Buzzande kvällsbesök

Igår hade vi då middagen för Peters familj.
Mycket riktigt lät sig ALLA väl smaka av den svenniga, supergoda rätten---Flygande Jakob!!
Sen åt alla med god aptit upp mina kladdkakor också. Komplett med ÄKTA vispad grädde, och inget som kommer ut ur en sprayburk. NO not in MY house!!
Det var trevligt att ha alla här, om än lite stressande att laga mat till 15 personer.
Då de gick vid 23 tiden var det ett spring in och ut i mörkret innan alla kommit iväg. Ni vet, barnen är mellan 6-12 år.
Peter och jag diskade upp, och sedan gick vi upp för att lägga oss...

DET första som slår oss är ljudet...
BZZZZZZ...
BZZZZZZZZZZZZZZZZ...
What the???
I sänglampornas sken ser jag sedan den STÖRSTA geting jag någonsin sett buzza omkring mot taket!!
Jag lovar, blodet stelnade i mina årdrar. Jag ljuger inte då jag säger att den var 5-6 centimeter lång.
Peter och jag tittade på varandra. Peter gick ner och hämtade en flaska med insektsspray som vi har för sådana här ändamål.
Getingen fortsatte buzza mot taket, och vi har snedtak i vårt sovrum med fyra meter upp till nock.
Peter sprutade och tillsist ramlade den ner från taket och vi (läs Peter) slängde ut den.
TVI VALE!!


Eastern cicada killer, bild från webben

Under mina promenader, och i min trägård, har jag ibland sett dessa jättelika getingar. De är SÅ stora, och så ruggiga att jag går långa omvägar om jag sett någon. De ser ut som något slags skämtinsektekter av den sorten man kan köpa på Buttericks, men de är högst verkliga!

Jag är ganska säker på att de är av sorten Eastern Cicada Killer.
(alltså, insekterna här är av en helt annan sort än hemmavid, det har jag bittert fått lära mig. Läskigare)
Det kan också ha varit en European Hornet, för de dras till ljus (med tanke på hur hur det sprangs in och ut innan alla kom iväg). Vid lite efterforskning på google ser jag att European Hornet är den sort som kallas bålgeting hemma, men isåfall skulle det ha varit en drottning vi hade surrandes, och det tror jag inte det var.


Cikadamördare...Bild från webben.

NU hoppas jag att det ska dröja länge tills nästa gång en jättelik geting kommer in i huset igen.
*ryser*.

Bålgetingar. Hmmm...jag har en annan historia om dem. En gång i min mormors bastu på Stenö, en höst då vi badade bastu där...
Men, det är en helt annan (väldigt otäck) historia.


Bålgeting, eller European hornet...Bild från webben.

Ha en fin söndag!!

Comments

Nilla said…
Flygande Jakob och kladdkaka med grädde! :-) Ge mig!
Annika said…
Nilla:
Ja, det är goda grejjer det....
Musikanta said…
Tur att din Peter inte är lika rädd som du! Jag har också en hemma som får ta hand om spindlar, getingar och en mus (en enda gång!) som väl är.

Bålgetingar - den här i ert hus var väl något av ett sådant monster - är hemska även om de inte brukar surra runt som vanliga getingar.
Kramar från Ingrid
Annika said…
Musikanta:
han är så illa tvungen...jag blir så RÄDD, fjantigt nog...
Det här var nog en cikadamördare, tror jag.
Den som vi hade var ett monster, och snacka om HÖGLJUDD!!!
Gillar verkligen inte vanliga getingar heller.
Kramar!
Miss Marie said…
Usch, jag avskyr insekter o småkryp! Jag skulle också ha kallat på hjälp om det hade varit jag!

Middagen låter riktigt smaskig!
Annika said…
Marie:
Urk ja...ja, ibland är det tur att ngn annan är lite modigare.
Men maten var god ja!!
Humlan said…
Jag är så glad att jag äntligen har fått upp ett ordentligt nät för mitt vädringsfönster för jag har getingar här utanför varje dag i juli-augusti. Nu har dom sniffat runt kanterna av nätet, klättrat runt på nätet men inte tagit sig in.

Det lät verkligen som en god middag! Det var inte så länge sedan jag blev bjuden på Flygande Jakob, så det är inte bara du som har tagit upp den igen.
Kram!
Annika said…
Humlan:
USCH, getingar ger mig stora skälvan. VILL inte ha in dem!!!
BRA att du har nätfönster. Det har vi med vid vartenda fösnter och varenda dörr. Ett måste...
Ja, Flygane Jakob har fått upprättelse. Det är många som fixar den idag. såg att det tom gjordes sådan på ½8 hos mig...
Kram!!
alegni said…
sablar, vilken otäcking ni hade inne! jag är inte rädd för kryp, men getingar har jag stor respekt för. de svider ju så in i... när de sticker!
åh, flygande jakob som är så gott. jag undrar vad jag kunde ersätta kycklingen med nu när vi blivit så vegetariska av oss här hemma? svamp går inte, för det är jag allergisk mot.
ha en fin ny vecka! KRAM
Saltistjejen said…
FYYY vad HEMSKT!!!!! Jag är inte direkt rädd för getingar i allmänhet men bålgetingar är jag rädd för eftersom jag är allergisk och fick en sådan stor allergisk reaktion tidigare när jag blev stucken av en. Tursamt nog "bara" i armen. Vill inte tänka på hur illa det kunde gått om det varit nära halsen...
Gissar att era getingmonster är rät giftiga de också!?
Tur ni fick ut den utan att bli stungna.
Kram!!
Elisabeth said…
Det låter som ett riktigt vidunder till geting!
Det låter som en riktigt trevlig lördagskväll :)

Usch, vad hemskt med getingen! Jag skulle med största sannolikhet ha blivit totalt paralyserad om jag sett en sådan, i och med att jag är Livrädd för till och med vanliga getingar!
Den rädslan ligger kvar sedan en höstdag när jag var 6 år och vi var med mormor & morfar i skogen och plockade lingon. Och på vägen hem blev vi attakerade och stuckna av en hel svärm (ingen överdrift) jordgetingar.
Sedan dess har jag en så pass djupt rotad rädsla för getingar att jag nästan får panik i närheten av dem...

Hoppas du får en bra kommande vecka!
MVH /Erica
Givetvis så kom getingen till er för att träffa flygande Jakob. De kanske är släkt, eller rättare sagt var, för de är väl så döda de bara kan vara just nu:).
Det är nog bäst att vara försiktig
när det gäller getingar. Hoppas att du slipper få likadant besök igen.

Ha det finfint!
Kramar från en slapp och slö fnittrig Karin....
Fröken Anki said…
Men usch och fy vilket otrevligt slut på en trevlig kväll! Sticks de också de där getingarna?

Annars låter det jättegott med flygande Jakob. Det har jag inte ätit på JÄTTE-länge!

Hoppas ni har en fin söndag i det begynnande höstvädret. Här förbereder vi oss för att ta emot vårt flyttlass imorgon. Hoppas vädret håller sig stabilt!
Kram
olgakatt said…
Jag tror att de flesta som blir stuckna av getingar blir det just för att de blir rädda och fäktar och slår efter dem! Tar man det lugnt och inte bråkar med vare sig getingar eller båldito sticker de inte! Jag har bara blivit stucken två gånger. Ena gången, för 50 år sedan, för att jag klämde getingen av misstag när den kittlade mig, andra gången när jag satte häcksaxen rakt in i ett getingbo i bokhäcken jag klippte. Det klandrar jag dem inte för... Vi har ett hemtillverkat hjälpmedel, getinghjälpen 1och 2. Nr 1 är en plastmugg att fånga getingen i, nr 2 är en platt plastskiva att föra under muggen. Sen håller man fast getingen tills man kan släppa den utomhus!
Christina said…
Gaah! Jag har en väldig skräck för getingar! Hade nog svimmat tror jag! Blev stucken av en bålgeting på läppen en gång, det var inte skönt kan jag säga och jag såg ut som att jag hade silikonläppar :-D Vi hade en stor gräshoppa inne i lägenheten härom dagen, den skrämde skiten ur mig när den kom hoppandes :-)
Kram!!
Anne-Marie said…
Det finns en hel del både flygande och krypande saker även här i Kalifornien. Men jag tror nog att de flygande kackerlackorna på Hawaii tar priset. Har aldrig sett så många olika slags bekämpningsmedel och fällor för kackerlackor som fanns hos Wal-Mart i Hilo. Har vant mig vid mindre spindlar som jag fångar och släpper ut. Tycker inte om att det finns giftiga svarta änkan-spindlar, skorpioner och skallerormar här. Usch. Kramar!
Suzesan said…
Fy. Jag hade nog inte kunnat sova efter en sån upplevelse. Är det inte bobyggarna arbetarna som är så stora. De största. Kanske. Har hört nåt om det.

Jag är allergisk mot getingstick.

Kram
/Susanne
Camilla said…
Fy sjutton, vad otrevligt med en geting i jätteformat. Tur att den dog/svimmade av insektssprayen så att ni fick ut den.

Det var ju bra att dina middagsgäster gillade maten, vilket jag i och för sig tror att de alltid gör. Kanske borde du alltid köra typiska svenska favvorätter när det är middag hos er för familjen? Som ett tema:)
Kram
Ulrika i England said…
I Frankrike (men inte här i UK än så länge...) finns det enormt stora bålgetingar. Om man blir stucken någonstans på huvudet måste man in på sjukhus direkt. Annars kan det farliga giftet ta kål på en. Detta händer faktiskt, att folk dör av bålgetingstick. Kanske värt att kolla upp om era jättebålgetingar också är farliga. Usch och fy vad otäckt. Jag avskyr verkligen också getingar.
Kram!
Annika said…
Ingela:
ja, det var ingen rolig nattgäst...
URK.
Får rysningar igen bara jag tänker på det.
Getingstick är vidrigt. Jag blev stucken för ett pr år sen, på skären, och trodde nästan jag skulle svimma på kuppen. Attans vad det gör ilande ONT!!
Jadu, vad erstätta kyckling med flygande Jakob? Tofu?
Tror att det finns vegetariska alternativ.
Ha en fin vecka.
Kram!

Saltis:
Jag tror inte ni har så många av dessa i NYC, men kanske i Central Park??
OM det var en cikada killer, vilket jag tror att det var, är de inte speciellt giftiga.
Men om det var en bålgeting tror jag nog att de varit värre.
Inget roligt alls.
Hemskt för dig som är allergisk. Getingar kan verkligen vara farliga.
Kram!

Elisabeth:
DET var det. Synd att jag inte hae sinnesnärvaro at plåta...
Annika said…
Erica:
USCH, jag förstår det!!
Vilken fruktansvärt obehaglig upplevelse.
Jordgetingar är ju så ettriga och vidriga också.
Jag tycker inte heller om getingar, men denna tog ALLA pris. SÅ stor!!
OCH vilket SURRANDE sen...
USch!!
Kram!!

Karin:
Ja, jag tänkte på att den nog ville träffa Jakob också, hahaha!!
Nej, men den var vidrigt stor.
USCH!!
VILL absolut inte ha in en sådan igen för aldrig det...
Fnittrig låter kul, slö låter ganska skönt :-)
Kram!!

Anki:
OTREVLIGT slut på den kvällen. YOU bet!!
De lär inte stickas så farligt, om dt var en cicada killer, vilket jag är ganska säker på att det var.
Men så jättestor som den var fick vi ju stora skälvan bara av att se den, och höra den...
OCH ni får flyttlasset. VAD ROLIGT!!
Kramar!!!
Annika said…
Olgakatt:
Det tror jag också, men denna fanns det inte en chans att man inte skulle ha slagits emot...gulp...så stor...
Ett glas skulle inte ha räckt för att fånga den. En mindre skål hade fått tas till.
Dessutom surrade den fyra meter upp. Nej, den fick tyvärr kemiskt bekämpas...
Grymt nog, eller den kanske svimmade av och surrade iväg sen.
VILL inte ha in en sådan best igen...

Christina:
Ja, du hade INTE tyckt om att se denna stora sak.
Undrar om de finns i CA? Du får kolla?
Tror att det var en cicada killer.
Bålgetingar är inte roliga.
INTE alls. OCH att bli stucken på läppen kan ju vara rent dödligt. TACK och lova att det "bara" blev "silikon" för dig.
Kramar!!

AM:
USCH ja, det tror jag alla ggr. Hela US är väl fyllt av kryp man knappt ser i sverige. Det ena värre än det andra...
Jag är glad att vi inte har skorpioner iaf. VAD jag vet, ska jag tillägga.

Svarta änkor har vi också på denna kust och de är INTE roliga.
Flygande kackerlackor som på Hawaii har vi inte.
DET låter övermåttan vidrigt äckligt.

Kram!!
Annika said…
Suz:
Ja, det var högst obehagligt, kan jag säga....
Det här var nog den sort som kallas cicada killers, och de är alla så stora.
Om det varit en bålgeting hade det nog varit en drottning, och jag tvivlar på att det var det.
Jag vill iaf aldri ha in ett sådant odjur igen...
Hemskt med din allergi. Getingstick kan ju döda...
KRAMAR!!!

Camilla:
Ja. det var då ingen rolig syn, kan jag säga. OCH inget roligt LJUD heller.
Nej, det fanns bara ett sätt att bekämpa den på...

Ja, maten ja. Den är ju god! Nästa ggn de kommer över ska jag göra kålpudding, tror jag...
DET älskar jag!!
Kram!!

Ulrika:
TVI VALE!!!
Dessa kallas European Hornet, bålgetingar alltså. Läste att deras gift inte är så farligt som man tror, men att man ska uppsöka läkare om man blir stucken i huvudet...Ska nog läsa på mer om de olika sorterna. Det är ju ganska intressant och det finns ju massor av olika arter!!
Den som vi hade inne i huset var säkerligen en cicada killer...
VILL aldrig se en sådan inomhus igen.
Ja, getingar av denna stora sort ger mig rysningar i massor...
Kram!!
Jenny said…
Haha, just det där med RIKTIG grädde är så roligt; alla amerikaner blir alltid SÅ imponerande över att man vispad riktig grädde! För det är ju så svårt, liksom... Och flygande Jacob, herregud vad smarrigt!! KRAM!
Annika said…
Jenny:
HIHI, jag hur svårt ÄR det att vispa grädde???
UUUUJ jättejobbigt.
Lika impade blir de då jag gjort en pajdeg från scratch!! Helt otroligt så handikappade vissa är i köket.
Flygande Jakob får du laga åt din familj en dag, they're gonna LOVE it!!!
Kram!!