Thursday, March 26, 2015

Och nu blir det bloggpaus ett tag...

Hejsan och godmorgon!


Nu blir det ett litet uppehåll här på min blogg.
Jag vet inte till 100% när jag kommer tillbaka. Det kan bli på torsdag i nästa vecka, eller kanske fredag.
Ni får kolla, helt enkelt.

TACK förresten för ALL feedback ni gav mig på gårdagens inlägg!
Jag säger det igen, det är den sortens fina feedback som sporrar!
OCH den sortens feedback som ger mig inspiration att skriva här.
Utan er skulle jag inte skriva ett ord!
ROLIGT att ni alla tyckte det var intressant att läsa om hur jag hamnade här.
Ja, så gick det till för 25 år sen!  Time flies, and all that...

Idag, snortidigt denna morgon, beger vi oss till The Outer Banks i North Carolina.
Ni vet, den plats jag älskar så mycket.
Nåväl, nu är det ingen sommarstrand som möter oss där. Det blir istället en strand i brytpunkten mellan vinter och vår.
Annorlunda. Ja.
Det är bara vi tre som åker denna gång.
Vi ser fram emot det.

Jag vilar från bloggen medan jag är borta.
Jag brukar ju göra det då jag reser.
Dock, följ mig på instagram, där kommer jag att visa bilder.
Facebook?
Kanske. Jag har ett längre uppehåll från FB nu. Jag kollar in den varje dag, kommenterar ibland,  men jag ids inte skriva något eget där. Vet inte varför. Jag är väl bara lite facebookless. Japp, så är det.
Har inte skrivit något där “sen eldkvarn brann”, haha.
Men på Instagram finns jag.  Jag finns under signaturen skandigirl där.

På söndag kör vi tillbaka Karolina till Elon igen. DÅ är lovet slut.
Men Peter och jag åker inte hem till Reston.
Nej, vi styr kosan mot Virginias största sjö istället. Sjön heter Smith Mountain Lake och den ligger lite söder om Charlottesville.
En stuga är hyrd där, och jag vet inte hur länge vi stannar där vid sjöstranden.
Det beror lite på hur bra wifi vi har (Peter ska jobba även fast vi är borta). OCH det beror på vädret också, naturligtivs.
Jag ser fram emot att besöka den här sjön. Det ska bli riktigt kul.

Kameran hänger med, och vi ska hoppas att jag kan bjuda på ett par fina bildbomber sedan.

Jag ser fram emot att vistas vid både hav och sjö nu ett tag framöver.


Någon gång i slutet av nästa vecka återkommer jag både till förort och blogg igen.

Until then…

You stay classy!!!

Wednesday, March 25, 2015

Hur jag hamnade i USA

Hej och godmorgon onsdag!


Den 27 mars 1990 stod jag nervös på Arlanda för att bege mig till USA på ett år.
Jag höll krampaktigt i passet och spanade på mina medresenärer i EF-Au Pair. Alla skulle vi vara borta i ett år. Vi skulle spridas för vinden  över hela USA då vi var klara med Au-pair skolan i Boston.
Jag visste inte då att en av mina bästa kompisar i livet var med i gruppen!
Hej Monika!!!! Vi fann varandra direkt då vi började pratas vid på flygplatsen. OCH en livslång vänskap tog sin början.
Monika blev inte kvar i USA, som jag. Hon tillbringade sitt år i Wilton, Connecticut, och sen for hon hem till Stockholm igen. Men, jag— och minst en tjej till (som idag är gift i Chicago och som jag har lite kontakt med via FB)— blev kvar.
Inte trodde jag DÅ att jag skulle vara kvar i Northern Virginia 25 år senare.
Nej, det hade jag inte kunnat föreställa mig.
Jag skulle vara borta i ett år, och sen åka hem igen till Stockholm och fortsätta mitt liv där. Trodde jag...


Gud, jag kan än idag känna hur jag kände på den här bilden.

SÅ, efter au-pair skolan i Boston hoppade jag på en skakig, turbolent flight till Washington DC.
Jag visste inte mycket om Washington då; huvudstad, Arlington Kyrkogård. Pentagon och att staden var känd för sina heta och fuktiga somrar…det var vad jag visste. I stort sett.


Bild som jag tog av min värdfamiljs utsikt.  Ja, detta tittade jag ut över.  Varje dag i ett år.  Hur perfekt var inte denna utsikt!!!

Jag landade på National Airport och blev mottagen av min värdfamilj, Nancy och Allan och lille Anders, 9 månader. Det var Anders jag skulle ta hand om. OCH visst, pappa Allan är svenskättling, därav sonens svenskklingande namn. Allans farmor och farfar hade kommit till USA från Sverige i början av 1900-talet.   Dock, Allan kunde ingen svenska, och jag förväntades inte heller lära lille Anders svenska.
BRA, tyckte jag. Jag var inte i USA för att fortsätta tala svenska, utan jag ville ju bli så bra på engelska som möjligt.
Familjen körde mig hem till huset i Arlington, Virginia. Precis på gränsen till DC, i stadsdelen Rosslyn.
Sällan och aldrig har väl en au-pair fått en sådan bildskön utsikt!
Hela Washington DC låg framför mig då jag klev ut på Nancys och Allans balkong. De bodde i ett höghus, och jag hade min egen lilla etta mitt emot familjens etage-våning. Mycket ovanligt för en au-pair det också, tror jag.
Jag hade mitt eget lilla kök, stort rum, badrum och en dörr att verkligen låsa och regla om natten. Familjen bodde mitt emot mig, på andra sidan korridoren i detta stora hus.
Jag kände mig SÅ väl emottagen av denna familj. De var lite äldre, dessa förstagångsföräldrar, 40 och 41. Det tyckte jag också var bra.
OCH det där med fint mottagande och värme, det höll i sig HELA året.
Jag fick, helt enkelt, ett jättefint år!!!
Det kommer jag för alltid att vara dem tacksam för. De tog hand om mig som om jag vore deras dotter.
OCH jag skötte om deras son som om han nästan vore min egen.


Den här söta bebin tog jag hand om i ett år.

Och jag fick ju så väldigt trevliga värdföräldrar också.


Anders idag? Han bor i Denver och är kock, helt ekologiskt kör han på sin restaurang. Snart ska han gifta sig, och han är 26 år gammal.
Gick på college på ivy-leaugue universitet Cornell i upstate New York och tog sin examen i “hospitality”.
Ja, jag hoppas jag blir inbjuden till bröllopet, hihi!!


Jag hade alltså enorm tur med värdfamilj.
Det har inte alla.
Jag hade också enorm tur med att bo där jag bodde. Jag bodde i princip inne i DC. Jag kunde gå till Georgetown.  Jag hade tunnelbanan om hörnet. Jag hade promenadstråk, och parker,  utanför huset. OCH ja, jag bodde granne med Arlington Kyrkogård. Varje morgon hörde jag när reveljen gick på militärbasen som ligger i direkt anslutning till Arlington Kyrkogård. Jag kunde se kyrkogården från mitt fönster. SÅ nära ligger huset.
OCH jag brukade vandra med Anders där. En gång i veckan åtminstone tog jag en långpromenad med vagnen bland gravarna.
Så ska du se Arlington Kyrkogård kan jag bli din guide :-)
Kyrkogården är jättestor,  man vandrar inte över den i ett svep, precis.


Nancy och jag.

I oktober var jag hembjuden till en granne till Nancy och Allan.
Ruth. Ruth, specialist på Ryssland och anställd på CIA.  Ruth som aldrig kunde yppa ett ord om sitt yrke.
Ruth, den snälla Ruth. Ruth som i sin tur har två barn i min ålder varav sonen Derek var/är kompis med Peter.
Ruth som stötte ihop med Peter på en bar i Georgetown en lördagkväll medan Peter var där med andra vänner. Ruth som frågade;  “do you want to show this lovely Swedish girl I know around? She lives in my building?”.
Peter som glatt sa ja!
Ruth som bjöd in mig, Peter, Derek och Ann (Dereks tjej, numera fru) på middag den där kvällen i hennes lägenhet.
JAPP, så träffade jag Peter. Hos Ruth. I The Prospect House.
OCH ja, Peter “did show me around”. Vi började träffas mer och mer och mer.
När jag for hem från USA efter mitt au-pair år 1991 visste jag, VISSTE jag, att han var den jag ville vara med, och gifta mig med. You know, just like you know. You just KNOW!!!


En viss Peter B och jag...sååååå unga...

Iår har vi varit gifta i snart 22 år.
Som jag tidigare skrivit räknar jag egentligen min flytt till USA från juli 1993.
De första tre åren i USA, fram till Karolinas födelse 1996, var svajiga. Jag visste inte om jag ville bo kvar i USA överhuvudtaget.
Jag saknade Sverige otroligt mycket. Jämförde in absurdum de två länderna. Sverige “vann” alltid.
Under mitt år som au-pair var ju allt så lätt och roligt, men det är annorlunda då man flyttar på riktigt. TRO mig!
Det är ingen lätt flytt att göra trots att man kan språket, gifter sig med en amerikan, får arbete (som alla varit roliga och bra). Peter har alltid guidat mig genom det amerikanska samhället, och genom den amerikanska kulturen. Jag är glad att hans familj tog mig under sina vingar och lärde mig om USA steg för steg. Det tog sin tid, men jag “kom fram”.
När Karolina kom fick jag de rötter jag har.
OCH jag började se annorlunda på USA. Saker och ting är inte längre svarta eller vita. Somliga saker är mycket bättre här, somliga saker är mycket bättre i Sverige.
Jag lider inte av hemlängtan, inte alls. Har ingen längtan längre att flytta hem.
Livet här är bra, det är mycket, mycket bra till och med.



Jag har två hemma. Två hemma som jag ÄLSKAR! Jag älskar Sverige, men jag älskar även USA numera.
Det är i sanning, en gåva. att känna så strakt för två länder som jag gör.
OCH jag är så innerligt, otroligt tacksam också över all den tid jag tillbringat i Sverige och Svenskfinland under mina år i USA.
Utan de där resorna hem hade jag inte varit så glad och lycklig som jag är idag.
Jag fick/har det bästa av två världar.
OCH jag hoppas så innerligt, innerligt att det får fortsätta så.
Tacksam och “humbled”, det är jag…


Peter och jag 1991 på vintern.  OCH jag tyckte Peters  splitternya Ford Probe var SÅÅÅÅ snygg!!!

Så gick det till när Yours Truly hamnade i USA…

Tuesday, March 24, 2015

Thursday bullets on a Tuesday

Good morning Tuesday!


Today, I am going to go all CRAY and do my Thursday bullets on a Tuesday.
Mix it up a bit, if you will!

Every Thursday I write my blog post in bullets.
I have done so for years now, it feels like. Yes, it is a very effective way of blogging, and I do recommend it to other bloggers out there.


So, here goes!



*   Chilly
Yes, the days are chilly now. They really are. Sure, we get sun and all that lovely stuff, but the temps are on the very low side.
Yesterday, I was very cold as I was taking my PW. I think the temp hovered around 32 F, or 0 on the centigrade scale.
But, there are some signs of spring here and there.
Here are som iPhone pics that I shot yesterday. Beautiful and calm, but so chilly.










*   I really do like this idea!
And, it is popping up at more and more places.
I pass this “little library” when I am taking the route it is on on my PW. It is a place where you can take a book, and then also leave a book.
I love this concept. The first time I saw it was at Elon University. But now I realize that this might be a “movement”. I like it, I like it a lot.





*   No power.
Dominion Power cut the power yesterday again. Well, just for a short while, but  while the power is out you feel so vulnerable. I mean, what would we do without power? We are all really taking the power source for granted in our daily lives. Without that little thing called electricity, we would have no heat/AC, no internet, no TV, no stove, no light, no washing machine/dryer, no dish washer, no hot water. The list goes on and on and on.
And, when the power has been out for a while, and it  returns again, one feels so relieved and happy to have it back!




*  HGTV
Is an American cable channel that I really love.
If there is nothing else to watch you can always rely on HGTV, Home and Garden Television.
My latest obsession on HGTV is “Fixer Upper”. A Texas couple (I think they live in Austin) fixes up older houses for their clients. They help the clients finding affordable “fixers uppers” in good neighborhoods. When the  clients have closed on their new houses  the Texas couple works their magic. And, boy, are they good.  Every single house looks great when they are done with it. I really like Chip and Jo (the couple), they are great, funny, humble + that they really do listen to their clients. Sometimes I wish I lived in Austin (uuummmmm...maybe not, after all.  TOO far south for me) so that they could help me! HAHA.


Pic from HGTV.com


*   25 years ago
Yes, 25 years ago!
It’s been 25 years since I came to the US as an au-pair (I’ll write more about that tomorrow, since some of my more recent readers have wondered how I ended up here).
25 years ago I went to the first movie that I watched here in the US. It was Pretty Woman, and I loved IT!! OMG did I love it!!
I think I saw that movie seven times that year. I still remember the movie theatre as well. It was in Pentagon City, in the mall there. Pretty Woman was THE au-pair movie that year, 1990, along with Ghost that I also watched like five times, or so.
Pretty Woman turns 25 these days! I think it is time to re-watch it again.  Karolina should see it, for sure.  “The king of wishful thinking”, “It must have been love”, “Pretty Woman”, “Songbird”, “Real wild child”….OH the soundtrack of that movie.
And, Julia Robers clothes!!!
Her smile!
The hotel!
Richard Gere!
The lines:
-I was in here yesterday, you wouldn’t wait on me. You people work on commission right?
Big mistake. Big. Huge. I have to go shopping now.
-In case I forget to tell you later, I had a really good time tonight.

How many of you guys loved this movie???



*   SO nice
I love having my own Pretty Girl at home.
It is SO fun having Karolina here. Love every moment of it.
My big, grown up, big, little, tiny girl.
Today we are heading over to her grandparents for lunch. And, in the afternoon I think Karolina and I are heading out to see the movie Cinderella. Yes, we are both curious about that one.

Have a good Tuesday!!!

Monday, March 23, 2015

The Weekend

Hej och godmorgon måndag!


Lite speciell vecka här hos mig. Speciell eftersom jag har en viss tös hemma.
Härligt.
Det blir lite fest i vardagen när man har sin college-tjej hemma. Faktum är att det till och med är trevligt att se hennes stökiga rum igen ;-)
Det rum som annars alltid står tomt, mörkt och städat.
Nu ligger grejjer framme, sängen obäddad och en doft av smink och parfym har åter flyttat in i det mörka rummet. Liv och rörelse igen, glada skratt och lysande ögon!!
Jodå, jag erkänner, jag trivs.
Barnet trivs också med att vara hemma i en vecka nu.


Som vanligt kör jag helgen som en liten lista.


Helgens bästa:

Absolut den att en viss tös kom hem. SÅ mysigt att hämta henne på Dulles i snöslasket (som då övergått i regn).
Stora kramar och sen hem till huset.
Karolina sa genast:
OOOOO det luktar som HEMMA!!!
Hon har inte varit hemma sedan 5 januari.


Helgens godaste:

I fredags fixade jag ostfondue på gryuereost och appenzellerost.
Men gud så gott. Vi lät oss alla väl smaka av ljuvligheten.
Vi doppade bröd, broccoli och blomkål, grönt äpple och skinka.
MUMS!!
Sen tog vi en paus och såg en film. Därpå njöt av av chokladfondue, och däri doppade vi jordgubbar, ananas, rån och marshmallows.
Alltså, det var ett bra köp det där med fonduegryta.


Helgens film:

På lördagen kände vi tre för att gå på bio. Vi såg Insurgent, och vi gillade den.



Helgens “men nu vill jag att det ska bli lite varmt”:

Vädret.
Nej, vi har ingen snö längre. Inte alls.
Men, jag längtar efter lite varmare väder nu. Faktiskt.
Jag vill absolut inte ha några trettio grader. NEJ.
Men jag skulle gärna ta 15-18 grader nu. Jag skulle gärna vilja ha mycket solsken också.
Nåja, det spelar ingen roll vad jag vill. Det blir som det bli iallafall.
Snö? Nej, nu tror jag inte det kommer mer sådan denna säsong.



Helgens shopping:

Karolina ville åka till Tysons och shoppa med mig igår, söndag.
Och eftersom jag är “snälla mamman”, hihi, så följde jag med.
Det blev ett och annat plagg inköpt till den unga dottern från bland annat Pac Sun, American Eagle (de har minsann snygga kläder) och Urban Outfitters.
Mamman själv, alltså jag, hittade nya solisar och en blus från själva American Eagle, haha det trodde jag INTE!!

Helgens trängsel:

Tysons. Jag åker aldrig dit under helgerna, om jag kan undvika det. Massor med folk.
Men, det är den bästa mall jag (vi) vet, och den har allt.
Dock, som sagt, på helgerna får man minsann trängas där trots den enorma storleken på mallen.


Helgens söndagsmiddag:

Enligt beställning, Flygande Jakob. Japp och japp.

Helgens “Å vad jag är glad att vi har detta bakom oss”:

Karolina träffade lite gamla HS-vänner i lördags. Ja, sådana som nu är seniorer, de går alltså ut HS i juni. Karolina sa att många var så stressade över intagningsbeskeden från UNI de väntar på.  USCH vad den här tiden i fjol var hemsk. Den var vidrig.
Då vi varje dag väntade besked. En hemsk tid.
Jag är så glad över att idag ha en flicka som känner sig SÅ nöjd och hemma med sitt val av skola. Nej, det blev inte NYU, men det blev nog nästan bättre. Det säger Karolina idag. För det är klart att vi talar om det som varit, och som vi gick igenom i fjol den här tiden. Det är som bomull för själen att höra hur fint hon funnit sig tillrätta på Elon.



Helgens “godisinköp”:

Inte godis som i sötsaker, men godis som i smink.
GUD vad jag älskar att botanisera på Sephora. Både Karolina och jag hittade godbitar därifrån igår.
Älskar Sephora, läste nyligen att den sminkaffären har revolutionerat hur man idag säljer smink. Det ska vara som en godisaffär, man ska inte köpa över disk, utan själv få vandra omkring och titta på produkterna, och prova lite.
Love it.


Det jag köpte...

Jag hoppas att ni alla har haft en fin helg.

På tal om det kylslagna vädret, jag läste i Washington Post i helgen att vi har en ganska sval vår att vänta. April sägs bli kyligare är normen, och även regnigare.
Körsbärsblommornas ankomst har förskjutits än en gång. Nu färväntas de blomma mellan 10-15 april.
NOG är det sent.
Det är ganska lätt för mig att hålla koll på den blomningen tack vare mina foton år efter år.
Och ja, detta får anses sent.
Nåja, desto underbarare då de kommer.


Ha en finfin måndag!!!



Friday, March 20, 2015

Vårtecken?

Hej fredag!


Idag lär det ska snöa här.
SAY what?
Japp, det sägs att vi ska få snö denna morgon. Som vanligt orkar jag inte bry mig. Det blir vad det blir.
OCH blir det snö kommer den att försvinna lika snabbt som den kommer.
Ids inte klaga över det. Nej, faktiskt inte.


PÅ spaning efter våren!
Ja, vissa vårtecken dyker upp nu.
Det är härligt!


Ett vårtecken kommer hem idag.
Den här damen!





Hon anländer från Raleigh-Durham Airport till Dulles Airport denna eftermiddag.
Roligt. Vårlov. Spring Break!
Det ska bli roligt att ha Karolina hemma i en vecka.
Middagsmaten beställd till kvällen: fondue.
Jag kan också räkna med att få laga Flygande Jakob och Beef Bourguignon under veckan som kommer. Rätter som den unga damen tycker om.


Häromdagen var jag ute och spanade efter lite vårtecken, och som jag säger finns de lite överallt.
Jag hittade krokusar bland fjolårslöven.
De är ju så fina.
Jag ser att min kärleksört börjar spira. Tulpanblad och påskliljeblad börjar titta upp ur rabatterna.





OCH sen detta underbara vårljus!!  Tog de här bilderna på min promenad i måndags med min iPhone.  Då var det 19 grader varmt ute.  Det är det INTE idag.





Just det, semmmelwrappen igår var ju gudomlig. SOM väntat.
Jag skrev på instagram att jag gav bakverket fem stjärnor.
Lotta hade inte sparat på varken grädde eller mandelmassa, och det tunna bröder smakade så gott av kardemumma. Ja, gissa om jag gärna vill äta en sådan wrap igen.
Ahhhh…
Nu vet jag vad “all the fuzz is about”.



Precis, nu vet jag varför folk älskar semmelwraps!  DE funkar perfekt, och det är så gott!!!



Nu önskar jag er alla en fin helg.
Vi ses på måndag igen!!

Thursday, March 19, 2015

Semmelwrap, Svansjön och Ser fram emot....

Hejsan på torsdagen!!




*   Svennefrulle med nya trenden.
Eller ny och ny…Nu är den väl lätt uttjatad för många.
Men idag ska Lotta göra semmelwraps åt oss svennar. OJ vad det ska bli gott! Jag har sett fram mot just den här frullen länge.
OCH ni vet Lotta, hon kan hon!!!


Bilden från Arla.se


*  Kulturella Yours Truly
Ikväll ska jag göra något riktigt roligt. i mitt tycke. I min makes tycke är det nog lite mindre skoj. MEN, Peter är Peter så han hänger med.
Ikväll ska jag gå på iMax i Tysons Corner och se Royal Ballet dansa Svansjön från Covent Garden i London.
Det ska bli helt underbart!
Jag längtar redan nu. UNDERBART! Föreställningen är 3 timmar och 30 minuter lång.
OCH kostnaden för biljetten är 15 dollar (can't beat that). Svansjön visas endast ikväll klockan 19, och den visas på flera olika biografer runt om i världen just idag, den 19 mars.
I AM SO EXCITED! Gammal balettälskare som jag är.
Jag tillhör ju den delen av mänskligheten som sett Svansjön sådär en 30 gånger. Live.  Ja, på Operan i Stockholm för det allra mesta. Men ikväll blir det premiär för mig att se balett på en iMax-biograf.


Bild från roh.org.uk



*   Längtan efter att fixa…
Nu börjar trädgårdslängtan att gnaga lite i min själ. Det ska bli så härligt att börja sätta växter snart, och att göra den lilla, lilla täppan vårfin igen. Ta ut mitt lilla cafe-bord och göra allt “puttrigt hemtrevligt a la Annika”. Ser även fram emot att göra iordning decket inför vår och sommar. Decket blir som ett extra rum under den varma årstiden (fast på hösten förlorar det sin tjusning efter en lång och het sommar). Jag brukar plantera blommor och blader i mitten av april, och framåt slutet av april börjar det bli dags att återinviga decket.
Lovely times ahead!!!
Att börja för tidigt är ingen ide.


*   Kylslaget
Igår då jag var ute på min PW var det bara två grader varmt, och sååå blåsigt. Solen lyste ju förstås, och det var klarblått. Men kallt var det. Skönt ändå.
Vårstress för övrigt känner jag inte av. Jag tycker om då det går långsamt. Vissa år har vi haft 30 grader varmt i mars. SÅ inte roligt.
Den perfekta temperaturen i mars månad är 15-20 grader.
Som jag tidigare skrivit behöver vi aldrig sakna solen här. Den skiner för det allra mesta. Det är därför jag aldrig någonsin känner stress över regn och mulet väder.
Orättvist är det med solens strålar. Den lyser inte rättvist över oss.



iPhonebilder tagna igår.






*  Kul instagramkonto
Genom en vän på instagram, minns ej längre vem, hittade jag det här lite småroliga kontot (@hotdudesreading).
Snygga killar som fotograferas då de läser böcker. Killarna som fotas måste läsa pappersböcker (no kindles allowed).
Jaja, jag blir lite full i skratt, och sen gillar jag bildtexterna. Så kolla in hunkarna!!!  OCH ser ni en hunk sitta och läsa en bok, så fota honom och skicka in till kontot.  Lovar att ingen grabb misstycker!




Ha nu en fin torsdag alla ni som läser här!!

Wednesday, March 18, 2015

Sommarplaner! Och, hur gör du?

Hejsan på onsdagen!


Efter en finfin dag inne i Georgetown igår (inga bilder togs) har jag nu förnyat mitt pass.
Det gick snabbt. Ja, på nolltid.
Om ett par veckor är det dags att hämta  ut det, på ambassaden.
Lotta och jag hade det toppen där inne i stan. Vi fikade, vi gick vår vanliga runda i affärerna vi gillar.
Jag var inne på HM Home för första gången. OJ OJ, säger jag bara, vilken affär!!
Jag blev smått förstummad. Vilka grejer de har!
BRA grejer till BRA priser.
Faktum är att jag blev så handlingsförlamad därinne att jag inte köpte ett dugg.
Jag måste tillbaka.
Det var lite samma som då jag var på Home Goods första gången. Jag vandrade igenom den affären, köpte inte en pinal. Gick ut igen. Jag var liksom tvungen att smälta det.
Det var precis samma sak inne på HM Home.



Så, ja, snart ska jag ju in till Georgetown igen. DÅ blir det att köpa lite, det är jag säker på.
Lotta och jag hade det lyxigt skönt då vi satt nere vid Potomacfloden och åt lunch och drack vin. DET kändes mycket dekadent en vanlig tisdag (eller ja, det var ju St. Paddy's Day).
Dessutom satt vi ute, det kändes SÅ härligt!!!
Härligt somrigt.
Ja, det blåste lite, men det var nog 19 grader varmt.
Eftersom det var så somrigt började vi tala om sommaren…


Jo, en bild tog jag.  Denna!! Våra vinglas.

Visst är det konstigt att det snart är sommar?
Eller ja, snart och snart…OK, om två och en halv månad då.  
Dock, sommarplaner måste börja smidas.
Sommarens planer är absolut inte solklara för mig.
Jag vet inte när vi åker hem, bara ATT vi åker hem.
Karolina slutar sitt Freshman-year på Elon i mitten av maj. Därpå har hon sommarlov fram till i mitten-slutet av augusti.
Våra somrar är inte längre lika inrutade som de brukade vara.
OCH våra somrar är inte heller lika självklara som de brukade vara.
Jag vet inte hur länge Karolina kommer att vara i Norden i sommar. Det jag vet är att jag kommer att vara där längst.
Det känns lite vagt allting.


SAS, och andra flygbolag, börjar skicka ut sina erbjudanden till sommaren.
Lite stress börjar krypa upp. Nu ska vi snart boka det som bokas ska.
Samtidigt ska jag koordinera med syskon och föräldrar. DET är ju inte så svårt, men ändå.

När man bor som jag betyder det att nästan varje långsemester och sommar äger rum i den höga nord.
Så vill vi ha det, och så kommer det att bli. Jag älskar det.


Jag vill inte ha det på annat sätt. Men det betyder att långa resor inom USA får stryka på foten.
Eller, längre resor till andra länder.
Ja, vi kryssar till och från i Karibien (men kryssningarna har  hittills alltid ägt rum en vecka på våren), och vi åker på kortare semestrar längs med östkusten. Men sällan och aldrig blir det till andra ställen.
Semestern sparas till Sverige och Finland.

Jag skulle vilja ta en road-trip, genom USA, åka kust till kust. Ta tid på mig, se det som ses kan. Ta två olika rutter, en söderöver och en norröver via Kanada. Helst i i husbil. DET skulle vara en semester det.
Men, det finns ingen tid till en sådan.
Jag drömmer också om att åka till Alaska. Det ska helst ske på sommaren, och kanske är det så att jag helst skulle vilja kryssa där.
Jag skulle gärna ta längre resor i Europa. OCH det är inte omöjligt, så det borde vi göra. Vilket år som helst.

Men, mest och helst vill jag bara åka dit jag alltid åkt.
Till de platser jag älskar mest. A blessing, and a curse!!
Varje utlandsboendes dilemma.



Har du bestämt hur/var du ska semestra?
Hr du bokat?
OCH, om du bor utomlands, betyder det att du åker hem till Sverige (eller annat hemland) då du åker på din sommarsemester?

Tuesday, March 17, 2015

St. Paddy's Day and Georgetown

Good morning!


As I am writing this post, I am sitting at Starbucks in nearby Fox Mill.
I am sitting here because there is a scheduled power outage at home at this time.
(However, they did not turn off the power today either.  I get so tired)

It is sort of fun sitting at Starbucks every once in a while.
I like the smell of coffee, I like hearing the baristas taking the orders.
I like the coffee machines.
It is also sort of funny to watch the people that are standing in line waiting for their cup of Joe.
ALL of them are busy staring at their smart phones. Every single one.
They are just standing there, heads down, checking out their iPhones or Samsungs or whatever phone they might have.
What did we all do before the smart phones came in to our lives?
Did we just stand there? Haha, the HORROR!!!
But, the place is buzzing with activity.
Behind me a job interview is taking place.
People are chatting, music is playing.



Today is St. Patricks Day!
St. Patricks Day is huge in the US!
There is a saying; On Saint Patricks Day everybody is Irish!
There is some truth to that!
Today “you have to wear” green, or you will get pinched.
Today’s the day when you can get green beer, green mashed potatoes etc at the pubs and bars.
Tonight people WILL party.
Peter and I? Well, maybe we’ll venture out for a beer? Who knows?
Wild and crazy as we are!!
It might happen ;-)


Pic from crazy-frankenstein.com


During the day today, Lotta and I are heading to Georgetown.
The weather will be great, so it’ll be a good day to be in that cozy part of DC.
The reason we are going is because I have to renew my Swedish passport.
I am lucky, lucky to live in metro-DC! The embassy (located in Georgetown) is the only place where Swedes in the US can renew their passports. You can no longer renew them at the Swedish consulates around the country. No, you have to travel to DC in order to do so. VERY inconvenient for A LOT of Swedish people in this HUGE country. But, very convenient or me! I can literally just jump on the metro and be there in 40-50 minutes.
However, today we are driving.
Yes, one can renew one’s passport in Sweden as well. But my passport is expiring in May so I better do it now.  I find it SO irritating that you have to renew your passports every five years.
Lotta and I will have breakfast and lunch in Georgetown. Maybe we’ll have a glass of (green?) wine as well.

Another thing, ALL the snow is gone, gone, gone around here.
It feels SOOOO good.
Spring it is!!

Happy St. Paddy’s Day!!

Monday, March 16, 2015

Lite helgsnack

Hejsan!

Godmorgon!
Måndag igen! Helgen gick precis lika fort som vanligt. Det är alltid så.
Jag hoppas att ni alla har haft det bra!

Idag ska de strypa strömmen här ett par timmar. Det hade elbolaget, Dominiom Power, planerat att göra redan under Polar Vortex i februari. Idiotisk plan att strypa strömmen i februari, och så blev det ju inte heller. Så idag ska det ske. Inga ursäkter, gissar jag, det lär ska bli 19 grader framåt dagen.


Jag tar helgen som sedvanlig lista. Effektivt och bra sätt.



*  Helgens godaste:

Middagen på L’Auberge Chez Francois i fredags.
Jag älskar det stället. Allt är så gott, och stället är SÅ mysigt.
Dessutom uppskattar jag att det tar TID att äta där.
Jag åt L’escargot till förrätt, till huvudrätt hummer och till efterrätt glacé au four. Gissa om allt var gott.
Oj oj…
Underbart ställe i närbelägna Great Falls.
Nu lär det dröja innan jag kommer dit igen.


*  Helgens trängsel:

På Wegmans. Wegmans är en av våra stora mataffärer. Den största, till ytan, vi har tror jag. Enorm. Wegmans har ALLT!!
Men även fast den är så stor (det finns flera i NoVA, men vi var på den i Fairfax) är trängseln enorm en lördag.
SUCK!
Köpte goda ostar och gott vin som vi mumsade på under lördagkvällen. Ja, och så lite annat, förstås.


*  Helgens serie-avslut för denna gång:

Nu har vi sett klart säsong 3 av House of Cards. Ja, vi slukade den. Förstås.
Jag tycker den är sååå bra.
Lite besatt av den, kanske. Nåja, jag säger ingenting om den ännu eftersom alla kanske inte hunnit beta av den än.
Som vanligt är det trist när en kär tv-serie är slut. SÅ trist, och tomt.
Men jag älskar Netflix sätt att lägga ut en hel säsong i ett svep. Det kommer nog att bli nya melodin för framtiden för många kanaler.


*   Helgens tristaste inköp, men ändå ett måste:

Ny diskmaskin. Håhåjajaja. Sådant som är så tråkigt att köpa, men ett måste.
Vår gamla är tio år gammal, ibland funkar den, ibland funkar den inte.
Den låter som ett tröskverk. Så det är helt rätt med ny nu. På torsdag ska den installeras.


*  Helgens blåsigaste:

Söndagen. Ganska grå och kall och blåsig.  Men frampå eftermiddagen blev det soligt, dock fortsatt blåsigt.


*  Helgens “såg inte”:

Mellon. Nej, jag vet…
Jag kan se den, om jag vill. Men jag ids inte. Den ska ses hemma med alla andra. Halva grejen med mellon är ju den att mer än halva riket tittar samtidigt. När jag var hemma i mars 2009 tyckte jag det var så roligt att se den. Men det är inte samma sak då jag sitter på andra sidan jorden.
Dock, Måns låt är BRA!! Jäkligt bra till och med!!!

*  Helgens “de har kommit tillbaka till min baksida”:

Golfarna are back on the COURSE!!!!
Japp, så fort snön gav vika kom golfarna tillbaka igen, som myror efter regn.   Utan golfbilar dock. Golfbilar skulle förstöra den genomblöta jorden. Gissa om det är blött i markerna nu efter all snö och allt regn vi har haft.
Golfarna får istället trava omkring med golfklubborna på släp i vagnar. SÅ kan det gott fortsätta, tycker jag. HAHA!!
Nej, inte för att golfbilarna stör det minsta lilla, men golfare kan gott GÅ!!!
Så fort marken inte är fullt så genomblöt kommer golfbilarna att börja surra omkring igen. Säkert redan idag.
Golfare förresten, de är ute i alla väder. Regn? NO probs! De är ute iallafall.
Snö kan de ju inte spela i, tror det är enda gången man inte ser golfare.
Vid åska stänger golfbanan, men ibland ser man en stolle eller två som inte riktigt verkar fatta faran.
Nåja, säsongen är igång igen…
Indeed!!!



Nu ska jag samla ihop datorn och bege mig till Starbucks.
Peter också. Vi får bägge sitta där och jobba, och skriva, ett par timmar idag.
Nåja, inte mig emot.


Ha en bra måndag, kära läsare!!!

Friday, March 13, 2015

Tack och bloggande!

Hejsan och godmorgon!


TACK för alla fina grattishälsningar igår.
DET är kul att fylla år på blogg, Instagram och Facebook!
Hihi!
Många grattisrop blir det.
DET är bra!
TACK snälla NI!!


Det blev en jättefin fölsis för mig.
Mina kära svennar kom hit.
Lotta hade bakat kakor som jag älskar. Kakor som är fullkomligt proppade med mandelmassa. Helt sjukt goda.
Ja, galet.
Jag åt tre på raken…
Jag fick tulpaner av dem alla, ett stort fång!
Härligt.
Vi drack mimosas,
Vi åt frukttårta (tarte)
OCH vi smååt lite kakor och vindruvor. MYSIGT!
Vi satt och snackade långt in på dagen. SÅ glad att jag har dem!!

Peter och jag åt en god middag också.
OCH vädret var perfekt. Pricken över i!
Bara sådär!
Jag satt ute och fikade på eftermiddagen, i solen. OCH där jag satt i lä  blev det nästan för varmt.
Inte dumt.
INTE dumt.
Av Peter fick jag biljetter till The Kennedy Center.  Vi ska gå och se New York City Ballet i april.  Härligt!
Innan dess ska vi äta middag på Fiola Mare i Georgetown, ett ställe som alltid blir SÅ uppskrivet att Washington Post's matkritiker Tom Sietsama.  DET ska bli kul att testa Fiola Mare.


Häromdagen fick jag en fråga i kommentarsfältet, och jag har även fått frågan via mail från ett par personer.
Ni har undrat hur jag, som bloggare, kan hitta på saker att skriva om fem dagar i veckan. Hur får jag idéerna?
Ja, hur får jag dem?
Så fort jag får en ide i skallen, en flygande snabb ide, skriver jag upp den i min iPhone, eller i min dagbok. Beroende på vilken som är närmast.
Men, även fast jag har ett litet “förråd” av bloggideer kan det ialllafall vara svårt att hitta på “ämnet för dagen”.
Ofta kan det också hända att jag sätter mig ner med ett “tomt ark” framför mig på min dator. Jag stirrar på arket, och jag vet INTE vad jag ska skriva.
Då brukar jag börja plita ner något, och sen kommer oftast en ide in i skallen av bara farten.
Jo, jag har lätt för att skriva. Om så inte varit fallet skulle jag heller inte blogga.
Som bloggare måste man nog tycka om det skrivna ordet, annars blir det svårt. Annars blir det nog omöjligt, skulle jag säga.

Som jag även berättat tidigare skriver ett inlägg inte sig själv (fast det tror ju ingen heller). Jag lägger ner flera timmar på mina blogginlägg varje dag.
Det är lite som ett jobb, och det trivs jag fint med.
Jag skriver mitt inlägg på “Pages” här på min mac. Sen lämnar jag det åt sitt öde några timmar. PÅ eftermiddagen går jag tillbaka och renskriver. Sen renskriver jag igen, och sen igen.
Sådant tar tid. MEN, tiden har jag, så det är bra.
Om jag haft ett jobb utanför hemmet hade jag inte kunnat skriva som jag gör idag. Jag hade inte hunnit, helt enkelt.

Bilder är viktiga, och de ska väljas ut.
De ska redigeras också.
Bara roligt för mig som har foto som min främsta hobby.



Sen-- ja-- jag tycker att man som bloggare ska ta sig tid att svara på kommentarer. Jo, jag tycker verkligen det.
Det är där dialogen finns, och det är det är viktigt! Utan er, och utan dem, ingen blogg. THANK YOU!!
En dialog gör en blogg levande.
Det har jag sagt tidigare, så ni vet var jag står.
Jag har själv inte så stor lust att skriva kommentarer hos folk som aldrig svarar. En del bloggare, kanske framförallt yngre, skriver ofta svar i kommentatorns egen blogg. Det funkar ju det också. Men, jag kör inte på det sättet.
De flesta bloggar jag läser svarar på sina kommentarer, så det tackar jag för!! OCH de som inte gör det uppmärksammar det ofta, inte alltid, på annat sätt.  Alla sätt är bra, bara det kommer tillbaka till den som kommenterat, så att säga.
Jag läser alltid svaren hos min bloggvänner. När jag kommer in för att läsa ett nyskrivet inlägg ser jag vad bloggaren svarat mig i föregående inlägg.


Ideerna, återigen, kan komma då jag är ute och går. Eller då jag sitter och pratar med mina vänner och min familj. Jag kan också få ideer då jag ser tv-program, läser böcker eller läser tidningar.
Ni som skrivit så snällt till mig om detta, tack! DET betyder mycket för mig att ni uppskattar inläggen.
Jag vill att bloggen ska vara av blandat konfekt.
Men, det vet ni.


Är det något NI vill att jag ska skriva om?
Något ni är särskilt intresserade av, och som ni skulle tycka om att läsa?
Isåfall, spill the beans i mitt kommentarsfält.
Jag kommer att läsa det med största intresse.


NU tar jag helg, och jag hoppas att vi alla ses här på måndag igen!

Thursday, March 12, 2015

This is what 49 looks like...

*  49
Ja, gott folk, så kom då den första dagen av mitt allra sista år “in my forties”. Idag fyller jag 49.
Det känns gammalt, ja det gör verkligen det.
Allt är relativt här i världen, men för mig--så här i förmaket till femtio-- känns det verkligen ända in i själen.
TRO mig!
Trösten är att idag finns det så otroligt många snygga, skitsnygga,  ungdomliga tjejer runt de 50! Vi är inga gummor!
Men, att fylla 49 syns; rynkor, grått hår och artroser. Nej, artroser syns visserligen inte, men de känns.
Jaja, jag ska göra det bästa av dagen.
Mina svennar kommer hit på frulle, och vi ska dricka mimosas och äta tårta. Och jag tänker strunta i alla dieter både idag och imorrn. Så det SÅ, you hear!!! HAHA.
Ikväll ska Peter och jag gå ut och äta på en av mina favoritrestauranger. Imorrn ska vi gå till en verklig höjdarrestaurang här i Washington, eller den ligger i Great Falls här i NoVA, det ser jag också fram emot mycket!
Men nu, nu går jag in i mitt allra sista år in my VERY late forties!!!



De här bilderna har jag tagit med min iphone.  Tvättäkta selfies av en 49-åring.  Jag använde inga filter, de är inte redigerade på något sätt.  Inte det minsta.  Råkopior straight out of the phone.  Men ändå är det som om de vore filtrerade. iPhone trollar bort sådant per automatik, eller något ditåt.   Jag lovar er, jag har mer rynkor än jag ser ut ha.  TRO mig.  





*  OJ och TACK för respons!
Igår när jag loggade in på min blogg hade jag 20 kommentarer som väntade på mig.
Jag älskar den sortens feedback!
TACK alla fina, rara, söta ni!!! Vi är många som älskar månen och stjärnorna. OCH jag delar tyvärr min dåliga sömn med många av er tjejer. Men, det är ju som det är med den saken.
Verkligen. Tack igen, fina ni!!



*  Skakande…
Efter att ha läst Orange is the New Black fick jag lust att gräva mig djupare in i den dunkla värld som är de amerikanska fängelsernas värld.
Jag beställde därför några böcker från Amazon i ämnet.
Just nu läser jag en som heter Inside: Life behind Bars in America, skriven av Michael G Santos
Att läsa den är som att få ett slag i ansiktet. FY fan, rent utsagt, för att hamna i fängelse i detta land. Ingen pardon, precis lika tufft som man tror att det ska vara. Eller ännu tuffare.  Michael G Santos har själv suttit i fängelse, och han avtjänade ett långt straff som hade med drog-trafficking att göra. Boken är baserad på intervjuer med olika fängelsekunder.  DET är ingen vacker värld som målas upp. Mord inom fängelserna, våld, våld och mobbning från vakter, hierarkierna inom murarna, isoleringscellerna, droger, våldtäkter…
Men ja, även vänskap och beskydd.
Att läsa boken är så tungt, och så otäckt, att jag nästan inte kan/bör läsa den innan jag ska sova. Orange is the New Black är rena, rama Pollyanna i jämförelse. OCH den var ju skriven i ett helt annat sken än serien. Serien är mycket mer våldsam. Visserligen satt Piper Kerman i ett minimum security, och boken jag läser handlar hittills om supermax security, och max-security. Sen är det nog skillnad på kvinnofängelser och fängelser för män.
OCH vad är det för fängelsevård sen? Ja, det kan man verkligen fråga sig. BRA att dessa böcker kommer ut. Jag tror att det behövs mer ljus på hur fängelserna fungerar. På riktigt. Efter denna bok ska jag läsa ännu en bok i ämnet som är skriven av Wally Lamb. Det ska bli mycket intressant det också.






*  Och sen helt annorlunda.
Jag har också precis läst ut den mycket intressanta boken om Tove Janssons liv. SÅ bra! OCH så många, många, många, många vackra bilder. Boken heter, Muminvärlden och verkligheten, Tove Janssons liv i bilder.  Den är skriven av Petter Karlsson och bildredaktör är Bengt Wanselius.
En läsupplevelse.
Precis som med dokumentären om Astrid Lindgren i julas fick jag lära mig mycket nytt om Tove Jansson som jag INTE visste förr.
Hur less hon blev på mumintrollen, och hur äventyrlig och vild hon var. OCH vilken otroligt speciell, svår och fin människa hon var för sin familj. Hon fick ju aldrig egna barn, men hade syskonbarn, familj, partner och en massa vänner och bekanta.   Jag har stor lust att läsa om alla Toves böcker.




Nu önskar jag er en fin torsdag, så hörs vi här på bloggen imorrn igen, om ni vill.

Wednesday, March 11, 2015

Månen, norrsken och sömn...

Häromnatten låg jag vaken.
Det händer ofta.
Jag har svårt med sömnen, och det har alltid varit så.
Jag tror inte att jag någonsin sovit en hel natt. Aldrig lagt mig och somnat för att sedan vakna nästa gång på morgonen.
Nej, här vaknas det både en, två och tre gånger. Varje natt.
Ibland kan jag vara vaken i flera timmar då jag vaknar. Ibland somnar jag om direkt.
Vissa nätter har jag även svårt att somna, men oftast somnar jag för att sedan vakna och sen vakna igen.
Det har alltid varit så här. Inte mycket att göra åt saken. Jag tar det för vad det är.

Jag är inte längre speciellt kvällstrött, som jag tidigare berättat. DET tycker jag är skönt. Jag är så glad över att slippa knoppa in på soffan.
Världens sämsta filmsällskap brukade jag vara för Peter, på helgerna. Peter ser gärna sena tv-program, och han gillar att se filmer om kvällarna.
Förr var det så att jag somnade nio gånger av tio på soffan då vi började se en film, om det var en fredag-lördagkväll och jag druckit lite vin. Utan vin brukar det kunna gå bra, haha!!
Det fina i kråksången är att jag inte längre så lätt knoppar in.
YAY!


Nätterna blir korta för mig. Jag somnar kanske vid midnatt, och vaknar däremellan 1-3 gånger. Sedan vaknar jag på riktigt vid 6:30. Går upp någon timme senare. Det verkar inte som om jag behöver så mycket sömn. Jag verkar klara mig fint med dessa timmar, och därför är det nog egentligen inte något större problem heller.

Häromnatten sken månen in.
Jag blir inte klok på månens uppgångar och nedgångar. Månen verkar gå sin egen bana. Totalt.
En stund ser jag den, och ett tag senare har den gått ner.
Månen...

Jag älskar, fullkomligt ÄLSKAR, fullmåne.
Den ger mig inga problem med sömnen (mer än de problem jag redan har). Faktum är att jag tror jag sover bättre vid fullmåne än annars.
Jag älskar av att se månens kalla sken i sovrummet. Den ger mig ro, på något sätt.
Varje gång det är nymåne ser jag fram emot fullmånen, och jag hoppas alltid att den ska lysa starkt och klart och att inga moln ska skymma den.


Foto från earhtsky.org

När jag var liten sa mina föräldrar att jag brukade sitta och sjunga i månskenet på natten. Helt ensam i mörkret.   Min mamma och pappa vaknade av att jag sjöng,  de kom in i mitt rum och där satt jag och tittade på månen och sjöng,
"När månen vandrar på fästet blå”.
Jag minns det själv också. Månen har nog alltid gett mig ro.
Medan andra blir mångalna, blir jag månlugn.


När månen vandrar på fästet blå
och tittar in genom rutan,
då tänker jag understundom så
och knäpper sakta på lutan:
Vad du är lycklig, du måne klara,
som får så högt över jorden fara
och blott se på! och blott se på.



Det vackraste jag vet är fullmåne över hav!
Mångator över vatten. Det är totalt underbart!
Att se månen stiga över havet!
Ja, det finns inget vackrare.
Här-- i mitt eget hus vid golfbanan-- ser jag för lite himmel, tycker jag. Jag kan sakna det. Jag skulle vilja se mer av den. Visst, jag har golfbanan, och jag har västerläge, men ändå…
Vissa kvällar,vår sommar och höst, kan Peter och jag ta med en filt och gå och lägga oss raklånga på golfbanan och bara stirra upp i stjärnhimlen. JAG älskar det!! Men eftersom jag bor i en förort till en storstad finns det alltid ljus omkring som förtar himlens effekt.

De finaste stjärnhimlarna, och den finaste månen, ser jag då jag är på landet. Vid det egna sommarhuset, eller vid min mormors och morfars gård. Eller, för all del, på andra ställen där inga ljus stör.
När jag var i Österbotten under tidig höst 2013 såg jag stjärnhimlar som tog andan ur mig. Jag lade mig på vår brygga varje kväll. Varje kväll efter att vi spelat kort gick jag ut och la mig på bryggan och bara tittade på stjärnhimlen. ALLT jag såg, hela vintergatan. Stjärnfall, rubbet.
Otroligt.
När jag reste mig igen var jag så yr att jag höll på att ramla i vattnet, haha! OCH nej, det berodde inte på vinintag, jag lovar!
Första natten på höst-skären fick jag nästan en liten chock då jag tittade upp på himlen.  SÅ. FULL. AV. STJÄRNOR!!
Jag kunde knappt tro att det var SANT!
Något så sanslöst vackert!


Månsken över vatten, och månsken över snö. Det måste vara det finaste som finns.
Eller, som när Peter och jag hämtade Karolina från Elon i början av december. Vi lämnade Reston vid 5-tiden, tror jag. På morgonen alltså.
Fullmåne över bergen i väster, därtill frost, klart som kristall, och sen soluppgång i öster. SÅ otroligt, otroligt, otroligt vackert!
Ja, naturen ÄR underbar!

Norrsken, det är ett fenomen jag ÄNNU inte sett. Men gissa om jag skulle vilja.
Min bror Staffan, som bor i Stockholm, brukar berätta om ett norrsken han såg då han var i Närpes en jul. Han skulle åka till Vasa och hämta min andra bror Gunnar, som bor i Umeå.  Gunnar skulle komma med den tidiga morgonbåten till Vasa. De skulle fira jul med min mormor på Stenö, och med mina föräldrar. Jag tror det var i början av 00-talet.   Staffan säger att det var en mycket, mycket kall och stilla morgon, kanske -25 grader.
På vägen upp till Vasa såg han ett sådant otroligt, starkt norrsken att han var tvungen att stanna bilen, gå ut på en åker och bara titta på det. Han har även berättat att det sprakade. Jag tror att det är en av hans livs största naturupplevelser. OCH jag har ännu inte sett minsta norrsken.
HOPPAS att jag också får uppleva norrsken någon gång.
Staffan, om du läser detta, jag kan tänka mig att det såg ut ungefär som på bilden nedan.


Foto från smhi.se

Påverkar månen dig?
Isåfall hur?
Sover du bättre eller sämre under fullmåne?
Har du sett norrsken?

Tuesday, March 10, 2015

A bit on the sketchy side. After all...

Good morning!


Well.
NO!
No thank you!
It is SO not fun to take power walks right now.
Not at all.
And why IS that?

Well, because of all the snow that is still around.
Sure, the days are mild now, around 52 degrees (12C). But, the temperature drops at night (at least it has up until now) below freezing. Therefore, ice forms over all paths and side walks. SO not fun!
I went out  walking for over an hour yesterday, but It was SO much black ice that it was an awful experience. I had to concentrate on every single step I took.
The sidewalks (the paths are cleared) are not really taken care of either, so sometimes I have to walk on a road.
What it all comes down to is, the power walks will have to wait until more snow has melted (AND that should be VERY soon). Or, I will  have to change my routine: I will have to walk in the afternoons instead of in the mornings. The afternoons are free of ice on the paths due to the warm temps during the day.
THAT is a hard thing to change for a person like me,  MISS Set-In-My-Ways and  Miss Creature-of- Habit.


Anyway, I am tired of the remaining snow.
I want it GONE!!
NOW!!

I was looking at my old pics.
I was wondering; HOW did it look around March, 10 in previous years? Let’s have a a look, shall we!

I'll  begin to show you pics from when my blog was brand new.  Well, in March 2007 I had been a blogger for 8 months. But, here is an array of pics from March in 2007-March in 2015.
It is, indeed, a mix of everything....



FIRST, here are a couple of pics that I shot yesterday!




Reston, 9 March 2015. Icebound lakes.

View from my deck yesterday.  Let me tell you though, in the afternoon we reached 63 degrees F (17C). So the snow is melting fast, fast, fast...



Around March 10 2007



A nice spring day in Georgetown.  Karolina was 10 years old.  When the blog was new I did not take THAT many pictures.  I did not have a very good camera back then either.  So that is part of the reason.



Around 11 March 2008


"Fika" on the deck...
And a nice walk.  The little girl in the pic below is little Karolina...OMG!!!








Around 17 March 2009



I was in Sweden the first couple of weeks of March 2009, but this is how it looked when I returned  home again.  Pretty lovely.










Around 8-10 March 2010



This looks pretty normal for March around here. Yes, even to have a "fika" on the deck.










Around 11 March 2011









Around 10 March 2012


AND, check this out!  This feels almost unreal.  WAS it really like this three years ago!  WOOOW!!!




I cannot believe that the Magnolia had started to bloom!






Around 10 March 2013



This is not pretty. This was around March 10. Yikes...
Well, I guess this time of the year indeed IS tricky!!







Around 6-17 March 2014



Last year, yes last year. A true Polar Vortex Winter.
The first two pics are taken around 10 of March last year. Looks pretty darn good to me!


Yo, fika again!!

BUT, on S:t Patrick's Day, March 17, we had a winter storm. And a big one at that. SO depressing. I remember it VERY well, of course.




So, that is how the cookie crumbles.
As always, I take the weather as it comes.  Whatever cards the weather gods are dealing me, I'll try to play the best that I can.


Have a good Tuesday!