Nostalgi-Annika: Color me beautiful

Torsdag ÄR det nya fredag! DET vet ni alla vid det här laget.
Här i Washington DC kommer vi idag att bli dränkta i regn!! Det är en så kallad ”tropical depression” som kommer ifrån mexikanska golfen som ska dumpa regn på oss idag. Hey, inte mig emot. Let it rain. Jag har det bra inomhus med datorn, mina böcker och levande ljus.
Kanske tar jag mig en lite avstickare till DSW och kollar in skor också, såvida det inte regnar och blåser för hårt (för det ska blåsa ordentligt också). Aja, lite regn skrämmer inte mig...

Iallafall, idag tänkte jag faktiskt att vi skulle ta oss en närmare titt på lite nostalgi igen. Det var ju ett tag sen jag skrev nostalgiskt här på bloggen.
Idag tar vi oss, som så ofta förr, till mitten på 80-talet. Det är ju mest 80-talet jg skriver om när jag skriver om nostalgi. Jag borde nog gå in och nosa lite på 90-talet någon gång också. Men, det kommer, det kommer...

Året är ca 1985.
Jag sitter i en paradvåning på Östermalm där min gamla barndomsvän bor med sin pojkvän. Det är middag med pojkvännen, hans syster och flera av deras vänner. Och så är vi där också, ett gäng från the burbs.
Plötsligt tittar systern på mig och säger till min kompis...
-Annika är en äkta vinter!
Que, va, what??? Vad pratar de om?
-Ja, säger min kompis, det har jag också tänkt på.
Jag fattar noll. Men till sist får jag förklarat: Tjejerna talar om den nya trenden ”vacker med färg”, eller ”Color med beautiful”.
(fattar inte att det fortfarande finns, it is still in business...jag baxnar)


EXAKT den här boken hade jag, fast den var på svenska och hette "vacker med färg".


Efter middagen dras böcker fram. Systern är visst utbildad färgagent, eller vad det kan kallas. Jag och de andra bruttorna från the burbs får en lätt färganalys där systern bestämmer att jag är vinter, min kompis ML är sommar och vår kompis Tina är vår.

Efter denna middag blev jag helt såld och betagen på Color me beautiful. Jag köpte hela konceptet, rakt av. Jag gjorde mig av med färger i garderoben jag inte trodde att jag längre skulle kunna använda, som alla jordfärger tex. I hemlighet var jag stolt över att vara vinter, för de färgerna var SÅ 80-talsrätta att det fanns inte!!! JAG kunde minsann ha KORNBLÅTT och cerise. OCH vinter var den enda årstiden som kunde bära svart. Hurra, typ.
Jag köpte smink som gick i kornblått, hade ceriserött läppstift.
Jag kunde sitta på t-banan och titta på folk och fundera på vilken årstid de var. Ett tag under 80-talet kändes det som om color me beautiful var det enda jag och mina kompisar snackade om.
Som vi höll PÅ!!!


Det var färghjulet som gällde...

Har ni andra något minne av detta? Eller var jag och mina kompisar extrema?
Numera tror jag inte ens att det finns kvar. OCH numera använder jag färger ur alla årstiders skalor. Med förkärlek använder jag höstfärgerna.
Det kornblå sminket slängde jag någon gång på 90-talet, inga fler blå ögonskuggor, inga blåa mascaror. Tack och lov att trender dör, och tack och LOV att man har blivit mer trendtålig med åren. Exakt, man faller inte för minsta trend längre. Orka. Liksom.


Jag strävade efter att se ut som hon! Det var jag, det var mina färger :-)

Fast, det är ganska kul att minnas tillbaka, för vi hade faktiskt kul medan vi höll på med våra besattheter.
Undrar just om man skulle ta och leta upp den gamla boken, vacker med färg. DET blir en sann nostalgitripp att finna den igen. Åååååå....


Aha, här har ni mig ca 1986. Äkta 80-tals "siden"blus (från Älvsereds eller något sånt) och svart skinnkjol, svarta pumps and what not!! Nylackade naglar också, ser både nagellacksflaska och ILLGRÖN drink på bordet. Vi skulle förmodligen ut...

Amerikanska fenomen: Mall walking...

Idag tänkte jag ta upp min serie ”amerikanska fenomen” igen. Det är ju lite saker som ständigt pockar på uppmärksamheten och som signalerar att man är i ett land där saker och ting är lite annorlunda. Somligt skrattar man åt, somligt nickar man gillande åt och somligt RÅfnyser man åt...

Idag tänkte jag att vi skulle ta oss en närmare titt på fenomenet: MALL WALKING.

Det är ingen hemlighet att många amrisar är räddare (MYCKET RÄDDARE) för väder och vind än nordbor. Vid minsta lilla hot om regn, eller snö eller annan nederbörd så håller man sig helst inomhus. Många vill helst inte uppleva vädret, eller elementen överhuvudtaget. DÅ passar det bra att varje morgon ta sin power walk, eller leisure walk, i en klimatkontrollerad mall. Eller, som man säger på svenska: inomhusköpcenter. I fortsättningen kallar jag det mall, för det är kortare att skriva, ok?

Mallen öppnar sina dörrar vid 7 tiden, men butikerna inne i mallen öppnar oftast inte förrän klockan 10, men innan dess kan alltså mallen användas av mall-walkers. Många tycker nog det är perfekt att ta sin dagliga prommis i en ständigt klimatkontrollerad miljö, inga backar finns, ingen motvind och man behöver inte riskera att möta några otäcka människor, eller djur. I mallen är det ständigt uppehållsväder och 20 grader varmt.





Mall-walkers klär sig som de PW:are och promenixare jag själv möter under min morgonpromenad under bar himmel—i träningskläder och med vattenflaskan stadigt i näven.
Här går de då ofta fyra och fyra, eller ibland i ännu större gäng. De allra flesta är vita kvinnor i övre medelåldern från en burgen medelklass. En och annan man ses också lufsa med sin fru.
Fatta vad bekvämt, knata på mallen, inga backar, inga vindar, inget regn...En Starbucks och/eller en Caribou coffe i vartannat hörn.
Ofta utefter mall-walk:arens väg kan man också köpa läskeblask, springa in på toa eller ta sig en frulle då man gått x-antal varv runt mallen.




Den mallen jag oftast besöker här i Washington, Tysons Corner, har nog många trogna mall-promnixare. Det går inte att ta miste på det de gånger jag kommer dit vid 10 tiden (brukar åka till mallen under veckorna, och helst vill jag komma dit så snart som möjligt efter att butikerna har öppnat). Men, jag kan inte låta bli att fundera lite över dessa personer som väljer att ha mallen som sin dagliga utflykt. Garanterat bor de allra flesta i mer eller mindre lummiga förorter. De skulle lätt kunna ta sig en promenad hemmavid, UTAN att ta bilen till mallen för att sedan promenera där. Jag kan också garantera att förorterna där alla dessa övre medelålders bor är totalt säkra. Ingen slum och inga ghetton så långt ögat når. Lovar...

Ett märkligt fenomen är det i mina ögon. Men jag kan naturligtvis också förstå att det kan fylla en funktion för den som kanske så smått ska öva upp sina muskler igen, kanske efter en skada eller sjukdom. Men för den friske, yngre pensionären tycker jag att det finns NOLL anledning att åka till mallen morgon ut och morgon in. DESSUTOM har man säkert måst sitta i bilkö också.
Ja, och ska man prompt ta bilen så kan man väl isåfall åka till en park med parkvägar och gå där istället. Det finns många sådana i den här delen av stan.

Ack ja, måtte jag aldrig bli så amerikansk att jag börjar ägna mig åt mall-walking, isåfall---just shoot me!!!

I have something else to say about TV...

BUT it has to be said in Swedish, since I am referring to a Swedish program...

My regular post is below this one. Oh, and that post is about TV, too. In case you've missed it.

NU vill jag tipsa ALLA att se Sommarpratarna på SVT, eller SVT Play. Jag tittade på programmet igår, på inrådan av min mamma, och blev helt tagen av det. Jag fällde en och annan tår, jag nickade i bifall och jag fick spola tillbaka vissa delar av programmet som jag tyckte speciellt mycket om.
Detta är public service av högsta kvalitet. Paulo Roberto (beundrar honom SÅ mycket) är värd för fyra sommarpratare: Annika Östberg (hon höll det BÄSTA sommarprogrammet under hela sommaren, tyckte jag), Magdalena Graaf (respekt), Eva Gabrielsson (Stieg Larssons änka. Vilken personlighet!) och prästen Tomas Sjödin (som fick mina ögon att tåras mer än en gång). Dessa personer möts över en lunch, och de pratar djupt om livet med utgång från varandras sommarprogram. Vilken nerv! Vilken känsla! Hela tiden. Fattar faktiskt inte hur följande Sommarpratare ska kunna leva upp till dessa personer, men jag har hittat en ny serie att följa. Serien sänds i sex avsnitt, och jag kan bara säga, med EMFAS: se programmet!!!

This Week: TV-junkie part deux...

The TV-season is upon us!
It is time to rejoice in front of the telly again! Time to charge up the DVR, and TiVo, and what NOT! There are so many shows to watch. Almost every night is a TV-night..
Let’s take a look on what is good, and not so good, this season…

Monday:
I am totally and UTTERLY in love with “How I met your mother”. I think that sitcom is priceless. AND, I so love Neil Patrick Harris. His one-liners are so great! We all love that show in my little family.
I am also totally fond of “Two and a half men”. I know what I want for Christmas; I want all the previous seasons on DVD!
Charlie Sheen is my man! That show cracks me UP every time!

How I met your mother.

Two and a half men.





What I am skipping: Dancing with the Stars. I DVR:ed it last Monday, But no, I will not watch it. I don’t want to see Bristol Palin dance, for one. And I don’t care about the rest of the stars either. I usually watch DWTS every other season. I just have to take a rest from this season. DWTS is called “Let’s Dance” in Sweden. So, now you guys know what I am talking about.

Tuesday:
GLEE!
GLEE is the best show on TV!!! Absolutely wonderful, with singers (and dancers) that are so incredibly talented. Glee has a great underlying message on how it feels to be different (in high school), and how it feels to not quite fit in. All of a sudden the cast burst out in song and dance. Tonight Britney Spears will guest star, and I cannot wait!!




Glee

Hell’s Kitchen. Oh yes, it is a good thing we have a couple of DVR’s in this house so we can tape a lot of shows that happen to get up against each other. I have SUCH a weak spot for Chef Gordon Ramsey (you all know that). I love Hell’s Kitchen, but can you IMAGINE being one of the aspiring chefs in this show? I think I would have fainted during the first taping if I was a contestant. Anyway, it’s a great show.


My man, Gordon!

What (I think) I am skipping: The Biggest Loser. I used to love this show, but after last Tuesday’s two hour premiere I am not so sure. It was long, and boring and quite humiliating for the cast. I think I am over it. However, it can be a very inspiring show to watch. I might just have to take a break this season.

Wednesday:
Cougar Town, is a sitcom about women my age. I really like it, and I really like Courtney Cox. However, every time I watch the show I feel like popping up a bottle of red. They drink as much red wine as the cast in “Friends” used to drink coffee. Gimme red wine, like, now, now…now…




Survivor, yes I am still a sucker for the age old reality series. I think it holds up season after season. It is always good, always painful. Yes, it is modeled after the original Swedish TV-show “Expedition Robinson”. I have never, ever watched the Swedish version of the show, but I think I will do it this season online.


The host, Jeff Probst. I do like him!!

Last week I wrote about all the Swedish TV- shows I am currently watching online. That post was part one in the “TV-Junkie series” here on my blog.

Thursday :
My beloved Project Runway . I have DVR:ed the season that started over the summer while I was in Europe. I am watching it with Karolina. We are both fans!

Friday and Saturday are empty days

Sunday:
The Amazing Race, always good. I think I have watched all the seasons of the show. It holds up.

TV-SHAME:
I hate to admit that I watch “The real housewives of DC”. Gosh, it makes me almost physically nauseous. It is pure trash TV. The only reason I watch is due to the fact that it is all set in DC and Northern VA. But the lives these women lead are nothing but embarrassing. Call it my guilty pleasure. But it is mostly my guilty SHAME. I get into a really strange mood after watching the show.
It is gross. And so are all “the real housewives” shows. When the DC season has wrapped up I will never watch the show again. Promise. I cannot stomach it.


I do feel bad...

Insekter som "plågar" oss...

Måndag. Ny vecka!

Värmeböljan har dragit sin kos, och det tycker jag är skööönt! Det är så välkommet med lite kyligare temperaturer, och det är så välkommet med REGN. Naturen är kruttorr!
Njuter av att se ut över droppande, droppigt-dropp-dropp-dropp regn.
Verkligen så befriande. Men jag ska inte hoppas och önska för mycket heller, det får man bara äta upp sen.
För visst, jag vill ju att det ska bli toppenväder då Sara-sis med familj kommer! OH, ja, visst vill jag DET!!!
Då har jag beställt perfekt Washingtonväder med dagstemperatur på ca 18 grader, strålande sol och flammande löv. Så ska det vara då. SÅ det så. Innan dess får det ruska på så mycket det vill, as far as I am concerned!

Ett litet naturfenomen har dykt upp runt ”mid-Atlantic” staterna. En liten insekt. En liten insekt som går vid namnet STINK-BUG!!! Eller, som man kallar dem hemma, bärfisar. Ja, det är många sådana små gynnare ute nu. Så många att de har blivit en följtetong i dagspressen, TV och online. Det är tydligen ett rekordår för de flygande krypen. De söker sig inomhus då hösten kommer, precis som en massa andra smådjur--- MÖSS tex!!!
Ja, jag har nog haft tio bärfisar inne i huset vid det här laget, och jag ser flera som sitter på insektsnätet utanför fönstren här på kontoret just nu. DE vill in.
Folk håller på att bli tokiga, men mig bekommer de inte speciellt mycket. Jag är nog inte speciellt insektskänslig. Hey, det kan man inte vara då man tillbringar somrarna i Österbotten och slåss med mygg, bromsar och allehanda annat flygande som stör sommaren. Om en liten FIS kommer in så tar jag ut den. Jo, jag har förstått att de stinker rätt illa om man dödar dem, så det gör jag inte.
Fattar inte riktigt hur folk orkar förfasa sig så mycket som de gör.




En annan insekt som har blivit följetong i media är bedbugs...OCH det är VÄGGLÖSS på svenska. OCH den hajpen och oron kan jag också skriva under på. TVI vale för att få in vägglöss i hemmet. De lär nästan vara omöjliga att utrota.
Förmodligen skulle JAG bli tokig om vi skulle drabbas av vägglöss. Kan nästan inte tänka mig något äckligare, ja förutom kackerlackor då. Jag kan verkligen förstå att folk som fått in dem i sina hem håller på att förgås av äckel. Vägglöss riskerar man att drabbas av varenda gång man tar in på hotell. Det har blivit ett allt vanligare problem.
USCH och fy säger JAG!
Hellre FISAR än vägglöss, any day of the week!!
Nä, jag vill inte ens visa er bilder av vägglöss på bloggen. De är för äckliga. Ni får googla dem själva, om ni vill...

Idag är det jag som är värdinna för svennefrullen, så det är bäst att jag sätter igång med mina värdinneplikter nu…

Ha en fin måndag!

Några bilder från igår...

Vi tre beslöt att ta en liten tur till Old Town Alexandria igårkväll. Det är alltid mysigt att ströva omkring där.
Rekord i värme har det slagits i helgen dessutom. Hela 36 grader Celsius uppmättes, och det är rena, rama högsommartemperaturen. Jodå, fuktigt har det också varit, minsann. Sommaren vill helt enkelt inte ge vika för hösten, nej inte...
Nu, så här på söndagmorgonen, då jag rasslat mig ur sänghalmen, regnar det FAKTISKT ute. SKÖNT!!

I Old Town. Synd att alltid bilarna måste förstöra bilderna...

Karolina och jag i den varma kvällen...

King Street.

Mycket folk (och BILAR) i rörelse. Old Town är fullt av mysiga krogar, barer och affärer.

Tycker den här lilla tavlan förmedlar en hel del sanning...


Glass är såklart ett måste!

Och här blev vi visst fotograferade nere vid Potomacfloden.

Ha en fin söndag!

Sista lördagen i september...

...tog jag min kamera och gick ut så fort jag vaknat. Som ni märker kommer helginläggen in på bloggen lite senare än anars under veckan. Det beror ju på att jag vill soooooova liiiite lääängre än vaaanligt....
Lördagar är bloggens "down day". Då har jag i särklass minst besökare, enligt min sitemeter. Så jag kan vara lite mindre "strikt" med inläggen då.

Gick ut en kortis, och då menar jag kortis, i det omedelbara närområdet och tog mig en titt...

Njeaa, det är inte så höstigt på glfbanan ännu.
Inte heller kändes det höstigt i temperaturen...
Golfarna är iallafall ute som vanligt. Det gäller att akta sig så man inte får en boll i skallen...


Det ligger en bäck i närheten av hemmet. I den kväker grodorna och gömmer sig kvickt då man kommer nära. Just nu är det lite vatten i bäcken eftersom det har varit så torrt så länge. Naturen är kruttorr nu.

Jag letar hösttecken och ser små skiftningar på vissa träd...

En liten hortensia, i min annars fula trädgård, har klarat sig bra...
Klematisen trivs ganska bra också, med resten av blomstren är det inte lika väl beställt just nu. Tråkigt, men sant...

Inget speciellt står på agendan idag. Muranon ska besiktigas, men det tar Peter hand om. Jo, en ny dammsugare måste köpas eftersom den gamla nästan började brinna igår då jag dammsög. INTE kul. Hela huset började lukta bränt. Jag är glad att det inte blev värre än vad det var. Pust...

Ha en skön lördag!

Show and Tell: Kommentarer...

Fredagstemadags igen så här den sista fredagen i september.
Tack Olgakatt för kluriga, och intressanta ämnen.
Pettas tar över under oktober månad, och här är hennes val av teman:

1 oktober- Med öppet sinne tar jag emot....
8 oktober- Historien upprepar sig
15 oktober- Gränser
22 oktober- När tystnad dödar
29 oktober- När jag slutade tro på tomten/storken


Nej, just det, inte lätt inte...
Det blir att gnugga de grå. Trevligt. Svårt.

Men, nu är det nu och vi ska fundera på ”en kommentar jag aldrig glömmer”.
Vet inte vad jag ska skriva om den saken?
Som bloggare är man van vid kommentarer på daglig basis. Kommentarer är en bloggs blod och vitaminer. Utan kommenter, ingen blogg. De är underbara för bloggskribenten! OM vi nu ska ponera att det är sådana kommentarer vi ska tala om.
Jag har haft tur som sällan fått märkliga, eller elaka kommentarer. Jag är väldigt, väldigt tacksam för det för jag vet hur jag tagit åt mig av de få egendomliga som varit anonyma någon gång ibland.
Just nu minns jag dem knappt, men en gång skrev någon att jag var homofob eftersom jag skrev om killar i konståkningsskridskor på isrinken i Reston. Anonym var den kommentaren.
Men, nej, jag har varit förskonad (hittills) från elakheter. SÅ tacksam för det, som sagt.
Det finns en tjej som bloggar ifrån USA som fick ta emot de elakaste av elaka kommentarer på sin blogg. Till sist bytte hon forum, och sen verkar de elaka kommentarerna ha försvunnit.

Men, det finns ju andra kommentarer också, IRL. Visst har jag fått kommentarer jag aldrig glömmer. Många är för privata för att jag skulle vilja skriva om dem här, så jag avstår.
Men, en kommentar som retar mig som pesten är kommentarer om varför jag valt att vara hemma, och inte arbeta utanför hemmet..
De som ställer dessa frågor är bosatta i Sverige, eller i Finland. Den som frågar kan vara i vilken ålder som helst. Oftast är det dock mina föräldrars generation som är värst. Men frågan kommer även från yngre:
-VAD GÖÖÖÖÖÖÖÖÖR du hela dagarna???? Meh, varför jobbar du inte? NÄR ska du börja jobba?
Men hur får du tiiiiiiiiden att gååååå????




OM ni visste hur det vrider sig inom mig när jag hör detta. OK, det är mitt val. Mitt val. Jag har valt det här därför att vi har lyckan att ha RÅD med det.
Jag sköter skjutsning, matlagning, hämtningar och lämningar, städar gör jag (fast jag inte är pigg på det). Jag skriver på min blogg, jag skriver även annat under dagarna, jag tränar, jag träffar vänner som lever samma liv som jag. DET är inget ovanligt i USA att vara hemma, ingen lyfter på ögonbrynen åt det.
Medan det för folk hemma är lika provocerande som om jag sa att jag gick på stritan, typ. Eller, ja det var överdrivet, men ni förstår nog...

DET ÄR ANNORLUNDA här. ALLT är inte som i Sverige eller i Finland. Annorlunda är ett bra ord att kunna....OCH ett bra ord att lära sig.
Jag är helt och hållet tillfreds med det liv jag lever. Vill inte byta med någon. Kvinnofälla? Nej, det tycker jag inte. Jag har isåfall valt fällan med öppna ögon och öppna sinnen.




Det jag är gladast över är att jag uppfostrat Karolina till en flicka som älskar bägge sina länder. Det faktum att hon pratar svenska flytande, att hon får del av kulturen, att vi kan vara hemma hela somrarna. ATT det är det första hon talar om när hon presenterar sig på HS på lektionerna är: ”I am Swedish, I speak Swedish fluently” . Ah, det värmer ens modershjärta att jag gett henne det arvet, och den stoltheten, fastän jag varit ensam om det, med Peters fulla stöd förstås, men ändå ensam.

Peter är egentligen en duktigare hemmafru än jag är. Han har inte så mycket emot att städa. Jag har inte så mycket emot att laga mat, och höja mysfaktorn. Kombinerat skulle vi vara den perfekta hemmafrun.

Egentligen är jag tom less att skriva om detta på min blogg (jag har skrivit om det förr. FLERA gånger).
Men jag är ännu mer less på kommentarer från både kända och okända hemmavid.
OCH detta är ett problem jag delar med alla mina skandinaviska medsystrar i USA som valt att vara hemma. ALLA kommer tillbaka från Norden med samma tröttsamma kommentarer i säcken med sommarminnen. Samma sak sommar efter sommar. TUR att vi har varandra att ventilera med.

NOG om det. NU!

Kan berätta att TUNG sommar råder fastän det är HÖST på riktigt! Vad sägs om 35 grader som det var igår? 35 grader och FUKT så in i bängen!!
TVI och TVI vad jag är LESS.

Och, med det önskar jag alla en fin fredag och ni är alla välkomna att titta in imorgon igen!

Nilla,
Desiree,
Annika,
Anki,
Strandmamman
Erica
Saltis
Anna
Taina (deltar inte under september månad)
Musikanta
I am Annika
Maisoui
Inga-Britt
Helena
Olgakatt
Bejla
Anne-Marie
Jenny
Pettas
Annica
Mrs Clapper
Lotta
NYgammal deltagare, välkommen tillbaka!!!
Simone

Alla bilder från nätet...

Följ med på promenad runt Lake Audubon

Idag blir det en fotopromenad igen.
Här brukar jag gå, springa och bränna kalorier samt lyssna till min iPod. Lake Audubon är en av Restons fyra konstgjorda sjöar.

OCH, för att tala om något mindre trevligt kan jag berätta att Teresa Lewis, som jag skrev om i mitt tidigare inlägg om dödsstraff med all sannolikhet ikväll klockan 19, lokal tid, får sin dödliga injektion. Det trots att så många står bakom Teresas rygg, inklusive delar av fängelsepersonalen. Ja, ni vet min klara åsikt i frågan. Just nu skäms jag över att bo i Virginia. Och tycker om dödsstraff som följer:
1) Two wrongs don't make a right.
2) Dödsstraff skulle vara befogat bara om det gjorde den först mördade
levande igen.
3) Dödsstraff tycks inte ha avskräckande effekt. Inte har väl delstater med
dödsstraff färre mord än övriga?
Lovar att tala om för er om Teresa blir benådad, men så blir det inte, tyvärr. Det skulle något av ett under till för det.

Nå, nu ska ni få följa med på fotopromenad runt sjön.

Här är klockan runt 7:15. Solen går upp över sjön och jag har gått en ca 12 minuters promenad från mitt hem, genom skogen, på promenadvägar, för att nå sjön. Om jag är rädd då jag går ensam? Aldrig.


Nere vid sjön ligger många villor, här är en trädgård till en av villorna med bananträd och annat exotiskt. Jag lovar att det inte växer bananer här naturligt :-). Tydligen ägs villan av två gamla hippies, enligt en kompis till mig som känner dem lite.

Typiska villor i Northern Virginia.


En av Restons otaliga parkvägar! Love them!!

Här har vi kommit till ett radhusområde som går under namnet "The Wharf". Radhusen ligger runt två konstgjorda dammar där man kan bada direkt från sitt deck på sommaren, eller åka skridsko på vintern. Tycker området är mycket intressant.

Så här ser det ut vid The Wharf.






En annan ganska vanlig Restonvilla av lite nyare slag.

Twin Branches Road. Ovanligt lite trafik på den här bilden. Jag passade på att plåta i en lucka....

Lake Audubon sedd från Twin Branches.

Ännu en promenadväg runt samma sjö.

De här radhusen går på många sköna dollar. Jag har varit inne i ett par av dem, fem våningar och hiss.



En Montessoriskola.

Här har vi kommit till en annan sjö, Lake Thoreau. Den här sjön travar jag runt flera gånger i veckan.

En vanlig skolbuss susar förbi såhär på morgonen.

OCH, det prunkar i slutet av september...

Men det är helt OK att börja dekorera inför Halloween nu. Jag gläder mig!

Fler typiska förortsvillor.

Och ännu några till...

Ja, det var den promenaden det. Jag ska faktiskt ta samma rutt idag igen, men då utan kameran i släptåg så att jag kan ånga på ordentligt.

Ha nu en fin nyfredag!!