Nostalgi-Annika: Color me beautiful

Torsdag ÄR det nya fredag! DET vet ni alla vid det här laget.
Här i Washington DC kommer vi idag att bli dränkta i regn!! Det är en så kallad ”tropical depression” som kommer ifrån mexikanska golfen som ska dumpa regn på oss idag. Hey, inte mig emot. Let it rain. Jag har det bra inomhus med datorn, mina böcker och levande ljus.
Kanske tar jag mig en lite avstickare till DSW och kollar in skor också, såvida det inte regnar och blåser för hårt (för det ska blåsa ordentligt också). Aja, lite regn skrämmer inte mig...

Iallafall, idag tänkte jag faktiskt att vi skulle ta oss en närmare titt på lite nostalgi igen. Det var ju ett tag sen jag skrev nostalgiskt här på bloggen.
Idag tar vi oss, som så ofta förr, till mitten på 80-talet. Det är ju mest 80-talet jg skriver om när jag skriver om nostalgi. Jag borde nog gå in och nosa lite på 90-talet någon gång också. Men, det kommer, det kommer...

Året är ca 1985.
Jag sitter i en paradvåning på Östermalm där min gamla barndomsvän bor med sin pojkvän. Det är middag med pojkvännen, hans syster och flera av deras vänner. Och så är vi där också, ett gäng från the burbs.
Plötsligt tittar systern på mig och säger till min kompis...
-Annika är en äkta vinter!
Que, va, what??? Vad pratar de om?
-Ja, säger min kompis, det har jag också tänkt på.
Jag fattar noll. Men till sist får jag förklarat: Tjejerna talar om den nya trenden ”vacker med färg”, eller ”Color med beautiful”.
(fattar inte att det fortfarande finns, it is still in business...jag baxnar)


EXAKT den här boken hade jag, fast den var på svenska och hette "vacker med färg".


Efter middagen dras böcker fram. Systern är visst utbildad färgagent, eller vad det kan kallas. Jag och de andra bruttorna från the burbs får en lätt färganalys där systern bestämmer att jag är vinter, min kompis ML är sommar och vår kompis Tina är vår.

Efter denna middag blev jag helt såld och betagen på Color me beautiful. Jag köpte hela konceptet, rakt av. Jag gjorde mig av med färger i garderoben jag inte trodde att jag längre skulle kunna använda, som alla jordfärger tex. I hemlighet var jag stolt över att vara vinter, för de färgerna var SÅ 80-talsrätta att det fanns inte!!! JAG kunde minsann ha KORNBLÅTT och cerise. OCH vinter var den enda årstiden som kunde bära svart. Hurra, typ.
Jag köpte smink som gick i kornblått, hade ceriserött läppstift.
Jag kunde sitta på t-banan och titta på folk och fundera på vilken årstid de var. Ett tag under 80-talet kändes det som om color me beautiful var det enda jag och mina kompisar snackade om.
Som vi höll PÅ!!!


Det var färghjulet som gällde...

Har ni andra något minne av detta? Eller var jag och mina kompisar extrema?
Numera tror jag inte ens att det finns kvar. OCH numera använder jag färger ur alla årstiders skalor. Med förkärlek använder jag höstfärgerna.
Det kornblå sminket slängde jag någon gång på 90-talet, inga fler blå ögonskuggor, inga blåa mascaror. Tack och lov att trender dör, och tack och LOV att man har blivit mer trendtålig med åren. Exakt, man faller inte för minsta trend längre. Orka. Liksom.


Jag strävade efter att se ut som hon! Det var jag, det var mina färger :-)

Fast, det är ganska kul att minnas tillbaka, för vi hade faktiskt kul medan vi höll på med våra besattheter.
Undrar just om man skulle ta och leta upp den gamla boken, vacker med färg. DET blir en sann nostalgitripp att finna den igen. Åååååå....


Aha, här har ni mig ca 1986. Äkta 80-tals "siden"blus (från Älvsereds eller något sånt) och svart skinnkjol, svarta pumps and what not!! Nylackade naglar också, ser både nagellacksflaska och ILLGRÖN drink på bordet. Vi skulle förmodligen ut...