Idag är det---HALLOWEEN!!!

Bilder från Halloween kommer att hamna här på bloggen imorrn bitti, be sure of it.
Halloweenmorgonen är fortfarande mörk, och det är kallt ute.
Mitt besök ligger och sover nere i källaren. Igår var det ju en heldag för oss. Vi inledde med shopping BIG time i Tysons Corner. Där gjorde besökarna av med många sköna slantar medan vi shoppade på ställen som: Urban Outfitters, GAP, Sephora och Timberland etc.
På eftermiddagen karvade vi Halloweenpumporna samt dekorerade klart i trädgården...NU ser det grymt läskigt ut därute, moo-ho-ho... Bildbevis kommer imorgon!
Igårkväll var det så dags att besöka "The Melting Pot", och naturligtvis var det en SUCCE!!!
Det är ju bara SÅ gott där. Mitt i middagen gick brandlarmet så restaurangen fick utrymmas! DET till Gunnars stora förtjusning eftersom han då fick se brandbilarna up close and personal.
Det var något fläktsystem som slutat att funka så efter ca 20 minuter fick vi gå in igen.
Mätta och belåtna kom vi hem vid 22:30. Vi stupade mer eller mindre isäng.
Idag är det Skyline Drive i Shenandoah national park som gäller...

SPÖKA på idag...Happy Halloween!!!


FÅ'se...Vilka Crocs ska vi välja...?? Och vilken Webkin ville Karolina ha till slut?


I väntan på Peter utanför restaurangen Coastal Flats i Tysons Corner...LUNCH!


Just det, i väntan på lunchen. Här hamnade tom jag på bild, he, he...


Pumporna karvas ut för fullt...


Resultatet synes här...


Födelsedagsbarnet med sin ballong och sin present som väntade på restaurangen...


Middagen puttrar på...


Jaha, här har brandlarmet gått och vi står utanför restaurangen. Det var inte speciellt kyligt alls.


Brandbilarna rullar in...


Och så här höstigt är det på min baksida nu. Höstigt men varmt...

This Week: Shopping and Visitors

We're having fun with our dear visitors! Checking out DC, Old Town and then some good shopping (of course).
Today we are off for some good shopping in Tyson's Corner. Tyson's is by far the biggest mall around Washington, maybe on the entire East Coast, but I am not sure about that one.

So, right now we're sitting here having breakfast, and I am listening to Swedish, speaking Swedish and writing in English...
PLUS, PLUS that we have a bithday around here today!!!! Gunnar is turning 35!!!!!!!

Tonight we are off to "The Melting Pot", one of our favorite restaurants!!

Have a good Tuesday!

Kinn is having a happy moment outside Victoria's Secret.


She really liked the beautiful bag...Here we are having lunch at Clyde's.


Another happy moment happened at Target..."The designer shampoo is SOOOO cheap!!!"

Söndag i Old Town

Igår tog vi en tur ner till Old Town Alexandria som alltid är ett trevligt utflyktsmål. Det är mysigt att gå omkring där, äta lunch samt slinka in i en och annan affär. En av dom bästa affärerna där är The Christmas Attic, tänk er en butik så full a julsaker att den nästan brister. Visserligen skulle man nog bli tokig om man jobbade där 365 dagar om året, men att bara slinka in där en söndagseftermiddag är som att komma till julparadiset.

Vi har TUR med vädret också, som tur är!
Faktiskt klart och friskt, men inte för kallt...


I Old Town Alexandria...






Trappan upp till andra våningen på The Christmas Attic





















På Starbucks...


Och dagen avslutades på The Capitals hockeyaffär vid träningsarenan i Ballston Mall...

...En ny dag gryr och alla är vakna i arla morgonstund. Idag blir det sight seeing, shopping och family seeing :-)

Ha en bra dag önskas alla!!!

Besöket har anlänt

Efter att ha väntat vid "International Arrivals" på Dulles Airport i nästan 1½ timme kom två glada och trötta resenärer äntligen ut! Resan hade gått så bra, och dom var så nöjda...hittills.
Vi for hem genom den regniga skymningen. DET öste ner regn, ja VRÄKTE, hur typiskt som helst på ett sätt.
Det blev att bära in bagaget och bli dyngsur samtidigt---Välkomna till USA! perfekt att besöka på hösten då det alltid är soligt, friskt och blå himmel---GAAAHHH!!
Glada i hågen ändå for vi såsmåningom och åt mexikanskt komplett med goda Margaritas.

Igår lördag vaknade paret till ösregn och gråväder återigen. MEN, till vår stora lycka klarnade vädret upp och det blev varmt och soligt!
Efter ett planerat köp av:
Kamera
Ipod
Två nintendo ds
Kameraväska
Minneskort---
kom vi iväg till Washington DC...

Gunnar spanar i kameror på Best Buy. Eftersom han är Sony-freak blev det en Sony kamera som verkar mycket lovande...Mycket att välja mellan...


Kul med kameratestning...

Så fort vi kom in till stan kom alla på hur hungriga vi var. Det blev ett besök på den jättelika sportrestaurangen ESPN-Zone. Där åt vi goda hamburgare och drack gott öl.


I väntan på bord på ESPN-Zone i DC...


Gunnar och Kinn nöjda på ESPN

Någon timme senare stod vi mätta och glada ute på gatan igen redo att gå ner till The National Mall. Nu var vädret så pass varmt att vi faktiskt svettades.



På The Mall med Capitol building i bakgrunden


Och här med Washingtonmonumentet i bakgrunden


U.S Capitol



Utsikt från the capitol steps över monumentet och Virginia på andra sidan Potomac floden




Bilder av mitt vardagsrum (tänkte bara att ni kunde ta er en titt på det :-))) )

Typiskt amerikansk enligt Gunnar och Kinn:
¤ Träden, ser typiskt amerikanska ut. Gunnar låg och tittade ut på träden i arla morgonstund och tänkte på "The Blair Witch Project". Kunde ju tala om för honom att filmen faktiskt är inspelad i skogarna runt DC...he, he...
¤ Brandposterna
¤ Toaletterna
¤ Vägarna, stora och breda
¤ Trevlig service överallt

Jag kommer att fortsätta skriva listan så fort jag hör något nytt som är "typiskt". Själv är man ju "hemmablind" och kan inte längre se sådana här saker.

Idag är det slutspel i allsvenskan, och eftersom min bror är DIE-HARD Djurgårdare måste matchen höras på, eventuellt ses över datorn...Matchen börjar vid 10 nu på morgonen.

Ha en fin söndag

Sverigebesök...

Gunnar och Kinn på Staffans och Lisas bröllop i juni i år...

Just nu sitter mitt väntade besök på planet mellan Köpenhamn och Washington. Dom har varit på väg i snart två timmar, och ska anlända här klockan 15 i eftermiddag.
För oss svenskar i förskingringen finns det inget roligare än besök från hemlandet!
Det är dessutom ömsesidigt då dom alla tycker att det är så trevligt att komma hit (tur det!!). Men, jag skulle ändå önska att jag hade fler besök under året.
Eftersom jag åker hem varje sommar så försvinner hela sommaren, ingen kan besöka mig då. Men under resten av året står Annikas Inn öppet!!!

Mitt besök idag är ju min bror Gunnar och hans fru Kinn som bor i Umeå. Gunnar har varit här i US förr, men för Kinn är det första gången i landet i väster! Första gången! Det trots att hon varit på så många andra ställen i världen inkluderat Australien, Bora-Bora och Filippinerna, men USA har aldrig blivit av...Förrän nu. Vet ni, sådana besök förpliktigar, det är nu jag, eller VI, som ska se till att hennes intryck av det här landet blir bra. Det blir sighseeing grande, naturligtvis. Det blir att visa The National Mall i Washington DC för 118 gången, gå upp och ner mellan Capitolium och Lincoln Memorial, beta av Vietnam muren, se det nya svulstiga World War II memorial...Och ja, såklart se Vita Huset, kanske även Arlington Kyrkogård som ju är unik. Allt sånt måste ses av en förstagångsturist i The Nations Capital...Sedan måste vi såklart ge oss ut i Shenandoah National Park och ge oss upp på Skyline Drive som är en smärtsamt vacker väg vilken ligger på toppen av en bergskedja, och nu är som vackrast när höstfärgerna glöder.
Det blir inte att sitta och fika i stugvärmen i en veckas tid, nej det blir att vara aktiv, att se och upptäcka...
Och så---Och så---Och så----Ja gissa....SHOPPA!!! Dollarn är lägre än på länge, SÅ fördelaktigt för Europeer att komma hit nu. Jag vet vad som redan står oå inköpslistan: elektronik grejjer...och så kläder, kläder, kläder...
Jodå, det blir att slita golven på köpcenter nu i veckan som kommer. Men, det ska bli roligt!

Jag vet också, av erfarenhet, att mitt hus kommer att förfalla under denna tid eftersom jag inte får många knop gjorda när jag har gäster. Jag har varken tid eller lust med sånt när jag har folk här. Man får vara glad om man hinner slänga in en snabb tvätt någon gång.
Jag ska försöka vara extra flitig med kameran, så blogginslagen i veckan som kommer kanske blir mer foto än text.

Sverigebesöket anländer till riktigt dåligt väder...Regn och 11 grader, järngrått. Så ska det visst blir imorgon också. Vädret rår man inte över, men jag säger ändå; Be careful what you wish for...
Och då refererar jag till mig själv som har gnällt över sol och värme...Som sagt; be careful...

Ha en fin fredag alla!!!

Två böcker...

Tänkte att vi skulle ta ett par boktips idag eftersom det var ett tag sen jag hade det ämnet uppe.
Jag är ju med i en bokklubb här i området och en av de böcker vi senast läste var Anne Tylers "Digging to America".
Jag tror sällan och aldrig vi har diskuterat, och tyckt till, om en bok så mycket som just denna. I min bokklubb är vi två svenskor, en tyska och tre amerikanskor, alla hade vi starka åsikter och alla tyckte vi boken var fantastisk.
När jag läste i någon av Mama-tidningarna jag just lånat av Lotta såg jag att boken var recenserad där, och på i svensk översättning heter den; "Och var hör du hemma?".

Den handlar om två familjer som adopterar varsin flicka från Korea runt år 1997. Ena familjen är helamerikansk och den andra familjen är andra generationens invandrare från Iran. Anne Tylers böcker utspelar sig ALLTID i Baltimore med omnejd, så också denna. Familjerna möts på BWI-flygplatsen dit dom två Koreanska babyflickorna anländer. Den helamerikanska famijen gör ett helt jippo av det hela, och halva släkten finns med för att välkomna den nya babyflickan. Den Iranska familjen står och väntar i skymundan, den nya mamman, nya pappan och babyflickans nya farmor.
Familjerna börjar prata med varandra och därmed inleder dom en vänskap med varandra som både blir fin och mycket, mycket komplicerad.
Kulturkrockarna viner i luften, alla förundras dom hur OLIKA varandra dom är och hur KONSTIGT dom tycker att den andra familjen beter sig. Boken är berättad ur fyra personers perspektiv: farmor Maryam från Iran, Morfar från USA, Susan som är adopterad från Korea och Bitsy, den genomamerikanska mamman.

Jag är helt och hållet totalfascinerad av Anne Tylers berättande. Hur har denna amerikanska författare sådan inblick och känsla och NERV för hur det är att vara invandrare i detta land? Fantastiskt! Hur bär hon sig åt? Hon sätter på pricken ord på känslor som vi nog alla har haft någon gång.
Vill ni läsa en BRA, fascinerande, tänkvärd och faktiskt lättsam bok så rekommenderar jag verkligen "Digging to America".

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Bok två är en svensk bok nyligen nominerad till August-priset. Jag talar förstås om Åsa Linderborgs fantastiska bok "Mig äger ingen". Den boken läste jag när jag var hemma i somras och jag tyckte att den var fantastiskt bra.
Nu hoppas, hoppas jag att det blir Åsa Linderborg som får hämta hem Augustpriset i december.

Boken är självupplevd. Den handlar om Åsas uppväxt i Västerås. Hennes uppväxt med sin älskade pappa Leif som var härdarmästare på ASEA. När Åsa var 4 år skildes föräldrarna och Åsa kom att bo med pappan, hon träffade sin mamma varannan helg. Pappan älskade sin flicka, och Åsa älskade sin pappa. Pappan var dock ingen "vanlig" pappa, han hade problem att sköta hem och hus och även sin flicka. Ibland var det flickan som fick sköta om sin pappa istället.
Det är ibland djupaste misär, problem med ekonomin ,problem med arbetet, problem med spriten men kärleken finns där alltid, även när det krisar, även när Åsa tror att det blivit för mycket, den finns där!
Vi får följa Åsas uppväxt, följa hennes relation till sin pappa och mamma. Farmor och farfar är ständigt närvarande liksom en hel del andra släktingar med stora personligheter.


Boken påminner delvis om Susanna Alakoskis "Svinalängorna". Det handlar barn som har det svårt, men barn som blir starka, som har har vilja och integritet.
Jag tyckte "Mig äger ingen" var en stark läsupplevelse och jag rekommenderar den varmt...

Vaknade till...

...REGN!!! Det regnar ute, så skönt, och så behövligt. Jag gick precis ut för att hämta tidningen och kände hur varmt och fuktigt det är trots allt, men det ska visst bli kallare under dagen.
På ett sätt är detta så typiskt, regn och kyla kommer nu när Umeåfolket anländer...BE careful what you wish for, som sagt.

Några av er har undrat hur det ser ut i nya gästrummet nu, dvs i källaren. Ska visa några bilder. Det är tyvärr inte klart ännu eftersom skrivbord, skrivare och dator ska upp till gamla gästis. Vi får flytta upp det när besöket har åkt, har vi tänkt...
Kan vara skönt för dom att kunna logga på under arla morgontimmar när jetlagen pinar dom.






Det här är alltså kontorsdelen av källaren. Vi sitter aldrig här, vi har ju bägge varsin laptop och det är dom vi använder. Alltid. Världens skönaste stol finns härnere, och när kontoret kommit upp i gamla "gästis" så kanske jag kommer att sitta där istället för i köket.

Om en stund ska jag till tandläkaren och AVSLUTA implantetet. Processen har tagit över ett år! Så konstigt det känns att jag kommer att ha en tand i det som bara varit en glugg i så många år.

Igår lånade jag en bunt tidningar av min kompis Lotta. Vi svenskar lånar glatt och tacksamt svenska tidningar av varandra. En hel bunt "Mama" och "Family living". Satte mig ner och läste en del av dom igår. Hallå? Är det bara samma och samma och samma i dom tidningarna. Ball, ballare, ballast Mamas och Papas i den coola svenska (stockholmska) mediavärlden. Känner hur trött jag blir, och att jag förmodligen har lämnat (samtliga) barntidningar LÅÅÅNGT bakom mig.
Kul ändå att bläddra i tidningarna, och kanske framförallt att få se lite roliga barnkläder, but that's about IT.

Som avslutning idag ska ni få se två bilder av min kära dotter...


Den lilla provar sin Halloweenkostym och slår sig ner framför lap-topen. Scary enough for halloween?


Och här syns hon med sina älskade webkinz. Webkinz är hennes allra käraste ägodelar för tillfället. Hon älskar dom och sköter om dom både IRL och online, alla har namn och alla har karaktärsdrag som hon har hittat på, och dessutom har dom födelsedagar som Karolina noggrant håller reda på...
Måtte barndomen räcka länge till...

Ha en jättefin onsdag! Oh, and let it RAIN!!

This Week: Fall

This is my favorite time of the year: the fall!
Always lovely, always welcome!
There is something so comforting when the air turns cooler and the days get shorter. I have never, ever had a problem with this season.
No, not even when I lived in Sweden and the fall started for real in the beginning of September. Some years we had snow in Stockholm in the beginning of October. Did I complain? No, I so did not. I loved it…
And how about the darkness??? No problems! Not for me. I think it is quite cozy with the darkness in Scandinavia this time of the year. Just imagine getting home, you light candles, you may even start a fire and you enjoy it all underneath a blanket with a cup of tea in your hand. That is lovely! And yes, I do realize the fact that I am romancing this a bit…I know the reality, too; when you stand in freezing rain waiting for the subway, when you walk home on a dark, cold and stormy night…But still…

I am longing for all that just a little bit.


Now I live in a climate that is a tad bit too warm for me, at least it’s been that way this fall. No, to tell you the truth, it is a bit warm for me always, all seasons. I see zero comfort in having temperatures in the 80’s (around 30 degrees C) when it is October, zero! It’s been going on for waaay too long, I am ready for something else now.



It feels, sometimes, that I am the blogging queen when it comes to the weather. My Swedish-speaking readers read about my thoughts of the weather over and over again on my blog. But, what can I say? I am a weather nerd…
Sometimes you can find me in front of the TV watching “The Weather Channel”. I can sit there and watch the channel waiting for the local weather that shows up every ten minutes along with watching the “storm stories”. I don’t know why the weather is interesting to me, maybe because I am from the far north? I compare the weather here, and the weather in southern Europe. The DC area and the Mediterranean are on the same latitude but yet the weather here and there is different. We don’t have either their flora or fauna, our winters are colder and our summers are more humid.
So, here I am, looking forward to a rainy day, but I don’t want to jinx it now when I am almost due to have visitors from Sweden. My dear visitors live in northern Sweden, an area that already has experienced a few snow storms this fall, an area where the days are very short. I want them to experience the DC-area with loads and loads of sunshine, I want them to have warm days while they are here, and then once they are off to Sweden again I wouldn’t mind seeing rainy, cold and gray days. Bring it on then!!!



I am forever a Swedish girl…You can take the girl out of Sweden, but you can never take Sweden out of the girl…

Det där med att beställa...

...kan vara en anings knivigt när man är ny i det stora landet i väster. Då menar jag något så enkelt som att beställa mat på restauranger, eller en macka på ett deli.
Du går glad i hågen in på sagda deli och tänker att du ska beställa en ost och skinkmacka, och att det ska vara just en ost och skinkmacka. Du beställer och GENAST kommer frågorna; What kind of bread do you want?
-Eh?
-Yes, what kind of bread...Rye, whole wheat, wheat, white, pumpernickel...
Paniken stiger då du inte har den ringaste aning om vad människan snackar om. Du beställer helt enkelt det enda bröd som du kommer ihåg ifrån harangen.
-Wheat, please...
-Do you want it toasted?
-...Sure...thanks....
-What kind of cheese do you want on your sandwich??
Återigen: lätt panik...
-Yes, miss, what kind of cheese? American, Swiss, cheddar, white , havarti...
-Ok, I'll have American...
Du pustar ut och tänker att nu borde väl mackan ändå vara klar...
Då:
-What do you want on your sandwich????
Du vill bara gå därifrån vid det här laget, glömma att du beställt en macka. Du undrar varför du helt enkelt inte köpte en plastinpackad macka på 7-11 istället. DET hade ju varit bra mycket lättare.
-MISS! Do you want mayo, mustard, vinegear? AND do you want lettuce, onions, tomatoes, pickles, hot peppers, peppers...WHAT do you want??
Vid det här laget mumlar du fram det du kommer på...
Halvt stressad betalar du mackan och tänker: aldrig mera deli, nej aldrig...

Men, du vänjer dig och snart beställer du en macka lika vant som vilken infödd som helst, och du tänker att det är SJÄLVKLART att ha femtio val när det gäller att beställa en ost och skinkmacka. Allt annat är bara dålig service...

Likadant i början när du går på restaurang...
Du beställer en hamburgare, säger vi...
-How do you want it cooked???
-Sorry...????
-Yes..rare, meduim, meduim well or well done...
-Ok, well done...
Och sen kommer harangen igen om vilken ost och vad du vill ha på hamburgaren.
Samma sak gäller när du beställer kött.

Valen på delis och restauranger är många, och dom kan lätt stressa en nyanländ amerikafarare. Vi som numera är gamla i gården tycker att det är helt självklara val, och helt självklara frågor. Men vi glömmer nog aldrig hur jobbigt vi verkligen tyckte det var i början. Att stå på ett deli vid lunchdags kräver sin man eller kvinna. Det ska rabblas upp snabbt så att kön flyter på...

När en släkting varit här och hälsat på har hon alltid tyckt att det varit för många val. Och det har hon talat om för servitörer också...
När hon beställt sin hamburgare hr hon helt enkelt sagt;
- A hamburger please...AND, no further questions.
Vilket får den stackars servitören att helt tappa bort sig...
-But ma'am...??? How do you..
-No further questions...Just get me the burger.
Då har jag som snäll yngre släkting ibland fått rycka in för att medla lite :-)

Vi befinner oss i de många valens land...jobbigt ibland, men för det mesta bra...BARA man vänjer sig :-)

Bild från Runningrooster.com

Söndag och huvudvärk...

Solig söndagmorgon över nejden. Det är så vackert och klockrent klart därute. Egentligen borde man ge sig ut med kameran på en runda, men det kommer inte att ske...ännu.
Vi får ju kärt sverigebesök på fredag! Då anländer min bror Gunnar och hans fru Kinn. Första gången för Kinn in the US!! Det ska bli så kul!!!
Men innan dom kommer måste det nya gästrummet göras iordning. Nya gästrummet som hädanefter kommer att finnas i källaren. Vi har bestämt oss för att flytta kontoret till det som nu är gästrum, och gästrummet ner i källaren. Det är bättre för gästerna, mer privat. OCH troligtvis kommer jag att sitta och arbeta i nya kontoret mer, inte som idag, när jag sköter allt från en hård köksstol.
Mycket att göra alltså...
Mycket att göra på några få timmar. Vi har ju börjat, men ska avsluta idag...På några få timmar. Peter ska nämligen ge sig iväg på en jobbresa upp till Toronto i eftermiddag, så innan dess ska det ske.

Sitter dock här med lite huvudvärk...Hmmm...Jag undrar varför? KAN det bero på några glas vin igår? LÄGG därtill två chocolate martinis så har vi nog svaret på huvudvärken där...Tungt...
Var på Halloweenparty igår hos Peters syster, och vinet och drinkarna flödade. God mat och trevligt sällskap var det också...
Hade ju med kameran, men det blev inte av att jag plåtade...Sjutton också...Inte för att någon vuxen var utklädd, men barnen var det desto mer.

Nä, hörrni, nu väntar en säng på att bli nedflyttad två våningar...
Better go!!!

Ha en fin söndag!

Förresten, varför strular blogger med bilderna så mycket nu? Skulle precis lägga upp en bild på en chocolate martini, som god illustration alltså...DET går inte, och samma gamla meddelande kommer upp: "Blogger is aware of the problem, and currently working on a fix". Så tråkigt det är att inte kunna lita på att bildbehandlingen funkar så bra längre. Nu är det "hit or miss" varenda gång man vill lägga in bilder...TRIST!!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Chocolate Martini...



½ dl Choklad likör
½ dl Creme de Cacao
1/4 dl kaffegrädde (här i US kallas det half-and-half och jag tror kaffegrädde ligger närmast till hands)
½ dl iskall vodka, gärna med vaniljsmak
1 msk riven choklad
2 välkylda martiniglas


Kombinera alkoholen i en shaker full med krossad is.
Skaka i en minut.
Lägg kaffegräddden i shakern och rör om.
Häll din fina chokladmix ner i dom vackra kylda martini glasen.
Riv choklad över.
NU är du i chokladhimlen och kan NJUTA.

Receptet är direktöversatt från Martiniart.com

NJUT!!

Hjärnsläpp och Väder...

God Morgon, God Morgon!!!

Här hade jag precis skrivit, och skulle publicera dagens inlägg...Allt var klart, skulle precis trycka på "Publish Post"-knappen när Blogger strular till det och kontakten bryts. Upp kommer ett meddelenda om att det inte finns någon "connection to blogger"...ALLT jag skrivit försvann. Allt. Fy sjutton vad irriterad jag är just nu.
VISSERLIGEN har jag egentligen inte något att skriva om, för jag lider av totalt hjärnsläpp idag. Det kanske är Bloggers sätt att be mig hålla tyst...Hmmm...DET tänker jag inte lyssna på. Så de'så! ;-)
Hjärnsläpp ja...Jag skriver ju alltid upp alla mina bloggideer i min dagbok. Längst bak där har jag en lista på ämnen, men just idag känns det inte lockande att skriva om något alls från den listan. Ämnena där får helt enkelt bida sin tid fram till dess att denna skribent att redo att skriva om just DET ämnet.
Hjärnsläpp OCH irritation...

Och så har vi då vädret...Nu är klockan 8:20 och det är så mörkt i mitt kök. Mitt kök som annars badar i morgonsol. När jag var ute för lite sen och ställde ut återvinningsplastlådorna kände jag hur FUKTIGT det är i luften, som på sommaren. Det är säkert långt över 20 grader varmt, och därtill fuktigt.
Att denna höst är underlig är en grov underdrift, aldrig förr har jag väl gått i sommarkläder i mitten/slutet av oktober. Aldrig förr har väl värmen i huset INTE varit på den här tiden på året.
Ärligt talat så är rådande väder direkt äckligt---Äckligt och FEL!!!
Det blåser, det ser ut som mörkaste november därute, men känns som mitten av juli.
Förmodligen blir det åska framåt dagen, tycker det känns så. Jag brukar nämligen få huvudvärk innan större urladdningar, och ja, huvudvärk har jag just nu...

Vad gör ni när ni drabbas av hjärnsläpp vad gäller ämnen på era bloggar? Finns det knep att tillgå? ;-)
Idg hade det varit en perfekt dag att bita tag i en lista av något slag. Listor är perfekta när hjärnsläppet knackar på, men ingen lista finnes...

Men ALLA!! Det är ju fredag!!! HURRA!!! Önskar er alla en jättefin dag var ni än befinner er i världen!!

Tala inför grupp?

Många säger att dom hellre skulle dö än att hålla ett föredrag, eller tala, inför en stor grupp. Att tala inför en större grupp stressar mer än eventuell död.
Håller ni med?
Jag gör det. Jag kan inte tänka mig mycket som är värre än att tala inför en massa folk, ha folks ögon på mig, veta att alla ska lyssna och sen ananlysera och kritisera mina ord. Nej, jag vet att jag inte är ensam om att känna det så här, inte alls.

Bara när jag skriver det här kan jag känna nervositeten stiga i kroppen. Jag kan känna av alla de gånger man under skoltiden skulle "redovisa", hur hemskt det kändes, jag var så nervös att jag knappt kunde känna något alls. Det hjälpte inte heller att fröken eller magistern satte sig längst bak i klassrummet, klassen satt ju rakt framför en...Och det fnissades säkert, någon kunde påpeka "så snällt" att pappret i handen darrade, säkert var det någon som bad en prata högre, långsammare, ja...ni vet. Vad sa läraren då? INTE mycket, inte mycket alls. Läraren tystade inte ner övriga elever eller bad dom LYSSNA på gruppen som skulle redovisa.
Konstigt att vi fick lära oss så fruktansvärt lite om att tala inför grupp i svenska skolan på 70 och 80-talet.


Sen fick jag själv barn här i US. När min dotter var tre år började hon på lekis, det var att sitta still under samlingen, följa regler och sen EN GÅNG I VECKAN ta med något hemifrån att berätta om för gruppen---show and tell---Barnen fick ta med sig en leksak eller något annat dom ville berätta om. Fröken tog sen fram en och en till sig, om barnet var rädd eller blygt fick barnet sitta i frökens knä och hon hjälpte till på det bästa vis att få barnet att känna sig tryggt. Jag minns att jag var så tagen av detta när jag någon gång var med under "show and tell", det var så HÄR det skulle gå till när man lärde sig tala inför grupp. Snällt, tyst och pedagogiskt och även självklart.

Karolina började i Kundergarten som fem-åring och det var samma sak där, mycket prat inför grupp. Mycket tid "in the spotlight"...
Och så har det varit under hela skoltiden, och mer blir det i och med att ämnen som "Speech" och "debate" hamnar på schemat i Middle och High School.
Karolina har inte det minsta problem att tala inför grupp, det har hon aldrig haft. Inte som tre-åring och inte som den 11 åring hon är idag. Ibland brukar jag titta på henne och säga; Vems barn är du egentligen? Hur kunde du bli som du blev?
Visst, Peter måste hålla många herrans möten och anföranden på jobbet, närapå dagligen. Han har vant sig, och han är amerikan...han har det med sig från barnsben på samma sätt som Karolina har nu.

När jag varit med på Karolinas skola under redovisningar har jag alltid slagits av hur uppmärksamma ALLA är, alla lyssnar, fröken står långt fram i klassrummet, absolut INGEN fnittrar eller säger något som INTE SKA SÄGAS, och om det skulle hända så skulle det INTE gå obemärkt förbi. DU får inte behandla en klasskamrat dåligt. Efteråt ställs frågor, och sen avslutas allt med applåd.
Jag måste säga att amerikanska skolan verkligen har lyckats när det kommer till "public speaking", att det redan från treårs-åldern avdramatiserats, och att det försigår flera gånger i veckan under skolåret. Mindre redovisningar, högsläsning inför klassen, rollspel och större redovisningar--allt rullar på.
Vilken skillnad från när JAG gick i skolan! Eftersom jag inte längre vet så mycket om svenska skolsystemet så kan ju detta ha ändrats, nu kanske barnen får mer uppmuntran, mer stöd när det kommer till att tala inför grupp. Åtminstone hoppas jag det.

Hur är det med dig? Är att tala inför grupp det vidrigaste vidriga? Eller är det helt okay?