Thursday, July 30, 2020

Sommaren, Amerikansk eller svensk? Det ska vara POOL i år, Här och NU, Bloggfria fredagar framöver.





Godmorgon denna sista torsdag i juli …



*   Sommaren …

… har gått väldigt fort. DET trots att jag bara harvar på i vardagen och gör det jag alltid gör.
Året runt.
Sommaren är bara en fortsättning på mitt vanliga år.
Peter jobbar på, jag skriver, fixar och gör de vanliga göromålen.
Jag träffar nästan inga vänner alls. Bara några väldigt få. Mest grannar i ärlighetens namn.
De andra vännerna får vänta.
Vi inser alla att det är bäst att ligga lågt nu ett tag till.

Trots detta går tiden fort.
Jag är inte det minsta dagvill. Dagvill brukar jag annars vara på sommaren när jag är i sommarstugan.
I år har jag stenkoll på dagarna. Tro mig. Järnkoll.
Jag ser fram emot hösten, ser till och med fram mot nästa år redan.
Hoppas 2020 försvinner snabbt …
Skitår.



*   Karolina, amerikansk? Eller svensk?


NU ska jag, som jag brukar om torsdagarna, tacka er för kloka och insiktsfulla kommentarer på mitt onsdagsinlägg.
Det är ingen hemlighet att veckans “matigaste” inlägg publiceras på onsdagarna. Just därför uppskattar jag verkligen er feedback på mina texter de dagarna. Eller, jag uppskattar det ALLA dagar.
TACK för det!

Karolina pratar jag med på telefon, eller via FaceTime, ungefär två-tre gånger i veckan.
Igår ringde hon när hon var på väg till IKEA.
Hon skulle köpa grejer till nya köket, och lite annat smått och gott. NI vet hur IKEA är, man kan inte låta bli att köpa mer än man tänkt.

Eftersom jag just då satt och läste igenom era kommentarer så passade jag på att fråga henne om hon känner sig mer amerikansk än svensk?
Svaret är, det gör hon. Känner sig mer amerikansk alltså. MEN hon sa också att hon känner sig väldigt svensk ibland likaså.
Att hon känner sig mest amerikansk är ju grundat på att hon gått i skolan—och växt upp— här. Skolgång, från Kindergarten och sen hela vägen till universitetsexamen.
Som vi sa, där man gått i skolan betyder SÅ otroligt mycket för ens identitet.
Karolina sa att hon känner sig både och, men mest amerikansk.
Inte förvånad över det svaret.




*   Pooler


Jag har inte skaffat poolpass i år här i Reston. Har ingen lust faktiskt. De har sådana restriktioner att jag blir trött. Man ska boka tid via app långt i förväg, man får vara där i 2 timmar, munskydd då man går igenom reception och omklädningsrum. Väl ute på pooldäck behövs inga masker.
Vet inte hur säkert det är att simma heller.
Nej, jag tycker mest det känns bökigt. Jag behöver inte bada heller den här sommaren, det går bra ändå. Solandet kan kvitta, jag får nog med sol ändå på mina rundor under morgnarna. Sedan också somliga eftermiddagar och kvällar på decket.

DÄREMOT har försäljningen av barnpooler—och större portabla pooler— skjutit i höjden denna sommar. Vuxna letar med ljus och lykta efter uppblåsbara pooler att ha i trädgårdar, balkonger och på altaner.
De större poolerna, ni vet sådana stora, djupa med aggregat säljer som aldrig förr.
Inte konstigt att pooler av alla de slag tar slut. Det är ju så kringskuret vid allmänna pooler att folk knappt orkar.
Barn under 11 år inte heller välkomna till poolerna här i Reston denna sommar, så det gör ju det hela ännu knepigare för alla som har yngre barn.

Återigen, stackars alla BARN. OCH stackars deras föräldrar. Inte klokt vilket avancerat skitår det är för dem.

Jaja, jag klarar skivan utan både poolpass och barnpool, hihi!!



*   Här och NU!


Eftersom jag är ute och går när dagen gryr blir det många bilder tagna. TACK och lov för naturen.
Varje dag prisar jag att jag bor just här. SÅ innerligt tacksam över naturen och alla leder och parkvägar jag har.
OCH sjöar och vattendrag.
Jag får visserligen torka svetten hela tiden, men det är det värt. Ibland får jag dra upp munskyddet också, men det gör inget.

Här kommer veckans bilder. Okej då, måndag till onsdag iallfall ;-)



En vacker rosa Crape Myrtle längs min väg.





På den här bilden vid Lake Thoreau tycker jag nästan att det syns hur hett och fuktigt det ÄR!





Flytande veranda? JA TACK!!!





OCH här, här är det minsann dis från tung fukt i den tidiga sommarmorgonen.





OCH dessa skönheter (Rose-of-Sharon) bara blommar och blommar och gör mig alldeles lycklig!!





Vackra molnformationer i tisdags.





Lake Audubon igår.  Vilken stilla morgon.  Ser ni den gula kanoten?  Så härligt det ser ut.














*   Ingen blogg imorgon.

Sommarblogg blir det nu resten av sommaren. Jag kommer att ta ledigt på fredagarna fram tills september.


Jag önskar er alla en riktigt bra och fin helg så hörs vi då det är augusti!! FATTAR inte att det är första augusti på lördag!

Wednesday, July 29, 2020

Önskerubrik: Att rota sig i USA




Godmorgon onsdag!!


Vi befinner oss i slutet av juli.
Otroligt hur snabbt även denna sommar drar sin kos. Ja, inte mig emot. Jag tillhör ju den skaran som längtar efter hösten den här sommaren.
CALL me crazy, but that’s a fact!


Idag tänkte jag bita tag i en önskerubrik. Ni kanske minns att jag efterlyste sådana tidigare i sommar, eller om det vara i våras.
Jag ville att ni skulle komma med förslag på vad jag skulle skriva om. DET eftersom det inte direkt händer massor i mitt liv nu under krisen.
Sommaren står i stå, det är grå vardag som vanligt för mig.
Det är hetta och fukt och vansinnigt ASHETT, helt enkelt.

Dagens önskeämne kommer från läsaren Jenny! TACK Jenny för ditt förslag över ämne.

Jenny vill veta hur lång tid det tog innan jag vant mig vid att bo i USA.
Hur det känns att bo i ett land där folk är så utåtriktade och högljudda.
Hur man tacklar det som svensk, och kanske framför allt om man ligger åt det mer introverta hållet, vilket jag gör.
Jenny ligger också åt det hållet, skriver hon. Jenny var au-pair i USA och hade svårt att komma in i det amerikanska sättet och tänket.

Så, vi ska ta och bena ut det här lite …

Frågan är, landar man någonsin?
Landar man någonsin i sin nya tillvaro i sitt nya land?
Jomen det gör man, iallafall så pass mycket som man (läs jag) kan.
Jag kommer för alltid att vara invandrare. Så är det. Jag kommer alltid att ha en svensk accent då jag talar engelska. FOLK kommer alltid att fråga mig, Where are you from?
DET har jag accepterat, fullt ut.
Jag är vansinnigt glad över att jag bor i en del av USA där mångfalden är JÄTTESTOR. Jag hade känt mig mycket udda om jag bott på en plats där det knappt finns några invandrare alls.
MEN, det gör det här runt Washington DC. Det är en smältdegel med folk från jordens alla hörn. JAG älskar det!!
Mångfald ÄGER!!






Jag som glad au-pair i Washington DC 1990.  Gillade det året MYCKET!!  MEN trodde nog inte att jag skulle komma att bo här.





Men så träffade jag den däringa Peter då jag varit här i 6 månader, och resten är historia ...



I början av min tid i USA jämförde jag Sverige vs USA hela tiden. Sverige vann nästan alltid. Ofelbart.
Jag tyckte under flera år att Sverige var överlägset i nästan allt.
Ett tag sa jag till Peter, efter att vi just gift oss, att jag skulle ge USA tre år. SEN ville jag flytta hem.
Tro mig, jag var inte helt lätt att leva med då. Jag satt alltid och gjorde upp plus och minuslistor över för och nackdelar. Ja, jösses …
MEN, med tiden vänjer man sig. MAN fattar också att ALLT verkligen inte är bättre i Sverige. Det börjar jämka sig mer och mer ju mer man kommer in i tillvaron.
Vi säger så här, man landar.




Peter och jag i juni 1994.  KOLLA in mina kläder, cityshorts och kavaj med stora axelvaddar.  HAHA!!




Mina rötter kom när jag fick barn.
Den lilla babyn blev den som faktiskt rotade mig (så gott det nu går) i USA.
Karolina gav mig den ankring jag behövde, och sen har det bara fortsatt. Jag jobbade ju innan dess och träffade trevliga människor på de jobben. Både på den Montessoriskola där jag arbetade, och sen då jag jobbade som dekoratör.
Gillade mina chefer, både på skolan (hon är fortfarande en jättegod vän till mig) och på Lord and Taylor (varuhuset där jag arbetade som dekoratör). Jag minns att jag brukade tänka att de var mer öppna, och även lugnare än de chefer jag haft i Sverige.
OCH hur mycket de faktiskt lärde mig under de där åren! OCH hur uppmuntrade de bägge alltid var!




Karolina och jag då Karolina är 6 månader gammal.




Sen när barn kommer in i ens liv öppnar sig en ny värld med lekträffar, lekskola, nya vänner, Kindergarten, grundskola, gymnasie och universitet.
Man hänger med, lär sig och snappar upp massor!
Kort sagt, allt detta gör så att man mals in i hur samhället verkligen funkar.
Skolans värld har varit en perfekt lärogrund även för MIG.
OCH jo, jag är mycket glad att Karolina fick sin utbildning— Kindergarten till sista examensdagen i gymnasiet— i Fairfax County Public Schools.
Jag har nästan bara gott att säga om den kommunala skolan här. PÅ alla plan.
Den har imponerat på mig vad gäller väldigt mycket. INTE minst på hur man får “barn att synas” och hur skolan inte tolererar respektlöshet. Inte mot barnen, och inte mot lärarna. När jag gick i skolan i Sverige sa inte läraren något alls om elever satt och kommenterade en redovisning på ett negativt sätt. De höll tyst. Sådant förekommer inte här. DET blir konsekvenser då.
DU ska lyssna på den som talar, inte snacka själv och framför allt inte fnissa eller viska. Efteråt blir det konstruktiv kritik. OM så behövs.
Måste berömma skolan här för det. Ja, redan från lekis faktiskt. Jösses vad de lyfter fram individen. OCH jösses vad barnen drillas i att framträda inför folk.
Inser ju alla gånger att det förstås ÄR jätteannorlunda vad gäller detta även i de svenska skolorna numera.
Så ja, jag har bara gott egentligen att säga om skolan här, från disciplin, betyg och till hur de ingjuter stolthet i barnen vad gäller deras skolor redan tidigt.
DET framstår framför allt på High School, men även långt tidigare.
GUD, det här blev ett stickspår. Ska inte skriva mer om skolan nu …. PUST.











Det här med amerikaners högljuddhet då? OCH hur utåtriktade de är?
Jo, med tiden ser man ju igenom det där lite mer. ALLA tillhör inte dessa grupper, inte alls. Långt därifrån. Numera kan jag nästan tycka att det är väldigt likt Sverige, eller vilket annat land som helst. Folk är folk, och alla är olika.
Det jag fortfarande får kämpa med är kallprat. Amerikaner är bra på det. Ingen kan som en amerikan mingla loss på en fest där de inga känner.
JAG har svårt för det, än idag. Visst, jag har fått lära mig att bli bättre på det, men jag är INTE bra på kallprat.
Där kommer min introverta sida in, efter en fest eller sammankomst med ytliga bekanta, eller främlingar, jag tvingats kallprata med är jag totalt slut.
Tycker det är en prövning, rent utsagt. ÄNNU mer prövning är så kallade Networking Events. Jag har varit med Peter på sådana, och även varit på något sådant ensam också. DET är tortyr, i min bok.
Det handlar bara om WHAT Can I do FOR you, What can YOU do for ME.

En del säger att amerikaner i allmänhet bara är intresserade av sig själva och deras värld. NEJ, det tycker inte jag. Men här slänger jag in en stor brasklapp, DETTA har att göra med VAR man är bosatt i detta jättelika land.
KOM DETTA IHÅG.
Jag bor i en del av landet där folk vet mycket om mycket. De är beresta, de är välutbildade och de är intresserade.
De allra, allra flesta faktiskt. Inte heller tycker jag att många skrävlar eller skryter. Återigen, kom ihåg var jag bor. Detta skiftar givetvis på andra ställen. USA är enormt stort.

Känner jag mig svensk i USA?
Känner jag mig amerikansk i Sverige?
JA, jag känner mig svensk i USA. DET gör jag faktiskt.
Jag känner mig inte direkt amerikansk i Sverige heller. Faktum är att jag nog absolut känner mig mest som svensk överallt där jag är.
När jag landar i Sverige brukar jag tänka, NU är jag hemma bland mitt folk.
När jag återkommer till USA och hör den släpiga amerikanskan talas så tänker jag, nu är jag hemma och tillbaka.  Det känns BRA.

Kort sagt, jag kan ärligt säga att jag älskar bägge länderna högt och rent. På olika sätt.
Jag har I SANNING två hemländer.
Känner mig galet hemma i USA på många sätt numera. Förr var det självklart att flytta hem, numera är det INTE det.
Jag har vant mig vid SÅ mycket här.
Jag tycker SÅ förfärligt mycket om platsen jag bor på.
VET att jag skulle sakna SÅ mycket om vi skulle flytta till Sverige.
THAT being SAID, tror inte heller att jag skulle ha stora problem med att flytta till Sverige. Ja, till Stockholm då alltså.
Tror jag skulle rota mig tillbaka väldigt snabbt.
DET tack vare att jag varit hemma varje år, ibland flera gånger om året.
Sådant underlättar absolut. Jag har aldrig släppt det svenska tänket och sättet. Men jag har absolut lärt mig tänka om och se saker på andra och nya sätt.


Så här, jag har det BÄSTA av två fina världar. SÅ innerligt tacksam för DET!!





En alldeles nytagen bild på mig.




Kom gärna med fler önskerubriker så ska jag med nöje (förhoppningsvis) vid tillfälle bita tag i dem!
En bra onsdag önskas alla!!

Tuesday, July 28, 2020

The Usual ...




Good morning!


Life under The Black Umbrella goes on.
I am so over Covid-19 now. I just want to scream; Enough is enough!
Sick of it.
It’s been going on way too long by now. Destroyed so much, taking so many lives, it leaves pure despair in its wake.
Make it stop.
A good friend’s teenager got diagnosed over the weekend. THAT knowledge has affected me a lot.
The teenager is doing fine, teenager just has cold symptoms.
SO, I really hope it’ll just continue like that.
Drop off now, SARS-Covid-2. YOU have done enough effing damage …


Our weekend was HOT!
BUT, that is just the way the cookie crumbles in my part of the world. The summers in the Mid-Atlantic are just notoriously hot and HUMID.
But, y’all already know that.





Another Saturday morning.  Another hike.  That is just the way it has been this summer.  Works for me!!






OFF we go.  We're back on the Gerry Connelly Cross County Trail, but another section than last week.  This time in Oakton.






Little Difficult Run (the stream) is muddy like a grande cup of caffe latte.  That is due to all the violent rains and thunderstorms last week.





I mean, look at the trail!!






Only a few people were out and about.  We love to have the trails almost all to ourselves.  THE best!!





It was hot. It was humid! AND green!





Fallen tree along the path.






Crossing the creek.



Peter and I hiked for a bit on Saturday. Just a local hike in our neck of the woods. You know, on the trail system we discovered last week.
It was nice, EASY and HOT!!



Valleys and streams. 




And a street to cross in the land of suburbia.





Look out for roots and rocks along the trail.





Your avid Saturday hikers.






Follow the signs.





The ferns ARE so light green and so lovely.





A jogger on the path.




True wetlands.  




A suburban house along the trail.




I had my favorite drink on both Friday and Saturday, Aperol Spritz! THE perfect summer drink!
Good foods were consumed on our deck.
The fan hung out with us on the deck as well. Withouts said fan it would have been unbearable.



All right, a new week it is!
Another week under The Black Umbrella.


Thursday, July 23, 2020

Tack, Sex månader sedan ... Uppdatering om skolan i höst, Mode i munskydd, Här och Nu samt Bloggledig fredag






Godmorgon torsdag!!



*   Tack.

Som vanligt efter ett mer ingående onsdagsinlägg tackar jag för fina kommentarer från er.
Yvonne utryckte allt klockrent,
Det här är en säck som är full av en försvunnen sommar.
Precis är det!
Även om vi alla accepterat faktum och slagit oss till ro är det ändå så att vi är rånade på en sommar som aldrig blev …






*   Det har gått sex månader sen sist …


… jag klippte och slingade mig.
IDAG ska jag till frisören för första gången sedan i början av januari. Min frisör har jag gått till i säkert femton år.
Jag har följt henne från en salong till en annan. Under krisen har hon gjort slag i saken och blivit sin egen. Modigt av henne? VERKLIGEN!
Så idag ska jag åka till Arlington och bli fixad. Det gör inget att jag får åka en bit, jag gillar Laura så mycket.

Mitt hår är långt, utväxten enorm (såklart), det gråa mycket synligt. Men framförallt är det noll styrsel på håret.
DET behövs verkligen klippas.
Jag har det uppsatt 90% av tiden numera. Dels för att det saknar struktur, men också på grund av värmen.

DET ska bli ljuvligt att få bli klippt och slingad.
Kanske visar jag er “före och efter bilder” i något inlägg framöver …






*   Skolorna.



JAPP, det blev som jag TRODDE!!
Fairfax County Public Schools öppnar inte i höst. Iallafall INTE under första kvartalet av skolåret. Alla barn ska få hemundervisning via nätet.
Jag är inte ett dugg förvånad över att kommunen ändrade sitt beslut. Däremot är det ledsamt, tycker jag. Men, det är som det är …

OM de öppnar sedan efter första kvartalets slut börjar de med låg och mellanstadiebarnen. High Schools kommer att öppnas sist.

Många är lättade, andra är arga och uppgivna.
Dock, så här blir det.
Jag är inte ett dugg förvånad.

Nej, vi har inte så många fall där vi bor.
Northern Virginia har färre fall än Virginia i övrigt.
DET tack vare att vi är så bra på att följa rådande restriktioner.
Folk på landsbygden och i småstäderna runt om i staten har svårare med det. Runt Richmond, Virginia (huvudstaden i delstaten) är det också helt okej vad gäller infektionerna. Men i andra delar av staten ser det lite mörkare ut. DOCK inte i närheten av djupa södern och delar av mellanvästern.





*   Mode i munskydd …



Ja, som ni vet så vill vår guvernör (det är dem vi förlitar oss på i USA, våra guvernörer) att vi ska bära munskydd när vi handlar i affärer och vistas i allmänna rum.
NU kan jag säga, och så har det varit länge, att folk i mataffärerna bär till 100% munskydd.
SÅ bra.
Det har bevisats att munskydd verkligen hjälper mot spridningen av viruset. DET är inte så att DU skyddas av DITT munskydd, men du skyddar ANDRA via ditt munskydd.
Så man skyddar varandra, så enkelt är det.

DOCK, that being SAID, det är en underlig och konstig SYN i affärer numera.
Måtte det få ett slut också så småningom, jag vill inte att munskydd ska bli något vi kommer att fortsätta med när viruset är under kontroll.
VILL verkligen inte det.

Jag har flera munskydd som jag har beställt online. Alla i tyg.
Efter ett besök på affärer eller i allmänna rum åker det direkt i tvätten.
Jag är helt nitisk vad gäller den saken.

Jag blir lite deppad då det faktiskt börjat gå mode i munskydden också. På något sätt känns det så HOPPLÖST. OCH så fel.
Men så har det blivit. MAKE IT STOP!!
Med det menar jag inte att det inte är OK med finare munskydd. Jag vill ju själv ha sådana, men bara att allt detta med munskydd känns SÅ UDDA till att börja med.

I fredags då jag handlade inför helgen fick jag en komplimang för mitt. En tjej i bageriet ropade till mig:
I love you mask! SOOO adorable.
DET var något nytt att få en komplimang för …
KUL att hon sa det, såklart. Men samtidigt, må detta upphöra så fort infektionerna är under kontroll.
Jag vill inte att munskydd ska bli “det nya normala”. ETT uttryck jag verkligen OGILLAR för övrigt, det nya normala.
USCH!

Men fram tills att “allt är över” så bär jag med självklarhet mina munskydd och förväntar mig att alla andra ska göra detsamma. Kräver det.








*    Här och nu



Här kommer veckans bilder vilka samtliga är tagna under min allt tidigare morgonrundor. Nu går solen upp klockan 6 på morgonen. Jag är ute och i farten vid absolut senast 6:30.
Vi har brännande hett och galet fuktigt.

När jag skriver detta, på onsdagens eftermiddag, pågår ett jätteåskväder utanför med fullkomligt skyfall, hård blåst, skarpa blixtar och enorma smällar.
Typisk högsommareftermiddag i min del av världen.
Urladdningen efter en het och fuktig dag.

Veckans bilder!!!





Bilden tog jag i måndagmorse vid Lake Thoreau.  Morgnarna är nästan alltid stilla och spegelblanka.





OCH som jag älskar denna hibiskusart som växer vid sjöarna nu, Rose-of-Sharon.  Ljuvligaste ljuva!!!










Samtliga morgnar denna vecka har bjudit på speglar.  TACK säger jag!!!











OCH nu blommar dessa träd som vackrast, trädet heter crape myrtle.  Jag gillar dem massor.   De finns från vitaste vitt till mörkaste rosa.  När jag googlar trädet på svenska ser jag att det heter Lagerstromia på latin.  OCH mycket riktigt är det döpt efter en vän till Carl von Linné som hette Magnus Lagerström.  Trädet lär finnas som krukväxt i Sverige.  DET är släkt med fackelblomstren i ordningen myrtenträd!  Se där!!!






När jag stod och fotade igår vid Lake Audubon plaskade det lite bakom vassen, och plötsligt kom en paddlare förbi.  Det såg så skönt och lugnt ut.









Det rådde lite dis över sjöarna.  Tycker nästan man kan se hur fuktigt det är på den här bilden.





NU är det snart val i USA, ja i november i och för sig.  MEN tiden går fort.  Nu börjar skyltar dyka upp utanför husen.  Jag bor i ett starkt liberalt område, så de allra flesta kommer att lägga sin röst på Joe Biden.  





Mittenskylten SÅÅÅÅÅÅ KLOCKREN!!  Första gång jag såg en sådan skylt började jag garva, den är såååå fyndig.   Måste få tag på den snart.  GILLAR verkligen!!!!  Alla skyltar på bilden är bra. 




*   Bloggledig fredag

Det är sommar, och även om det är vardag för mig vad gäller det mesta denna onådens sommar tar jag bloggledigt imorgon. OCH så KAN det bli varje fredag fram till i september.
Vi får se!




ALLA tillönskas en trevlig och bra julihelg!!

Wednesday, July 22, 2020

ATT sakna ...





Hej och godmorgon!


Hettan i min del av världen fortsätter.
Alltså den enorma värmebölja vi ligger under nu viker icke hädan.
Det betyder att Peter och jag fortsätter att sova i källaren ett tag till. Jag längtar upp till sovrummet och min säng. MEN just nu ÄR detta verkligen det bästa alternativet.
Som jag berättat för er tidigare, vår centrala-AC (som tar sin luft via ett stort aggregat på baksidan, vilken också är värmepump på vintern) orkar inte helt och hållet kyla ner luften på tredje våningen. Det orkar framförallt inte med vårt sovrum som är stort och har högt i tak.
Det blir kvavt i det rummet på sommaren, och ISKALLT på vintern.
Ack ja.
Mellanplanet är perfekt och konstant ligger tempen där på 20 grader..
Övervåningen ligger på 25-28 och går inte att få svalare. Så det är därför vi alltid måste använda flera fläktar i sovrummet under sommaren. På vintern? Extra värmeelement. Fast det gör inget om det är svalt i ett sovrum nattetid, även om det gränsar till kallt.
Källarplanet är däremot alltid svalt. Alla årstider. Ja, på vintern är det för kallt förresten.
Så nu tillbringar vi nätterna där på en bäddsoffa från IKEA som verkligen inte är världens bekvämaste, rest ASSURED!
Det får bli vårt sommarsovrum ett tag till.
Gillar inte att sova på nedre botten heller. Går hellre UPP än ner NER då det är dags för sängen.


Jag har en app på min telefon som heter TimeHop. Säkerligen använder någon av er den också, gissar jag.
I den blir man påmind om vad som hände JUST denna dag för ett år sen, två år sen osv.
Bilder man tagit samlas där och det man lagt upp på sociala medier kommer upp.
Ibland, i dessa dagar, kan den appen vara lite tung att logga in på.
Det är bara sommarbilder från mitt sommarställe, år från år, just nu.
Det är så in i bomben underligt att inte vara där NU då jag egentligen verkligen skulle ha VARIT där. Om världen vore sig lik, vill säga.



Den här bilden tog jag för ganska precis ett år sen i dagarna.  Sommarmorgon vid sundet.







Och sommarkvällar vid samma sund ...





Sommarnätter likaså ...



Ibland längtar jag så det inte är klokt efter Närpes, och byarna Norrnäs och Nämpnäs. Till Ledörsundet, helt enkelt.
Det är så märkligt att husen på vår tomt står där tysta och igenbommade denna sommar.
Stundtals är den tanken SÅ sorglig.
OM hus har känslor undrar jag vad de tänker? ;-)
Känner de sig övergivna?
Förfaller de lite bara för att de kan?
Undrar husen kanske vad de gjort för fel?
HAHA, nej men ...









På baksidan mot skogen är det också vackert med morgonljus och björkar.





OCH Österbottens landskapsblomma, rallarrosen.  Jag tycker om dem!



En supersnäll granne till oss har slagit av långgräset så det inte ser helt obebott ut.
Tack och lov för det, tack Thorleif!!
Men annars? Ingen badar från bryggan, båtarna ligger under sin pressening, alla utemöbler är väl instuvade, cyklarna står oanvända, ingen plockar blåbär eller smultron. I och för sig, det kan ju folk göra ändå som bor runtomkring om de går in på tomten, men iallafall …
På kvällarna blir det spegelblankt och ingen ser det. Ingen sitter på däck eller brygga och beundrar solnedgången.
Ingen kastar sig i sundet för att ta ett morgondopp.
Helt tomma och tysta står stugorna där …
Ingen kommer att skriva i gästböckerna/loggböckerna.
Ingen kommer att spela kort under långa sommarkvällar och nätter.
Inga sommarglada skratt hörs.
Inget sånt.



Inget sådant här gott denna sommar.




Inte en enda Lonkero dricks ...





OCH inte en enda gris får jag denna sommar.  Grisar är frityrkokta munkar med äppelmos.  DE är såååå goda!!







Samtidigt tror jag att jag, mina föräldrar och syskon känner samma sak, det är helt rätt att vi inte åkt dit i år.
Det känns ändå som totalt rätt beslut under en denna brinnande pandemi.
Att stanna på PLATS är det enda raka denna sommar.
Att faktiskt respektera det som ska respekteras. På ett sätt känns det som om det blir feta pluspoäng i den kanten.
Här bland mina svenska och europeiska vänner i USA har INGEN valt att åka hem denna sommar. Samtliga är kvar, och det är rätt beslut. Jag skulle inte må riktigt bra och känna frid om jag for hem. Bara tanken på att sätta sig på ett plan nu är så icke tilltalande.
OCH att sedan komma hem och kanske sprida en smitta eller själv bli sjuk. Nej tack, det är rätt tänk  att vara kvar här.
Faktum är att jag helt accepterat det och jag har även funnit någon slags frid i det. Ett lugn.
Annika, det var rätt beslut.
Och detsamma gäller alla mina svenska och europeiska vänner, vi har alla valt rätt, känns det som.




Jo, jag är så gott som övertygad att denna SKIT kommer att vara överspelad nästa år.
Alltså känner jag mig trygg i att jag kommer att kunna åka hem då.
Självklart kan jag ha FEL, FEL och FEEEL. Det har jag ibland, så det så, haha.
Men ändå, jag tror verkligen att saker och ting kommer att se helt annorlunda ut nästa år.





Under kvällar med spel vid bordet får jag inte njuta av denna utsikt ...





Ingen kommer att gå denna stig ner till stranden i sommar ...






OCH, inte får jag handla på Hallpin heller.  Det är här jag köper mina muminmuggar och mitt finska porslin.  





I slutet av augusti mognar lingonen.  Nope, ingen kommer att vara där då ur min familj ...





Men, det betyder inte att jag INTE saknar. För det gör jag!
Jag saknar mina föräldrar så mycket!!
Min moster!
Min syster som också är min bästa vän.
Mina fina bröder.
Alla mina ingifta in-LOVES!
Syskonbarnen
Mina vänner som jag träffar varje år.
All mat och godis jag skulle ätit (kan i och för sig vara en fördel för vikten att vara här istället för där, hehe).
Kort sagt, jag saknar ALLT.

Men fram tills att vi ses gör jag det bästa av HÄR och NU även om det mest är vardag denna sommar för min del.
But, hey, that is the way it is!!


Hur känner DU denna sommar?

En fin julionsdag önskar jag just DIG!!