Friday, May 27, 2022

Långhelg, Små fåglarna, Mer om prärieklänningar samt Här&Nu!




Hej fredag!



* Långhelg!

Långhelg för er, och långhelg för oss. Ni är mitt i kristi himmelsfärdshelgen. Den uppmärksammas inte här. Men däremot är det ledigt för många, inklusive Peter, på måndag.

Måndag är Memorial Day här i USA. Det är verkligen då sommaren startar här hos oss. Det är en stor resehelg, framför allt mot stränderna.

Peter och jag har inga stora planer. Ikväll ska vi på en liten grannfest och imorgon hoppas vi kunna vandra en sväng.
En äkta vandring längs The Appalachian Trail. Hoppas det blir av.
Imorgonkväll ska vi inviga vår nya grill likaså.

Skönt med långhelg oavsett. Jag kommer att ta bloggledigt på tisdag just därför att måndagen är helgdag.




* De små fåglarna …


Minns ni att jag skrev om kardinalfågeln som häckade utanför mitt köksfönster?
Det var så sött och gulligt att följa dem på daglig basis. Peter och jag kikade på dem ofta.
Deras bo så synligt från mitt ena fönster.


Ungarna föddes och var så söta och små. Vi kunde se hur föräldrarna matade dem hela tiden. Ibland låg mamman och värmde de små. Så gulligt allting.


I onsdags dök kråkorna upp, speciellt en. 
Den kråkan cirklade över boet och både Peter och jag rusade ut och skrämde bort den. Peter läste att kråkor kan bli skrämda av att se döda kråkor så jag kom på att jag ju HAR en stor kråka i en Halloweenlåda i källaren.
Sagt och gjort,  jag letade upp den konstgjorda kråkan och vi la den på gräsmattan. Vi trodde först vi hade lyckats, men sen kom kråkan tillbaka.
Kråkor lär ju vara väldigt intelligenta fåglar, så inte lät den sig luras så lätt.


På eftermiddagen då jag kommit hem efter att ha varit ute en stund tittade jag till boet. Helt tomt. Alla fågelungarna borta. Kråkan vann och fick sig ett gott mål mat, gissar jag.
Den stackars kardinalhonan låg i boet på eftermiddag och pep, pappan satt i trädet bredvid. SÅ sorgligt. Nu är boet ödsligt övergivet och tomt.

Naturens gång, gissar jag. Fast, så sorgligt ändå.




* De där klänningarna …


… Alltså prärieklänningarna jag skrev om i mitt onsdagsinlägg, de har ju för tusan till viss del kommit tillbaka!! 
De är delvis trendiga igen!
OCH folk driver med fenomenet likaså. Fast trendigt verkar det vara … Say WHAT?

Bild från Upworty

Så här står det (hela texten syns inte här)
"Target had decided if we're gonna suffer a pandemic, we might as well look like we just lost the farm after locusts ate our crops".



Nej, jag kan inte påstå att jag tycker det är snyggt heller. Visserligen gillar jag  romantiska plagg, men det finns en gräns. Det här är inte snyggt.



 

Bild från hip2save.com 


MEN, vem vet … I höst kanske Yours Truly går omkring i en prärieklänning.
MAN ska aldrig säga aldrig, det har jag lärt mig. Klänningar är ändå mitt älsklingplagg, men just prärieklänningar är väl inte de roligaste man dra på sig, haha.

 

Bild från Airingmylaundry.  Jag har förstått att man driver hårt med prärieklänningar, och det finns till och med utmaningar på sociala medier vad gäller dem.  Komiskt.



 


* Här och nu!





Nu önskar jag DIG en fortsatt trevlig helg!
Vi hörs på onsdag igen för den som vill det!

Thursday, May 26, 2022

När ska detta få ett slut?




Torsdag …



Istället för punkter blir det idag ett inlägg av ett mycket sorgligt--och mycket aktuellt-- slag.
Punkterna kommer istället imorgon, fredag.


Det vidriga har slagit till igen.
Ännu en skola har utsatts för en masskjutning, denna gång i Uvalde, Texas.
I tisdags hade jag redan hunnit skriva, och förpublicera, gårdagens inlägg då det vedervärdiga kablades ut på nyheterna. Alltså det fruktansvärda att att 19 oskyldiga barn skjutits ihjäl av en 18-årig vettvilling under en helt vanlig skoldag. Massakern skedde tre dagar innan deras sommarlov skulle ta sin början …
Två lärare på skolan fick också sätta livet till.
Tjugoen hjärtan slutade slå i tisdags, mitt på dagen under en helt vanlig skoldag.
Ja, faktiskt tjugotvå eftersom gärningsmannen sköts till döds av polisen likaså.



Vilken tragedi och vilken OÄNDLIG sorg.
Nu har 22 familjer fått sina liv förstörda för resten av den tid de har att leva här på jorden.
Och det ger ringar på vattnet till alla de släktingar, vänner och bekanta som finns i deras sfär.
Den 24 maj 2022 kommer alltid att förbli en sorgens dag. Dessa drabbade människor kommer aldrig någonsin att kunna passera denna tid på året utan att påminnas om det som inte fick hända …



VAD är det som gör att en 18-årig ung man får för sig att meja ner 21 personer på en låg och mellanstadieskola?
Hur är man funtad då man gör något sånt?
Hur tänkte han?
Varför?
Vad hade han för motiv?



Den 14 december 2012 skedde en liknande skjutning på Sandy Hook Elementary School i Connecticut. 
Den gången minns jag att jag tänkte att NU kanske det äntligen blir en förändring. Barack Obama stod och torkade tårar i direktsändning och svor på att NU ska vapenlagarna ändras.
Igår såg vi Biden, djupt tagen, hålla ett liknande tal till nationen.
OCH,
inte ett skit har ändrats på tio år.



Nej, inget kommer att ändras nu heller. 
Såklart inte. Givetvis inte. 
Om tio är är det precis lika illa som idag, om inte värre …



Vapenlobbyn i detta land är alldeles för mäktig och stor för att det någonsin ska kunna ske en förändring.
Det kommer att vara fortsätt lätt för den som vill att införskaffa vapen. Masskjutningar kommer att fortsätta vara en del av vardagen i det här landet.
Vi kommer att höra, och förfasas, över nya dåd om och om och om igen. Men kommer något att ändras? Naturligtvis inte. Jag har helt gett upp hoppet där.



I Texas (en stat jag för övrigt inte skulle vilja bo i för allt smör i Småland) har det dessutom blivit ÄNNU lättare för den som vill skaffa vapen sedan en tid tillbaka. Ja, det är otroligt … det finns verkligen ingenting att säga … 
Det är bara för ofattbart lätt för personer som vill att få tag på halv och helautomatiska skjutvapen. Varför säljs ens sådana vapen till privatpersoner? Varför?


Faktum är att man lever ett farligt liv i det här landet. När man minst anar det så smäller det. Det kan ske var som helst, i skolor, på mataffären, på bio, i köpcentret, på en krog, i en bar, i en bil då du är på väg någonstans.
Det kan hända precis varsomhelst och ske när du minst anar. Slumpen. Ödet. Vapenlobbyn.


När Karolina gick i skolan var min största skräck just detta med skolskjutningar. Jag tänkte ofta på det. Så fort jag hörde en massa utryckningsfordon under dagen började mina tankar rulla på … Hade det hänt nu? Hade någon börjat skjuta?
Detta förföljde mig hela under hela Karolinas skoltid, hela vägen fram tills att hon tagit sin examen från Elon University. 



Nu går mina tankar till de arma stackars familjer som för alltid fått sina liv förstörda.
Tankarna går till dem som överlevde, till alla rädda små barn som fick bli vittnen till scener de aldrig i hela sina liv borde fått se. 
Tankarna går till den lilla staden Uvalde i Texas som nu hamnat på kartan liksom så många andra städer som för alltid är förknippade med skolskjutningar, Littleton i Colorado, Blacksburg i Virginia, Newton i Connecticut, Parkland i Florida och så väldigt många andra i detta ibland så “fucked up” land.


När ska det få ett slut?
När …





Wednesday, May 25, 2022

Nostalgi-Annika: Prärieklänningar och Holly H!





Godmorgon onsdag!


Vi klarade av den fjärde Pfizer-dosen utan problem. Lite trötta och sega var vi väl igår, men det kan lika gärna ha berott på att det regnade hela dagen.
Fast, lite ont i nacken hade jag (precis som vid de tre tidigare sprutorna). Dock, absolut inget att orda om.
Fine, vaxxad och klar för den här gången.



Häromdagen blev jag påmind om något från min barndom, nämligen Holly Hobbie!
Minns ni henne?
Eller kanske framförallt de planscher som så många hade hemma på väggarna? Holly Hobbie var som mest populära på 70-talet, efter vad jag kommer ihåg. Hon satt på var och varannan tjejs vägg på den tiden det begav sig. Kommer du ihåg?


 
Bild från Pinterest.



Holly Hobbie själv var konstnären bakom dessa romantiska flickor. 
Holly Hobbie är en amerikansk konstnär som skapade sig ett imperium närapå tack vare dessa flickor som i sin tur fick namnet Holly Hobbie, det fanns även andra namn på de olika flickorna.
Holly Hobbie-dockor fanns också, trasdockor som var klädda precis som teckningarna. Det lär ha funnits böcker och en tv-serie också.
Jag KAN ha läst någon Holly Hobby bok, men jag har inget direkt minne av just böckerna. TV-serien har jag NOLL minne av, förmodligen visades den inte i Sverige. När jag googlar ser jag att serien visats i Sverige, men kanske efter “min tid” och de år jag gillade sånt här.




 


Trasdockan Holly Hobby var också populär.  Dockan var inget jag någonsin önskade mig.  Jag tyckte bara om den tecknande Holly Hobby. Bild från Rubylane.com




Holly Hobbie som planscher av olika slag var mäkta populära.
Själv satt jag vid mitt bord och försökte rita av dessa flickor eftersom jag tyckte att de var SÅ fina!


Måste säga att jag gillar de nostalgikonton jag följer på Instagram, och även på Facebook, där jag ständigt blir påmind om sådant som ligger långt bak i minnesbanken och dammar. 
Det är så roligt att världen är full av nostalgiker som jag.
Älskar att se, och läsa, om sånt jag en gång sysslade med. Ännu roligare är det att bli påmind om sådant man helt och hållet glömt bort. I mitt fall är Holly Hobbie ett sådant exempel--jag älskade henne medan det begav sig--men sen har hon placerats i ett mörkt nostalgirum någonstans långt inne i min medelålders hjärna.




 

Bild från Etsy




Holly Hobbie kom i samma veva som prärieklänningar blev poppis. 
Minns ni dem?
Klänningar som ofta var rutiga, randiga eller blommiga. De hade volanger över bröstet, rosetter och puffärmar. Klänningarna var ofta långa, eller halvlånga.
De var så väldigt romantiska och den 8-11 åriga Annika var fullkomligt galen i dem. Man skulle gå omkring och se ut Laura Ingalls från “Lilla Huset på Prärien”. Eller (ännu hellre i mitt drömmande fall) som Mary, Lauras storasyster med de vackra blå ögonen (Mary som sedan blev blind).

 

Äkta 70-tals prärieklänning. Bild från Pinterest.


Lilla Huset på Prärien var ett program som "alla" såg. 
Ja, faktiskt alla, efter vad jag kommer ihåg. Jag minns en vän till mina föräldrar som hade en ganska tuff jargong, han brukade säga att han satt och grät till “Lilla Huset …” och att han tyckte det var “det bästa TV visat”.
Mina egna föräldrar brukade påpeka hur sentimentalt programmet var (de hade helt rätt), men det brydde ju inte vi oss om. Vi satt som bänkade framför TVn en gång i veckan då programmet visades. Jag kan tänka mig att ni som är i min ålder gjorde just detsamma.
Det var i den här vevan prärieklänningar och Holly Hobby var som störst. Såklart.


 

Bild från Pinterest



Jag slukade även Laura Ingall-Wilders böcker om “Lilla Huset …”, och det kan jag tro att många av er gjorde likaså.
När Karolina var liten såg jag till att även hon fick böckerna. Jag var även den som införskaffade oss hela “Lilla Huset …” boxen på DVD. Dessa dvd-filmer har jag kvar än idag. Karolina och jag älskade att se dem på eftermiddagarna när hon kom hem från skolan då hon gick i lågstadiet.
För mig blev det nostalgi galore och för Karolina var det något helt nytt.
Vad jag kan minnas är att den höll även åratal efter att den visats som serie.



 

Bild från Amazon.


Det finns annat från min barndom och uppväxt som INTE håller idag. 
Tro mig, jag har försökt då Karolina var liten. 
Jag minns att jag köpte serien Den Vita Stenen en sommar i Sverige. Karolina och jag skulle sedan se den härhemma. Jag kommer ihåg att jag sa till henne att jag ÄLSKAT serien som liten (vilket jag verkligen gjorde).
Tjaa, hur gick det då? Tror vi stod ut i tio minuter, även jag. Något så makalöst trist, långsamt och tråkigt … HAHA. Nej, där hade tiden verkligen gnagt sin tand.
Samma sak när jag med glädje köpte första säsongen av The Cosby Show en jul. DETTA var innan vi visste vilket svin B Cosby är, märk väl.
Vi slog oss ner alla tre, och stod ut ungefär fem minuter. Hjälp så förlegat det kändes … OCH Cosby var också ett program som verkligen alla älskade då det begav sig, både stora och små.
Nope, det höll verkligen inte på 2000-talet. Tidens tand.
Jag köpte också serien “Huset Silfvercronas Gåta” (älskade den som barn, det var krypande kusligt och spännande) på dvd när Karolina gick i låg eller mellanstadiet. Så fort jag satt in dvd-filmen i spelaren insåg jag att detta var KÖRT. Från första scenen. Det var bara att lägga ner. 
Som sagt, återigen tidens tand.



 

Laura, Nellie Olsen (alltid så elak, minns ni?) och Mary från Lilla Huset ... Bild från YouTube



Hur är det med dig,
minns du Holly Hobbie?
Var ditt flickrum fullt av Holly-plancher?
Kommer du ihåg prärieklänningarna?
OCH, såg du Lilla huset på prärien lika troget som jag?

Vilka serier, eller filmer, har du sett på senare år som inte håller från din barndom och uppväxt?
Vilka tycker du har stått sig genom åren?



 


Bild från Pinterest.


En bra nostalgionsdag önskar jag dig!

Tuesday, May 24, 2022

Hot days in the burbs ...




Good morning!!



So yes, the weather gods did bring us some very hot weather over the weekend here in my neck of the woods.
It is actually kind of gruesome when this kind of heat hits us with a grand slam in the month of May. BUT, since we have AC everywhere you can easily escape said heat when it gets to be too much.



Saturday was way worse than Sunday as far as the heat index goes. 
We took a shorter walk mid-day Saturday (stupid of us to walk that late in the day, but we did run some errands in the morning) and it was like torture to be outside. 
Sunday, we actually took a little hike in some very shaded woods. It was bearable, really. We were out for a couple of hours and we brought plenty of water with us.



 

On the banks of the creek


Sunday night a large thunderstorm broke this very heat spell, and now we are back to more normal temps again.
We will also get a lot of rain today, but that is OK. 


Yesterday evening Peter and I received our second Covid boosters shots. 
So now it’s been four shots all in all. I wonder how many more we’ll have to take?
It is OK with me to get boosted once (or twice) a year, as long as it protects me. I am not sure how potent these boosters are against new variants of this never ending, boring and way over played virus though … But, I am sure it helps to an extent anyway.
So, we’ll see how I am feeling today (this is pre-published, as always).  I was so tired and beat after the three previous shots.  Peter was, too.  But it’ll be OK, the side effects only lasts 24 hours (or so we can hope …). I’ll let you know how we are doing in the comment section today :-)



All right you all, have a good Tuesday!

Friday, May 20, 2022

En bild var femte minut.




Godmorgon fredag!


Så var denna vecka slut. Det känns som om, vilket jag sagt förr, veckan endast består av måndagar och fredagar.
Vi närmar oss slutet av maj. Våren är över om bara några veckor. Rent krasst är våren redan slut här hos mig, så är det.


Den här helgen ska vi få en riktigt ordentlig värmebölja. 
Det lär ska slås rekord imorgon lördag för denna tid på året. Vi kan tydligen förvänta oss 36 grader.
Idag lär det ska bli 34 och på söndag 33.
Om det räcker till? Ummm … JO, det räcker till och mer därtill.
Ogillar starkt då hetta av detta slag slår till redan i maj. 



Jag vill så gärna sitta på decket nu i helgen då kvällen faller, men det är frågan om ifall vi står ut med det trots dubbla parasoller?
Kanske måste vi ta ut en stor fläkt till decket också? Vi får se.


Återigen, prisa AC! Utan den skulle vi stå oss slätt. Fläktar i sovrummet kommer att behövas likaså.


Årets allra första ordentliga sommarvärmebölja på ingång alltså.
Jag planerar såklart att ta min runda idag, och när jag kliver ut vid 6:30 ska det vara 18 grader varmt enligt appen.  Med andra ord, helt OK!


IDAG ska ni få hänga med på en sådan där femminutersrunda igen.
Ni vet, en sådan där jag tvångsfotar var femte minut. Jag måste göra HALT så fort mobilens timer signalerar att det gått fem minuter. Ingen pardon. Man måste fota precis där man står just DÅ.


I onsdags då jag plåtade denna runda var det 12 grader varmt då jag startade.
Det var soligt och vackert.


Häng med :-D



SÅ, nu har ni hängt med mig på en helt vanlig runda.
Då jag kom hem gjorde jag mig en kopp kaffe och satte mig utomhus en stund. Så himla skönt!

Jag önskar dig en riktigt fin och trevlig helg!
Vi hörs på tisdag igen för den som vill och önskar det.