Wednesday, March 03, 2021

Lamm och lejon!




Hej och godmorgon onsdag!


Mars!
Det märks att det är tidig vår. När jag skriver det här inlägget strålar solen in genom mitt köksfönster och i busken utanför fönstret sjunger småfåglarna som om de skulle ha betalt för det. Härligt.
När jag FaceTimade med min syster, som befann sig i Mörby Centrum, kunde hon höra “mina fåglar” över hela Atlanten. Vi kan ju skylla på dåligt isolerade amerikanska hus igen, men ändå … det är verkligen ett kvittrande därute.
Snödroppar och krokusar tittar upp ur rabatterna nu också.


Det finaste med mars är nog ljuset.
Mars har det vackraste ljuset av alla månader under hela året.
Det där tidiga vårljuset är skirt som glas.
Tänd  ett levande ljus i ett fönster i kvällningen och bara njut av det.
Ett ensamt stearinljus i ett fönster en marskväll ÄR nästan det finaste som finns.



Läste i tidningen idag att körsbärsträden i Washington DC beräknas blomma i början av april. 
DET är såklart något som kan ändras om det skulle bli en riktigt värmebölja i mars. Det har funnits år då det blivit 27 grader och varmare i mars under ett par dagar.
Det kan också  komma riktiga köldkäppar i mars efter att träd börjat blomma eller står i knopp.  Sådant är alltid lika tråkigt.
Ser dock på min väderapp att det i nästa vecka bli 18-19 grader varmt. På nätterna kan det bli flera minusgrader. För mig får våren gärna ta lång tid på sig. Jag vill absolut inte att den ska gå för fort.

När jag är ute och går mina morgonrundor så här i början av mars är det dunjacka, mössa, vantar och halsduk som gäller än. Men i nästa vecka kan jag säkerligen stoppa undan min dunjacka.


Det finns ett talesätt här, 
March comes in like a lion and goes out like a lamb.
Jag tänkte att vi kan titta på några marsbilder från tidigare år bara för att jämföra månadens början med månadens slut.


  Häng med!!



Så ni ser, det ligger viss sanning i ett mars bryter in som ett lejon och lommar iväg som ett lamm.
En finfin månad som kan bjuda på lite av varje.
En för tidig blomning är ALLS inte att önska. Tvärtom. 
Det bästa är nog om mars får rasa av sig lite i början så att den sen bli varm och timid.


Ha en finfin onsdag!!

Tuesday, March 02, 2021

They keep calling it ...




Good morning!!


And, it is March!
It is spring!
In my book it is spring anyway. In most Americans (like my hubster) books, it is still winter.
Yes, for some reason people here very often think that spring starts on March 20, and not a day before said date. 
A day that is misleadingly called, The first day of spring. 
It is so strange to me. What March 20 really is IS spring equinox. The day when day and night are equally long. But it is NOT the first day of spring.
Why can’t they just simply call it spring equinox? Beats me.
The same goes for summer, “The first day of summer” is on June 20.
The first day of fall is September 20. 
And, 
The first day of winter is December 20.
Please, it does not make sense in the slightest to me. JUST call it equinox, OK. Capice?



Well, you all know that it IS spring now!!
Sure, it can snow in March, of course. But, those are usually short lived events.
And by THIS I am speaking of the part of the world where I live, and in Stockholm where I used to live.
I know that you people in northern Sweden, Finland, Norway BEG to differ.
I totally know that you guys will have severe winter weather many times before it is spring in your neck of the woods ...



The weekend was RAINY, to say the least.
As I am writing this—on Monday morning— it is still pouring down.
Peter and I managed to take a long walk on Saturday, but Sunday was a real no-go.


SO, what is one to do then?
WELL, one downloads Apple+ and starts streaming their shows, phew.
The reason for this is that Peter and I were both dying to watch “The Morning Show” with Jennifer Aniston and Reese Witherspoon.
People, that show did NOT disappoint. It is so incredible well made and well acted. You just want more and more as a viewer. Quality thru and thru.
It must be a relief for Jennifer Aniston not be totally type casted (the way she usually is. She IS a true comedienne, I totally give her that). Here she plays a flustered, self absorbed, entitled and stressed out morning host in the wake of the Me Too movement.
SO. Very. Good.






And, we also started watching “Ted Lasso” on Apple+. 
Let me tell you, I love this show. It is comedy of the best kind.
American football coach, Ted Lasso, comes to England to be the head coach for an ailing soccer team in the Premier League.
Ted has NO idea how to coach soccer, he hardly even knows the game of soccer.
BUT, he tackles it in a lovable—and beyond funny— way. There are culture clashes and misunderstandings on a daily basis. BUT, it works out. Somehow. 
This is one of the best comedies I’ve seen in a LONG time. I really recommend it. AND, by this you should know one thing, I do not like soccer at all. 
Neither do I like American football. BUT this is a show for all of us. SO damn funny.
The main character—Jason Sudeikis— won a Golden Globe on Sunday for his role as Ted Lasso.






Peter and I did manage to do other things as well than just watching TV.
Promise.
We made good dinners, we organized the hell out of something we have meant to be doing for some  time. BUT, we do like us some good TV when the darkness falls, for sure!

Have a good Tuesday, y’all. 
Enjoy this second day of spring, because spring IT IS!!

Friday, February 26, 2021

Idag blir det var femte minut




Hej fredag!


Ännu en vecka har flugit i rekordfart.
VRROOOM …
Inte klokt hur snabbt veckorna tickar iväg …


Hos mig börjar det våras, ja hos er andra också det vet jag.
Under ett normalt år brukar jag aldrig ha vårlängtan vid den här tiden. Tvärtom, jag brukar tycka att den kan dröja.
DET tycker jag väl delvis nu också eftersom jag vill dra ut på det vackraste. Den absolut finaste tiden på året här hos mig är april. DET är årets allra mesta månad då det kommer till skönhet.
Alla blommande träd, buskar, blommor … JA rubbet.
MEN, det jag längtar efter nu är faktiskt våren. Vi skyller på Det Svarta Paraplyet, helt klart. Jag kan tänka mig att allas vårlängtan gått upp på grund av SKITEN vi alla sitter i.



Jag ska också slänga in en kommentar om skolorna nu när jag ändå har er här … 
Det finns något som jag glömde att nämna i gårdagens inlägg. Som jag skrev då, eleverna ska tillbaka till skolan nu i mars. Alltså på alla stadier.
Skoleleverna kommer att gå i skolan halvklass två dagar i veckan och läsa virtuellt resten av tiden. Lärarna kommer att vara i skolan fyra dagar i veckan. Fredagar kommer samtliga elever att få sina lektioner online.
MEN, det finns ett alternativ till, och det är att läsa online på heltid.
Det fick eleverna och deras föräldrar bestämma i höstas, hur de skulle göra när skolan skulle komma att öppna igen. Nu är vi alltså där.
Således finns det en grupp som inte alls kommer att återvända till skolan denna termin. Jag vet att det här bekymrar lärarna. De är rädda för att de elever som läser enbart online kommer att halka efter rejält nu. För när lärarna har en fysisk klass framför sig hela dagarna kommer det ju att vara den klassen de spiller sitt krut på. De som sitter DÄR i skolbänkarna framför dem. 
Då kommer de elever som läser virtuellt 100% säkert att halka efter. Innan detta satt ju läraren med alla elever framför sig via datorn. Nu kommer det inte finnas en chans till det under skoldagarna. Jag vet att detta är något som oroar de lärare jag känner. Till hösten vet väl ingen ännu hur de ska lägga upp det hela. Det beslutet kommer skolledningen att ta någon gång i sommar.


Idag ska ni iallafall få hänga med mig på en sådan där femminuterspromenad. Ni vet, då jag fotar det exakta ställe jag befinner mig var femte minut.
Det är ett ganska kul sätt att dokumentera en promenad på eftersom det blir lite oväntade bilder på så sätt. Den här promenaden gick jag i onsdags. Jag var urskraj för att halka och slå mig igen. Men det gick bra. DET kan ha varit den sista promenaden med snö och is … Jag tror nästan det.


Häng med!!


Thursday, February 25, 2021

Vår i luften, Mer trafik, Flera av dem jag känner ... och Dokumentären "alla" talar om.




Torsdag igen!!


Hej alla, vi går rätt på punkterna!



* Vår i luften … 


  … DET är det nu.
Igår hade vi hela 18 grader varmt här i min del av världen. Väldigt skönt faktiskt.
Efter mitt fall på glansis under pudersnö i måndags är jag fortfarande mörbultad. Därmed är jag också ganska skraj för att gå ut och gå under tidiga morgnar med minusgrader och lömsk is som gömmer sig i djup svärta.
Dock det ser nu ut som om de frostiga morgnarna framöver blir allt färre.
Den snö vi har kvar — och den is vi har— får mer än gärna vika hädan nu. Jag är trött på att gå försiktigt under mina promenader, vill ta ut stegen ordentligt och inte hela tiden ängsligt stirra ner i vägen framför mig.

Ja, till nästa vinter ska jag skaffa broddar.
Icebugs och sådana kängor kan kännas lite som överkurs med tanke på hur få riktigt jobbiga vinterdagar vi ändå har här.
Men broddar? Absolut. DET ska köpas. Märker ju hur himla skraj jag blivit efter måndagens vurpa. Igår gick verkligen som en gammal tant på min runda, SÅ rädd för att halka.
Vill inte vara med om det igen.


Hassel vid Lake Audubon igårmorse.



Vår i luften och vårens första fika på decket.
DET skedde igår, det … HÄRLIGT!!!
Snart kan jag nog börja inta mitt morgonkaffe i den lilla täppan i österläge också.
DET ser jag fram emot.



Mitt deck igår eftermiddag.  Så härligt.



* Mer trafik. 


I snart ett år har jag kunnat konstatera hur LITE trafik det är på vägarna då jag går ut och går min morgonrunda.
Innan pandemin kunde jag knappt gå över den gata som ligger nära oss på grund av trafikvolymen.
När C-19 kom var det som att någon viftat med ett trollspö.
Skolorna slog igen sina dörrar med ett BRAK.
De som kunde jobba hemifrån gjorde så. OCH det märktes SÅ tydligt i trafiken.
DET kommer jag att sakna när allt “blir som vanligt” igen.


Skolorna har ju öppnat sina dörrar lite smått här i Fairfax County.
I mars kör de på ännu hårdare, ja det blir av hybridslag, men skolbarn kommer att gå i skolan fyra dagar i veckan. De kommer att gå i  halvklass på skolan två dagar i veckan. Lärarna är alltså där fyra dagar i veckan medan eleverna går två dagar i veckan.
Fredagarna (tror jag) blir virtuell undervisning för samtliga.
I höst tror jag nog att allt blir ungefär “som vanligt” igen.
Det är i och för sig omöjligt att sia om nu … Bäst låta bli.


MEN, i och med att skolan redan nu HAR dragit igång lite smått med yngre elever, och elever med särskilda behov, syns nu skolbussar varje morgon, och trafikvolymen är större överlag.
Återigen kan jag byta ett par ord med skolpolisen som bevakar övergångsstället varje morgon. Hon är tillbaka nu efter snart ett års bortavaro. Roligt att se henne.
Det börjar kännas, ja … lite … lite … normalt … kanske … kanske …



* Fler och fler … 


… runt om mig har blivit vaccinerade bland dem jag känner.
Mina bästa grannvänner har fått sina bägge doser.
En annan granne har fått bägge sprutorna. De anmälde sig den 18 januari, jag den 2 februari.
De är äldre än jag, förstås. Men ändå …
En annan granne blev tillfrågad av sin läkare om hon ville ha vaccinet när hon var på en vanlig undersökning. Andra grannar har fått sina vaccin genom kommunens sida. Ingen av dem har fått jobbiga biverkningar av sina sprutor. Låter bra det. 



* Jag vet, ALLA skriver om den …



Ja, vad skriver de om?
JO, om dokumentärfilmen “Framing Britney” vilken jag också har sett nu.
OCH som jag tycker att NI ska se också.
Hur Britney idag har en förmyndare och god man i sin egen far. Han tar alla hennes beslut i stort sett och han har förklarat sin dotter omyndig.
Pappan har hand om hennes pengar och sköter hennes tillgångar TOTALT. Ingen enda förstår riktigt varför, och det är hela poängen med dokumentären.
Det finns en känd hashtag på sociala medier, FreeBritney, där hennes fans ställer sig bakom henne helhjärtat.


Dokumentären behandlar också hur det är att vara barnstjärna i USA.
Varför så många av dem blir till vrak. Pengar, press, giriga agenter, pushande föräldrar och en framgång som inte riktigt går att hantera för ett barn. OCH så droger då som ständigt närvarande och så lättillgängliga ...
Notera hur nedlåtande så gott som alla män är mot Britney i dokumentären. Inte minst allas vår, Justin T …


Lägg även märke till frågorna som ställts till den unga Britney av manliga programledare i olika tv-program genom åren. 
Jämför dem gärna med de frågor som de unga pojkbanden samtidigt fick.
Skrämmande hörni, rent skrämmande hur olika unga kvinnor och unga män behandlas.


SEDAN!!! vilken TALANG Britney var redan från sin späda barndom.
Som tioåring var hon med i ett TV-program och hon hade en RÖST redan DÅ som sänder kalla kårar längs min ryggrad.
WOW vilken röst den tjejen hade, och HAR förstås än idag. HOPPAS starkt att Britney kan göra en riktig comeback, hon är verkligen värd det. Men frågan är, har hon något eget värde i sig själv idag? Eller är hon nermald till ett ingenting av sin far?


Den här dokumentären kommer att få er att bli förbannade. PÅ riktigt.
Se den!!


 


*** 



  Med detta önskar jag alla en fin och bra torsdag!

Wednesday, February 24, 2021

Tankar om sommaren ...




Godmorgon onsdag!!



Snart har det gått ett år sedan Coronan tog över ALLAS våra liv.
I och för sig, den 24 februari i fjol var jag ännu inte ALLS rädd för det hela. Trodde väl aldrig att det skulle bli så illa det som det blev. Ingen trodde väl det. Inte kunde vi ANA att vi ett år senare skulle sitta fast i detta ÄN idag.
Ibland är det tur att vi inte vet något om framtiden.
Vi kan nog vara överens om att för det mesta är det tur att vi inte vet något om framtiden.



För ett år sedan var Karolina här på besök innan hon for till New Orleans för att fira Mardi Gras. Mardi Gras i fjol (alltså fettisdagen) ägde rum den 25 februari.
Jag minns att vi då  hade börjat fundera på corona iallafall. Minns så väl att jag bad Karolina sprita sitt säte på flygen, att hon skulle köpa handsprit och vårservetter med desinficerande effekt. Men inte kunde jag tro att vi alla skulle kastas rätt in i en kakelvägg några veckor senare. 
På Mardi Gras i New Orleans spreds också smittan rejält. DET visste de inte.
Ingen tänkte på att det kanske var olämpligt att köra firandet i 180 för ett år sen. Inte resonerade någon   då.
En av Karolinas goda vänner från uni (de var fyra tjejer som for till NOLA. Alla fyra är kompisar från Elon) blev sjuk i covid därnere. Hon har ganska svår astma, och när hon kom tillbaka till Boston igen blev hon sjuk. Ja, hon blev inlagd på sjukhus ett tag, inte i respirator, men hon fick syrgas. Idag är hon helt återställd.



Det var många som blev smittade på Mardi Gras, och Lousiana var länge en av de mest drabbade covid-staterna i USA. New York, speciellt NYC, var galet drabbade i början.
Ja, ni minns ju … vem kan glömma?


NU har en stor sorgeklocka klämtat i USA, över en halv miljon människor har dött i Covid. Häromdagen hade Washington Post en TALANDE artikel om det stora svarta dödstalet. Jag länkar den HÄR, och jag hoppas att ni kan läsa den även om ni inte prenumererar på tidningen.
Jag undrar hur många fler som ska dö innan vi kan anse sjukdomen besegrad?
Den är på nedgång, det är den. Vaccineffekten som slår till. Tack och lov.
Nej, jag har ingen aning om när jag står på tur för att få den efterlängtade sprutan. Men jag får mail och textmeddelande från kommunen varje vecka om det hela. Jag hoppas verkligen att det blir av ganska snart.
Men, vem vet … Jag känner iallafall flera som fått vaccinet nu. Bra det.



I sommar räknar jag faktiskt ganska kallt med att kunna åka till Sverige. Bäst att lägga in en brasklapp ändå, för det KAN ju hända att jag inte fått vaccin då ännu. MAN vet aldrig. 
Men, jag planerar faktiskt att kunna åka. Jag har inte varit hemma på två år då. Det är den längsta tiden jag varit utanför Sveriges gränser. Nu känner jag att det är ett måste att åka, det går inte att vänta längre. Jag åker dock bara om jag fått vaccin. Både för min egen skull och för andras skull.
Jag hoppas kunna åka till Närpes i Österbotten likaså. TILL mitt älskade sommarhus vid sundet. SAKNAR!!
Finland har ganska tuffa restriktioner så jag vet faktiskt inte om jag ens KAN åka dit. Jag är inte finsk medborgare, så de har ju ingen “rätt” att släppa in mig. Visserligen äger jag hus där, men ändå …
Men till Sverige räknar jag med att åka.
Jag tänker att mina föräldrar MÅSTE ha fått sina vaccin då.
De MÅSTE.
I sommar är de 81 och 88 år gamla. De bor hemma i sin lägenhet och min bror Staffan handlar åt dem, ibland tar de färdtjänst till min syster Sara som bor i Vasastaden. Men någon annan träffar de inte. Ja, förutom vårdpersonal på Vårdcentralen och andra läkare de träffar med jämna mellanrum. De är relativt pigga ändå, trots lite tjall med sjukdomar och sånt.
Jag pratar med dem varje dag via FaceTime och DET är jag så innerligt tacksam över.


Jag känner en försiktig optimism vad gäller sommaren ändå.
Det känns som om Det Svarta Paraplyet kanske har bleknat lite … KANSKE.


Hur känner DU inför sommaren?
Vad tror du?
Berätta!


Önskar alla en fin onsdag under Det Svarta Paraplyet som alltjämt vilar över oss alla.

Tuesday, February 23, 2021

Ice y'all!




Good morning Tuesday!!



Did you all have a good weekend?
Do you feel ready to tackle yet another February week?
Let’s do this!


 
Friday morning treat for me, hot chocolate and marshmallows.  No, I did not really enjoy it on my deck in the ice.  This was solely for The Gram, haha!



We had a nice weekend, but a wintry one at that.
However, I think the previous weekend (and yesterday) will be this winter’s last hurrah.
One never knows, though. We have had gruesome winter storms in March before. But, this week WILL be a mild one. That is kind of GOOD, because it will melt away all the NASTY, NASTY ice we are dealing with by the moment. 



On Saturday, we had the weirdest kind of ice sheet over the snow. Like a silver shield of ice, I have never seen anything like it. IT was absolutely impossible to walk on the golf course on the snow. SLIPPERY as can be.
And windy.
COLD, but sunny.



 




Yesterday I slipped and fell during my morning walk.
The walk started so good, the paths were cleared and I could see the icy patches well in advance.
BUT, it started to snow and that snow stuck immediately to the surface since it was so cold.
And with that, all the ice got covered under a thin layer of snow in front of me.
I walked on a street, and turned a corner and ALL of a sudden I was on the ground. ALL of me, just backwards.
SO awful, I could hardly raise myself up again since it was SO slippery.
I hurt my bum, let me tell you! And I can feel it in my shoulders and in my neck. I also feel it in my left hand.
Damn.   It turned out OK after all, it could have been so much worse. My head did not hit the ground, thankful for that at least.
The rest of the walk was awful, the snow fell and it got harder and harder to see  the ice. This was—by far—my worst walk this winter.  







But, yes, the weekend was cozy.
I am such a coziness-narc. And Fridays and Saturdays are the best nights for us narcs!
AM I right or am I RIGHT!!
I love it.


 





Peter and I enjoyed a surf and turf fondue here at home (where else?) on Saturday night.
I made a bullion out of veggies. beef stock and red wine.
We boiled filet mignon, shrimps and veggies as we were sitting by the fondue pot. I had also made several dipping sauces.
A perfect dinner on a cold night.


 





All right you guys.
 
I am signing out for today!
Have a great Tuesday!