Friday, March 03, 2023

Dags att sticka ...




Fredag!

Igen!

Mina vänner, det här blir det sista inlägget jag skriver i mars månad. 
PÅ tisdag styr Peter och jag kosan mot Sverige. För Peter blir det en snabbtripp, för mig blir det en längre vistelse. Jag kommer att vara i Stockholm i tre veckor.
Karolina möter upp likaså från Los Angeles. Hennes vistelse blir en äkta blixtvisit. Hon kommer på torsdagkväll och åker igen på söndag … Japp, så blir det. Hon skulle gärna ha stannat ett tag till, men det går inte för jobbets skull.


Det är alltså dags nu för min fina pappas minnesstund.
Den sker uppkommande fredag på Hässelby Slott. För oss i familjen känns det så bra att vi kommer att vara just där. Hässelby Slott betyder så mycket för oss alla. Det var där min pappa jobbade som trädgårdsmästare och det var där vi bodde i en tjänstebostad i den östra flygeln när jag föddes. Vi lämnade slottsbostaden när jag var sju år, men min pappa jobbade kvar på slottet fram till sin pension. Nu kommer cirkeln att slutas.


 


Jag ser att det ska bli snö och kallt då vi kommer.
Det gör inte mig något. Det kan ju vara trevligt att få se lite vitt denna vinter iallafall.


Det ska bli intressant att se hur det känns att kliva in i lägenhet utan att min pappa sitter där och väntar på mig. Jag kan inte ens sia om hur det kommer att bli. Bävar lite.
Tror det blir en resa som bjuder på hela skalan av känslor …


Bloggen kommer nu att vila fram till i början av april.
Jag kommer istället att vara aktiv på mitt resekonto på instagram, @nesw_travels, det är ett privat spontankonto där jag skriver ganska långa texter och lägger ut oredigerade bilder från hela vistelsen. Det är ett resekonto, helt enkelt. 
Följ mig gärna där.
@skandigirl kommer ju att rulla på som vanligt också, men det kontot är ju lite mer tillrättalagt.


När jag kommer hem (till US, jag har ju två "hemma") igen tror jag att den vackraste våren  är över. 
Men jag ser fram emot att uppleva en, förhoppningsvis, fin tidig vår i Stockholm. Jag kommer säkert att få syn på blåsippor och tussilago. Ljuset kommer att vara magiskt. OCH, jag kommer att äta semlor och dammsugare. Hallå, bara en sån sak 😃




Gårdagens hårfix.  OCH notera mina blåa naglar, de är blå eftersom min pappa ÄLSKADE den färgen. Den ljusblåa färgen är för att hans ögon var alldeles ljusblå 💙


Ha det så gott medan jag är borta.

Stay Classy. 

Yours truly. Out!

Thursday, March 02, 2023

Våren, Elpriser, Feelgood på riktigt, Hårfix samt Här&Nu.




Hej torsdag!


* Vår

Nu är det vår.
Solen skiner och vi går en rekordtidig blomning till mötes. I mångt och mycket är vi redan där, det är såååå mycket som blommar redan nu. Rena rama vårrekordet detta nådens år.

Phil, ni vet murmeldjuret i Pennsylvania som alltid siar om vinter eller vår dagen vi kallar Groundhog Day, borde få sparken. 
Den andra februari (Groundhog Day) spådde han sex veckors vinter till.
Phil was wrong, minst sagt 😂

Igår plockade jag bort de vinterljusslingor jag hade kvar utomhus.
Mina stora canvastavlor på tema vinter i vardagsrummet plockades ner och ersattes av mina vår och sommartavlor.
Jag tog bort mina muminskålar med vintermotiv från min hylla i köket. Mitt batterdrivna “vinterträd” i köket byttes ut mot “sommarträdet”.
Man kan säga att jag vårat mitt hem. Uteplatserna får vänta. Det är ännu väldigt tidig vår och bakslagen blir många, ja även här hos mig. Deck och täppa kommer att fixas till i mitten av april.

 

* Elpriser

Det är verkligen stor skillnad på våra elpriser just nu. Era därhemma har gått upp något enormt, skrämmande mycket. Här märks ingen skillnad på den räkningen.

Vi fick elräkningen för december för ett tag sen. December är ju den tid på året vi verkligen nyttjar el. Jag har ljusslingor, utejulgranar och pynt som går på ström därute en masse under julen. Somligt lyser dag och natt, annat går på timer och andra kopplar jag ur på daglig basis. Men allt detta drar mycket energi. Samtidigt gick vår värmepump sönder under den stränga kyla som rådde över jul. Då brassade vi med värmen från de eldrivna element vi har vid listerna. Vi använder dem aldrig annars när värmepumpen sköter jobbet som den ska, men de finns kvar från den dagen huset byggdes 1976.
Under julen kom dessa listelement väl till pass.
Vi nyttajde även värmefläktar som vi kunde flytta runt i huset. Den där värmen som kommer från de eldrivna elementen vid listerna blir tung. Gillar den inte även om det är effektivt.
Fattar inte att de ännu funkar efter snart femtio år.
Ja, och sen körde vi ju givetvis allt annat som drivs med el, duschade som vanligt, tvättade som vanligt, körde diskmaskinen som vanligt plus hade en massa ljuskällor tända.

När vi öppnade räkningen trodde vi den skulle vara skyhög, men den gick på 250 dollar.
Nä, vi kan inte klaga. Men det kan NI som bor i Sverige och i andra länder i Europa.



* The Lost Kitchen

Nu ska ni få ett tips på en tv-serie som är feelgood, på riktigt.
Peter och jag började titta på en serie på HBO MAX för lite sedan. Serien heter The Lost Kitchen och det är en dokumentär.
Vi får följa restauranginnehaveren Erin French och hennes anställda på en liten krog, The Lost Kitchen, i Freedom, Maine.

Denna restaurang är unik och mycket välkänd (fast vi kände inte till den innan vi började följa denna serie).
Intresset för att besöka och äta på TLK är enormt, folk kommer dit från hela USA och även från andra länder.
Bokningssystemet sker via lotteri. För att ens ha en chans att få bord där måste du skriva skriva brev, eller vykort, till dem.
I början av april varje år drar personalen de de lyckliga vinnarna genom ett lotteri. Du kan inte ringa till dem, eller skriva email, du måste alltså skicka din förfrågan via den vanliga posten. Somliga gäster har försökt få bord i över tre års tid.
De lyckliga utvalda får veta i god tid vilket datum de ska infinna sig. Restaurangen har bara en sittning per kväll och maxantalet gäster är 50 stycken.
Råvarorna som används är ekologiska och lokala, de är noga utvalda och man går helt efter vad som finns att skörda för tillfället. Kött och fågel kommer från ekologiska bondgårdar i närheten. Fisken kommer från lokala fiskare. 

The Lost Kitchen håller endast öppet under tiden maj-oktober. Det är nästan bara kvinnor som jobbar i restaurangen. Alla är vänner med varandra och många har känt varandra sen barnsben.
Denna krog ligger i en liten by där det bara finns en affär och ett postkontor. Postkontoret räddades från nedläggning tack vare The Lost Kitchen och dess brev/vykortsystem. 


 

VILL ni se ett inspirerande program med äkta, riktig och inspirerande feelgood, måste ni ta er en titt på denna fina, fina serie.



* Klipp och sling

Idag är det dags för klipp och sling igen. Det ska bli skönt att bli lite fixad i barret. Jag har inte varit hos min frisör sen i slutet av oktober. Onekligen dags för lite hårfix. Dessutom gillar jag min frisör mycket, tur det.



* Här och Nu.

I början av mars ser det ut så här hos mig. Det skulle lika gärna kunna vara i början av april, det hade känts vettigare med tanke på hur det ser ut i naturen nu.


Ha en finfin torsdag

Wednesday, March 01, 2023

Ljus och mys.




Godmorgon onsdag!


Och så blev det mars.
Det är vår igen.


Marsljuset är det vackraste ljuset på hela året.
Det är klart som glas. Jag har sagt det förr, men säger det igen, ställ ett stearinljus i ett fönster strax innan skymningen. Det är magi att se ett ensamt stearinljus mot en blå vårkväll.


På tal om ljus …
Nu när det våras tänder man kanske lite färre ljus än under höst och vinter. Det blir ju automatiskt så när ljuset dröjer sig kvar allt senare varje kväll. Fast jag gillar ju ljus året om, även på sommaren. Men givetvis brassar jag inte på det sätt jag gör under höst och vinter.

 


I höstas köpte jag batteridrivna värmeljus som går på timer.
Jag har de ljusen i många av mina ljusstakar. Alltså har min konsumtion av värmeljus gått ner. De här batteridrivna går på timer, de lyser i sex timmar och sedan stänger de av sig själva. Gillar. Nästa kväll slås de på automatiskt igen. Jag tycker om att gå och lägga mig medan det fortfarande “brinner ljus” på mellanplanet.
Jag har flera stycken ljusslingor i huset vilka också går på timer. Urmysigt. Ja, dessa ljusslingor (fairy lights) nyttjar jag året om. De gör så mycket för mysfaktorn i ett hem.


Ljus, det är nog så att vi nordbor från hygge-bältet (eller mysbältet) är extrema konsumenter av ljus och mys.
Vi har det med oss från barnsben, myset finns inom oss på ett så naturligt sätt. Visst, somliga har det mer och somliga mindre. MEN jag vågar påstå att vi från norr har ett alldeles speciellt förhållande till att mysa och bona in oss.
Jag tror även att vi från Norden, och i Norden, gör det mer hemtrevligt för oss än många andra som bor på samma breddgrad. Det har säkert sin förklaring i att Norden är en privilegierad plats på ett annat sätt än till exempel de nordliga delarna av Ryssland.
Sen har vi Alaska och norra Kanada också, men där råder det ju strängare klimat än i Norden. Golfströmmen ni vet som nästlar sig upp mot nordeuropa.
Har sett många program från Alaska genom åren på TV, och den staten fascinerar mig. Snacka om vacker, men det slår mig också att mysfaktorn i hemmen inte på långa vägar klår den som vi nordbor gjort till vår trots att vi ligger på exakt samma breddgrader.
Varför är just VI så mysknarkande?




Jag har fler ljusstakar hemma än någon av de amerikaner jag känner har, jag har fler ljus än min tyska vän från Bayern, jag har fler ljuskällor och mysbelysning än min granne från Kroatien har. Hos mina svenska vänner är det tvärtom, mysfaktor en masse.
För ja, de är ju svenskar med medfött sinne för mys.
Somliga hem här har, enligt mig, noll mysfaktor. NOLL.
Inser också att detta är högst personligt, det jag ser som trist kanske de tycker är behagligt och skönt. De kanske tycker att mitt hem är kvävande med alla ljus, kuddar och filtar.


I latinamerikanska länder anses levande ljus och död höra ihop. Man tänder bara ljus då någon dött, aldrig annars. De skulle få dåndimpen i mitt hem.


Jag har berättat detta förr, men för många år sedan satt jag härhemma och väntade på en hantverkare. Det ösregnade ute och det var ganska mörkt. Jag satt här vid köksordet och skrev samtidigt som jag hade en massa ljus tända för MYSFAKTORNS skull.
Hantverkarkaren kom, och han tittade misstänksamt på mig, och ljusen, med tveksamma ögon och sa på fullt allvar, Are you a witch, or something?
SÅ komiskt, jag skrattar än när jag tänker på det.
-OH no sir, I am just Swedish 😂




Idag ska jag plocka ner den utebelysning jag har haft i form av ljusslingor sedan i slutet av november.
Nu är det slut med det. Vintern är över och den belysningen behövs inte längre. Det är ju verkligen påtagligt hur ljusa kvällarna blivit. Nu går solen ner klockan 18 och upp 6:42.


Hur ser du på mysfaktor och levande ljus?
Är vi nordbor extremt mysknarkande?
I mitt fall känns det som om knarkandet blir värre år för år.
Frågan är, blir det överdos till slut? 😅

Ha en jättefin 1 mars var än du befinner dig!