Friday, February 26, 2016

Ojämn bloggverksamhet.

Godmorgon fredag! Godmorgon bloggvänner och läsare!!


Skönt med fredag igen.
Alltid.
FRIYAY!

Nu, mina vänner, kommer det att bli oregelbunden verksamhet här i två veckor framöver.
Mitt bloggande kommer att bli sporadiskt, kanske bara något enstaka inlägg då och då. I värsta fall blir det inget skrivet alls.
Saken är den att min mamma och hennes väninna (även min väninna förresten för jag har känt henne hela mitt liv) kommer hit på söndag!
SÅ roligt.
De är här i två veckor. Det är ju så att när jag har besök, eller åker bort, lägger jag min blogg på is.
Min mamma och väninnan ska vara här och fira min stora dag, alltså dagen då jag fyller 50!
Men dit är det ännu lite mer än två veckor, hihi!
Dock, det är därför de kommer hit, och jag är jätteglad för det.

När de kommer ska vi göra det man brukar göra, åka in till DC, åka till bergen, gå på promenader, shoppa och shoppa och sen shoppa lite till. Vi ska äta och dricka gott och ha det allmänt bra.
Vi ska åka till Elon också och hälsa på Karolina.
Vädret i nästa vecka ser lovande ut, runt 15-16 grader och sol. DET blir utmärkt det, känner jag.
Jag hoppas att vi ska kunna sitta ute i solen och fika.
Kort sagt, jag hoppas att det ska bli ett bra och lyckat besök för oss alla!

Nu till något annat ...

På söndag är det 30 år sedan Olof Palme mördades.
Jag minns det hela som om det vore igår.
Jag skulle flytta hemifrån den 1 mars 1986. Till min lycka hade jag fått ett andrahandskontrakt på en fin etta i Hässelby Strand som jag skulle hyra medan ägaren skulle tillbringa ett år i USA.
Det var en jättefin lägenhet högst upp i huset med fantastisk utsikt över Mälaren.
Natten mot den första mars låg jag sömnlös.
Min mamma och mina bröder var på sportlovsresa hos min mormor och morfar. Min syrra var inte hemma denna natt. OCH min pappa var hos goda vänner. Jag var ensam hemma.
Låg och lyssnade på nattradion och tänkte på flytten nästa dag. Måste ha slumrat till för när jag vaknade lite senare spelades det bara klassisk musik. OCH jag började fundera  på varför man gått över till att spela klassisk musik …
Sen, väldigt snart,  kom det en nyhetssändning och då:
Olof Palme är död, han mördades klockan …
Helt chockad gick jag upp ur sängen. Min pappa kom hem en liten stund senare, och jag frågade honom om han hört. Nej, det hade han inte.
Vi slog på radion, och sen också TV:n, tror jag.
Efter detta chockbesked som skakade mig, och alla, djupt, var det nog ännu svårare att somna.
Men, jag flyttade nästa dag. Pappa, Sara och jag flyttade in mina få prylar i den fina möblerade lägenheten där jag sen bodde i ett år.
Jag var inne i stan när Palme begravdes, minns kistan längs kortegevägen.  Hur sorgligt och konstigt det kändes.   Jo, jag och mina kompisar var även inne vid mordplatsen och lade röda rosor där.
Än idag kan jag inte gå förbi platsen där Palme mördades utan att tänka på natten det hände och hur hemskt jag tyckte att det var. OCH är. ÄN idag!



Antar att ni också minns exakt var ni befann er när ni fick höra den nyheten?
Jag har samma glasklara minnen av 9/11.
Vissa händelser etsar sig fast för alltid.
De som var med när JFK mördades (själv var inte född då) minns ju även de exakt var de befann sig då nyheten kom.
Eller när Lady Di dog (jag var vid beachen i South Carolina då).


Nej, hörrni, nu får ni ha en fin och bra helg!
OCH så skriver jag här när jag skriver här, så att säga.
Ni får titta in ibland och se om det “hänt något”.
Jag kommer att hålla instagram kokande, så vitt jag nu kan kalla min aktivitet där kokande? Men en bild om dagen ska det väl kunna bli, alltså ungefär som vanligt.


HA det så gott ALLA NI tills vi hörs igen!!

Thursday, February 25, 2016

RIKTIGT OTÄCKT VÄDER, kul, förslag, Netflix-tips och "pryttlar".

Hej och godmorgon veckans näst bästa dag!



*   Vädret  eller IT WAS A DARK AND STORMY NIGHT!
… Jamen ja, vad ska man säga?
Regn i massor. Två dagars idogt regnade.
Det är ganska milt också, så snöhögarna försvinner. TACK för det!
Åska fick vi också igår, riktigt KRAFTIGA, HÄFTIGA urladdningar i flera timmar.
MEN det läskigaste igår var att vi fick TORNADOVARNINGAR!! Frampå eftermiddagen blev det alldeles mörkt.   På nolltid kom mörkret. Det åskade och regnade.  Man började rapportera om "tornado warnings" och "funnel clouds".  Detta togs på största allvar.
Jag lyssnade på meteorlogerna HELA tiden.
Luften blev lilagrön, det vräkte ner regn i sjok och det ÅSKADE!
Naturligtvis var Peter INTE hemma. HUR typiskt är inte DET?
Vi ombads (av meteorlogerna) att gå ner i källare eller gå till rum som är fönsterlösa.  Så jag tog min dator och mobil och gick ner i källaren. Där satt jag i mörkret i gillestugan/gästrummet och följde stormen. Tittade faktiskt ut på den hela tiden.
Såg nog ut som ett spöke i mörkret med bara datorns ljus som källa.
Tror inte det var någon omedelbar fara,  OCH någon tornade slog aldrig ner någonstans i DC-området, men riktigt OTÄCKT var det. RIKTIGT JÄVLA otäckt.
Jag höll SMS-kontakt med min granne hela tiden. Hon satt också i källaren hemma hos sig. Hon frågade om jag ville komma över. Nej,  jag vågade inte gå ut. Never ever i det vädret.
PUST!
Nej, men detta är andra gången jag varit med om tornados som VERKLIGEN ligger på lut. Första gången var när Karolina var nyfödd, och det var nog värre än detta. Eller också tog jag det värre då som nybliven mamma med en en veckas gammal baby i famnen.
Sen har vi varit med om en och annan tornoadovarning under åren, men alltid på sommaren.
DET MÅSTE vara VÄLDIGT ovanligt med tornados i februari. Bara DET är ju otäckt.
Resten av kvällen då?  Åska, HAGEL och hårda vindar.

Igårkväll, DC-metro area.  MITT i värsta rusningstrafiken.  Vilket jäkla otäckt väder!



*  KUL!


Säger tack för ALLA kommentarer på mitt nostalgiinlägg igår. Det är alltid tacksamt att skriva ett sådant inlägg, för jag vet ju att NI också MINNS!
OCH ni får mig att minnas sådant som jag glömt bort.
Gillar det verkligen.
Som alltid har jag mer nostalgi på lut, så det kommer fler Nostalgi-Annika snart!
Jag var nog den enda som gillade bafucin, efter vad det verkar.
Jag kunde stoppa i mig dem som godis, hehe. Ehh … NEJ det skulle jag inte kunna idag!
Minns när Fishermans Friend kom också, trodde de skulle smaka som lakrisal. Aj, aj, det blev en liten chock att stoppa dem i munnen.
Men, bra halstabletter var/är det!
Så tack för att ni delar med er av era egna minnen!


*  OCH, så får ni SÅ gärna …

… komma med idéer och tips på vad ni kanske tycker att jag ska blogga mer om.
Något ni är nyfikna på.
Något ni skulle vilja att Yours Truly ska skriva om.
Igår fick jag en kommentar från en ny läsare som tycker att jag ska skriva om hur det är att inte längre ha svenska som det dagliga språket. OCH hur det är att byta språk.
Jag har skrivit om det förr, men det tål absolut att tas upp igen.
So stay tuned …



*  Veckan Netflix-tips
Ah, det är verkligen roligt för mig då ni som läser här börjar följa serier, eller se filmer, som jag tipsat om.
GULD!
Det värmer!
Nu ska ni få ännu ett tips på en dokumentärserie på Netflix. Den är Netflix-producerad och därmed har den redan en kvalitetsstämpel som heter duga.
SE  COOKED!
Verkligen bra, och verkligen informativ. Michael Pollan går tillbaka till rötterna i matlagning, och han gör det via de fyra elementen, eld, vatten, jord och luft.
Inspirerande!!




* Jag kör med det jag kallar" pryttlar".

För några år sedan, eller något år sedan, började jag använda mig av det jag kallar pryttlar när jag tvättar. Man slänger in en handfull direkt i tvättrumman innan man sätter igång tvättmaskinen. Jag älskar det just för doftens skull. Just dessa doftar precis såsom jag vill att tvätt ska dofta (det finns ett otal olika märken på marknaden). Det förstärker tvättmedlets egen doft och håller den där nytvättade doften så mycket längre. Vet inte om det finns hemma faktiskt, och jag har inget svenskt ord för detta.
För den som inte vill att tvätten ska dofta alls är detta ingenting. Men för den, liksom jag, som är en sucker för goda dofter på tvättmedel är detta härligt. Förmodligen helt onödigt inköp. Men, tjaa...jag gillar mina pryttlar.




Önskar er alla en fin torsdag!

Wednesday, February 24, 2016

Nostalgi-Annika: Sjukdagar och skol-TV ...

Hej och godmorgon onsdag!


Idag tänkte jag att vi skulle bita tag i ett nostalgiinlägg igen.
Vad säger ni om det?
Jag hoppas att ni är med på noterna.

Nu är det förkylningstider och flunsatider. Många är däckade. Inte jag (PEPPAR, PEPPAR!!) och inte min make (som tar flunsavaccinet varje år. Det gör inte jag, tar flunsavaccinet alltså).
So far so good, vi är ännu friska från förkylningar och flunsor.

När jag var liten drabbades jag, och mina syskon, ofta av halsfluss på vintern. Det kunde betyda många dagar hemma med antibiotika och viss sänghållning.
Numera är det länge sen jag åkte på halsfluss (knock on wood, igen då …).
PÅ den tiden då jag var barn, alltså sent 60-tal, hela 70-talet och tidigt 80-tal, fanns inga paddor, datorer och smarta lurar. Nej, absolut inte. Hade vi fått höra om sådant hade vi trott att det var ett skämt och lite av en önskedröm. För vi brukade ibland fantisera om hur det skulle vara om ALLA hade en bärbar telefon som de alltid hade med sig.
Sjukdagarna tillbringades med att läsa böcker, serietidningar eller kanske kolla på morgon-tv …

Minns ni morgonprogrammen under veckorna på 70-talet?
Det gör jag. Iallafall minns jag vissa program.
Det var dem man fick titta på om man ville se på TV. Några barnkanaler fanns ju INTE på den tiden. Istället fick man snällt förlita sig på att UTBILDNINGSRADION sände något program, och det har jag för mig att de gjorde ganska ofta.
Det var UR och TRU som sände skol-TV på morgonen. Någon skol-TV kan jag aldrig minnas att vi tittade på i skolan, utan det var något man tittade på då man var sjuk.
Naturligtvis var det bara ettan och tvåan på tv som gällde, några andra kanaler fanns inte.

Man tog sitt täcke, eller la sig under en filt, på soffan i vardagsrummet. TV:n fick man knäppa på för hand (glöm fjärrkontroller), och sen var det bara att hoppas på att det skulle visas något som åtminstone var lite roligt.
Jag minns att jag brukade gilla att se Klotet som gick på skol-TV. Minns fortfarande signaturen till det programmet:
Jorden till månen hallå, hallå.
Klotet var kanske favoriten på UR. Tage Danielsson och Ulla Danielsson (ej gifta).




Minns också att det var en hel del “Språka” på morgonen. Minns ni de programmen?
Språka på finska.
Språka på Serbokroatiska.
Språka på italienska.
Språka på grekiska.
Jag brukade bara se på de programmen om det inte fanns något annat att titta på. Måttligt intresserad, med andra ord.





Åh, sedan fanns ett program där man lärde sig engelska. Äkta brittisk engelska. Men korrekt uttal, övningsdel och rubbet.
Det brukade jag titta på, och härma uttalet, förstås. Och den skolengelska vi fick lära oss var ju givetvis den brittiska också.
Numera är den bortslipad hos mig, den brittiska. OCH jag talar amerikansk engelska (med svennebrytning), och får anstränga mig lite extra för att höra vad de säger i engelska serier och filmer, hihi.



Sen fanns OM också, och det är nog klassisk sjukmorgon a la 70-tal! MINNS ni detta? Jag minns signaturen här också!
Komiskt.





Bara att se dessa hallåor är en nostalgitripp i sig.
Somliga av dem minns jag än idag.





Sjukdagar förr:
Morgon-tv med UR och TRU.
Serietidningar.
Böcker.
Målarböcker och pysselböcker.
Bafucin för halsen
Strepsils för halsen.
Vicks Blå.
Honungsvatten (som jag avskydde).
Läskiga stora penicillinpiller som skulle sväljas hela.
Varm svartvinbärssaft
Halv-Fem barnprogram som sändes varje veckodag klockan 16:30.
Lite läxläsning (när kompisarna kom över med skolböcker, eller mamma hade varit i skolan och hämtat skoluppgifter från fröken).
Det var så himla TRIST att ligga i sängen, och jag undrar hur mycket jag egentligen höll sängen?

Kommer ni ihåg den här asken?  Bild från Tradera.

För sju år sedan hade jag och Karolina influensan samtidigt. Det var sista gången jag hade den vidriga åkomman. HOPPAS innerligt det dröjer LÄNGE tills nästa gång.
Vad jag minns orkade vi bara ligga i varsin soffa i vardagsrummet och glo. Jag brukar vilja lämna sängen då jag är sjuk, klä på mig och lägga mig på soffan istället. Inbillar mig att jag känner mig mindre sjuk då. Vi hade så ont i kroppen, och var så sjuka, febriga och hostiga.
Bedrövligt.
Minns att vi knappt orkade hålla i fjärrkontrollen och byta kanal på tv:n, om vi ens orkade titta. Jag kommer iallafall ihåg att vi inte orkade läsa vare sig böcker eller tidningar.
USCH!
Vidrigt.
Men kanaler (och filmer på dvd) en masse hade vi haft att titta på om vi hade velat, och orkat. Då kändes 70-talets skol-TV väldigt långt borta.


Vad har nu för minnen av skol-TV?
Hur minns du att du tillbringade dina sjukdagar under barndomen?
Vad gjorde, och orkade du göra då du var sjuk under uppväxten?

Tuesday, February 23, 2016

The day I show you UGLY!

Good morning Tuesday!


Oh boy, February is almost over by now. Almost.
The last week of the month is here.

Nature, at the moment, is in that VERY, VERY boring state between winter and spring.
It is safe to say that it is kind of ugly, sorry nature.
BUT, you--dear nature-- will bounce back.  Pretty soon you will get dressed in your  most beautiful queen regalia of full spring!

Yes, today I am going to show you UGLY. How it is right now outside where I live.
We could still get a big snow storm ( HOWEVER, I hope NOT) and it can still get bitter cold.
Spring is less than a month away.
Pretty soon we will be turning our backs on the winter of 2016. Hey winter 2016, you were a weird one.
One for the books, to tell you the truth.


I took the pictures in today’s post during my walk yesterday.
Ugly, ugly nature.
The in-between-season.
The season that my daughter does not like at ALL.

This is here and now.
The temp was around 37 degrees F, or 3 C.
It felt milder than that.
Yesterday's high hit 50 degrees F, or 10 C.

Well, come along and let us look at UGLY.



This is my closest pool.  Right now it looks ... Plain ugly.



One of the paths where I walk.  Is it November, or is it February?  It could be either ...
However, November is prettier than this.


The snow piles linger on.  They wont budge. Yet.  This is the Elementary School near my house.


ON the sidewalks as well.  UGLY.  Ugly as sin!






A week ago this was ice porn.  Now it is ... NOTHING.


Yeah, yeah. yeah....yada, yada, yada...


Is this a toaster?  NO, it is for the power lines.  In Reston all the power lines are buried underground (THANK YOU FOR THAT!!), so these little "toasters" can be seen here and there in the landscape.  They don't bother me.  I happen to have one pretty close to my house as well.


In the grayness of a Monday morn ...


A bit of ice lingers around the shores.  Ugly? Sure ...


These ducks, tho ...


A flower bed awaits spring.


Bonjour Tristesse!  Ummm ... Yeah, whoever kept their Christmas tree way too long.  Not cool in my book.


NO bath for me ...


Pretty little corner ...or? 


Well, in a couple of weeks these bushes should be ALL dressed in yellow.  They are forsythias.  Now they are, you guessed it; UGLY.








Not much to say about these.  Either.


But, alas, it is easy to find something pretty as well.  Sure it is.  You all know that I happen to find prettiness in most things.  This post is more of a little wink ...


Outside my house.  Snowdrops.


Mondays are trash days.  Ugly?  uhu ...


BUT the daffodils are fighting for their right to bloom!

Big fat sigh ...

Monday, February 22, 2016

Ny vecka!

Godmorgon nya veckan!


Sista veckan i februari.
Jag tycker de här första månaderna har gått fort. Som alltid.

Som alltid ska jag också ta och punkta veckoslutet.  Eller ja, det har ju blivit så de senaste veckorna, och jag tycker det är en ganska bekväm form att skriva i.


*   Lotta på middag!
Ja, Lotta (Charmiga Charlie) tog tunnelbanan från DC och ut till Reston i torsdags.
Hemma i mitt kök puttrade en Coq au Vin medan jag for upp till tunnelbanan för att hämta henne. Sen åkte vi hem hit och drack prosecco, åt ost och kex och hade så trevligt.
Ja, vad jag gillar Lotta. Skulle önska att vi bodde närmare varandra.
Vi babblade hela kvällen.
Vid 22:30 blev det så att Peter och jag körde henne in till DC, till hotellet, igen! Det kändes helt rätt, och på det sättet fick Lotta se hur underbart vackert det är att komma in från Virginia med bil till DC. Det är då man ser alla monumenten som BÄST då man kör in över Potomac River!
En SÅ bra kväll, och så himla mysigt och “klickande grande”.
Tänk så otroligt många underbara människor jag mött via min blogg, och andras bloggar, det är faktiskt helt ofattbart.
Kan bara beklaga att det var så mörkt när Lotta kom, på så sätt såg hon inget av hur fint det är runt där jag bor. DOCK, på vägen tillbaka till DC körde vi igenom Reston Town Center (en pytteliten omväg, men det är det värt).



*   Fredagen!
Kallt, och rått.
På kvällen testade vi en ny restaurang i Reston Town Center. Not Your Average Joe’s. Helt OK, men vi satt vid ett bord i baren. Det var ganska högljutt, och jag blir så sur på att det ibland går så snabbt då man är ute och äter.
Drinkarna kommer in direkt, sen kommer förrätten in, och påföljs nästan direkt av huvudrätten.
Det tog oss 45 minuter och så var vi ute igen.
Trist, trist tycker jag.


*   Tvättade mina fönster.
I lördags var det riktigt, riktigt milt.
SÅ, jag tvättade dororona. Oj oj…
Det är ett jobb som jag egentligen gärna gör, men eftersom fönsterna här är så “vanskapta”  är det nästan omöjligt att tvätta dem på övervåningen. Jag kommer inte åt hela ytan på ytterfönsterna. Sjuk design. Det här är ganska nya fönster också, men de har tydligen inte kommit på hur man ska göra dem lite mer fönsterputsvänliga.
Nej, ska man få de yttre fönstret putsat ordentligt så får man vackert ta en stege och klättra upp och göra det utifrån. OCH nej, jag törs inte det. Men Peter ska kliva upp och göra det sen. På mellanplan och källare går det bra för jag kan tvätta fönsterna ståendes utomhus.
Skönt att ha gjort det iallfall även om jag svär över hur dumt konstruerat det är.

*  OCH sen …
På eftermiddagen SATT jag mycket riktigt på mitt deck och drack te.
DET var 20 grader varmt ute.
Ja, jag vet, helt otroligt.
DET var verkligen vår i luften, det kan jag säga.
Det var så härligt att sitta med tekoppen och en tidning.
Underbart.



Utetermometern på decket.  Ahh!!

Min utsikt var skönare än vanligt i värmen i lördags!

*  God middag.
Japp, lagade middag hemma. Det är klart bäst.
Först satt Peter och jag och snackade och drack vin och åt lite snacks i över en timme. Sen åt vi mat.
Mmm …
Så skönt att vara HEMMA!  Jag är nog lite trött på att gå ut och äta för tillfället, tror jag.
Vi tittade sen på en dokumentär som handlade om Camino de Santiago, som jag är lite besatt av för tillfället (liksom Appalachian Trail).
OCH sen såg vi en dokumentär på Netflix om den svarta ballerinan Misty Copepland. A Ballerina’s Tale. SÅ bra!



*   Moderskeppet.
Just precis, for till Moderskeppet så att vi var där då de öppnade, klockan 10.
Moderskeppet är alltså IKEA.
Där köptes lite ditt och datt.
Jag köpte dock inget godis. Tycker Ikeas smågodis tyvärr är helt värdo! Inte värt att köpa hem.
Men en ny garderob till sovrummet blev det iallafall, och det var ju därför vi for dit.


Nu önskar jag er alla en fin och BRA måndag!!

Friday, February 19, 2016

Happy Friday!

Happy Friday!
TGIF!
Äntligen fredag!
Helg!


Samma visa varje vecka. Jajamen.
På bloggar, på Facebook och på Instagram.
OCH såklart, i riktiga livet!


Vi ska få en oerhört mild helg här i The Mid-Atlantic. Detsamma gäller nog för hela östkusten, skulle jag tro.
Faktum är att vi imorgon kan se fram emot temperaturer på uppemot 17-18 grader.
Ja, jag säger då det ...
Det kan nog bli en kopp te på decket då.

I nästa vecka?
Tjaaa ... vad sägs om ett stycke snö igen?
Jajamen, detta nådens år är allt möjligt.


När jag skriver det här inlägget håller jag på att fixa lite inför Lottas ankomst.
OCH, precis som alla mina inlägg skriver jag dem dagen före de publiceras (SÅ LOTTA har varit här redan!  OCH vi hade det SÅÅÅ himla BRA. Mer om det på måndag)
Maten är i ugnen. Proseccon ligger på kylning.
Det känns så roligt med besöket. Lovar att berätta allt på måndag.
Lotta tar tunnelbanan ut till ändstationen på silverlinjen, alltså Reston.
Så himla kul att hon tar sig hela vägen ut hit till "suburbia" från downtown DC. Det tar ändå 45 minuter med tricken.
Lotta är lite hemlig sådär, så det blir ingen bild på henne på måndag.
Men, jag ska kanske plåta lite annat.


Den här helgen blir det lite gott att äta hemma hos oss igen.
Alltså, jag gillar verkligen våra helgmiddagar.
Det kommer även att bli en liten tripp till Moderskeppet. Ja, det är IKEA det!

Åh, planschen i mitt kök som jag visade igår är FANART! Alltså, straight out of Gilmore Girls.
Luke (killen som bär ut frukosten på bilden) äger en välbesökt diner i den lilla staden Stars Hollow.
Luke spelas av Scott Patterson i serien, och han ser... ja ... väldigt BRA ut ... TO say the least (den nyfikne får googla denne man). Det är Luke och Lorelai (SKITSNYGGA Lauren Graham alltså) som har en sådan kemi genom hela Gilmore Girls.
Jaha, där fick ni er lite GG-trivia till livs också, hehe.
Besatt? Jag?! Nä!
Förresten, en person bland er som kommenterade igår visste direkt:  Anna i Sheffield 
Anna, jag visste att du skulle knäppa det på stört!

Ha nu en riktigt fin helg, kära ni!!




Här är några av veckans instagrambilder.  Den ovan från min nedre uteplats.


Promenadbild från dagen då jag svor som mest över den svarta isen på vägar och stigar ... Jag gick mest bredvid vägen, i snön.  Kändes lite säkrare.




Veckans tulpaner.

Thursday, February 18, 2016

Bloggvän på besök, köksinspo, mer halka, icebugs och kamera ...

Hej och godmorgon denna torsdag!



*  Vet ni vem som kommer hem till MIG ikväll?

En del av er “känner” henne som feel-good bloggare och bloggkommentator.    Hon har även ett mycket inspirerande Instagram-konto. Den person som kommer hem till mig ikväll är bloggvännen Lotta-Charlie.
ROLIGT!
Vi ska äta middag i mitt kök, och jag hoppas att hon gillar min mat. GULP!!
Det ska iallafall bli jättekul att ses.
Roligt och speciellt! Lotta är på konferens i DC och hon tar en Uber och/eller tunnelbanan ut hit till the BURBS!!



*  Varifrån kommer inspon?

Någon av er kommer att veta direkt varifrån inspon och “nicken” till denna inramade affisch kommer. De flesta av er har nog ingen aning, och det är inte konstigt.
Jag hittade denna på Etsy,  en sida som jag för övrigt gillar lite för mycket, hmmmm …
Jag tycker att den passar så bra i mitt kök.
Beställde denna direkt från tjejen som gör dessa plancher i Kalifornien.
Alla gånger kommer någon av er att veta svaret, och om inte så lovar jag att tala om det i morgondagens inlägg.


Finns numera i mitt kök!

*   SÅ less. SÅ less

Jag vet, gud vad jag klagat över is och halka denna vinter.
Is på parkvägar och på trottoarer. Less så in i bängen att att ständigt och jämt vara rädd för att stå på näsan, och att treva mig fram då jag går ut.
Snart ska jag köpa Icebug-skor. Det kommer att bliså skönt.
Någon av er som har ett par sådana?
Isåfall, hur gillar ni dem?
ÄR de effektiva på is?  På svart is?
Antar att vintern, och isen, snart är ett minne blott. MEN det kommer nya vintrar, och jag är så trött på att känna denna begränsing och rädsla för att halka omkull då jag är ute och går.
Säkert har det med åldern att göra också. Kan inte direkt minnas att jag tyckte att det var så här jobbigt förr om åren.  Dessa finns på bland annat butiken REI som är en affär för sådana som vandrar mycket, en stor butik som är helt inriktad på friluftsaktiviteter.  Faktum är att jag snart ska investera i ett par riktiga vandringskängor därifrån också.  Gillar REI, en butik som inspirerar mig!


Icebugs är svenska!  DET gör det hela ännu roligare!

*   Kameran

Det var roligt att ta del av era tekniktankar igår.
Jag har ju en pryl till som jag verkligen inte vill vara utan, det är min kamera. Min älskade Canon.
Nej, den skulle jag inte vilja vara utan för aldrig det. Canon är också en av mina allra käraste prylar. Kanske inte en pryl som jag använder varje dag, men det är definitivt en pryl jag är beroende av. Att endast fota med iPhone funkar inte för mig. Jo, det funkar på en instagramnivå, men inte då jag vill ta det ett steg, eller flera, till.
Tack och lov för min systemkamera. Nu börjar den bli lite till åren, och den är välanvänd till max. Fem år fyller den i mars.
OCH det märks.
Än är den helt OK, men nog märks det att den sett sina bästa dagar. Tror att det är slutaren som blir sämre (tröttare) med åren. Det är en lite bedagad trotjänare jag har.
Snart börjar det bli dags att skaffa en ny.



Nu ska jag önska er alla en fin torsdag.

Wednesday, February 17, 2016

Prylarna och tekniken...

Godmorgon onsdag!




Datorn--min älskade laptop--är nog min allra käraste bland de tekniska prylar jag äger.
Den pryl jag allra minst skulle vilja byta bort.
Allt finns i min laptop. Här finns mina bilder, mina kontakter, mina texter och hela världen finns i datorn bara genom ett klick.
Det är från min laptop jag bloggar, och det är faktiskt via datorn som jag—och de flesta andra— sköter stora delar av våra liv.
Vad gjorde man utan sin dator?
Numera ringer jag knappt någon mer. Jag kontaktar dem via min dator, eller via SMS.
Jag har nästan glömt bort hur man ringer i telefonen.
Ska jag beställa tid gör jag det via datorn.
Ska jag beställa någon pryl gör jag det återigen via datorn.
Om jag bokar bord gör jag det via datorn, eller via någon app.
Ska jag kolla flygtider eller dylikt klickas det lätt upp via datorn.
När jag ser svensk tv gör jag det via min dator. Tack vare VPN till stor del, förstås, även detta via datorn eller via AppleTV numera också. All things just keep getting better.
Datorn är livet. OM man ska vara krass.
Allt ryms på en 15- tums skärm (i mitt fall). Eller, det kan ju föralldel också rymmas på mobilen också även om jag föredrar att sköta det mesta ovan via min laptop.
Tänk att det fanns ett liv INNAN detta.
Ett långt liv dessutom. Hela 31 år vandrade jag på jorden innan denna teknik kom in i mitt liv.
Då visste vi inget annat, och det gick bra det med.




Jag minns när jag fick min fösta mobil. Det var 1997, Karolina var ett år.
Det var en Ericsson, och Peter och jag delade på den luren.
Ibland hade han den, ibland jag.
Komiskt.
Det var svårt med mottagningen ibland, och vi kunde inte skicka sms via den.
Efter den första Ericsson-luren blev vi med Nokia fram tills att de smarta lurarna kom in i bilden.



Vi skaffade internet och dator 1998.
Internet via AOL, America Online.
Och jag minns fortfarande bruset och pipen innan man kom ut på nätet.
Försökte någon ringa upp en medan man var online var det kört. Ingen kunde komma fram.
I början läste jag mest svenska dagstidningar på nätet. OCH jag mailade förstås massor, MASSOR mailade jag. Alla dem som jag tidigare brevväxlat med blev mailvänner istället. Ja, de som hade internet då, förstås.
Det var fantastiskt att hitta nya mails i inboxen varje dag, ibland FLERA gånger om dagen. OCH att därtill kunna skriva svar dagligen.
Lyx!
OCH ja, faktum är att det fortfarande känns lyxigt hur snabbt man idag kan kommunicera utan att det behöver kosta en förmögenhet. Och framförallt är det fantastiskt över att allt går på ett ögonblick.


Appar som WhatsApp, och såklart iMessage och FaceTime, är ju gudasända. Tänk att det inte kostar något alls.
När jag var ny i USA, och under många år därefter, kostade det multum att ringa hem till Sverige. Det fanns billigare perioder man kunde ringa under, men för det mesta var det dyrt som krut. På den tiden arbetade Peter för telefonbolaget MCI, så vi hade till och med lite rabatt. Men det blev ändå så förgrymmandes DYRT.
Idag kostar det inte mycket alls att ringa med sin vanliga telefon. Snacka om att priset för utlandssamtal har rasat i pris.
Men, det är ju så att idag talar de flesta helt gratis (eller nästintill) när de ringer via mobiler och datorer, så de etablerade telefonbolagen måste ju rätta in sig i leden.



Vi kommer snart att säga upp vår fasta telefon. Det är ingen som ringer på den längre. Bara försäljare av allehanda slag. Vi svarar knappt i den telefonen längre när den ringer.
Det finns ingen anledning att ha kvar den längre.  Kostnaden för den kan vi strypa.  När någon ringer oss så kontaktar de oss via våra mobiler numera.
Samma med mig, vill jag tala med någon så ringer jag endast till personens mobil, inte till hemtelefonen.
Alltid.

Tänk ändå vilken utveckling det skett på 25 år!
När jag kom hit var det brev, snail mails, gällde.
Du skrev brevet, postade, och ungefär tio till fjorton dagar senare kunde du få svar, om du hade tur och personen i fråga svarade snabbt. Det var spännande att gå till brevlådan på den tiden. Ibland var det verklig jackpot då man öppnade lådan.

Ringde man hem till Sverige, eller till mormor i Österbotten, fick man verkligen planera sina minuter.
OCH sen sved det när telefonräkningen kom.
Idag går allt på nolltid.
Jag mailar, jag skriver min blogg, jag finns på Facebook och Instagram. Fotografier kan man dela med sig av direkt.
Vill man “facetima” gör man det med ett klick på dator eller mobil.
OM jag vill lyssna på svensk radio gör jag det lika lätt.
Svensk tv likaså.
LYX, ja för mig känns det nästan fortfarande smått otroligt att man kan göra allt detta.
Vilken utveckling!
Sen finns det en massa medier jag inte har öppnat konton i, som twitter, snapchat och Pinterest.
Men, många äro de sociala kanalerna idag!



Jag är beroende av min dator.  OCH visst, av min mobil också.
Det är vi väl alla?
Eller vad säger NI?

Vilken teknisk pryl använder du mest?
Är det din mobil?
Din dator?
Din padda?
Din TV?
Något helt annat kanske?

Ha en bra onsdag, fina ni!

Samtliga bilder idag från nätet

Tuesday, February 16, 2016

CLASSIC President's Day behavior!

Morning  to you, my Tuesday peeps!


Yesterday marked President's Day here in the US.
And, as SO many times before ON this VERY day we got a snow storm..
I have no idea how many times this has happened in the past. But, it seems to be the norm year after year after year.
Prez Day=snow storm.
Nothing more, nothing less.


We are far from spring yet.
No, you cannot even start dreaming about spring until mid March, not even here in the DC and Mid-Atlantic area.
Winter will remain until it doesn't.


It's been a very strange winter, to say the very least.
In December, it was sickly mild.
Christmas gave us all time high temperatures. Christmas really was PLAIN weird, to tell you the truth. I hope we will never, ever experience a Christmas like the one we had ever again.
January started out mild, then came the blizzard from hell, Jonas/Snowzilla.
Then it got mild. AGAIN.
Then we got some kind of Polar Vortex system for a week (last week that was).
Yesterday's winter storm Olympia gave us a fresh layer of snow on the ground.
Today, Tuesday it'll be 50 F (10C) and rain.
On Saturday, it will be very mild, 63F (17C).
What a super schizophrenic winter this IS. I really, really dislike this kind of yo-yo weather.
I am sure we will get another round of cold weather, and more snow, until we can call it spring. For reals.


However, no matter what, yesterday gave us some beautiful snow.
Of course I had to photograph it. Naturally.
It was a good amount we got,  too. Not too much, not too little.
Pretty damn perfect.
Too bad, in a way, that we do not get to keep it.
I am so, so sick of this strange winter.  I won't miss you when you are gone, you hear!!!

Come along and take a look at yesterday  with me!

Right outside my house yesterday morning.  All the pics are taken with my Canon.


Lots of snow on the golf course









I have said it before, and I say it again; I wish I had a pair of cross country skis.  I envy the lucky souls that are skiing on the course.




































A man was out walking in the snow as well...I just had to take a pic of him.








I do like snowy days like the one yesterday.  It is just too bad that it won't stick around.





I live behind these trees...








My bench.

In a couple of months the hydrangeas will bloom again.


Have a good Tuesday!