Killar, bollar och kör!!

Nu har Karolina, och jag, läst ut Marianne Bokblads bok "Killar, bollar och kör", och åh vad vi tyckte om den, bägge två.
Det har varit ganska mycket att göra för oss den senaste månaden på kvällarna, men vi har alltid försökt se till att vi får en liten bokstund innan Karolina ska gå och lägga sig. Mysigt, och roligt är det alltid när man ligger och läser en bra bok. Vi försöker läsa svenska böcker nästan hela tiden. Karolina tycker mycket om dem, och det blir för henne ytterligare ett sätt att lära känna Sverige ännu mer. Svenskan utvecklas också på så sätt hela tiden.

"Killar, bollar och kör" handlar om Angelika som har lite svårt i skolan, har lite jobbigt med sitt samvete. Hon vet inte riktigt när hon ljuger, eller när hon bara slingrar sig. Boken handlar om hennes skola i en mindre stad i Sverige, hennes fröknar som alla är fina och förstående. Men, boken handlar också om mobbing och hur svårt det kan vara att acceptera en ny klasskamrat, speciellt om det är en kille som har brutit foten och kommer från "Stååkhåålm". Den handlar också om skolans basketlag, och om Angelikas funderingar över Gud och skyddsänglar.

Karolina tycker att boken borde döpas om till "Killar, kör och MOD", för mod är just vad Angelika har! Fastän Angelika själv inte tror det.
Karolina var såååå imponerad av Angelikas mod! Speciellt när Angelica ställde sig upp i klassen och skällde ut sina klasskamrater för att dem mobbar. OCH när hon talade om för fröken att hon inte läst på inför provet.
Karolina tycker att boken är SÅ, SÅ, SÅ JÄTTEBRA!!!! Och hon väntar ivrigt på fortsättningen om Angelika, Jonte och dem andra! SÅ, Marianne Bokblad! Det är bara att sätta sig ner och skriva tvåan!

Själv tycker jag att det var roligt att läsa om körlivet. Det eftersom jag själv sjöng i kör hela skoltiden, och ofta i kyrkan!

Jättefin, och BRA och TÄNKVÄRD bok både för barn mellan 9-12 och för vuxna!
VI rekommenderar den varmt!

Tack Bloggblad för en jättefin bok!




Fantastiskt med bloggen, och alla nya människor man har lärt känna genom deras bloggar, och kommentarer på egen blogg! Nu har vi upptäckt en författare här också!
Så roligt!

This Week: Swedes and Their Candles

I am sure you have all noticed the amount of candles a normal Swedish person owns! Or normal and normal. Who says it is normal?
All the Swedes that I know have an enormous amount of candles in their homes, and yes, they use them, too. You bet.

In my own house I think I have about 120 sources of beautiful candle lights. No, I am not kidding. When my Mom came to visit she counted to 95 candles, on the mail level. That’s right! 95 candles. And, yes--How many rooms do I have on my main level again? Oh, let me see…
A kitchen, a living-room and a powder-room (WC for the Euros that read this blog), and a hall-way. Not an enormous level by any means, but yet it hosts 95 candles.
It does sound excessive, I hear that. But, there is something so darn cozy in letting the candles burn on a regular winter night, or spring night or…or…well, you get the picture. A candle will work for you anytime, night or day.
It creates an instant coziness factor, and who doesn’t want a cozy house?

Every time a Swedish gal (or guy????) goes shopping she cannot help herself, she just HAS to look at candle holders. Maybe Pottery Barn, Crate and Barrel, Pier 7, West Elm , Z Galleries or IKEA have any new cool looking candle holders this time? Perhaps she will buy another one. Add to the 120 she already owns? Maybe?

The most popular candle among us Swedes is the so called “tea lights” (värmeljus). We love them! When we go to IKEA to do some of our mandatory shopping we’ll always pick up at least two packages of “tea lights”, 100 in every package. How long do you think that’ll last us? Lemme tell ya’! Not that long, maybe a month if you have candles going every night.
CANDLE FREAKS!!! Yup, that’s us!


Over the Christmas holiday it was a shortage on “tea lights” over at most IKEA stores in Sweden. My friends in Sweden were complaining over this:
“Gosh, we just cannot find the super cheap candles at IKEA this Christmas, what are we going to do?”
In the meantime you could find them left and right here in the US. I was sitting on some very valuable goods here. Because, I think the only people that really are buying the tea-lights are fellow Scandinavians, and just face it, there are not that many of us here. Really.

Candles inside, candles outside, candles in the bathrooms and candles in the garden.
When visiting Scandinavia it is always tempting to pick up another candle holder. You just cannot help yourself while browsing around “Designtorget” and other cool stores…”Oh, that’s a cool looking candle holder! Let’s check the price…Oh, 700 SEK…But, but you can use it forever…I’ll buy it”
Yes, one can keep on telling oneself that. Denial, big time.

Then we have scented candles, and that is another different story!
I am a freak about those candles as well. I used to love “Illuminations”, a store in Tysons Corner. That store is closed now, boohoo! Now I just get scented candles at Safeway where I usually shop, but it isn’t quite the same. I am not so crazy about Yankee Candles; if I were I would shop there. So the hunt goes on. Oh, I did buy a really great candle at “Bath and Body Works” before Christmas. It was the scent of gingerbread cookies. So very lovely.
All right, it is cold outside today, I think it is time to lit up a candle.

Astrid Lindgren, 100!

Läser i DN om firandet av Astrid Lindgrens 100 årsjubileum! Tydligen ska firandet av vår underbara författarinna pågå hela året.
Astrid Lindgren...Ja, vad betydde hon inte för mig under min uppväxt? Jag slukade alla hennes böcker! En efter en, ibland läste jag om dem. Likdant med filmerna. Älskade dem! Minns fortfarande hur jag kunde längta en hel dag efter ett halvtimmes-avsnitt av Pippi på TV. Detta i början av 70-talet.
Naturligtvis har jag sett till att min dotter fått ta del av Astids enorma kulturarv. Jag har nästan varenda bok Astrid skrivit, likaså har jag nästan alla filmer på dvd! Karolina tycker om dem, men jag undrar om inte JAG älskar dem ännu mer. Det är något så UPPFRISKANDE över Astrids böcker och filmer. Hon var inte rädd för att berätta om fattigdom, elände och död. Inte heller var hon rädd för att berätta om stränga fäder som skakade sina söner (Emil), eller gravt alkoholiserade äldre män med stora hjärtan (Madicken), eller Pappor som förnekade sina döttrar (Ronja).Ja, vi kan göra listgan låång!!! Underbara Astrid Lindgren!
Vilken bok älskar ni mest? Jag svarar nog Emil.
Vilken film älskar ni mest? Igen, jag svarar nog Emil. Men, Gud, det är ju så svårt att välja när det finns så otroligt mycket BRA!!!
Karolina älskar Saltkråkan mest.

Gör det här testet i DN idag...Jättekul!
Jag hade 10 rätt. Missade på Kati och Britt-Mari. Dem böckerna läste jag en gång under tidiga tonår, men minns dem (tydligen) mycket dåligt. Nu skulle jag vilja läsa dem igen...

Arne II

Minns ni inlägget om Arne som jag skrev för en tid sedan?
Här kommer talet som min Moster skrev OCH höll till hans ära igår på begravningen i Växjö. En isande kall men vacker dag...
Jag vill så gärna lägga ut talet här, så ni kan få läsa hyllningen till en man som inte gjorde mycket väsen av sig här på jorden...

----------------------------------------------------------------------------

En människas liv är som ett isberg. Det är bara en liten del som är synlig för omgivningen. Sanningen om oss själva är, till större delen, en hemlighet som vi tar med oss i graven. Synliga var bara det lilla antal handlingar med vilka vi försökte överbrygga klyftan mellan oss själva och omvärlden.

Det där är citat från 1970 av konstkritikern Olle Granath. Jag tycker att det i ovanligt hög grad stämmer in på Arne. Han var mån om sin integritet och att sköta sig själv utan inblandning av andra.

Han betungade ingen med sitt livs historia och var heller inte nyfiken på andras. ”Vad ska jag göra åt det?” hände det att han sa om jag berättade om något livsöde som jag kände till.

Han var lågmäld och anspråkslös som få. Lappade och lagade sina kläder. Inför en av våra cykelsemestrar på Gotland sydde han cykelväskor i gul vävplast. Två gånger, till och med. De såg kanske inte lika bra ut som mina köpta men de fungerade nog lika bra.

Gamla cyklar var något han gärna arbetade med här i Växjö. Släpade hem övergivna hojar och monterade ihop till fungerande cyklar. Använde däck tills de var trådslitna och krängde på dubbla omgångar för säkerhets skull. Här i Växjö ägnade han många semesterdagar åt att plocka röda vinbär av de gamla buskarna för att göra vin av skörden.

Ett av Arnes motton var att inte slösa med någonting. ”Dom ska slitas ut” sa han om redan trådslitna skjortor och strumpor. Om jag försökte pracka på honom något nytt värjde han sig. Kompromissen blev många gånger att köpa begagnat i second hand-affärer.

Arne var försiktig i hela sitt väsen. Han tog ingenting för givet, litade inte riktigt på någon och ville alltid vara garderad. Hur vackert väder det än var packade han ner paraplyet och ibland regnrock i plastpåsen han använde som väska. I den hade han också en tidning, tobak och tändstickor, en flaska vatten, sittunderlag. Förr eller senare skulle han slå sig med pipan.

Väder och vind var ett stort intresse. Under dagens många väderleksrapporter i radio och tv var han totalkoncentrerad och fick inte störas. Han ville gärna förklara hur fronterna kom och gick och molnens gång på himlavalvet. Till hans favoriter i radion hörde Obs! Kulturkvarten och alla vetenskapsprogram. Ofta hade han radion och tv:n påslagna samtidigt.

Sin småländska bakgrund framhöll han gärna. ”I Småland gör vi så”, sa han och det betydde att där gjorde man det rätta. Fastän han hade bott så många år uppe i Stockholm sa han rökade i stället för rökte. Självklart var Öster hans fotbollslag.

Om sin mamma Jenny talade han vackert. Liksom om semestrarna i Haverdalsstrand med flera medlemmar av familjen Paulsson. Och en gång med mig. Hans ömsinthet och hjälpsamhet mot Gerd när hon vistades på Odingatan fick jag själv bevittna. ,”Har du det jobbigt, Gerd?” brukade han fråga. Och det hade hon ju, fast kanske inte så farligt när Arne fanns på plats. Han tog med sig hennes tvätt upp till Stockholm för att tvätta den i stora tvättstugan på Malmvägen i Sollentuna.

Hjälpsamhet var ett utmärkande drag hos Arne. Det hade inte minst jag glädje av under alla år som vi kände varandra. Han reparerade persienner, spikade och skruvade och mycket annat. Han klurade ut hur saker skulle göras, tog god tid på sig och gick i land med det mesta.

I slutet av 70 och början av 80-talet ägnade han sig flitigt åt gammaldans och folkdans. Han ingick i folkdanslaget på sin arbetsplats Försvarets materielverk som oftast kallades FMV och av personalen Filip Martin Viktor. På kurs efter kurs hade han blivit en mästare på gammaldans och polskor.

Några somrar i början av 80-talet hävdade han sig väl som danskavaljer på Bollnästorget på Skansen, gammaldansbanan. Att krocka eller bara nudda vid andra danspar som också hade deltagit i kurser tolererades inte. Det kunde resultera i stränga blickar eller rent av en utskällning. Arne brukade framhålla av man måste ”ögon i nacken” för att inte göra bort sig där.

Han gillade tennis och spelade själv. Fast han sa alltid att spela boll. Spela tennis tyckte han lät snobbigt. När han hade match mot äldre arbetskamraten Våge spelade han under sin förmåga. Han ville inte vinna över den äldre mannen.

På Odingatan såg han till att katter och igelkottar fick mat. På mitt sommarställe i Norrnäs skärgård i Närpes, Österbotten, Finland hade han gott om tillfällen att studera fåglar. Han kände igen många arter på utseendet och lätet. På våren var han noga med att inte störa häckande fåglar i stranden. Det var deras tid och deras plats, tyckte han.

När det kom till att klippa gräs på sommaren tyckte han att det var brutalt att använda motorgräsklippare och trimmer. Varför inte låta gräset växa fritt och bara göra smala gångar? För tänk om han slog benen av en groda! Och säkert stördes djuren av oväsendet från maskinerna.

I många år skötte vi ett koloniland på 100 kvm tillsammans. Det märktes att han hade vanan inne med spade och kratta. Arne överlät åt mig att oskadliggöra småkryp i jorden. I hans ögon har även tusenfotingar rätt att leva.

En vecka före jul lämnade Arne lämnade oss på ett sätt som liknar honom. Det han kallade förkylning var dubbelsidig lunginflammation. In i det sista besvärade han ingen med sig och sitt. Hans tid på jorden var slut. Plötsligt var det afton för sista gången. Vi tackar honom för hans gärning och önskar honom vila i frid.

Jag avslutar med en dikt av finlandssvenskan Solveig von Schoultz:

Sista biten genom skogen
Är vägen mossig och tyst
Gömmer sig mellan grenar
Pysslar med blåbär och svamp
Och tror att så ska det vara
Så ska det alltid vara
Solsken och skydd
Tills, vid en plötslig krök
Havet brusar emot
Hela det öppna havet

Lisbeth

Igår...

Var det en sådan trevlig dag. Skolan stängd tack vare att lärarna hade planeringsdag. Det har dem idag också, för den delen. Karolina ledig alltså! Vi kunde ta det lugnt på morgonen. Jag kunde läsa bloggar i lugn och ro, och hon kunde kolla sin favorit webbsida, Club Penguin, i samma lugna tempo. Vid 9.30 ringde Sara, min granne, och bjöd in oss på frukost en halvtimme senare. Himla mysigt och oväntat! Därhemma hos henne hade hon dukat upp med kaffe, croissanter, vindruvor och små munkar. Så där satt vi och pratade och hade det mysigt i ca två timmar. Ute snöade det så vackert till och från. Vid 12 fick vi bryta upp och åka till min kompis Susanna på lunch. Bara fika och trevligheter, eller hur? Lika trevligt där med hela Svenne-gruppen. God mat, fika och prat. Ingen hade bråttom eftersom barnen var lediga från skolan. Jo, SK fick åka hem tidigare än vi eftersom hennes kommun inte hade samma tur med sagda studiedagar. Snön fortsatte att yra, till och från.
På kvällen kom maken äntligen hem i hyfsad tid. Budgeten på jobbet är klar!!! Halleluja! Vi kan få lite kvällar ihop igen. Peter har jobbat till 22 tiden varenda kväll nu under lång tid. Inte kul, för någon, allra minst för honom.
SÅ för en gångs skulle kunde vi äta middag ihop.
Ute kallt, kallt...Ja säkert sådär -7 grader.

Idag blir det väl inte lika mycket fika och besök. Dock väl ett besök till stor-cashen, Costco. Åker dit ibland och köper upp mig på toa och hushållspapper, kött, frukt, konserver. You name it, nästan allt finns på Costco.

Happy Friday!!!

Bland det bästa jag läst!

Nu har jag haft en SANN läsupplevelse, och som ni alla vet är sådana ganska sällsynta. Man läser en massa böcker. Dem allra flesta böcker man läser är bra, annars skulle man ju inte läsa dem. Ja, såvida man inte är tvingad, bokklubben tex. Men, denna bok var en UPPLEVELSE och FRÖJD! Jag vill rekommendera: "Tillsammans är man mindre ensam", skriven av fransyskan Anna Gavalda! Fick boken av min syster i julklapp. Min syster sa att det var en läsupplevelse, och ja, she ain't kidding!
Hela boken är fylld av underbara personporträtt av mer eller mindre trasiga människor. Framförallt handlar den om fyra personer som bor i samma stora lägenhet i Paris. Alla har dem kommit dit av en ren slump, och alla finner de varandra på det allra finaste sätt. Alla är dem trasiga och ensamma innan dem finner varandra, alla har stora tragedier i bagaget. Vi får följa deras trevande vänskap, förtvivlan och glädje!
Miljöerna är fantastiska. Vi får följa med Franck som är mästerkock på en fransk resturang, Camille som städar, Philibert som är adelsman och lever som vore han i en svunnen värld, och Paulette som är Francks gamla mormor som vantrivs på ålderdomshemmet. Jag älskar den här boken för att den har ett så stort hjärta! För att den visar att vänskap och gemenskap finns där man minst anar, hos de människor man minst anar. Läs den!

Nu ska min bokklubb läsa Anna Gavalda också. Vi ska läsa " I wish someone were waiting for me somewhere". Den läsningen ser jag fram emot mer än ni kan ana! Om nu bara UPS kunde komma med paketet från Amazon.com NU, NU, NU!!!

Bild från Knuff.nu

Nu är jag trött....

...på vår förbaskade jeep. Jag kör den helst inte, och det med rätta. Min käre make tog den bilen till jobbet imorse. Han jobbar cirka 20 minuters bilväg från vårt hem. Vi brukar turas om att köra Jeepen, och idag var det alltså Peter som fick den äran.
Peter körde ut på tullvägen mot stan. Mitt på vägen gav servo-styrningen upp, puffttt, fffttt, slut...Maken fick beställa bärgning, och ja, när han väl kommit till verkstaden fick han höra att det var något bälte som brustit. Är jag/vi trötta eller trötta på den här skitbilen nu? Jag vet inte hur många tusentals dollar vi pumpat in i vår bil. Den är betald sedan länge, men kära någon...Hur länge kan man köra omkring i en bil som man aldrig kan lita på? Visst, det är underbart att ha en bil som man inte betalar ett dyft på, men det ska ju vara körduglig också. Bilen är en Jeep Grand Cherokee från 1996.
Nu har vi bestämt oss: det blir en ny bil. Tror tamejtusan vi får skänka den här skrothögen till Frälsis. Det finns ingen som vill köpa den.
Go'natt från en irriterad Annika...Sov så gott!

Tuesday 2

On snowy days the golf course belongs to us, the people that live along it. Now it is our turn to ENJOY all it has to offer. Just to walk on it is lovely! And the kids can sled on it's hills. I did that today, enjoyed it. I took my daily walk out there. The stillness was almost palatable! All alone out there, me and my iPod and my camera.
Here are some pictures for you to enjoy!


This is right outside our house, backing up to the golf course




This is the top of the hill where we usually go sledding.


The pond


Some poor birches grow by the pond, as you can see birch-trees suffer this far south.


People can cross country ski on "our" golf course as well.


A holly tree...







Close to my house...

All right, that was todays walk! Don't forget the ABBA post!

This Week: ABBA

This week I thought we should have a little chat about one of the greatest pop-groups of our time, ABBA!
ABBA meant the world to me and my friends while we were growing up.
I can still remember when they won the Eurovision Song Contest back in 1974. I was 8! And my life changed then. ABBA had come to stay!
I thought they were so cool-looking and that “Waterloo” was the best song ever!

And for all the little girls in my second grade class a new era had started---THE ABBA era!
We were lip-synching to ABBA songs! We were drawing and designing ABBA stage clothes! We were making ABBA paper dolls! We were pretending that our Barbie dolls were Anni-Frid and Agnetha.
We did not care so much for the boys in ABBA, Björn and Benny. No, we found them quite un-interesting. Ha, ha what a joke! But what did we know back then as 8 year olds?

And the years passed and ABBA remained. As soon as an album was released we took off to Vällingby , or Stockholm City, to purchase the treasure. When we got home we played it until we knew every song by heart, and then we played it some more. Over and over and over again.

This was the 70’s and you can bet that it was not cool to like ABBA everywhere. NO ABBA was glamour and glitz in an era that was full of prog-music, radicals, and left party free-thinkers. But, in a way, I think most people liked ABBA. You could just not admit it. But for us kids it was zero problems, we could bubble about them until our hearts were content.
SO, we tortured our parents, in having ABBA concerts in the living room. They had to sit down while we were lip-synching song after song. Dresses up, of course. AND! WE ALL WANTED to be Agnetha. The thing is, if you had dark hair, like me, you automatically became Frida. If you were a lucky blondie, well then you were set—Agnetha!

Every Friday in school we had the so called “Roliga timmen” (the fun hour). That was the time for us students to come up with things we wanted to do, like singing songs, act out little skits and lip-synch…to, yes---ABBA!! Sometimes people were having SWEET or Queen or Björn Skifs “concerts”, but we girls thought that was quite boring, of course. When the "ABBA girls" took the stage two guys from the class had to act like a Björn, with a tennis racket as a guitar, and then as a Benny in front of the classroom organ.

The other day Peter and I were watching Lasse Hallström’s movie from 1977---ABBA, THE MOVIE. Shot during the group’s tour in Australia. Part documentary, part fiction. Kind of fun to watch it, and kind of fun to feel the buzz again. Not that the movie itself was that great, but it was still fun.

Now, what are your favorite ABBA songs? I can tell you mine:
"Does Your Mother Know" "Gimme, Gimme, Gimme" and "That’s Me". And yes, I know every single ABBA song by heart, and so do many, many with me! I think you can ask almost any Swedish woman of a certain age about any given ABBA song and she could sing it to you. Just give a try next time you meet a Swede :-)

Äsch då!

Jahapp, trodde ju att skolorna skulle vara stängda idag, jag. Men, se,icke! Istället öppnar kommunen skolorna två timmar senare . Vanligtvis börjar skolan 9:15, idag börjar den 11:15. Det betyder att min dotter fortfarande ligger och sover däruppe trots att klockan är 9:25 den här måndagmorgonen. Ska väcka henne vid 10 tiden, den lilla sömntutan. Hon blev arg (för att det trots allt är skola idag) när hon vaknade vid 6:30, då hade jag precis kollat läget på TV. Information om eventuella skolstängningar finns på samtliga kanaler, plus på kommunens egen skolkanal. Idag ansågs det väl då inte vara nog med snö på marken, och det är det väl inte heller. Kanske 5 centimeter...hmmm...nothing to close the schools for, I guess. Fast, i våra grannkommuner är skolorna vackert stängda.
Måndagar är korta skoldagar. Karolina slutar klockan 13.25 en vanlig måndag, men eftersom skolan nu öppnar 2 h senare betyder det att det blir vanlig stängningstid, 15:50. Blir vissa problem eftersom min dotter är med i kören vid den lokala High Schools uppsättning av "One enchanted evening" på onsdagkväll. Idag klockan 15 har dem körövning, och det betyder att vi måste hämta våra barn från skolan en timme tidigare. Dessutom har Karolina jazzdans klockan 17. Så, ja, nog blir det problem när det faller lite snö. All planering faller som ett korthus.

Dagen idag är grå, lite slaskig med ett par plusgrader. Har nog tyvärr inga vackra snöbilder att lägga ut heller.

SENARE:

Och usch och fy och tvi och VALE vad jag HATAR att köra bil på snö, och framförallt IS! SLD-vägen var som en isbana. Låg och krypkörde och var bara så tacksam att jag inte hade någon bil framför eller bakom mig. Kände hur det drog i bilen, trots att jag hade "W" knappen intryckt för vintervägskörning. För, nej, här förekommer ju inte vinterdäck eller dubbdäck, och att då köra på vanliga sommardäck på det här väglaget är ingen pic-nic. Jag var faktiskt rädd, men till skolan körde jag, ja det gjorde jag. Inte för att jag precis hade något VAL. Vid dotterns skola ska man upp för en backe, och den backen gruvade jag mig för redan innan jag ens satt bakom ratten. Mycket riktigt, trafikstockning i backen, och flera bilar hade kört fast i isen. USCH!!! Precis framför mig körde en SUV fast, slir, slir och desperata försök! Till slut hoppade flera andra personer ur sina bilar och hjälpte till, och till slut kom SUV:en loss. Sedan var det min tur...Please S-60, be on my side!!! Och ja, min kära bil lydde mina kommandon och jag hade inga problem att köra vidare...TACK OCH LOV!!! Som jag sa, skolan skulle börja klockan 11.15, men allt detta utspelade sig runt 11.30. Ni kan man med säkerhet räkna med att Frfx County kommer att få KLAGOMÅL för att dem håller skolan öppen idag. Klagomål blir det alltid, vare sig skolan hålls stängd eller öppen en snöig dag. Det blir aldrig rätt.
Och nu hoppas jag innerligt att det ska töa innan det är dags att åter bege sig till skolan...ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ, varför, varför är jag så rädd för is och snökörning? Mina kära läsare i norra Sverige, och i hela Norden förresten, kan nog inte se någon som helst rim och reson i det jag skriver.

SKAK!

Snö, snö, snö!

Snöbilderna är tagna utanför mitt hus under vintrarna 05 och 06...



Nu har jag surfat runt på olika bloggar och jag har förstått att ni i Sverige och Finland ÄNTLIGEN HAR FÅTT SNÖ!!! Läser i DN om hur alla barn i Stockholm gläder sig över snön, pulkbackarna är fyllda av lyckliga barn (och föräldrar). Som vanligt läser man också om strömavbrott, och som vanligt förundras man varför det ska ske i ett vinterland som Sverige. Det är något min Mormor i Närpes, Österbotten, Finland alltid kommenterar..."Hur kan det bli så mycket strömavbrott i Sverige så fort det FALLER lite snö???? Sverige är ju lika mycket vinterland som Finland, och ändå klarar dem inte av mer än ett par centimeter innan strömmen går". Jojo, Mormor, det kan man fråga sig...

Här in the Mid-Atlantic states sitter vi också och väntar på det vita! Kallt i luften, -5 och grått, grått. Det har sagts att till kvällen så kanske även VI får vår beskärda del.
Isåfall blir det som följer:
¤ TV-nyheterna kommer att sända ENDAST väderrapporter OCH det kommer att bli EXTRA nyhetssändningar. Reportrar kommer att skickas ut till olika delar av DC området för att kunna avge "live reports where it happens, WHEN it happens".
¤ Skolorna kommer att vara stängda imorrn.
¤ Folk kommer att bunkra på Safeway, Giant, Harris Teetet mfl livsmedelsaffärer som om det gällde att hamstra för veckor. Mjölk och vatten kommer knappt att finnas kvar på hyllorna. Det är som om domedagen skulle stå i farstun...

Snö, snö, snö, is, is, is...FARLIGT,FARLIGT!!!
OCH sen gäller det att vara ytterligt försiktig när man gå ut i "The dangerously cold weather" så att man inte förfryser sig på vägen till postlådan.

FAST det blir sånt ståhej runt det vita och fluffiga så LÄNGTAR jag så efter att det ska komma! Sedan är det också ypperligt att få SNÖLOV från skolan. Det känns faktiskt extremt mysigt, även för mig!

So, let it snow! Bring it on! Keep it coming!





UPPDATERING:
DET SNÖAR!!! Rikligt!!! Underbart!!! WOW!!!

VRÅL!

Ibland blir man så less på att bo i USA. Jag har sagt det förr, jag vet. Jag vet också att det finns mycket som är bra, så ni får ta det här gnället med en nypa salt. Igår var jag på väg hem till min kompis. Som vanligt lyssnade jag på bilradion, och som vanligt på morgonen lyssnade jag på "DC's HOT 99.5". Där fick jag höra om en tävling som jag inte trodde var sann...Nämligen "DC BABY IDOL"! Man ska skicka in ett foto på sin egen, eller någon kompis/syskons baby till radiostationen. Bäbisarna kommer sedan att läggas ut på HOT's hemsida, och så kan folk rösta. Den sötaste bäbin, blir the DC BABY IDOL!!! Eller, rättare sagt...The HOTTEST baby...A HOT baby??? A HOT BABY!!!???? Hur sjukt är inte det här på en skala????

Samma eminenta radiokanal har ännu en tävling---Win a make-over! Man kan vinna nya tuttar eller en fettsugning. Tandblekning kan man få också(okay'rå, det skulle jag inte tacka nej till)

Äh, jag borde bojkotta den här skitkanalen med alla töntiga och sjuka tävlingar, men det är ju endast här jag kan höra ny musik. SVÅRT! Man är inte precis bortskämd med bra lokala radiostationer. I miss P4, I miss P1...TUR att man har internet och kan lyssna på bra svensk radio över nätet. Radio utan knäppa, helflänga tävlingar...

Nä ibland blir jag bara trött. Ursäkta gnället så här på lördagsmorgonen...Nu är det nog bäst jag lyssnar på lite bra musik, medan jag tar itu med uppkommande lördagsstädning...FÅÅÅ'see nu...vilken radiostation tar vi idag??? Har man tur kanske man kan vinna en städhjälp någonstans. Bäst att leta...

Semlor!

Nu har väl ni hemma i Sverige redan hunnit äta flera semlor i år! Era LYLLOSAR! Jag vill också ha en semla! Men det kan jag ju drömma om, och se mig om i månen efter. Åtminstone fram till dess att jag kommer hem till min kompis Lotta som är en sådan DUKTIG bagare. Hon har lovat att göra semlor nästa gång Svenne-gruppen kommer hem till henne. Ser jag ju redan fram emot, då'rå...Mums!!
Semlor ska vara fulla med mandelmassa, jag ger inte mkt för dem semlor där mandelmassan är invispad i grädden...WHAT A RIP!!! Nej, mycket mandelmasssa, fluffig grädde, goda semlebullar med mycket kardemumma...Mmmm...Sen börjar jag alltid med att äta locket. Aaahhh...Känslan av att gräva med locket ner i grädden när man äter semlan, härligt. Tack snälla Malde för att du gav mig ditt semelrecept...Det vore ju underbart om JAG skulle kunna klara av att baka semlor själv. Är ingen duktig bagare dock...

Imorrn tänker jag ge mig ut och leta efter en kamera. En mer avancerad digitalkamera, men helst ingen där man behöver hålla på med att byta objektiv och linser. Det är jag inte intresserad av, men en mer avancerad kamera än den Sony Cyber-shot som jag nu äger skulle inte vara dumt. Jag behåller såklart lill-kameran! Perfekt att ständigt ha i väskan eller snabbt ta med när man ska ut. Vill dock gärna ha en större kamera så att jag experimentera med bilder mer än jag kan idag, och ta bilder med djup. Min kompis O.H ska följa med, och det är bra eftersom hon är en camera-buff.
Sen får vi se vad det blir...

Har ni några kameratips?

Receptet på semlorna...All thanks to Malde ovan!
Semlor, 12-15 st

100 gram smör eller margarin
3 dl mjölk
50 gram jäst
1/2 tsk salt
1 dl socker
1 ägg
1/2 tsk hjorthornssalt
knappt 1 liter vetemjöl

Smält matfettet och häll i mjölken. Ljumma till 37 grader C. Smula jästen i en degbunke. Tillsätt socker, salt, degspad och ägg. Blanda i hjorthornssalt och mjöl efter hand och arbeta degen smidig och blank. Låt jäsa i 30 minuter. Tag uppdegen på bakbordetoch arbeta den ytterligare. Baka ut runda bullar. Jäs väl. Pensla med ägg och grädda i 8-10 minuter. 250 grader varm ugn. Resten kan du själv, eller hur :-)

Cartier cigaretter!

Igår hade vi bokklubbsmöte. Vi i bokklubben träffas en gång i månaden för att diskutera den bok vi läst, dricka lite vin och äta något gott. Det blir en hel del annat snack också, och faktiskt mer eller mindre heta diskussioner. Uppfriskande. Igår kom vi dock att tala om "The Golden 80's". 80 var jag 14 år, och 1989 var jag 23. My youth, in that golden decade!

Å, vad jag skulle lägga upp bilder från mitt liv på 80-talet här, men det kan jag inte. Vet inte hur man gör med vanliga foton. Tur det kanske? Ha, ha!!! MODET!! Alla snygga pumps man hade i kornblått, cerise, gult och ill-grönt. Snyggt! Härliga slinkiga klänningar i skimrande matrial...Axelvaddar, strumpor som var blanka...OCH som man trodde man fick snygga ben av. Sanningen var ju den att benen såg feta ut i glansstrumporna. Ibland drog vi på oss strumpbyxor med strassblommor, eller strumpor med söm. Naglarna var alltid, alltid, alltid långa och lackade i någon stark färg. Mitt favvo-lack var Mavala. Jag hade säkert 20 flaskor hemma på sminkbordet. Parfym var ett annat samlarobjekt, Anais, Anais, Georgio Beverly Hills, Le Jardin, Jardin's de Bagatelle, Lumiere, Poison (som jag använde så mycket av att mina arbetskamrater drabbades av huvudvärk)...Vad fanns det mer för parfymer? Massor, massor som jag har glömt nu brådrasket.

Innan vi snygga bruttor gav oss ut i Stockholmsnatten samlades vi alltid hemma hos någon för att dricka vin...La Garonne, Green Pearl eller Mateus hörde till dem verkliga favoriterna. Jahapp, sen var det bara att ge sig iväg genom snön i pumpsen med stålklack. För, ja, så fort man köpt ett par nya pumps gick man till skomakaren för att klacka om till stålklack. Klick-klick-klicketi-klick.
Iallafall, när vi väl kom in till Patricias eller Daily News Cafe var det baren som gällde. "White Lady" beställdes in, och vi satte och snyggt på barstolen. Upp ur våra chica små väskor drog vi upp cigarettpaketen...OCH inte vilka cigg som helst. nej, det skulle vara Cartier eller Yves Saint Laurent, för det var så "sofistikerat"...Vi rökte också en annan sort som var regnbågsfärgad. Otroligt komiskt när man tänker på det. Jag har aldrig varit någon rökare, drog bara munbloss och var livrädd för att dra ner röken i lungorna. Stod där med röken i munnen och försökte se cool ut, tänkte att OK nu var det nog helt lugnt att sakta blåsa ut röken...Cool AND sophisticated.

Åsså åkte vi på kryssning med Silja Line till Helsingfors ett par gånger om året. Köpte upp oss på Cartier och YSL, samt parfymer och Aarika-smycken. Sen drack vi drinkar i parti och minut. Jag fattar inte att vi inte blev dåliga av de eviga blandingarna av spritsorter.
I julas, när jag var i Stockholm, tog jag hit flera av mina 80-tals fotoalbum. Så kul att titta i.
Hmmm...undrar om dem fortfarande säljer YSL och Cartier ciggisar??? Något säger mig att dem gick i graven under 90-talet.
Oh, the memories...

Mmmm...KYLA!!!

Nu kommer den ÄNTLIGEN: KYLAN!!! Som jag har längtat efter den. När jag tittar på min termometer idag ser jag att den visar på -6! Lovely! Det är sol, och vindstilla. Jag känner hur det riktigt pirrar i benen av längtan efter den dagliga power walken! Ska bli extra skönt idag. Det där att känna elementen är viktigt för mig, vill känna kylan nypa tag i näsa och ansikte. Likaså tycker jag att det kan kännas härligt när vinden viner emot mig en blåsig dag, eller för all del, även en prommis i regn är skön. NU önskar jag mig också en promenad i snö, fallande snö! Hoppas jag får uppleva en sådan promenad denna konstiga vinter.
Så, nu står Ipoden på laddning, redo att följa med mig ut. Först ska min TRÖTTA dotter till skolan, och sen ska jag ut...Power walk och Starbucks. Not so shabby on a Wednesday morning!
Läste igår att man på vissa Starbucks nu har börjat fråga efter kundens namn...Istället för att dem som nu bara ropar ut: One grande skinny vanilla latte on the bar!!! Jag har ju alltid vetat att det varit MIN latte. Men nu ska Starbucks tydligen ta steget längre och fråga efter kaffeköparens namn. SUCK! I artikeln stod det att dem flesta körde mig fejk-namn. Ha, ha...Jag blir "Annie" som jag alltid brukar kalla mig på de ställen där dem prompt ska ha ens namn. Har liksom ingen lust att höra..."Hannukah...Your vanilla latte is on the bar"...So, Annie it is!
Ha en skön "hump-day" (onsdag) idag!!!

Tuesday II...Golden Globes...

What a joy it IS to watch awards shows...The stars, the styles, the CLOTHES!!! Love it, so much!

Here are my favorite gowns from last night!!!


Halle Berry, Charlize Theron and Uma Thurman


Penelope Cruz, always stylish.


Cameron Diaz, I love Cameron's new dark hair. She looks better than ever!


Brad and Angelina....Angelina, the most beauiful woman in the world!


Sienna Miller, always gorgeous!


Vanessa Minnillo...What a dress!!!

This Week: Neighbors

As most of you guys know we live in a town-house in a very nice spot, backing up to a lovely golf course.
Lots of trees around us, and lots of green spaces and walking paths. Simply said: It is a perfect place to live. Or, is it???

I used to think so, but I don't know anymore. NOT since we got the neighbors from hell next door. It started over a year ago when our neighbor to the south decided to sell his house. He was an older, single man, never any problems with him. OK, every once in a while we would hear him take a shower at 2 AM, but not more than that. Anyway, he sold the place to a young guy, and he in his turn, has room-mates, at least three people that we know of. But new people come and go all the time. Needless to say the easy, quiet days were over as soon they moved in. We think they are between 23-27 years old. The music started blasting at night, they drank beer and screamed in the back. Awful! The worst time was probably when they threw a party about a year ago, and we could hear everything. Including the vomiting sounds from their bathroom. Yes, the cops came that night. My neighbor E(now ex-neighbor) called for them. It was party-time both inside and outside, on the golf course in the back and in the common area up front.
Not much sleep for anybody that night,let me tell you. THAT is the worst party, of all their parties. A little, tiny bit of revenge came in the morning after that blow-out. Sweden played Finland in the Olympic Hockey finale at 8 AM. I was up, and ready to watch the game in front of the TV. AND, we all know what a dream game that was!!! Every time Sweden scored a goal I rushed out to the deck and SCREAMED out of happiness, and I aimed the screams to the neighbors house!!! AND, when we got the gold I ran out and just shouted out my happiness for all that it was worth. Fun! But, anyway, I was not going to talk about hockey golds here...

Things gradually seemed to be better next-door, no big parties, no blasting music...Good and fine.
Until recently...Our ex-neighbors E and B, the ones that used to call the cops on the said neighbors, did sell their place...AND they sold their place TO FRIENDS OF THE AWFUL neighbors!!! How could they???? THANK YOU EVER SO DARN MUCH!!! So, right before Christmas a new set of 25 year olds moved in to E and B's old place. A young couple bought it, and as far as we all know they have about 3 room-mates as well. The parking situation on our already cramped street is getting worse and worse. The new people, and the "old" neighbors park illegal all the time.

BUT enough is enough, now all of us old, and seasoned, neighbors are taking action. As soon as they park illegal we'll have them towed, as soon as they'll throw a huge party again, we'll call the cops. NO MERCY!
Yes, they did throw a double-party the other night. And it was nothing but damn awful! All night long it was music, screaming and drunk people everywhere. One of our old and seasoned and good neighbors actually saw people peeing on my rose bushes...And outside one resident there was puke on their side-walk. Nice, huh?
But, as I said now the police are informed, and the home association. No more crap!

I am telling you though, that as soon as the times are better on the real estate market Peter and I are out of here.
TOO BAD, in a way, because I love this place...I love all my lovely, and good neighbors...Neighbors that have also become Really and incredible good friends. I love my house, I love the view...It will be sad as hell to leave. But, on the other hand I am so ready for single family home living. And, oh yes, my dream house here in Reston is STILL FOR SALE!!!

Allmänt pladder...

Ikväll är det Golden Globe Galan på TV, och Yours Truly är väldigt, väldigt svag för dylika galor. Det är så roligt att se vad stjärnorna har på sig, hur dem har håret, vem dem kommer i sällskap med. Ser fram emot kvällen som ska bli en sann högtidsstund! Love galor!
Heja Grey's Anatomy!
Heja LOST!!

Idag var Ninna och jag uppe och köpte lite nya karaoke cd-skivor som jag sa. Jag hittade ABBA karaoke för endast 4 dollar! Taget! Nu kan man stå nere i källaren och bröla ABBA tills man blir blå i fejset. KUL!
Karolina ville ha en med Showtunes, Broadway. Plus en med de senaste hitsen, sure thing!

I julkapp fick dottern också ett presentkort till den underbara bokhandeln, Barnes and Noble, där köpte hos sig ett par nya böcker SAMT säsong fyra av "Full House". Det är en TV-serie som hon älskar! Och som ju jag också tittar på lite nu och då.


Karolina fick också "Kråkguldet" i julkapp. Den gamla svenska klassikern bara måste vi titta på snart. Själv minns jag den mycket dåligt, så jag ser fram emot att titta på den med Ninna.

Kan någon förklara varför vissa av mina bilder på bloggen försvinner. Alla mina foton från Nyår som ligger på bloggen är puts väck, iallafall på min dator. Varför blir det så??? Underligt.


Bilder från Amazon.com och Discshop.se

Och medan ni...

...därhemma i Sverige har drabbats av Per så har vi på östkusten i USA sommarväder. Kollade just temperaturen och det är hela 16 grader nu klockan 9.30.
Vansinne. Men, jag har minsann hört att även vi har ett eventuellt snöväder på gång till veckan. Inte av Pers kaliber dock, tack och lov. Själv vill jag ju ha lite riktig vinter och inte det här "möget".
Ledig dag idag, Martin Luther King Day, skolorna stängda. Maken jobbar givetvis ändå. Lite trist.

Jag hoppas att alla därhemma har klarat sig lindrigt undan Per. Själv var jag orolig eftersom min syster, hennes kille, och E och E var på väg från Småland igår. Kändes skönt att ha SMS-kontakt med henne under resans gång. Sara sa att hon aldrig sett något liknande förr, som den förödelse Per ställt till med.
Ja, usch...

Karolina fick en karaoke-maskin i julkapp i lördags. KUL, nu står vi båda med varsin mikrofon och sjunger i källaren. Inte trodde jag att det skulle vara SÅ kul som det är. Fniss! Idag vill Karolina åka upp och köpa ytterligare karaoke cd's som vi kan ladda maskinen med.

Ciao!!

20-dag Knut...Och andra funderingar...

"Nu är glada Julen slut, slut, slut
Julegranen bäres ut, ut, ut
Men till nästa år igen
Kommer han vår gamle vän
Ty det har han lovat"

Här hos mig har visserligen julen varit slut länge, men igår återuppväckte vi den igen, om endast får några fattiga timmar. Passade ju bra eftersom det inföll sig på 20-dag Knut, och allt. Julgransplundring utan julgran...
Familjen kom över för att byta julklappar eftersom vi aldrig hann göra det innan vi for till Sverige i december. Julmaten blev till Tacos, julmusten blev Corona och SOL öl. Men, klapparna låg där inslagna i julpapper och väntade på att bli utdelade. Tomte? JAJAMEN, min kära dotter ville så gärna dra på sig den alltför stora tomtekostymen och därmed dela ut klappar till sina kussar.
Karolina och jag smög ner i källaren mitt under det allmäna larmet på mellan och övervåning. Jösses vad sex barn i åldrarna 2-7 år kan LÅTA!!!

Iallafall, jag grävde fram kostymen ur källarens djup, klädde Karolina till tomte, smög upp i vardagsrummet och hämtade en bjällra. Smög sen ut med Karolina genom källaringången till vår "gillestuga", eller vad man nu ska kalla vårt "family room" i källarenplanet.
Vi smög runt till framsidan, och sen fick Karolina banka på dörren...
"Is there any nice children here today?"
"Oh, Santa is Karolina" sa 7 åringen genast. Go figure:-)))
Dem minsta höll sig åtminstone i skinnet medan tomten delade ut klapparna. OCH sen slets paketen upp på nolltid.
Julen ÄR slut. SKÖNT!!!


Fick höra en konstig grej igår. Något som jag inte visste existerade. Vi kom att tala om barntandläkare. Mina svägerskor berättade då om en tandläkare (bland många, tydligen) som dem går till med sina barn. Den tandläkaren ger barnen lugnande medel medan han/hon borrar, eller gör andra "obehagliga ingrepp". Vaddå? Jo, barnen får en tablett i väntrummet, eller hemma, och sen blir dem snälla och medgörliga i tandläkarstolen...Ehhhh??? Detta har totalt undgått mig. Okay, min dotter har aldrig haft ett hål i sitt tio-åriga liv, men...
Ja, och funkar inte tabletten finns det "laughing gas" (lustgas) att tillgå.
Men HALLÅ!!!!??? Hur farligt är det att gå till tandisen? Ska man skrämma bort de små liven redan på en gång, ge dem tandläkarskäck för livet. VISA att det inte går att borra UTAN lustgas eller lugnande medel???
NU vill jag veta hur ni gör, ni som har barn i USA eller i Sverige, när barnen har hål i tänderna.

För mig lät det här så extremt och fel, eller också är det jag som inte fattar poängen...Please, vad tycker ni? ALLA! Med eller utan barn....

Arne

I min familj har vi sedan 1979 haft en person med som vi aldrig rikigt lärt känna. Arne.
Det började med att min moster gick på Skansens dansbana för att dansa gammaldans. Gammeldans var hennes stora intresse ett tag där på slutet av 70-talet. En kväll träffade hon Arne på dansbanan. Dem började umgås som kompisar, dansade ihop mycket och gärna!
Vi syskonbarn lärde också känna Arne. Vilket inte var lätt eftersom Arne var en mycket privat person, en som sällan och aldrig sa något, en som helst själv satt i ett hörn med sin pipa och sina funderingar.

Åren gick, och Arne fanns med. Alltid. Han var med när jag gifte mig 1993, sa inte så mycket då heller, dansade gjorde han dock både med min moster, mamma och mormor och kanske någon till. Dock inte med bruden.
Året efter gifte sig Sara med Hans. Arne var med, samma procedur som året innan...
I slutet av 80-talet byggde min moster sin sommarstuga på underbara Junkarsgrund, Börsskär i Närpes. Huset och omgivningarna är helt, helt fantastiska! Vi pratar öppet hav, björkar, vackra stenar...Kort sagt: ett sommarparadis. Moster var ju singel, och ett hus och en stor tomt kräver sin omskötsel. Arne följde med till Närpes, troget år efer år efter år...Han fanns där med sin pipa, sina funderingar, sin fågelskådning och sin sydväst. OCH sin arbetskraft, han hjälpte min moster med ALLT hon själv inte orkade, eller kunde, göra. Som vanligt gjorde han inte mycket väsen av sig. Dock, han tyckte om att spela kort, vilket vi gör ofta i min familj. Mest och helst spelas Chicago, en variant av poker, och då tyckte Arne om att vara med på sitt omständiga sätt.
Arne var också alltid med på alla middar och sammankomster, och ja, i min familj har vi många sådana under sommaren. I fjol var han med när vi grillade hamburgare på fjärde juli, han var med när vi firade födelsedagar och han var alltid med på Norrnäsdagen (hembygdsdag i Norrnäs by). I år var det ju extra speciellt eftersom min moster höll festtalet. Arne fick lyssna om och om igen när Moster övade på sitt tal. Och hon övade, och han lyssnade kväll efter kväll...
Arne älskade Junkarsgrund. Fast, det sa han aldrig. Arne sa inte mycket. Men det var nog där på Junkargrund, vid havet, spanandes ut över det blå som han trivdes allra bäst. Där kunde han i lugn och ro röka sin pipa, se ut över havet och titta på fåglarna. Han lyssnade troget på väderleks och sjöväderssrapporterna...VARJE dag, flera gånger om dagen.
Varje tisdag invaderas min mosters sommarstuga av oss alla från Obbelören, 2 KM bort. DÅ tittar vi alltid på "Allsång på Skansen"...Arne var med också, förstås, i bakgrunden. Men, han såg alltid till att det fanns kaffe och godis till alla. OCH framförallt såg han till att barnen, som blivit fler och fler med åren, hade det bra. Han tyckte om barn, Arne. Även fast han hade lite svårt att visa det.
När jag nu kom hem till Strockholm i December så pratade jag med moster i telefon samma dag som jag landade. Hon var då orolig eftersom hon inte kunnat få tag på Arne på några dagar. Det var olikt honom att inte höra av sig, och nu hade min moster ringt och ringt. På måndagen kontaktade moster hyresvärden i huset där han bodde i Sollentuna. Husvärden ville inte gå in i lägenheten men han tittade in genom brevlådan och såg då att DN låg därinne sedan några dagar tillbaka. Några dagar senare, efter tystnad, gick polisen in. Där låg Arne död i säng...Precis som min moster hade befarat. Död.
SÅ sorgligt och så ledsamt.
Nu vet vi att han dog av något så onödigt som lunginflammation! Det känns så hemskt att veta att han skulle ha kunnat undvika sin död om han bara gått till doktorn. Men, det var Arne i ett nötskal, livrädd för mediciner. Moster sa att han varit förkyld hela hösten...Tänk att dö i lunginflammation som 65 åring år 2006.
Arne...Nu ska han snart begravas i sin hemstad Växjö. Moster och mamma reser dit, såklart. Moster var i princip hans enda vän i världen.
Det kommer att kännas konstigt på Skären i sommar när inte Arne är där med sin pipa, sin kommentarer och sin speciella stil. Arne som vi känt sedan 1979, men som vi ändå aldrig kände...

Hej då, Arne! Ha det så bra i himmelen!

Här kommer de få bilder jag hade av Arne...


Arne och min mormor på vår veranda på Obbelören.


Moster och Arne


Karolina och Arne. I somras tjänade min dotter pengar på att öppna ett "mini-spa". Den som ville kunde få fotvård, handvård, massage eller öronhårsklippning utförd. Allt för en nätt summa som 50 cent, eller 1 euro. Här fick Arne öronhårsklippning, och jag vet att han betalade hela 5 euro till Karolina.


Bild från Junkargrund.


Arnes älskade utsikt från min mosters strand på Junkarsgrund.

Amerikanska shopping malls.

Jag tror att Amerikanska shopping malls måste vara helt unika i världen. Visst, det finns malls hemma i Good Old Sweden också, och i andra länder. Naturligtvis. Men inte på det sättet som det finns här. Jag menar, jösses, för vissa är mallen en hel livsstil.
Det börjar när man som barn får följa med mamma och shoppa liggandes i barnvagnen, sedan när man blivit tonåringar förvandlas man till sk.mall rat. Så fort det är minsta lilla ledighet från skolan är "mallarna" fyllda av tonåringar.
Sedan får dem själva barn, och shoppar givetvis i mallen. När dem sedan blir gamla, eller jag ska säga äldre, förvandlas mallen till en stor promenadpark.

Mall walking är ett vedertaget begrepp, och om du befinner dig i any given American Shopping Mall en tidig morgon innan butikerna har öppnat ser du dem: Kvinnor från 50 och uppåt med vattenflaska i ena handen och gympadojjor på fötterna. Målmedvetet, eller mindre målmedvetet, promenerande i en stor grupp. Upp och ner i mallen, varv efter varv, beroende på hur stor mallen är.
Det har ALLTID fascinerat mig...Mall Walking???!!! Varför inte gå ut och gå i friska luften istället???? Varför mallen? Jamen, då får dem ju ett klimat som alltid är kontollerat..ständigt 20 grader och aldrig ett regnstänk eller en vindpust. Makes sense? Nä, inte för mig...

Häromdagen, när jag shoppade i Washington områdets största mall, Tysons Corner Center, såg jag ett NYTT fenomen. Mall walking MOMS med vagnar!!! What??? Trodde inte det var sant! Där kom ca 15 mammor med sina vagnar, alla yngre än jag. Dem marcherade i hög fart, och rätt som det var stannade mamman som gick först och ropade: OKAY LADIES!!! Let's stretch a bit now, shall we...we've been walking for a while...
Varpå allla mammor på signal ställde sig och stretchade med "ledarmamman" som instruktör. Ah'men for crying out loud!! KOM IGEN!!!
Jag, och en annan kvinna, ställde oss faktiskt och gapade. Kvinnan sa till mig: I've never seen anything like it...
Vädret ute denna dag? Soligt, lugnt och 7 grader varmt. Jamen för GUDS SKULL ut med er i friska luften! Det finns parker och rekreationsområden mindre än 10 minuter från Tysons Corner.
Nä, men det är väl i mallen man ska vara, då'rå. SÅ bekvämt, och så kan man ju ta en latte när man är klar, plus att det finns toaletter och skötrum i varje hörn. Bekvämt.

Shopping malls rule!!! Jag kan bara beklaga att jag inte hade en kamera med mig just denna dag. DET hade blivit en enormt kul bild.

Bilden har jag lånat från Abbotsfordinmotion.ca

En osannolikt vacker låt...

En av mina absolut favoriter just nu!
Vilken röst! Vilken låt!!!

Enjoy!

När man bor i USA...

...Och har en massa svenska vänner får man alltid räkna med att dem, förr eller senare, drar tillbaks till Sverige igen. Speciellt om det råkar vara ett svenskt par som är här och jobbar för en kortare, eller längre tid. Jag har haft många goda vänner, och ytligare bekanta, som har åkt tillbaks till Sverige efter x-antal år i USA. Det är nästan alltid sorgligt när dem drar iväg, och man vet inte om man ses igen. Iallafall inte i brådrasket. Den täta kontakten upphör också, och var det ingen rikig vänskap så håller man inte heller kontakten, så enkelt är det. Livets gång.
Vissa håller man kontakten med över mail, och andra kanske man träffar när man är hemma. Tänker särskilt på ett par...

När min kompis Malin flyttade tillbaks till Götet grät vi så mycket, båda två, att jag trodde hjärtat skulle brista. Jag minns fortfarande när vi skulle skiljas vid North Point Shopping Center, vi skulle ses lite snabbt vid Starbucks för att dricka en latte. Samma eftermiddag skulle jag åka till Sverige på sommarsemester...När vi till sist skulle skiljas så var det som att öppna en damm av tårar. Det glömmer jag aldrig. Det trots att vi haft åtminstone en stor avskedfest för Malin och hennes man, och en mindre avskedmiddag. Det gör ont att skiljas, speciellt när man inte vet om man kommer att ses igen.
Malin och jag har setts en gång sedan hon flyttade hem. Mer har det inte blivit efersom vi bor på varsin kust i Sverige. Nu hoppas jag att det blir av till sommaren. VILL!!!

När min kompis Susan flyttade tillbaks till Melbourne, Australien, kändes det som om jag mist min allra bästa vän. Vi gjorde så mycket ihop. Alltid. Karolina och hennes son Sean var jämngamla, vi träffades flera gånger i veckan, fikade, åt lunch hos varandra, gick på Gymboreeklasser och shoppade på Tysons. När hon for tillbaks visste jag att vi nog inte skulle komma att ses mer. Tror nämligen aldrig att jag kommer att åka till Australien, även om jag skulle önska der!!! Flygresan skrämmer mig. Men vem vet, endera dagen kanske vi bestämmer oss för att dra iväg. Nu har Susan, fysiskt, varit borta ur mitt liv i snart 8 år, men vi mailar och pratar i telefon titt som tätt. Grädden på moset är att även Sean och Karolina mailar!!! ROLIGT!

Ja, och så har man hotet att kanske fler drar tillbaks till Sverige, och man hoppas att det INTE ska bli så. Ur egen egoistisk synvinkel då.
Idag fick jag iallafall reda på att en av mina godaste vänner inte (förmodligen) kommer att åka hem till Sverige, och då blev jag glad!

Det är tungt när vänner försvinner ur ens liv. Uttrycket att skiljas är att dö en smula, ringer sant, alltför sant.

OCH tack till alla vänner som finns kvar på den här sidan havet. Må ni aldrig flytta!! Främst ni: LNY, SB, SK och O.H!!!

Blogger.

Why is blogger acting up so much? Today I've had problems commenting on almost every blogspot blog.
IRRITATING!

This Week: Blabbering...

Now we've been back in the U.S for a week. For the first time ever I flew with a cold. That cold hit me New Year's Eve when we were partying over at my dear sister Sara and her fiances Håkan's house. How fun to start the sniffles, and get a soar throat on that lovely day. But that's exactly what happened to me.
Lovely evening, New Year's. Sara and Håkan went all out, as they ALWAYS do! My sister, the bachelor of dietics-to-be (in only one year!!! Yippey and hurray), and Håkan fixed a lovely dinner...Starting with a Gin Fizz as a welcome drink, lots of appetizers on the table. Dinner started with a salmon tartlet that was divine, for our main meal we had Brazilian Beef which was so enormously good, for desert we had Creme Brulee...SOO good!
Then, after dinner, we sat down with drinks and candy. Sara and Håkan always make sure that "Karamellkungen" (Swedish candy provider) don't go out of business, and YES we appreciate that. Outside people were setting up fireworks, and I only wish you could have seen it, and heard it, at midnight!!! Amazing displays of fireworks! That is one of the things that I love so much in
being in Sweden on New Year's Eve. ALL the fantastic, fantastic fire-works that you'll see! Love it! I have always missed the fireworks here in the US at New Year's. Wish we (in the US) had that tradition , too. When I read blogs written by other Swedes living in the U.S I realize that we all miss the same things---the fireworks on New Year's Eve!
Sara and Håkan live one suburb away from my parents, so instead of taking the tube we walked home at 2 AM. Nice! It was my little family, and my parents that happily set off home that night by foot.


Two days later it was time to board the plane back to the States again. Always sad to say good-bye, but time will fly and soon it will be summer again. And who knows? We might get a visitor before then.
So, we took off!!! NO problems flying with the cold, or so I thought.
It was perfectly fine until it was time to land in Baltimore. THEN the pain started. I thought my ears were going to explode. I could have cried, it was THAT painful. Now I can understand why little children cry on planes.
It has honestly taken me until today to get over the ear ache. And my cold is not totally gone either, deep sigh...Oh well.

I am hitting Tyson's Corner Center tomorrow, Christmas shopping. Yup, you've read that right, on Saturday we will have a Christmas celebration here at our house together with Peter's family. We will then exchange gifts with them (never had time to do so before we left for Sweden), have a bite to eat and then have a good time .
I will NOT fix a traditional Christmas dinner, fugget 'bout it. And who wants it anyway? We are all probably still fed up after eating said food only two weeks ago. NOT to mention all the left-overs it did create.
I will also try to find a pair of sun glasses for myself while in Tysons tomorrow. Actually, I found a pair that was so damn good looking, but I can not justify paying 350 bucks for a pair of sunglasses even though it is Chanel. So, no, I'll try to find another pair, slightly less expensive. I am the queen of ruining sunglasses, and I would freak out if I actually bought an outrageously costly pair and then broke them a week later. But, I sure as hell will look for something decent . I hate being without shades.
NO clothes shopping though...I am NOT allowed to shop any clothes until I have lost five pounds. My goal is to lose 12 pounds. It is just sickening to see, and to FEEL the weight I have put on during the lovely holiday season. But, enough is ENOUGH!

What a blabbering nonsense post this is, sorry about that. But, that happens sometimes. I am sure I will find something interesting to write about next week.

Signing Out!

Lättrörd.

Igår gick dottern och jag på bio. Karolina ville se "Charlotte's Web", och jag var också nyfiken på den. Boken är ju en riktig klassiker, en bok som JAG ALDRIG LÄST. Visste inte så mycket om Charlotte och Wilbur och bondgården dem bor på, och flickan Fern som älskar dem, och framförallt Wilbur. Nu vet jag vad den handlar om, och nu VET jag hur mycket jag kan sitta och böla på en BARNFILM. Herregud, det var ju nästan pinsamt! Från det ögonblick då Charlotte spinner in sitt första meddelande i spindelväven satt jag med fuktiga ögon. Spindeln Charlotte som till varje pris ville rädda lilla Wilbur från att bli julskinka på familjens julbord.
Värst var det när Charlotte döende på jordbruksmarknaden talade om för Wilbur att hon skulle dö men att hon gjort det hon skulle här i livet så döden var accepterad, och när Wilbur fick råttan att hämta den invävda säcken med Charlottes blivnade små spindelbarn, och när Wilbur senare ville berätta för alla spindelbarnen om deras döda mamma. Då rann tårarna över hela ansiktet. Karolina tittade på mig lite konstigt..och jag sneglade mig försiktigt omkring i salongen för att se om det var fler som var lika tagna som jag. Mycket riktigt, där satt det flera mammor och som diskret torkade bort tårarna. Karolina var inte alls lika rörd och berörd som jag var. Det var en bra film för henne, med idolen Dakota Fanning. Nothing more, nothing less.
Jag, å andra sidan, förstår nu att boken är en klassiker med sitt vackra budskap om riktig vänskap. Kort sagt: Ännu ett biotips från Yours Truly.

Bild från: Yahoo.com

Bra film, och böcker...

Igår såg jag äntligen filmen "The Devil Wears Prada", och som jag gillade den! Jag missade den helt i somras eftersom jag var i Norden hela sommaren, då, när filmen hade premiär i US.
Fick alltså vackert vänta tills den släpptes på dvd. Nu fick jag filmen i julklapp av Peter. Igår satte vi oss äntligen ner och tittade på den. Jag var tagen från första bildrutan. Njutning! Alla vackra kläder, Meryl Streeps underbara agerande, alla designers, musiken, och den härliga dialogen. Jetlagen gjorde sig inte påmind en enda gång under filmen, ha, ha, dvs jag somnade inte ifrån den! Nu vill jag se om den. Igen! Helst nu på en gång.
Jag läste boken när den kom ut, och älskade den! Har även läst Lauren Weisbergers andra bok , "Everyone worth Knowing", gillade den också även om den spann lite väl mycket på samma tema som "Prada".

Något som alltid är roligt när man kommer till Sverige är att köpa böcker. Jag kan gå upp och ner mellan hyllorna på boklådorna i timmar och titta, önska och sen kanske köpa ett par.
Nu när jag var hemma köpte jag dessa böcker:

¤ "Gravidchock" av Belinda Olsson. Den har jag redan läst ut, och den tyckte jag VERKLIGEN om! Skrattade högt flera gånger.
¤ "Underbara kvinnor vid vatten" av finlands-svenska författaren Monika Fagerholm. Japp, har läst ut den också. Tyckte bra om den! Tyckte om stämningen, och spänningen hon fick till i beskrivandet av de två "strandkvinnorna" som sakta vittrar sönder. Jättefin beskrivning av 60-tal och tidigt 70-tal.
Nu undrar jag om någon har läst "Den Amerikanska Flickan"? Skriven av samma författare. Isåfall, vad tyckte ni om boken?
¤ "Skam" av Karin Alvtegen. Deckare ÄR inget för mig, men den här boken lät så intressant att jag inte kunde låta bli att köpa den. Får se vad jag kommer att tycka?
¤ "Finns det liv på Mars" av Inger Edelfeldt. Jag har gillar Edelfeldt sedan jag var sådär 12 år och läste "Juliane och jag" för första gången. Den boken grep tag i mig på ett sätt som endast få böcker gör. Har läst nästan alla hennes romaner sedan dess, och ser nu fram emot att läsa denna bok.

Fick även en bok i julklapp av min syster Sara:
¤ "Tillsammans är man mindre ensam" av Anna Gavalda. Sara sa att det var en fantastisk bok, och jag ser fram emot att läsa den nu.


När vi var hemma blev det också ett biobesök. Jag, Sara, Karolina, Ebba och Erik gick och såg filmen "Förortsungar". Jättebra!!! Jättebra! Karolina och jag kan knappt bärga oss tills den filmen släpps på dvd. Det finns hopp även i den tristaste av Stockholms förorter!

Bilder från Amazon.com och Sonetfilm.se