Show and Tell: Månadens fynd!

Godmorgon alla fredagsbloggare och alla fredagsläsare!

Jag hoppas att allt är bra i era hörn av världen. Idag är det ju fredag så det känns allt lite---tiddelipooh!!
Yes!
Jag hade tur igår. Solen tog hand om volvon så jag slapp att alls skrapa den! Sånt gillar jag. Skarpt!!

Idag har Strandmamman bestämt att vi ska skriva om ”Månadens fynd”.
Mitt verkliga fynd denna månad är denna Laptop Hideaway från Belkin. Det är helt underbart perfekt att kunna stuva undan laptopen när den är färdiganvänd för dagen.
Det är så praktiskt att ha allt på ett och samma ställe.
Karolina äger alltså denna hideaway, hennes laptop är lite mindre än min, min får inte plats. Men jag funderar ändå på att köpa en till hideaway så att jag kan ställa min laptop på högkant.
Jag tycker det är så trist att se laptops som ligger och ”skräpar” när dom inte används.
Så detta ÄR månadens fynd!!
Denna är icke köpt över Belkins hemsida där den kostar 50 dollar, utan jag har köpt den på allas vår ÄLSKLINGSAFFÄR Target. Kostnaden där: 28 dollar!!
Pretty good, huh!!?




Eftersom jag är Annika köper jag även en del kläder. Jag har dock inte köpt så mycket den här månaden. Men ett fynd har jag gjort; denna kofta från min FAVORITaffär ”Anthropologie”. Jag har kollat in den här koftan under december månad, men tvekat.
NU när jag var på Anthro häromdagen fanns den på rea. Nedsatt från 148 dollar till 39!!!
Pretty good, huh!!?
Taget!!



Peter kommer hem från Alabama idag mitt på dagen. Skönt!!
Vi ska på en födelsdagsfest på lördagkväll och sen på söndag är det ÅRETS SPORTEVANEMANG: The SUPERBOWL!! Avslutningen på NFL säsongen.
Detta är en händelse stor som en helgdag i detta land.
Pittsburg Steelers möter Arizona Cardinals.
Bryr jag mig?
Pah, inte mycket...Men vi ska på ett party hos min goda vän S! Vi brukar alltid se Superbowl ihop (en gammal tradition i familjen B och familjen B), vi äter gott, dricker gott. Jag bryr mig noll om matchen, men kollar in reklamen (som brukar vara storslagen under SB).
Så det blir nog en fin helg...

Och sen snackas det snö och is på måndag igen...
Vi får se, vi får se...

Jag har hört ryktas att Simone tar över fredagstemat i februari, så ni får kolla hennes blogg. Jag ska lägga ut ämnena på min blogg också senare idag.

SOM vanligt är temat öppet för alla!!
I förra veckan var det några som hörde av sig till mig om regler. Alltså, det finns inga regler. Det är bara att fritt tolka veckans ämne!

Jag tycker också det är trevligt om alla som skriver upp sig på S&T listan försöker delta varje vecka.

OCH, vill DU vara med så säg till så länkas du upp!!!

Ha en fin fredag!!!
Nilla,
Simone,
Desiree,
Annika,
Anne,
Petra ,
Millan,
Anki,
Marianne ,
Victoria,
Cecilia,
Leopardia,
Strandmamman
Jemaya
MiaD
Lena
Erica
Marie
Saltis
Lia
Marina
Jennie
Anna

NYA deltagare från förra veckan:
Moster Mjölgumpa
Sparkling

NYA deltagare:
Taina
Christel

Ett par bonusbilder, från gårdagens isdag...

Attans #½!&%/(()%&

Men jag blir GALEN!!
ETT kungarike för ett garage!!
Har stått och SKRAPAT, LÄS HACKAT, is från bilen i 40 minuter.
Isskorpan är så tjock att jag blev totalt genomsvettig under mitt ofrivilliga träningspass.
Och eftersom det var Muranon jag hackade ur isblocket så var jag tvungen att nästan klättra upp på taket också. GAAHHH!!
ISLAGER.
IS!

Önskan för nästa hus:
GARAGE!!!

Var bara tvungen att ösa lite, bah'sådär liksom!! Vintern är nog bra, men isen är vidrig!!

Mitt "vanliga" inlägg ligger nedan...

Jag förlorar mig i minnen...

Ibland tänker jag tillbaka på sportloven man hade som liten. Så mysiga dom var. Det närmaste vi kommer sportlov i det stora landet i väster är en och annan (välkommen) snödag. Annars går sportlovet OM intet.

När jag var liten brukade vi åka till mormor och morfar i Närpes på våra sportlov. Oftast var det jag och min syster och vår mamma som åkte. Pappa var hemma och tog hand om mina tvillingbröder. Sportlovet var liksom höjdpunkten på hela vintern. Vi längtade från dagen då jullovet var slut fram tills att vi skulle åka till Finland.
Jag gjorde streck på min sänggavel som jag sen strök över varje morgon. Nedräkning. Som vi längtade...

Till saken hör ju att jag har världens gulligaste mormor. Bara att komma till Mormor och morfars gård på vintern var en upplevelse i sig. Lugnet, mörkret, snön. Snön som blev blå i skymingstimmen. Mamma och mormor skottade upp en isbana till oss på en liten tjärn inne i skogen där vi åkte skridskor på mer eller mindre knagglig is. Vi badade bastu och rullade oss i snön.
På kvällarna satt vi och såg tv-program, spelade bingo, drack te och åt MASSVIS med varma mackor. SÅ mysigt det var!

Mormor och morfar eldade med ved, och den underbara värme som en vedeldad kakelugn och järnspis sprider är nog bäst i världen. Och luften blir så lättandad.
På morgnarna när vi låg och sussade och sov i ”framstugon”—finrummet---kom Mormor in med vedkorgen och ”gjorde upp eld” i kakelugnen medan vi låg kvar i sängarna och gonade oss. Det var så skönt att känna hur värmen spred sig i det nattkalla stora rummet.
Vi hoppade ur våra sängar och rusade ut i köket och ofta nog gjorde mormor, eller morfar, våfflor åt oss till frukost.
Sedan var det bara att hoppa i kläderna och ge sig ut i snön!!
Vi gjorde snögubbar, snölyktor, vi åkte spark. OCH skridskor, såklart.
Kort sagt, det var verkligen det perfekta sportlovet. Vi hade inte råd att åka till alperna, eller ens fjällen, men detta var verkligen det BÄSTA för oss. Det bästa VI visste.
När vi varit ute i timmar var vi ganska blöta då hängde vi upp våra dyblöta Lovikkavantar över vedspisen i köket, där hängdes också blöta strumpbyxor och sockor etc.
Tursamt nog har jag en mormor som stickar en massa så vi hade alltid en massa extra vantar och sockor att ta till.
Nog var det HÄRLIGT!

När vi var inomhus kopplade vi av med att läsa massvis av Hemmets Journal, eller så ritade vi eller pysslade med något annat. Ja, och så åt vi vårt BÅTGODIS såklart. Mums!!

Och sen stjärnhimlen som gnistrade och glimmade över oss. Aldrig har väl stjärnhimlen varit vackrare och klarare än just där, på Stenö.
Många kvällar gick vi på kvällspromenad i den mörka natten. Jag och min syster var nog lite skraja för mörkret, men Mormor var helt lugn och glad, som vanligt. Hon brukar säga att när hon viker in på Stenövägen känner hon sig helt trygg och lugn. Stenö ligger lite utanför Norrnäs centrala by. Själva gården ligger i ensamt majestät. Personligen skulle jag få mörkrädsla gånger 1000 om jag skulle bo där, men åt det skrattar bara Mormor och fattar noll. Rädd? ”åp Öijen???” (på stenö?).

Jag är iallafall jätteglad över att bära med mig dessa underbara vinterminnen som numera tillhör en svunnen 70 och 80 tals tid, främst 70-tals. På 80-talet var det mina bröder som for med mamma. På 90 -00-talen har faktiskt Karolina spenderat en hel del vinterveckor i Norrnäs, men sedan mormor flyttade in till stan är det numera bara ett vackert minne med vintrarna på Stenö...

Tänk vad en vinterdag kan få mig att förlora mig 30 år tillbaks i tiden.

Ha en bra torsdag, allihopa!!

Idag råder det is ute, som sen säkert blir till rent slask. Skolan öppnar två timmar senare. Det betyder att Karolina idag börjar 9:20 istället. Mer lagom, eller hur?

Vinter

Vinter...
Jag är en sådan där som aldrig skulle kunna bo i ett klimat där det råder evig sommar. Med bestämdhet kan jag säga att ett sådant boende skulle ta knäcken på mig.
Jag måste ha fyra årtsider, måste känna ilande vintervindar vina mot ansiktet, måste få små (otäcka) stötar inomhus av den torra luften, måste ideligen smörja in händerna med handkräm. Det hör liksom till.
Ärligt, jag kan bara beklaga att vi inte har mer vinter här i DC-området än vad vi har. Alltså kan jag inte bo längre söderut än Washington, och även här är vintrarna för milda.
Boston, där skulle jag kunna bo, eller Chicago, eller Minneapolis, eller NYC (men det VET ni ju). Om vi nu ska hålla oss inom USA, menar jag.

Igår var det just en sådan där mysig vinterdag som vi då har alldeles för få av. Det snöade hel a dagen. Karolina gladde sig storligen, och hon spenderade flera timmar åkandes pulka i backarna på golfbanan.
Just det, bland det bästa att bo jämte en golfbana är just vintrarna. När det snöar tillhör golfbanan oss, oss som bor runtom den. Det är DÅ vi kan lägga an på den, gå långa promenader över den, låta snön piska oss i ansiktet , alla barn åker pulka, och jag såg även flera stycken som var ute med sina långfärdsskidor.
Det är alltid lugnt att bo här vid golfbanan, men det är nästan som allra vackrast, och lugnast, när den ligger vit. Och tom.





Vid snöfall känner jag en närmast jublande glädje i bröstet! Jag vill också ut, precis som barnen!
Men sen är det lika skönt att komma in igen, göra en kopp te, tända ett ljus, slå sig ner framför dvd-spelaren och kolla in ÄNNU ett avsnitt av Friends. Det var precis det som Karolina och jag gjorde igår...
Karolina var ute bra mycket längre än jag, bara. Hon hade fullt upp med alla grannbarnen i backarna, och dessvärre på isen vid dammen (GULP, jag tycker gott kidsen kunde ha hållit sig därifrån).





Det tristaste med detta väder är att det börjar töa så fort igen. Knappt har snön kommit så smälter den undan igen. Om jag finge bestämma så skulle snön få ligga kvar från och med nu fram tills den första mars. Den lyser ju upp så i mörkret, gör att allt blir så mycket vackrare. Den gör att allt blir till det vackraste av sagolandskap!



Let it snow!
Really.
I mean it!

Jag har världens gulligaste läsare här på bloggen!!
Titta här vad Kerstin i Umeå skickade till mig med posten!
Dessa tre böcker + ett gulligt brev.




TACK Kerstin, du anar inte så glad jag blir över dessa böcker!
Det ska bli en sann fröjd att få läsa dom alla!

Ha en jättefin onsdag!!!

Peters plan lyfte precis på utsatt tid igår. Nu är han lyckligt framme...SKÖNT att veta!

Idag är det förresten en sådan där SNÖDAG!! ALLA skolor i DC området är stängda. Det är bara att sova vidare denna morgon. Ute faller isregn, och det är nästan det värsta tänkbara väder. Vägarna blir till is. Jag vet iallafall en sak; jag tänker INTE ge mig ut i trafiken idag.

This Week: My year in Pix...

Morning!

Today I thought that I would take a look back at 2008.
But, instead of just rambling on about it I thought I would post it in pictures. AND, instead of showing, like say, the best picture of every month I thought I would look into my photo folders and post the first pic from the January folder of last year, then I'll take the second pic from the February folder, the third from March and so on...

All right, here we go!

January, first picture...

How appropriate!! Our George Bush count-down calendar that stayed in our bathroom for over a year. Now THAT calender is gone, and we have a new Prez. Nice to see it gone, both from the bathroom and from the White House!

February, second picture...

Ah, yes..Karolina made cookies...How do you like all the icing and sprinkles???

March, third picture...

Karolina at Clay Cafe. We go here about twice a year. It is always so nice, and relaxing, to sit there and paint pottery!


April, fourth picture...

Even though this is the fourth picture in the April folder (how lovely it IS) I don't think it is from the beginning of April. My guess is that it is taken in the end of April. But still...Spring is just around the corner.

May, fifth picture...

NOW we're talking!! Our deck is ready for the long summer season. That feels so distant right now as I write this on a cloudy and cold day in January.

June, sixth picture...

And, why did I feel like I had to shoot this pic??? What was the thought behind that? Was it the rain? Anyway, early June it is...

July, seventh picture...


Leaving Stockholm behind. We're heading east to our SUMMER HOUSE in Närpes, Finland.
Stockholm a beautiful summer morning is like nothing else, especially when you see it from a mega big cruise ferry.


August, eigth picture...

By the summer house...All right, now I just want to GO there!

September, ninth picture...

At the Renaissance Festival in Maryland. THIS was a HOT day, almost unbearable...

October, tenth picture...

A lovely Sunday afternoon walk in October down by "our" lake.

November, eleventh picture...

Halloween candy. I just (after x-mas) threw away the last pf the Halloween candy...enough is so enough...

December, tweleth picture...

Christmas. Nice that it is almost another year until next time...

All right, that was that...My year in pictures, in a "forced" way.
Fun, never less.

Have a good Tuesday!

And, today it is SNOWING, "the first significant snowfall of the season". Yes, indeed it is.
The most typical thing is that Peter is about to leave for a business trip tonight, and by then the snow is suppose to turn to sleet. I cannot believe that this snow has to fall today, of all days. I also cannot help but wonder if Peter will be able to leave tonight?
We'll see!
But, one thing is for sure, we'll ENJOY this day!

Förkylning och rensning!

Jaha, så var det återigen måndag och dags för en ny vecka.
Här är det dock lugna gatan som gäller eftersom lärarna har planeringsdag både idag och imorrn. Skönt, tycker både jag och Karolina.
Karolina sover ännu så länge, men jag är såklart uppe med tuppen vare sig det är vardag eller helgdag (rätt jobbigt faktiskt).
Fast, det är klart, om det är ledigt kan man ju ligga kvar i sängen och lääääääääsa. Hur skönt som helst.

Helgen har gått i förkylningens tecken för den lilla Karolinan. Det blev att ställa in alla tänkta aktiviteter. Karolina skulle bla ha sovit över hos en kompis, men det var bara att skrinlägga den planen.

Nej, vi kom således inte in till DC. Lika bra det kanske för det har varit BITTERKALLT hela helgen. Och, som jag sagt förr, då är det KALLT att gå i den stora parken som går under namnet The National Mall. Alltså blev det en helg i hemmets tecken...

Det var inte helt fel för, hörrni, vad Peter och jag har slitit!
Vi har rensat ut halva källaren, varit till soptippen tre gånger. Jag har även jättepåsar och lådor som nu ska doneras till goodwill, som Frälsis, Am Vets, Value Village eller Purple Heart.
Här är det nämligen så att dessa organisationer ringer med jämna mellanrum för att höra om man har något att skänka. Det man ger kan vara allt från kläder till möbler och teknikprylar.
Vi har nästan alltid något att ge, och det känns bra.
Sedan är det bara att ställa ut dessa lådor och påsar utanför huset så kommer någon av ovanstående organisationer och hämtar. Nu får vi se vem som hinner ringa först. Organisationerna ringer ca 1 gång i månaden.
Jag tycker att det är ett JÄTTEBRA sätt att bli av med prylar på.

En annan sak som är skön när man rensar ut är att det känns som LISA för själen. Det är befriande att bli av med gammalt skräp som legat just "LÄNGST UNDER! i flera år. Peter och jag är ganska dåliga på att rensa ur vårt källarförråd, men när vi verkligen gör det känns det desto bättre.
Det känns verkligen som att man blir av med dåliga energier.
Källor till dåliga energihärdar finns det gott om, och dom växer ständigt om man inte tar tag i dom.

För några år sedan köpte jag boken ”Clean the clutter with Feng Shui” av Karen Kingston. Jag läste den, tog den till mig, och började verkligen att rensa i röran. Det var underbart skönt.
NU är det alltså dags att göra om det igen. I hela huset. Dags att damma av boken, få lite inspiration igen---and GET BUSY!!

Men vi hann dega lite framför dumburken också i helgen. På lördagkvällen var det rödvin, pizza och cola som gällde härhemma alltmedan vi bänkade oss framför Miss America. Karolina hade sett till att vi ALLA kollat in ”missarna” online innan programmet började. Vi valde ut tio snyggingar av dessa bruttor och sen fick vi då se om vi hade rätt, eller inte.
Det är rätt kul att göra en ”grej” av något så ytligt och larvigt, men samtidigt GLAMMIGT, som Miss America.
Så Barnsliga Familjen satt alltså och åt pizza, röstade sinselleman, diskuterade tjejerna, drack lite rödvin, drack lite cola. Jag kom på att Mario Lopez (programledaren) liknar min systerson Erik. Det tyckte Karolina också, haha!! Karolina kom också på att skönhetstävlingar är BARA blaj, och att dom ska tas med en enorm nypa salt. Det är ju bra att ha den insikten när man bara är 12 år, för det är ju sant, det är blaj. LÄSKIGAST av allt är skönhetstävlingar för barn. DET är riktigt ruggigt, men mer om det i ett annat inlägg längre fram.

Och vem vann? Indiana, och Peter. Han tyckte också att hon var bäst. Peter fick rätt...så typiskt DET också.


Kolla in reaktionen på missen när hon kröns(ca 1:28 in på videon).

Ha en jättefin måndag!!

Show and Tell: Min Farfar

Morning alla läsare!

Fredag idag! YAY, skönt!
Det vore för all del synd att klaga eftersom veckan varit så kort.

Strandmammans ämne idag är ”Min Farfar”.
Jag har inte mycket att säga om det.

Jag kände inte min farfar. Vi har inte haft så mycket kontakt med min pappas sida av familjen, så min farfar träffade jag bara en enda gång, och då var jag tre år.

Min farfar föddes på Göholms slott i Skåne, där hans far var trädgårdsmästare.
Farfar blev trädgårdsmästare han också, och han bosatte sig i Kuggeboda i Blekinge.
Min pappa är uppvuxen med en handelsträdgård, och under hela sin barndom och uppväxt stod han inne på Karskrona Torg och sålde grönsaker och blommor och frukt på helgerna.
Min pappa blev också trädgårdsmästare, men han lämnade södra sverige och flyttade till Stockholm. Där jobbade han som slottsträdgårdsmästare på ett slott, han också. Jag är ju född på Hässelby Slott och där bodde min familj tills jag var sju år. Det var då vi flyttade till Bromma. Ingen av oss barn ha blivit trädgårdsmästare, men vi har vår pappa som expert. Han som en gång av en tidning fick titeln ”Sveriges grönaste fingrar”. TUR att han kan hjälpa oss med blommor, blader och trädgårdsfrågor. Vi barn är tämligen ”borta” vad gäller trädgårdsskötsel.

Men farfar...Sorry, har inte mycket att säga om honom här idag.
Det känns konstigt att inte ha känt honom. Nu är han död sedan länge.
Jag har inte ens en bild att lägga ut...

Min MORFAR däremot...Honom träffade vi ju på vartenda skollov...Och med den sidan av familjen har kontakten alltid varit KÄR och innerlig!!
Men det handlar inte om Moffa idag. Han är fö också död sedan 22 år tillbaka. Idag var det farfar. Men, nej...Jag avslutar temat farfar nu.

UPPDATERING!
MY BAD!! Göholms Slott ligger inte i Skåne utan i Blekinge...GAAH...DUH!!
TACK PETRA H!!
Måste genast ta reda på VAR han egentligen var född. FÖR det var på ett skånskt slott...
Will tell you all later!!

***************************************************************************

Jag brukar surfa runt på lite olika bloggar under dagarna. Vissa av mina bloggfavoriter ligger på min länklista, andra ligger under datorns favoriter.

Jag läser nästan aldrig kändisbloggar. Jag tycker om flesta är så trista, och dom intresserar mig inte.

Det finns en svensk tjej, vars blogg jag följer, som bloggar under en veckotidning i Sverige. Tjejen bloggar härifrån USA, i en stad nära mig. Hennes blogg är mysig, oförarglig, lite mat, lite glam, lite råd och tips.
MEN, det som är så skrämmande med hennes blogg är kommentarerna som folk skriver. Jag blir alldeles mörkrädd när jag läser vad vissa hiver ur sig till en människa dom inte känner.
Vad triggar en människa att skriva något genuint elakt på ett vanligt, snällt och oprovocerande blogginlägg? ALLTID anonymt, naturligtvis.

Hur är folk funtade som skriver så elakt? SÅ elakt att tidningen ibland tvingas ta bort kommentarer. Jag fattar det inte? Det är i sådana fall man har all förståelse för att en bloggare plockar bort sin kommentatorsfunktion.
VISST kan man tycka annorlunda än bloggskribenten eller andra kommentatorer, och då kan det bli en bra debatt på bloggarna. Men när ett oprovocerande inlägg får massor med anonyma, elaka, korkade, förutfattade O C H rasisistiska kommentarer så börjar man fundera...

Låg, lägre, lägst...

HOPPAS att NI iallafall får en fin och SNÄLL fredag idag!

Här är länklistan för fredagsbloggarna. OM du vill vara med så SÄG till så länkas du upp!!

Nilla,
Simone,
Desiree,
Annika,
Anne,
Petra ,
Millan,
Anki,
Marianne ,
Victoria,
Cecilia,
Leopardia,
Strandmamman
Jemaya
MiaD
Lena
Erica
Marie
Saltis
Lia (Lia deltar inte i dagens tema)
Marina
Jennie

Nygammal fredagsbloggare:
Anna

Dessa böcker valde min bokklubb igår!!
* Revolutionary Road
* Girls of Riyadh
* Friday Night Knitting Club
* Secret Life of Bees
* Last Lecture

Trött...

Jag känner mig lite trött idag.
Lite som att luften har gått ur mig. Det kändes likadant igår eftermiddag. Undrar om jag drabbats av Post-Inauguration-blues?
Vem vet? Kanske det. Fast, det tror jag väl knappast.

Jag känner att det ska bli skönt att komma ut en runda i friska luften om en stund, att få rensa hjärnan.
Min promenad.

Som tur är finns det ju lite att se fram emot också, som kvällens bokklubb. Det är alltid så trevligt på våra möten.
Vi äter gott, dricker vin och pratar....Ja, just det så läser vi ju böcker också (HAHA), som vi sedan pratar om. JU!
Ikväll ska vi bestämma vårens böcker. Jag vet att den ena av deltagarna vill läsa något lättsamt nu, och det skulle jag också kunna tänka mig.
Jag har inte kommit igång med någon ny bok sedan jag avslutade Millenniumserien för ett par dagar sen.
Alltså är det dags att snart börja läsa något nytt.

Ser fram emot den uppkommande helgen också. Det är återigen långhelg, inte för alla, bara för skolbarnen i Fairfax County . Skolbarnen är lediga på måndag och tisdag därför att lärarna har planeringsdagar. JAG tycker det är skönt. Lika skönt som Karolina tycker att det är. Skolornas fritidshem är öppna som vanligt så det gör att det är lättare för arbetande föräldrar vid lärardagar.

Uppkommande helg har jag verkligen lust att åka in till Washington! Jag känner SÅ för att gå därinne och insupa atmosfären. Efter tisdagens installation är jag nog lite nyförälskad i min stad, så det gäller att smida medan järnet är varmt.
In till DC alltså, strosa omkring, kanske besöka något museum, äta på något ställe.
Ja, det vill säga om vädret är någotlunda milt. FÖR—allvarligt-- det finns knappt något värre ställe en blåsig vinterdag än på the National Mall i DC. Där ligger vinden verkligen på. Hutter.

Men, first things first:
Kvällen bokklubbmöte--- JAG har ingen aning om vilka böcker jag ska föreslå ikväll. Först tänkte jag föreslå Stieg Larsson som ju nyligen blivit översatt till engelska, men eftersom jag just läst hela den triologin så känns det liksom noll lockande.
Vad tycker ni??
Vad läser ni?
Lättsamt? Tyngre?
Jag är idel öra!

Ha en fin torsdag önskar en, faktiskt, trött Yours Truly!

Så stort!

Aldrig har väl Washington DC tett sig stoltare än igår!
Aldrig har väl JAG varit stoltare att bo i denna stad där nu världshistoria har skrivits!
Aldrig har väl monumenten och de mäktiga byggnaderna inne i Washington sett vackrare ut!




Vilken dag det var igår.
Jag satt med en jublande glädje i bröstet hela dagen!
Det gick inte att slita sig från TVn.
Jag var förtrollad av ögonblicken, förtrollad av den stad jag numera kallar mitt hem, förtrollad av Barack Obama!
Förtrollad av allt!

Vintersolen lyste över staden, andedräkten rök ur allas munnar. Kylan var påtaglig!


"Min" stad med miljoner besökare!

Rekordmånga besökare inne i staden. Det sägs att det var 1,7 miljoner människor på the national mall. OCH, det var bara på ”mallen”(den stora parken inne i Washington). Runt paradrutten stod det ca 400.000 och hurrade och hurrade och gladdes över presidenten då han for, och GICK, från Capitolium till Vita Huset.
Vilken dag!
Vilken glädje!

Det är omöjligt att inte känna av tilltron och glädjen här i USA i dessa dagar!
Visst, Obama är ingen mirakelgörare, men han är sinnebilden av förändring.
OCH, kan det bli värre än vad det har varit?
Jag tror inte det.

Förresten, det är väl en glädje och tilltro över hela världen.
Kan man inte se det så som att hela världen fått en ny president?

Hurra för oss!


Vilket ögonblick!! Presidentparet dansar till "At Last" på den första presidentbalen unger gårdagskvällen. Och Beyonce...SÅ bra!!
(ingen vidaree bildkvalitet, tyvärr)

********************************************************************************

Som jag berättade här på bloggen igår så har jag faktiskt varit på en Inaugrual bal. Det var 1993 då Bill Clinton svors in.

Det var stort och spännande! Otroligt spännande.
Vår bal ägde rum på the Union Station,the Mid-Atlantic ball, och visst var det en lång väntan på att Bill och Hillary skulle dyka upp. Presidentparet har ju x-antal baler att besöka under installationskvällen...
Men, Clintons kom!!! Bill talade! Han och Hillary dansade till "Someone to watch over me” som Manhattan Transfer sjöng , och Bill Clinton spelade saxofon.
En kväll att minnas.

Vad jag minns är trängseln, alla balkklänningar och stämningen!
OCH jag minns att vi kom till balen vid 20 tiden, men Clintons kom inte förrän klockan 23:30.

På the Mid-Atlamtic ball på Union Station.


SÅ ung...


Bill och Hillary kommer äntligen till balen!

Så här såg jag ut. Så här såg vi ut...Annika, 26 och Peter , 27...
SÅ länge sedan...and we were not even married... ;-)


Bonusbild från en annan större tillställning...Så här såg vi ut...waay back then!!

MEN, nu har vi iallafall en ny president.
EN ny era har tagit sin början!!

Ha en fin onsdag!

This Week: CHANGE!!!

Today's the day!
Today is O-day!

Today is Inauguration day! The day!
Change!
We can do it!
Yes, we can!

History will be made today at noon!
It is BIG!
It is special!
it is HUGE!

I might cry!
Even though I will not be downtown with a crowd of at least a million people. I will not be there. But still...
I will be there, if not physically.
But I'll be there...
In my mind.
In my heart!

Never, ever has a US presidential inaugruation touched me this much.
Not ever.
Not even when my favorite president Bill Clinton got sworn in. And, I was even there...
No, not at his inaugruation at the mall, but I was (and Peter was, and his sister was and Keith was) at one of the official balls downtown that night!
Special.
Maybe I'll post a pic from that evening.
Tomorrow.
Not today.

It is a big day!
Bring the champagne.
Let's celebrate!

Change!
Today!
Finally!

Enough said!

Fort och fel...F'låt!!

Sorry, sorry, sorry alla ni som prenumerar på mina inlägg genom RSS och andra bloggservice sidor.
Jag satt och skrev morgondagens inlägg här på min sida, och VIPS så låg det ute på bloggen. En hel dag för tidigt.
Jag tog bort det igen. NI får vänta med att läsa det tills imorgon. Det är menat att gå i tryck då!

Ibland är blogger så opålitligt. Oftast skriver jag alla mina inlägg i Word, men det gjorde jag inte med morgondagens inlägg...DÅ'RÅ!!
OCH ja, ni ser ju hur det går då!

Fort och fel...
GAAAH!!!

Kan iallafall berätta att det snöat till och från hela dagen idag. Om det ligger kvar?
HA, svar: NEJ!!!

Ha en fin kväll, och NATT, så hörs vi imogon...

Hälsar Yours Truly med den slintande handen!!

Blandad kompott.

God Morgon!

Hoppas att er helg varit bra.
Här är det långhelg som gäller. Idag är det Martin Luther King Junior Day, så alla skolor är stängda och många har ledigt från sina jobb. Iallafall dom som jobbar inom stat och kommun.

Imorgon håller skolorna också ledigt för då är det ju dagen D eller dagen I som i Inaugruation. Det är ju imorgon som Obama svär presidenteden här i Washington DC. Imorgon tar han över och blir därmed världens mäktigaste man. Men, man kan ju inte låta bli att fundera över HUR det ska gå för honom...
Han får ta över ett inferno. Ett land som är kört i botten, en ekonomi som närmar sig en depression, krig och en värld som har mycket kvar att önska. Det är bara att hoppas, och TRO, att Obama och hans starka regering ska kunna reda ut detta tilltrasslade nystan som kallas USA, och inte bara USA, utan delar av övriga världen också.
Man kan lugnt säga att Obama tar över ett land som missköts på det allra sämsta sätt under åtta långa år.
Men vi ska ha TILLTRO!! Och HOPP!!
CHANGE!
We can do it!

Helgen har gått i kylans tecken. Kyla ja, men ingen snö! Inte minsta lilla flinga ids falla över oss trots enorm kyla. Det är trist.
Jag var ute på golfbanan och plåtade i fredags. Det var -13 då jag gick ut, men i blåsten som rådde därute var det betydligt kallare. Och, precis som så många gånger förr här i Washington fick jag känslan av att befinna mig på kalfjället. Just så kallt och hemskt kan det vara här när vinden ligger på. Kylan är av vass, rå och hård sort.
Bilderna talar inte om hur kallt det var. Men här är iallafall ett par foton.




Kylslaget till max alltså.
Fast, alla ni som känner mig, och/eller har läst min blogg ett tag vet att jag gillar kyla.
Jag har sagt det förr, men jag säger det igen; hellre kyla och klart väder, än 7 grader varmt och dimma. Det är vinter, och då SKA det vara vinter. Basta!!

Frusen som en isbit...

Den här helgen har jag också läst ut Stieg Larssons tredje, och sista bok, i Millennium-serien.
Jag började läsa den första boken, "Män som hatar kvinnor" i november. Den boken slukade jag. Jag förstod så VÄL vad alla prisade när som så lyriskt talade om Stieg Larsson.
Omedelbart började jag läsa bok två, "Flickan som lekte med elden", och den fick jag kanske kämpa med lite mer. Jag tyckte inte den var lika bra. Bok tre, "Luftslottet som sprängdes", är ju en ren fortsättning på bok två så den var inte alls svår att komma in i.
Men ändå...Jag har fått kämpa en del med den. Jag tycker helt enkelt inte att tvåan och trean håller samma klass som ettan gjorde. När jag läste första boken tyckte jag, och TYCKER, att den var ett mästerverk!!
Jag kan inte säga att jag tycker det om bok två och tre. Dom tappade lite av ettans magi. Fast visst, bra böcker. Absolut! BRA flyt i dialog, och vilka detaljbeskrivningar! WOW!
Han kunde verkligen skriva, och han kunde förtrolla sina läsare. Stieg Larsson kunde till och med förtrolla en sån som jag---en deckarhatare.
Ni som har läst Millenniumböckerna, vad tyckte ni? Vilken var bäst? Vilken var sämst?

Nu ser jag fram emot filmen! DET ska bli verkligt att kul att se Sveriges skådespelarelit i dessa filmer.

En skön helg har det alltså varit. Från fredagens Cosmos och middag ute, till lördagens middag hos svärföräldrarna till söndagens middag som kokades i min "slow cooker"...
Många goda middagar. Friends på DVD, kryssningslitteratur och kyligt ute...
Najsigt.

Ha en riktigt fin måndag var ni än befinner er i denna stora värld!

Show and Tell: Längst under...

Strandmamman har valt ett svårt tema idag. Åtminstone tycker jag det är svårt.
Temat för dagen är ”Längst under”.
Så, låt se...längst under...

Längst under i mitt undermedvetna kanske?
Dit mitt vakna medvetande inte hittar. Vad finns där?
Vill jag ens veta det?

Längst under, som i Down Under, som i Australien och Nya Zeeland och Antarktis kanske?
Japp, alla tre tillhör mina drömresemål.
Men det visste ni ju redan.

Här är en låt sjungen av Men at Work, och låten heter just ”Down Under”. Jag gillar den verkligen, och naturligtvis ligger den på min iPod.
SKÖN!!!





Vad är mer ”Längst under”?
Jaa...i byrålådorna finns det nog en del smått och gott som borde rensas bort, så att nya saker kan hamna längst under.

Aha, längst under i min bokhög i mitt sovrum ser det ut så här.



Jag äger så många böcker, och bokhyllorna i huset är numera knökfulla (har bokhyllor i sovrum, vardagsrum och källare—gillestugan).
Min dröm är att en dag få inreda ett bibliotek. Det kommer att ske den dagen vi flyttar härifrån och in i ett större hus.
Jag hoppas att det blir realitet en dag, och att den handlingen inte ligger längst under.

Längst under börjar låta så konstigt när man sagt, och tänkt på det, länge: längst under, längst under, längst under...
Men så är det ju med alla ord. När man sagt och tänkt på orden ett tag så börjar man nästan fundera på om det är ett ord eller inte eftersom det klingar så väldigt märkligt.

Längst under i mitt trevåningsradhus ligger källaren med sin gillestuga, toa och förråd och tvättstuga. Längst under i källarförrådet har jag ingen aning om vad dom döljer sig.
Japp, även där vore en rejäl utrensning att önska.


Det om det...
Det är svinkallt här. Vi befinner oss under en sträng köldknäpp. Jag tycker det är rätt skönt, så länge det inte blåser.
Ingrid och jag var ute och gick en timme igår, så skönt, men SÅÅÅ bitigt. Vi var ordentligt påklädda så vi frös inte ett dugg.
Men Hey, en tjej från Sverige och en tjej från Bayerska alperna BÖR veta hur man klär sig i vintervädret.
Idag, fredag är det ännu kallare än igår. Jo, Ingrid och jag har sagt att vi ska ta en liten tur idag också. Som sagt för en tjej från...

Annars är det BARA Obamas insvärning (Inaugruation) som gäller i press och media just nu. Tidningarna siar om vädret på tisdag. HUR månde det bliva? En sak vet dom, att det blir kallt. Men blir det, himmel och pannkaka, månne SNÖ?????

NU önskar jag er en FIN fredag!


På listan idag har jag lagt till några nygamla fredagsbloggare som vill vara med igen! KUL, tycker jag!
OCH, jag hoppas att detta är denna lista är UP TO DATE, att ingen är glömd. ISÅFALL---SÄG TILL!!!! Jag vill att alla medverkande ska finnas med på listan.
OCH, om just DU känner att DU vill vara med från och med idag, eller nästa vecka, så säg tilll så hamnar du också på listan!!

IDAG, om en stund, ska vi hämta hem Volvon! Jag är inte längre billös i Reston!! YIIIHAAA!!

Nilla,
Simone,
Desiree,
Annika,
Anne,
Petra ,
Millan,
Anki,
Marianne ,
Victoria,
Cecilia,
Leopardia,
Strandmamman
Jemaya
MiaD
Lena
Erica
Marie

NYGAMLA fredagsbloggare!!
Saltis
Lia
Marina

NY fredagstjej!!
Jennie

Ditt och datt...

Torsdagen gryr kall över Washington.
Staden, och stora delar av detta stora land, befinner sig just nu under en riktig köldknäpp.
Visst, det är iskallt, men inte en gnutta snö. Inte minsta lilla flinga ids falla över oss.
Min dotter önskar och hoppas och VILL att det ska snöa (jag med), men dottern tar det ett steg längre.
Hon sover med nattlinnet ut och in, hon spolar ner isbitar på toaletten, hon ställer ut en skål med is på trappan och hon går baklänges upp och ner för trapporna. Allt detta för att blidka vädergudarna.
Undrar just om dom alls kommer att lyssna denna vinter?

Igår kom så den fotobok som jag beställde för en vecka sen! OCH, gissa om jag är nöjd!
Det är något mycket tillfredställande att se sina bilder i en bok, tryckta på tjockt, glansigt papper...Otroligt kul faktiskt. Lite av en ego-boost, och sådana behöver vi ju alla då och då.
Nu ska jag skicka boken vidare till Sverige, till min älskade släkting. OCH, efter att nu ha sett denna bok i tryck vet jag att jag kommer att fortsätta använda mig My Publisher. Jag är mycket nöjd!




Karolina är en lycklig flicka idag också! Hon skrev ett fan-mail häromdagen till en av sina favoritförfattare. Författaren heter Marissa Moss och hon har skrivit dom så populära Amelia böckerna. Igår kom svaret från Marissa. Marissa hade skrivit så trevligt och uppmuntrande till Karolina, och hon sa att hon verkligen skulle ha Karolinas ideer i åtanke för kommande böcker.
VAD trevligt med en författare som svarar sitt unga fan så fort. Mycket trevligt, och Karolina är i sjunde himlen. Tänk vad ett litet snällt mail kan betyda!




Och American Idol har sparkat igång igen. Vi är nu inne på säsong 8. Det har tillkommit en domare, Kara Dio Guardi. Hon är singer/songwriter och totalt okänd för mig.
Ännu så länge vet jag inte vad hon tillfört programmet. Faktiskt inte, men det kanske märks mer sen?
I första programmet verkade det mest som om hon ville visa oss att HON själv har en herrans fin röst också. Kalla det gärna "show-off".
Vad jag vet har Paula aldrig gett oss något smakprov på sin röst. Fast, Kara tyckte nog att det var nödvändigt att vi skulle få höra just hennes röst...då'rå...
Jaja, just nu är det auditions som gäller, och det är både kul och trist. Jag tycker att det är för mycket auditions, och för mycket koncentration på dom som inte KAN sjunga. Nuff of that...

Och nej, mina kära vänner och läsare, jag har fortfarande ingen bil...
It's starting to get BORING and OLD!!

Ha en fin torsdag!

Datorer och lite annat.

Morning på er alla läsare!

Fortfarande billös i Reston. En handikappande känsla i detta bilburna land.
Vi står oss ganska slätt med en familjebil just nu. Jag får planera in mina dagliga inköp och förlita mig på att snälla grannar ska köra mig till affären, och till andra ställen som jag kanske behöver ta mig till under dagen.
Den snälla Ingrid ringer mig så fort hon ska ut och köra någonstans. Det uppskattar jag mycket, men jag saknar min egen kärra.
Jag är glad över att Karolinas skola ligger inom gångavstånd så att hon åtminstone kan gå hem själv efter skolans slut. När hon gick i låg och mellanstadiet låg den skolan så pass långt bort att jag lämnade och hämtade varje dag. Bra att det inte är så längre.

Tur iallafall att jag har min kära Vaio att släpa runt på under dagarna. Vaion gör mig sällskap då jag viker tvätt (lyssnar på Sveriges Radio), Vaion gör mig sällskap då jag stryker (Ring så spelar vi), Vaion spelar ljuv musik medan jag städar och svär över den tråkiga uppgiften.
TACK och lov att jag har min dator.
Igår då jag gjort klart ovanstående trista uppgifter passade jag på att kolla in lite TV över Vaion också...Just det; SVT såklart...
What else is new, right?
Jag klickade av någon anledning mig fram till “Fråga Doktorn” och fastnade sedan framför det programmet. Det var så trevligt och bra att jag fick mersmak.
Gillade både programledaren, doktorn och gästartisten, Tomas di Leva.
Tomas di Leva. Jag har aldrig direkt gillat honom förr, inte ogillat honom heller för den delen. Inte alls. Men igår fick jag upp ögonen för honom eftersom han var gäst hos ”Fråga Doktorn”. När jag tittade på honom, och hörde vad han hade att säga slog det mig att han måste vara en fantastiskt klok och fin och SNÄLL människa. Hela han utstrålar lugn och harmoni, och han har en sådan behaglig röst.
Jag kan lugnt säga att jag blev nyfiken på Tomas di Leva efter programmet. En mycket speciell människa.
OCH, ett mycket bra program måste jag säga!

Som sagt, tack och lov för Vaion som snabbt som ögat tar mig till Sverige, och sen lika snabbt hit igen.

Nu för tiden är det inte lätt för dom personer som ingen dator har. Jag tänker främst på alla äldre (men även andra som inte har en egen dator i hemmet). Det mesta görs ju online i dagsläget. Hur gör alla äldre då som säkerligen inte har dator i hemmet, eller ens baskunskaperna hur man tar sig ut på nätet?
Nog är tekniken underbar, men för en person som inte KAN måste det vara fruktansvärt frustrerande.
Min egen 90 åriga mormor är ett typexempel. Hon har ingen dator, hon skulle aldrig klara av att ta sig ut på nätet, än mindre skriva ett e-mail eller surfa runt. Ändå är det så mycket som man numera ska ta hand om över nätet.
Läste att i Stockholm köper man numera bussbiljetter över SMS. Hur gör den personen som ingen mobil har?
Hur skulle min mormor göra?
Vi som kan rycker på axlarna och tycker att---det är väl inget märkvärdigt, det är lätt fixat. Knappast, skulle jag säga.

Tekniken går framåt med raketfart. Undrar just hur det ser ut när jag är 90? Om jag nu får leva så länge.
Förmodligen kommer jag att stå där lika oförstående som min mormor är idag.
Jag kan lugnt säga att jag känner för, och känner med, alla äldre som står utan både dator och mobil. Bara att kolla TV i dagsläget kräver sin man och kvinna. Det gäller att veta vilka kanppar man ska trycka på, och vilka fjärrkontroller som ska användas. och dess kunskaper.
Jag förstår alla som tycker att det snurrar lite väl fort...

Önskar iallafall er som just nu läser HÄR att ni ska ha en fin onsdag.

This Week: Winter...

Morning!

Winter time!
Lovely!
I don’t mind cold weather and I actually wish for temps in the 20’s. ALL winter long!
It is very refreshing, in my opinion.
AS long as it isn’t windy I have zero problems with cold days.

Karolina wishes for snow. So do I!
Karolina wants to have snow days. She wants to have some days off from school and I guess I cannot blame her.


Can we get some of this now, please? (pic from January 2008)


Snow days (meaning having time off from school and work); that is an American phenomenon. Something that I could NOT believe existed when I first moved to the US.
But, they do exist.
It does not take much for the school systems to close. I thought it was quite ridiculous in the beginning, and then I changed my mind. I don’t think it is AS stupid as I used to think it was.
See, you have to keep in mind that winter tires are not mandatory here, as they are in Scandinavia. Try to drive on just a tad bit slippery road with regular tires. I am telling you; that is NOT fun. AT all!
Then add to that even more snow, and ice…Put school busses into the mix, add some hills and cross roads. Well, I tell you what: you’ll have a MESS!!
Nowadays I can understand, and even appreciate, that the schools are closing on “iffy” days.
Iffy days do not mean RAIN. NO it means maybe sleet that turns into snow.
People FREAK out here when it starts to snow, and they freak when it freezes over on the roads. I freak, too! I do NOT want to go out driving on regular tires when it snows. No way!


Please...(pic taken last January)
Some people, that have four wheel drives, seem to think that they are invincible out on the roads. And ironically, often enough, the cars you’ll see sliding off the road when it snows are SUV’s.
Look, it does not work driving fast and furious even though you have an SUV.

It is so different when in Sweden. People are used to driving in the snow, it is no big deal. But, even though you have winter tires you’ll still need to use caution while driving.
But, I am telling you; not a single person would cancel his or her plans because of an approaching snow storm. No, it is just business as usual.

When I went to school back home, we did not have a single day off due to winter weather. No, we had to go to school no matter HOW much snow, and no matter HOW cold.
Once, we left school in the middle of the day, but that was because the heating system broke down.
Otherwise we just had to suck it up, and it was not even a second thought for us to stay at home. It was un-heard of, and IS un-heard of.

But even though the city freaks out, and people freak out, and schools close, and work places close I still would welcome a snow day, or two, or three, or…

Have a great Tuesday, and let it snow!

En helg i FBs tecken...

Åsså var det måndag.
Åsså gick helgen fort. Igen...

Min helg har gått i Facebooks tecken. Nej, jag har inget konto (och planerar heller inte att skaffa just för för tillfället. Iallafall).
Karolina kom hem från skolan i fredags och frågade om hon ”Snälla, inte kunde” få ett konto på FB. NU hade hon ju väntat SÅÅÅ länge...
OK, sagt och gjort, hon fick sitt konto och lyckan var GJORD!!

”Mamma, jag ÄLSKAR FB!!!”
Jag vet inte hur många gånger dottern yttrade dom orden under fredageftermiddagen och kvällen.
Det dröjde inte länge innan kompisarna började höra av sig (och K hörde av sig till dom) över FB. Det dröjde inte länge innan Karolina hade laddat ner x-antal bilder på sin sida.
OCH, det dröjde inte länge förrän hennes ömma moder hördes säga; Jaja, men du vet att det är MINA bilder som du laddar upp, och allt du lägger upp på FB blir deras (facebooks) egendom.
Karolina tyckte inte att det gjorde något. Alls. Det kanske det inte gör heller. Jag menar, jag lägger ju upp bilder på den här bloggen hela tiden, och egentligen vet jag inte var dom hamnar heller.
Jag gissar att det är risker man får ta när man lever ett cyberliv med blogg och FB.

På Karolinas sida kan man se en massa ”flair” och tester och allt annat kul man gillar när man är i den åldern.
Karolina frågade mig, när vi satt här vid varsin laptop under helgen, om jag var på hennes FB sida just då?
- JA, sa jag...
-Men Mamma, gå HÄRIfrån!
-Nej du, sa jag, jag kommmer att stenkolla din sida. Det är smällar du får ta nu när du ligger ute. Jag lovar att aldrig skriva något eller göra något på din sida, men jag kommer att hålla koll.
Så blir det, jag kommer att hålla koll.
Take it or leave it. Liksom.

Jag har inget lust att skaffa mig ett konto. Faktiskt inte. OM jag mot förmodan skulle göra det så säger jag till, men just nu känns det som ”tårta på tårta”, mycket eftersom jag har den här bloggen.
MEN, maken skaffade konto igår. OCH OJ vad det sysselsatte oss bägge två. Peter på FB. Jodå, jag erkänner GÄRNA att det är jättekul att gå in på hans sida och kolla, tihi!
Så nu har två familjemedlemar konto, och den tredje håller koll.
Det passar mig utmärkt.

Idag är det svenne-frulle, den första efter helgernas uppehåll.
Jag får skjuts till frukosten av den snälla Ingrid (Ingrid är mycket riktigt tyska och inte med i svenne-gruppen). Saken är nämligen den ATT JAG HAR INGEN BIL!! Nej, Volvon är på verkstaden för ett tändningsfel sedan i torsdagskväll. Attans vad trist det ÄR, och attans vad handikappad man känner sig UTAN bil. Vi får tillbaka bilen på onsdag igen, men fram till dess kommer jag att framleva mina dagar helt utan hjul. Det är annorlunda, och inte helt lätt i detta land.
Undrar om detta är början till en radda problem med vår s-60 från 04? Undrar om bilen är på väg att bli en SUNKvolvo?
Framtiden får utvisa. Isåfall blir det den andra SUNKvolvon i min familj. Min bror Gunnar är också ägare till en SUNK.
Alla verkar överens om att Volvo inte längre är den kvalitetsbil den en gång var...Trist, men sant...
Så himla trist eftersom man är stolt över både Volvo och Saab när man bor här i USA.
Men, ja ja...

Ha en bra måndag önskar jag er, alla mina läsare!!

Show and Tell: Förändringar....

God Morgon!

Idag är det fredag (igen) och Show and Tell (igen).
Det är Strandmamman som håller i dirigentpinnen den här månaden, och idag står ”förändringar” på tapeten.

Förändringar sker hela tiden. Vi blir äldre, våra barn växer upp och förändras. Min en gång så släta persikohy är numera fylld av rynkor som går som ett nätverk från ögonen. Mitt hår grånar mer och mer alltmedan jag förändras alltmer till en medelålders kvinna (NEEEEEJ, jag är ju bara 26 år ju!! Vänta, vad hände?? Det är ju fortfarande JAG, som är som en 26 åring i allt jag gör, ju. JU!!)
Men förändringen har gjort att mina knän värker alltmer, det knakar oroväckande i lederna när jag går upp för trappor. Värk är en förändring.

En baby blir stor på nolltid---förändring.
Först har man en liten hjälplös unge, och vips har man en 12 åring som är tuff och självgående.
Förändring.

Höst blir till vinter som blir till vår som blir till sommar.
Förändring.
Hela tiden.


Sommarstugan vid sundet i vinterskrud....

Förändras till...

...detta i sommarskrud...

En mormor flyttar från sin gård in till stan.
Förändring.
Någon älskad får förändran i cellerna...
Förändring.
Förändring för ALLA.
Alla närståendes liv förändras som genom en kastvind.

Förändringar sker hela tiden. På gott och på ont.
Och, vi kan inte göra ett dugg åt så många av dom.
Bara titta på.
Följa med.
Acceptera. Gissar jag.

Här hittar du fler fredagsbloggare!

Nilla,
Simone,
Desiree,
Annika,
Anne,
Petra ,
Millan,
Anki,
Marianne ,
Victoria,
Cecilia,
Leopardia,
Strandmamman
Jemaya
MiaD
Lena
Erica

Nygammal fredagsbloggare som hoppat på igen!!
Marie

Alla som vill får vara med!! Om JUST DU känner för att delta så hojta till så länkar jag (eller någon annan fredagsbloggare) upp dig!

Ha en BRA fredag!!

Väder och Friends...

Morrn, morrn!!

Den där krypande, råa kylan fortsätter att plåga oss.
På den amerikanska östkusten är det regn söder om New York och snö norr om den stora staden.
Gissa var jag skulle vilja befinna mig?
Just det. Norr om.
Möjligtvis KAN det klarna upp idag.


Jag är verkligen en vinterälskare. Dessa blöta, råa vintrar är inget för mig. Nej, hellre då vita, kyliga och frostiga dagar med flera minusgrader. That is right up my alley...
Men nu bor man ju då händelsevis utanför DC i norra Virginia och då är dessa vintrar vad som erbjuds. En och annan snöstorm brukar det bli per år förstås, och till dom stormarna hör att hela Metropolitan Washington DC klappar ihop totalt. Det kan vara oerhört frustrerande. OCH mysigt...

Just nu är media helt uppfyllt av Obamas insvärande som president den 20 januari. Media vältrar sig i ”tänk OM” scenarion.
Vädret är EN stor ”tänk OM” faktor...TÄNK om det blir SNÖ!?! VAD händer då?
TYP.
Hursomhelst förväntar vi oss rekordmånga besökare på the National Mall och i hela DC om mindre än två veckor. Alla vill ta del av detta historiska ögonblick. Det talas om 4-6 miljoner människor...det blir...trångt.
Jag kommer inte att åka in till stan. Varenda större väg kommer att vara avstängd. Tre stora broar från Virginia in till DC kommer helt att stängas av, och för att komma in till stan måste vi ju över Potomac floden.
Nej, bäst att stanna ute i förorten och se detta historiska ögonblick på dumburken istället.
Jeeez, vad trist jag låter. Jag hör det själv, men faktum är att jag tror att det blir ogörligt inne i DC med folkmassor och säkerhetskontroller.
Men det är en stor dag som ligger framför oss. Historia kommer att skrivas! Vi kommer att GLÄDJAS!!!

Läste idag att flera resorts i Florida, och andra ställen, (liksom skidorter i West Virginia och PA) har extra fina erbjudanden för oss som bor i DC, Maryland och Virginia. ”FLY FRÅN DC” special erbjudanden. Det är många som vill sticka från staden när den ska intas av en hel värld.
Jag stannar gärna kvar...Fast jag håller mig i ”the burbs”.

En av mina klappar den här julen var ”Friends” boxen...
Denna underbara sit-com som jag älskade så mycket medan den gick på TV under åtta säsonger. Nu har jag vartendaste avsnitt på dvd och vi avnjuter avsnitt efter avnsitt.

Karolina har blivit ett stort fan, och det gläder mig!
Hon gillar rollfigurerna lika mycket som jag gör, och hon ber ofta att vi ska titta på ett avsnitt, eller två, eller tre, eller...
Det är verkligen underhållning för alla åldar.
Precis som med SATC så tycker jag att Friends också förmedlar en varm och innerlig känsla av äkta vänskap.
Jag är så glad över denna julkapp!

Nu önskar jag att ni alla ska ha en FIN torsdag!

Gillar!

Morning!

Först och främst; Tack för alla er kloka, långa och genomtänkta kommentar angående Facebook, och Karolina, igår.

Era åsikter och tankar fick mig verkligen att tänka efter. Faktum är att era kommentarer fick både mig och min (envise) make att fundera. Mycket och länge.
Detta är vad jag älskar med bloggen, och bloggar, att vi kan stöta och blöta våra funderingar, och få andras vinklingar på våra, ibland enkelriktade, tankar.
Karolina fick vatten på sin kvarn också då hon kände att hon hade (nästan) er alla på sin sida.
Antagligen blir det nog så nu att den lilla fröken får som hon vill.

Jag är innerligt glad och tacksam över att vi tre kan prata om allt. Karolina berättade vid middagsbordet igår att flera skolkompisar föreslagit att hon borde skaffa ett Facebook konto under ett falskt namn. Karolina hade så sagt att hon inte ville gå bakom ryggen på sina föräldrar, att det var fel.
Atta girl!!

Igår var det kallt, regnigt och totalrått hela dagen. Det var som om den fuktiga kylan kröp in överallt.
Det var som att man inte fick upp den inre termonstaten hur man än försökte. Jag drack tekopp efter tekopp igår, och sen började jag dricka buljong. Allvarligt talat tror jag att buljong är den bästa medicinen för den inre termostaten. Man blir all warm and fuzzy inside.

Inspirerad av Anne i Oregon satt jag med ett projekt hela dagen igår. Jag kreerade en fotobok på My Publisher. Anne skrev om detta i somras, tror jag att det var, att hon gjort en fin fotobok.
Igår fick jag äntligen ändan ur och skapade min egen bok i bild och text.
Boken är en present till en älskad släkting. Den bör anlända här hos mig om någon vecka. Jag måste själv se den innan jag skickar den till norden. Spännande!!
Att skapa boken var roligt, inspirerande, tidskrävande och lätt. Det måste vara lätt, jag är inget datorsnille alls, så minsta lilla problem gör mig jättenervös. Glädjande nog var detta ingen match för mig.

Jag hoppas att ni alla har en fin onsdag!

This Week: Thoughts

All right...
Now it is time.
Time to turn things around.
Stop eating so darn much.
Stop drinking the julmust (Swedish Christmas soda that I am a sucker for).
Stop the insanity.
From now on it is the new healthy life that lies on the path ahead.
My path ahead.

It is time for the Power Walks again, and for the Wii fit.
I’ve got a gift for Christmas---Jillian Michael’s workout---on Wii. Now it is time for Yours Truly to try it out.
And, maybe, maybe, maybe see some results?
Now it is time for me to start cranking up 14.000 steps every day (as I did before the crazy holiday season had started).
I have not stepped on the scale since early December, but I am sure it is not going to be fun once I see the result.
Not at all.
SO, I’d better be a good girl now…
Better. Be. Good!!
And that was all about that subject.

Now on to the next subject:

Karolina wants to sign up on Facebook. Peter and I say no. Karolina claims that “SOOO many” of her friends have facebook accounts, and they do (I have checked).
But, I feel like it is too early to start using Facebook when you only are 12. What do you possibly have to post? Post to friends you see in school everyday anyway. Maybe I am simply old-fashioned, maybe I don’t understand.

What do you think? Is a 12 year old too young to be on Facebook? Or is it just right? IF we let her sign up for an account once she turns 13 then it means that Peter and I have to sign up as well. Sign up just to keep an eye on the actions on her web-page.

I had an account on Facebook once, but I dropped out. I did not see the point.
At all.
I signed up when the “entire country” of Sweden signed up, before Facebook was such a hype here in the US.
Now I am toying with the thought of signing up again, but I simply don’t know how I feel about it.

Facebook users, what do you think??
Fun?
Or, over-rated? (As I thought it was the first time I signed up).


I have this blog that connects me with so many people, and I have my e-mail. Do I really need Facebook, too?

Have a great Tuesday!!

Nu är glada julen slut, slut, slut...

Nu är julen slut.
Sötebrödsdagarna är över.
Oxveckorna ligger framför oss.
JAPP, så det är...

Här i USA uppmärksammas ingen Trettonhelg. Från och med idag är det både skola och jobb som gäller.
Snipp,
Snapp,
Snut,
Så var julen slut...

Jag ska plocka ner varenda julpinal, inklusive slänga ut granen idag. Ja, det är ett hästjobb, och det kommer att ta mig hela dagen.
Visst, jag gör det med blandade känslor, men mest ska det nog bli skönt.
Dock, hemmet kommer att se väldigt dyster ut när allt mys-pys är nedtaget. Det kommer att kännas tomt, mörkt och trist. Och till en början kommer mys-faktorn att saknas i mitt (annars) mysiga hem.

När jag var liten kunde det ibland hända att jag grät när julgranen kastades ut. Det kändes så sorgligt och så definitivt.
Numera kan jag faktist tycka att det är lite skönt också. Juldekorationerna och granen har gjort sitt för den här gången.
Jag var på Target i helgen och köpte ännu en stor låda i plast där jag ska stoppa ner pynt och ljus. Jojo, nog är det så att samlingen växer för varje år. Det är ju så svårt att låta bli att köpa...
SÅ, nu har jag fem stora plastlådor som ska stoppas proppfulla med prylar...
FEM.STORA (Och.Jag.Menar.Stora).LÅDOR.

Första dagen på vårterminen är det också. Minns ni hur det var att börja skolan efter jullovet? Det var tungt, och man hade svårt att sova på natten. Samma sak gäller än idag. Karolina hade svårt att somna igår...

Ny termin, nya LÄXOR.
Förresten, samtliga lärare på skolan hade gett läxor över lovet. Så funkar det här, inte mycket man kan göra åt den saken mer än SUCKA.
Alla aktiviteter drar igång den här veckan. Japp, julen är definitivt ett minne blott. Välkommen vintern! Nu kan vi bara hoppas på en massa snödagar...

Ha det så gott allihopa! Många av er firar Trettonhelg och jag hoppas ni har det mysigt...

Nä, bäst att sätta igång med hästjobbet. NU!!!

Nyårsafton 2008! New Year's Eve 2008!

Här kommer fredagens andra inlägg...

(OM du letar efter fredagstemat, och inte vill se nyårsbilder ;-) så ligger "show and tell" under detta inlägg)

Med bilder från nyårsfesten härhemma hos oss!

Vi firar alltid nyår med våra trevliga grannar! Vi kan skatta oss lyckliga som är omgivna av goda grannar som tillika är GODA vänner!
Häng med och kolla!!

We're always celbrating New Year's Eve with our good friends and neighbors, a wonderful and FUN tradition!
Check it out!


Årets sista bild av julgranen.
Probably the last picture of this season's Christmas tree...


Gästerna kan komma!
WE are ready to welcome our guests!

Jag fixade iordning en välkomstdrink som vi bjöd gästerna på, en GLÖGGMARTINI!! Stor succe!!
Jodå, jag hade gjort den EXTRA stark ;-)

We started out with a welcome drink, a glöggmartini. Success!!

Vi hade massor med mat, och det var alls inte betungande eftersom det var knytis som gällde.


Richard, Peter och Keith.



Ingrid, jag och Sara.

Så vi började med att äta mat och dricka gott, och mingla.
Peter hade sedan ordnat en playlist på iPoden med riktigt BRA kick-ass dansmusik. OCH dansade gjorde vi! Alltid LIKA KUL!!

We started out eating loads of good food (it was a pot-luck party, perfect). Peter had created a kick-ass dance music playlist on his ipod, and we were all dancing like crazy!!


Marty, Sara och Richard tar det lite lugnt i sofforna.
Marty, Sara and Richard are chilling.


Richard och Jorge. Richard hade fått tröjan av sina elever (Richard är proffesor i engelska) och hand undrade hela kvällen hur HIPP han var, och hom han skulle ha skjortan hängnade utanpå...

Richard is wondering whether his sweater (that his students gave him for Christmas) is hip or not?


Varje år är det tradition för Peter, Keith och Richard at hitta på en ny dans. Detta år var killarna galnare än någonsin och vi andra skrattade så vi grät..
Don gode Dr T (Richard) är i de lägre 60 åren, men vem kan gissa det?

Every year it is a tradition for Peter, Keith and Richard to create a new dance on New Year's Eve. Same procedure this year...
We were dying laughing!




When a picture says more than thousand words...

Så vi dansade och dansade fram till klockan 12 då vi knäppte på TV;n för att kolla in Times Square i NYC. Vi skålade in det nya året och fortsatte sen att dansa ännu mer!





När klockan var 2:30 ramlade Peter och jag isäng. Trötta, men så nöjda övet att festen var it så lyckad!







Nu önskar jag er en fin fredag!
Have a good Friday today!! I am about to go to the mall and take advantage of all the sales!