Friday, March 29, 2019

Här och nu ...




Hej fredag!!



Hur har ni det alla därute!?


Jag vet att ni i Europa går över till sommartid i helgen. Sommartid har vi i US haft sedan tre veckor tillbaka.
Tycker det är extremt fjantigt och töntigt detta med tidsbytet. MÅ det upphöra.
Jag vill helst ha normaltid hela året. Många vill ha sommartid året runt. Folk verkar dock inte alls tänka på hur mycket mörkare morgnarna blir då …
NOOOO, not at all. Då blir det ljust i Stockholm klockan 10 på morgonen på vintern. OCH hos mig i december kommer solen inte att gå upp förrän 8:30.
Eftersom jag älskar mina morgnar vill jag inte ha dem mörkare.
Så nej, normaltid året runt, det är vad jag röstar för.
Vi får väl se om beslut tas, och vad för beslut som tas. EU måste vara ense.
Det måste USA också vara den dag vi beslutar oss för en enda tid året runt.
Hur som, en tid året runt ÄR ju det enda raka. Må det så bli sommartid eller vintertid. MEN enbart en TID alltid, fjanteriet att byta tid två gånger per år känns så sjukt förlegat och töntigt.


Här hos mig är det vår nu!
På riktigt.
En sådan där sval vår där inget går för fort. TACK och lov för det.
Det värsta jag vet är när det kommer en värmebölja som gör att ALLT exploderar. Ogillar det. Då är det mycket bättre då det smyger fram, som nu.



Krokusarna blommade så här vackert den 5 mars.  Verkligen så mysigt att se dem!




Magnolians knoppar den 12 mars.


Tror dock det kommer att ändras hos oss, det där med sval vår. Idag och imorgon blir det över 20 grader varmt. Därpå går det ner till runt 13-16 grader i nästa vecka.



OCH den 15 mars kunde jag sitta på min vinterskräpiga trappa och dricka morgonkaffet för första gången iår.


Den tidigaste av prunusar blommade så här vackert den 18 mars.


Vårvackert vid Lake Thoreau den 19 mars.


Påskliljor i full blom den 19 mars.


PÅ måndag sägs det att körsbärsträden i DC kommer att stå i sin allra vackraste prakt.
Peter och jag ska åka in till DC imorgon och ta oss en titt på det hela.
Här i de nordvästra förorterna kommer körsbärsblomningen att ske lite senare än inne i stan.
SÅ den allra vackraste tiden på året ligger precis i startfållan hos mig.
Inte dumt.
Men det får inte gå för fort. DET vill jag inte.



Älskar då jag ser de rosa blommorna mot den grå asfalten.  Bilden tog jag den 20 mars.


Forsythian är bara vacker en kort stund varje år.  I år var den som vackrast den 24 mars


Den tidiga prunusen igen något lite senare, fortfarande lika vacker.  Bilden från den 25 mars.


Det är ingen ide att börja plantera i trädgården ännu. Frostnätterna kan slå till långt in i april.
Jag brukar börja påta i min lilla täppa i mitten av april. Då är man oftast på den säkra sidan vad gäller köldgrader nattetid.
Jag ser fram emot att pynta upp min lilla täppa igen. Men håller mig helt lugn ett par veckor till iallafall.



Kabbelekor nere vid "min" bäck den 26 mars.  


OCH samma magnolia som jag fotade tidigare, så här ser den ut den 26 mars.  Snart, snart slår de UT!!




Snart kommer den här bloggen att drunkna i ljuvliga bilder på körsbärsblom, magnolia, eastern redbuds, päronträd, paradisäpplen och annat ljuvligt.



Tidiga prunusar (dessa kan blomma flera gånger per år) vid Glade Road här i Reston en underbar vårmorgon.  Bilderna tog jag den 26 mars.


Hoppas ni alla får en fin helg!

Thursday, March 28, 2019

Torsdagspunkterna kommer tillbaka med lite av varje igen!





Hej och godmorgon torsdag!



Idag ska jag återuppväcka punkterna igen.
Det är dags att börja återuppta gamla vanliga bloggrutiner.

Så vi kör, här och nu!


*   TACK!

Tack för alla tillrop. Ja, jag säger det igen. Jag vet att en del av er väntade på att jag skulle berätta mer om Karolinas väl och ve. Det kommer jag att göra med jämna mellanrum framöver också. Det lovar jag.
Jag pratar, eller messar med henne, varje dag och får rapporter om ditt och datt. TUR det.




*   Trötthet.


När Peter och jag kom tillbaka till Reston igen den 1 mars var det som om luften helt gick ur oss bägge.
Den första helgen hemma gick vi i som ett töcken.
Jag var så trött, på lördagen tog jag två tupplurar, minns jag. Vi orkade absolut ingenting.
Det var nästan förlamande för oss.
Tror att resan tog sin betalning där, alla dagar vi varit på resande fot.
Alla intryck vi fått.
Det var som att få en stekpanna i nyllet, sååååå otroligt trötta var vi …
Den tröttheten höll i sig ett tag, det erkänner jag.
Det kanske är först nu vi börjar kravla oss upp till ytan igen.
Jag tror nästan det.



*   Empty nesters på riktigt …


… Det är vi också. Nu är det inget collegeliv längre, inga skollov, inga föreställningar att resa till, inga weekendresor--JUST BECAUSE-- till Elon.
NU är det på riktigt allting.
MEN, Peter och jag blev ju bra tränade i och med de fyra åren på Elon och vet att vi grejar det här. Som vanligt, vet man att barnet har det bra har man det själv bra också.




*   Förbannat är det …

Ja, det går ju inte att INTE nämna Josefin Nilsson och det hon utsattes för.   Det som så många kvinnor utsätts för HELA tiden ÖVERALLT.
Jag erkänner att jag blev mycket tagen av allt det här, liksom de flesta av er.
Stackars, stackars Josefin. Tänk att bli så misshandlad att man faktiskt dör av skadorna. Jag vet, Josefin är inte den första, och inte heller blir hon den sista, som blir ihjälslagen av en närstående.
Men det som är BRA är att det kommer upp till ytan nu, att det tas upp.  Överallt!
ATT folk bryr sig, att det uppmärksammas.

Jag lyssnade på Skäringer&Mannheimers podd i tisdags. Då var jag ute på min morgonrunda, solen höll på att gå upp. Det var kallt, lugnt och klart. OCH i mina öron talar  Mia S  och Anna M om Josefin, och de talar så bra, starkt och med sådant klarspråk. Sen spelar de, Älska mig för den jag är. DÅ kom tårarna på mig där jag gick rakt in i soluppgången.

Jag har ännu inte sett den dokumentär som säkert många av er sett. MEN jag ska göra det i nu på onsdagens eftermiddag. DET kan säkert bli en punkt till efter att jag sett den ...



*   Filmen


Nu har jag sett dokumentären om Josefin N. OCH förstås gråtit till och från, och förbannat hennes öde hela filmen igenom.
Allas ord var så fina, vilken människa hon måste ha varit. En människa som blev totalt nedplockad, förgjord, av en annan människa trots all kärlek hon hade omkring sig från så många.
Måtte hon se nu se och känna allt stöd och den värme som strömmar emot henne i sin himmel.
Marie N, vilken stark person hon är också. Att hon orkade sitta och berätta så öppet som hon gjorde. POWER till henne.
SÅ underbar röst hon hade, Josefin, sådan utstrålning alltså.
Så vacker hon var!
Ja ... Vad kan man säga ...
Vila i frid.


*   Me too …


Jag säger också, tack och LOV att Metoo kom en slagskämpe när det kom. MÅ det aldrig mattas av. MÅ det för alltid luftas smutstvätt som legat i dunklet.
Må alla som drabbas ha mod att berätta.
Me too har verkligen förändrat mycket till det bättre för kvinnor på kort tid.

Jag är såklart mer än tacksam över att det kom precis i tid då Karolina begav sig till staden där allt började.
NU tror jag att män fått sig en riktig tankeställare överallt. DET har skett en förändring.
Som sagt, må detta aldrig mattas och falla i glömska.


Det var det det. Med detta önskar jag alla en BRA och fin torsdag!

Wednesday, March 27, 2019

"Berätta mer om Karolina ..."




Godmorgon alla på onsdagen!


Nu har jag endast skrivit om vår bilresa sedan jag kom hem från den.
Inte ett ord har sagts om något annat.
Ni har varit en tacksam publik. Det har—helt enkelt—varit jätteroligt att berätta om den här resan för er eftersom så många av er engagerat sig i det jag skrivit. Jag har fått feedback i kommentarsfältet och faktiskt även via e-mails, vilket ÄR väldigt trevligt.

Under resans gång drev jag instagramkontot, @go_west_young_girl.
Det var också otroligt TACKSAMT och roligt, och med enorm feedback från SÅ många. Nu ligger kontot i träda, men jag väcker det när vi reser till Kalifornien nästa gång.

När reser vi då till västkusten nästa gång, och hur?
Vi åker någon gång i nästa månad, jag och Peter. Nej, det blir ingen bilresa denna gång. Vi flyger dit, och hem.
MEN, ett ska jag säga … DET kommer att bli fler långa road trips. JAG har fått mersmak av denna resa, ett sug att ge mig ut igen. Vi kommer att göra om denna bilresa till Kalifornien någon gång, men då blir det en annan rutt under en annan tid på året.
Vintern ÄR svår, även i allra sydligaste i USA.

Ni har frågat mig on Karolina i så många kommentarer, och jag har sagt att jag ska berätta i ett särskilt inlägg.


NU ska jag äntligen berätta.

Karolina har fått jobb, ett par jobb till och med.
Hon jobbar som servitris på en trendig restaurang på Sunset Boulevard, eller The Sunset Strip, som den gatan också kallas just där restaurangen ligger.  Restaurangen ligger tio minuters gångväg från lägenheten där hon bor. Dock, jag hoppas och tror att hon tar bilen för det mesta. Jag ÄR en hönsig mamma som INTE vill att hon ska gå hem ensam på mörka gator klockan 2 på natten.
Karolina själv bara skrattar och säger att hon får se hur hon gör i framtiden. Tror att det lockar henne väldeliga att hon verkligen KAN gå till jobbet.
Men det lockar inte hennes mamma att VETA att hon ska gå hem i mörkret på natten.
Inte alls.
Restaurangen där hon jobbar heter Pink Taco och har en enorm ström av kunder hela dagen.  Någon av er har kanske till och med varit där?
So far SO good.
Det är mycket bra att Karolina hade en sådan erfarenhet från servitrisyrket innan hon kom till Hollywood. Tack vare ATR (där hon jobbade här i Reston) fick hon jobbet på Pink Taco.


Ett annat jobb hon också fått är att vara bartender på en cateringfirma som kör events runt Los Angeles.
Det jobbet kan hon hoppa på när hon vill och har tid.

Karolina har också gjort lite grejer i det hon är utbildad för.
Bland annat har hon spelat in ett tv-program, en slags dramadokumentär, som faktiskt kommer att sändas på en kabel-TV kanal.
Jag ska hojta mer om det när det närmar sig.
DET jobbet fick hon betalt för, och tro mig, det är INTE en given grej ATT få betalt.
Karolina har också spelat in en muskvideo för en artist som spelas en del på radio. Den kommer att släppas i april, och jag tror inte jag ska (FÅR) säga så mycket om den innan den verkligen har har släppts, men då lägger jag ut den här.
DEN videon gjordes utan ersättning  …
MEN, det var proffsmake-up, garderob och hårstylister som fixade upp alla medverkanden.
DET var tv-jobbet också, och Karolina säger att hon älskar att bli fixad av make-up artister och frisörer.
Tror jag det.
Karolina tar även teaterkurser i LA, det är ju en konst hon håller på med som ska underhållas hela tiden.

Kompisar och sånt?
Det är många från Elon som numera bor i LA. DET är mycket BRA! Det finns en stor grupp gamla Elon-studenter ute i LA. Karolina har träffat många av dem, och hängt med dem mycket sen hon kom dit.
Det finns även ett par från Karolinas gamla high school som bor därute.
Så, vi säger alla tre att hon har haft enorm tur vad gäller det sociala livet.

Men, livet går upp och ner hela tiden. Jag pratade med Karolina igår, och då sa hon att hon haft en dålig dag och kände sig ledsen och lite vilse.
DET är inte lätt att byta stad, kust och börja sitt riktiga vuxenliv. Karolina sa att ungefär fem dagar varje vecka känner hon sig glad och pirrig. Andra dagar känns det inte lika roligt.
Hon saknar östkusten då och då.  Saknar oss, sitt hem och sina kompisar från high school.  Saknar det som var så bekant för henne under hela uppväxten.
Andra dagar gläder hon sig över att ha Stilla Havet som granne, och att bo i ett klimat som passar henne perfekt.  Karolina ogillade verkligen vintrarna här där vi bor, de tilltalade henne ICKE.  Hon gillade inte vinterfärgerna som råder här från november till mars, inte den råa kylan och de gråa dagarna.  I södra Kalifornien passar henne vädret som hand i handske.  BRA det.
Det är inte så lätt att vara förälder och höra henne vara ledsen.  Det vet alla ni som har barn.  Det spelar ingen roll om de är 5 år eller 22 år.
Men å andra sidan är det ju så det är i livet också. För det mesta är hon mycket glad och ser ljust på framtiden. DOCK, ibland dippar det.



Allt är dyrt som krut därute i LALALand, så det gäller att dra in stålar.
Hyran för det lilla rum hon hyr tycker jag är löjligt dyr, 1150 dollar i månaden. Ja, det kostar liknande att hyra så inne i DC också. MEN Karolinas rum är så pyttigt, och detta är bara kallhyra. Dessutom ligger lägenheten på nedre botten, och det ogillar Karolina skarpt.
TROR hon böjar vänja sig vid det, dock. BRA det.
Bensinen är dyrare där än här likaså. Försäkringen på bilen blev asdyr då hon flyttade till LA.
Maten? Ungefär som här.
Priserna i övrigt är ungefär som här hos oss i Northern Virginia.  Dyra ställen att bo på i USA.
Sjukförsäkring har hon genom oss tills hon fyller 26. Vi betalar även hennes telefon tills vidare.

Ja, så är dagens status.
Jag uppskattar att ni frågar och bryr er, det betyder mycket för mig.
Jag har läst kommentarer med ett leende då ni skrivit, "berätta mer om vad Karolina gör".
Nu vet ni lite mer iallafall.



Nu ska jag gå ut i den tidiga vår som råder här.
Snart ska jag berätta för er, och visa bilder, hur det ser ut här och NU.

Ha en fin onsdag.

Tuesday, March 26, 2019

Leaving LA, and Karolina ...





Good morning y’all!!


Today, I will be writing my last travelogue from our Road Trip Galore.
This will conclude the trip, but I will write some more about my biggest impressions from the trip, and I will also tell you all what Karolina is up to these days.
Those posts will be published later this week.


Travelogue from Los Angeles Part 2 …




This is the view from Karolina's street.  She lives in one of the many, many canyons of LA.


This is the girls front porch.




Peter, Keith, Karolina and I were staying in an Airbnb in West Hollywood as we helped move Karolina in.
This Airbnb was not the best one I’ve stayed in. Far from it, actually. Not up to par, not the cleanest and not the finest. Oh well …
It is what it is.
We stayed in a little, old house in a busy intersection where the traffic was buzzing by all times of the day.
Sure, it is not like we spent a heck of a lot of time at this place. Oh no, not all all.
Most of the time was spent in Karolina’s apartment.

After breakfast, and a trip to DMV before that (Peter and Karolina) we all went over to the apartment. 
IKEA delivered all the furnitures during the morning hours.
Peter and Keith spent the rest of the day assembling the bed, book case, vanity, chest of drawers …
They were working HARD!
No rest for them.
Karolina and I had to go BACK to IKEA again.   We had to pick up a crucial piece for the bed that IKEA did not have in stock the day before, the ever so important crossbar.
So back to Burbank we went, over the hills again.

Karolina and I also went to HomeGoods where we bought a lot of stuff as well.
Target? Sure, sure, sure … that one, too.
It took us ALL day, more or less.



The second night in LA we had dinner at The Groove.  A big outdoor--very popular-- town center.









No, it was not too warm ...



Day two Peter and Karolina had to go back to the DMV AGAIN!!! DMV (DMV, trafiksäkerhetsverket) is just not a good place to visit (nine times out of ten, at least).
They can be really hard to deal with, they are not really famous for being service minded, they wont budge what so EVER if they see fit.
Karolina’s car is now finally registered in the state of California, but OOOO boy did it take time! AND, ooooo boy was it expensive. Ridiculous. Not to mention ALL the hours Karolina and Peter had to spend at several DMV offices around Hollywood.
Keith and I headed for the apartment via UBER. We continued the fixings there.
Like curtains, ironing, working on the last pieces of furnitures. The finer stuff.
As always, we were all a little too busy.


KAROLINA'S ROOM!!  Done and done!!









In the late afternoon we said, NUFF NOW!!
Let’s head to the ocean!
And, off we went. Venice Beach, here we come.
We walked around Venice and smelled the salty air. Peter said that he finally relaxed as soon as he got to the ocean.
Pacific Ocean did have a pacifying effect on us all, haha.


Karolina on the pier in Venice.











We took Pacific Highway up to Malibu and had dinner at a restaurant right on the water. We needed that. It was awesome.
Maybe our best hours on this trip in California, to be honest.



Venice Beach was not too warm this Wednesday afternoon.








Our splendid dinner view in Malibu.




And then it was Thursday.
Our last day.
We went to breakfast at this famous joint on Sunset Boulevard, The Griddle Cafe.
Holy moly, you guys should have seen the pancakes they serve there. Peter and Karolina ordered them.
I have never seen ANYTHING like it before. A stack of five pancakes, big as a cake!
HAVE MERCY!!
To be honest, why even serve pancakes this many, and this big? What a WASTE!!
I had an omelette as always, I cannot resist an omelette. Peter and Karolina usually cannot resist pancakes.
But, it was fun being in this busy restaurant.



Crazy big pancakes at The Griddle Cafe on Sunset.






We went to Target afterwards, and to Trader Joe’s to buy groceries.
Yes, we spent the remaining time we had in LA at Karolina’s apartment, putting away groceries and  fixing tiny little last things …





The view from Trader Joe's, a stones throw from Karolina's place.


And, then it was time to leave for LAX.
Time to say goodbye.
We took an UBER to the airport. No, we did not want Karolina to drive us all the way to LAX.
It was time to give hugs and kisses as the UBER pulled up. NOT a fun moment.
I am glad I wore really dark sun glasses …
It was a strange feeling to wave good bye to Karolina as we drove away … SO uncertain, so sad in many ways, but also exciting for Karolina OF COURSE. A big bag of mixed emotions, let me tell you!
Karolina put on a brave face-- as always-- as we were leaving her behind.



No, not a fun moment.  Bye, bye dear Karolina.


The classic LAX-sign ...



So, to LAX we went.
And, the flight to Dulles Airport was on time.
And, we boarded.
And, we took a loop over the Pacific Ocean before the plane headed east and inland …
Bye LA! Bye California and BYE darling daughter somewhere down there underneath us …





And, off we went ... Bye for now, Los Angeles and Karolina!



It got dark fast as we were traveling east into the night.
Yet again it hit me how much inhibited space we have here in the US. SO many rural areas, so much undeveloped land.
Yes, I love that so much.
We touched ground at Washington Dulles after midnight.
It was snowing and sleeting as we landed. Keith took an Uber to his place. Peter and I took a cab to Reston. We live so close to Dulles, about a ten minute car ride away. THAT I love!
We were home again …



Aaaand, back in Northern Virginia again ... In the snow and sleet ... AND the cold!


Our deck in the middle of the night as we return home.




It took us eleven days to travel from Reston to LA, and five hours to fly back.


And with this, dear readers, our Road Trip Grande was over.


I wish you all a good and nice Tuesday!

Friday, March 22, 2019

Mot resans slutmål, Los Angeles ...





Hej fredag!!


Hoppas att ni alla haft en bra vecka och ser fram emot den kommande helgen.

Nu ska vi fortsätta mot resans slutmål. Vi ska till Los Angeles och det är dags för ännu ett resebrev. Spänn fast era säkerhetsbälten i bilen så åker vi ...


Resebrev från Los Angeles.



På måndagsmorgonen lämnade vi Las Vegas. En liten lättnad för oss ALLA fyra, tror jag. Dock är jag säker på att Karolina kommer att återvända med vänner, och det gör hon rätt i. Det är ju partystädernas partystad.

Vi rullade västerut genom öknen och det blev snabbt tunnsått mellan hus och byar igen. Las Vegas förorter sträckte sig inte alltför långt från stan.

JAG GLÖMDE ju att berätta igår att Peter faktiskt bott i Las Vegas, han bodde där då han gick i fyran, femman och sexan.
Hans pappa Pete var stationerad på en Air Force Base där, och familjen köpte till och med hus under tiden de bodde i staden.
Ja, de bodde inte inne i innerstaden Vegas, givetvis. Utan en bit utanför stan.
Peter älskade den tiden! Han hade så roligt i öknen och med kompisarna.
Han älskade vädret, naturen, området de bodde i, alla kompisar, familjens pool och mycket annat.
Peters föräldrar hade jämt besök av bekanta under åren i Vegas, det brukar Pete ofta tala om.  ALLA ville komma och hälsa på. Ja, de ville givetvis till The Strip då också.  Peters föräldrar åkte ofta in till The Strip under åren i Vegas, främst för att se olika shower.  DE såg Frank Sinatra uppträda där flera gånger, bara en sådan sak!  Det var under de åren då Frankie Boy verkligen stod på höjden av sin stora karriär.
Vegas har alltid haft, och har, shower i världsklass.  DET kan ingen ta ifrån staden.
När pappan sen blev stationerad i Tyskland och familjen flyttade dit sjönk Peter hjärta. Han ville INTE flytta.
Men, alas, så blev det ju.
Så ja, Peter pratar så varmt om åren i Vegas. Men inte heller han gillar Strippen i Vegas, och det som i dagligt tal ses som Las Vegas.


Efter ett tag rullade vi in i KALIFORNIEN!!!
OCH därmed in i Mojave-öknen!!
Vi hade kommit till resans sista delstat. Vi började närma oss målet.
Att färdas genom den öknen blev faktiskt lite enahanda.



OCH så rullar vi in i Kalifornien, den elfte och sista delstaten på resan som också tog elva dagar :-)


I Mojaveöknen.


Ju närmare man kommer Los Angeles desto tyngre blir trafiken, och desto fler blir filerna. Dessutom kommer man från bergen så det är ordentlig lutning på backarna ner i de dalar som delar av LA består av.
Los Angeles är kuperat. Omgivet är berg, och stan är ju byggd i både berg och dal. Canyons and valleys.  Valley Girls har alla hört talas om :-)



Härliga berg på infarten mot Los Angeles.






Trafiken är svår, och jag är glad att jag inte var den som behövde köra. SÅ mycket långtradare, flerfiligt, brant nedför och hetsig trafik. Jag tror inte jag hade klarat att köra, helt enkelt. Det gäller att veta exakt vart man ska, ta snabba beslut.
Och faktiskt, att vara ganska aggressiv i trafiken.
HUA!!
Jag tycker faktiskt att trafiken i LA är den värsta i USA (som jag har sett). Man brukar säga att DC har svår trafik, men det är inget mot LA. Det tyckte jag förra gången jag var i Los Angeles också.
LA, är extra hetsigt och snabbt och trafikvolymen enorm.
Det är freeway på freeway.
USCH!




Dags att svänga av till Karolinas nya kvarter i världen, West Hollywood ...


YASS, den klassiska Hollywoodskylten syns på höjden då man åker in i den nya verkligheten för Karolina ...


OCH här är gatan där hon bor ...Ack ja :-)



Vi for direkt och hämtade nyckeln till Karolinas lägenhet. OCH sen for vi till västra Hollywood där Karolina nu bor.
Hon bor i en canyon, på bägge sidor om henne har hon HÖGA berg. Jag minns hur förvånad jag blev första gången jag kom till LA och såg hur bergigt det ÄR!! SÅ mycket BERG! Det gäller att ha bra bromsar på bilen, jag säger bara det.

Efter 11 dagars bilresa var det nu dags att tömma bilen, en gång för alla. Karolinas grejer bars in i lägenheten. Vi tog oss en titt på rummet, på köket, vardagsrummet, badrummet …
Bra, men pyttelitet sovrum för Karolina. Trägolv överallt, en äldre lägenhet på nedre botten. Jag tror att huset är byggt på 40-talet.
Flickorna har en liten uteplats, och så växer det citroner hos grannen. SÅ exotiskt för oss som kommer från östkusten och the mid-atlantic states.
Inget sådant här minsann.
Ja, en helt annan flora, givetvis. Ett helt annat klimat.




Grannens citronträd.



Sunset strip, Karolina bor SÅ nära denna gata.



Japp, och så bar det iväg till GOOD OLD MODERSKEPPET, IKEA i Burbank. PÅ andra sidan berget från Karolina sett. Karolina körde på de slingrande vägarna utan problem.
Jag är glad att hon inte är rädd och tillplattad av trafiken därute, vilket hennes mamma ÄR.
Tur att det inte är jag som ska bo i LA!
Vi var utsvultna, så det första vi gjorde var att äta middag. Köttbullar? Givetvis.
Sedan handlade vi, säng, madrass, byrå, sminkbord, sängkläder, kuddar, täcke, filtar, bokhylla och en massa småprylar.
De stora grejerna fixade vi leverans på till dagen därpå.





Classic IKEA ...





MEN, jag delar upp vistelsen i LA i två brev. Jag lovar att skriva om mina intryck i nästa brev också.  Det skrivs på tisdag och blir på engelska, vilket kanske kan ses som en liten “bummer” för somliga.
Borde kanske tänka om och skriva även det på svenska? Vad tycker ni? Vi får se …







Uppe på en av Hollywoods många kullar, på väg mot IKEA.  


NU önskar jag er alla en fin och BRA helg!!