bilder från ditt vinterland, hoppas du får behålla vintern så länge du vill. Hur varmt har Karolina i LA den här tiden på året? Kul att hon fick känna på alla slags väder då hon var hemma, även vintern.

Ha en fin tisdag säger jag och skickar en stor kram från ett kritvitt Åkersberga

Christina said...

Åh Annika, jag vet allt för väl hur det känns med avsked... Tänker på dig lite extra och sänder styrkekramar. Det är tufft att vara långt från barnen men skönt att veta att hon är framme och har sin M hos sig. Jag hoppas innerligt att ni snart kan ses igen!
Medan vi var kvar i USA och alla frisörer hade stängt fick jag klippa min Peter. Något jag aldrig gjort förut. Vår dotter är frisörutbildad och var med på FaceTime! Det blev inte perfekt så klart men klart bättre än innan!
Sänder dig massor av varma kramar från ett kallt och snöigt Sverige!

Annika said...

Monica:
DET är nästan alltid värst dagarna innan. För att inte tala om kvällen innan, buhuuuuu!!! SÅ inte roligt.
Just avsked och uppbrott.
USCH.
Inte blir det bättre med åren heller, snarare tvärtom.
Exakt, så fort man vet att resan gått bra och de är hemma igen är det skönt och man lugnar sig, och sen går allt in i normala spår igen. Karolina har nog redan anpassat sig därute, tror jag!!
HAHA, Monica, jag gillade också Peters långa hår, han hade världens lockar i nacken. Såg ut som George Washington, fniss.
MEN det hade gått prick ett år nu. P tycker det är så skönt med kort hår igen.
OCH du har klippt din man!! Skönt för honom också :-)
Vänliga Veckan, den minns jag. GILLAR!!
Monica, hur går det med datorköp???
Kramen!! Alltid kul att se dig här!!

Annika said...

Yvonne:
USCH ja, jag hatar dem. Lika underbart ljuvligt som det är när personen (eller man själv) anländer, lika vidrigt är det vid avskedet.
OCH dagarna innan. Blä.
K har nog redan återanpassat sig till livet därute, och hon är ju med Mike. Känns bra att de for tillbaka samma dag.

ÅÅÅ, men JA! Det är samma här, Yvonne. Folk kör så in i bänken dåligt vid snöfall. VISST, vi har inte vinterdäck och snösvängen är sådär, milt sagt ...
MEN det finns somliga som tror att de kan dra på som vanligt för att att de har 4-hjulsdrift på sina bilar. DET är nästan alltid SUV:ar som ligger i dikena.
Så typiskt.
Säkert samma fenomen i Sthlm även om alla har vinterdäck. Men det går ju inte att ösa på som vanligt vid vinterväglag.
Helt klart att ni som lärt er köra bil i Norrland är mkt mkt bättre på det än andra.

Vi lär också ska få mer snö framöver. Inte mig emot, haha. Bring it on.
DET blev verkligen vinter det här året både här och där.

Kollade just vädret i LA framöver, det ligger mellan 18-21 grader de närmaste tio dagarna.
Hos mig är det mellan -3 till +3 de närmaste tio dagarna. Skillnad :-)

Stora kramar till dig!!

Annika said...

Christina.
JA DU vet verkligen!! Du vet exakt vad jag talar om- Du har ju barn långt borta (fast inte längre förstås, yay) och du har varit den som reser otaliga gånger.
TUFFT är det.
Vi har lekt med tanken att resa till LA i maj, men kan vi det? Är vi vaccinerade då? Tvivlar. Åker inte dit om vi inte fått vaccin, de är ju ännu så hårt drabbade där.
HAHA, ja du fick klippa din Peter till slut, fniss.
DET blev säkert bra.
:-D
Stora, stora kramar till dig. Nyfiken på ditt liv i Sverige!!!

BP said...

Separationsångest - klart du/ni lider av den. Jag menar speciellt i dessa pandemitider är man ju orolig jämnt om man har barn. Och i ert fall bor ju Karolina på andra sidan kontinenten och i en stad som verkligen har drabbats hårt av pandemin.
Vad gäller Peters frisyr så håller jag faktiskt med dig. Har alltid varit svag för killar med långt hår;-)

Keith said...

Peter looks like a completely different man. He really should have kept his hair for another year 😀 No, I know he's happy to have gotten rid of it. Always sad with having to say goodbye to a loved one. Glad Karolina got the whole row to herself.

Elisabeth said...

Jag är precis likadan som du, gillar verkligen INTE dagarna/dagen innan man själv eller någon annan ska åka iväg. När jag själv väl kommer iväg känns det oftast okej, men fy för att säga hejdå till människor. Efter jul, eller i januari rättare sagt, tyckte jag verkligen att det var jobbigt att åka hem till mig igen, inte p.g.a. jobbet eller Västervik, utan p.g.a. att det kändes så långt bort. Jämfört med Karolina och LA är det förstås ingenting, men det är ändå ingen resa man (jag) gör över en helg, speciellt inte på vintern och ännu mindre i dessa tider. Har så lätt att fastna i negativa spiraler också, och de där blir alltid värre när jag ska åka från en plats till en annan.

Haha, skönt för Peter att han kunde gå till frisören. ;-) Det ser ut som att Karolina fått sitt lockiga hår från honom, kan det stämma?

Annika said...

BP:
Ja, så är det verkligen. Och nu när ALLT är så svajigt också. Ingen vet ju något alls. Just ovissheten är så jobbig. PUST.
Men jag tror K återhämtat sig snabbt och är grundad i LA nu. Jag börjar landa också.
Du ser, haha, du ser! Du med. Ja jag saknar lockarna och det längre håret. MEN P trivs bättre så här, såååå .... :-)

Annika said...

Keith:
TWO years. Yeah, heck, I would have been game for that. BUUUT, he is so much happier now, haha.
K had a good flight, for sure.

Annika said...

Elisabeth:
USCH ja, de är hemska.
Man har det liksom med sig helatiden invärtes ... NU är det två dagar kvar, en dag, en kväll ...
Det blir så svårt att leva i nuet.
Det är nästan lättare då en älskad åkt, eller att man själv gett sig av.
JA, uppbrott och förändringar ... inte min grej.
Precis som du vid julen. Det här blir inte lättare med åren heller, tvärtom.
Jag förstår så väl att du inte gör resan till dina föräldrar över en helg. ALLA avstånd är jobbiga.
YESS, Karolinas lockar är absolut ett farsarv!!!

Eva i Dalarna said...

Usch att skiljas är att dö en smula (som i sången)..

Peter blev jättesnygg efter klippningen!

Annika said...

Eva:
Så är det verkligen.
OCH det blir INTE lättre med åren. Haha, tack, ja P är mkt nöjd nu med det korta håret:-D

Brysselkakan said...

Avsked är alltid tungt... eller nu ljög jag för vissa avsked är enbart positiva och allt beror på vem man ska säga hej då till. Men kan känna igen de där ångestfyllda timmarna innan; man vill så gärna göra det bästa av dem och det ända man känner är en stor saknad och personen har inte ens åkt! Samma sak varje gång T ska iväg på resor (vilket ju vi sluppit i ett år nu). Gillar bäst när han åker på en vardagsmorgon, då blir det som om han ska till jobbet och jag har hela dagen på mig att vänja mig. Värst är mitt på en söndag för hela helgen blir förstörd...

Men skönt att resan hem för K gick bra!
Och nyklippt make! Inte här, nä här är det tofs som gäller på min man!

Bloggblad said...

Så vackra vinterbilder! Självklart ska Peter ha kort hår, det lyfter! Jag är såååå trött på mitt coronahår, men jag var hos frissan några gånger medan covid tog en paus under sommarmånaderna. Nu är det nästan fem månader sen ... t.o.m. min man som tycker att det inte märks nån skillnad när jag går dit som vanligt, frågar om det inte är dags svart.

Har du hört sången ”Mötas och skiljas är livets gång”? Den brukar jag gnola på när det är dags. Fast jag har sällan så stor separationsångest.

Bloggblad said...

P.s. Den finns på youtube i jättefin inspelning, om du inte har hört den.

Annika said...

Bloggblad:
HEJ, nu först ser jag det här.
TACK för din kommentar.
TACK också för att du gillar mina bilder. Nu är det barmark här igen.
Peters korta hår, han gillar det bäst så. Men det var kul med covidhåret också, haha.
JAG har varit hos frissan tre gånger detta år, men hat förbjudit Peter, haha. BARA för att jag var så nyfiken på att se hur ett års utväxt skulle komma att se ut.

NEJ, jag ska genast leta upp den sången på YT!! TACK för det!!