This Week: Fall

It is fall, even though it does not quite feel like the season yet. But it is---fall…
Fall is my favorite season here in the DC area. I love when the days are turning colder; I love when the evenings get darker. Yes, I know that it sounds weird but do remember that I am a northern girl who is used to relative darkness 6 months out of the year, and even though I’ve been in the states full time for fifteen years, I still miss Sweden in the fall.

But the fall in the DC area IS lovely! We have the most crisp and beautiful days. When fall finally rolls around the corner the colors are stunning and breathtaking. I just love it! And then you have all the fun activities in the fall. Activities that we love to participate in like going to the pumpkin patches, apple orchards, wineries, maybe take a Halloween trip to Bush Gardens (as we will do this up-coming weekend). I love the fall!

Since I am a little clothes horse, I also enjoy buying new clothes every fall. In my opinion, there is nothing more fun, fashion wise, than fall and winter clothes. Those are right up my alley. I browse my favorite stores online; I buy a little here and there. I visit my favorite stores in the malls like Banana Republic, GAP, Ann Taylor, Nordstrom and Esprit. What can I say? I am a sucker, and I love clothes.



Fall is also SPOOKY times! Karolina and I just went thru our inventory of Halloween stuff that I store in three big orange boxes in the basement. I am telling you, I have so much STUFF. It looked like a store yesterday when Karolina and I checked out our spooky décor that will go up sometime next week. But, as Karolina says “there is always room for improvement”, meaning we’ll have to get out and get more…
We are dangerous for each other. She gets me going while looking at decorations in stores and I get her going. Peter is a good person to bring along on these outings because he can stop us. Otherwise you’ll never know what might happen…







After Halloween it is only three more weeks until Thanksgiving. Thanksgiving has become one of my favorite holidays. I truly enjoy it.

And folks, after Thanksgiving comes Christmas…Oh dear God, help ME!! Fall is not a good time for fun loving suckers as me!!!

Have a good Tuesday! And try to stay away from all the fun Halloween and fall decorations---or maybe not…

Helgen

Och så har helgen gått alltför fort igen. Så är det ju alltid, eller hur?



I fredagskväll hade vi verkligen en lugn kväll eftersom Peter varit, och är, förkyld. I fredags var han tungt förkyld, så dålig att han gick till doktorn eftersom vi numera är livrädda för att Peter ska få lunginflammation (igen). Han drabbades av det för några år sen och gick då från smått förkyld till lunginflammation på ett par dagar. Det var så hemskt.
Men denna gången kunde doktorn lugna oss med att säga att det ”bara” är ett tufft förkylningsvirus.

Fredagkvällen tillbringades alltså i soffhörnet med hemgjord pizza och filmen ”Baby Mama” på dvd. Fredagen var för övrigt kall, regnig och totalt jämngrå. Det var så kallt i huset att jag lekte med tanken på att slå på värmen, men det skedde inte. Vi försöker alltid att dra ut på det där med att sätta på värmen på hösten och AC:n på våren.
Iallafall gillade vi ”Baby Mama” allihopa. Numera är det svårt att se Tina Fey och Amy Poehler i andra roller än som Scary Sarah och Hillary Clinton. Två stora kommediener som är direkta produkter av Saturday Night Live. Här kan ni se ett klipp från SNL i lördags Tina repriserade sin roll, Scary Sarah. Amy är nyhetsankaret Katie Couric.




I lördags mådde Peter lite bättre. Jag for till skridskoskolan med Karolina och satt och frös inne på ishallen medan jag pratade med en annan mamma, en engelska som är här på uppdrag av brittiska ambassaden.
Ute var det shockerande hett efter fredagens kyla. Sommarens enorma hetta och fukt hade kommit tillbaka som genom ett trollslag. Det är ju det jag säger, att vädret ÄR helt schizat i den delen av världen där jag bor. Ena dagen kan det vara 20 grader varmt för att nästa morgon vara 0 gradigt. Galet. I fredags var det 15 grader, och på lördagen 27 grader och så luftfuktigt. Så, jo nu surrar AC:n i huset igen. Yes, there you have it; väderrapporten!


På eftermiddagen var vi på The Big Apple Circus ute i Dulles. Gäsp, gäsp...cirkus är inget för mig. Jag tycker ibland att det är rent astrist, speciellt när hästar, clowner och hundar äntrar manegen. Not my cup of tea.


I lördagskväll sov en kompis till Karolina över här. Flickorna roade sig med sitt och Peter och jag sjönk ner i soffhörnet framför ”Sex and the City” filmen--the extended version. Det var helt underbart ljuvligt att se filmen igen. Jag njöt, skrattade och blev tårögd ännu en gång! SOM jag älskar tjejerna i SATC! Där finns allt: djupaste vänskap, kärlek, humor, sorg, besvikelser och sist men inte minst, all glamour. Alla kläder, alla märken! Det var också bra att se filmen textad. Jag tycker man missar så mycket när man ser en otextad film.
Jag har en hel dvd kvar att se med extramatrial från filmen som jag snart ska gotta mig åt. Jag ska också se SATC igen med kommentarsspåret där Michael Patrick King berättar om filmen. I cannot wait to see and hear it!



Igår var det mycket av samma (märkliga) väder som gällde här, varmt, fuktigt, regn, mulet och klart. Allt i en salig blandning, men jag var ute och jobbade i trädgården och svettades och svor. Nu ser det iallafall lite vettigare ut därute och det är bra.


Så det var den helgen det...Jag hoppas att ni alla har haft det fint och skönt!
En fin måndag tillönskas er alla. Jag ska ut och stavgå nu!

Show and Tell: Väggar

Morrn, morrn!!

Hoppas att ni alla fredagsbloggare, och läsare, har en fin dag idag. Det är ju fredag så vi borde alla vara fyllda av bubblande fredagskänslor.

Och så kom sista fredagen för Petra på Puerto Rico som varit värdinna i september. I nästa månad kan ni hämta ämnena hos Anna i Stockholm.
TACK Petra! Det har varit jättekul att klura på dina ämnen i september.

Här är Annas ämnen. Jag ska översätta (om ett tag) och sedan lägga in i min högerkolumn.

3 October: If I were a man/woman (i.e. the opposite sex*) for one day, I would...
10 October: If I could change careers, I would...
17 October: If I were a celebrity, I would...
24 October: If I were a time traveller I would...
31 October: If I had to wear the same Halloween costume every day, I would...




Dagens ämne är väggar.
Rätt svårt ämne faktiskt. Och inte har jag varit duktig på att förbereda heller.

Väggar! Mitt hus har fyra väggar varav två sitter ihop med grannarnas hus. Precis, ett präktigt radhus.Som tur är så är det mer eller mindre dragspelseffekt som gäller i vårt område så om jag sitter ute på mitt deck så ser jag inte grannarna alls, och dom ser inte mig. Mycket bra. På det sättet är ju väggarna mycket bra.
På ett annat sätt är väggarna sämre. Inomhus kan man se hur sneda dom är...Jag vet inte, men jag antar att huset inte är av den bästa kvalitet + att det har satt sig genom åren. Hur gammalt huset är? 32 år. Det är väl ingen ålder på ett hus. Men tyvärr är det väl det och det syns på väggarna---sneda och vinda.


Sneda väggar??

Väggarna i huset är av skiftande karaktär. I mitt sovrum har vi snedvägg som mäter 4 meter upp till taknocken. Dessa sneda väggar är svåra då det kommer till möblering...Riktigt svåra. Jag har ännu inte efter 8 år i huset fått bukt med sovrummet. Men, men vi sover ju bra där och trivs bra så det är helt funktionsdugligt, haha!


På två av husets väggar, på husets västerväggar, finns två öppna spisar. Vi har en i sovrummet och en i källarrummet (gillestuan). Visst låter det mysigt? Det tycker jag också ,men sanningen är den att vi aldrig har använt våra öppna spisar. Anledningen ser ni här på ytterväggen som också den är skorsten. Just det, skorstenen är gjord i trä...
Korkat? Tjaa, det kan man ju säga. Sanningen är den att det faktikskt har börjat brinna hos en granne som har en likdan husmodell som vi har. Så de båda öppna spisarna står oanvända.



På mina väggar annars finns en hel del tavlor, egenhändigt fotrograferade inramade foton, hyllor, klockor och bonader, ljusstakar och lampor. Huset är fullt av prylar, väggarna också.


I trapphallen från mellanplanet upp till övervåningen har jag dessa fotohyllor. Och jo, dom svämmar över av foton.

Nu önskar jag er en fin fredag från ett regnigt DC! Jag har inte så mycket emot regnet. Jag tycker det är ganska mysigt. Imorrn ska vi gå på cirkus och det tillhör väl kanske inte det jag gillar allra mest här i världen. Men hey, heck, vem vet!? Det kanske blir kul.


Fredagsbloggare:
Nilla,Simone,Anna,Desiree,
Annika, Anne,
Petra ,Anna-Saltis ,Millan ,AuroraBuddha,Anki,Lullun, Marianne,Victoria,Susanne,Lia,Cecilia,Leopardia
Anne-Marie, Marina, Marie
Strandmamman
M.K.B
Ulrika
Jemaya
Nina
Kicki
Barbamorsan

OCH, om någon ny vill vara med är det BARA att hojta till. ALLA är välkomna!!!

Livet i Middle School

Nu har min lilla/stora flicka gått i Middle School i ca fyra veckor. Det betyder fyra veckor i 7:an som vi ju kan jämföra med högstadiet i Sverige.

Det är som sagt helt nya rutiner för oss alla. För mig betyder det att kliva ur sängen klockan 6:20, och för Karolina betyder det att hon måste sitta vid frukostbordet klockan 6:40, och där sitter hon ju då alldeles hålögd och slevar i sig sin frukost, flingor och mjölk. När frukosten är uppäten går hon upp och borstar tänderna och sen lägger hon sig under täcket igen. Den lilla. Vid 7:10 sitter vi i bilen, vid 7:15 släpper jag av henne vid skolan och själv åker jag hem och tar min power walk. Karolina går in på sin skola och gör sig redo för sin första lektion.



Karolina går till sitt skåp, jo det är skåp som gäller nu.

Vi börjar med att beskriva en sk ”Blue Day”.

Vid denna arla morgontimme orkar barnen knappt prata, säger Karolina.
Karolinas ”sience ” (naturkunskap, biologi) lärare brukar ibland låta barnen gå ut på en promenad innan lektionen börjar så att dom ska få en chans att vakna till, ibland får dom även en godisbit. Lektion nummer ett på dagen, the first period, är 90 minuter lång.

“The third period” kommer efter “the first period”. Då är det idrott. Den lektionen varar i 45 minuter...

Efter idrotten är det lucnch som gäller. Lunchen varar i 30 minuter. Detta är dagens enda rast.

Efter lunch är det ”The fifth period ” som är historia och den lektionen varar även den i 90 minuter.




Den sista lektionen för dagen, alltså the seventh period, är franska. Franskan varar i 90 minuter.

OCH nu ska vi ta och berätta hur det går till under en ”Gray day”:

”The second period” (alltså den första lektionen på dagen) är körsång. Kören varar i 90 minuter.

”The third period” är idrott i 45 minuter (ALLTID idrott under ”the third period”varje dag).

Direkt efter idrotten är det matematik. Barnen har endast fem minuter på sig när dom byter om efter idrotten ( how about that). Matten varar i 90 minuter.

Lunch i 30 minuter.

Efter lunchen kommer ”The sixth period” som är engelska. Jo, den lektionen är 90 minuter den också.
Efter det är skoldagen slut.




På Karolinas skola använder man sig av sk ”block scheduling” därav de långa lektionerna. Varannan dag är en sk blå dag och varannan är grå. Blåa dagar är udda dagar och gråa är ojämna.

Tredje perioden har man varje dag så den byter aldrig nummer.

Karolina tar ”Honors classes” i tre ämnen; engelska, historia och naturkunskap. Hon har valt ”vanlig” matematik iår. Franskan är för nybörjare och den är ett av två tillval (obligatoriska), det andra valet är körsång.

Som jag sa, barnen har ingen rast under dagen förutom lunchrasten som varar i trettio minuter och på den tiden ska dom hinna äta och gå på toa. Ingen går ut på skolgården för det finns ingen skolgård. Man är inne hela dagen. På idrotten är man dock ofta ute när vädret tillåter.

Toabesöken är också en hel vetenskap. Barnen förväntas gå på toan mellan lektionerna, på sitt fem minuters lilla uppehåll mellan två lektioner då dom ska hinna till sitt skåp och sen stressa vidare till nästa lektion. OM man måste gå på toan under tex matten så har man två toapass per termin som man kan använda. Man har två toapass i varje ämne under en hel termin. Hur låter det? Hårda bud. Läraren skriver på, och sen kan man gå ut. OCH,dess regler hålls det på. Det är INGET onödigt springa i korridorerna.

Läxor. Alla lärare ger läxor, och även över helgerna ibland. Det är inget man ordar om utan så är det bara. Betygen ges som i låg och mellanstadiet-- fyra gånger per år-- men jag har redan fått två e-mails med utlåtanden om Karolina från två av lärarna, en sk ”progress report”.

För att hamna på skolans sk Honors roll måste man ha betyg med endast A och B.

Livet i MS är ett mysterium för mig, men för Karolina är det helt normalt och hon trivs ännu så länge så bra med allt det nya.

Karolina har också fritt valt arbete efter skolan två dagar i veckan. På måndagen efter skolan är det ”Drama club” som varar i ungefär en timme. På torsdagarna är det fotoklubben.

Lärarna uppmuntrar även eleverna att stanna kvar efter skolan och göra läxor plus att dom kan få extra hjälp. Då stannar man kvar ca 45 minuter om man så vill.

Som jag sa är det en värld av mysterier för mig och jag tror att det är dags för mig att söka lite volontäruppdrag så att skolan ska bena ut sig för mig också.


Ha en skön torsdag allihopa!

Onsdag---listdag.

Idag är det listdag igen. Ja, faktiskt den andra listan på bara en veckas tid...Först är det stiltje bland listorna för mig i flera månader och sen kommer allt på en gång, tihi!

Idag handlar det om ett av mina stora intressen: kläder. Jag kan även passa på att visa er några av de klädesplagg jag köpt online nyligen.
Just nu längtar jag så efter att få börja använda alla mina höstkläder men vädret är fortfarande alldeles för varmt. Det är sommarkläder som gäller här än så länge, men snart borde det vara dags att byta sommar mot vinter i garderoben.
Jag är redo!! SÅ redo!

Den här listutmaningen kommer från Annika. Den som vill får ta efter, som vanligt. Säg bara till så kommer jag och tittar med glädje!




1) Spets- Ja, i visst mån tycker jag att det är väldigt snyggt. Men jag läste att någon modebloggerska tyckte att medelålders kvinnor ska akta sig för spets. Varför det kan man fråga sig? Jag tycker det kan vara väldigt klädsamt, och romantiskt.

2) Höga Stövlar- OH JA!! Speciellt höga, smala klackar! Och spetsig tå. DET är min stil! Fast mina fötter är breda och stora så egentligen borde det inte vara min stil.
Mina nya stövlar från Sundance.

3) Vadlånga kjolar- Jättesnyggt med stövlar till. Den längden passar till både högklackade stövlar och dom med lägre klack.
Kofta från Boden.

4) Baggy jeans- Absolut inte. Aldrig.

5) Det dressade modet- Jo, det gillar jag. Jag har nog alltid varit lite ”dressy” av mig.
Klänning från Garnet Hill...


6) Halvöppna skor, typ håliga skor- Jag gillar inte att visa mina tår...Svaret blir nej. Men nu är jag sugen på att köpa ett par lite gammalmodiga pumps med en liten öppning i tån. Fast då tänker jag ha svarta, täckande strumpbyxor till.

7) Kilklackar- Ja, snyggt och bekvämt!

Kofta i casmere från Garnet Hill.
8 ) Capen- Nej, jag tror inte det.

9) Leopardmönstrat- Nej!

10) Kappor i glada färger- Ja, gärna. Jag har en höst/vinterkappa i blåaste blåa sammet som jag köpte från Boden i höstas och jag älskar den. Den är blå med ett foder som är storprickigt i rött och vitt.

11) Rutigt- Absolut, det funkar jättebra!!
Skjorta från Sundance

12) Väst- Nej, det kan jag avstå ifrån.
Skjorta från Boden.

13) Hatt och andra huvudbonader- När jag var 18-19 hade jag hatt, aldrig numera. Mössa på vintern? Bara ibland.

Om ni är intresserade av sajterna jag köpt dessa plagg på kan ni kolla webb-sidorna. Jag kan tala om att jag är supernöjd med allt!
Boden
Garnet Hill
Sundance

Alla mina läsare önskas en jättefin onsdag idag!!!

Tankarna ikväll går till Österbotten...

...där ännu en vidrig skolmassaker ägt rum. Den andra i Finland på mindre än ett år.
Ikväll tänder Karolina, Peter och jag ett ljus för Kauhajoki.

This Week: Vampires

Vampires! Do you like reading about vampires and horror? Is a book about a 200-year old vampire (in a 12 year olds body) your cup of tea? Do you like stories set in the early 80’s? How about those set in a suburb right outside of Stockholm? MY suburb, to be exact, the suburb where I lived from age 7-20, where I went to school, where I grew up and where I have so many of my child hood memories. If you are interested I have got the book for you.

The name of the book is “Let the Right One In,” written by a school mate of mine, John Ajvide Lindkvist. The book is plain fantastic, set in the early 80’s, in the suburb of Blackeberg. The story is about a 12 year old boy, Oskar, who is bullied and has a hard time making friends in school. He is lonely and sometimes very scared. His days in school are simply horrifying, dealing with the meanest of bullies time and again. His school teachers are not any help, and his mom does not know what her son is going thru.


One evening the young boy is alone outside his house, as always. But this evening he notices a girl his age on the play ground. They start talking and the boy gets more and more fascinated with Eli, the girl who just moved in. There is only one strange thing with Eli; she never comes outside during daylight. She does not attend school. As the plot thickens, more and more strange things happen in the western suburbs of Stockholm. Strange and brutally bone-chilling murders occur over and over. Who is Eli really? And who is the mysterious man that Eli lives with? Is it her father?

In the meantime Oskar dreams of revenge. He wants to shut his bullies up once and for all. What can young Eli do about it? Can she help Oskar?

On November 7, the movie “Let the Right One In” premiers in the US. The movie is filmed in Blackeberg, in my old school, in the woods surrounding the suburb, and in the restaurant where I sometimes ate as a kid. I think it is going to be pretty fantastic to see the movie since the settings will all be so familiar to me.
The book is so much more than a horror story; it is a coming of age story about a young boy in distress, a document of the early 80’s. The author is two years younger than I am. We went to the same school at the same time. Lindkvist himself had a very hard time growing up and was bullied just as Oskar was in the book. In his description of his class mates he portrays them just the way they were. I know them (the bullies), or I know of them. He describes teachers that we all had. Some are described as they would appear in a laughing mirror, but still they are described quite right on.



I think OR I believe that I know who he portrayed young Eli after. I believe (I HAVE ZERO evidence, this is just what I am THINKING) she is one of my best friends growing up. My friend was mysterious looking, beautiful, fragile, and kind. She lived a different kind of life than the rest of us did, and she just happened to live close to Lindkvist. Now, that is a fascinating thought, and that thought pleases me.

I am not a big fan of horror books, OR horror movies, but this book is so much MORE than a horror story. It has a rich depth to it. It is sad. It is thought-provoking. And it paints such a good portrait of a shy, bullied pre-teen.

Read the book, and then let’s go see the movie when it premiers in US on November 7.

And with that said I wish you all a very good Tuesday.

Jag---en junkie!

God Morgon!

Hur kul tycker ni det är att titta på TV? Är ni tv-junkies som ser fram emot att krypa upp i soffhörnet med en kopp te medan ni ser på ett bra program? Tycker ni det är spännande med alla nya serier? Jag är en tv-junkie, and proud to be one :-)

Egentligen har jag aldrig fattat varför man ska SKÄMMAS när man talar om sitt tv-tittande och att man älskar TV? Vad är det för larv? Vem har bestämt att TV-tittande är något ”dåligt”, och varför lyssnar man på sånt dravel? Nej, jag lyssnar egentligen inte på sånt, jag bryr mig inte. Egentligen tror jag att mycket är ett spel. Man vill inte erkänna för då kan man ju få ord om sig: HON är en TV-Junkie!!!! Eller? Jag ser både på TV och läser en massa böcker. För vissa verkar det vara antingen det ena eller det andra som gäller. Varför kan man inte göra båda delarna?

Hej, jag heter Annika och jag är en TV-junkie...

Låt oss se vad vi har för kul att se fram emot under hösten. Jag ser att mina kvällar kommer att bli mer eller mindre upptagna härframöver. Jag prisar min DVR (TiVo) apparat och sätter mig tillrätta i soffan under den gräddvita filten. Fram med fjärrkontrollen—tryck—tryck---AH, nu ska vi se...

Måndagar:
Härligt, nu börjar ”Dancing with the stars” igen, eller ”Let’s Dance” som det ju heter i Sverige på ren svenska. Ett trevligt program tycker jag, men så gillar jag ju att se dans i alla former också. Ikväll kan jag se fram emot två timmars dansande på burken. Not bad, not bad.

Tisdagar:
Bästa programmet under veckan går på tisdagkvällar. Jag är barnsligt förtjust i reality-serien ”Biggest Loser” där överviktiga (OCH vi snackar ÖVERVIKTIGA) får hjälp med att gå ner i vikt med hjälp av personliga tränare och omlagd kost. Programmet är SÅ inspirerande och glädjande att titta på. Det är underbart att se hur livsandarna återkommer hos dessa människor i takt med att vikten försvinner. Ett superprogram, det tycker vi alla tre.

Onsdagar:
Jag tror att jag ska börja kolla in ”Lipstick Jungle” igen. Ni vet Candace Bushnells bok som blev tv-serie. Jag småtittade lite förra säsongen, men jag föll aldrig för serien. Nu har jag hört så många prisa den att jag tror att jag ska ge den en chans till. På onsdagar har vi även ”Project Runway”. Jag hade helt missat den här säsongen, men BRAVO kör repriser hela tiden så jag spelar in och ser efterhand så snart är jag ikapp där. Jag är allvarligt kär i ”Project Runway”, men det går väl hand i hand med mitt intresse för kläder, antar jag. Efter ”PR” kommer ”Top Design” och det tittar jag också på. JA! Jag säger ju att det är TUR att jag har en DVR annars hade det ALDRIG gått att följa så här många serier.

Hej, jag heter Annika...

Torsdagar:
På torsdagar gläder vi oss åt Gordon Ramsey’s Kitchen Nightmares och åt ”Grey’s Anatomy” som drar igång nu på torsdag igen. Härligt!! På torsdag börjar även ”Tim Gunn’s Guide To Style”, och som ni kanske minns är jag sådär lite halvkär i Tim Gunn. HAN är min stilguru! Jag tar till mig mycket av vad han har att säga om kläder och mode. Det blir en högtidsstund för mig att titta på det programmet.

Fredagar:
Brukar vara rena DVD kvällar. Vet ni vad vi såg för film i fredags? Jo, Lasse Hallströms ”Once Around”. Jag är galen i den filmen. Det var ur den filmen Peter och jag fick ideen till vår brudvals, nämligen ”Fly me to the moon”.

Lördagar:
Är nog även dom dvd-kvällar om vi är hemma.

Söndagar:”Family Guy” är vår allra senaste favorit. Vi skrattar så vi skriker åt den serien alla tre. Karolina nästan mest av alla. Min dotter har i princip aldrig brytt sig om Hannah Montana och flickserier på det hela taget. För henne har det alltid varit lite mer skruvade grejer som Simpsons, Spongebob och nu Family Guy. Det tar jag som ett klart sundhetstecken.

Hur är det med ert, kära läsare? Är ni TV-junkies? Skäms ni för det? Vad tycker ni bäst om att se?

(Igår söndag var det Emmy-galan. Jo, den tittade jag på såklart, såklart!!! Men i skrivande stund vet jag inget om den eftersom jag skriver detta på söndagkvällen)

Nu önskar jag er alla en fin måndag!

Show and Tell: Låtar från land, region och stad...

Happy Friday alla glada fredagsbloggare runt om på klotet!
Nu finns vi i USA, på Grönland, i Europa, i Afrika och i Latinamerika och även i Australien! Show and tell, eller Visa och Berätta sprider sig! SÅ kul, tycker jag!

Denna veckas tema kommer idag, liksom under hela september månad, från Petra på Puerto Rico. Idag är det låtar som gäller. Låtar som ska representera var vi bor---land, stad, region---
Det var ingen lätt match faktiskt. VAD välja, vad välja!!!???

Jag känner hur jag klart får hjärnsläpp när jag är inne på youtube. Vad ska man välja för sång som representerar USA? Som land? Sångerna är ju så många. Ska man välja nationalsången? Eller något helt annat. Jo, jag vet att det är fritt fram men det gör inte det hela lättare...
Det finns hur mycket sentimentalt och fosterlandsälskande som helst på youtube och eftersom det är ett patriotiskt land så kör vi den här sången för hela USA. Celine Dion sjunger ”God Bless, America”.




Region följer...
Jag bor i Northern Virginia nästan där gränsen till Maryland går, och västerut ligger den vackra staten West Virginia med sina berg och dalar. I min byggd är det böljande kullar, gamla stenhus, kossor och berg och dalar som gäller. Ja faktiskt, om man bara åker en liten bit bort från Reston så hamnar man på bondlandet och där är det vackert...DET kan jag lova er.
Vad passar bättre än den gamla pangklassikern; Take me home country roads. Kolla in den här videon med en mycket ung Olivia Newton-John. Jag gillar verkligen den här låten och kan den utantill...Egentligen görs den bäst av en trubadur, men jag kan inte motstå Olivias version.





Nästa regionssång blir Shenandoah. Shenadoah ligger inte långt från mitt hus. Det ligger bland Shenandoahbergen och Blue Ridge Mountains. Det är en sagolikt vacker byggd mellan bergen som öven är nationalpark...
Här sjunger Sissel om Shenandoah.



Och staden då...Washington DC? Men hjääälp....Tankar om låtar från Washington flaxar runt i skallen. Men jag får bara upp en massa filmer som handlar om DC.
S:t Emos fire är ju ett bra exempel på en låt i en film om Washington...det är den enda jag kan tänka på. Ni minns väl filmen som utspelade sig bland collegekids från Georgetown University i DC. I loved it, back in the days!! Och den ÄR DC!
Här är låten!!



Till sist en riktigt CHEEEEZY låt som jag hittade om DC på youtube. Karolina och jag skrattade gott åt det hela...Det gör nog ni också.





Nej, jag måste lägga in ett par Stockholmslåtar, min älskade hemstad på ett hörn också...
Monica Zetterlund sjunger....ja , ni vet nog vilken låt det är.



Allra sist en låt som jag hörde på ett program på sveriges radio nyligen. Låten heter "Meet Me in Stockholm" och sjöngs i programmet av Sir Douglas Quintet och jag tyckte den var helt underbart bra. TYVÄRR hittar jag inte Sir Douglas och Meet me in Stockholm på youtube, men väl den här killen som sjunger den lite väl okänsligt och lite larvigt. Jag BER er att försöka leta upp Sir Douglas otroligt fina originalversion. Men jag lägger in den iallafall. Meet me in Stockholm får representera hela norden...



Med detta önskar jag alla en jättefin fredag.

Fredagsbloggare:
Nilla,Simone,Anna,Desiree,
Annika, Anne,
Petra ,Anna-Saltis ,Millan ,AuroraBuddha,Anki,Lullun, Marianne,Victoria,Susanne,Lia,Cecilia,Leopardia
Anne-Marie, Marina, Marie
Strandmamman
M.K.B
Ulrika
Jemaya
NY FREDAGSBLOGGARE: Nina
Kicki
Barbamorsan

OCH, om någon ny vill vara med är det BARA att hojta till. ALLA är välkomna!!!

Att landa (eller inte). Del 1.

-Flytta till USA?
-Ja, fan vad ballt.
-Precis som i Sverige ju, bara lite ballare?
-Jamen, det är klart!
-Det är inga som helst problem att anpassa sig eftersom livet i USA är som livet i Sverige, det har man ju hajjat.
-Ja, det är bara att sticka.
-Och, vi i Sverige kommer ju jättelångt med vår engelska eftersom den är så bra. Man kan säga att man pratar ungefär lika bra engelska som en amerikan så snart man landar och börjar snacka med dom.
-Klart, vi i Sverige pratar ju bäst engelska i världen efter dom engelskspråkiga länderna då, förståsssss. Allt tack vare icke-dubbade filmer och alla spel. Det vet väl alla??

Heeeejshhhaaan vill jag säga till dom som kanske resonerar som jag skrivit ovan. Hejschan på Dejschan!

VA!!?? Är det inte så lätt att landa rätt i USA?
Nej, det är inte det. Att landa i USA är inte alls lätt. Det som kanske ses som en underbar vistelse under tex ett au-pair år eller något års studier på High school eller college ter sig helt annorlunda när man verkligen BOR här. Det är lätt att romantisera, och det är lätt att tro att USA är som Sverige.
Det, när det i själva verket är annorlunda i så mångt och mycket i det man kanske inte ser på ytan.

Det har tagit massor med år för mig att verkligen acceptera att jag bor här. Jag skulle säga att jag egentligen inte landade (förresten kanske jag inte har landat än) förrän jag fick barn 1996, innan dess hade jag befunnit mig i USA till och från i 6 år, jag hade varit här på heltid i tre år.

Man kan säga att Karolina gav mig rötter, men dom rötterna sitter inte så djupt. I själ, hjärta och hjärna är jag svenskare än någonsin, men kanske numera med en lite mer vinklad bild av både Sverige och USA. Det känns som om jag ibland ser länderna lite grann som på en film, som om jag vore någon annan.
I mångt och mycket kanske jag verkligen har blivit rotlös. Ni vet det där tillståndet som drabbar en utlandssvensk efter sju år i utlandet. Man tappar rötterna. Efter en viss tids bortvaro från Sverige vet man längre inte var man hör hemma. Nej, egentligen tycker jag nog inte att jag har tappat mina svenska rötter alls. I mångt och mycket sitter dom djupare än någonsin, men på ett annat plan sitter dom lösare. Det låter luddigt, det hör jag ju.

När jag kom till USA och skulle bo här på riktigt jämförde jag Sverige och USA hela tiden. Peter fick minsann höra hur mycket bättre allt var i Sverige, hela tiden. Jag kunde sitta och göra hysteriska plus och minus listor över Sverige och USA, och gissa vilket land som ALLTID vann: Ja, Sverige. SÅ ser jag det inte längre. Inte alls. Jag ser minus med vissa saker i sverige, klart och tydligt. Samtidigt ser jag plus i USA på ställen där jag kanske aldrig sett plus förr. Ja, kanske har man då landat på ett visst plan.

Bara detta att landa i ett nytt samhälle är svårt. HUR gör man? Hur betalar man räkningar? Hur går man på banken? På posten? Hur bemöter man människor? Hur artig ska man vara? Varför är amerikanskor så svåra att komma in på livet? Hur funkar lönen? Varför är amerikaner så självupptagna? OCH varför vet dom ingenting om länderna utanför USA? Varför är dom så patriotiska???

Japp, allt detta får man tampas med som ny och det är inte lätt att komma underfund med saker, det måste liksom ske i den takt det tar. Långsamt lär man sig att kalla folk för ”sir” och ”Ma’am” och ”doctor”...Man förstår som svensk att ”tjena och förnamn” inte är gångbart alla gånger här. Långsamt lär man sig förstå. OCH kanske kan man lära sig att landa i det fastän det tar emot, och på något sätt kan man då aldrig riktigt landa...

Det är egentligen i den vardagliga biten det är svårast att landa. Att lära sig signalerna, förstå vad som kan sägas och inte sägas. För, du kan alltid snabbt lära dig hur du betalar en räkning, eller hur det funkar på en drive-thru bank. Har du gjort det en gång så kan du det, men det är i det dagliga livet som saker och ting blir svårare. Mötet mellan männsiskor, på jobb, på skolan, på dagis... OCH ibland andra kvinnor i din ålder som du alls inte delar samma bakgrund med. Ja, vi är alla från västvärlden, från rika I-länder, men ändå är vi så olika.

Se, jag tror aldrig att jag kommer att landa bland amerikanskorna. Det är kört, det är liksom inte meningen. OCH, det tar tid att förså det! ATT fatta det, att inse att det nog är på det sättet.
JO, men jag har goda amerikanska vänner omkring mig, vi ses, vi fikar, vi dricker vin ihop, vi har middagar, vi har bokklubbar..men det känns ändå som om det inte NÅR hela vägen fram. Jag vet inte varför. Istället klickar jag desto mer med andra svenskor eller andra europeer eller australiensare. Lustigt. DÅ landar man i den vetskapen, det har jag lyckats med.

Engelskan då? När jag kom till USA var min engelska hyfsat OK. Jag hade skolengelska från grundskolan och gymnasiet. På dekoratörsutbildningen efter gymnasiet läste vi ingen engelska. Jag hade basgrunder och trodde nog att dom var bra, och visst KLARADE jag mig. Men, än idag tycker jag att min engelska skulle behöva en skjuts framåt...NU! när jag läser obehindrat, skriver och pratar till höger och vänster tycker jag fortfarande att jag ibland fastnar i en dålig-engelska-dag (kan jämföras med en dålig hårdag, bara lite mer frustrerande). Jag kan berätta att det är för jävligt när man i ett sällskap letar efter ord, eller sitter och hakar upp sig som en gammal grammofon ”Well, guys, you know what I mean...you know...???..that word” och sen får man hjälp av nåogon. DET är inte KUL. Vissa dagar går allt som på räls, men andra dagar är det kört.

Och sen detta med att alltid, alltid, alltid dras med en brytning...Visserligen en ”cute” eller ”european” brytning, men en BRYTNING. Det är inte alltid så kul, ska ni veta. OCH det är inte lätt att landa i den vetskapen heller. JAG bryter, jag är utlänning, jag är annorlunda. DET är att aldrig landa. Sedan kanske vi euro-snobbar tror att vi är lite mer ”speciella” också...VI kommer ju från EUROPA (gu’bevars)och har speciell status. Speciellt om vi kommer från norra Europa. Se där igen, vi landar inte...


Ja, kära läsare, jag har skrvit lika mycket till om det här, men det tar vi en annan dag. OM ni vill, och om jag vill...Men mer finnes...

Vad är era tankar om att bo i utlandet? Har ni landat? Vad är svårast/lättast?

Jag skulle gärna vilja veta.

En fin torsdag tillönskas ni alla från mig, svenskan som nog aldrig riktigt landar fullt ut i det som numera är hennes, faktiskt kära, hemland...

Listor x 2

Idag kan vi köra lite fluff med värdelöst vetande i form av listor. Som ni alla vet så är jag en listälskare och eftersom det nu var ett tag sen sist så tycker jag att det är helt okej med listor idag.
Den första listan hittade jag på Leopardias blogg och självklart kunde jag inte låta bli den. Jag knåpade ihop listan igår eftermiddag, ifall nu undrar om tiderna och så ;-) So here goes:

1.Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
”to help simplify the process of using tools, here is what you might do in a regular workflow.” Photoshop Element 6 for Dummies.

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Jag famlar i tomma luften.

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Family Guy. Familjens nya storfavorit.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
15:40 men den är 15:25

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Karolinas raspande med pennan när hon gör läxorna + kylen.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Jodå, imorse blev det en power walk som hette duga, som vanligt...

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Jag kom från Leopardias blogg.

8. Vad har du på dig?
Tunika och leggings.

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Jag är kanske helt miljöskadad men jag drömde att jag skulle bli MORMOR vid 42 årsålder. Karolina skulle få barn. Helt galen dröm faktiskt. Tror det är Scary Sarah som spökar på sitt lilla vis.

10. När skrattade du senast?
Nyss åt Karolina som just berättade en rolig anekdot från skolan.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Klocka, tavlor,hyllor, köksskåp...

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Idag såg jag en man som gick sin morgonprommis samtidigt som han fyllde korsord...Kinda odd.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Jamen jag gillar ju listor så det här är bara kul...

14. Vilken var den senaste film du såg?
På bio var det Mamma Mia och härhemma var det ”Trading Places” på dvd.

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En lgh i Stockholm ,och en stor fet Jaguar som jag kan fräsa omkring med. Bilen alltså...Jo, jag skulle köpa ett hus här också, stort men myyysigt, inget trist McMansion.

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag sover med öronproppar varje natt...eller det visste ni kanske redan. Never MIND then...

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Då skulle jag vilja se HILLARY som president.

18. Tycker du om att dansa?
Ibland är det kul.

19. George Bush?
The Bush man is not my type...

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Ni vet vad hon heter.

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
JOOOdå.

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Välkommen in, Annika! Ät vad du vill du går inte upp i vikt, gör vad du vill allt står dig fritt i paradiset!!! Njut!


Och nu tar vi en lista till.
Marianne utmanade mig nyligen och nu antar jag utmaningen:

5 saker...

5 saker i min frys: Lean cuisine luncher, isglassar, is, kyckling, köttfärs

5 saker i min garderob: Min garderob är knökfull, men det där finns Klänningar, skor, jeans, en låda med gammalt smink som ska slängas så fort jag får ändan ur,kjolar.

5 saker i mitt badrumsskåp: Advil, kortisonsalva, nagellack, plåster, listerine

5 personer jag utmanar vidare: Den som vill, jag utmanar ingen speciell. Men om ni bestämmer er för att göra listorna så får ni gärna säga till. Jag kommer då och kollar bums.

Onsdag idag, sedär vad fort veckorna går...Önskar er alla en fin dag!

This Week: Scary Sarah

Morning, morning...

Today I had planned on writing something completely different, but then I had a change of heart and decided to write about Scary Sarah instead. I don’t write about politics very often, but right now I just have to vent a bit about Scary Sarah:
The more I read about her, the more I hear about her, the more I see her, the more she scares me.



Do people really want this right-wing-hyper-Christian-religious woman on the Vice Presidential post? The second most important post in the country. Heck, maybe even the second most important post in the world. What? A woman like her? Like Scary Sarah? Do women (and men, for that matter) really think it is ground breaking to have a woman like her in the VP wing? In my eyes she is going against women’s rights. I see no feminism in electing Scary Sarah VP. No, I see a person who wants to go backwards in so many ways. Scary Sarah is:

A woman who is against abortions even if the circumstances are rape or incest
A woman who is against sexual education in schools
A woman who wants to forbid and censor(some) books at public libraries (a free country???)
A woman who hates the whole gay/lesbian movement, and of course opposes all gay marriages.
A woman who believes in abstinence, and want the schools to teach nothing but abstinence.
A woman who is absolutely blind to global warming. Is it (global warming) really just” God’s way to hug us closer”? as the excellent Tina Fey said when portraying Scary Sarah in the TV-show SNL the past Saturday.
A woman who has a lifelong membership in the NRA, and thinks it is every man’s right to carry a gun.
A woman who actually thinks the school educators should forego the big bang theory and promote what the bible has to say about it. And use the bible as the only true theory.

LOOK, I don’t think so. Please, please don’t vote for her. I don’t think there has ever been a politician that has scared me this much. No, not even The Bush Man. Scary Sarah has ice in her veins. Is she really going to become VP? VP if the Republican Party wins, that is. Now it feels more important than ever to take a minute and just THINK a little bit about Scary Sarah’s so called “values” (a scary word by the way). Think long and hard on what she has to offer. Do you really want this for the US? And for the world?
Here is a link to fellow blogging friend of mine. This is what she wrote yesterday, and I could not agree more.

And here is a link to a blog that I think is so worth reading.
And last, but not least, here is the skit from Saturday Night Live that aired the past Saturday night. Check it out!











And with that I wish you all a good Tuesday

Helgen i bilder + ett par utmärkelser...

Jaha, och så grydde måndagen igen över världen. Denna dag som är älskad av så få, och hatad av så många.
Jag hoppas iallafall att er helg har varit bra och trevlig.
Nu tänkte jag visa er min helg i bilder (som vanligt är alla bilder klickbara).

Fredagen:
I fredags gick jag då till tandläkaren och kan med glädje säga att jag lämnade kliniken med beröm godkänt! Härligt!
På kvällen var vi ute och åt middag på M&S Grill här i Reston. Jag vet inte vad jag ska säga om det stället...Dyrt, och för medioker mat. Jag börjar tröttna lite på att gå ut och äta. Tyvärr tycker jag att det är så sällan som man är helt och hållet nöjd, och "nöjd" ska man ju faktiskt kunna räkna med att vara varenda gång man har varit ute på en "bättre" restaurang, tycker jag.

Då vi kom hem såg vi den här filmen...Minns ni???

Just DET, Top Gun med Tompa Cruise. Fast, som ni alla kan se är det Iceman ( Val Kilmer) på den här bilden. Jag tyckte alltid (TYCKER) att han var snyggast. Tompa??? Maybe not my type. Karolina tyckte att filmen var "SÅÅÅ tråkig", så hon somnade...Jag tycker fortfarande att den är bra. Eller så är det bara nostalgin som spelar mig ett spratt?

Lördagen:
Så skönt att kunna sova ut en liten stund. Karolinas skridskoskola började idag så det bar iväg till ishallen där vi stod och frös i 40 minuter. Det var verkligen en kontrast mot utomhustemperaturen som låg på närmare
34 grader. Hett, hett, hett i september.




På eftermiddagen var det shopping. Karolina och jag kollade in Petsmart, en jättestor affär för allehanda husdjur. En affär dit man får ta med sig sina hundar och katter så att dom också får vara med och handla. Inne på affären finns djursjukhus, hundhotell och ett center där man kan adoptera katter. Karolina och jag Oh:ade och Ah:ade framför kattungarna. SÅ underbart söta och gulliga. Tyvärr kan vi ju inte skaffa katt eftersom vi alla tre är allergiska, men om vi kunde skulle vi skaffa en katt imorgon dag. Det är bara för sorgligt med alla överblivna katter. Glädjande nog såg jag flera intresserade kunder, så jag tror att flera av katterna fick ett hem i lördags.

På kvällen for vi tre iväg till Ballston som ligger i Arlington. Där gick vi omkring i den varma sommarkvällen. Ja, och där åt vi ännu en medioker middag...Ja, jag är less på mediokra restauranger just nu.




I Ballston



Då vi kom hem var det dags för ännu en film från det gyllene 80-talet, nämligen "Trading places" med Dan Akroyd och Eddie Murphy. Och jo, den här filmen håller fortfarande! Dem är helt underbar. YES, Karolina skriver under på det också.



Söndagen:
Vi hade sedan länge berstämt att idag skulle vi åka till Renässansfestivalen i Maryland. Sagt och gjort, vid 11 tiden lämnade vi huset och klev ut i en chockartad värme med tillhörande luftfuktighet. Märklig "höst" det här när temperaturerna är varmare än vad dom var i augusti. Temp på söndagen, 36 grader, sol och tryckande luftfuktighet. Record breaking heat, stod det i tidningen. Ja, det kan man ju hålla med om...


På väg till Maryland (grannstaten) färdades vi på The Capital Beltway, ringleden runt Washington DC. Vi var långt ifrån ensamma som ni kan se. Många var på väg till den amerikanska NHL fotbolsmatchen mellan Washington Redskins och New Orleans The Saints. Trafiken stod still flera gånger på den flerfiliga ringleden, inte kul. Fotbolls fansen var många denna dag. Limosinen var bara en av många som vi såg.

Det tog oss 1½ timme att komma till festivalen (och 43 minuter att komma hem). Väl där var det trevligt men OOOO så HETT. Det var bara att köpa vatten non-stop. Festivalen är kul, och här håller man öppet under höstarna, varje helg. Alla som vill klär ut sig.









Kungen och drottningen???

DET var FÖR HETT för att vi verkligen skulle kunna ha kul fullt ut. Nu blev det mest så att vi uppsökte skugga, drack vatten samt gick in och ut ur alla små bodar. Om man ska gå på den här festivalen kan det vara smart att inte åka dit en superhet dag.

På vägen hem såg vi detta härliga motorcykelekipage på route 50 på väg in mot Washington.



Ett sagoslott i Washington? Nej, men väl en tjusig mormonkyrka som mer är ett tjusigt landmärke för oss icke mormoner som färdas på the beltway.




Igårkväll åt vi också det bästa målet mat på hela helgen; hemlagad bruschetta och chicken piccata. Tyvärr hade då kamerans batteri sagt sitt. Kanske hade kameran också fått nog av den enorna värmen?


******************************************************************

Jag har fått två utmärkelser nyligen av två snälla medbloggerskor, Malde och Leoardia.




Jag blir så oerhört glad! TACK tjejer!
Meningen är att jag nu ska välja ut sju favoritbloggar och på så sätt skicka utmärkelserna vidare, men jag KAN INTE!!! Jag har SÅ många favoritbloggar och om jag kommenterar hos er nu och då kan ni räkna er till skaran!!! Detta är till er alla!!

OCH, nu är det måndag, power walk och svenne frulle. I eftermiddag börjar Karolinas första After School Activity, Drama Club, på skolan. Hoppas hon kommer att trivas där. På torsdag börjar hennes andra aktivitet: fotografering. Jag har nämligen märkt att min kära dotter har ett sällsynt bra fotoöga så nu ska hon få öva upp det ännu mer i fotoklubben. Det tror jag blir kul.

Jag önskar er alla en fin måndag!

Show and Tell: Flaggor.

Petra på Puerto Rico är den som står för fiolerna för september månads ”show and tell”, eller ”fredagstemat” eller ”visa och berätta”! Idag är det flaggor som gäller här...

Hmmm...Låt se, jag är nog ingen större fan av flaggor. Jag har tex inte någon svensk flagga på bilen, jag har inte en amerikansk flagga som vajar utanför min ytterdörr. Man kan nog säga att jag inte bryr mig nämnvärt om flaggor på det hela taget. Däremot tycker jag om att gissa olika länders flaggor, jag är ganska bra på det. Det har jag tagit reda på genom olika tester som ligger på nätet, haha. Ja, det är ju det jag säger; nätet är en fantastisk källa både när man letar efter något man BARA måste finna, eller om man bara surfar runt straight out of boredom. Då hittar man flaggtester och annat smått och gott.

Men, jag har tre flaggor i mitt köksfönster. Tre flaggor som är gjorda i trä och som jag en gång köpte på Sweas julbazar i DC. Dom flaggorna tycker jag om...







Sverige, för att det är mitt fosterland och för att det är där jag har mitt ursprung och för att det är det land jag älskar.

Finland, för att det är ju där jag också har mitt ursprung, åtminstone mitt sommarursprung. Jag har mycket Finlanssvenskt i ryggmärgen. Som ni alla vet älskar jag mitt sommarhus i syd-Österbotten. Så, Finland är en gjuten flagga i mitt fönster.

USA, för att det är ju här jag bor. Det tog tid för mig att acceptera att jag verkligen bor i USA. Många år. Det är inget land man lätt landar i och bara säger: Ah, men det är ju som i Sverige, JUUUH + att man har alla filmer och all tv här FÖRST + att allt e så billigt och det finns såååååååååå himla mycket, typ...Ballt liksom bah, inga problem att anpassa sig
...JO’RÅÅÅÅÅÅ om man har den inställningen kan man lika gärna dra hem till Svedala igen. DET tar tid, en herrans tid. Men när man väl har landat inser man att man lever ett himla bra liv här. FAST, nu börjar jag svamla och jag inser att detta borde bli ett helt eget inlägg. SÅ det får det bli också...I nästa vecka då. Men jag tycker numera att jag har det bästa av tre världar, därav flaggorna: Sverige, Finland och USA...





Och här in the Us of A bor jag ju i delstaten Virginia. Virginia som är den första sydstaten. Det kunde jag inte riktigt fatta när jag kom som au-pair till Arlington, VA, år 1990. Va? Virginia en SYYYDSTAT??? Näääähhhhh . Fast, i sanningens namn så är Norra Virginia, Northern Virginia, där jag bor inte alls som en sydstat utan det är mer hetsig storstadpuls och karriärmänniskor som omger mig här, och här bor jag på en väldigt tillrättalagd plats i mitt kära Reston. Allt ska hända snabbt, snabbt, helst igår. Hetsigt. MEN, vi behöver bara åka en liten bit söderut--- söder om Fredericksburg-- så börjar vi snacka låångsammare tempo och bondland, jodå med viss södernkänsla också, såklart. Men knappast som i den djupa södern...but still...





Och därhemma i mitt älskade Sverige bor jag ju i Stockholm som har S:t Erik på sitt vapen. Stockholm är en stad jag ibland kan sakna så mycket att det liksom viner till i bröstet. Det finns inget ljuvligare än att gå en långpromenad i Stockholm, det är underbart alla årstider. Alltid. OCH för att inte tala om Stockholms alla mysiga fik! NÅ, vad är väl som svenskt fika? Med svenskt fikabröd? ...INTE mycket. PLUS att det är ju där jag har min familj och mina kompisar.




I det underbara och älskade Österbotten ser man denna flagga vaja nästan överallt. Det är Svenskfinlands egen flagga, den röda och den gula. Faktum är att jag blir väldigt GLAD när jag ser den! När jag ser den vet jag att jag är i finlandssvenska bygder. Härligt! Den vajar mest utanför privathem och sommarstugor och mer sällan på officiella platser.



OCH här är kusinflaggan från i somras, tjejkusinernas flagga utanför det sk Klubbrummet alias Jungfrukammaren som ligger i vår sommarstuga nere vid Ledörssundet.
Så här kan det se ut på dörren till ett "klubbrum".





And that is all I have to say about that...

Önskar er alla en jättefin fredag. Själv ska jag till Doktor DENTISTA och det ska regna hela helgen, men what the HEY, jag är glad ändå!!!


Fredagsbloggare:
Fredagsbloggare:
Nilla,Simone,Anna,Desiree,
Annika, Anne,
Petra ,Anna-Saltis ,Millan ,AuroraBuddha,Anki,Lullun, Marianne,Victoria,Susanne,Lia,Cecilia,Leopardia
Anne-Marie, Marina, Marie
Strandmamman
M.K.B
Ulrika
Jemaya
NY FREDAGSBLOGGARE: Nina

OCH, om någon ny vill vara med är det BARA att hojta till. ALLA är välkomna!!!

11 september.

God morgon!

Idag är det en sådan där dag då man i tankarna automatiskt hamnar långt bak i tiden. Det är en sådan där dag som man aldrig glömmer. En dag som ligger etsad i minnet. Jag tror tex att ni alla, samtliga läsare, vet vad ni gjorde den 11 september 2001. Visst har jag rätt? Förmodligen ligger denna dag --som nu ligger hela sju år tillbaks i tiden ---i glasklart minne bevarad hos er.


Ja, åtminstone ligger den i det glasklaraste minne hos mig. Jag kan i princip återkalla varenda minut av vad som hände på morgonen den 11 september 2001. Karolina hade precis börjat gå i Kindergarten. Hon hade hunnit gå i skolan i en vecka just den här tisdagen. Jag var en ganska nervös mamma som lämnade av min lilla tös varje morgon klockan 9:00 för att sedan hämta henne igen klockan 15:40 (jodå, långa dagar redan för en fem åring som ni hör). Alltså, jag hade precis lämnat av henne och var på väg till gymmet för att träna. Jag hörde lite smått på bilradion om ett plan i NYC, ett plan som av någon anledning hade navigerat fel och krashat in i World Trade Center i NYC. Jaha, tänkte jag, en liten Cessna då...


Efter en stund ringde Peter på min mobil. Allt han sa var: Have you heard!!!!??? Have you heard about the plane? Jo, det hade jag ju. Jag hade hört. Vi började båda lyssna mer på vad som sades på radion, och ord som terror, American Airlines, United Airlines, hijackings, fire, twin towers, commercial aircrafts dök upp. Vad? Vad hade egentligen hänt?


Jag for iallafall till gymmet, kom in där, och där på gymmet stod i princip alla som klistrade framför tv-apparaterna. Jag ställde mig på stair-mastern ungefär samtidigt som det andra planet med kraft körde in WTC. Jag såg det, jag hoppade av maskinen och lämnade gymmet. KAOS!!! Nu var det inte längre någon tvekan. Det handlade om terror. I bilen på väg hem från gymmet hörde jag hur ytterligare ett plan krashat in i Pentagon så nära mig i norra Virginia. PANIK!!! Peter ringde och sa bara att han var på väg hem, men han sa också att ingen hade fått tag på hans pappa, Pete, som jobbar i Pentagon. Ingen visste var han fanns, ingen. Ingen visste heller i vilken del av Pentagon han befann sig. Peter sa att vi skulle ses hemma och sen åka till skolan och hämta Karolina tillsammans. Jag for hem, och när jag tittade runt omkring mig på mina medresenärer i andra bilar så såg jag hur vissa frenetiskt försökte ringa i mobilerna, jag såg någon som grät.
Jag kom hem igen. Telefonen ringde, det var min familj som ringde för att höra hur allt stod till, om vi var OK. Telefonen fortsatte att ringa alltmedan kompisar och övriga familjemedlemmar försökte få kontakt. Många kom ju inte fram eftersom telefonnätet till USA var så överbelastat. Mobilnäten var också så överbalastade att det inte längre gick att komma fram där. Inga nyheter om Pete (svärfar). Hela tiden hade jag på tv:n och så kunde man då se hur tornen i NYC kollapsade och ja, ni vet ju hur det såg ut. Det såg ut som en katastroffilm...


Och så kom nyheten om planet som strörtat på en åker på landsbygden i Pennsylvania. Det plan som var menat för Capitolium i Washington DC. Allt var bara som ett enda oroligt kaos. Vi tre for hem till Peters föräldrar och där var Peters systrar med män och barn. Pete var fortfarande borta. Vi visste verkligen ingenting om honom. Då vi varit där en stund ringde telefonen. Det ar Pete, han var oskadd och var på väg mot en buss som skulle ta honom till Fairfax. Om ni kunde ana hur lättade vi alla var efter det samtalet. Peter, Karolina och jag for hem framåt kvällen och vid det laget kokade luften av rykten; Man hade bombat The State Department, någon hade sprängt FAA (federal aviaton administration), det talades om Vita Huset...Ja, det var rykten ÖVERALLT. Man visste inte vad som var sant, och hela tiden rörde man sig som i ett vacuum. Samma kväll, när vi såg på den eviga floden av nyheter från NYC och DC mfl ställen så blev det MÖRKT. Kolsvart. Precis svart i hela området. Vi det laget trodde jag faktiskt att det var kört, att det kanske var slutet för många av oss. Men det var ett strömavbrott som varade några minuter, men vi rusade ut och jag lovar, varenda granne hade nerverna utanpå kroppen.


Dagarna efteråt, veckorna efteråt, måndaderna efteråt surrade rykten. Skolan var stängd hela första veckan, men sen var det dags att gå tillbaka igen. DÅ kom Anthrax in i bilden, och det var inget rykte det var sant. Man skulle akta sig för ett vitt pulver som kunde ge mjältbrand och döda. Brevbärare på ett postkonor inne i DC hade andats in pulvret och flera dog. Återigen, panik. Jag gick ut till postlådan och hämtade in posten med latexhandskar på händerna. Jag öppnade all post utomhus, jag slängde allt som inte var absolut nödvändigt. Nej, det var inte bara jag som reagerade på det sättet, det var flera av oss. Det blev en mycket märklig höst...


Nu har det gått sju år. Sju år...Och nej, världen blev sig nog aldrig riktigt lik efter terrorattackerna igen. Det var något mycket väsentligt som försvann i askan och ruinerna.

Public Service, how I love you!

Tänk vilken skatt det är för oss som bor i utlandet! Vilken enorm källa! Vilken glädje! Jag talar om allt vi kan se, och höra, och ladda ner på våra datorer. Jag talar förstås om public service tjänster som Sveriges Radio och Sveriges Televison. Är det inte smått fantastiskt att vi som sitter på andra sidan jorden kan se, och höra, samtliga program som ni därhemma tittar på? Jag häpnar över tekniken och över det fantastiska att vi också får ta del av den kvalitet som finns på sr.se och svt.se. Att slå sig ner med en kopp te framför laptoppen och surfa in på SVT och bara titta känns nästan bubblande kul, och faktiskt lyxigt. Med all ny teknik känns Sverige närmare än någonsin. Vi kan dagligen surfa in hos våra favorittidningar och läsa vad som skrivits där. Vi kan välja att lyssna på radio live, eller så kan vi gräva i sr.se's enorma arkiv om vi vill lyssna på något i efterhand. Jag tycker det är helt fantastiskt, och jag är så tacksam över det.

När jag kom till USA som au-pair i mars 1990 fanns i princip inte något alls av dagens teknik. Då var det brev som gällde, och brev skrev jag. Beleive you me!!! Det bästa jag visste var att gå ner i husets lobby och titta in i min brevlåda för att se om jag fått brev! Så fort brevet var läst åkte min fina ask fram där jag förvarade brevpapper, frimärken, kuvert och stickers. Visst, man ville ju få iväg brevsvaret fortare än kvickt så att man själv snart skulle få svar igen. Man fick räkna med att det tog ungefär två veckor innan man kunde börja vänta ett svar igen. Idag? tjaa...man vaknar, går ner i köket, slår på laptoppen, kollar sin mail...Sure enough, där finns mails från vänner och familj. OTROLIGT fantastiskt!!! OCH fortfarande, efter alla dessa år, är jag fortfarande kär i e-mails.

OCH för att inte tala om när någon (då runt 1990-00) skickat fotografier i ett kuvert. DET var som julafton! Fotona tittades på om och om igen, vissa sattes upp på väggen, många åkte in i album. DET var bara så roligt att någon skickade foton som dom först måste ha tagit kopior på hos fotohandlaren för ett dyrt pris, sedan skickade dom iväg bunten för ett dyrt pris. Ja, och sen kom dom till mig med stora braskande bokstäver på det tjocka kuvertet: Photos DO NOT BEND. Aaahhh...Idag kan vänner och familj skicka över foton till mig och det tar sekunder innan dom dyker upp på min dator. Teknikens under! Visst är det fantastiskt!

Och så detta med radio då...När jag var au-pair så kunde jag sakna framförallt radio Stockholm. Jag längtade efter att få höra programmen där. Ville höra de bekanta rösterna och de trygga jinglarna. Flera av mina vänner skickade över kassettband från just Radio Stockholm eftersom dom visste hur mycket det betydde för mig. Jag kan fortfarande plocka fram känslan av hur det kändes när man tryckte in kassetten i bandspelaren och lyssnade på den härliga stockholmsradion. Och nu? Känner jag att jag vill ha radio stockholm P-4 så är det bara att surfa in på stationen. Lyx.

Numera är det kanske inte Radio Stockholm som lockar mig mest med Sveriges Radio. Just nu njuter jag av Sommarprogrammen som ligger till vårt förfogande i arkivet, underbart . Jag lyssnar även på Karlavagnen ofta, ofta speciellt när min största favorit på Sveriges Radio håller i trådarna, nämligen; Lisa Syren! Jag tycker SÅ mycket om Lisa. Jag älskar hennes röst, hennes intresse för alla som ringer , hennes fina sätt OCH hennes VÄRME. Mer Lisa. Alltid!! Om jag fick bestämma så skulle Lisa kunna ta över hela Karlavagnen.

Lisa Syren. Bild från sr.se

OCH så lyssnar jag på "Ring så Spelar vi", och där är ju Lisa också min favorit, förstås. Ring så Spelar vi är ett perfekt städprogram, eller strykprogram. Man förenar nytta med nöje. Jag lyssnar också gärna på ”Ring P1”. Dessutom tycker jag mycket om STIL med Susanne Ljung, också P1. Sr.se, vilken underbar skatt, jag är bara så glad över den. Ett annat bra program på P1 är Radiokorrespondenterna. Just nu är det mycket USA som gäller där, och jag tycker alltid det är intressant att höra hur det snackas därhemma nu när valet här närmar sig med stormsteg.

SVT...Ja, SVT...Just nu är jag helt betagen av dokumentärserien ”Singelmammorna”, har ni inte sett den serien så ber jag er att göra det. Programmet är så intressant! Du kommer inte att kunna låta bli att bry dig och engagera dig. Jag vill aldrig att halvtimmesavsnitten ska ta slut. Jo, och så tittar jag på Dobeedoo också. Underhållande, yes indeed!!!

Teknikens under! Public Service! You just have to love it!!

En fin onsdag önskas alla mina läsare!

This Week: SO Random.

It is Tuesday again and time for me to write an English entry...

What to write, what to write? My brain feels a bit empty today…

The Swedish breakfast club is going strong again. We started our weekly breakfasts yesterday over at Sara’s place in Ashburn. It was nice seeing all the Swedish broads again. Some of us had been in Sweden for a very long time over the summer, some of us for a shorter amount of time, and some of us had been here all summer long.

Karolina has started Middle School and so far everything goes well. She likes it a lot, and she likes her new freedom: now she can walk home from school. Usually she walks with Abby (next-door-Abby) or with some other kids from the neighborhood. I think it so good that she can walk home by herself. But, I don’t want her to walk to school at 7 AM. She is so tired in the mornings, the poor girl. I wake her up at 6:30, she comes down to the kitchen for breakfast (half asleep), she then goes up to brush her hair and teeth and then she goes back to bed for five more minutes until it is time for me, or Peter, to drive her to school. Quite frankly, why do the middle school and high school kids have to start school so damn early? It makes ZERO sense to me. The little kids usually start at 8:30-9:15, but the older (and usually sleepier) kids have to roll out of bed way to early. WHY???

When I went to school we never, ever started before 8 AM. Yes, the MS and HS kids get out of school earlier in the day here, too. However, it is a lot of home work to take care of, and soon all the after school activities will start up. Do we ever stop to think that our little ones might have too much on their plates? Do they face burn outs at this young, tender age? Or are we simply training them for adult hood? I don’t know, but I don’t think it is right. They are still young in middle school, 11-14. They should have time to still be kids. Give the kids their childhood back! Soon enough it is high school, and then college and then life…

On the plus side, I can now take my power walks earlier. I so enjoy being out there at this early morning hour, and be done with my walk no later than 8:30. After my walk I am on wii-fit for a while. Again, wii fit is fun, but don’t count on it as your sole exercise. That will get you nowhere. But as a complement, it is very good.
And then we have the gym? When will this blogger actually see the inside of the gym again? The problem is that I hate being on “the floor” so much I can taste it. To lift weights, to sit at boring machines. ..NOOOOO!!!! When I think about that I just want to scream. No, what I need are good classes with weight lifting and aerobics combined. I so miss the step aerobics/body pump class I used to take. That was a good class. I want it back, back, back!!!

And I am so ready for fall to come. I want to wear all my new clothes. I want the hot days to head south. I know, it might sound strange to some of you, but I am more of a fall person than I am a (Washington) summer person. The fall is the perfect season here in the Mid-Atlantic. The days are crisp, the sky is as blue as can be and the colors are gorgeous. Bring on the fall, yes bring it on…

And here I had made this nifty little collage in Photoshop ready to show you all the clothes that I have bought and now I cannot, I cannot for my life figure out how to get the Photoshop collage uploaded to the blog. I’ve tried to save it on Windows pictures, and it does not work. It is SO frustrating. I love Photoshop but it is so complicated. I have got to take a class. There are many classes online so I should sign up for one of those. Pronto!!! I hate being technically illiterate…

Peter was at a fraternity re-union on Friday night and Karolina and I were home alone. Since it was “girls’ –nigh- in” I thought it was time to educate Karolina on some old movies. Classics from the 80’s to be more exact. I put the dvd disc into the player and then we were enjoying FLASHDANCE!!! It’s been so long since the last time I saw it and it was still so fun. I realized what kick-ass music that movie has, so now I will download a lot of songs from the movie. This is my favorite song: Imagination. I love this scene! Check out the costume and the drama, and last but not least: the DANCER! YESSS!!!



All right, that is about it today. I am afraid that today’s post is nothing more, nothing less---Rather boring.

BUT, I do wish you a wonderful Tuesday. I am out of here!

EFIT, eller dagen med Hanna.

Nu var det så länge sedan jag deltog i EFIT. Pinsamt länge sen, men i lördags var det återigen en EFIT dag och då hade jag lagt min kamera på nattygsbordet redan på fredagskvällen så att jag garanterat INTE skulle glömma bort det när lördgsmorgonen grydde. Grydde och grydde, förresten, det var mer grått än något annat. Grått och mörkt...
Det var ju orkanen Hanna som låg över oss som det enorma lågtryck hon är, eller var. Hon har nog försvunnit från US vid det här laget.
Jag gick ner på mellanplanet och såg att alla fönster var totalt igenimmade. När jag gick ut på trappan för att hämta morgontidningen kände jag hur otroligt HETT och fuktigt det var. Ihållande hällregn och så denna heta, tunga fuktighet...
Jamen istället för att jag sitter här och snackar kan ni väl hänga med istället!


Runt 7:45.
Regnet det bara öser ner...Tur att man har tak över huvudet en dag som denna.


Runt 8:00.
På framsidan kunde man riktigt ser hur det ångade från marken alltmedan regnet föll som sjok,


Runt 8:45.
Washington Post är den morgontidning som vi prenumererar på. Här gör jag mig redo att läsa den. En kopp te och två knäckemackor gör mig sällskap.


Runt 9:45.
Nu ska här kollas mail, tidningar och bloggar.


Runt 10:45.
Bilden är tagen från balkongen i vårt sovrum. Det syns inte här hur mycket det regnar, men det vräker ner. Man kan dock se hur golfbanan börjar förvandlas till en sjö/flod.


Runt 11:45.
På väg för att uträtta några ärenden. Hanna har bestämt sig för att vara extra hård emot oss alla så här mitt på dagen.


Runt 12:45.
Lunchdags. Vi blev helt genomvåta den korta biten från parkeringen till restaurangen. Och jo, vi hade paraplyer allihopa, men det hjälpte inte alls...Vi hade tänkt gå på bio efter lunchen men vi skrinlade dom planerna eftersom vi var genomblöta.


Runt 13:45.
På videobutiken...
Hmmm...vilken film ska vi välja till kvällen???


Runt 14:00.
Golfbanan precis utanför oss är översvämmad. Karolina njuter av vattnet. Jag med, det var ganska häftigt att gå därute och se allt , och känna allt vatten. Jag var tvungen att ta det lugnt eftersom jag hade kameran med mig.


Bonusbild från samma tidpunkt.
Över golfbanan rinner en liten bäck som har ca 20 centimeter högt vattenstånd i normala fall. Nu var den totalt översvämmad. Regnet föll som i vågor. Enorma vågor...


Runt 14:30.
Vad är väl skönare än att ta en tupplur en regnig dag...?? Ahhh, så skönt det var att sussa...


Runt 16:45.
Vi kollar in The Weather Channel för att se vad dom säger om Hanna där. Hanna sägs dra bort norrut nu...Jaja, tro det den som vill...


Runt 17:45.
Men är det inte solen som börjar titta fram? Jo, det är det! Peter och jag fixar middagen med varsit glas rött, förstås.


Runt 19:00.
Middagsdags...


Runt 20:30.
Nu är det filmdags...


Runt 22:30.
Vi kollar extramaterialet till filmen "Fool's Gold". Den var helt OK. Och jo, jag kollar alla filmer med text. Även svenska.


Runt 23:00.
Godnatt, godnatt

Söndagen bjöd på det vackraste tänkbara väder! Det var som om Hanna aldrig hade funnits.
Nu idag måndag önskar jag alla mina läsare en riktigt fin dag!