På måndag är det fjärde juli som i självständighetsdagen.
En dag jag gillar att fira mycket. Ja, det trots att somliga idioter i det här landet som bestämmer flängt, knäppt och försöker förstöra och montera ner mänskliga rättigheter.
MEN, förutom den aspekten finns så mycket underbart som jag älskar med USA.
Inte minst naturen, och hur omväxlande den är.
I USA finns det så många områden som är totalt orörda, vi har så många nationalparker därtill.
Vi har dessutom en uppsjö state parks, liksom county parks. DET är aldrig svårt att komma ut i naturen här.
Nej, allemansrätt har vi inte, men jag har egentligen aldrig behövt sakna den eftersom naturen ÄR så tillgänglig ändå.
TACK för det Theodore Roosevelt med fler som ville att alla människor skulle ha lätt tillgång till skogar, berg, sjöar, hav och natur. Ja kort sagt, tack för public land!
Älskar många av städerna här likaså.
Gillar folket där jag bor i den här delen av landet.
ÄLSKAR mångfalden som för alltid råder i USA. Landet är ju rent faktiskt byggt på just mångfald.
USA har varit bra mot mig sen jag kom hit, jag kan inte säga något annat.
Jag gillar att bo här. Mycket. Faktum är att jag trivs förträffligt, trots alla rikets fel och brister.
Just därför är det också härligt och roligt att fira The Fourth of July!
Dagen uppmärksammas ju enormt här, som ni vet!
Den Fjärde Juli känns det som om patriotismen förenar höger och vänster.
Hur som, jag väljer att se till det ljusa med USA en dag som Självständighetsdagen.
Helgen innebär också att min Peter och jag firar 29-årig bröllopsdag.
Tänk ändå, va! Jag har varit gift i 29 år!
Den tredje juli är vår dag!
Inte klokt. TIME does fly och jag hade inte kunnat få en bättre äkta make än den jag fick. För alltid tacksam för Peter!
Peter och jag ska ut och äta på ett nytt ställe i Old Town Alexandria på söndagkväll.
Imorgon tänkte vi vandra. Det ska bli ashett och fuktigt, men vi sticker i arla morgonstund.
Det lär ska bli en del åska i helgen också, och sådana urladdningar är vanliga under eftermiddagarna på sommaren.
En bra helg in spe alltså. Eller jag hoppas det iallafall, man vet ju aldrig …
Den första juli idag.
Sommar galore.
Jag tar mina prommisar i arla morgonstund. Om jag inte gjorde det skulle jag smälta bort senare på dagen i det tempo jag kör och den distans jag vanligtvis knatar.
Men, jag är ju galet morgonpigg och tar mig lätt upp ur bingen innan tuppen vaknar.
Ibland får jag kommentarer över hur grönt vi har det trots hettan.
Det är sant, det är grönt här.
Grönskan beror nog mycket på luftfuktigheten också, tror jag. MEN också på att det ju regnar med jämna mellanrum. För det gör det, och det gör ju att det bli så lummigt och grönskande som det är.
Så blev det åter torsdag och dags för de sedvanliga punkterna.
* Kloka …
… Jag är så glad att jag har er kloka läsare.
Ni förstår alla hur arg jag är över abortfrågan (och en hel drös annat). Jag ser ju själv hur förbannad jag låter i gårdagens inlägg.
Men, så känner jag. NI med!
Jag skulle kunna skriva mycket mer om politik här på min blogg, men jag vill inte göra det. Ni vet alla var jag står politiskt iallafall.
MEN, jag ska bara säga en sak till …
OM inte en viss expresident får fängelse för det han ställde till med den 6 januari 2021 så vet inte jag.
HUR uppenbart kan ett brott vara?
HUR många fler bevis behövs?
Watergate var ingenting i jämförelse mot vad vi ser nu.
Det som pågår är skrämmande och jag anser att DT ska in bakom galler.
OK, nu ska jag lämna alla mina politiska åsikter för denna gång …
* Smartphone …
Idag känns det som om alla har smartphone. Varenda en.
MEN inte alla ändå, nej då …
Inte riktigt, min moster har ingen. Hon har en gammal hederlig “flip-phone” helt utan alla de finesser en smartphone har.
Mostern är nog den enda jag känner som inte gått över till en smart lur.
Har man en smartphone så är det ju så in i bänken lätt att hålla kontakt hela tiden.
Dessutom kan man ju numera snacka HELT gratis över land och hav med alla älskade i världen.
Tack för det FaceTime!
Tack för det WhatsApp!
OCH faktiskt, inte minst Facebook!
De har ju en fantastisk tjänst också då det kommer till kommunikation och att ringa.
Jag har alla tre appar ovan, och jag använder dem ofta.
Man lär ska kunna ringa via Instagram också, men den vägen har jag aldrig gått. BRA dock att det går via dem likaså.
Förr hade man knappt råd att snacka i telefon med Sverige. Numer gör man det gratis!
YAY, gotta LÖV the utveckling!
Fast har inte den person man vill snacka med en smart lur så kostar det minsann.
Jag har pratat med min moster flera gånger genom att ringa gammaldags utlandssamtal från min iPhone.
Vi har inte längre kvar vår fasta telefon.
Från den fasta linjen förr kostade det inte alls mycket att ringa till Sverige. Det var nästan gratis.
Mostern och jag har hållit samtalen korta, men telefonräkningen kom häromdagen och den var chockerande dyr.
Mina korta samtal till min moster gick på över 100 dollar!
Helt sjukt.
Men så är det. Mobil till mobil blir dyrt om inga gratisappar finnes hos den ena.
Jag känner att jag vill hålla tät kontakt med mostern just nu så jag började leta bland telefonappar på Appstore. Jag hittade en, RebTel, där man kan ringa Sverige (eller annat valfritt land) obegränsat för bara fem dollar i månaden.
Sagt och gjort, laddade ner den.
OCH ja, den funkar toppen!
Så glad för det.
Det här är ett litet tips för er som kanske, liksom jag, har någon i utlandet som inte äger en smarttelefon utan kör med de mer gammaldags lurarna.
Isåfall kan jag verkligen tipsa om denna tjänst.
Bild Digital Trends.
* Sommarprogrammen!
Jag har bestämt att jag ska lyssna på så många Sommar i P1 som jag bara kan.
Nästan vartenda program brukar vara bra (det vet jag sedan tidigare år).
Min syster skrev till mig då hon lyssnat på programmet med Pär Lernström och hon bad mig ladda ner det.
Sagt och gjort, så skedde.
Jag lyssnade då jag var ute och gick och även sedan jag kommit hem.
Vilket underbart, bra och gripande program det var!
Jag kände inte till honom innan det här sommarprogrammet.
Men ååå vad hans ord berörde mig.
Jag satt i min lilla täppa och grät på slutet, som tur är hade jag solglasögon på mig.
Vilket fantastiskt bra program det var!
LYSSNA på det om ni inte redan gjort det.
Har även lyssnat på Emma Hamberg, också jätteBRA!!
KLOKA Emma. GULLIGA Emma. Roliga Emma.
Gillar henne verkligen.
Igår lyssnade jag med stort intresse på Gudrun Persson, rysslandsexpert.
Det var, såklart, också väldigt bra.
Mycket intressant att höra henne berätta.
Det är svårare för mig att hinna med helgpratarna så jag har ännu inte hört de program som sändes då. Vet i och för sig att Pär L inledde hela skaran på midsommardagen, så i det fallet lyssnade jag ju i efterhand i måndags.
Sommar i P1 är verkligen en institution. OCH tack vare min smarta lur så kan jag höra allt.
TACK Sveriges Radio Play, en av de bästa appar jag har på min lur!
* VA, JULI!??
Say what?
Är det verkligen junis allra sista dag just idag?
ÄR det det?
FATTAR inte.
Begriper inte vart juni tagit vägen. Den bara försvann.
Årets ljusaste månad är över. Vi går raskt in i juli och högsommaren.
IN i hetta och ännu mer fukt.
***
Med detta önskar jag DIG en riktigt fin och bra sista juni!
Midsommarafton kändes bra för mig, eller den var mer som ett skönt sommarfredagsbubbel i kroppen.Av bästa slag faktiskt.
FRAM tills att en pushnotis valsade upp på min dator medan jag satt och läste i godan ro under blanka förmiddagen.
OCH med ens förmörkades ALLT.
Sommarglädjen förbyttes mot ilska och ren och skär PAFFHET!!
Ni vet vad jag kommer att skriva härnäst, HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT ATT KÖRA ROE VS WADE I BOTTEN!
I ett kick slängdes hela riket tillbaka femtio år i tiden.
Med ens kändes “A Handmaids Tale” ännu lite närmare (för den känslan närmar sig hela tiden).
Med ens blev USA ännu mer polariserat än vad det redan är.
Med ens förlorade kvinnor rätten till sin kropp på grund av ett gäng skockkonservativa domare bestämmer sig för att riva upp något som borde vara en ren självklarhet.
Ofattbart, hur är det ens möjligt?
Washington Posts braskande rubrik på Midsommardagen.
Ur led är allt.
För egen del är jag inte längre i fertil ålder.
Men för alla yngre kvinnor är detta en käftsmäll som heter duga.
Eller, det är mer än så. Det är ovärdigt och rent skrämmande faktiskt att män kan behandla kvinnor som djur. Vi är djur som inte själva får bestämma över våra kroppar.
Ja, de kvinnor som stöder antiabortlagar har jag inte ens ord för.
I all ärlighet har jag det inte för männen heller. Det är obegripligt det hela.
Men de kvinnor ställer sig bakom detta … Ja, jag kan inte ens …
Nu kommer allt att vara upp till delstaterna, och dess guvernörerer, att bestämma hur abortfrågan ska skötas.
I somliga stater handlade man direkt och gjorde allt ÄNNU svårare än vad det redan är. Med det menas OMÖJLIGT för kvinnor att få en abort.
I andra stater är det skyddat och där kommer kvinnor även fortsättningsvis att kunna få en abort.
Som alltid är det de stockkonservativa sydstaterna som agerar värst för kvinnorna. Naturligtvis är det så …
Ja, vi kan även lägga en hel del stater i mellanvästern till det lägret likaså.
NU njuter de, männen, nu kan de verkligen BESTÄMMA över kvinnorna.
Kvinnan tiga i församlingen …
Med sig har de “Aunt Lydia -kvinnor “ (A Handmaids Tale) på tåget.
OCH vad kommer härnäst?
Att förbjuda dagen-efter-pillret?
Att förbjuda preventivmedel helt och hållet kanske?
Ja, varför inte? NU känns det som om vad som helst kan bubbla upp till ytan.
Vem trodde ens att Roe v. Wade skulle komma att rivas upp?
INTE jag.
Nu har de högerkristna-galna-Trumpälskande-konservativa-evangelisterna fått vatten på sin kvarn.
Någon inom deras eget parti lär ha sagt, this is only the beginning.
Med det menade mannen (för såklart var det en man) att nu skulle man ta tag i homoäktenskap, queers, feminism och annat “un-godly” likaså …
Det är bara början …
Läser att Pence med flera vill driva igenom så att hela USA ska bli en abortfritt land. I samtliga stater. Guvernörena och staterna ska således inte ha något att säga till om. Alls.
Vet ni, jag orkar inte …
Hur ska detta elände kunna stoppas?
Hur ska dessa vidriga människor stoppas från att styra?
Ja, för de är i sanningens namn just VIDRIGA.
DET fastän presidenten själv gör allt för att hejda denna galna utveckling som sker mitt framför ögonen på oss.
När ska skutan vändas?
NÄR ska vettet vakna till liv hos folk?
Var ska det sluta?
Min egen dotter demonstrerade tillsammans med en hel massa andra i lördags i Los Angeles. Där gick unga, gamla, killar, tjejer, gubbar och gummor tillsammans i stark förening och skanderade längs gatorna i Downtown LA.
Jag är så glad att Karolina och hennes vänner förenades direkt i denna demonstration.
Kalifornien är en liberalt styrd stat, och där är aborträtten fortsatt skyddad.
Det gläder mig, mitt i allt elände, att kvinnor och män över hela riket förenar sig mot denna hemska utveckling, eller nedveckling, som vi ser framför våra egna ögon i USA nu.
Det gläder mig också att de stater där aborträtten är skyddad basunerar ut till resten av landet att kvinnor är välkomna dit om de vill ha abort.
Tror ni dessa ärkekonservativa bryr sig om bebin när den väl är född?
HA, inte det minsta. INTE ett skit.
DÅ kommer de att börja rya om “WE can not be a welfare state” till den stackars mamman som sitter med en bebis som hon inte kan försörja eller ta hand om. Men skydda en klump celler som utgör ett embryo, det ska ske till varje pris.
Ett liv är ett liv även fast det bara är några veckor gammalt …
Men dödsstraff, det är OK. OCH det ska ske.
OCH att folk får bära vapen öppet?
OCH kunna skjuta om man känner sig det minsta trängd?
Kanske döda en levande människa?
Jamen givet.
Att abortläkare blir mördade? Jamen det skedde för att skydda det ofödda barnet. FATTAR man inte det?
Eller, det faktum att 46 illegala immigranter påträffades döda i ett långtradarsläp i Texas häromdagen?
-De är illegala. DE har ingen rätt att vara i USA. Skyll er själva (typ, så låter det bland de extrema högermänniskorna).
Life IS precious … (MY ASS!!!!)
Fy fan vad vidrigt det är.
Jag står inte ut.
Nej, jag måste sluta nu innan mitt blod brinner upp.
Men att skriva om detta? Jo, jag var tvungen att få ur mig mina tankar innan min själ kokar över.
Midsummer has come, and gone.
I hope you all have had a really nice one. I know that the weather has been nothing but perfect in the Nordic region of this world.
IF you happen to like that kind of weather, that is.
I am used to very, very high temperatures during the summer months and those include ruthless humidity as well.
The summers here are hot (really hot) and also painfully sticky.
But, we can deal with that kind of weather since we can escape it all.
I know, from experience galore, how hard it is to deal with those temps in the Nordic countries.
The summers seem to get hotter and hotter in the far north, and the heat waves stay for a very long time once they arrive.
The hardest part of it is that you can not get any relief from the heat.
Very few places have AC.
If the summers back in Scandinavia will continue to get this hot, I am sure more and more people will install ACs in their homes.
Without AC, I cannot stand temps over 80 F (about 25 C).
And, then there are climate change deniers … I just can’t …
But, our weekend was good.
And hot.
I made toast Skagens on Friday night (since it was Midsummer and all) and we enjoyed our meal on the the deck.
I had a very good Midsummer Eve, I can tell you that.
Wolf Trap is a very interesting venue located in nearby Vienna.
It is an outdoor center for the performing arts. And, it is also a National Park.
Yes, Wolf Trap is a pretty unique place.
Many, many artists play there during the summer months.
You can either get a ticket “in the house” or you can hang on the lawn.
On the lawn you are welcome to bring your own picnic.
Wolf Trap is CHILL!
I love going there for concerts.
It was HOT, all right, but as the sun started to set it was OK.
Peter and I brought with us, sandwiches, cheese and crackers and grapes.
AND, Lonkero! You know the Finnish classic “Long Drink”. You can buy it here now, and it tastes exactly like the oriGINal LonkeroLong drink!
Lovely.
We enjoyed some white wine as well.
Steely Dan was awesome, my kind of music on a hot summer night. And, we were surrounded by fireflies as well as it got dark. Magic in the darkness!
Sunday we took a short (but pretty damn demanding) hike in nearby Loudon County.
It was good.
My knee is doing better now and I am very thankful for that.
Tack för era kommentarer igår på ämnet tvåspråkighet. Det var intressant att ta del av era tankar runt detta.
Jag ska även berätta, vilket jag inte gjorde igår, att det svåraste för Karolina vad gäller att skriva (och även läsa) svenska har varit att skilja på å, ä och ö.
Hon hade svårare för det när hon var mindre. Med åren har det blivit lättare för henne.
Nej, jag kan heller inte påstå att Karolina någonsin har blandat ihop svenska och engelska.
Men visst har det blivit svengelska ibland. Som, det fittar (HAHA) när det passar och sådant.
Hon har även givit mig onda ögat då jag talat om fack, som i väskfack och dylikt.
Komiskt det där.
Ja, när vi är i Närpes talas det ju dialekt där av ett mycket speciellt slag. Närpesiskan är ganska unik i sig själv. En av de äldsta svenska dialekter som finns.
Den har mycket gemensamt med gammelsvenska, men även med dalmål och gotländska. För en oinvigd är den svår att förstå. För mig är den lätt eftersom jag hört den hela mitt liv. Men, jag är dålig på att tala den själv. Jag försöker, men se det är då inte lätt, fniss.
Dock, alla i Närpes talar ju så kallad högsvenska också. De kan lätt slå över från dialekt till högsvenska när helst de vill.
Karolina förstår en hel del av Närpesspråket också. OCH hon härmar den gärna då hon kan.
* Otäcka djur?
Jag fick några frågor i förra veckan om det finns giftiga ormar här där jag bor?
Har vi har giftiga insekter och spindlar?
Svaret är ja. På allt.
Vi har tre giftormar i trakterna där jag bor, skallerorm, cottonmouth och copperheads.
Sedan finns det många andra ormar som inte är giftiga. Så jo, ormar finns det gott om.
Det är därför jag avskyr att gå i långgräs där man inte tagit hand om vandringsleder och stigar (vilket man oftast är väldigt bra på här).
Jag har sett ormar på vandringar, de har legat på (eller strax bredvid) leden. Men jag vet också att det är jättelätt att missa dem och att i misstag trampa på dem.
Jag har även sett ormar här i Reston, och visst tänker jag extra mycket på dem då jag rensar ogräs och sådant i rabatter där grönskan är tät.
Jag vill absolut inte gå i närkamp med någon orm, varken giftig eller ofarlig. Speciellt vill jag inte råka på en giftorm, såklart (PUST!). Nej tack, NEJ!!!
Jo, vi har giftiga spindlar också.
Jag har sett svarta änkor i trädgårdar. Ja även i min egen lilla täppa.
Vi har haft riktigt stora, skräckinjagande spindlar på besök inomhus, wolf spiders till exempel. De lär inte vara giftiga, men de lär kunna bitas hårt om de känner sig hotade.
Det läskigaste med en wolf spider är ändå storleken. Jag är inte rädd för spindlar egentligen, men en wolf spider skrämmer mig ändå just på grund av sin storlek.
En annan giftspindel vi har är brown recluse, de håller sig oftast gömda (som namnet anger) men kan orsaka stora, smärtsamma skador vid bett.
Blir man biten av en brown recluse ska man söka vård så snabbt man kan.
Vi har många insekter av de slag jag aldrig sett i Sverige, många stora och högljudda saker som flyger, kryper och krälar.
Det farligaste lilla djuret är nog ändå fästingen, precis som hos er därhemma. Vi har många av den sorten också.
Jag skyller på alla rådjur och hjortar vi har så nära inpå oss.
Jag har två goda vänner som bägge lider av kronisk borrelia. Jag känner ännu fler som haft borrelia och blivit friska.
Jag vet folk här som drabbats av andra fästingburna sjukdomar, som Colorado spotted fever.
Fästingar är verkligen så otroligt farligt otäcka och jag hatar dem.
Ibland händer det att någon ser en svartbjörn eller en coyote i grannskapet.
Tvättbjörnar, skunkar, hjortar, rävar, ekorrar och jordekorrar är vardagsmat.
På våra vandringar i bergen har vi sett svartbjörn ett par gånger och även skallerormar.
Skallerorm bara på håll. Svartbjörn på närmare avstånd, men inte hotfullt nära alls (TACK OCH LOV!).
* Hacks
Nu ska ni få ett riktigt härligt serietips till livs från mig.
Har ni HBO så SE, skynda er allt ni kan, Hacks!
Jag är i skrivande stund galen i den serien!
Peter och jag håller på att beta oss igenom de två säsonger som ligger ute nu. Serien är verkligen helt underbart rolig och skruvad.
Den handlar om pensionsmässiga Deborah som varit (OCH är) framgångsrik stand up-komiker med egen show i Las Vegas. Deborahs skämt börjar dock bli en aning dammiga och trötta. Till undsättning (mot bägges vilja) kommer den unga manusskribent Ava.
Generationskrockarna blir många och ibland även mer än komplicerade. Deborah skulle lätt kunna vara Avas mormor.
OCH Deborah vet vad hon tycker, och var hon står.
Deborah är självupptagen, divig och van att få som hon vill.
Ava är ung, “woke” och kör sitt generation-z race genom allt.
Men, dessa två motpoler lär sig gilla varandra med tiden.
Serien är stundtals ganska mörk, humorn likaså. Det ligger starka feministiska undertoner i bakgrunden hela tiden.
Ava är politiskt korrekt där Deborah inte är det.
Men, Deborah kan minsann hon också. Rest assured …
Skådespelarna är perfekta för sina roller.
Jean Smart (ruskigt skitsnygg för övrigt) gör rollen som Deborah Vance.
Hannah Einbinder gör rollen som Ava Daniels.
Avsnitten korta, runt halvtimmen.
Serien har vunnit flera prestigefyllda priser.
GÖR dig själv en jättetjänst och se denna helt underbart sevärda serie!
* Midsommartankar …
NU ska ni därhemma i den höga nord fira midsommar.
Inget kan vara svenskare än den helgen.
Midsommar borde koras till Sveriges nationaldag, för som sagt—inget är svenskare.
Midsommar måste väl i Sverige vara den största helgen efter julen?
Jag vet att somliga håller midsommaren som årets absolut största helg.
Jag är ingen midsommarälskande person. Det är ingen helg jag saknar eller känner vemod över att missa.
Faktiskt inte alls.
Jag tror att det grundar sig på lite olika saker, men mest på att midsommaren omgavs av sådan stress då jag var tonåring och ung vuxen.
Man “skulle” fira på ett visst sätt och gjorde man inte var det liksom ingen vits, typ.
-Vaddå, sitta i stan??? DU ska väl ut i skärgården? Eller gå på någon jättefest i någons stora hus?
Nej, jag hade inga vänner som hade hus i Stockholms skärgård. Vi hade heller inga vänner som ordnade jättefester i stora hus.
Just denna press och hets innan midsommar gjorde att jag blev avtänd. TOTALT.
Oftast firade jag med mina finaste bästisar och vi var hemma hos någon av oss och åt det “man ska”, men vi festade inte per se.
Jag tror vi var ganska nöjda med det ändå … Men hela tiden kände vi nog att vi inte riktigt var “där man skulle vara”.
Fånigt.
Önskar att jag kunde säga till de 15-23 åringar som vi var att det var BRA som det var.
Vi hade inte behövt stressa eller känna oss dumma då vi var kvar i stan. Vem bryr sig?
Skulle önska att jag bara kunde säga till oss, kör ert race, gör det ni vill, det spelar ingen som helst roll. Bara vila i hur NI gör och ha så roligt ni kan, ni tjejer som ändå är SÅ himla bra kompisar. Midsommar ska ni fira som ni vill och totalt känna er tillfreds med det.
När midsommardagen grydde var det en skön känsla inom oss.
Bild från iStock.
Jag tog med mig detta när jag flyttade till USA.
Det var så skönt att midsommaren inte firades här, att det var en vanlig fredag bland andra fredagar.
Om jag hade bott kvar i Sverige hade jag alla gånger förlikat mig med midsommaren med åren. De gånger jag firat midsommar hemma i Sverige sedan jag flyttade hit har ju varit helt underbara eftersom jag varit med dem jag älskar och tycker om.
Vi har då verkligen kört efter eget tycke och smak, och samtidigt varit traditionsbundna vad gäller maten.
Men inte med press och påtvingat festande som oinbjudna gäster.
Det har varit fina firanden.
Ett underbart minne var då vi var i Småland (i svågerns hus) och det hade regnat hela dagen.
Vid midnatt blev det uppehåll och vi gick ut i skogen och gick en runda.
DET var magi, det var så lugnt och tyst. Naturen låg i halvdager och vi såg lysmaskar på marken.
Å vilket fint minne det är.
Skulle jag fira midsommar hemma idag hade jag velat vara på landet i en stuga, bara med några få som sällskap. Det där med festande på midsommar har jag helt lagt på hyllan.
Midsommar är också en helg som är svårflyttad. Dock, den firas stort ändå av många, många svenskar utomlands.
Jag har sett flaggningar online om midsommarfest inne i DC i helgen. Jag vet också att IKEA har en midsommarfest idag eller imorgon (minns inte vilken dag).
Ska jag gå på någon av dem? Pfft … nej …
Midsommar är svårflyttad eftersom den är så nära sammanvävd med svensk natur, naturromantik och ljusa sommarnätter.
Här är det mörka nätter, ja nersvarta.
Det blir absolut inte den rätta midsommarkänslan här.
Visst, det blir alternativt såklart.
För många utlandssvenska midsommarälskare funkar det toppen. Men för mig som inte bryr mig alls så struntar jag blankt i det hela om det bara är Peter och jag.
Bild från Peterlarson.net
Jag har varit på midsommarfester hos svenska vänner här, många gånger. Det har varit trevligt, men om jag ska vara ärlig har jag nog sett på dem mer som sommarfester med svenska flaggor än midsommarfester.
Att jag själv skulle ordna en midsommarfest finns inte på kartan.
Bryr mig alldeles för lite.
Jag tror också att min antimidsommarpersona ligger lite i barndomens tvång att dansa runt midsommarstänger med en massa okända människor.
Ogillade det något enormt som barn, att hålla en främmande vuxen eller ett främmande barn i handen … Nej tack, tyckte jag som liten flicka.
OCH sen dessa hemska ringlekar, som skära, skära havre och flickan hon går i ringen.
NOOO!
Haha, nej inte ens idag vill jag dansa runt en midsommarstång. Jag kan titta på och sjunga med, men jag kan lätt avstå dansen.
GUD vad trist jag låter, jag ser ju det i min text.
Men det är som det är. Take it or leave it.
THAT being SAID, jag vet att jag hade omvärderat det hela om jag bott kvar i Sverige och hade fått utveckla min midsommarsjäl.
Som sagt, vill gärna höra hur DU känner angående denna storhelgers storhelg?
Jag vill jättegärna höra vad just DU ska fira midsommar imorgon?
Om du bor utomlands, ska du fira?
Hur firar du resten av midsommarhelgen?
Hur skulle du VILJA fira den om du fick bestämma helt själv?
Jag tycker det vore så trevligt (och mysigt) att få ta del av era tankar.
* Bloggledig fredag.
EFTERSOM det är midsommar imorgon så tar jag ledigt härifrån.
Ni är iallafall fullt upptagna med sill och potatis, kransbindning, midsommarstänger, lekar, grillande och sång, hihi! Precis som det ska vara.
Vi syns på tisdag igen!
***
Med detta önskar jag dig en midsommar som blir precis SOM du vill ha den!
I mitt inlägg den 17 juni (Karolinas födelsedag) berättade jag för er att Karolina är helt tvåspråkig.
För de flesta av er var detta ingen nyhet, men jag fick några kommentarer från läsare som inte visste det.
Några av er undrade hur jag gjort för att få henne tvåspråkig.
Jag har skrivit om det förr här på min blogg, men jag kan absolut skriva om det igen.
Det är ett viktigt ämne, tycker jag.
Beröva aldrig ditt barn på något hen kan “få gratis”.
Ett språk är ett sådant praktexempel. Har du ett annat modersmål—än vad man talar i landet du bor i—ska du hålla fast vid DITT språk även om din partner talar ett annat språk.
Var konsekvent då det kommer till detta!
PÅ så sätt ger du ditt barn den finaste presenten, den att få ett annat språk “av bara farten”.
När Karolina föddes visste jag att jag skulle komma att tala svenska med henne.
ALLT annat kändes omöjligt för mig. Svenska var, och förblir, mitt känslospråk.
Så kommer det nog att vara för resten av mitt liv.
Att jag skulle ha börjat tala engelska med min bebis kändes så in i märgen fel, som att jag skulle svika både mig själv och mitt barn.
Det fanns faktiskt inte på kartan hos mig att jag skulle tala engelska med Karolina.
Tursamt nog har jag ju en fantastisk man som alltid uppmuntrat just detta.
Om ens partner inte är med på noterna så tror jag att det blir svårt att lyckas lära barnet minoritetsspråket.
Ja, faktum är att jag misstänker att det då är så gott som omöjligt.
Bild från Nancy Vilches.
Men, Peter var med på tåget från det ögonblick vi visste att vi skulle få barn.
Ja ska även ge en stor eloge till Peters familj vad gäller detta likaså. De sa aldrig något negativt om att jag så bestämt pratade svenska med Karolina. Tvärtom.
TRO mig, det är inte givet för alla. Det finns otaliga historier där partnerns familj har starka och även rent negativa åsikter om detta.
Alltså, jag talade svenska med Karolina. Hon svarade mig på svenska när hon började prata själv.
Och vet ni vad det fina i kråksången är, hon talade engelska med Peter.
Han talade ju alltid engelska med henne, givetvis. Hon fick därmed två språk i rena, rama hastigheten.
Eftersom jag var hemma med henne om dagarna var svenska det språk som tidigt blev väldigt starkt.
MEN, jag kan också säga att engelskan inte var så mycket sämre. Egentligen skulle jag nog säga att bägge språken låg jämbördiga väldigt tidigt.
Jag märker det också när jag ser gamla videofilmer från Karolinas barndom. För visst glömmer man bort sådant här, det är ovärdeligt att ha de gamla filmerna som påminner en om hur det verkligen var ...
Svenskan var dessutom det språk jag ville att Karolina skulle kunna då vi kom hem till Stockholm, och när vi var i svenskfinland.
OM Karolina inte talat svenska hade hon inte kunnat prata med min mormor eller med mina föräldrar heller.
Hon hade heller inte kunnat prata med kusinerna då de var små. MEN, eftersom hon kunde svenska från början har det gått som på räls med hela min familj i Sverige och i svenskfinland.
Underbart!
Bild från Fluentinthreemonths.
Något som dessutom alltid hållit Karolinas svenska “a jour” är att hon har jämnåriga kusiner i Sverige.
DET kan nog inte understrykas. Av dem har hon alltid fått det levande språket, lärt sig hur barn och ungdomar talar. Snappat upp allt.
Det har varit sanna språkbad av bästa sätt.
Jag är för evigt tacksam att vi haft så långa sommarlov i Stockholm och Närpes.
Under hela Karolinas uppväxt har vi tillbringat somrarna där.
Som jag skrev tidigare, det är bättre än alla läger i världen.
När Karolina var liten (åren innan hon började ettan) var vi dessutom i Stockholm varje vinter i flera veckor likaså.
Karolina knäckte läskoden på engelska som sexåring. I det skedet tänkte jag att NU ska jag lära henne skriva—och läsa—på svenska också.
Sagt och gjort, jag resonerande som så att nu när hennes hjärna förstår sig på hur man läser och skriver på engelska så kan hon även lära sig läsa och skriva på svenska samtidigt.
KLOKT av mig, för det funkade!
Vi började med att läsa ur hennes tidigaste svenska småbarnsböcker, hon fick läsa högt för mig ur dem.
Sen tänkte jag att det bästa sättet att lära sig skiva på är genom meddelanden.
Vi hade en en lek, vi skulle skicka brev till varandra under dörrarna i huset.
Hon skrev lappar till mig, och skickade under dörren. Jag skickade svar till henne på samma sätt.
Det här gillade Karolina mycket, så det var ett jättebra sätt att lära sig skriva på.
Högläsning var också a och o.
Ja, samt att få svenska barnfilmer på DVD. SÅ bra!
Så otroligt bra. Dessutom fick Karolina både serietidningen Bamse och tidningen Kamratposten som present av mina föräldrar i Sverige.
Jag minns också att Karolina hade en stadig Fisher Price CD-spelare där hon kunde lyssna på sagor. Jag brukade köpa sago-CD i Sverige åt henne, och hon brukade även få sådana i present.
Böcker fick hon också alltid av familjen i Sverige. Underbart bra.
När Karolina, Peter och jag är tillsammans har (och är) språket alltid varit engelska. Karolina och jag kan förstås ibland även då glida in på svenska ibland. Men, för det mesta talas vi vid på engelska, vi tre.
Funkar toppen!
OCH har funkat superbra under uppväxten.
Bild från Shutterstock.
Så det är så här jag gick tillväga då jag fick Karolina helt tvåspråkig.
Det är mina råd att göra precis som jag gjorde om man befinner sig i samma sits som vi.
Gissa om det är underbart att Karolina är helt självgående i Sverige och i svenskfinland. Hon kan slå sig i slang med vem som helst när och hursomhelst. Hon kan läsa allt på svenska och även skriva språket.
Ett tag gick Karolina på Svenska Skolan i Washington DC.
Faktum är att hon gick där i två år, varje lördag mellan 9-11:30.
Hon hade gulliga lärare, men i trean tog jag henne ur den skolan. Det var för mycket engelska där, så många barn som inte kunde svenskan nog bra från hemmet. Jag tyckte inte det gav något tills slut. Jag lärde henne bättre än vad hon lärde sig där. Dessutom gav det henne, och mig, lördagarna tillbaka.
Jag har aldrig ångrat mitt beslut där. Inte ett ögonblick.
Nu ska jag avsluta dagens inlägg om detta.
Har du frågor på detta ämne så ställ dem gärna till mig nedan!
Här kan du läsa om hur det är att leva och bo i USA. Det du finner här hos mig är en blandad kompott av USA, Sverige, Svensk-Finland, funderingar och tankar, bilder och nostalgi. Välkommen hit!
