Hej på fredagen!
Ja, vad kan man säga? Veckorna rusar iväg i vanlig ordning.
September har redan gått in i sin andra hälft.
People, snart är det fan jul. PÅ riktigt.
Hösten går så fort, och har man en del spikade händelser (vilket jag har framöver) så går den ännu snabbare.
NEJ!! VILL inte!
Stoppa tiden!
Hösten är en favorit bland årstiderna. Fast, i och för sig älskar jag alla årstider. Jag vill inte vara utan en enda en.
Jag berättade ju för er om min flygresa tillbaka till Washington i mitt första inlägg på det här bloggläsåret.
När jag for härifrån i juli var det mitt i SAS-strejken. Stress galore, som ni vet. USCH!
Men, den resan gick finfint.
Jag bokades om med United via London Heathrow. Även det flyget var PROPPAT, nå vem trodde väl något annat mitt i sommaren, inte jag …
Jädrans vad det planet var KALLT, höll på att frysa ihjäl och fick sitta under filtar hela resan. Jag var glad att jag hade min stora scarf med mig, den fick agera extrafilt.
Min granne Ingrid sa till mig innan jag åkte, BRING varm clothes onboard, United’s planes are known for notoriously being cold.
Tja, hon hade helt RÄTT. Tror aldrig jag flugit ombord ett så kallt plan förr, hua!
Men, vi kom till London i tid och jag hade sen över sju timmar att slå ihjäl på Heathrow.
NO worries!!
Jag gick direkt till en lounge och köpte in mig där för dagen! Perfekt och UNDERBART.
Satt där i sköna fåtöljer, det fanns wifi, mat och dryck så mycket man ville ha.
GUD så skönt.
Lounges for the WIN!!
Jag kan lätt tänka mig långa mellanlandningar om jag får sitta i lounger och ha det bra hela dagarna ;-)
Sen, framåt kvällen, var det dags att ge sig ut i terminalen och leta upp SAS Connect som skulle flyga mig till Stockholm.
Ja, somliga av SAS flighter gick ju även under strejken, denna var en av dem.
Vädret var sagolikt och jag har sällan haft en sådan underbart vacker inflygning över Stockholm. Rutten gick dessutom via västsverige och Vänern och damn my life vad stor den sjön är när man ser den från ovan.
Ja, en riktigt fin flygresa blev det.
Jag var i Stockholm ett par dagar med mina älskade föräldrar innan det var dags att bege sig mot sommarstugan vid sundet i Syd-Österbotten i Finland.
Meningen var ju att jag skulle flugit direkt till Vasa, men där satte SAS-strejken käppar i hjulet.
Istället blev det Silja Line till Åbo. En resa jag fick göra alldeles mol alena.
Baren så ödsligt tom.
Jag har (som sagt) aldrig åkt Finlandsbåt helt solokvist förr. Jag har flugit kors och tvärs ensam, men aldrig befunnit mig ombord på en Finlandsbåt utan sällskap.
DET är märkligt eftersom jag åkt dessa båtar i hela mitt liv.
Jag lyckades inte få biljetter till Viking Glory, utan det blev istället Silja Galaxy där jag trodde att det var en A-hytt jag hade köpt.
MEN, det visade sig att jag fick en lyxigare variant!
FAN, lite bonus i tillvaron trots ALLT!
Jag blev helt stissig då jag såg den och ville gå och lägga mig direkt.
Fast nej, det gjorde jag INTE.
Jag åt en räkmacka till middag (ASTRIST!!!), sen ville jag sitta och titta på skärgården med ett glas vin som sällskap.
Gick till den stora baren, och där var alla utskänkningsställen stängda!
SAY WHAT!!?
Jag hittade en öppen bardisk i puben där det rådde låååång kö. Medan jag köpte mitt vin frågade jag bartendern om varför det var så få barer öppna ombord? Såklart berodde på pandemin. DE har inte anställda nog för att driva alla barer ombord just nu. De får inget folk fastän de söker med ljus och lykta. Pandemin alltså, vad den ställde till för världen …
Jag satte mig med mitt glas i den stora ödsliga baren (hade inte lust att höra countrysångaren skråla i puben).
Skärgården var så vacker utanför fönstret och det kändes så totalt okej att färdas ensam på denna resa.
Faktum är att att det var riktigt njutbart.
Min hytt!!!!
Min säng var skön. Men jag kunde inte sova ändå. Mörklo. Jetlag förstås, men iallafall …
Istället satt jag och tittade ut över Ålandshav som sedan blev till Skärgårdshavet.
För första gången såg jag Långnäs med egna ögon, haha!
Finlandsbåtarna lägger inte till i Mariehamn nattetid, utan de går in i Långnäs istället. I vanliga fall brukar jag sova då båten lägger till där, men inte denna gång.
Det var kul att se den hamnen för en gångs skull, haha.
Nästa morgon anlände vi Åbo, och jag gick mot fredagsbussen som skulle ta mig till Närpes. Återigen pandemin, innan pandemin gick bussar till Närpes varje dag. NU får man åka en torsdag för att kunna passa in fredagsbussen, den enda bussen på hela veckan som går … HELT galet.
Det finns helt enkelt inte tillräckligt med chaufförer nu.
VAD man ännu märker av pandemins svallvågor över världen.
OCH det regnade … Jag kom till Närpes i tid med bussen, men det är en annan historia.
I regnet vid Åbo Hamn i väntan på bussen.
Nu ska jag avsluta detta inlägg. I nästa vecka blir det fler resebrev som blandas med aktuella inlägg.
Vi ses då, hoppas jag.
Jag önskar er en finfin helg!!
Lake Audobon i REN och skär magi förra fredagen. Diset på himlen, och den overkligt orangea solen, beror faktiskt på de stora bränderna i Kalifornien. Ja, röken från de skogsbränderna syns ända hit om vinden ligger på från väst.
Så här ser det ut vid Lake Thoreau. Som ni ser har hösten inte kommit särskilt långt vad trädens färger anbelangar.
