Go west, middle-aged girl!

Godmorgon!

Blogglandia ändå?!!!

Vilken källa det är!

OCH har SÅ varit i åratal. Via min blogg har jag skaffat många nya vänner, knutit kontakter och jag har varit med om sådant jag aldrig annars skulle ha varit med om.  Detta i form av allt möjligt roligt som annars aldrig skulle ha korsat min väg. Givetvis tack vare alla de vänskapsband jag knutit via min blogg, och andras bloggar.

Återigen, det är i kommentarsfälten kommunikationen börjar. 

GULD!!

NU är det dags igen!

Peter och jag är på väg mot ett äventyr! Just tack vare bloggar, Instagram och det faktum att man lär känna personer man annars aldrig skulle ha lärt känna. Blogglandia ÄGER!

Insta också, men på ett lite annat sätt ändå.

SÅ vad ska vi då ge oss ut på?

JO, nu ska Peter och jag tillbringa nära TRE veckor i Golden, Colorado! Vi åker i rena, rama svinottan idag. Vi tar bilen!

Denna Road Trip av RANG går genom delstaterna West Virginia (NEJ, det är inte västra Virginia utan en helt egen delstat), Kentucky, Missouri, Arkansas, Oklahoma, Kansas och sen slutligen— Colorado. 

Bara bilresan till Golden kommer att ta oss fem nätter och sex dagar. Visst, det går att komma fram snabbare än så men vi vill ha lite tid på oss också. Det blir ändå mest bilåkande trots att vi har många dagar på oss.

Hur många mil ska vi köra enkel rutt?

Ja i runda slängar blir det 300 mil.

OCH sen ungefär detsamma tillbaka (men då tar vi en nordligare, och mer direkt, rutt).

 

Bild från Mountain Resort Concierge

HUR kommer detta sig?

Japp, som följer …

  … Minns ni AnnMarie som brukade blogga under signaturerna Grrringo och Eastcoast mom? AnnMarie finns på instagram idag.

AnnMarie med familj som bodde i Westport, Connecticut under många år. Familjen bodde även i Brasilien och Spanien, men USA var basen. Det trots att både AnnMarie och hennes man är svenskar.

Hur de kom till US? Via jobb för maken.

I fjol flyttade AnnMarie och hennes man till Colorado. De bröt upp från det trygga, invanda livet i Westport och drog västerut.

Detta efter att deras bägge barn flugit ur boet.

Från öst, till väst.

Till Klippiga Bergen och till Golden.

I vintras skrev AnnMarie till mig (via Instagram)och undrade om Peter och jag skulle kunna tänka oss att vara katt och husvakter medan de själva tillbringar en månad i Sverige.

Ganska omgående bestämde vi oss för att, JA VI VILL!!! 

Vilket äventyr för ett medelålders par som vi!

 

Så nu blir det nära tre veckor i deras hem. 

Då vi lämnar Golden kommer en vän till dem från Kanada och stannar där resten av tiden.

Ett underbart äventyr i Denver med omnejd väntar.

En helt ny miljö och ett perfekt sätt att “smaka på Colorado”. Jo, för saken är den är Peter och jag faktiskt själva lekt med tanken att flytta till just Colorado. Att bryta upp, att göra något nytt.

Detta kommer isåfall att bli i framtiden, om det nu alls blir av …

MEN nu ska vi iallafall få prova på bästa tänkbara sätt i världen!

ALLT tack vare Blogglandia. Allt tack vare den kontakt jag skapat via nätet med AnnMarie.

AnnMarie och jag har träffats IRL två gånger likaså. Bägge gångerna på bloggträffar på Manhattan.

Det här ska bli så fantastiskt roligt för oss.

Colorado och dess MAFFIGA natur. Att bo i bergen över Denver. Att vandra och upptäcka The Rockies! Att byta miljö. 

Att få ha fått detta fantastiska erbjudande tack vare att vi känner varandra på det sättet vi gör.

 

Bild från Go World Travel Magazine.

Härhemma passas vårt eget hus av flertalet grannar som håller koll under tiden vi är borta.

Jag tar med min laptop, så bloggande blir det!

Peter ska ju jobba därifrån och jag räknar fullt med att vi lever vardagsliv i veckorna. Så bloggande ska det BLI!!!  Med start nästa onsdag igen.

Det blir alltså blogguppehåll nu i en veckas tid medan vi är på resande fot. Men sen kommer jag tillbaka som vanligt. Denna gång direkt från Colorado!

Följ MED mig via mitt privata resekonto på instagram innan dess, @nesw_travels. Jag kommer att vara så aktiv jag bara kan där under resan.

Följ mig även på mitt öppna konto, @skandigirl 

MOT COLORADO!!!

Vi hörs här igen den sista maj!

Stay Classy while I am away!

"Ruth i Virginia"

Good morning Tuesday!

Yes as always, I hope your weekend treated you well.

Here in my neck of the woods it’s been a good one.

A lot of prep for Peter and I. I’ll give you the scoop in tomorrow’s post.

Do you all remember “Ruth in Virginia”?

Ruth from Sweden, who lived in Herndon? Herndon is Reston’s absolute closest neighbor to the west of us. I have many friends in Herndon. It is hard to know where Reston ends and Herndon starts.

Ruth lived in Herndon, right next to Sugarland Run Stream Valley Park. Peter and I have walked in those woods many times.

Ruth who once upon a time found my blog and started commenting right away. That she did in perfect Swedish despite her being in the US for over 70 years. Ruth was always honest, smart and direct in her comments, and that is something that I really appreciated since she did so in a very clever way. Ruth was  a big fan of my photos (thank you, dearest Ruth!).  She was also funny, and she was a huge fan of The Washington Capitals (The hockey team here in the DC- area). 

Well, Ruth has passed away.

I recently learned that from an acquaintance who I bumped into during one of my walks, she told me these sad news.

Ruth passed away at the respectable age of 95.

She will be so missed in Bloglandia where she made so many friends, both here in US and in Sweden.

No, no, she never had her own blog, she was just an avid, active and engaged commentator for so many of us bloggers.

Once Ruth came to one of our Swedish breakfasts. She showed up as we sat at a cafe in Reston Town Center. I had written about this breakfast on my blog the same day, Ruth knew where to find us and she came to see us. 

She hung out with us, and she was so nice and interested in all of us, as were we in her.

That year I invited Ruth to my Christmas party, and she came! She drove all alone on the dark roads of Reston (don’t get me started on that subject, I can rant about the dark streets in a later post). I thought that was remarkable, Ruth must have been 90 years old then. She was a tough grand dame!

I am sure that many of you remember Ruth, bloggers and no-bloggers. You’ve seen her famous “Ruth i Virginia” signature.

 

Rest in peace, dearest Ruth!

EFIT!

Fredag!!

Ni därhemma har en klämdag. 

Inte vi.

Igår var det Kristi Himmelsfärds och då var ni också lediga.

Inte vi.

No such thing here. Min syster frågade mig om dagen alls uppmärksammas här. Nej, det gör den inte. Jo, kanske bland de mycket religiösa men absolut inte i det dagliga livet. Det var som vilken torsdag som helst.

OCH just det, just därför att det var en helt normal torsdag så körde jag något jag inte gjort på länge.

Just det, en EFIT!! Ett Foto i Timmen alltså, en gammal beprövad bloggklassiker som är lika kul att ta del av idag som det var anno dazumal. 

Jag vet många bloggare ännu gör detta på bestämda dagar, som ett tema. Jag bara lägger ut en EFIT när lusten faller på.

Det gäller bara att komma ihåg att fota en gång i timmen, det är kruxet.

Men numera är det inte så svårt eftersom man kan ställa in sin mobil så lätt och behändigt.

Så häng med och se vad som verkligen hände igår.

Kl 5:30.  Alltid. Oavsett.  Vid halvsex är jag vaken och då är det första jag gör att läsa Dagens Nyheter.  Jag har tillgång till den tack vare prenumeranter därhemma som så generöst låter mig läsa DN.  DET tackar jag för eftersom jag tycker så mycket om den morgontidningen.

Kl 6:30Dags för smink och fix.  Sitter vid mitt sminkbord och gör detta.  Just det, ingen promenad idag ...

Kl 7:30Nu läser jag igenom de kommentarer jag fått.  OCH svarar på dem också.  Under tiden dricker jag kaffe.

Vid 8:50.  NU ska jag åka iväg mot Svennefrulle.  Innan detta skjutsade jag Peter till tandläkaren. Han fick sen gå hem därifrån. För jo, vi har bara en bil i vår familj.   Det är ovanligt här att bara ha en, men för oss funkar det bra eftersom Peter jobbar hemifrån.  

Kl 9:30.Svennefrulle hos min kompis Monica.  Alltid gott och trevligt.  Det här var den sista frullen för säsongen.  Imorgon åker min kompis Lotta till Frankrike, och sen till Sverige,  Sedan åker Sara till Sverige och därpå droppar alla iväg på sitt en efter en.  

Kl 10:30.Still going strong.
Vid 11:30Snart dags att bege sig som ni kan se på min skrynklade servett, haha!!

Vid 12:30
På väg hem nu.  Som ni ser, en strålande vacker dag!

Vid 13:30.Jag skriver emails, chattar med två personer på iMessage samt jobbar lite med det här inlägget.

Kl 14:30Nu är jag ute och pysslar i min lilla täppa. vattnar, rensar  ogräs och klipper bort gamla blommor.

Kl 15:30NU slår jag mig ner för att läsa Washington Post, bättre sent än aldrig ...

Kl 16:30.Nu är jag hos min granne,  de är på semester i flera veckor.  Under tiden ser jag till deras hus, vattnar blommor, hämtar post och ser till att inget händer hos dem.

Kl 17:30Dags att laga middag.

Kl 18:30Dags att äta middag.

Före 19:30Karolina ringde och vi pratade i över en timmes tid.

Runt 20:30.Vi tittar på någon av de serier vi följer via vår Apple TV.

Strax före 22.DÅ är det sängen som lockar.  Mind dagbok och min läsplatta är alltid med. Tack för att ni hängde med mig på min alldeles vanliga torsdag***

NU önskar jag er en riktigt fin och bra helg!

Som alltid, Slut, Vaccineringar, MEH! Feelgood av rang samt Här&Nu.

Hej torsdag!

Let’s head straight for the bullets!

* Säger som alltid … 

  … tack för engagemang vad gäller gårdagens inlägg om smaker och smaksättningar.

Jag har, helt tydligt, svårt för att släppa mat och smaktemat. Vad säger inte det om mig? HAHA.

Visst är det intressant att smaker skiftar så väldigt mycket över världen. Det som vi älskar att äta är helt befängt någon annanstans på klotet. Sedan kan vi stå i ett land och förundras över hur man kan äta det man där anser vara gott.

Saltlakrits är ett praktexempel, it takes an acquired taste. När jag bjöd på det en gång började ett litet barn att gråta och hen frågade; “is this a joke or something?”, stackars barn.

* OCH då var den all …

Pandemin … Nu är den avskriven sedan en vecka tillbaka även här i USA. Alla restriktioner borttagna. Alla de undantag som gällde Covid har upphört för gott.

OM det kan jag bara säga ett enda ord—SKÖNT!!!!

Tycker väl egentligen att allt har känts normalt, och varit som vanligt, sedan lång tid tillbaka.

Man ser förstås än idag folk som bär mask, och jag antar att de alltid kommer att bära mask i affärer och i allmänna rum.

Precis, man gör givetvis som man vill i det fallet. Fast det finns inte minsta krav alls längre på maskbärande någonstans. OCH nästan ALLA har slutat att använda sådana.

Om jag ser någon med mask idag brukar jag tänka att den personen har Covid. Men å andra sidan tror jag väl kanske mest att det är sådana som är fortsatt livrädda än idag.

DOCK, i dagsläget är det få som har munskydd. Återigen—SKÖNT!!

Jag har tagit fyra covidsprutor till dags dato, den senaste för ett år sen. Jag drabbades av själv av Covid i december.

Tveksamt om jag kommer att ta ännu en dos.

Förhoppningsvis kommer man att kunna baka in covidvaccinet i den vanliga influensasprutan framöver. DET vore det allra bästa.

HUR som, det är förbannat skönt att vi inte längre befinner oss i ett akut läge. Världen har släppt oron. Visst, viruset ÄR här för att stanna. Vi måste lära oss leva med skiten vid vår sida. Så är det bara.

Jag är iallafall inte skraj för det hela längre.

Det tror jag inte ni är heller. Men alldeles oavsett ÄR det otroligt skönt att pandemin är avblåst nu!!

* The grandparent vaccine.

Som ni vet, vi ska få en liten bebis i familjen. Det är Peters yngsta syster som ska bli farmor i nästa månad. Nej, denna graviditet var inte planerad, det bara blev så. Eftersom de blivande föräldrarna bara är 20 år går en av dem på universitetet och den andra jobbar. De har således inga inkomster att tala om.

Som ni kanske minns bor de unga tu hos min svärfar i hans stora källarvåning. En win-win för samtliga parter.

Om detta har jag skrivit förr, ni känner till det. 

Iallafall, den blivande mamman Abby, var hos sin förlossningsläkare (OB/GYN). Här är det läkarna som förlöser, läkaren hade sagt att ALLA som kommer i kontakt med bebisen bör vaccinera sig mot kikhosta innan de träffar den lille pojken.

Jag och Peter är vaccinerade sen barndomen. Men nuförtiden råder man den äldre generationen (vilken ju vi tillhör numera) att ta en booster. Och det är trippelvaccinet -Tdap- vi bör ta igen—difteri, kikhosta och stelkramp.

Men det är framförallt kikhosta den stora rädslan handlar om.

Så ja, det är väl bara för Peter och mig att pallra oss iväg och få denna spruta.

Detta kallas numera också, förutom trippel, för the grandparent vaccine.

Det måste vara nytt, detta råd. Jag har aldrig hört om det förr.

Uppmanas man som äldre även i Sverige att ta detta vaccin innan man träffar en ny bebis?

* ALLTSÅ!

VAD är det här?

Kolla här vad som fångade mitt norra när jag var ute på min dagliga runda. Man tror ju knappt att det är sant!

 

Ni ser vad det är va?  EN JULGRAN! PUST, orkar inte ...

* Vill du se en äkta FEELGOOD-dokumentär av bästa sort?

Isåfall tipsar jag om Longest Third Date på Netflix.

Den handlar om ett ungt par som träffats via Tinder. De klickade direkt med varandra då de träffades på sin första dejt.

Då de skulle ha sin tredje dejt föreslog killen (som är filmmakare, You-tubare och vloggare) att den tredje daten skulle bli en långhelg i Costa Rica.

Sagt och gjort, de for … och detta var i mars 2020. Ni vet alla vad som hände då … Just det, de blev fast i Costa Rica medan flygen helt ställdes in i Covids mörka fotspår.

Då i början av pandemin när hela världen levde under panik och totalt stängde alla sina portar.

Vad hände sen?

DET får ni se i denna underbara dokumentär. Se den, se den och må riktigt bra över den råa äktheten i detta program.

MOT NETFLIX med SPRÅNG!

 

Bild från New York Post.

  * Här och Nu …

Och därute fortsätter sommaren obekymrat att traska på.

Efter regnet vid Lake Thoreau.

Mina dahlior och en vacker makaonfjäril.

I lugnet vid Lake Audubon i fredags.

Mulen tisdag, men så vilsam ändå.

Mountain Laurel.

Igår.  Samma underliga rök över himlen som förra veckan.  Säkert är det skogsbränderna långt norrut som gör att det ser ut så här.

Nu är det rhododendrons tid.

***

En riktigt fin torsdag önskar jag dig!!

Smaksättningar här och där.

Hej onsdagsfolket!

I mina inlägg om mat och priser kom en fråga om smaksättningar.

Min trogna kommentator, Doktor Jo, berättade att när hon bodde i Australien var bland annat kycklingsmak på chips väldigt poppis.

Det känns ju, helt klart, lite udda för mig. Säkert för er också, kan jag tro.

Jos inlägg fick mig att tänka på smaker … Hur alla länder har sina egna favoriter i smakdjungeln vad gäller godis, chips, läsk, kakor, och såklart-MAT!

De typiska amerikanska storfavoriterna i  den sötare smakvärlden måste vara kanel, körsbär och vindruvsmak. Jag minns första gången jag åt ett tuggummi smaksatt med kanel, jag trodde jag skulle storkna! HAHA! Inte gott, tyckte jag.

Kanelsmak finns också, eller fanns iallafall, på tandkrämer. VET faktiskt inte om det forfarande finns, måste kolla nästa gång jag är ute och handlar. 

Körsbär…

… är en storsäljare av rang. Den smaken återfinns i godis och i läsk. Här finns Dr Pepper med körsbärsmak, Cola med körsbärsmak, juicer, godis med smak av körsbär. You name it, körsbärssmaken finns överallt!

Jag är inte så förtjust i den smaken alls (men älskar att äta äkta körsbär, mums), men min syster därhemma älskar den.

När hon kommer hit ser jag alltid till att köpa hem Diet Dr Pepper med körsbärssmak, hihi! Det är just den artificiella smaken hon gillar.

Vinddruvor … 

… återfinns i läsk och juicer. OCH i sylt. Jag ogillar starkt den artificiella smaken av druvor. Det smakar bara vanvettssött--och mycket konstgjord--nästan blommigt. Som parfym.

Mycket poppis bland folket, men inte hos den här inflyttade damen.

Min egen make älskar vindruvssmak på sylt, jag rör den inte. Det är blå druvor det gäller för det mesta. MEN man återfinner även gröna druvor i juicer. NOT a fan!  Vindruvor dock, älskar vindruvor och äter dem varje dag, speciellt gröna.

 Root beer …

… är en annan smak som är ACK så svår att beskriva. Dock SÅ väldigt ÄLSKAD av så många här.

I min mun smakar root beer som tandkräm. Alltså blir det odrickbart för mig. Det kan vara så att man måste vara uppfödd med root beer för att tycka om det. Ja, lite som julmust för oss svenskar.

Prova att bjuda på julmust här, eller gör inte det för det är slös på must, och folk ser ut som om de ska svimma. Jag känner EN amerikan som gillar julmust, en enda. DET säger allt.

Det är nog lite samma med root beer för inflyttade från andra länder i USA.

 Cream soda …

… är en annan läsk jag inte kan med. Det smakar bara sött, bara sött.

OCH när vi snackar SÖTT så pratar vi en sötma som jag knappt känt på något i Sverige.  Det finns även en sort som heter Orange Cream Soda, lika illa med den.  TRO MIG!!

Smaker som inte finns här och som jag saknar …

PÄRON!!

Varför är inte päronsmak mer utbrett här? FATTAR inte, men det går nästan inte att få tag på päronsmak. Inte i glass, inte i läsk, inte i juicer … inte någonstans. 

Päron, alltså frukten, finns såklart att köpa i alla affärer i många sorter, men just det där med päron som smaksättning finns INTE! Jag är galen i päronglass, men glöm det här.

Världens godaste päronläsk är Hartwall Päron som jag köper då jag är i Finland. Finns inget godare. Hartwalls hallonläsk är också ONE of a kind.

Svarta vinbär …

… OCKSÅ en gåta, det finns nästan inget som är smaksatt med svarta vinbär här.

Ärligt talat, det går knappt att få tag på svartvinbärste. En gåta varför.

Smaken av svarta vinbär är ju helt underbar, men ack så svårt (för att inte säga omöjligt) att få tag på. Jag brukar köpa med mig svartvinbärste från Sverige.

OCH när jag är i Sverige och Finland är det just enbart svartvingbärste jag vill dricka, om jag dricker te.

Dill…

…Dill är en smak som jag kraftigt förnimmer med Sverige och Norden.

OCH ja, det finns absolut dill att köpa i varenda affär, fina bestånd. Aldrig en bristvara. Men dillsmak i såser och på chips är svårt att få tag på. Det finns en smak, dill pickle, på chips. Dock smakar de chipsen mer som saltgurka, typ. Jag tycker de är goda, men det tycker inte Peter. Fast de smakar inte som dillchipsen därhemma i det gamla landet.

Kanelbullar…

…Kanelbullar finns här också, men de är sötare (duh, what else is new?) än de i Sverige.

Ofta har man icing på dem här också, en glasyr. Tro mig, när man äter en äkta amerikansk kanelbulle får man tandvärk, haha.

Sverige har mycket, mycket godare kanelbullar. OCH kardemummabullar, för den delen. Kardemumma är för övrigt en smak som jag  också förnimmer med Sverige.

I valet mellan en kanelbulle eller en kardemummabulle väljer jag kardemumma. Vad väljer du?

Det är intressant med smaker. Hur olika de är över världen. Även det att det är så olika smaksättningar på just godis och läsk. Och förstås på mycket annat.

Jag tycker mycket om amerikanska snacks och chips. Tycker inte speciellt mycket om amerikanskt godis. De godaste nötter jag vet är de amerikanska pecannötterna. Jag tycker de är helt OUSTANDING i nötvärlden.

Om du bor utomlands, vilka smaker saknar DU?

OCH om du bor utomlands, vad är det konstigaste du ätit/druckit i smakväg?

Om du bor i Sverige, eller Norden i övrigt, vilka smaker skulle du vilja användes mer av än vad det görs idag?

Med detta vill jag att du ska ha en riktigt fin och bra onsdag!

ESC weekend and more

Good morning!

Yes, I do hope your weekend was a good one!

I am sure a lot of you watched the European Song Contest, ESC!

SO did we, together with our friend Keith.

The weather on Saturday afternoon was rainy and gray. A perfect time to hunker down in front of THE ESC!

We were watching it on my Swedish Television (SVT) app via our Apple TV. Perfect!!

I love how easy it is nowadays to follow this event.

It started at 15:00 here and it ended around 19:00 (or so). I have no idea why they are broadcasting it so late for you people in Europe. It does not make ANY sense to me. Why can’t they start around 19:00, or so?

I mean, when they broadcast The Academy Awards here they always start at 17:00 in Los Angeles, 20:00  here on the East Coast.

It is so strange to me that ESC starts so late. But hey, it works perfect for us here! I am not complaining one bit.

So, Sweden won!!!  Now, we have the most wins of any other country in Europe. WOOT that!

I am not a huge fan of Loreen per se. Neither do I think the song is top of the line in any way. BUT, she did it beautifully and she delivered. She was a worthy winner. 

Finland … ummm … come on …. WHAT was that, haha??

No, sorry Finland, you did not deserve to win this time around. I know that the performance and song is totally nuts, and absolutely a fan-favorite. But, no … Just no. Sorry Finland, I love you to the MOOOON and back, but this song ..??  Hahaha. No!

Belgium, though, the BEST! Loved that song! YAY!

It was so fun watching ESC and chatting at the same time. The dudes had their own chat, and my sister and I had ours. To chat during ESC is a TRUE must and a tried tradition since many years.

Six years ago on the very same day, 13 May 2017, I severely burned my arm in the very beginning of that year’s ESC.

I sat down on my couch with a HUGE cup of newly brewed hot tea next to me. As I sat down on the couch, I spilled the tea all over my left side, my left arm got the brunt of it. It ended up being a 9% burn on my body.

Believe me, I still have the scars to prove it. They’ll (the scars) be with me as long as I live.

Instead of watching ESC I spent that afternoon, and evening, in the Emergency Room being treated and being pumped with morphine.

Oh lord, that arm … and the month (months) that followed. THAT was really really really rough for me, and for Peter who had to be my private nurse.

May it never happen again, and may it never happen to any of you. 

You can read about it here, if you are interested. Here’s a fair bit of warning though, the pics ARE very graphic.

Sunday was the perfect summer day in my neck of the woods. Sunny, not humid at all and 80F (25C). Peter and I ventured out on a local Reston hike in the woods surrounding Lake Fairfax.

Oh and it was Mother’s Day as well. Peter made me a delish breakfast sandwich. Karolina sent pastries and my favorite soup (haha) and in the evening my hubby and I hung out on the deck while Peter was grilling chicken and corn on the cob. A good day indeed.

 

So this is how green it is in my neck of the woods right now.

The ferns are so light green and pretty.

So thankful to have all this nature.

And all of a sudden you are walking right past a neighborhood.

And soccer/football fields.

This is a flower from a tulip tree, so pretty.

Into the woods we go!

Ups and downs ...
A lot of people were out grilling by Lake Fairfax.  It is very common among the latin american population to spend their entire Saturdays and Sundays in public parks.  They grill, play, socialize and have a fun times outdoors.  It is not strange at all considering that so many of them live in small quarters. To be able to meet up with their family and friends they have do so in public places.  I think it is great.  And believe me, the foods they grill smell so good.

Lake Fairfax.

Yes, one can fish there as well.

There is a whole trail system in this park, I love it.

Pretty, pretty lake!

My hubby next to the blackberry bushes.

Time to head back again.

Pretty, pretty forest.

Now’s a new week!

A very good Tuesday to YOU!