Idag blir det var femte minut

Hej fredag!

Ännu en vecka har flugit i rekordfart.

VRROOOM …

Inte klokt hur snabbt veckorna tickar iväg …

Hos mig börjar det våras, ja hos er andra också det vet jag.

Under ett normalt år brukar jag aldrig ha vårlängtan vid den här tiden. Tvärtom, jag brukar tycka att den kan dröja.

DET tycker jag väl delvis nu också eftersom jag vill dra ut på det vackraste. Den absolut finaste tiden på året här hos mig är april. DET är årets allra mesta månad då det kommer till skönhet.

Alla blommande träd, buskar, blommor … JA rubbet.

MEN, det jag längtar efter nu är faktiskt våren. Vi skyller på Det Svarta Paraplyet, helt klart. Jag kan tänka mig att allas vårlängtan gått upp på grund av SKITEN vi alla sitter i.

Jag ska också slänga in en kommentar om skolorna nu när jag ändå har er här … 

Det finns något som jag glömde att nämna i gårdagens inlägg. Som jag skrev då, eleverna ska tillbaka till skolan nu i mars. Alltså på alla stadier.

Skoleleverna kommer att gå i skolan halvklass två dagar i veckan och läsa virtuellt resten av tiden. Lärarna kommer att vara i skolan fyra dagar i veckan. Fredagar kommer samtliga elever att få sina lektioner online.

MEN, det finns ett alternativ till, och det är att läsa online på heltid.

Det fick eleverna och deras föräldrar bestämma i höstas, hur de skulle göra när skolan skulle komma att öppna igen. Nu är vi alltså där.

Således finns det en grupp som inte alls kommer att återvända till skolan denna termin. Jag vet att det här bekymrar lärarna. De är rädda för att de elever som läser enbart online kommer att halka efter rejält nu. För när lärarna har en fysisk klass framför sig hela dagarna kommer det ju att vara den klassen de spiller sitt krut på. De som sitter DÄR i skolbänkarna framför dem. 

Då kommer de elever som läser virtuellt 100% säkert att halka efter. Innan detta satt ju läraren med alla elever framför sig via datorn. Nu kommer det inte finnas en chans till det under skoldagarna. Jag vet att detta är något som oroar de lärare jag känner. Till hösten vet väl ingen ännu hur de ska lägga upp det hela. Det beslutet kommer skolledningen att ta någon gång i sommar.

Idag ska ni iallafall få hänga med mig på en sådan där femminuterspromenad. Ni vet, då jag fotar det exakta ställe jag befinner mig var femte minut.

Det är ett ganska kul sätt att dokumentera en promenad på eftersom det blir lite oväntade bilder på så sätt. Den här promenaden gick jag i onsdags. Jag var urskraj för att halka och slå mig igen. Men det gick bra. DET kan ha varit den sista promenaden med snö och is … Jag tror nästan det.

Häng med!!

Klockan är 7:15 och den här bilden är tagen på en liten äng i mitt område.  Som ni ser är det ganska isigt.  NU (idag fredag) är all is och snö borta.

Fem minuter senare ...Har jag kommit till skolområdet, till höger om mig ligger en låg och mellanstadieskola.  JAG går på gatan (på cykelbanan) för trottoaren är alltför, alltför isig för att jag ska våga gå på den.

Fem minuter senare ...Har jag kommit till en idrottsplats på skolområdet.  Det är frostigt och ungefär -3 grader.

Fem minuter senare ...Har jag kommit till det här radhusområdet med små radhus i olika färger.  Parkvägen går rakt igenom det området.  Jag spanar hela tiden i marken efter isfläckar.  Som sagt, livrädd för att vurpa igen.

Fem minuter senare ...Går jag ner för en ganska brant backe.  Det syns inte här, men jag gick på gräset på sidan om gångvägen så mycket jag kunde.
Fem minuter senare ...Har jag kommit in i det här villaområdet. Japp, jag går på gatan nu också.  Trottoarerna för fläckvis halkiga.

Fem minuter senare ...Har jag kommit till Lake Audubon.  Här tycker jag alltid det är så fint att gå.

Fem minuter senare ...Jag är kvar vid Lake Audubon som är delvis istäckt.

Fem minuter senare ...Är jag ännu kvar vid samma sjö.

Fem minuter senare ...Kvar vid sjön ännu fast på motsatt strand.  De håller på att rensa sjön från allehanda alger så vattenståndet är sänkt över 2 meter.

Fem minuter senare ...Har jag nästan lämnat sjön bakom mig och ska stånka mig upp för en av de otaliga backar vi har.

Fem minuter senare ...Har jag kommit till det här villaområdet.  Trottoaren ganska OK.

Fem minuter senare ...Har jag kommit in i det här området med lägenheter. 

Fem minuter senare ...Har jag kommit till det köpcentrum som ligger närmast mig.  På affären till höger, Safeway, handlar jag ganska ofta.  Den är OK, men jag handlar oftare på en annan affär som ligger lite längre bort.

Fem minuter senare ...Har jag kommit till vår andra sjö, Lake Thoreau.

Fem minuter senare ...Har jag kommit till den informationsskylten om just den parkväg jag går på.

Fem minuter senare ...Går jag igenom det här radhusområdet.

Fem minuter senare ...Har jag återigen kommit upp till skolområdet och är på väg hem.

Fem minuter senare ... Jag har just gått över en av de mest trafikerade vägarna vi HADE under morgnar och eftermiddagar.  Före krisen kunde jag knappt gå över den i rusningstid.  NU är det nästan ingen trafik på den under morgnarna.  Allt detta beror såklart på att så väldigt många nu jobbar hemifrån.  Trafikvolymen HAR ökat litegrann, men det är ändå inte märkbart på denna bild, haha.  Vi fick trafiksignalen vid just det här övergångsstället installerad för kanske ett år sen. JAG har aldrig behövt använda mig av den, inte en endaste gång ... dé ni ;)

Fem minuter senare ...ÄR jag hemma i min hall igen.  

TACK för att ni hängde med på min runda. Jag önskar just dig en mycket fin helg!

Vår i luften, Mer trafik, Flera av dem jag känner ... och Dokumentären "alla" talar om.

Torsdag igen!!

Hej alla, vi går rätt på punkterna!

* Vår i luften … 

  … DET är det nu.

Igår hade vi hela 18 grader varmt här i min del av världen. Väldigt skönt faktiskt.

Efter mitt fall på glansis under pudersnö i måndags är jag fortfarande mörbultad. Därmed är jag också ganska skraj för att gå ut och gå under tidiga morgnar med minusgrader och lömsk is som gömmer sig i djup svärta.

Dock det ser nu ut som om de frostiga morgnarna framöver blir allt färre.

Den snö vi har kvar — och den is vi har— får mer än gärna vika hädan nu. Jag är trött på att gå försiktigt under mina promenader, vill ta ut stegen ordentligt och inte hela tiden ängsligt stirra ner i vägen framför mig.

Ja, till nästa vinter ska jag skaffa broddar.

Icebugs och sådana kängor kan kännas lite som överkurs med tanke på hur få riktigt jobbiga vinterdagar vi ändå har här.

Men broddar? Absolut. DET ska köpas. Märker ju hur himla skraj jag blivit efter måndagens vurpa. Igår gick verkligen som en gammal tant på min runda, SÅ rädd för att halka.

Vill inte vara med om det igen.

Hassel vid Lake Audubon igårmorse.

Vår i luften och vårens första fika på decket.

DET skedde igår, det … HÄRLIGT!!!

Snart kan jag nog börja inta mitt morgonkaffe i den lilla täppan i österläge också.

DET ser jag fram emot.

Mitt deck igår eftermiddag.  Så härligt.

* Mer trafik. 

I snart ett år har jag kunnat konstatera hur LITE trafik det är på vägarna då jag går ut och går min morgonrunda.

Innan pandemin kunde jag knappt gå över den gata som ligger nära oss på grund av trafikvolymen.

När C-19 kom var det som att någon viftat med ett trollspö.

Skolorna slog igen sina dörrar med ett BRAK.

De som kunde jobba hemifrån gjorde så. OCH det märktes SÅ tydligt i trafiken.

DET kommer jag att sakna när allt “blir som vanligt” igen.

Skolorna har ju öppnat sina dörrar lite smått här i Fairfax County.

I mars kör de på ännu hårdare, ja det blir av hybridslag, men skolbarn kommer att gå i skolan fyra dagar i veckan. De kommer att gå i  halvklass på skolan två dagar i veckan. Lärarna är alltså där fyra dagar i veckan medan eleverna går två dagar i veckan.

Fredagarna (tror jag) blir virtuell undervisning för samtliga.

I höst tror jag nog att allt blir ungefär “som vanligt” igen.

Det är i och för sig omöjligt att sia om nu … Bäst låta bli.

MEN, i och med att skolan redan nu HAR dragit igång lite smått med yngre elever, och elever med särskilda behov, syns nu skolbussar varje morgon, och trafikvolymen är större överlag.

Återigen kan jag byta ett par ord med skolpolisen som bevakar övergångsstället varje morgon. Hon är tillbaka nu efter snart ett års bortavaro. Roligt att se henne.

Det börjar kännas, ja … lite … lite … normalt … kanske … kanske …

* Fler och fler … 

… runt om mig har blivit vaccinerade bland dem jag känner.

Mina bästa grannvänner har fått sina bägge doser.

En annan granne har fått bägge sprutorna. De anmälde sig den 18 januari, jag den 2 februari.

De är äldre än jag, förstås. Men ändå …

En annan granne blev tillfrågad av sin läkare om hon ville ha vaccinet när hon var på en vanlig undersökning. Andra grannar har fått sina vaccin genom kommunens sida. Ingen av dem har fått jobbiga biverkningar av sina sprutor. Låter bra det. 

* Jag vet, ALLA skriver om den …

Ja, vad skriver de om?

JO, om dokumentärfilmen “Framing Britney” vilken jag också har sett nu.

OCH som jag tycker att NI ska se också.

Hur Britney idag har en förmyndare och god man i sin egen far. Han tar alla hennes beslut i stort sett och han har förklarat sin dotter omyndig.

Pappan har hand om hennes pengar och sköter hennes tillgångar TOTALT. Ingen enda förstår riktigt varför, och det är hela poängen med dokumentären.

Det finns en känd hashtag på sociala medier, FreeBritney, där hennes fans ställer sig bakom henne helhjärtat.

Dokumentären behandlar också hur det är att vara barnstjärna i USA.

Varför så många av dem blir till vrak. Pengar, press, giriga agenter, pushande föräldrar och en framgång som inte riktigt går att hantera för ett barn. OCH så droger då som ständigt närvarande och så lättillgängliga ...

Notera hur nedlåtande så gott som alla män är mot Britney i dokumentären. Inte minst allas vår, Justin T …

Lägg även märke till frågorna som ställts till den unga Britney av manliga programledare i olika tv-program genom åren. 

Jämför dem gärna med de frågor som de unga pojkbanden samtidigt fick.

Skrämmande hörni, rent skrämmande hur olika unga kvinnor och unga män behandlas.

SEDAN!!! vilken TALANG Britney var redan från sin späda barndom.

Som tioåring var hon med i ett TV-program och hon hade en RÖST redan DÅ som sänder kalla kårar längs min ryggrad.

WOW vilken röst den tjejen hade, och HAR förstås än idag. HOPPAS starkt att Britney kan göra en riktig comeback, hon är verkligen värd det. Men frågan är, har hon något eget värde i sig själv idag? Eller är hon nermald till ett ingenting av sin far?

Den här dokumentären kommer att få er att bli förbannade. PÅ riktigt.

Se den!!

 

*** 

  Med detta önskar jag alla en fin och bra torsdag!

Tankar om sommaren ...

Godmorgon onsdag!!

Snart har det gått ett år sedan Coronan tog över ALLAS våra liv.

I och för sig, den 24 februari i fjol var jag ännu inte ALLS rädd för det hela. Trodde väl aldrig att det skulle bli så illa det som det blev. Ingen trodde väl det. Inte kunde vi ANA att vi ett år senare skulle sitta fast i detta ÄN idag.

Ibland är det tur att vi inte vet något om framtiden.

Vi kan nog vara överens om att för det mesta är det tur att vi inte vet något om framtiden.

För ett år sedan var Karolina här på besök innan hon for till New Orleans för att fira Mardi Gras. Mardi Gras i fjol (alltså fettisdagen) ägde rum den 25 februari.

Jag minns att vi då  hade börjat fundera på corona iallafall. Minns så väl att jag bad Karolina sprita sitt säte på flygen, att hon skulle köpa handsprit och vårservetter med desinficerande effekt. Men inte kunde jag tro att vi alla skulle kastas rätt in i en kakelvägg några veckor senare. 

På Mardi Gras i New Orleans spreds också smittan rejält. DET visste de inte DÅ.

Ingen tänkte på att det kanske var olämpligt att köra firandet i 180 för ett år sen. Inte resonerade någon  SÅ då.

En av Karolinas goda vänner från uni (de var fyra tjejer som for till NOLA. Alla fyra är kompisar från Elon) blev sjuk i covid därnere. Hon har ganska svår astma, och när hon kom tillbaka till Boston igen blev hon sjuk. Ja, hon blev inlagd på sjukhus ett tag, inte i respirator, men hon fick syrgas. Idag är hon helt återställd.

Det var många som blev smittade på Mardi Gras, och Lousiana var länge en av de mest drabbade covid-staterna i USA. New York, speciellt NYC, var galet drabbade i början.

Ja, ni minns ju … vem kan glömma?

NU har en stor sorgeklocka klämtat i USA, över en halv miljon människor har dött i Covid. Häromdagen hade Washington Post en TALANDE artikel om det stora svarta dödstalet. Jag länkar den HÄR, och jag hoppas att ni kan läsa den även om ni inte prenumererar på tidningen.

Jag undrar hur många fler som ska dö innan vi kan anse sjukdomen besegrad?

Den är på nedgång, det är den. Vaccineffekten som slår till. Tack och lov.

Nej, jag har ingen aning om när jag står på tur för att få den efterlängtade sprutan. Men jag får mail och textmeddelande från kommunen varje vecka om det hela. Jag hoppas verkligen att det blir av ganska snart.

Men, vem vet … Jag känner iallafall flera som fått vaccinet nu. Bra det.

I sommar räknar jag faktiskt ganska kallt med att kunna åka till Sverige. Bäst att lägga in en brasklapp ändå, för det KAN ju hända att jag inte fått vaccin då ännu. MAN vet aldrig. 

Men, jag planerar faktiskt att kunna åka. Jag har inte varit hemma på två år då. Det är den längsta tiden jag varit utanför Sveriges gränser. Nu känner jag att det är ett måste att åka, det går inte att vänta längre. Jag åker dock bara om jag fått vaccin. Både för min egen skull och för andras skull.

Jag hoppas kunna åka till Närpes i Österbotten likaså. TILL mitt älskade sommarhus vid sundet. SAKNAR!!

Finland har ganska tuffa restriktioner så jag vet faktiskt inte om jag ens KAN åka dit. Jag är inte finsk medborgare, så de har ju ingen “rätt” att släppa in mig. Visserligen äger jag hus där, men ändå …

Men till Sverige räknar jag med att åka.

Jag tänker att mina föräldrar MÅSTE ha fått sina vaccin då.

De MÅSTE.

I sommar är de 81 och 88 år gamla. De bor hemma i sin lägenhet och min bror Staffan handlar åt dem, ibland tar de färdtjänst till min syster Sara som bor i Vasastaden. Men någon annan träffar de inte. Ja, förutom vårdpersonal på Vårdcentralen och andra läkare de träffar med jämna mellanrum. De är relativt pigga ändå, trots lite tjall med sjukdomar och sånt.

Jag pratar med dem varje dag via FaceTime och DET är jag så innerligt tacksam över.

Jag känner en försiktig optimism vad gäller sommaren ändå.

Det känns som om Det Svarta Paraplyet kanske har bleknat lite … KANSKE.

Hur känner DU inför sommaren?

Vad tror du?

Berätta!

Önskar alla en fin onsdag under Det Svarta Paraplyet som alltjämt vilar över oss alla.

Ice y'all!

Good morning Tuesday!!

Did you all have a good weekend?

Do you feel ready to tackle yet another February week?

Let’s do this!

 

Friday morning treat for me, hot chocolate and marshmallows.  No, I did not really enjoy it on my deck in the ice.  This was solely for The Gram, haha!

We had a nice weekend, but a wintry one at that.

However, I think the previous weekend (and yesterday) will be this winter’s last hurrah.

One never knows, though. We have had gruesome winter storms in March before. But, this week WILL be a mild one. That is kind of GOOD, because it will melt away all the NASTY, NASTY ice we are dealing with by the moment. 

On Saturday, we had the weirdest kind of ice sheet over the snow. Like a silver shield of ice, I have never seen anything like it. IT was absolutely impossible to walk on the golf course on the snow. SLIPPERY as can be.

And windy.

COLD, but sunny.

 

These pictures are from our walk on Sunday,  Sure, icy, but no problems really.

Yesterday I slipped and fell during my morning walk.

The walk started so good, the paths were cleared and I could see the icy patches well in advance.

BUT, it started to snow and that snow stuck immediately to the surface since it was so cold.

And with that, all the ice got covered under a thin layer of snow in front of me.

I walked on a street, and turned a corner and ALL of a sudden I was on the ground. ALL of me, just backwards.

SO awful, I could hardly raise myself up again since it was SO slippery.

I hurt my bum, let me tell you! And I can feel it in my shoulders and in my neck. I also feel it in my left hand.

Damn.   It turned out OK after all, it could have been so much worse. My head did not hit the ground, thankful for that at least.

The rest of the walk was awful, the snow fell and it got harder and harder to see  the ice. This was—by far—my worst walk this winter.  

The snow, all covered in a thick layer of ice.

But, yes, the weekend was cozy.

I am such a coziness-narc. And Fridays and Saturdays are the best nights for us narcs!

AM I right or am I RIGHT!!

I love it.

 

Friday night in my kitchen,

Peter and I enjoyed a surf and turf fondue here at home (where else?) on Saturday night.

I made a bullion out of veggies. beef stock and red wine.

We boiled filet mignon, shrimps and veggies as we were sitting by the fondue pot. I had also made several dipping sauces.

A perfect dinner on a cold night.

 

All right you guys. 

I am signing out for today!

Have a great Tuesday!

Sådan otroligt märklig nederbörd ...

Hej fredag!!

Veckan har gått fort.

Det gör de alltid, flyger fram.

Helgerna gå lika fort de. Såklart. De går ännu fortare.

Vädret igår blev av den trista, trista sorten. Istället för fluffig, fin snö kom det något konstigt underkylt regn och något som närmast kan liknas vid isig kornsnö. USCH.

Total BUST med andra ord.

Vägarna lär ha varit vidriga att köra på.

OCH skolorna—som PRECIS öppnat—deklamerade redan kvällen innan att torsdagen var SNOW DAY! Skolorna stängda alltså. Det krävdes ingen virtuell undervisning heller.

CLASSIC snow day med andra ord.

Låt mig säga så här, det var underhållande att läsa kommentarerna på Facebook igår efter att man ställt in skolan igår. DET  fullkomligt brann i kommentarsfältet där arga föräldrar skrev ut sin ilska över denna SNÖDAG. Somliga stödde beslutet. Andra tyckte det var löjan eftersom de ändå kan köra skolan online.

Således blev det krig i kommentarsfältet. UNDERHÅLLANDE, haha.

Jo, jag följer fortfarande Fairfax County Public Schools online fastän Karolina inte gått där på snart SJU år. FATTA i sommar är det SJU är sedan hon tog sin examen från High School.

OFATTBART.

Men tillbaka till gårdagen. Jag bestämde mig för att gå ut och gå min runda även fast vägarna var konstigt kornigt isiga och märkliga. Ärligt talat, jag vet inte vad man ska kalla den nederbörd som föll igår.

Jag drog på mig mina vinterpaltor och gick ut.

Jag mötte TVÅ personer. Hundägare.

DET var allt under de 7 kilometer jag gick igår. Resten av tiden såg jag inte en levande själ.

De som såg mig från sina fönster tyckte nog att jag var helstollig som var ute.

Mest gick jag i skogen. Det var mysigt, och det var inte speciellt halt. Men vädret som rådde igår ÄR inte kul, det kan jag säga. En slags halvmesyr. Låt det snöa om det ändå ska hålla på, morr.

Här kommer ett litet axplock med bilder från gårdagens runda.

Jag hade tänkt köra ett sånt där “var femte minut” inlägg idag. Alltså, då man fotar den exakta platsen där man befinner sig STRIKT var femte minut.

MITT försök till det igår var så enahanda eftersom jag bara gick i skogen, så det hade varit URTRIST för er att se …

Men jag ska köra ett sådant inlägg rätt snart eftersom det då blir lite oväntade motiv.

 

Den här bilden är tagen ganska nära mitt hem.  Parkvägarna var vita och korninga.  Inte direkt hala, men det gällde såklart att vara försiktig iallafall.
Bäcken, Snakeden Branch.

Den här bron tycker jag om.  Men det gäller att vara försiktig då man går över den när det är halt och snö.  Den kan vara mycket isig. Igår var den OK.

Lake Audubon.

Nu har jag vikt in på skogsstigarna.  Ganska mysigt.  Det här området kallas Walker Nature Center och det är naturskyddat.
Men här är jag tillbaka på parkvägarna igen.

En sådan här skylt har jag aldrig sett vid våra parkvägar.  FÖRRÄN igår.  Sorgligt att det ska behövas.  OM det skett skjutningar? JA, det har ju det.  Det händer inte ofta, men det har hänt och inte alltför länge sen heller.  En kvinna blev mördad någonstans i det här skogsområdet.  Sköts ihjäl.  Så, därav skylten, gissar jag ...

Ute på golfbanan for the home stretch ...  KALLT, golfbanan är alltid isande kall på vintern. MEN jag är så glad att vi har den.

Nästan hemma!

Hemma!!!  MYSIGT

Med detta önskar jag er alla en fin och bra helg.

Vi hörs på tisdag igen för den som vill och önskar.

TACK och KUL, Chorizo x 2, Vinter igen? Semlan och Lite info om hur det står till med vaccineringsläget just nu

 

Godmorgon torsdagsmänniskor!

* TACK!!

Först och främst, tack till alla som delade med sig av  egna nostalgiminnen igår. KUL för mig att läsa era kommentarer.

ROLIGT också, och helknäppt, att faktiskt en hel del av oss stoppade i oss björnklistret.

Komiskt. THOSE were the days.

Idag skulle ingen limtillverkare komma på ideen att göra ett lim som doftar så gott att man blir sugen på att förtära det.

Andra supergoda dofter från den tiden var PLAY-DOH!!

Den doften alltså.

Minns att jag satt och sniffade på den då Karolina lekte med Play-Doh då hon var liten.

DEN doften var då som en expressresa tillbaka i tiden för mig. VET också att det finns parfym med play-doh doft. 

Njeaee, där går kanske gränsen ändå!!

En annan doft som poppar upp från förr är ett schampo som såldes i en grön flaska och doftade ÄPPLE. ÄLSKADE det schampot. SÅÅ mycket. Minns ni?

Flera av er skrev om luktsuddigum!  JAJAJAJA!!  JA, de var helt UNDERBARA!!

De fanns ju i otaliga dofter.  Tror säkert att jag bet sönder dem också bara för att se om de smakade lika gott som de doftade ... DET gjorde det inte.

TACK för den påminnelsen också, kära läsare!!

Ack ja, Nostalgia gets the best of me … 

* Chorizo x 2

Chorizo leverar. Alltid.

Den här veckan har Chorizos matte fått ligga i, först med Valentindagen i söndags.

Sedan svidades vår favoritgris om till Mardi Gras, alltså hen representerade fettisdagsfirandet i New Orleans. 

Det ska bli intressant att se vad som sker härnäst med allas vår Chorizo.

 

SÅ här rådde bildtexten på V-dagen."What could be sweeter than a heart-shaped box of Chorizo on  Valenswine's Day???    I can't think of anything ... Hogs and Kisses! Love, Chorizo"

Chorizo firar fettisdagen, och därmed Mardi Gras, med den äran.  Bildtexten lät så här,

"Mardi Gras celebration on the lake tonight.  It is bitter cold out here but a strange 2021 twist has the temperature degrees warmer here than in New Orleans.  SO, don your triple masks and come toss your beads with me, Chorizo!

* Vinter igen?

Idag sägs det att vi ska få snöoväder igen.

Som alltid, jag tror då jag ser det. Om det blir så ska jag med nöje välkomna det vädret. Ni vet ju hur snabbt övergående det är här hos mig då det händer. Snö i massor ena dagen, nästa dag tö galore och tredje dagen närapå puts väck.

Det var kylslaget igår då jag var ute och gick, -6 och snålblåst på min morgonrunda. Nej, jag fryser inte då jag går. Har bra kläder. Men däremot fryser jag då jag kommer hem. PUST!!

* SEMLAN och UTE!! 

 OCH jag fick ju min SEMLA ju!! Helt underbart gott!!

Gårdagens semla.  SÅÅÅÅ god!!  Lotta hade gjort egen mandelmassa som smakade toppen!  Mysigt var det att träffas igen efter ett par veckor.  MEN kallt blev det, så isande kallt.  Det var det värt :-)

* Vaccinet!

Vi talade ju lite om vaccinet igår också. 

Eva frågade hur det går till här där jag bor. Jag tänkte att det kanske kan vara lite intressant för er att höra om det.

Jag bor i Fairfax County, så heter kommunen där bland annat Reston ligger. Här bor över en miljoner människor. Det är den största kommunen i delstaten Virginia och också den folkrikaste.  Det har ju delvis med närheten till Washington DC att göra.

I början av Covid hade hela Northern Virginia ( alltså kommunerna Fairfax, Loudon, Arlington, Alexandria, Falls Church och Prince William. Dessa kommuner är alla inom stor-Washington DCs hank och stör) flest infektioner i hela Virginia. 

Inte så konstigt eftersom det är mycket folk som bor här. I hela NoVA bor det 2.5 miljoner invånare. Varav Fairfax har allra störst befolkningsmängd.  I hela Virginia bor 8.2 miljoner människor.

I slutet av december och i början av januari satte vaccinationerna igång med Pfizers och Modernas vaccin. Just nu väntar man på Johnson and Johnson, och då det släpps kommer ju processen att gå fortare. Vad gäller AstraZeneca vet jag att de också ligger på väntan att bli godkända av FDA.

Först ut på plan med att få sprutan var de äldre på äldreboenden. Sedan följde en massvaccinering för över 7000 av dem som jobbar inom vård, service och omsorg i kommunen.

Min tandhygienist sa att det gått på löpande band och att hon var så imponerad av hur bra det sköttes den lördagen då hon vaccinereades.

Näst ut på plan var skolpersonalen i kommunen. VET faktiskt inte hur privatskolornas personal har vaccinerats. Men kanske ALL skolpersonal överlag nu har fått sprutorna?

Jag vet att de kommunala skolornas personal är helt klara.

Alltså har skolorna börjat öppna sin verksamhet långsamt, långsamt igen …

Sedan vaccineras de äldre hemmaboende som är över 70 år. Min svärfar fick vaccinet hos sin vanliga läkare då han var där på en kontroll.

Min granne som är 73—och vid relativt god hälsa—blev kallad till vaccinering som skedde a la massvaccinering för hans åldergrupp. Det hade gått snabbt och lätt, sa han.

Resten av oss vanliga (typ) får skriva upp oss online. Där vill de ha en massa information om ålder och hälsa och lite annat. Det finns en ruta för “ailments” vilken man prickar i om man har underliggande problem. I mitt fall, högt blodtryck.

Då detta är gjort får man bekräftelse på att ansökan har mottagits, den bekräftelsen kom som automatisk telefonsamtal på vanliga telefonen, som SMS, som e-mail och som autosamtal på mobilen. Så det känns verkligen att man ligger i deras databas, haha. 

Allt jag kan göra nu är att vänta och se.

Man kan logga på och se lite smått var de ligger för tillfället.

Just nu behandlar kommunen de ansökningar som kom in den 20 januari. Kommunen i sin tur rangordnar och placerar ansökningarna i den mån de anser att man ligger på tur.

Som sagt, allt jag gör nu är att vänta.

Under tiden har infektionerna i kommunen stadigt dalat. DET är mycket positivt. Ju fler som får vaccinet desto mer sjunker fallen. Vi är nu nere i samma infektionstal som i somras då det låg som bäst. Det finns hopp, trots allt ... 

NU vill jag bara att det ska gå framåt i Sverige, och i EU i övrigt, likaså.

En översikt från kommunens hemsida.

*** 

Med detta önskar jag er alla en fin och bra februaritorsdag