Show and Tell: Om jag vann en miljon skulle jag...

Godmorgon!!

Det är sista fredagen i september månad, och därmed Olgakatts sista fredag som värdinna.
TACK, det har varit så roliga ämnen att bita i.
VET inte vem som tar över i oktober, men det vet kanske Olgakatt?

OM du vann en miljon vad skulle du göra då?
DET är dagens tema.
Ponera att det är en miljon DOLLAR då eftersom jag bor här.

OM jag vann en miljon dollar skulle jag...
Köpa ett nytt hus, tror jag.
Det skulle inte vara jättestort, och inte brackigt (DET är inte min stil). Men, det kunde gärna få ligga på strandkanten vid en av sjöarna här i Reston.


Holy Moly, nu går tankarna dit de INTE får gå!! TILL alla de bilder JAG har från Lake Audobon på min hårddisk. Gode tid, detta är inte bra för mitt hjärta...
Denna bild från nätet....GAAAAAHHHH!!!!!!

I och med det har vi nästan bränt 1 miljon dollar. Jag har inte så mycket pengar kvar sen, men å andra sidan är huset betalt.
Fast, å andra sidan är fastighetskatten SAFTIG!!!!
EGOtrippade jag skulle också investera (OM det fanna pengar kvar) i en sprojlans ny, FULLY LOADED, skogsgrön Jaguar!




Egentligen skulle jag ju behöva vara mer PK och skänka pengarna till välgörande ändamål, jo jag vet...
Jo, jag hör mitt samvete...Hmmmm....
Ja, jag hör...jag ska använda JAGGA-pengarna till något annat, jag lovar...

Istället för Jaggan skulle jag kunna skänka pengar till Reston Interfaith som arbetar mycket med dem som har det svårt i tillvaron. Hemlösa, arbetslösa, fattiga, invandrare etc...
Jag brukar skänka dem pengar vid jul och Thanksgiving, men i det här fallet skulle de få hela Jagga-summan.

Men huset nere vid Lake Audobon tar JAG. SÅ’re så!!!
Tråkig som jag är lämnar jag inte Reston. Ni vet vad jag sagt, Ego-Annika; JAG FLYTT INT’!!!

Här i östra USA går vi en kylslagen helg till mötes!!
YESSSSS, indeed, so SOFT!!!
Love IT.
Som jag har väntat på detta väder.
OCH nu kan vi nog stänga av AC:n då fukten BÖR vika hädan!

Inget nytt om bilderna ännu.
Idag ska hårddisken träffa ngra Reston-geekar, de blir mitt sista försök innan Kalifornien får ta över.
Jag vågar fortfarande inte tänka tanken ut. Jag vågar INTE tänka på de bilder jag (kanske) har förlorat. HELA tiden förtränger jag tankarna och stoppar huvudet i sanden. Tids nog får jag gråta...

OCH imorrn ska jag ”få” en MacBook Pro 17 tum!!! Yeeehaaa...Mer om det sen!!!

Ha en fin fredag!


Nilla,
Desiree,
Annika,
Erica
Saltis
Musikanta
Inga-Britt
Helena
Olgakatt
Bejla
Jenny
Pettas
Mrs Clapper
Lotta
Ewa
Victoria
Malin
Magdalena

Yours Truly torsdagspladdrar

Godmorgon!

Åh vad jag önskar att jag kvittrande kunde skriva att bilderna är räddade här idagens inlägg. Tyvärr är det så att allt står på status quo.
Peters IT-kille kunde komma in på den ena hårddisken, och den var tom. Troligtvis aldrig använd, trodde han.
IT-killen kunde inte krypta igenom den andra disken. Varför är det så svårt?
OCH varför görs de på DET sättet?
Antar att det är för säkerhetens skull, men iallafall.
IT-killen kunde iallafall rekommendera ett bra ställe i Reston som fixar dylika saker. Jag är ju ganska glad så länge jagt slipper skicka datorn till Kalifornien.
Ja, det är fan i mig inte LÄTT detta. Det är så komplicerat.
SÅ tröttsamt.
Och inte kan jag andas ut på minsta sätt i världen. Sicken vicka...

Nu ska jag snart iväg på svennefrullen. Idag ska tre av oss träffas på Panera Bread i Reston Town Center. I Reston Town Center finns också en Apple- affär. Japp, dit ska jag efter frullen och grilla dem om framtida laptops, och se vad de föreslår.
Jag vet ju dock redan vad jag vill ha, iallafall i stora drag.
MINST 17 inches på skärmen. Jag har helt vant mig vid stora skärmar. SMÅ skärmar göre sig icke besvär---HEJ på er, jag vill inte ha er, småskitar ;-)
En MacBook Pro blir det ju då! OCH, tack vare er och andra vänner VET jag att jag nu inte kommer att installera Microsoft office på nya macen.
Jag kommer inte heller att installera Photoshop igen. Jag litar på att iPhoto ska räcka, och det tror jag att det gör. Jag är ju inte så himla photoshoppig av mig.
Jag är säker på att Apple-människorna är vana vid ovana mac-nybörjare som ska lämna PC-världen. Dock, jag kommer att prisa min gamla Vaio, trots allt. Den nya måste vara minst lika kristallklar som den var. SÅ’RE’SÅ!!

Funderar lite på min artrosdiagnos också...
Inser att jag nu måste bli ännu mer noga med vikten. Den kampen kommer aldrig att sluta i mitt liv. Surt, sa räven.
Jag håller ju på med viktväktarna fullt ut nu, som ni vet. Gillar dem skarpt, men en diet är en diet är en diet...It is the story of my life.

Igår kirrade jag iallafall en väldigt god och närande gryta. Jag fixade den i min slowcooker, eller crock pot.
Meget god, gott folk, och mager och nyttig.
RETAR mig på köttbiten jag köpte. Så mycket fett på det. Det var ju en ”roast” och jag tycker att de borde var magra. Jag fick skära bort så mycket fett och senor innan jag kunde börja tillreda den. Jag har verkligen sjukt svårt för fett på kött, och så har det alltid varit. Mår nästan dåligt om jag får det i munnen.



De vackra gröna pumpaliknande grönsakerna är acorn squash. NÅGON av er som VET vad de heter på svenska???Anyway, här ska ni får receptet...
Propoints: 6.
Portioner: 6

Ca i kilo beef chuck roast. Tror att det är det som kallas rostbiff hemma. Grytbitar funkar för den delen ocksa.
3 palsternackor, slanta dem.
3 morötter, slantas också
Brysselkål efter behag, jag delade mina på mitten
1 rödlök klyftad
1 burk tomatsås, jag körde 800 gram
1 dl rödvin
½ kilo Acorn squash som heter ? på svenska. Har googlat, hittar ICKE dess svenska namn.



Lägg rotfrukterna i botten av din kastrull, eller crockpot.
Häll i vätskorna.
Stek köttet så det får yta.
Lägg sedan köttet på rotfrukterna och tomatsås/vin
Lägg squash och lök på köttet.
KRYDDA på med de kryddor du gillar!
Jag använde salt, peppar, persilade och örtkryddor. Receptet tipsar om allspice, dvs kryddpeppar, men det är inte jag så förtjust i.
Jag säger: krydda som ni vill!



Ner i grytan med hela härligheten...

Sedan på med locket.
Låt stå på low i 10-12 timmar
ELLER
På high 4-5 timmar.
Det går naturligtvis bra att göra detta i en gjutjärnsgryta också på låg värme.

Knock yourselves out!

Enjoy!


Hälsar Artroskvinnan...

Utmärkelse/Utmaning

Godmorgon!

Jag har fått en utmärkelse/utmaning av Karin på Åland som skriver den genommysiga bloggen Pettas. Det är ofta, ofta, ofta som jag skulle vilja befinna mig på ÅLAND, och det tack vare Karin.

Karin skickade alltså den här utmaningen till mig, och i den ingår frågor.
Jag ska svara på de frågorna nu, tänkte jag...

Eftersom jag skriver på Karolinas dator tittar jag efter vad hon har i bildväg (av mina bilder) på sin hårddisk. Det är inte mycket. Jag blandar och ger. Dessa är bara några av de få bilder hon har...Vill gärna ha med lite bilder idag eftersom det annars blir så torftigt. Detta är Junkarsgrund.

Fråga nummer 1: Varför började du blogga?
Jag började blogga för att jag ville att vänner och familj i Sverige skulle kunna följa mitt liv här på andra sidan Atlanten på ett lätt sätt.
Jag har en stor kärlek till det skrivna ordet! Jag har alltid älskat att skriva. I hela mitt liv har jag skrivit.
Jag var duktig på uppsatsskrivning (och svenska överhuvudtaget) i skolan, och fick mina alster upplästa ofta.
Så, att börja blogga föll sig naturligt.
Innan jag började blogga själv hade jag bollat med tanken länge. De bloggar jag började läsa var Linda Skugge, Karolina Lassbo och Ebba von Sydow (då hon modebloggade på Expressen för länge sen). Jag började sedan följa någon privatblogg.

De som verkligen fick mig att öppna ett bloggkonto på blogger var mina svenska vänner i USA. De pushade mig den sista millimetern över blogglinjen.

Att jag började blogga har jag inte ångrat en enda dag. Det har blivit en del av mitt liv, nästan som ett yrke. Bloggen har öppnat en hel värld för mig och jag har skaffat verkliga vänner genom cyberns värld.
Bloggandet är fantastiskt roligt!

Bloggandet har också närt liv i min fotografering. Jag är helt säker på att jag blivit en bättre fotograf genom bloggen.
Just detta att VISA och dela med sig av egenhändigt tagna bilder är en stor kick.
Ibland blir jag förstummad över hur många det är som läser om mitt liv på daglig basis, och hur många av er som kommenterar!
Det är alldeles, alldeles underbart!
NI är bloggens blod och vitaminer!

Fråga nummer 2: Vad har du för mål med bloggen?

Jag skriver här för att jag tycker att det är SÅ roligt! Det är tidskrävande, och jag sitter och filar över vissa ord-och meningar-ett bra tag. Det måste bli bra. Hela tiden. Det blir inte alltid bra, det vet jag, men det är mitt mål.

Jag hoppas att jag genom min USA-blogg har tagit död på många AMERRRKA-fördomar. Vissa (fördomar) har jag nog stärkt, men jag hoppas att jag krossat många fördomar längs vägen också.
Jag skriver inte bara om USA utan även om Stockholm och Svensk-Finland, och jag VET att jag öppnat ögonen för Svensk-Finland hos många läsare. DET är jag jätteglad över.
Jag blandar och ger. Skriver om det som faller mig in. Det är ingen renodlad USA-blogg.


I Stockholm

Igen, kameran, kameran! KAMERAN ger bloggen en extra dimension. Utan mina bilder skulle det vara ganska tomt.



Shit, nu skrev jag om bilderna...och då känns det som ett HUGG i bröstet. Idag ska Vaion hänga med Peter till jobbet och där ska en nyfiken IT-kille ta sig en titt på den. Jag hoppas på det bästa...
Ja, vore jag religiös skulle jag nog be en bön uppåt, eller något...


Såhär mörkt kanske det ser ut för mina bilder nu....

Fråga nummer tre: Vilka bloggar följer du?

Jag följer en hel del bloggar. Många av dem är skrivna av andra USA-svenskar, andra är skrivna av svenskar i Sverige, en del är från Svensk-Finland och andra är skrivna av svenskar i helt andra länder. Det är härligt att följa bloggar, det blir en del av vardagen att kolla in vad ens ”bloggisar” har för sig.
Vissa bloggar kommentarer jag dagligen, andra mer sällan och vissa bloggar följer jag helt anonymt utan att yppa ett ord om att jag läser, shhhh....

Fråga nummer fyra: Vad har du för favoritfärg?

Vet inte, men dras nog ganska gärna till blått.

Fråga nummer fem: Vad har du för favoritfilmer?

Det här är en lite svår fråga. Jag älskar ”When Harry Met Sally” och har sett den massor, massor med gånger och jag tröttnar aldrig.
Nyligen såg jag om hela Utvandrarsviten, och den är ju så BRA och så gripande och stark att jag faktiskt planerar att se om den igen ganska snart.

Jag gillar sjuka komedier som; The 40 year old Virgin; Anchor man; Blades of glory; Dumb and dumber; Austin Powers; Hangover; I love you , man etc

För några år sedan köpte jag boxen med Törnfåglarna och det var helt underbart att se om den fina serien igen. Jag märke att jag blev ännu mer tagen av den som 40+ än vad jag var som 18 åring, och det är inte konstigt.
Serien håller och den är SÅ vacker! Den borde ni alla se om.

Jag älskar också Fried green tomatoes, Once around, Borta med vinden, the holiday etc.
Jag avstår helst från krigsfilmer och många actionfilmer.
Skräck har jag en stark dragning till, men jag vågar inte se sådana filmer.

Fråga nummer sex: Vilka länder drömmer du om att besöka:

Det är en hel del: Australien, Nya Zeeland, Syd-afrika, Brasilien, Zanzibar, Argentina och varför inte grannen i norr: Kanada. Känner en viss dragning till Ryssland också.
Vill även till Tyskland, Österrike och Schweiz.
Listan KAN göras milslång men vi stannar här.

Nu ska jag då skicka denna utmärkelse/utmaning vidare. Jag gör väl det då...

Hello Desiree!
Hello Elisabeth!
Hello Vivan!
Hello Erica!
Hello Helena!

Snälla, håll tummarna för Vaion idag.
Nu drar jag till Barnes and Noble och tar en pumpkin spice latte samt läser blaskor ett tag!

ORTOPEDENS DOM för den som är intresserad:
Knäet är STARKT ansatt av Artros! Det finns inget att göra. Dessutom tror han att jag har artros på flera ställen i kroppen. DET tror jag med, i nacken har jag det säkert som amen i kyrkan. OCH antagligen i höfterna också.
Old age is damn great...

Have a good one!!

This Week: Gloomy Chick

Good morning!

Well people, this week my blog will be a kind of a gloomy one.
I am not that happy.
You might know that my beloved Sony Vaio crashed on Sunday. That laptop was my life, it sounds radical, but it sort of was.
I had all my stuff there.




I had all my pictures there, and all my contacts.
SO much of what I have been writing (and I do write other things than blog posts) was there.
The worst part is my pictures, though.
That is a loss that I can actually taste, that is how bad it feels.
However, we might be lucky in that regard and the pics may come back to me. I think so. The Vaio will either be sent to a place in California, or it will go to Peter’s computer expert at his work, or to our friend Magnus' work.
We’ll see. I can really only hope...
But right now everything is out of my power.

However, It is time to get a new laptop. We have decided not to repair the Vaio. I will get a Mac this time around. It will be interesting and a bit scary, but I do believe they are stronger, and longer lasting, laptops. Thanks to my dear readers for all your input in this matter!

I had plans to go to New York this weekend to see Saltis and Olgakatt. Those plans are no more. I cannot afford it now when we will be out thousands of dollars for retrieving pictures, and purchasing a new laptop, NYC has to wait.
Olgakatt, next time!!!!
I will miss you guys!!!

To top a bad week off I got the cold shoulder yesterday at the orthopedist office. I was sheduled at another office, in another part of NoVA, for some BIZARRE reason. I do NOT understand it. It is not my fault, neither is it Peter’s fault. It was their fault.
I got a new appointment for today instead




I.DO. Not. Like. Going. To. The. Doctor.




It is due to my popping knee. I will also ask about my achy hips. I assume we can blame that one on age. I am 45, after all…

Oh, and I have this bracelet that I like a lot…It has all the playing cards colors (I bought it because I love to play Poker). On Saturday night the club fell off, and Karolina said: you know, that means bad luck.
Sure as hell…
BAD luck followed the next morning.
I have got to fix that bracelet. ASAP!





Yours Truly, she’s not only mad, she’s superstitious, too!!




Anyway, I might as well stop writing now. I am not that fun to listen to today.
Things will get better; I know that…I usually don’t stay low for a long time…

Have a good one!!

Detta ar inte kul eller PC vs. Mac

Som ni kanske vet krashade min dator igar.
Tre signaler-som en morsekod-sedan helt svart.
Vi trodde att Sony Store skulle kunna backa upp mina bilder, alla mina tusentals bilder.
Det trodde vi anda fram tills igarkvall. Nej, teknikern pa Sony kunde inte bryta igenom harddisken sa datorn maste nu skeppas ivag till nagra avancerade geekar i Kalifornien som skall radda mina bilder och filer.
Gissa om det kanns som om mina bilder befinner sig i limbo just nu.
Alltsa, det ar inte KUL.

Peter och jag har bestamt oss for att inte laga den tre ar gamla Sony Vaion. Det kommer att kosta sa mycket, och vem vet hur lange den haller sen?

Det blir snart en ny laptop for mig med andra ord.
Jag har lange tankt att nar Vaion inte langre orkar (nu alltsa) ska jag skaffa en Macbook.
Nu kanner jag mig sa osaker.
Jag kan inget om "macar", den enda Apple produkten jag har ar min iPhone.
Ar det SVART att vanja sig fran PC till Mac?
Vilka ar egentligen fordelarna?
Haller en Macbook langre an en PC-laptop?
Nagon ny Sony blir det ICKE, sa mycket ar sakert.
Kan jag fa Microsoft pa en Mac?
Jag ar ju BEROENDE av Word och Outlook.
Jag har, i princip, aldrig ens kant pa en Mac.
Jag har varit en PC-tjej.
Men, om det ar sa att Macar verkligen haller langre sa ar det ju ett starkt argument.
Hjalp, men gor det inte till ett Mac vs. PC krig! Bara sag vad som ar fordelarna, och vilka argument som vager tyngst. TACK snalla NI!!!

Fy vilken sondag. Usch!
OCH jag skulle onska att jag visste mer om bilderna ocksa. Det ar de som vager tyngst i sinnet. Tank om jag forlorat alla bilder?
Nagra hade jag backat upp, men langt ifran allt.

Och idag ska jag till ortopeden.
Life is good.
Life is so DAMN good right now. I-landproblem, jag vet...
JAG VET!!
Men det ar iallafall inte KUL...

Tills jag far min nya PC, eller Mac, maste jag installera svenska pa Karolinas dator. Kan inte skriva utan att fa anvanda prickar. GOR mig galen!!!

SATAN i GATAN!!!

Vet ni. IMORSE KRASHADE MIN VAIO!!!
Tree signaler sande den ut och sen bara svart skarm!
Peter ringde Sony support pa en gang och sedan for vi till Sony Style Store i Tysons for att lamna in den. Det ar datorns motherboard som krashat. Det viktigaste AR att just nu backar de upp mina filer hos Sony. Bilderna gick att radda, jag har ju tusentals bilder, tusentals.

Jag bryr mig inte om datorn, eller jo det gor jag, men bilderna ar det viktigaste. Vi ska hamta den externa harddisken framat kvallen. Vaion ar pa vag till Kalifornien och dar ska dess ode bestammas. Vart att reparera? Eller kassera?
Beklagade mig tungt for den trevliga teknikern hos Sony:
IS a laptop really only suppose to last three years????
Ja, sa han, hogst fyra.
Tvi vale, sa trakigt alltsa.
Jag har lange vetat att nagot varit lite underligt med den, lite langsammare an vanligt, en dag kunde jag inte langre satta in mitt SD-kort,, WORD var langsamt etc.
Tydligen hander allt pa en gang innan datorn krashar.
FATTA TRIST!!!!
Nu far jag dela dator med karolina och Peter ett litet tag framover. JAG har inga vitala prickar!!! Saknar min Vaio...

Men, inser att nasta laptop blir en-----MAC...
Ja, faktiskt...

Nu vet ni, och det ar med tungt hjarta jag skriver dagens inlagg...

BACKA upp era BILDER och FILER!!!

My garden in September...

Jag tog kameran med mig ut för en stund sen, ut i min lilla täppa.
Det är bara att konstatera att det mesta därute börjar sjunga på sista versen. Dock kan nog många blommor hålla hela oktober igenom också. Hortensian får ju hänga med fram tills att den torkar, och sedan klipper jag bort de torkade blommorna precis innan blomningen nästa vår.
Min ena hortensia skulle behövas klippas ner ordentligt. Tycker den blivit för stor, men törs jag? OCH isåfall NÄR och HUR ska den klippas? Jag vill ju att den ska blomma nästa år igen.

Nog snackat, nu tar vi en titt.



Fastän grönskan fortfarande vilar TUNG så märks det att körsbärträden tycker att det är höst. De har börjat tappa sin blad.


Hortensiorna har också antagit sin höstfärg.




Kärleksörten är som vackrast nu.


Blomman-för-dagen hänger med långt in på hösten.


Järneken verkar tro att det redan är jul, se så julig den ser ut!


Flitiga Lisa är med hela säsongen och den dör inte förrän vi har haft ett par frostnätter. Jag är inget fan av Flitiga Lisa, men hon är väldigt tacksam att ha i täppan iallafall.

Ha nu en BRA lördag!

Okay då, jag visar väl det jag köpte...

Hohummm....
Vad kul det är att rigga upp sitt kamerastativ på trappan på framsidan...
IRRK. Måtte ingen granne se, måtte ingen granne se, måtte ingen...
Alltmedan regnet vräker ner.
Men, vad gör man inte för ER, bästaste läsare!!

Här ser ni då de plagg jag köpte på Target, som jag slet till mig i en cirkus med andra kvinnor.
Frågan är egentligen, hur ofta kommer jag att använda dessa koftor?
Vi får se, men det gäller att bära dem till något enfärgat.

Tycker ni det sere höstlikt och kallt ut???
MOHOHAHAHA!!
Gissa om det LJUGER!
Det är säkert 27 grader varmt, och därtill TUNG, HET luftfuktighet och sen detta regn!
Så fort mitt "modellande" var över slet jag av mig de svarta opaquerna och koftorna, pust!!
Det var en ren lättnad att komma in i AC:n igen, och en ren lättnad att dra på sig sommarkläderna. Nej, ännu får höstkläderna bida sin tid, vilket jag tycker är trist...






Sen har vi då skorna!
Skorna som är så höga att jag inte vet hur jag ska få till det hela. JAG som inte har svårt att gå i högklackat har enorma, knäande, problem i dessa. Det är som om jag skulle falla framstupa...
Detta är riktiga sittskor...




Idag har jag också klickat hem dessa från Garnet Hill.
De här båda är ÄKTA-Annika ut i fingerspetsarna. Jag valde de svarta skorna som är av märket Børn, så de ska vara sköna också.





Jamen då så, nu har ni sett mina fynd...

Show and Tell: Favoritpryl i köket, eller Annika svävar ut i annat köksrelaterat...

Morning!

Så blev det återigen fredag och därmed dags för temat.
Nu i september månad är det Olgakatt som håller i trådarna.
Idag ska vi berätta lite om vår favoritpryl i köket.

Just det ja, låt se...
Om jag bortser från kastruller och slevar etc är det nog min mixerstav jag gillar bäst av allt.
Tycker den är suverän.
Med den kan jag snabbt mixa soppor, guacamole, pureer etc. I love it!
Märket är Cuisinart och jag tycker att den känns så BRA att använda. Stark.
Jag är ganska säker på att jag köpt den på Target.
Ja, Target är butiken som har ALLT!!!
Target är butiken man aldrig tröttnar på.


Mycket bra pryl. Bild från cuisinart.com

Jag gillar Cuisinarts prylar överhuvudtaget. Min kaffebryggare (som används sällan kommer därifrån) och det gör min micro också.
Ett annat märke jag tycker om är Kitchen Aid. Det märket är ju trendy, trendy hemma i Svedala! Här är det mer ett normalt köksmärke, varken mer eller mindre. Men, jag gillar dem. Jag gillar deras design och jag gillar att det är bra kvalitet på det jag köper därifrån.
OM jag hade haft ett större kök skulle jag inte ha något emot att ha deras berömda, och snygga, köksassistent. Alas, jag tycker inte jag har plats i mitt trånga radhuskök. Sedan kan jag också fråga mig hur ofta jag skulle använda assistenten? Jag bakar ju aldrig, nej aldrig.

Jag har också en slowcooker som jag tycker mycket om. Det är en sådan som också kallas crock pot. I en sådan kan jag fixa riktiga långkok, och gott blir det. Crockpoten måste jag förvara i källaren eftersom den inte får plats i mitt kök.
Jag är med i en grupp på Facebook som endast ägnar sig åt crockpot-recept. Meget trevligt. Visserligen Viktväktarecept, men de recepten, gott folk, kan även ni som inte håller VV diet pröva. Nästan alla VV recept är SÅ goda! Ni kan ju fetta till det mer också om ni vill. Just go for it.
JO, i min crock pot lagar jag världens godaste beef bourguignon (ej VV). TO die for GOOD!!! Nu när hösten faller ska det bli ett nöje att tilllaga den igen.




Jag gillar mina förkläden från Marimekko respektive Anthroplogie.
Jag är glad att jag har en diskmaskin så jag slipper handdiska.
Jag är glad att jag har en bra spis.
Jag HATAR min side-by-side kyl/frys (sämsta köpet ever vad gäller köket).
Jag skulle önska att jag hade ett mycket större kök.
Jag önskar mig bättre arbetsytor så jag slipper dra ut lådor och ställa fat på dem medan jag fixar.
Jag tycker så mycket om mina mått (amerikanska) från Anthro...CUTE!!
Jag gillar att jag har två stora fönster med djupa fönsternishar i mitt kök.
Jag gillar att jag har morgonsol i köket.
Jag hatar mitt köksbord.
Jag vill köpa en extra frys och kyl och ha i källaren. Måste göra det snarast.
Jag gillar mina kokböcker och mina mattidningar.
Jag önskar mig en köksö.
Heck, jag önskar mig ett helt nytt kök!

'SCUSE ME!! Inser att jag hamnat utanför dagens ämne. Detta blev ett inlägg om mitt anspråkslösa (men mysiga) kök istället.

Håll till godo!

Fredag it is...OM jag är i form för lite modellande borde jag fasiken visa er de där Missonikoftorna och de livsfarligt höga skorna...

Until next time!!!


Nilla,
Desiree,
Annika,
Erica
Saltis
Musikanta
Inga-Britt
Helena
Olgakatt
Bejla
Jenny
Pettas
Mrs Clapper
Lotta
Ewa
Victoria
Malin
Magdalena

Idag ska ni få ett recept, så det så...

Woot!!

Nu känner jag mig bättre. Inte bra, men bättre!
Ja, det är skönt.

Jag har inga roliga bilder att bjuda er på. Jag älskar ju verkligen att visa er det jag plåtar, men de senaste dagarnas sjukstuga har inte direkt lockat fram några ”photo-ops”.
Istället får jag försöka maxa bilder i nästa vecka istället.

Vädret är ju inte så fotovänligt heller, mest gråväder och regn. Fast, tro inte att det är kallt för det är det INTE. Det är runt 28 grader på dagarna och därtill fuktigt så visst har vi varit tvungna att återigen slå på Ac:n, men det förvånar mig inte. DET brukar inte bli kallt, på riktigt, här förrän i mitten av oktober iallafall.

Nu är det återigen torsdag, eller nyfredag då som jag också döpt dagen till. Den här veckan tycker jag har krupit fram som sju svåra år, men dt beror ju såklart på att jag varit så däckad.
Idag har vi iallafall svennefrulle igen, säsongens första. Det blir trevligt att sätta igång med den traditionen igen. Nu är vi inne på ELFTE året. Jo, man kan säga att tiden flyger.

Karolina och jag for till Bondens Marknad igår igen. De fortsätter att sälja till långt in på hösten! Det är ju där jag köper alla mina persikor, och det mesta av mina tomater.
DÄR finns också, måste jag säga, den godaste glass jag smakat.
Tyvärr håller ju jag (fan) diet nästan jämt så inte är det mkt jag smakar, bara en sked. Men ändå; glassen är gudomlig. Den görs av mennoniter i Pennsylvania och den kommer de nedkörande med hit varje onsdag.
Helt underbar, helt ljuvlig!!!
Bondens Marknad, inte billig, men GOOOD!!!
Persikorna kommer från West Virginia.
Ah, men tyvärr var detta allra sista dagen för persikor och nektariner. Nu är det äpplen och päron som gäller. Samt pumpor och squash av allehanda spännande slag...

Igår tillagade jag en riktig stapelrätt som jag inte alls lagade under de två år som jag avstod från vita kolisar i maten. NU tillagar jag den Viktväktar-lasagne som jag en gång älskade så. Familjen är glad, de har inte fått den på över två år! Jag är också glad. Fasiken, att gå tillbaka till VV har blivit frihet i en liten ask.
Suveränt god! Points: 8.





2 gula lökar
Vitlök efter smak
Svamp
Blekselleri

Lasagneplattor (helst fullkorn)

Kalkonfärs, ca 600 gram
Krossade tomater (1 stor burk)
Tomatpure

Fettfri keso
Riven mozzarellaost med låg fetthalt.

Fräs ihop lök, svamp och selleri
Lägg i färsen och fräs tills allt är genomstekt. Blanda i tomater och tomatpure. Pressa ner vitlök. Krydda på med de kryddor du gillar. Mycket kryddor gör det hela ännu smarrigare.

Lägg en tredjedel av tomatsåsen i botten av en långpanna
På med ca tre lasagneplattor.
Bred över en del keso.
På med lasagneplattor.
Bred över tomatsås.
Lasagneplattor igen.
Keso.
Lasagneplattor.
På med sista lagret tomatsås och sedan mozzarella ost.

Grädda under folie i ugn i 1 timme på 225 grader C, ta sedan av folien och grädda ytterligare femton minuter.
Servera med stor grönsallad.


För mig är det omöjligt att äta en middag utan en stor grönsallad till. Älskar sallader i alla former.

ENJOY!!

Amerikanska Fenomen: Happy Birthday Sweet 16

Godmorgon!

Samma gamla väder, samma gamla förkylning som fortsätter att vara min energitjuv.
Det gör detsamma att vädret är som det är nu när jag ändå inte kan gå ut, men usch vad tråkigt det är detta soffläge.
Jag snörvlar vidare och gäds över att jag har internet vid mina fingertoppar. Ja, och så har jag filtar, böcker, tidningar och TV...Det kunde ju ha varit värre.

NU tänkte jag att vi åter skulle ta ett skutt in i min serie ”Amerikanska Fenomen”. Det är ju en sådan serie som man kan fundera lite omkring. Vissa saker är totalt puckade, andra bara annorlunda, en del vettiga och vissa bara sååå amerikanska.

Idag sk vi ta en titt på det som är sååå amerikanskt...

Karolina närmar sig sin 16-årsdag, i juni nästa år är det dags. Snart börjar många av hennes klasskamrater att fylla 16!
Här är det inte kalenderår som gäller vad gäller årkursen. I årskurserna i min kommun är eleverna födda mellan 1 okt-1 okt. I Karolinas fall betyder det att klasskamraterna är födda mellan 1 oktober 1995 till 1 oktober 1996.

Nyligen ramlade en formell inbjudan in i brevlådan adresserad till Karolina. Jag tyckte att kuvertet såg ut lite som en bröllopsinbjudan, men tänkte att ingen av hennes kompisar ska ju gifta sig ännu...eller???

Nej, det var ingen bröllopsinbjudan utan en inbjudan till ett stort SWEET SIXTEEN PARTY för en klasskamrat den 8 oktober.
Se där, ännu en nyhet för en oinvigd Yours Truly!

Jag har bott här i 18 år, men jag lär mig ständigt något nytt.
VISST har jag hört talas om Sweet 16, men inte vetat hur STORT det firas.
Denna inbjudan är den första av otaliga som lär droppa in det här året. Det verkar som om många tjejer vill fira sin Sweet 16 birthday väldigt tjusigt.
Inga pizzapartyn i källaren, inga sova-över-partyn i pyjamas, inget kalasande på en nöjespark. Nu är det finklänning och dans som gäller.
Jag är lika okunnig vad gäller detta som jag är angående Homecoming och prom. Eller nej, jag är mer okunnig vad gäller Sweet 16 än vad gäller high school festerna, tror jag.






Många Sweet 16 hyr balsalarna på hotell och där serveras middag och sen finns där en DJ, och en BAR förstås där det serveras alkoholfria, snajsiga drinkar (och vem vet vad mer ungarna dricker i hemlighet?? GULP).
Det festas och partajas hela kvällen. Har tösen riktig tur kanske föräldrarna kör upp en sprojlans ny bil fram till hotelltrappan. Alltså Sweet 16’s stora present!
Ja, ni hör, smått annorlunda mot vad en annan är van vid.
NU tror jag inte precis att det är NORMEN att få en en splitterny bil vid 16, men att det händer det gör det.

PÅ MTV visas ”My Super Sweet 16”, och där är det ena partyt brackigare än det andra. Faktum är att jag INTE kan se på det överhuvudtaget. Det programmet har samma effekt på mig som Svenska Hollywoodfruar, dvs det gör mig fysiskt illamående.
Karolina tycker om att se på det. IBLAND, ska tilläggas. Jag hoppas att hon inte ska få några ideer i skallen...Tror dock inte det eftersom hon ofta baxnar också.
Karolina har börjat tala om SITT eget Sweet 16 som hon vill ha tillsammans med två flickor som är födda i juni 96 också. Vi får väl se hur det blir med den saken...
OCH, i skrivande stund har jag ingen aning om hur stort ett Sweet Sixteen är för familj och familjens vänner. Jag bävar då jag läser på Wikipedia att det kan göras lika stort som ett bröllop. SÅÅÅÅÅ kommer det iallafall inte att bli i vårt fall. DET lovar jag dyrt och heligt. Det skulle inte vara ”vi”, det är inte vår grej att göra något så stort av något så ”litet” som det ju fakitkst ÄR. Känner att jag genast behöver söka råd hos vetande amerikansk kvinna med tonårsbarn...
Hjälp en okunnig invandrad svenska!!

Finklänning är det som gäller, såklart. Undrar hur många finklänningar som kommer att inhandlas dessa HS år? Tre homecomingklänningar, åtmonstone två prom-klänningar (en till the junior prom och en till the senior prom), Sweet 16 klänningar etc...
Jag sa iallafall till min dotter att hon fick ta den klänning vi köpte på Target för något år sedan som är nog så bra. Det höll hon med om. NÅGON måtta får det ju VARA! NU gäller det bara att ta reda på VAD som är en OK present också.
Ja, jösses vad vi får lära oss samtidigt, Karolina och jag.

Ja, jag återkommer om detta. Jag kommer nog att ha mycket att skriva om dessa tonårsår som mamma till en flicka.
FOR SURE!!

Ha en bra, och torr och frisk, onsdag.





OCH gissa om Neil Sedakas gamla slagdänga från 1961 går varm på dessa partyn!! OM den gör. Den är nog lite av dess signaturmelodi. Här med text.

This Week: A me-me *sniffles*

Good morning!

I still have my cold so I feel a bit un-inspired, if you will. Very low energy for me right now. Yesterday, I did not do much except to sit on the couch reading the paper, magazines and the book “Mocking jay” all day long. It does seem like it will be the same agenda today again.
Yes, it is boring and I really want to go out for a very fast and furious PW, but that’ll have to wait.
I want to photograph my early morning walk so that YOU, dear readers, can SEE it as well. The morning light, around 7:00 is SO beautiful!
It seems like the weather this week will be bad, though. I think we’ll get lots of rain. Again.

SO, since my brain is kind of hazy I’ll give you this “me-me list” today. I found it on Elisabeth’s blog, and I liked it. Here goes…




Are you punctual?
Yes, I am. I think it is a matter of respect to show up on time. If I am traveling somewhere I make sure we are at the airport/train station/or the dock, very early. Peter is the same way.

Are you in good form?
Somewhat.
I have zero problems walking fast. I don’t mind long walks. Sometimes it feels like I could walk forever. But, I could not RUN a race of any kind. Running does not agree with me.

When was the last time you were photographed?
HAHA, I am usually the photographer. If I want to be in a picture I have to ASK someone to take a shot of me, or I have to use my tripod. That is the truth.

What color is the prominent one in your wardrobe?
Oh, I don’t know. I have a lot of clothes in a lot of different colors. In the wintertime I would say it is a gray, brown, black theme going on. In the summertime it is every color under the sun, more or less.

Did you have good evening yesteday?
Sure, but I wish I could kick the cold.
I watched a ton of new shows, suits me just fine, ya know.

Favorite morning beverage?
Tea. Always tea. Hot.

Can you cook?
Yes, I can. I like it, and I like to try new recipies. I especially like to cook more complicated meals on the weekends.

What time did you get out of bed today?
05:48, but Peter drove Karolina to school.

How much do you have to drink in order to get drunk?
Some question. It differs. But, I prefer not to get drunk. But, the buzz is nice to get. Oh, since you are wondering; I only drink on Friday and Saturday nights, but then I truly enjoy it without getting drunk.

How many hours a night do you sleep?
It differs; I don’t have the best sleep in the world. I rarely sleep thru the night. I can sometimes be awake in bed for hours. On a good night I might get 7 hours.

What was the last thing you said?
“Peter, read this article when you have a chance”.

Who do you call when you are angry or sad?
I’d talk to Peter.

What would you want right now?
Some good Swedish candy, without any point values at Weight Watchers. I can only dream…

Are your shoes nice?
Well, well...I think so. Right now I am just longing to wear boots again, and my boots are very sharp, in many ways.

Are you home alone right now?
No, Peter is working away in our home office as I write this.

What are you looking forward to the up-coming weekend?
I hope we can visit a vineyard. I would also like to pick some apples somewhere. I hope we are all healthy and fine by then. AND, I hope the weather will be NICE. It better BE!!!!

Have a very nice, an DRY, Tuesday!

Under the weather

Jaha, och så har jag då åkt på höstens första förkylning.
Inte konsigt med tanke på att skolan precis har börjat. Skolstart i kombination av hastigt fallande temperaturer ute tror jag åstadkommer snuva. Bacillerna från skolan trivs i klimatet.
Karolina var såklart den första som drabbades och nu har Peter och jag också åkt på det hela.
Vad göra?
Inte mycket, bara vänta ut det hela.

Jag har grävt fram mina vintertofflor igen, och jag har en tjockare kofta på mig. Men, nej, inte är värmen påslagen ännu inte inomhus. DEN får vänta. Jag slår inte på den förrän i oktober, inte tidigare. OCH jag vet, for a fact, att det ska bli 25 grader varmt senare i veckan.

Söndagen var en ganska händelselös dag för oss.
Peter var tvungen att jobba, så det var vad han sysslade med hela dagen.
Karolina och jag gick på bio och såg ”I don’t know how she does it” med Sarah Jessica Parker.
Njeeaaa...kan inte påstå att jag gillade den speciellt mycket.
En tanke slog mig...Kan SJP spela teater egentligen? Hur duktig skådis är hon när allt kommer omkring? ALLT hon gjort efter Sex and the City har Carrie Bradshaw skrivet över sig. SJP spelar varenda roll på liknande sätt.
Missförstå mig rätt, jag gillar henne SÅÅÅÅ, men Carrie har nog för alltid stämplat henne. På gott och ont.
Så, en medioker film en vanlig hösteftermiddag.
DESSUTOM var AC:n inne på bion påsatt ochdet var så kallt, så kallt.
Inte konstigt att förkylningen fick nytt bränsle därinne...




Igår var det också Emmy-gala! Amerikanska tv-galan alltså.
Ge mig en större gala och jag är i sjunde himlen!
Älskar röda mattan mer än något annat. Det är ju SÅ KUL att se vad stjärnorna har på sig. Hiss eller diss. Det är kul, det.
Jag har inte så mycket att säga om det hela eftersom ingen direkt stod ut på något sätt. Det var mycket rött, tyckte jag. Det är en snygg färg på klänningar, det har jag alltid tyckt.

Kvällens stora vinnare var: Modern Family!!
OCH det tycker jag är bra eftersom det är en sådan jättebra sitcom!
Glad också att Mad Men fick pris som bästa drama!

Nej, nu ska jag kurera denna irriterande förkylning med te smaksatt med citron och halstabletter. Det brukar kännas lenande, *nys*, *nys*...

En bra måndga önskar jag ER!!!

Buzzande kvällsbesök

Igår hade vi då middagen för Peters familj.
Mycket riktigt lät sig ALLA väl smaka av den svenniga, supergoda rätten---Flygande Jakob!!
Sen åt alla med god aptit upp mina kladdkakor också. Komplett med ÄKTA vispad grädde, och inget som kommer ut ur en sprayburk. NO not in MY house!!
Det var trevligt att ha alla här, om än lite stressande att laga mat till 15 personer.
Då de gick vid 23 tiden var det ett spring in och ut i mörkret innan alla kommit iväg. Ni vet, barnen är mellan 6-12 år.
Peter och jag diskade upp, och sedan gick vi upp för att lägga oss...

DET första som slår oss är ljudet...
BZZZZZZ...
BZZZZZZZZZZZZZZZZ...
What the???
I sänglampornas sken ser jag sedan den STÖRSTA geting jag någonsin sett buzza omkring mot taket!!
Jag lovar, blodet stelnade i mina årdrar. Jag ljuger inte då jag säger att den var 5-6 centimeter lång.
Peter och jag tittade på varandra. Peter gick ner och hämtade en flaska med insektsspray som vi har för sådana här ändamål.
Getingen fortsatte buzza mot taket, och vi har snedtak i vårt sovrum med fyra meter upp till nock.
Peter sprutade och tillsist ramlade den ner från taket och vi (läs Peter) slängde ut den.
TVI VALE!!


Eastern cicada killer, bild från webben

Under mina promenader, och i min trägård, har jag ibland sett dessa jättelika getingar. De är SÅ stora, och så ruggiga att jag går långa omvägar om jag sett någon. De ser ut som något slags skämtinsektekter av den sorten man kan köpa på Buttericks, men de är högst verkliga!

Jag är ganska säker på att de är av sorten Eastern Cicada Killer.
(alltså, insekterna här är av en helt annan sort än hemmavid, det har jag bittert fått lära mig. Läskigare)
Det kan också ha varit en European Hornet, för de dras till ljus (med tanke på hur hur det sprangs in och ut innan alla kom iväg). Vid lite efterforskning på google ser jag att European Hornet är den sort som kallas bålgeting hemma, men isåfall skulle det ha varit en drottning vi hade surrandes, och det tror jag inte det var.


Cikadamördare...Bild från webben.

NU hoppas jag att det ska dröja länge tills nästa gång en jättelik geting kommer in i huset igen.
*ryser*.

Bålgetingar. Hmmm...jag har en annan historia om dem. En gång i min mormors bastu på Stenö, en höst då vi badade bastu där...
Men, det är en helt annan (väldigt otäck) historia.


Bålgeting, eller European hornet...Bild från webben.

Ha en fin söndag!!

Det finns en höst vid horisonten någonstans

Nu börjar det likna något därute.
Jag kan ana en höst bortom hörnet.
Nu har jag stängt av ACn i huset, och man kan säga att det är den bästa tiden nu. Den tid vi varken behöver AC eller värme på inomhus.
Jag vet ju att det blir varmt igen, att den här lilla "köldböljan" är tillfällig. Jag ser att det i veckan ska bli bli uppåt 25 grader igen.
Men, den värsta fukten, och den värsta hettan kommer nog inte tillbaka mer nu.

Vis av alla de år jag bott här vet jag att i mitten av oktober brukar vi vara tvungna att slå på värmen, och då har vi oftast frusit inomhus i några dagar. Vi brukar vara rätt envisa med det där. Varken värme eller AC "får" slås på för tidigt.
Vis av erfarenhet vet jag också att det är i mitten av oktober jag brukar byta ut min sommargarderob mot vintergarderoben.

Just det, jag lovade modella mina "dyrgripar" från Targets Missoni-kollektion. Jag ska göra det någon dag framöver.

Mulen, och ja kylslagen får jag nog säga, gryr morgonen över oss. Vi har ikväll säsongens allra första familjemiddag hemma hos oss. Vi har bestämt att familjen (Peters familj) ska träffas och äta middag en gång i månaden. Förr i världen, innan alla hade barn, åt vi ALLTID söndagssmiddag hos Peters föräldrar. Det upphörde sedan, men nu har vu bestämt att sparka igång traditionen igen. Ikväll kör vi igång hemma hos oss. Lördagsmiddag istället för söndagsdito.
DET blir ÄKTA Svenne-BANAN mat på menyn: Flygande Jakob och kladdkaka med vispgrädde till efterrätt.
Kockarnas mardröm, men det är ju GOTT JU!!!

Ha en bra lördag!!!

Show and Tell: Den vår de svage kallar höst

Happy Friday!

Idag är det fredag, och med det fredagstema. Nu i september är det Olgakatt som höjer taktpinnen i dirigentpulpen.

Dagens ämne var jag tvungen att googla. ”Den vår den svage kallar höst” visste jag inte alls hur jag skulle tolka, men jag förstod att strofen var tagen ur en dikt.
Japp, mycket riktigt, det är Erik-Axel Karfeldt som skrivit den.

Dikten heter Höstens Vår.
Nej, innan denna veckas tema visste jag faktiskt inte ens att den existerade.
Här är den.

Nu år den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.
Nu äro alla drömbarn döda
som födts ur vårens sköra lek -
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och hviska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.
Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och hvila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.
Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder hvina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.


Bilden är tagen den 21 oktober 2009.

Jag ser hösten som en vår på många sätt. Det är nystart i skolorna, och ett läsår känns så rejält och bra att gå efter.

Jag älskar ju hösten här på amerikanska östkusten. Faktum är att här är det den allra vackraste av årstider. SÅ solig, så klar, så vackra färger.
OCH inte minst: så mycket ROLIGT att uppmärksamma och fira.
Jag älskar Halloween. Det är en amerikansk högtid jag svalt med HULL OCH HÅR!!
Absolut, ni kan LITA på att det blir ett inlägg om VETT och ETIKETT i Halloween-tider då vi närmar oss dagen H!




Ett par av mina pumpor Halloweenkvällen 2009


Inomhus...

Sedan har vi en annan jättestor högtid som jag lärt mig ÄLSKA sedan jag kom till USA. Den högtiden är ingen annan än Thanksgiving.
Jag älskar den helgen,allt från långledighet, mat, slappande samt insparkningen av julen!

Före och efter Halloween har vi den tid som är ”de vår den svage kallar höst”.
Mustiga höstfärger, doftljus, stabbigare maträtter, rödviner, äppelgårdar, vingårdar, sjalar och boots.
Det är verkligen MIN tid på året. DET enda jag kan beklaga är att hösten hos oss är för kort...


14 november i fjol precis utanför min baksida på golfbanan...


24 oktober i fjol, en varm höstkväll på decket...


Skyline Drive, Shenandoah, Virginia den 28 oktober i fjol...



OCH för er som är sugna på att åka till den amerikanska östkusten är det NU ni ska komma hit!!!

Önskar er en bra fredag. OCH, det kanske blir så att jag visar upp mina fynd från Target senare idag här på ”Suburben”. FATTAR nu att jag hade gränslös TUR som fick tag på de plagg jag fick ta på. WOOT!!!

Dagens bilder är höstbilder från tidigare höstar här i Northern Virginia med omnejd! Fotografen är Yours Truly.


Waterford, VA 8 nov 2009.




Nilla,
Desiree,
Annika,
Erica
Saltis
Anna (möjligtvis "mammaledig" ett tag framöver, ni får klicka er in till den nyblivna modern och se efter)
Musikanta
Maisoui
Inga-Britt
Helena
Olgakatt
Bejla
Jenny
Pettas
Mrs Clapper
Lotta
Ewa
Victoria
Malin
Magdalena


Runt Halloween 2009. Twilight is going strong...Karolina, jag, Jacob och Edward...så're så...

Klassisk torsdagspunkt

Morning to all my glories!!!

Idag kör vi en äkta torsdagpunktlista och jag hoppar på den direkt.
Without further ado...

• Tycker ni som jag att den här veckan gått så fort? Det känns som om det var igår som det var måndag, och nu är det redan torsdag. Jag kan kanske skylla det på att det varit så sagolikt vackert väder här hela veckan. Idag ska det dock bli kallare. På radion igår sa de: And, tomorrow it’s going to get cool. Expect temperatures in the low to mid 70’s. Alltså kan vi förvänta oss sådär en 22-24 grader idag. Igår var det 31 grader och smått fuktigt. Jo, jag längtar eftrer hösten på den amerikanska östkusten. BEST SEASON, people, BEST SEASON!!!

• Tack för alla insiktsfulla kommentarer igår på ”Everybody says I love you” inlägget. Jag fullkomligt ÄLSKAR (ja i ordets RÄTTA BEMÄRKELSE) då nu tycker till. Ämnet är ganska komplext, och det finns ju inget rätt eller fel. SO thank YOU!! Ni vet ju att det är era kommentarer som lyfter bloggen. ALLTID!!

• Det är ingen hemlighet att jag gillar kläder och mode. Det vet ni alla som hängt med min blogg ett tag. I tisdags släppte varuhuskedjan Target kläder designade av det italienska modehuset Missoni. Lågbudgetvarianten alltså, i klass med det som H&M brukar köra. OH, heaven have mercy!! Jag har aldrig sett något liknande! Då jag kom in på Target vid 10-tiden var det rena rama upploppet därinne. Det var säkert 30-50 kvinnor som slet åt sig käderna alltmedan de packades upp. Helt galet!! Jag var ju likadan själv, för så fort jag såg en kofta i min storlek (koftoman, ni vet) så slet jag åt mig den! Jag fick också tag i ett par högklackade skor made by Missoni. Jag var på jakt efter ballerinaskorna, men de var för länge sen slut. ALLA väskor hade tagit slut, det fanns ingen endaste en kvar. Ja, jag har aldrig sett dess like förr. Medan jag fortsatte att handla vågade jag inte lämna min varukorg utan uppsikt för en enda minut. Risken fanns ju att någon skulle kunna ha snott mina pinaler då. Men, alas, nu är de här i mitt hem och väntar på att få användas. Det roliga är att Targets hemsida totalt överhettades i tisdags. Ingen kom in där. Komiskt.

• Hösttecken på Starbucks: HÖSTSMAKERNA HAR KOMMIT!!
Nu kan man återigen beställa en pumpkin spice latte. PSL är min älsklingslatte ALLA kategorier. Den är så god, varm och höstig. It’ll make you ALL warm and fuzzy inside. Jag gläds lite stillsamt över detta hösttecken. Yay! Jag har dock inte druckit någon ännu, men i sinom tid…

• Höstecken på drugstores och mataffärer: ÅRETS FLUNSAVACCIN HAR KOMMIT!! Ja som jag berättat för er förr så kan man här, Stateside, få sitt flunsavaccin på drugstoren eller i matbutiken. Det är apotekaren som injicerar. Nej, jag avstår från vaccinet iår också, jag brukar ju göra det. Jag lever helt enkelt på hoppet. Hur gör ni? Tänker ni ta vaccinet?

• OCH så kan jag berätta att jag ÄNTLIGEN fått ändan ur. Jag har äntligen beställt tid hos en ortoped för mitt ”poppiga” knä. Nästa fredag är det dags att gå dit. Gulp och darr...Ja, ni vet ju att jag lider av läkarskräck...

• Jag är sjukt trött på sommarkläderna i min garderob. VILL inte se åt dem mer iår. FULA och tråkiga hänger de där dag ut och dag in...NU vill jag dra på mig höstkläder igen...Tjocka strumbyxor, boots, koftor, sjalar...Aja, snart så. Eller något...

Önskar er alla en finfin torsdag så hörs vi självklart imorrn igen!

Amerikanska Fenomen: Everybody says I love you

Godmorgon!

Idag tänkte jag att vi ska ta en liten tur in i den djungel som jag brukar kalla ”Amerikanska Fenomen” här på min blogg.
Dessa fenomen uppträder ju då och då i det dagliga livet. Vissa uppträder varje dag. Och, sanningen är ju den att jag lärt mig att leva med många av de ”fenomen” som tedde sig så märkliga då jag var ny i landet, och i flera år efter att jag kommit hit.
Vissa fenomen är fortfarande märkliga, och många är så egendomliga att jag VET att jag aldrig kommer att förstå dem.

Idag ska vi fästa blicken på tre små ord; I love you!
Hur främmande är det inte för mig att se 15-åriga flickor krama om varandra och säga ”I love you”, och till och med; I love you SO MUCH!!
Hur underligt ter det sig inte för mig att se i skrift, tex på Facebook, hur det skrivs ”I love you” överallt i statusrapporter. Hjärtan och annat sänds från tjejkompis till tjejkompis.
DET finns en sak jag kan säga om det iallafall; SÅ var det inte då jag var 15 år! INTE ens i närheten.
Visst tyckte man OM sina tjejkompisar, men aldrig att man skulle SÄGA att man älskade dem!!

Här har det gått inflation i de tre små orden!
De trillar över läppar, och över sociala medier HELA TIDEN!!
När jag frågar Karolina om hon verkligen ÄLSKAR sina tjejkompisar så mycket att hon måste SÄGA det till dem svarar hon:
Meh, mamma, ALLA säger så!!! Man säger så till sina kompisar. ALLA gör det.
Jamen, säger jag, ÄLSKAR du dem verkligen?
Jag får inget svar, bara en tung suck. Jo, jag förstår ju att jag är den som är KNÄPP och fattar NOLL. Ett pucko, liksom.

Jag ser hur mina vänner som har barn på college adresserar dem via Facebook. Deras meningar slutar alltid med; I love you.
När Peter pratar med sina föräldrar i telefon avslutas samtalen alltid, ofelbart, med; I love you.
När jag är hos vänner som har äldre barn och de barnen ska gå ut på kvällen är det alltid; OK, have fun...and I love you!! Det är ju väldigt fint, egentligen.

Jag tror att jag, per automatik, fick lättare att säga ”I love you” när jag kom till USA efter att jag varit här ett par år.
Det lustiga är att de tre små orden på svenska sitter så långt in att jag knappt får ut dem. Hur kan det vara så annorlunda mellan två länder i västvärlden? Varför har det ena landet anammat en stil, och det andra en helt annan? Hur kommer det sig egentligen?
Visserligen TROR jag att de tre små orden inte längre kanske sitter lika långt inne i Sverige som de en gång gjorde. Det har väl blivit lite mer uppluckrat där, kanske?
Men, det är inte ens i närheten av vad det är här.




Jag bor inte i den djupa södern. Heck, jag bor knappt i södern överhuvudtaget. Jag bor i det gränsland mellan nord och syd som kallas The Mid-Atlantic States . Det är här stridfälten från det amerikanska inbördeskriget står som spön i backen. Det är här man blir påmind om att det är historisk mark man går på, det som skilde nord från syd.
DET är inte ofta någon OKÄND här kallat mig för Sweetie, love, hon (som i honey), darling etc .
Men, det har HÄNT att jag blivit tilltalad så av någon äldre servitris någonstans utanför Washington DCs direkta förorter. NI ska veta att man kommer ut på bondlandet snabbt här så fort man lämnar de allra yttersta förorterna.
Tycker jag det känns jobbigt? Nej, jag tycker inte de (de få gångerna det har hänt). Jag tycker det känns gulligt, och rart och lite tryggt på något märkligt sätt. Trots att det verkligen bara är tomma ord.

Karolina kommer dock att tycka att jag är fortsatt knäpp. Jag som knappt kan signera ett brev, eller mail, med ”Love, Annika” om jag inte känner personen extremt bra.
Jag har nog en hel del att lära ännu trots att de tre små orden numera faller lättare över läpparna. På engelska alltså. OCH då menat för dem jag verkligen VILL säga det till...
Om inte? nej, då säger jag inget.

Japp, mor och dotter har lite olika synpunkter där.

Vad tycker ni?

This Week: A good-bye to the summer...

Tuesday again.
School has been in session for a week.
I am back at Weight Watchers FULL time again (lost five pounds, WOOT!!!)
The power-walks are back as well.
It is fall, or something...
I cannot really say that it is fall yet, but it is not summer either. However, it feels like summer weather wise.
It is the kind of feeling you'd get after Christmas and New Year's; The Christmas decorations linger on... but the SEASON is OVER.

Today we are going to take another look at my beloved, and VERY beautiful, hometown Stockholm again.
These pictures are taken in August during my last week in Stockholm before I headed back to Washington again.

Let's take a look, shall we...


These pics are taken in the Sofia Quarters on the South side in Stockholm. This used to be the absolute poorest area in the city during the 1800's. Now it is as hip, and pittoresque, as it can be.










The Sofia Church is so BEAUTIFUL!!!









Karolina has such a special bond--and relationship-- with her grandparents. I am so thankful that she has been able to spend so much time with them ( both in Stockholm and in Ostrobothnia) during her entire childhood. SO grateful. Stockholm is truly her second home on this earth.




My last Saturday in Sweden for this summer was spent at my brother Staffan's place in Viksjö. Yes, we had a crayfish party. SO nice. And we sang loads of songs, old and new. Special...




Karolina with her youngest cousin David, 3½.




My bro, Staffan.


Ella, 5.


I will end this post with this remarkable view that I have come to love so much!! You know, the view from Sara and Håkan's apartment on the island of Kungsholmen in Stockholm. I wonder how many hours that were spent there the past summer? How many meals I have had there? How many drinks? OH what a great time!! I think we will be back in Stockholm for Christmas again!

That, my friends, concludes my summer vacation in Sweden, and Finland, for 2011.

I am so glad that you have enjoyed all the photos here with me.

Now it is time to say; HELLO FALL!!!