Dagen då jag fann en PÄRLA!!!

Glad midsommar!!


Trevlig midsommar hojtar jag härifrån min plats på jorden!
Fira på och ha så trevligt idag, önskar jag er alla!
Ja, jag har ju sett, hört och läst att ni inte har något vidare väder hemma.
Classic midsummer!!
Tänk att det så ofta blir på det sättet. Otroligt.
MEN, midsommar hänger inte på vädret. Det hänger på sällskapet! OCH magin!
En av mina bästa midsomrar firades i Småland, det var grått, det regnade och det var KALLT.
MEN, vi hade det så underbart fint ändå. Vi satt inne i den mysiga stugan och åt gott och drack gott.
Vi spelade kort.
Vi pratade.
På kvällen gick vi en promenad i halvdagern, det regnade lite. Naturen var ändå helt magisk. Det doftade så gott.
Ljuset så vackert, trots gråvädret.
Märkvärdigt och lite vemodigt.
OCH det kändes in i hjärteroten allting.
SÅ, it is a state of mind!


Om jag saknar midsommar?
Nej, inte mycket. Många utlandssvenskar saknar den här helgen mest av alla. Inte jag.
Midsommaren spelar inte på någon känslig sträng i mitt hjärta.
Jag kommer inte att fira alls. Tråkigt? Inte det minsta.


Igår hamnade jag på ett ställe som jag föll för som en fura.
OH herregud, tänk att man kan bo på en plats i 25 år och ha missat detta!!!
Jag talar om Chesapeake Beach i Maryland.
HUR är det möjligt? HUR har jag och Peter missat denna pärla?

Karolina på väg ut på piren i Chesapeake Beach.

Jag hängde med Karolina igår då hon hade sin show. Sällskap och bärare, det var jag det. MEN, jag fick inte vara chaufför fastän det var 1 timme och en kvart bort, enkel resa. Nej, Karolina skulle prompt köra fastän det mesta av färden gick runt The Beltway (ringleden runt Washington DC som går genom Maryland och Norra Virginia. TUNG, TUNG trafik, flerfilig en masse och med många hastiga byten). Karolina skulle köra till varje pris. Både dit och hem.
Fine.
Showen gick bra!! Hon uppträdde på en förskola. Hundra barn tittade på, och jublade (jag hörde dem där jag satt).
Karolina var lättad och glad då det var över.

SÅ hett och fuktigt.  OCH inga baddräkter hade vi.  SÅ synd.

Efter showen bestämde oss för att åka ner till närbelägna Chesapeake Beach, bara för att vi var nyfikna.
OCH OOOOOOO vad fint det var. En idyll.
Detta har jag missat. Jag har bott här så länge, och inte vetat att denna underbara plats finns inte alls långt ifrån mig. Tänk så mycket man missar i sin egen stad!!
Både jag och Karolina gick omkring och suckade och OOO:ade och sa att vi måste åka hit igen.
Inga baddräkter hade vi med heller. Det var SÅ varmt, och så fuktigt. Vi hade gladeligen hoppat i spa’t om vi kunnat.

Nu måste vi planera en resa till Chesapeake Beach mycket snart, känner jag. Fördelen är att det inte är öppna Atlanten utanför, även om det är öppet hav. Den halvö av Maryland, Delaware och delar av Virginia, som kallas The Eastern Shore, ligger och blockar Atlanten.
Det betyder att det inte finns stora och aggressiva vågor. Underbart i min bok.

I have found a NEW place to love in my own back yard. Yippey!!!!

SÅ fina, fina och mysiga hus låg längs strandpromenaden.  

PÅ tal om älskade ställen!! Imorgonbitti åker jag, Peter och vår vän Keith till THE OUTER BANKS i North Carolina!
UNDERBART!!
GUD vad härligt det ska bli!!!
VI ska ut på Hatteras Island. Till Rodanthe!
UNDERBARA underbara plats!!
OBX!!!
Mitt hjärta gläder sig!
Vi blir borta i en vecka.
Karolina kan inte hänga med, så tråkigt. Hon måste jobba, och det vill hon också. MEN det kommer att bli tomt utan henne.
Karolina kommer att ha ett gäng vänner boendes här under tiden, haha. Hon blir inte ensam hemma precis. MÅ hon städa innan vi kommer hem, haha!

Oh, jag önskar att Karolina och jag hade kunnat hoppa i vattnet!!

Ja, jag kommer att blogga medan vi är OBX!! BRA VA!! ;-)
Jag kommer nog inte att blogga varje dag. Ni får helt enkelt logga in och se om jag skrivit.
MEN blogga ska jag!

Ha en fin helg, och sen hörs vi från THE OBX!

Det tredje jobbet, Grease 40 år, Värmen och sommar ...

Godmorgon denna torsdag före midsommar!



*   Det tredje jobbet …


Som ni kanske minns har Karolina tre jobb den här sommaren. Hon jobbar på preppiga klädbutiken J Crew (vilket hon tycker är ganska tråkigt och långsamt). Karolina jobbar även på restaurangen American Tap Room i Reston Town Center (det jobbet gillar hon. Fart och fläkt och aldrig tråkigt + DRICKS).
Hennes tredje —och största gig—började igår.
Karolina jobbar för en firma som heter Science Tellers. Det innebär att Karolina åker runt på sommarläger, förskolor, sommarskolor, kalas etc och håller en föreställning på 45 minuter för barn i åldern 5-14 år.
Under denna monolog gör hon också experiment, och barnen får komma upp och vara med henne på scenen.
I publiken kan det vara allt från 5-250 barn.
Karolina har föreställningar runt hela Washington DC. Det betyder att hon är runt om  i DC, Suburban Maryland och Northern Virginia.
Krävande jobb, men också roligt, ska vi tro.
Jag vet ännu inte hur det gått i skrivande stund. Nervöst är det nog för Karolina så här i början.
Idag, torsdag, ska jag följa med henne långt ut till Chesapeake Bay i Maryland. Jag kommer att hjälpa henne bära etc.
OCH framförallt vara sällskap under bilresan.
Jag hoppas SÅ att detta tredje, stora gig ska bli ROLIGT och givande.
Krävande ÄR det.



*   Grease, 40 år!



Förra onsdagen skrev jag om Sex and the City och den seriens 20-årsjubileum. Idag tänker jag vika en punkt åt filmen Grease.
Filmen Grease fyller hela 40 år i år!
TÄNK ÄNDÅ!!
Det är en av min barndoms viktigaste filmer. SOM jag älskade GREASE alltså!! Musiken, kläderna, danserna, rollfigurerna … ja ALLT!!
Jag minns att jag såg den på biografen Draken i Stockholm allra första gången. OCH efter det ville jag BARA se om den igen.
Vi tyckte att den var så galet BRA! Det skedde ju en 50-talsvurm då i slutet på 70-talet. På skolorna gick tjejerna omkring med höga hästsvansar, nedvikta sockor i gympadojjorna, klockkjolar och kortärmade blusar.  Killarna hade "Elvis-jeans", kam i bakfickan och skinnjacka (om de ägde en sådan).
Skoldanser ordnades med danstävling a la Grease där paret åkte ut om de blev klappade på axeln av domaren.
ALLA sånger ur Grease kunde ALLA utantill.
Jag hade en bok med bilder från filmen som jag läste sönder. Dubbel-lp:n hade vi givetvis också!
Lyssnade och lyssnade på sångerna om och om igen!

Ibland, än idag, om jag ser att Grease går på TV så brukar jag tänka att jag är skyldig “mitt yngre jag” att se om den.
Någon gång har jag gjort det, sett om den. Har den på DVD också. Det är kul att se den igen, men riktigt samma dragningskraft som den hade 1978 har den ju absolut inte längre.
Men, jag kommer aldrig att glömma vad filmen betydde för Annika, 12 år!


Vad betydde Grease för dig?

Bild från Amazon

*   Värmen


Den riktiga värmeböljan har gett med sig nu. SKÖNT!! Fortfarande varmt och fuktigt dock, det kommer inte ändras. De närmaste tio dagarna ligger temperaturen på allt från 22-32 grader.
Sommar är det.



*   Sommar!

OCH nu är det ju sommar också. I USA kallas sommarsolståndet The first day of summer. MEN, sanningen är ju den att det redan varit sommar länge. Dock, nu är det då sommar “på riktigt” enligt somliga.
Midsommarafton i morgon. Men inte här …
Ska skriva lite mer om mina midsommartankar imorgon, tänkte jag.
För den som undrar, denna årets ljusaste natt går solen ned 20:36 och upp klockan 05:42.  Ljusare än så här blir det inte.  HÄPP.
En viss skillnad, eller hur!  OCH så fort solen gått ner blir det kolsvart.

HA en bra dag före afton!!

När en äkta värmebölja vilar över nejden ...

Godmorgon onsdag!!



Vi har hett!
HETT!
HETT!
HETT!
AC:n i huset jobbar för högtryck hela tiden. När man går utanför dörren känns det som om man får en käftsmäll. Det är som att stiga ut i en ångbastu.
Vi har värmebölja galore just för tillfället.
Häromdagen var det 38 grader och 93% luftfuktighet. JO, det var ett piller att svälja det …
Igår var det runt 33 och lika fuktigt. Det spelar liksom ingen roll om det skiftar fem grader. Det fukten som är det allra vidrigaste.

Alla bilder idag är tagna under mina PWs denna HETA vecka.  Värmen är så svår att beskriva för den som aldrig upplevt riktigt fuktig hetta.  Ångbastu kommer närmast ...  Tycker att kejsarkronorna nere vid Lake Thoreau är så vackra nu!

Just det! En “rolig” sak var att AC:n i vår Nissan pajade i lördags. SÅ himla BRA!! Precis då vi skulle sätta oss i vår bil och åka hem efter 8 timmars svettig vandring så bestämde sig AC:n för att sluta funka. TACK AC för det!  SÅ lägligt.
SÅ ja, det blev en och en halvtimmes bildfärd med öppna fönster. OCH knappt någon lättnad temperaturmässigt överhuvudtaget. GILLAR verkligen inte att åka bil med öppna fönster.
MEN, you gott do what you gotta DO!!
Nu är bilen hemma från verkstan, och det var såklart inget billigt fel. FY tusan.
Men AC är ett rent måste i bilen.

OOO, tänk om jag bodde vid någon av sjöarna!  Isåfall skulle jag ha en flytande veranda och använda den hela tiden ...

Jag tar mina power walks varje morgon. Det är en sådan vana för mig, och något jag verkligen VILL göra.
När jag beger mig ut nu, vid 7, är det ungefär 24 grader varmt, men så fuktigt att det känns som 30.
Jag får torka av mitt ansikte hela tiden för svetten flyter. Trevligt va?
Jag märker att min iPhone tar stryk av hettan också, precis som den gör på vintern. På vintern laddar batteriet ur.
På sommaren, som nu, blir den överhettad och börjar stänga ner sig själv. KUL? NOT!!!

Inte ens Min Vän Hägern reagerade då jag gick förbi hen igår.  Jag tycker så mycket om Min Vän Hägern!!

Att lära sig leva med värme är något man måste när man bor här. När jag kom till Washington för allra första gången--för 28 år sedan--blev sommarvärmen något av en smärre chock för mig. JO, jag hade hört talas om hur fuktig och hett sommaren i Washington DC skulle vara innan jag kom hit.
MEN inte kunde jag drömma om hur hett och fuktigt det verkligen var.
Med åren vänjer man sig på något underligt, jo man gör det …
Vänjer sig, men gillar INTE!
PÅ eftermiddagen, mellan 14-18 då det är som HETAST kan det kännas rent otäckt därute. Inne går AC:n för fullt 24/7. OCH ibland kan det bli lite väl kyligt inomhus också. DÅ går jag ut och sätter mig en stund. Igår var en sådan dag. MEN jag kunde inte ens sitta ute i mer än fem minuter vid 16-tiden. Det var liksom så *BOOM IN YOUR FACE* varmt att det blev för mycket efter bara en liten stund.

Spegelblank, brutalhet junimorgon.

Jag prisar min AC varje dag.
Det skulle inte gå att leva utan den. På riktigt. Men på övervåningen orkar den inte lika bra som på de lägre planen, så där får vi komplettera med fläktar i alla rum.
I många större hus (jag bor ju litet, trots allt) finns det flera AC-system. Ett för de nedre planen, och ett för de övre. Ibland finns det fler än två AC-system.   Flera system är ett måste då det gäller de större husen (snackar stora villor nu).

Fukten dallrar över sjön i arla morgonstund.

När ni därhemma i Norden hade det som varmast var det en del som klagade på värmen! OCH jag förstår det, ni hade runt 30 grader varmt under lång tid. Den stora skillnaden här ÄR att man kommer UNDAN värmen. Det kunde inte ni riktigt eftersom AC verkligen inte är något som finns överallt. Och varför skulle den göra det? Det är ju ändå inte så många dagar per år som det blir riktigt vrålhett hemma.
Sommaren 2015 rådde en enorm värmebölja över Stockholm dagarna innan jag skulle åka tillbaka till DC. Brutalt. Jag bodde hos min syster och vi var bägge helt slut av hettan. Det enda stället där “man kom undan” var blåa linjen på tunnelbanan, den ligger SÅ långt under jorden. Där fanns svalkan, annars FANNS det ingen sådan att få. Vi hade fönsterna öppna, ordnade korsdrag, men inget hjälper ju. OCH ligger solen på och steker är det ingen ide att ens öppna fönsterna.
Tips då är att försöka dra för fönster där solen ligger på. Vädra INTE heller på solsidan. Öppna fönster på skuggsidan istället.
Fläktar, en superbra uppfinning. De hjälper SÅ bra om man inte har AC. Ett tips som är super är att ställa en skål med is framför en fläkt. Instant AC!!
Så gjorde de i södern förr, så är Peters pappa uppväxt. Man skaffade stora isblock och satte framför fläktar i hans barndom. Detta var i Atlanta i Georgia där det blir brutalt på sommaren.

Vid Lake Thoreau Pool simmar några morgonpigga omkring.

Ja, lite så är det här just nu.
OCH lite så här ska det väl fortsätta att vara under resten av sommaren. Så är det ju här. Men detta är väl förstås något av en extrem värmebölja som bryts snart.  Fortsatt hett blir det iallafall, värmebölja eller inte.
Ingen behöver vara avundsjuk på detta, för det är inte speciellt skönt.
Believe you ME!

Ha en fin och bra dag!!

Cikorian har börjat blomma nu. Igår eftermiddag brakade ett häftigt åskväder igång. Svalka efter det? Inte mycket inte.

The Appalachian Trail is calling ...

Good morning!!


Another weekend has come and gone.
Another week is here.

I hope you all had a good one.
We did.
Karolina had a fun time in New York, she was in Long Island and in Manhattan.
Peter and I had a good time, too.
It has been a hot weekend. Very humid.


On Saturday Peter and I headed out to The Appalachian Trail, or the AT as you call it for short.
We left at five o’clock in the morning. Because, yes, that is just how nuts we are …
The trail is calling, you know!

This is on our way TO the trail.  A lovely morning!! Time, 6:10.

Peter is ready to take on the trail!  The time, 6:45 in the morning!

We provided some Trail Magic, too.  Trail Magic for the Thru-hiker (a thru-hiker is a hiker who hikes The Appalachian Trail ALL the way from Georgia to Maine.  The distance? 2,200 miles or 3,500 kilometer).  The Trail Magic this time consisted of water bottles, cokes, cheese sticks, crackers, peanut butter and cookies.  If you provide Trail Magic you are called a Trail Angel.  This is true hiker lingo.

It was fairly rocky right off the bat as well.  Uphill.

We headed for Maryland, for Northern Maryland. It took us 90 minutes to drive to the trail head we had picked to start at this time.
Sure, we did pick a perfect day for a hike. At least the beginning of it. It did get very hot in the end of the day. But, we dealt with that just fine.

Here we have reached a big meadow.   I love coming out on open land.

It gets really warm as soon as you get out of the woods.  Time for a water break.

Hiking on ...

The trail was fairly easy in the beginning. After a decent climb we got to the ridge, and once we were there it was OK.
We did have one very tough climb, though. Up to Raven Rock. IF it wasn't for a super nice thru-hiker from California that we happened to ascend with, I would have complained like a nutty person. Peter was lucky in that regard, haha. Now Peter did not have to deal with me cursing and swearing ALL the way up ...
This thru-hiker got peppered with questions from the two of us, and we chatted away almost all the way up to the summit. Once we got up to the ridge, Peter and I had lunch at a shelter. Let me tell you, THAT lunch tasted AWESOME!!!

On the trail.

I love this SO much!

We hiked up a small climb again and got to High Rock.
The view was stunning.
You can also drive up to this overlook if you’d like. And, it is SAD to see that some people take pleasure in destroying natural rocks with graffiti. Graffiti out in nature? On cliffs? What is wrong with people? It makes me MAD to see it.
You’ll never see this on overlooks that you can only reach by foot. Never.
I think the graffiti spoils the overall beauty of this fantastic place.

And, since we've had so much rain this spring and summer the brooks were wide and plentiful.  

High Rock is the highest point in Maryland. After a break there (we shared a coke, drank tons of water and ate some nutella sticks, hehe) it was time for the two of us to hike down ...

Two thru hikers are hiking on.

OH, guess WHAT!!!  WE did see a black bear!!  I think we woke him up!!  He was quite a distance from us, thank GOD!!  This is the second time we've seen a black beer while hiking.  Believe me, they are everywhere along the trail.

The Mountain laurels are passed their peak, but still lovely.

AND at this creek you had to balance on rocks while crossing.  There is a good thing that there are hiking poles in the world.

OH MY GOD!!!
I think this is the hardest descent we have ever made. It was SO steep and SO rocky.
It was boulders and rocks EVERYWHERE. You had to be so very, very, very, very careful on where you put your feet. Every step of the way. At times it was impossible to use ones poles. One had to climb hand over foot.
It was SO tiresome and SO hard.

We enjoyed our picnic at the Raven Rock shelter.  A shelter is a place for hikers to spend the night.  They are all free for use.

Peter's enjoying the view at High Rock.  This is the highest point in the state of Maryland.

The graffiti is more than annoying to me.

I have problems with my knees, as you know. And, oh boy, did this descent take a toll on them.
However, I was super happy that I did not have to climb UP these rocks.
I really do not have any good pics of these ridiculous rocks. Peter and I were too busy just checking where we put our feet, one step at the time.
In hindsight I am very happy that I did not REALLY know beforehand how TOUGH this would be. Sometimes it is better not to know …

So, all in all, this was one of our toughest hikes to date.
But, have to say that my stamina and spirits were super high. Same with my hubby’s. We are getting better and better at this.
Also, we did cross the state line, from Maryland into Pennsylvania. We also crossed over from the Southern states into the Northerns States, Mason-Dixon line, that IS!!!

This is one of the few pics that I have on our trek down from High Point Rock.  This does not even describe how HARD it was.  

Peter snapped a picture of me navigating my steps on the way down.  This is at an easier part ...

I’d rate this hike:
Easy to strenuous.
ONE tough climb. One really, really hard descent. The rest? Easy.

Temperature:
We started at 53 F (12C) and ended at 86 F (30C). Sunny conditions all day long. Fairly humid.

Distance:
14 miles, or 23 kilometers.

Time:
8 hours.

Do I long for the AT now:
YESSSSS!!!

Done and DONE!!  We have reached our goal.  We have crossed from the southern states into the northern states.  OH boy, did this feel GOOD!!  After this we went into the little town, got an Uber and got back to our car.  While sitting waiting for our Uber three cars stopped and asked if they could drive us "anywhere".  They are used to hikers in this little town.  The friendliness of strangers sometimes floor me.  People are really so very nice, most of the time.  Kindness rules.

Have a wonderful Tuesday!