Thursday, August 31, 2017

Arma armen, Texas, Två veckor, Netflix-tips och vad är det med dessa medelålders män på Instagram?




Godmorgon torsdag!


Idag ska vi återuppta punktstapeln igen.
Jag fortsätter med dessa punkter om torsdagarna, och hoppas att ni alla tycker att det är OK.



*   Armen, den arma.

Många av er har frågat hur det är med min arm.  Det är väldigt rart av er att ni tänker på den förresten, tack!
På den frågan kan jag svara att det är helt OK. Ibland känner jag av den. När jag flyger känns det i den, och även då jag bär tungt. Det sticker i ärret då.
Ibland hettar armen, såsom det kan kännas efter en ordentlig solbränna.
Jag får utslag på den då och då, och jag vet inte varför de dyker upp.
Jag tycker att ärret är FULT som stryk. Det ändrar färg också, ärret lever sitt eget liv, från ganska blekt rosa till illande blålila.
Inser att jag inom en mycket snar framtid måste uppsöka en hudläkare för att höra vad nästa steg i processen blir … Kan man behandla detta vidare?
Jag skyddar min arm från sol alla dagar. Jag har olika så kallade “golf sleeves” som jag drar på min arm. En del är vita, andra ser ut som tatueringar med blommor och blader.
När jag har en sådan (blommig) på mig brukar jag få komplimanger av okända. DET är roligt.
Jag hoppas innerligt att jag inte alltid ska behöva skydda min arm, utan att det faktiskt är tillfälligt.
Men, som sagt, det vet nog hudläkaren mer om. Plastikkirurgen tänker jag faktiskt lämna åt sitt öde nu.




Det här är ingenting som man vare sig VILL, eller kan, visa upp för folk i det dagliga livet.  Dessutom måste ärret ständigt skyddas för solens strålar.





*   Texas


Så vidrig orkanen Harvey blev för Texas. Fy sjutton, det är svårt att sätta sig in i hur jävligt det verkligen är därnere.
Man ser bilder, nyheter och hör om förödelsen. Stackars, stackars folk därnere.
Vad naturen kan ställa till stort elände.
Folk som bor runt Mexikanska Golfen är utsatta. Det är där orkaner ofta hämtar sin kraft.
Vi kommer att få en släng av Harvey på lördag hos oss, men bara i form av regn.
Mina tankar går till Texas, och jag gläder mig över den enorma hjälp som de får av “vanligt” folk som reser dit i flockar och gör vad de kan för sina medmänniskor. Själva har vi donerat pengar.



*   Två veckor …

… sen jag kom tillbaka från Finland idag.
Det är lustigt, man kommer så snabbt in i gamla vanor igen. Sommaren vid sundet börjar kännas som ett minne nu.
Som om det var ganska länge sen jag var där. Så är det alltid. Jetlagen är puts väck, och det är jag tacksam över.



*    Wet, hot American summer …

… Är ni sugna på att se något helt sjukt på Netlix? Skruvat till max och med barnslig humor?   SE då för all del Wet, Hot American Summer, producerat av Netflix. Peter och jag sitter och garvar högt åt det i soffan härhemma.
Amy Poehler, Elizabeth Banks, Paul Rudd, Bradley Cooper mfl spelar tonåringar (jag vet, bara det liksom ... De spelar tonåringar!!)  på ett läger som heter Camp Firewood i Maine. OCH ja, deras sjuka upptåg gör att man inte kan annat än skratta högt.
På Netflix finns serien i två säsonger, första säsongen  utspelar sig 1981, den andra 10 år senare då gruppen har återträff på Camp Firewood.
Fattar inte hur man kan skriva, och komma på detta, men vi tycker det är skitroligt, rent utsagt.
Det var veckans tv-tips.



*   Medelålders män på instagram

Alltså, tänk egentligen vad skumt det kan vara på instagram. Jag har inget privat konto där. Den som vill kan bli följare.
Ett tag var det en massa fala damer som började följa mig. Jag blockade och anmälde varenda en till Insta.
NU är det en massa herrar i medelåldern som börjat följa mig. Varenda dag är det någon ny snubbe jag hittar bland följarna. Somliga skriver privata meddelanden också som jag blockar och aldrig svarar på. Lustigt detta alltså. Mitt konto är knappast ett konto som svämmar över på bilder av mig i form av selfies eller Outfit of the day. Nä, det är ett konto med bilder av naturen runt om mig till 99%. Ändå börjar dessa män följa. En del säger att de är generaler, andra är läkare …
Tror inte ett skit på något av det.
Är det någon annan som märkt av samma sak av er som har instagram? DO tell!!
VET ju att detta går i vågor, men jag tycker nästan det hela börjar bli skrattretande.

Ha en bra dag alla ni!!!

Wednesday, August 30, 2017

Nu ska vi leva här och nu. TA månaderna som de kommer UTAN stress in i nästa ...




Hej så här näst sista dagen i augusti!

Idag skulle min mormor ha fyllt 99 år om hon hade fått leva.
Hon blev nästan 97, det är fantastisk ålder att ha uppnått på åldersstegen. Jag tänker på min mormor ofta, och jag tror att jag och min familj pratade om henne flera gånger om dagen i sommar.
Alltså, mormor Signhild är ytterst levande för sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Varma tankar och minnen …

Men, det är inte min mormor jag ska skriva om idag.



Jag tänkte ta upp där här med ÅRSTIDSSTRESS och ÅRSTIDSÖVERDRIFT!

Jag undrar, varför är det så svårt att leva HÄR och NU?
Varför ska årstider och storhelger alltid stressas fram?
Detta blir man väldigt påmind om på bloggar och instagram.
Knappt har augusti klivit över tröskeln så börjar folk skriva om “höst” och “höstkänsla” och “nu är det snart dags för höstkläderna. Yippey. Bästa”. Eller “Nu tar vi höst”, skrivet den 15 augusti.
SAY WHAT!?
Augusti, det är väl en sommarmånad?*
Visserligen sensommar, men en sommarmånad ÄR det.
Lugn i stormen nu, alla!
First things first.

Jag kan nästan försäkra er att september hemma kommer att bli fin.
Förhösten hemma har ju under senare år varit mer som sommar (JODÅ, jag jag vet, jag har varit hemma i september tre år i rad, och vädret har varit bästa tänkbara. Iår kommer jag dock inte att vara hemma i september. TYVÄRR).
Så att börja “hösta” i augusti  kan tyckas lite tidigt.
Lugnt och fint på den fronten borde det får vara åtminstone till september.

SEN kommer hösten, och då börjas det GENAST talas om julen.
Supertidigt.
“ÅÅÅH, jag vill ha jul. NU!!!”
Det verkar som om julen "kommer" allt tidigare för vart år.
Jag blir trött. Visst, jag är JULÄLSKARE av rang, men jag blir lite uppgiven då jag ser folk som börjar snacka jul i september, en del kanske till och med börjar spela julmusik (!!??). Ärligt talat, vet inte om jag ska skratta eller gråta.

NÄR julen är SLUT då börjar snacket om våren.
“Nämen, nu vill jag ha VÅR!!”
I januari!???
Give me a BREAK!!
Njut av den vinter som komma skall istället.

Eller, att utemöblerna åker ut på verandan i mars.
“Jamen det är JU SOL och varmt. Det har det varit i två dagar nu”
Ja, men följande dag kan det vara snöstorm och drivis.
DET är MARS!

Varför är det så svårt att leva i nuet?
Jag frågar mig det själv också.
För det är svårt.
Men, jag tänker inte stressa fram det som inte är. OCH jag tänker inte stressa fram det som KOMMA SKALL.


Så fort vårlökarna börjat titta upp är det någon som hojtar om sommar.
"Nu vill jag ha sommar”.
I april?
Sure, det verkar normalt …(eller INTE)


Nej, nej och NEJ. Låt oss bara leva NU.
Sista dagarna i augusti är det sommar.
I september är det höst, förhöst. Men knappast ännu läge för höstjacka, boots och stora halsdukar. Den tiden kommer såsmåningom, det är ju inte så att den viker av precis, hösten.

Med det här inlägget menar jag inte att man inte får LÄNGTA till hösten, eller längta till julen. Eller se fram emot--fattas bara--klart man får det!  KLART MAN FÅR!!  Givetvis.  Själv längtar jag lite hela tiden, just nu efter hösten som ligger framför oss.
Vad jag vill understryka är stressen--och jäkten--in i nästa årstid när "nästa årstid" knappt ens har börjat.


Detta blev ett lite gnälligt inlägg, hehe.
Så kan det bli ibland, även hos mig (hehe). Detta är verkligen en av mina käpphästar.
Denna årstidhets känns relativt ny för mig. Tycker inte jag hörde det här snacket så mycket förr om åren.
Vi får nog skylla en hel del på sociala medier då det kommer till detta “nya fenomen”.  Sociala medier har en tendens att stressa på högtider och säsonger, det har jag märkt med stor tydlighet.

IDAG önskar jag samtliga en fin näst-sista-augusti-onsdag!

* Jo, jag är fullt medveten om att sommaren hemma varit den kyligaste på 155 år. Kom ihåg, jag var där. Jag vet hur illa ställt det var med kyliga temperaturer och en EVIG blåst. Men, sommar var det likafullt. OM än en förbannat taskig sådan. 

Tuesday, August 29, 2017

That last year at Elon ...




Good morning Tuesday! Good morning Tuesday peeps!


Peter and I are empty nesters again.
Yes, Karolina’s senior year at Elon University starts today. The classes start today, I should say. But, we got Karolina settled in on Thursday.

Senior year, my friends, senior year!
HOW bizarre is THAT?
VERY!
Where did time go?
Heck, it feels like we just moved her in freshman year.
Say what?
And, now she is a senior. She’ll graduate in May!



Pretty, pretty Elon ... We'll miss you next school year.





This is the last year at Elon University.
This beautiful, great university in Elon, North Carolina.
Karolina is living like a queen this year.
She’s in the nicest student housing I have ever seen!
Sure, it is GPA-based (like all student housing) and Karolina and her friends got a beautiful four- bedroom/four bathroom apartment. I don’t know how many square feet/square meters it is, but it is BIG!!!
I couldn’t help but scream when we walked inside the new apartment.
The kitchen and living room area are so incredible nice.
All girls will have their own little suite with a decent size bedroom and a private, full bathroom. They also have a big laundry room in the apartment.
Windows in three directions.
Let me tell you, life is sweet!


This is the way the houses look at "The Station ..." .  In other words, this is where Karolina lives this year.


Move-in-day, the first batch is going in.  Our good friend Keith tagged along to help out with carrying and fixing.  We had to take a trip to a storage unit as well where Karolina kept her furnitures etc from last year.

Pretty, pretty houses!


They even have a pool! Yes, a pool for the seniors living at The Station at Mill Point!
Karolina lives next to said pool.
I mean, come ON!!
Oh, and they have a club house as well. A nice one at that.
Guess what, they even host wine and art evenings there.
Yup, it is like being in a posh 55 + community.
HAHA!



Yo, people, is a rough life ...



The houses are all two stories, four apartments in each house.
Karolina lives on the second floor.



And, a big, big kitchen with lots of storage and room for cooking.  For god's sake, I hope these kiddos will cook!!!



Yes, they even have a balcony with rocking chairs.  As I said, life is good ...

Yup, it is the prettiest, poshest student living I have ever seen!
And, sure, only seniors live there.



The club house at The Station.  Yes, with an outdoor fireplace and TV.  Rough as can be, if you ask me.



Inside the club house.

All I can say is THIS!
-Enjoy it, Karolina. You're not going to have a house like this in A LONG A** time!
Next fall you might be in a five story walk-up with your bathroom and shower in the basement.
SO, you better suck the best out of your senior year!



When you go to the local Target (as you will A LOT on move in day) you'll see Elon stuff everywhere.






Elon was as lovely as always.
Peter and I felt a bit sentimental walking around campus.
Our last year at Elon.
We were looking at all the incoming freshmen (it was move-in weekend for them). It felt like yesterday to us. I remember ALL those moments from when we moved Karolina in, how HOT it was, how physically demanding it was, how weird it felt. All those crazy trips to Target and Bed, Bath and Beyond.
The convocation, the good-bye barbecue for the new student and parents.
AND, how bizarre it felt leaving her behind as we drove back to Reston again.



Freshmen move-in.  This is outside Carolina Hall where Karolina lived her first year on campus.



Kids moving in.  Everything is SO incredible well organized.  The university has it down to a t.

Now it almost time to drive down for her graduation.
See her recieve her college degree diploma dressed in a maroon and gold cap and gown …







BUT first things first, senior year!





Have a good Tuesday!

Thursday, August 24, 2017

På utfärd till Gåshällan!




Hejsan och godmorgon torsdag!


Idag blir det inga punkter.
Jag återupptar det fasta inlägget i nästa vecka.

Istället ska vi återvända till Österbotten och mitt sommarliv där.

En dag frågade våra grannar, Thorleif och Carola, ifall jag och min mamma ville hänga med till ön Gåshällan.
Gåshällan är en gammal lots och sjöbevakningsstation som ligger långt ut i havsbandet och där det är alldeles ljuvligt i mitt tycke. Numera är det Närpes Skepparklubb som sköter om ön och dess hus med den äran.  Skepparklubben har gjort ön till ett fantastiskt ställe att besöka.
För att ta sig dit måste man ha en hyfsat bra båt. Vindarna är starka därute. Givetvis gäller det även att känna till farleden.
Det gör grannarna våra, de är där ofta.
Alltså var det underbart att åka dit med bra båt och säker skeppare.


PÅ väg mot Gåshällan.


Älskar att vara ute till havs i en säker, bra båt med en trygg skeppare!  Bara så totalt NAJS!!


Nu närmar vi oss Gåshällan!



Vår egen båt var redan uppdragen för vintern. Men, den hade heller varit den bästa båten att ta sig  ut till Gåshällan med (för liten och för svag motor).
Mamma och jag nappade på idéen direkt. Det är alltid så underbart att komma ut till havs, och jag hade inte varit på Gåshällan på sådär en tio år.  ABOUT time alltså!
Gåshällan ligger utanför den stora ön Grytskär. Vi bor innanför Grytskär, och innanför ön Ledören.
Inomskärs.  Gåshällan ligger i yttersta havsbandet.



Gåshällans naturstation, ett ställe jag älskar högt!


Fastän det blåste hårt var det lä i hamnen.  Underbart!



Den gamla sjöbevakningsstationen.

Gud vad jag älskar att vara ute i utskärgården.
Där havet svallar och slår hårt mot klippor och skär!
HELT underbart.
OCH så doften på dessa öar. Den är oslagbar. Kan man fånga den och förvara på flaska?
Ni vet, det doftar torrt, det doftar hav, det doftar kråkbär, det doftar från enarna och det doftar från havtornsbuskarna.
Utskärgårdsdoft.
En av de allra bästa dofterna på jorden.



Ytterskärgårdens underbara färger.


Kan det här vara skärgårdens sötaste dass?  Tror det.


Kråkris och små låga enar.


Ett kors finns på ön över en grupp män som drunknade utanför Gåshällan en vinternatt under sent 1800-tal.  Allas namn står på korset.  Thorleif och min mamma läser intresserat.

Fotografen Thorleif in action!

Dagen på Gåshällan blev en dag att spara och se tillbaka på med största glädje.
TACK Thorleif och Carola för att ni tog med oss på färden.
Det var totalt underbart!



Gölar finns det gott om.


SÅ mäktigt då vågorna slår mot klipporna.  




På andra sidan ön är det grönare.  Älskade björkar.  Det är det träd jag älskar mest i hela världen.


Carola kollar in havtornen.  De bär mycket frukt iår.  Carola brukar plocka och göra saft av de vitaminrika bären.  Bären är sura som synden, men det blir en god saft.  

Ännu är det kart, men snart kan de plockas.

Idag blir det ingen färd till havet för oss.
Nej, idag bär färden ner mot Elon i North Carolina.
Just det, fjärde året tar sin början för Karolina.
Sista året på universitet, således. I maj tar Karolina sin examen.
Tror ni mig om jag säger att det är vemodigt?
Just det, där är det.
Väldigt svårt att förstå också.
Sista kapitlet ska inledas.



Alltså, dessa färger.  Detta hav! Denna skärgård.  TACK naturen!!!




Bastun vid det gamla lotshuset.



OCH Österbottens egen landskapsblomma, rallarrosen, finns överallt.  Men nu börjar de blomma över.  Jag har läst att då rallarrosen blommat ut är också sommaren över.  Dessa är nästan utblommade.

Ha en bra helg nu alla!!
Vi hörs här på tisdag igen!!



Tack till de goda grannarna Thorleif och Carola som tog oss med på denna fina utfärd.




Lite bubbel hann vi dricka innan hemfärden.  SÅ himla mysigt!


En förbannelse i skärgården, skarvarna.  De blir fler och fler.  Alla avskyr dem.  Något måste göras åt problemet.  Man måste få börja skjuta av.  USCH, jag blir nedtagen av dessa vidriga fåglar som kan förstöra hela öar.  Bort med dem!  BORT!!

Norrnäs "Ny-Verkan" med alla båthus.