Wednesday, January 31, 2018

Ibland undrar jag, vart är mänskligheten på väg?






Hej onsdag!!

Sista januari!
Många tycker att januari är en seg månad. En riktig oxveckomånad. Det är den nog också. Jag lider inte så mycket av det hela, men minns hur det var då jag var yngre. Tiden mellan jullovet och sportlovet kändes helt OÄNDLIGT lång.
Numera tycker jag mest att tiden flyger fram i denna konstiga värld …

Ja, världen är rätt konstig faktiskt.

Vad säger ni om den nya flugan, iallafall här i US, att stoppa i sig tvättmedel?!  EFF, don’t ask me WHY!??
Varifrån kommer alla dessa konstiga idéer?
Vem tycker att det är en briljant ide att stoppa i sig poddar med tvättmedel?
Det handlar alltså om The Tide Pod Challgenge, som fått mycket uppmärksamhet på sociala medier och i media för övrigt.   Den som önskar av mina läsare får googla på detta sjuka fenomen.
Det handlar om tonåringar som utmanar varandra att stoppa i sig tvättmedel. Så jävla sjuk ide att man undrar om någon rökt på som kommit på detta.
OCH ja, sen gäller det då GIVETVIS att lägga ut detta på Instagram, Twitter, YouTube eller Snapchat.
Där får man ta del av hur personen håller på att storkna av tvättmedlet. För jo, klart man storknar om man stoppar i sig tvättmedel. DET säger sig självt. Sjukt, sjukare, sjukast …


Bild från USA Today


När Karolina gick i gymnasiet var det en fluga på sociala medier att stoppa i sig kanelpulver.
De skulle se hur mycket de kunde äta av det innan de närapå svimmade av.  Nej, Karolina föll inte för  denna fluga, men många andra gjorde det.
Knäppt? JA!
Tvättmedel tar ju dock det hela  till en helt ny nivå av idioti.
Somliga steker tydligen dessa tvättmedelskapslar innan de äter dem.
Alltså, jag orkar inte … På riktigt.


När Karolina var liten fanns ett maskindiskmedel, en blå och vit kapsel med en röd tablett i mitten.
Jag var så rädd att Karolina skulle hitta dessa kapslar att jag gömde dem i ett skåp högt uppe. Rädslan var att hon skulle hitta dessa kapslar och tro att det var en röd godisbit i mitten.
Det såg ju faktisk ut så.  Som godis.
Faktum är att jag tror att dessa kapslar säljs än idag som diskmedel. Frågan är varför de tillverkas på det sättet?   Slopa den röda tabletten, för sjutton.

Det är förfärligt om småbarn får i sig maskindiskmedel och tvättmedel. Hemskt. MEN det är fan ännu sjukare att tonåringar stoppar i sig detta med vilje bara för att vara “tuffa”, “balla” och "coola". Allt för att kamma hem "likes" och visningar.


Det var det om det …


OCH en annan sak när jag ändå skriver om vår stolliga värld …
Igår när jag satt och kollade in det vanliga flödet på Facebook hoppade ett inlägg emot mig. Det var ett inlägg på en sida för lokala nyheter i Reston som jag följer.
På detta inlägg stod det med stora bokstäver;
Vice rektor på låg och mellanstadieskola (hennes namn nämndes och skolans namn. Vi har många låg och mellanstadieskolor i Reston. Hela nio stycken låg och mellanstadieskolor närmare bestämt) har åkt fast för snatteri på varuhuset Target.  I detta inlägg fanns bild på vice rektorn, “the mug shot”. OCH, som jag nämner ovan, hela namnet ligger ute (och i och med detta vet halva Reston med omnejd vem hon är eftersom hon jobbat inom de kommunala skolorna under väldigt lång tid).
Hur lågt och fel är inte detta då?  Att blotta en människa på detta sätt?
Ja, det är för jädrigt att denna kvinna har snattat för 700 dollar. MEN, det är väl ändå inget som allmänheten ska behöva ta DEL av?
Ska det verkligen läggas ut med bild och stora rubriker på en site för lokalnyheter?   Nej, jag tycker det är lågt och att det är under ALL värdighet.
OCH jo, jag tycker synd om denna vicerektor. Hade det inte räckt om det blivit en sak mellan henne, skolan och kommunen? VAR det tvunget att basunera ut detta för HELA Northern Virginia,  DC och Suburban Maryland!??  För, jo, det hamnade på samtliga tv-kanalers lokalnyheter också.
Hon har inte trakasserat någon, inte mobbat någon, inte haft ihjäl någon, inte plågat ett barn ...
Ibland skäms jag för mänskligheten. På riktigt.
Kommenterarna lät inte vänta på sig, som ni förstår.
Drevet går.
… Återigen, jag orkar inte ...

Jag följer Gud på Facebook också.
God, at the good lord above.
En väldigt kul sida att följa. OCH en SANN sanningssida också. Gud är mycket liberal, kan jag tala om, haha.   OM du är det minsta konservativ bör du nog inte följa Gud ;-)
Han ifrågasätter mänskligheten (och dess politiska ledare) ofta, och om hur “vi handlar” härnere på jorden.
Han är rätt cool faktiskt, den där guden. ROLIG också! Han ger mig många leenden och små skratt. Han vill att vi ska slopa “Thoughts and prayers and empty words” och verkligen agera som människor istället för att bara snacka och lova runt och tunt.
Jag undrar vad  God, at The Good Lord Above skulle säga om detta med den utpekade vicerektorn?


The good lord above.  Googla på detta också om ni är nyfikna.  Eller, find him on Facebook ;-)

Nä, nu är det bäst att jag börjar runda av dagens gnälliga inlägg. Ibland-- som jag har sagt förr-- måste även Yours Truly gnälla, gnöla och ondgöra sig lite över den underliga värld vi lever i.


That being said, ha en fin och BRA onsdag!

Tuesday, January 30, 2018

Those two hikers ...





Good Morning all of you!


The last Tuesday of January is upon us.
The last weekend of January is behind us.

I hope you all had a good weekend.
I did.

Peter and I took our first long hike of 2018 on Saturday.
Yes, it felt great to do so!
Our hikes are so good for both body and soul. It is refreshing to walk in nature. To just be there.
Thank you nature!




The cute little church in Point of Rocks, Maryland.


Trains tracks run thru it.  And those trains keep on coming.



Potomac River and the view of Virginia on the other side of the river.


This time around we just drove across the river to Maryland. To a place called Point of Rocks, pretty cool name, I have to day.
Point of Rocks is a tiny little town right on the Potomac River, it has a few homes, stores and a rail road station.
IF you are in to train spotting, this is the place for YOU!
And, it is also a good starting point for a hike.



Point of Rocks bridge, connects Maryland to Virginia.



Potomac Heritage Trail.


If you want to, you can stay in this house.  I, for one, think it is haunted :-)

This time around we took a hike on the Potomac Heritage Trail. A trail that starts south of Mount Vernon, Virginia (George Washington’s childhood home) and ends near Pittsburgh, Pennsylvania. It goes thru Virginia, DC, Maryland and Pennsylvania.
Peter and I have hiked sections of this trail numerous times before. And, we will continue to do so.



Two ladies in the early morning.


Peter's hiking on ...


The hike on Saturday was EASY peasy!! Really. Totally flat surfaces, a good gravel path. Like, a walk in the park. It really was.
Sometimes it is SO nice to hike this way.
When we hike in the mountains it is SO, SO different, much more demanding, as you know.




The tracks run right along the river and trail.


The colors of the winter, beige, brown and gray.




The weather on Saturday was ideal. It started out in the mid-30’s (3C) and when we were finished it was 61 F (16C).
We hiked 10.5 miles, or 17 kilometers.








A creek nestles its way down to the Potomac.

A good hike indeed! AND, there were HARDLY any people out and about!! Very surprising, but also very NICE!!
It was Peter, myself, Potomac River, nature and the occasional train roaring next to us on the rail road tracks.



Every once in a while you did see a few houses, like this old one.


And, sure, a few people every now and then.



Have a very nice Tuesday!!

Friday, January 26, 2018

Medverkan i Vaken och Året på Instagram!




Godmorgon fredag! Välkommen helgen!


Imorse var jag med i radioprogrammet "Vaken i P3 och P4" igen. Det är alltid kul att medverka där, om än lite nervöst. MEN, om jag bara vet vad vi ska tala om innan vi bandar är jag lugn.
Den tjej jag brukade tala med där, Carolin, har slutat och börjat på TV4s morgonprogram.
Så fort jag har länken  lägger jag ut den nedan! Då kan den som vill lyssna på vad jag har att säga, hihi.





Här borde ni kunna klicka och komma direkt till min medverkan


Instagram, detta otroligt trevliga och lättsamma medium. 
Jag tycker att ALLA ska gå med där. Det är lätt, det är roligt.  Det är så mycket mindre kravlöst än att till exempel skriva ett blogginlägg. Ett blogginlägg tar TID, mer tid än de flesta tror. Iallafall om man har något att säga.
Instagram är också en mycket snäll värld, snälla kommentarer och en allmänt skön stämning.
Visst, klart det finns de som kör helt andra konton där, och de får ju sin beskärda det av troll och annat tråkigt.
Men hos en som jag--som mest visar naturen--är det snällt och varmt. OCH hos de flesta jag följer är det en lika vänlig atmosfär.
Jag följer en del konton  "i smyg" (typ the Duggars--ni vet ju att jag är lite besatt av den familjen--my guilty pleasure-- och deras vuxna barn. På sådana konton är tonen annorlunda. Ibland fattar jag inte hur kändisar står ut med de kommentarer och det hat de får. USCH!!)


Instagram, det är en bild och en liten bildtext, eller en längre text om man nu vill det. En del har ingen bildtext alls, och det tycker jag nog är lite trist och slappt.
Absolut redigerar jag mina instagrambilder innan de läggs ut, det gör alla fotografer. Jag redigerar nästan samtliga bilder jag lägger ut på min blogg också. Igen, det är FÅ som inte gör det (och det syns).
Det enda jag inte redigerar är porträtt. Jo, kanske tar jag bort en blemma, men absolut inget mer än så.
För ja, det SYNS också om man fipplar med filter, photoshop och annat vad gäller selfies och porträtt. HELLO snapchat filters, I am looking at YOU!! Snapchat filter är något av mina verkliga käpphästar inom den värld som kallas sociala medier, haha. I. CAN. NOT. DEAL!!
Om en selfie är filtrerad via snapchat blir det ingen like från mig. SÅ're'så ... ;-)


Varje månad på Insta gör jag ett avslut med bilder från månaden som gått.
Ett trevligt avslut på månaden, tycker jag.  OCH det tycker många andra instagrammare med mig, för  månadsavslut är ett vanligt fenomen på Insta.

Jag heter Skandigirl på instagram, men det vet ni nog redan!


Det är den lilla "årskrönikan" ni ska få se här ...
Bilderna får tala för sig själva.




Januari 2017!








Februari 2017!





Mars 2017!






April 2017!







Maj 2017!






Juni 2017!






Juli 2017!






Augusti 2017!






September 2017!






Oktober 2017!






November 2017!






The Best Nine of 2017!
The Best nine är också ett fenomen på instagram.  Man går in på The best nines webbsida i slutet av året, trycker in sitt användarnamn och då kommer ens mest gillade (lajkade) bilder upp i en svit om nio bilder.  Så istället för ett månadsavslut blir det alltid ett årsavslut i december månad på instagram.    



Nu är det helg igen, och vi går en mild sådan till mötes.
Imorgon ska det bli 15 grader varmt och sol. Peter och jag planerar in någon slags vandring, och sen en god middag ute någonstans.
Jag hoppas att ni alla ska få ett BRA veckoslut på alla de sätt och vis!
Vi hörs här på tisdag igen, för den som vill och önskar!

Trevlig helg!!

Thursday, January 25, 2018

Semlor, SVÅRT kommentera Blogger, KUL med feedback, Alaska på TV, Reston--bästa platsen enligt Money Magazine!




Hej och godmorgon så här på torsdagen!




*   Semlor

Nu har tiden för semlor kommit. MED BESKED!
Semlor i parti och minut. Överallt. Alla möjliga och omöjliga semlor (som nacho-semlan). Gillar att det är så mycket nytänk just runt semlan.
Det är kul att se vad bagarna kommer på varje år.
MEN, jag är nog väldigt traditionell själv. Bäst gillar jag en klassisk semla-- god bulle med mycket kardemumma, massor med mandelmassa och rikligt med vispgrädde. Mandelmassan får absolut inte vara blandad med grädden, utan den ska ligga i bullens urgröpning.
Jösses AMALIA vad jag blir sugen på semlor NU!!!
Här i USA är det ingen som vet vad semlor är,  om man vill ha sådana så får man vackert baka egna (och jag bakar inte). ELLER, så får man vänta på att en god vän bakar, och som tur är har jag sådana VÄNNER. GULD!!!
Men, man kan fuska fram semlor också, det har jag lärt mig via olika USA-svennegrupper jag är med i på Fejjan. Vi har ett bröd som heter Hawaiian Sweet Roll, och det ska vara ett "hack" man kan använda för just semlor.  JO, jag tänker testa det. Hehe.
OM jag vore i Sverige skulle jag förmodligen föräta mig på dem. Det är TUR att jag inte är i Sverige, med andra ord.

Vilken är DIN favorit bland semlor?
Har du ätit någon ännu?


Bild från SVT.se


*   Svårt kommentera



Alltså, är det någon annan av er som har problem med att kommentera blogger-bloggar?
Just nu tycker jag att det är lite knepigt, kanske framförallt på min egen blogg (då jag svarar på kommentarer).
Jag skriver det jag ska, trycker på “publish” och sen tar det SÅ lång tid innan Blogger “svarar” och lägger upp kommentaren. Detta händer på andra Blogspot-bloggar också, speciellt de som har “pop-up”-kommentarsfält, som jag.
Jag använder oftast Safari som browser, det kan ju vara ett sådant fel. Safari kan lätt strula. Borde nog prova att gå in via Chrome mer.
That being said, har ni problem att kommentera här? DO tell!!!







*   Roligt


Tack för all härlig feedback igår om småsaker som imponerar på oss i vardagen. Jag satt och nickade igenkännande på nästan allt ni skrev om. Roligt!!
Att tänka på sådana småsaker i vardagen är lite kul. Jag tror vi imponeras så smått av våra medmänniskor hela tiden.
Det är BRA!!



*   Alaska på TV


OM det är en stat i US jag imponeras (här är vi på't igen) är det ALASKA!!
Drömmen för mig är att åka dit. Helst långt in i staten, helst norrut och helst utanför det som en turist vanligtvis ser.
Att komma till Anchorage lockar inte så mycket. Nej, jag skulle vilja ut i bushen!! Den riktiga landsbygden!
Det finns många serier man kan följa på TV som handlar om människor som bor i Alaska. Jag vet inte hur vinklade dessa serier är egentligen? Jag skulle vilja veta så mycket mer. Men, att landskapet är farligt och vackert och enormt ödsligt råder det nog ingen tvekan över.
Jag tittar ibland på  dokumentärserien "Alaska, the last frontier". Det programmet följer två bröder och deras familjer som har sina gårdar på landsbygden, hur det sliter och planerar för att få vardagen och den långa vintern att gå ihop. Mycket jakt, fiske och odlande. De säger sig vara helt självförsörjande, men jag vet inte hur mycket som egentligen ÄR sant.
En annan serie jag följer från Alaska är “Life below zero”, och den är nog ännu mer fascinerande. Där följer man människor som verkligen bor isolerat. Men återigen, hur vinklat är det inte? Finns det verkligen någon som bor helt ensam och som har 300 kilometer till närmsta granne? Hur klarar den personen ens av det utan att förlora förståndet?
Ja, sånt får man veta i detta program. Men återigen, vem VET hur det egentligen är?
Jaja, totalt tagen blir jag av sådant iallafall.







*   Reston! Bästa stället att bo på i Virginia!


Money Magazine kom nyligen ut med de allra bästa platserna att bo på i varje stat i USA. I Virginia blev Reston utsett till det bästa stället! YAY!
OCH jag håller ju med, såklart. Stolt lokalpatriot som jag är. Jag stortrivs här! Det vet ni. Ni, kära läsare, vet också hur vackert det är och vilken mångfald jag har runt hörnet.  Jag flytt int'!

Så här står det i Money Magazine:

Reston, Virginia
Population: 61,319
Projected Job Growth: 3.07%
Median Household Income: $112,722


Reston was once just an idea. In the early 1960s, architect and economist Robert E. Simon mapped out a vision for a community that upheld open space, recreational facilities, and aesthetic beauty. Today, the thriving Washington, D.C., suburb includes expanses of parks, lakes, golf courses, and bridle paths. Reston Town Center, the community hub, provides an array of dining, entertainment, and shopping venues; the town is also the site of a Google office and five of the largest venture capital firms in Virginia, as well as a Metro rail station for Washington commuters.


Med denna torsdaglista önskar jag er alla en FIN och BRA dag.
Jag återkommer med ett blogginlägg imorgon fredag!

Wednesday, January 24, 2018

Småsaker som imponerar ...






Godmorgon alla onsdagsmänniskor!


När jag är ute och går mina power walks lyssnar jag ofelbart på antingen någon podd eller på Sveriges Radio.
I och för sig, då jag lyssnar på SR blir det alltid i poddform också, jag lyssnar sällan direkt.
ÄLSKAR detta!
TACK!
När jag städar hemma lyssnar jag också alltid på någon podd, eller på sagda Sveriges Radio.
OCH jag prisar verkligen att jag KAN lyssna på allt detta. Det känns nästan som om jag inte KAN gå ut och gå utan att lyssna på radio av något slag. Eller podd är väl mer rätt ord.
Städa, utan att lyssna, funkar inte heller.   Fast städning är ju ungefär det tristaste som finns.  Det är INTE trist att gå (jooooo, i ärlighetens namn, IBLAND ÄR det faktiskt trist att gå också. Så jag tar tillbaka det där med INTE, hehe).

Jag har min gjutna poddlista för veckan.
På måndagspromenaden lyssnar jag ALLTID på Söndagsmorgan i P4. Alltså söndagens sändning. Jag laddar alltid ner den utan musik.
Morgan Larsson, honom gillar jag verkligen! Och jag brukar gilla de flesta av hans bisittare. Det enda jag inte står ut med är de så kallade unggubbarna. Om de är med spelar jag fram den biten av programmet, f¨låt unggubbarna.

I söndags pratade Morgan, och hans bisittare Petra, om SMÅSAKER de imponeras av. Det var kul att lyssna på, och jag skrattade rätt ut för jag kände igen mig i SÅ MYCKET!!

Både Petra och Morgan sa att de imponeras av hur andras vinglas kan vara så rena och fina medan de dricker.
JAG håller med!
HUR lyckas man med sånt? Mina vinglas är ofelbart kladdiga och grisiga som få!! GAAAHHH!
Jag vet inte hur jag bär mig åt, men det är FULA vinglas när jag har druckit färdigt. Andras vinglas kan vara så pimpinetta och nästan se odruckna ut när de är urdruckna.
Say what? Jag är verkligen en “mögtocke” (min pappas uttryck från Blekinge som passar bra i det här fallet, haha).


Bild från iStock.

Samma sak med min datorskärm och mitt tangentbord. ALLTID lite skitigt. ALLTID, till och med när jag rengjort det.
Andras datorer, alltid fina …
Min iPhone--same same-- alltid lite grisig och flammig fast jag rengör skärmen.
Mina läsglasögon-- same, same--alltid fulla av fingeravtryck, repor och fläckar. Det är nog till och med så att jag har VANT mig vid flammiga glajjer, haha.
Varför är somliga personer flammigare (kladdigare) än andra?
Som tur är verkar det vara ett vanligt fenomen bland vuxna personer, det är ju en lättnad iallafall.


Bild från eyedesingwear.com

Morgan sa också att han imponeras av folk som kan gå in i personalfria kassor (av den typen som finns på IKEA, och flera mataffärer där jag bor) utan att något strular.
Jag håller SÅ med honom.
OM jag går till en sådan kassa (vilket aldrig händer i och för sig) så strular det.
ALLTID! OFELBART!
JÄMT är det något som blir fel, eller så vägrar maskinen läsa av en streckkod. ALLTID får man tillkalla någon personal. ALLTID. Det har gjort att jag HELT slutat gå till sådana kassor. Jag står hellre i en lång kö än går till dem.


Jag imponeras av mina grannars återvinningsbaljor. Här har vi inte (där jag bor iallafall, och jag vågar påstå att det INTE är vanligt i USA) miljöstugor och återvinningsrum. ALL återvinning här sker i en stor plastbalja som töms varje onsdag. I den lägger man tidningar, glas, plast … you name it ..
MIN låda är alltid full till brädden av veckans dagstidningar, flaskor och plast. Allt i en salig röra.
Min grannes, i den ligger tidningarna ihopvikta snyggt, alla vinflaskor, och flaskor i övrigt, är prydligt radade.  Plasten i en liten hög för sig.
IMPAD! JA! haha!!


Så här ser våra återvinningsbaljor ut.

Vi kan imponeras av de minsta småsaker hela tiden.



SÅÅ, vilka småsaker imponeras du av i vardagen?

Tuesday, January 23, 2018

Up and down ...




Good morning Tuesday!



I hope your weekend was a good one.
I know that most of you Nordic people in the Nordic region have had true winter this past weekend.
Lovely!
And, about TIME at least for the middle to southern parts of the region!

It has been a mild weekend in my part of the world. I miss winter, I really do. I hope it’ll return soon.
Other than being mild, the weekend has been nice.
Nice dinners, cozy environments or hygge.
Friday, Saturday and Sunday tend to pass way too fast.

Here are some pics! AND some texts to go along the pics.




This picture is taken on Thursday.  The lake porn was going fairly strong, and there was still ice ...




This photo is taken on Friday morning, by Lake Audubon.  One wonders ... the swimming tubes?  How come?  Why now?  Maybe one, aka me, should jump in the lake and take a midwinter swim?  Naaah, that would never ever happen :-)



I have no idea what this bush is called?  But, it is quite common where I live.  So beautiful in the winter time.


The golf course in the early morning sun.


My kitchen table on Saturday night.


Sometimes Peter and I like to walk to the grocery store.  Both of us grab a backpack each and trek to Safeway.  No, we cannot buy a lot of stuff, but we'll get some essentials, maybe a couple of dinners.  If it is cold it is no problem buying meats.  However, Sunday was WARM.   Here is Peter on his way home from Safeway.  No, you hardly ever see anybody ELSE doing this (if ever).  Peter and I are pretty unique in that regard.



Yesterday by Lake Thoreau.  Despite the mild temps the ice lingers on in coves and creeks.


Yesterday's sunrise.



Have a good Tuesday! May winter be with you!

Friday, January 19, 2018

En titt på 2017, del 2.




Godmorgon och glad fredag!


Idag ska jag visa er den andra halvan av det år som just gått, 2017.
Jag hoppas att ni har lust att hänga med på färden och se vad som hände från juli till december.
Eftersom jag själv med glädje läser andra bloggares årskrönikor så hoppas jag att ni, kära läsare, inte blir alltför uttråkade av dessa två tillbakablickar som jag ger er denna vecka.

Hur som helst, här kommer andra delen.



Juli!





Då vi kom hem från OBX var det dags för både 24-årig bröllopsdag (den 3 juli) och att fira Amerikas stora dag, den fjärde juli.  The Fourth! Independence Day!  En rolig dag som jag verkligen GILLAR att fira och uppmärksamma.  Vi hade bjudit hem vänner och grannar på middag.  Vädret var ostadigt, och mycket HETT och fuktigt.  Vi kunde sitta på decket och äta, men vi fick äta efterrätten inomhus för då regnade det.


Den 6 juli styrde Karolina och jag kosan mot den höga nord!  Det här är en snapchat-bild som Karolina knäppte på Dulles Airport då vi satt i gaten!  Denna gång blev det Icelandair och slutdestinationen var Vasa.


OCH efter en lång resa, med lång väntan på Arlanda på nästa plan, anlände vi skäristugan och sundet.  EN underbar känsla!!  För att kicka jetlagen i arslet (haha) hängde jag med min bror (som anlänt från Umeå några dagar tidigare) ut och fiskade.  Det var en jättefin kväll, och naturligtvis drog min bror flera gäddor!  Här är en av dem.  Japp, det är catch and release som gäller!


Sundet en julikväll.  Vädret på dessa bilder må vara ljuvligt. MEN sanningen är den att det var en pissdålig sommar vädermässigt.  KALLT, blåsigt, grått och regnigt.  En av de sämre somrarna, utan tvekan.



Alla mina syskon med respektive och barn samlades på skären sommaren 2017.  Här är min brorsdotter Ella på det nybyggda däcket utanför gammelstugan som just nu restaureras.  Ella och hennes bror David höll föreställningar där för oss vuxna flera kvällar i rad.  SÅ gulligt.


Min andra bror, Staffan (just det, Gunnar och han är tvillingar) grillar kyckling för ett helt kompani på två grillar.  Så blir det då hela klanen är samlad.  Men middagarna är alltid goda och en fin tid på dagen.


Jag tror att vi hade knökfullt hus under sådär en tre dagar, sen började folk så sakteliga droppa av.  Karolina for till Stockholm för att träffa fyra kompisar härifrån som samtliga bodde i mina föräldrars lägenhet i Bromma under besöket.   Någon vecka senare for min bror Gunnar tillbaka till Umeå.  Staffan och Lisa och Sara och Håkan for tillbaka till Stockholm.  De som blev kvar var jag och mina föräldrar.  Från ett ganska hektiskt sommarliv gick allt nu in i en lugn sommarlunk för oss.  Inte så dumt med kontraster!


Den 28 juli bröt ett riktigt åskoväder in i sundet.  SOM det ÅSKADE, det slog ut strömmen i sådär en sex timmar.  Vi satt på däcket utanför huset och tittade ut över vattnet.  Sedan gick vi in och spelade kort med stearinljus som lyste upp, och en eld i öppna spisen. Mysigt.




Augusti!




Jag var kvar på skären tills den 17 augusti då jag for tillbaka till USA igen.  Länge stod jag i valet och kvalet om jag skulle lämna skären tidigare och åka till Stockholm.  Dock, så här i efterhand är jag SÅ glad att jag stannade kvar i Österbotten.  Bästa beslutet!  Visst, det var konstigt att inte alls vara hemma i Stockholm, men samtidigt kändes det bara så rätt också.  Bilden ovan är tagen på Gåshällan en underbar augustidag.  Vi kom ut till den ön tack vare våra skärigrannar, Thorleif och Carola.


Som sagt, den 17 augusti bar det tillbaka.  EN lång resa som började redan 4:30 då vi lämnade sundet för att åka till Vasa.  Mina flighter var sedan Vasa-Stockholm-Reykarvik-Washington.  Det var SÅ skönt att landa på Dulles igen efter den långa resan.  Skönt att vara hemma igen.


I Reston var det allt annat än svalt och grått.  Det var augustihetta galore och fukt därtill.  Hundra procent sommar.


Ja, och så var det dags att köra söderut och flytta in Karolina i nya lägenheten på Elon.   Sista läsåret på universitet, en mycket konstig känsla för oss alla.


Elon, alltid SÅ vackert och blommor precis överallt!


HAHA, och ja ... Här bor Karolina sitt sista läsår.   Hon bor i det gula huset till vänster om poolen.  Japp, dessa studenter har pool och klubbhus att använda när de önskar (ja på vintern är poolen stängd, men ...) .  Jag sa till Karolina att det är bäst att hon njuter i fulla drag det här året, nästa lägenhet kan bli en liten lya i Queens, fem trappor upp utan hiss och med badrum i källaren!!  HAHA!!


Peter och jag blev empty nesters återigen, men vi är rätt bra på det också vid det här laget.  Tursamt nog!



September!





Så blev det september och hösten nalkades.  Jag ska säga direkt, och det vet ni ju, att september här är mer som en sensommarmånad än en höstmånad.  Den är varm och sommarlik och ofta väldigt vacker!   Peter och jag började vandra igen, och det var så underbart.  Här njuter Peter av utsikten vid Bear's Den på Appalachian Trail här i Northern Virginia.


En lördag bröt vi ut på en lång vandring till Harpers Ferry i West Virginia.  En jättehärlig dag, och vi la mil under fötterna.  Allt längs Appalachain Trail igen.  Vi tog en Uber tillbaka till bilen från Harpers Ferry.  Briljant,  det upprepade vi senare också.  Det finns inget träligare än att gå samma väg tillbaka, och på det här sättet kan vi gå längre också.  Win-win!


Alltså, när man har vandrat ett par mil så finns det INGET som smakar bättre än en hamburgare.  TRO mig!!  Bästa vandrarmaten!  Den här godingen intogs i Harpers Ferry efter en lång marsch :-)





I september var det också dags för den årliga kräftskivan hos Lotta och Magnus här i Reston.  En verklig topptradition.  OCH maten är som på den finaste restaurang.  Här är en av tårtorna som Lotta gjorde.  MUMS!!


En lördag var det stadsvandring som gäälde för Peter och mig, vi gick långt, långt inne i DC.  Vi tog tunnelbanan dit och hem.  EN toppenbra och MYCKET varm dag.


OCH precis som alltid tog jag mina morgonrundor.  OCH gladde mig över den underbara naturen.  TACK naturen, och tack för att jag bor just här!


OCH jag började förbereda mig inför den kallare årstiden. MASSOR av doftljus inköptes på Home Goods.  Tro nu för all del inte att dessa räckte hela hösten, det gjorde de INTE!!


I slutet av september for Peter, jag och min svärfar ner till Elon.  Jag fick uppdraget att plåta de blivande skådisarna, de som tar sin BFA in Acting den 19 maj 2018.  Ett roligt uppdrag, och lättfotograferade ungdomar!






Oktober!





Helgen efter att vi varit på Elon med Pete for Peter och jag återigen ner till universitetet.  Denna gång för att se Karolina i pjäsen American La Ronde.  SÅ bra, och så roligt att komma ner igen även fast det bara var en en enda kväll och natt.  Duktiga, duktiga skådisar.


Japp, och så vandrades det givetvis.  Denna vandring var jättefin, och lite kortare.  Buzzard Rock i Shenandoah.


OCH så kom Karolina hem på höstlov!  Hon flög, och det är ju alltid bekvämt.  Här är vi på Bluemont Vineyard nära oss.  SÅ mysigt.


Hösten 2017 var en konstig sort.  Den var SEN och löven höll sig gröna länge.  Det sas bero på den stora torkan i augusti och september.  Det kändes som om naturen skiftade otroligt sent, en något underlig höst får man nog säga.


OCH jag tror att vi vandrade VARJE helg.  Här är Peter ute på höstens längsta vandring.  Den dagen knatade vi från 9 till 17!  DET var tufft, tufft, tufft.  Appalachain Trail i Maryland.  Precis som brukligt numera tog vi en Uber tillbaka till startpunkten.


Vandringar och vingårdar.  DET är oktober det.  Här har vi det bra på Hillsborough Winery nära oss i NoVA.  ÄLSKAR verkligen dessa vingårdar vi har trots att vinet inte är speciellt gott.  Men mysfaktorn!!!  MYSFAKTORN!!!


Den 27 oktober kom höstens första frost.





Halloween blev det likaså!!!  OCH hon som en gång var The Queen of Halloween har börjat tona ner sig lite!


Peter och jag var på Jack O'lantern vandringen här i Reston.  Jag har aldrig förr sett sådana fantastiska pumpor!!  Waa-waaa-woooom!!!


OCH naturen började klä sig lite mer i höstskrud även fast de maffigaste färgerna aldrig kom under hösten 2017.  Torkans fel under sensommaren.



November!





Morgnarna var som guld i början av november.  Det finns inget som går upp emot en tidig morgonpromenad.  En lisa för kropp och själ.  OCH lägg därtill en bra poddcast eller radioprogram i lurarna, JACKPOT!!!


Vandring på The Potomac Heritage Trail nere vid Potomac River.  En jättefin vandringsled som ligger så nära vårt hem.



OCH mitt lilla cafebord på min nedre altan.  Höst?  Yes, indeed!


I Georgetown, DC innan vi såg musikalen "Book of Mormon" på The Kennedy Center.  EN riktig toppmusikal!


OCH dags att hämta en viss Karolina igen.  Denna gång tog hon bussen från Elon till DC!  Thanksgivingbreak!  Härligt! Tyvärr var Karolina ganska sjuk då hon kom hem, hon hade halsfluss och låg däckad ett par dagar.


Naturen var som en ren och sann höstdröm!!   Den blev som maffigast i slutet av månaden.  


Black Friday!  OCH därmed julens intågande!  Reston Town Center och dess magiska gran!


Den 25 november var mitt hus fit for fight inför julen.  UNDERBAR känsla!!  OCH granen, den slängde vi ut den 3 januari!!  Den barrade knappt!  


Sista november på golfbanan.  SÅ himla underbar eftermiddag!


December!




Den 1 december såg det ut så här på min PW.  I normala fall borde träden ha varit helt kala, men inte 2017, inte.  


Första helgen i december for Peter, jag och vår kompis Keith till Elon igen.  Denna gång för att se Karolina i föreställningen Crimes of the Heart!  Helt underbar pjäs!  Och Elon såg mer höstligt än jullikt ut.  DE hade inte satt upp sin julbelysning än till min besvikelse.






Helgen därpå blev det desto mer vintrigt.  Peter och jag tog tåget upp till New York City och Manhattan.  Vi fick en supermysig helg däruppe.  Långa stadsvandringar i snön! I rykande snöstorm! Vi knatade hela Central Park, från Columbia University och ner till vårt hotell vid Gramercy Park.  Visst, vi var tvungna att införskaffa nya mössor och vantar under dagen, men det var det värt.  SÅ himla mysigt att vara i NYC när det snöar!


Jag undrar hur det här brudparet kände sig då de skulle fotograferas i Central Park!





Den 16 december volonterade Peter och jag på Arlington Cemetery för Wreaths Across America.  Vi lade julkransar vid gravstenarna.  En jättefin morgon fick vi i Arlington.  Jag hoppas detta kan bli en ny tradition för oss!  Massor, massor, massor med volontärer var där!



I Reston Town Center är det alltid mysigt.  OCH väldigt juligt innan jul.  Julhelgen kom, det var kallt hela tiden.  Ingen snö.  Magsjukan kom in i vårt hus.  Peter blev smittad av sina systrar och deras familjer.  Karolina och jag klarade oss.  TACK för det!!  Nyårsaftonen var en anings nedtonad detta år, men trevlig iallafall.  Och så blev det 2018 ...



Kära, söta NI vilket långt inlägg detta blev. Ett ska ni veta, det tog TID att skapa det! KOM detta ihåg när ni läser det, haha!  TACK för att ni läser och tittar på fotona!  Tusen tack för det!


Nu är det helg. Det är kvinnomarch inne i Washington DC och på flera andra platser i USA.   Precis, samma arrangemang som Women's March on Washington i fjol. Nu mer aktuellt än någonsin. TROR dock inte Peter och jag kommer att åka in. TYVÄRR!! Men, vi får se!  Vi får se ...

Jag önskar er ALLA en fin och bra helg. OCH så hoppas jag att ni gillade detta mastiga inlägg, haha! EN bildbomb som heter duga!!