Friday, February 28, 2020

Mat, mått och recept ... OCH lite vårtecken förstås ...




Hej fredag!


Återigen veckans skönaste dag.
Ja, det tycker jag verkligen.
Vi har inga stora planer inför helgen. Det blir det vanliga, att klämma in långa rundor och äta god mat.
WORKS for me!!


Jag är med i en grupp på Facebook för svenskar som är bosatta i USA. För lite sedan var jag med i flera grupper för USA-svenskar. Dock blir det ofta så konstiga diskussioner i dessa grupper som spårar ur totalt. I slutändan valde jag ut en enda grupp, den bästa, och slopade resten.
SKÖNT!



Dagens bilder är tagna under min promenad i onsdags då det var dimmigt och regnigt.  Som ni ser, det börjar verkligen våras.



Iallafall dök det upp en fråga där för ett tag sedan. Frågan handlade om mat. Den lydde, lagar du mat efter svenska eller amerikanska recept?
För mig är det verkligen FIFTY-FIFTY!
Jag letar bland både amerikanska och svenska recept. Se där, denna receptletning sker återigen via Google, och via min dator.
DÄR har vi ytterligare ett ämne för min serie i Nutidshistoria.
Vissa kvällar lagar jag mat efter svenskt recept. Det gjorde jag förra helgen då jag lagade en god lövbiffsgryta.
Idag blir det efter amerikanskt recept, Pioneer Woman’s recept på Baked Ziti. SÅ gott.
Så vad gäller mig är det verkligen devisen blanda och ge som gäller.

Ibland känner jag för riktigt svensk husmanskost, som kålpudding. Eller en äkta svensk fiskgratäng.
OCH andra gånger är det chicken cordon blue eller dylikt som gäller.
Jag gillar ju båda köken, och lagar lika glatt rätter efter bägge.









Någon på denna svenskgrupp här i USA ville att alla som lägger upp svenska recept ska skriva om dessa till amerikanska mått. Hen menade att det blir för bökigt för hen annars.
Svenska mått stör inte mig ett DUGG. Jag har både liter och decilitermått härhemma. Och givetvis har jag amerikanska mått också.
Ärligt talat, jag trodde alla utflyttade svenskar som bor i US hade båda …
Men, där ser man. Nåja, hen blev nedröstad och de svenska recept som läggs upp även fortsättningsvis kommer att ske efter svenska mått.
BRA! För det är ju verkligen inget problem.
Här i US är det vanligt att måtten visar i både cups och dl. Sedan finns det appar där man lätt som en plätt kan översätta volym och mått.


För mig betyder iallafall helgen att det lagas extragod mat, och att man sitter länge och väl och bara pratar.
Sedan kan man ha lite skön musik i bakgrunden, ljus som brinner och allt sådant som effektivt höjer mysfaktorn.





Krokusar är ju så fina!!



SEDAN, då min älskade make vill se en film och vi byter rum, ja då är det kört för mig. SÅ fort den film vi bestämt oss för att se börjar rulla kommer John Blund ofelbart till mig. JA, speciellt om jag druckit vin. Inte OM, utan BERGSÄKERT på fredagar och lördagar.
Om vi däremot bara sitter och pratar en hel kväll så håller jag mig vaken. Lustigt det där. Under veckorna, då vin inte dricks i mitt hus kan jag “knarka” mycket, och sent, framför dumburken.


På tal om mysfaktor. Jag inser hur påverkad min flicka är av sin uppväxt.
Jag har inget coolt och trendigt hus, inget nygjort kök, inga superballa nya möbler. Inget sånt. Men, jag har mysfaktor. OCH trivsel.
Karolina sa igår att hon tänker flytta ifrån sin lägenhet där hon nu bott i ett år. Hon är så trött på att bo med två personer som inte alls bryr sig om att städa (OCH tro inte att jag är städgalen. I WISH! Men bortplockat och fint omkring mig vill jag ha. Sen om det är skit i hörnen … oh damn well) och som inte alls bryr sig om att göra det mysigt för sig.






Pingstliljorna kommer nu också.  JAG undrar just hur tidig körsbärsblomningen blir  i år?



Karolina sa att hon är trött på att alltid vara den som städar (ja, hon HAR upptäckt det nu, haha) och som köper hem hushålls och toapapper. Hon är less på att hennes lägenhetskompisar inte bryr sig ett dugg om att göra det trevligt för sig i vardagsrum och kök.
Hon säger att hon saknar hemtrevnad— och just mysfaktor.
Karolina tänker flytta ihop med en tjejkompis från Elon inom ett par månader.
Sant, en av hennes nuvarande lägenhetskompisar gick också på Elon. Många ELON-alumni bor därute, och det är BRA.
Dessutom vill hon inte längre bo på nedre botten. Förståeligt. Det fina i kråksången är ändå att HON vant sig vid att bo så, och att hon nu KAN sova ensam i lägenheten. DET kunde hon inte början.
Jag tycker det är helt OK att hon flyttar, hon har bott i den här lägenheten i ett år nu. Det blir bra för henne att flytta ihop med vännen Sara, som också delar Karolinas kärlek för hemtrevnad och mys.
Tror också det är bättre att bara ha en lägenhetskompis istället för två.


För övrigt är det i helgen ETTÅRSJUBILEUM i Los Angeles för Karolina. OCH därmed ettårsjubileum för mig och hennes pappa som äkta empty nesters likaså.







MED detta önskar jag samtliga en god och bra helg!
VI hörs i mars nästa gång!!

Thursday, February 27, 2020

Svårigheter att kommentera, Bestulen och Shorts på vintern




Godmorgon torsdag!



*   Svårt att kommentera?


Igår fick jag höra av tre olika personer att det var så gott som omöjligt att kommentera min blogg. DET är verkligen så trist att höra för mig. Jag vill ju att det ska gå fort och lätt.
Speciellt trist är det då jag skrivit ett inlägg som tagit stor tid i anspråk och som jag vet brukar väcka reaktioner och feedback.


Era kommentarer är ju faktiskt det som ger mig energi och lust att skriva. Utan dem skulle jag tappa gnistan fort.
Därför är det extra trist då blogger sätter käppar i hjulet. Svårigheter att kommentera har gått i vågor sedan den dagen jag började blogga för länge sen.

Det här med verifiering för er som inte har googlekonto är inget jag kan göra något åt. Det är blogger och google som har bestämt det.
Jag kan inte själv ta bort de där högst irriterade förfrågningarna om övergångsställen och broar. Visst, jag skulle önska att jag kunde, men det här är något Google har bestämt.

Jag vill inte heller godkänna kommentarer innan de publiceras. Skulle jag göra det skulle mycket gå förlorat, tycker jag.
Jag har ju inga konstiga kommentatorer heller, så det finns ingen anledning för mig att godkänna innan publicering.

Iallafall hoppas jag att det ska gå lättare idag för den som vill kommentera.





*   Bestulen



Karolina och hennes tre tjejkompisar från Elon hade en underbart rolig weekend i New Orleans nu under Mardi Gras-firandet.
De hade haft så jättekul nästan hela tiden. Smolket i bägaren uppstod  när Karolinas kompis Katie märkte att hon blivit bestulen på mobiltelefon, kontokort och ID.
Panik. En riktigt skuggkastare eftersom detta skedde första kvällen i New Orleans. Det hände då de stod i folkmassan för att se en av de många parader som äger rum under Mardi Gras.
Klart att en sådan folkmassa är rena drömmen för ficktjuvar.
Katie fick spärra telefon och kontokort direkt. Men hennes ID var och förblev borta. Som tur är hade hon ett extra kreditkort inlåst på rummet tillsammans med sin jobbmobil.

Tjejerna gick till polisstationen för att anmäla detta, men fick då höra att det inte är någon ide. Det sker så många stölder under mardi gras att det är mer pappersjobb än det är värt att anmäla, enligt polisen. För rent krasst kommer tjuven aldrig att hittas.

Problemet skulle ju bli hemresan med flyget.   Du måste kunna legitimera dig för att ens komma ombord på planet. Polisen menade att Katie skulle åka till flygplatsen två timmar innan avgång (hon bor i Seattle) och där förhöras av TSA.

Det gick toppen att göra så, inga problem alls. Katie kom ombord på planet utan knorr. Men, hon är ung, vit, vacker, amerikansk och blond …
Ni vet vad jag menar …

När allt detta smolk lagt sig festade flickorna friskt. OCH tydligen ska de alla tillbaka nästa år, de tänker göra detta till en ny tradition.




*   Shorts och tisha.


Alltså ja, vad kan man säga? Igår när jag var ute och gick var det visserligen milt ute. Alltså, det var sju grader och dimmigt till max.
Lite duggregn i luften.
Jag upphör aldrig att förvåna mig över de män, och pojkar, som går i shorts och t-shirt mitt i vintern.
FATTAR det inte!!
ETT i sanning amerikanskt fenomen, tror jag. Ja, jag har i och för sig hört att det förkommer i England också. Icke förvånade kanske, eftersom det ofta verkar som om amerikaner och engelsmän tänker på liknande sätt.
Aldrig att man ser en kvinna klädd så här på vintern.

Ärligt talat, jag tycker det ser helt stört ut. FATTAR inte att de vill och står ut.
Och ja, det var sju grader varmt igår på morgonen, men detta fenomen uppkommer lika ofta då det är -7.
SKUMT!!






Nu önskar jag er alla en fin dag.  OCH så hoppas jag att det ska vara lätt att kommentera idag.

Wednesday, February 26, 2020

DÅ och NU! En blick tillbaka, tredje delen!




Hej onsdag!!



Idag tänkte jag att vi skulle fortsätta med del tre i den serie jag skriver om DÅ och NU/IDAG och IGÅR.
En tillbakablick på den tid som just alldeles precis har flytt ifrån oss.
Det som ligger så nära i tiden, men ändå känns så avlägset …




*   DÅ! Jag grunnar så över den här händelsen i historien? När och var utspelade den sig? Måste slå upp det i uppslagsboken. MOT bokhyllan!!! MOT Focus/Nationalencyklopedin…


Vi fick lära oss att slå i uppslagsböcker tidigt.  Från unga år fick vi lära oss hur man söker information på det viset. Det var på så sätt vi letade upp fakta till det vi skulle skriva i skolan. Många timmar kunde tillbringas på skolans bibliotek eller på stadens bibliotek. Där fanns all den information som vi kunde tänkas behöva.

Mycket slogs även upp för privat bruk i familjens uppslagsböcker, i mitt barndomshem var det uppslagsverket Focus samtliga band som gällde.
Mina föräldrar har ännu de böckerna ståendes i bokhyllan.

Utan uppslagsverk stod vi oss slätt om det var något vi undrade över.
Detsamma gällde SAOL, var det ord vi funderade över var det bara att slå upp det där.
Samma sak med lexikon, vi slog friskt i dem.
Och jo, vi lärde oss.
Många av oss blev till och med riktigt kloka …


Bild från Bokbörsen





*   NU! GOOGLE!!! Men, åååå ja googlar direkt. Kan du kolla upp OM det här ordet ens existerar? Okej, jag kollar SAOL-appen på min lur. Det tar två sekunder.

SÅ är det idag. All info finns i våra små mackapärer, mobilerna. Eller så finner vi det via våra datorer. ALLT du behöver veta finns bara ett klick bort.
DU slipper traggla i alfabetisk ordning bland dammiga luntor. EN snabb sökning och där ligger (förhoppningsvis) svaret.
BOOM, done and DONE!!

Dagens unga har väl knappt fått öva på att slå i uppslagsverk? Vet de ens hur man gör? Eller ens, vad det ÄR?
All den info de behöver finns i handen. Dygnet runt.
På gott och på ont.

När jag träffar vänner eller familj idag och vi undrar över något, ja då slår någon upp det DIREKT.
Det är både trevligt och lite jobbigt.
Jag är själv fena på det, att leta info på google. Utan att tveka åker telefonen upp, eller så slår jag upp det på min laptop.
Men på många sätt var det ju lugnare då vi som är lite äldre växte upp.

Ärligt talat, jag är glad att jag var barn, tonåring och ung vuxen UTAN att ha nätet i mitt liv. I tidig 30-årsålder dök THE World Wide Web in i mitt liv och ändrade det för alltid.
Känns bra att ha sluppit all den hets som dagens tonåringar verkar känna över nätet, eller via sociala medier ska jag väl rätta mitt påstående till …





*   DÅ! ABBA har släppt en ny LP. Måste ha den! MÅSTE!! Eller,  nu har Whitney Houstons nya album kommit ut på CD, den ska jag köpa. Eller, ååå vilken bra samlings-cd över 90-tals musik. CD- skivor är bara så bäst. OCH CD-växlare på stereon?? DEN bästa uppfinningen någonsin. LADDA CD-växlaren, tryck på "random" och du är HEMMA!!


Så var det! När jag var barn älskade jag ABBA.   När ABBA släppte en ny LP var det som ett driv—och ett måste— att skaffa den skivan. Skivorna var dyra, det var verkligen inte “att bara gå och köpa den”. Det krävdes planering och sparade veckopengar. Den dagen vi kunde gå till skivaffären, KÖPA den där ABBA-skivan och sedan  få bära hem den i en platt plastpåse var i sanning en högtidsdag.
Jag hade många andra idoler också, men just ABBA var nog ändå nummer ett för mig. Detsamma gäller för många andra i min ålder, ABBA var oslagbara.

När jag blev äldre och kom vid mer “stadd kassa” kunde jag köpa cd-skivor lite när jag kände för det. CD-skivorna var ju som en dröm då de kom! ATT bara kunna ladda in dem i spelaren, och SLIPPA vända på dem!  Inte blev de repiga heller!
OJ vilken revolution cd-skivan var då den KOM!!

CD-växlare i stereon kom väl kanske på 90-talet? Iallafall i mitt liv. Men jag har aldrig varit en trendsättare, så jag kan tänka mig att många av er hade cd-växlare långt mycket tidigare än så.
Minns än idag hur lyxigt jag tyckte det var att ladda växlaren med fem av mina favoritskivor och sen trycka på random. AAHH!!!


Bild från Varagesale





*   NU! Men, du, minns du den låten? Eller har du hört den här nya låten? Jamen, vänta, vi tar den på Spotify! Vi gör en lättlyssnad lista av de låtar vi gillar innan middagen i helgen. Lätt som en plätt.



Idag, återigen, allt ligger vid våra fingertoppar.
PÅ gott och på ont.
Som alltid.
Spotify, Pandora och andra tjänster går som smör i sol. Allt strömmas, och gamla hederliga CD-skivor förpassas till mörkret i någon dammig skrubb.
JAG äger inte ens en CD-spelare längre. Vilket ÄR ett minus, faktiskt. Vi har ingen stereo längre.
Allt spelas upp via bluetooth till en liten speaker som ger stort ljud.

Nackdelen är att jag numera aldrig aktivt lyssnar på nya låtar som inte är hits. Förr upptäcktes sådana låtpärlor ständigt på de LP-skivor och CD-skivor man köpt.
Idag laddar vi bara ner JUST den låten vi gillar.

När man tänker efter ÄR detta en fattigdom i sig …



Bild från wsj.com




*   DÅ 1! Ska vi se en film ikväll? Jamen JA!! Vi kan gå upp/köra till videobutiken och välja en rulle. Sen kan vi köpa lite godis och ha filmkväll. Vi har 24 timmar på oss efter att vi hyrt videofilmen. VI kan se om den imorgon innan vi lämnar tillbaka den om vi vill det.



JA GÄRNA!! Eller, innan videobandspelaren kom och vi hyrde en så kallad moviebox i Pressbyrån.
Det var något mycket speciellt när man gick i gångarna på videobutiken för att välja film till kvällen. Det var roligt, och det fick ta tid. Vad skulle man se? Vem skulle välja? Skulle vi till och med ta två filmer medan vi ändå höll på?

Moviebox var ännu mer speciellt, för den bar man hem i portfölj och den kopplades till TV:n och på det sättet borgade man inför en ÄKTA filmkväll av bästa klass.

Sedan, då filmerna var beskådade, var det “LAG” på att spela tillbaka dem innan man lämnade tillbaka dessa till videobutiken igen.


Bild från YT




*  DÅ 2! ÅÅÅ vad det är skööööönt att slippa VHS alltså. DVD-filmer (och senare blu-ray) är ju SÅ GULD!!
Underbart med ALLT extramaterial på filmerna likaså. FÖR att inte tala om alla BOXAR. I mitt fall minns jag speciellt Sex and The City boxen, och Friends boxen!
LOVELY!!


DETTA är nutidshistoria i allra högsta grad. DVD-filmer—och även Blu-ray— är något som mer och mer förpassas till samma mörka skrubb där CD-skivorna numera samlar damm.
Ärligt talat, det var år och dag sedan jag köpte en DVD eller Blu-ray film. OCH jag kan heller inte ens säga när jag senast laddade in en dvd/blu-ray i spelarna?

Jo, Peter och jag har ännu ett stort bibliotek av DVD och blu-ray filmer i huset. Många ligger dock nerpackade, och fler lär snart packas ner.


Jag antar att ni alla känner igen er.

Man märker i butikerna hur utbuden tunnas ut vad gäller fysiska filmer. De går samma väg som bokhandlar etc. Mer om böcker i ett senare inlägg.


Bild från Amazon





*   NU! Vi ska se en film ikväll? Jaha, vilken DÅ!? OCH hur? Jamen via strömning såklart. Netflix, HBO, HULU, Amazon Prime … you name it.



Så är det idag. ALLT strömmas. Vi hyr filmer via strömning likaså, allt går på nolltid. De finns tillgängliga via nätets stora jättar.
BOOM.
Done and done.
Vissa filmer går numera direkt till strömning, utan att ha passerat en biograf.  De är gjorda enkom för detta.  Detta gäller även oscarsnominerade storfilmer.

Detsamma gäller otaliga tv-serier. De bästa tv-serierna idag ses inte via någon av tevens kanaler.  Nej, de går via de stora, stora strömningsdrakarna.
Vi sitter hemma och klickar på våra smarta-tv apparateter eller via våra Apples-TVs och har all världens utbud vid våra fingertoppar.
Eller förresten, inte all världens kanske, det ser rättigheter i olika länder till att blocka och förhindra.
Men vi har ett utbud som är så stort att det knappt går att fatta.

Ja, ni vet ...




Bild från Calla News






 ***



Vänner, detta blir-- som alltid--för långt. Vi får helt enkelt satsa på en del fyra framöver. För
ämnet är ingalunda uttömt. Det finns mycket mer att skriva om detta.


Berätta för mig hur ni ser på det jag skrivit ovan.
Det är ju inte svart eller vitt på något sätt. Mycket är bättre nu.
Men är allt det?
Har vi tappat något längs vägen?

Med detta långa inlägg önskar jag alla en fin och bra onsdag

Tuesday, February 25, 2020

Hey, hey new week!




Good morning!


I hope your weekend was good!
And, I hope you are ready for this week. THIS is the last week of February, isn’t that STRANGE!?


So-in short-this past weekend contained:


*   An early trip to Dulles Airport on Friday to drop Karolina off for her trip to New Orleans and Mardi Gras. I can tell you this, she has had a crazy good time.
She loved it.



Karolina and I were enjoying a glass of wine at Jackson's Wednesday night.



*   The nights have been cold this weekend. Around 18 F (-8C) in the early mornings. It’s been as sunny and beautiful as it gets.



*   Sure, cold nights maybe, but REALLY warm days. The mercury topped out at 60F (15C) during the days. Both days. And, for that matter yesterday as well.





Just perfect and crystal clear days.








*   Peter and I have taken long, long walks. And that ALWAYS feels so good. WE are a bit obsessed getting lots of steps in while out walking.
Beautiful walks, so good for the body and soul. ON every single level.





Lots of walks, and long ones at that.







*  As per always, we've eaten really good foods as well.








*   Actually, we were hanging out on the deck both Saturday and Sunday. IT felt almost strange doing so in February. But, THIS is a weird winter after all.





I cannot believe we were able to hang out on the deck both Saturday and Sunday.  Yes, yes, the deck needs some cleaning up.  BUT we did not expect getting this warmth right now.











 I hope y’all have had the best of weekends.








I wish you a very good Tuesday!

Thursday, February 20, 2020

Ni är snälla, Parasite/Parasit, ÄR du rädd? Just nu och ledig bloggfredag





Hej torsdagsfolket!



*   Snälla.


Tack för de uppmuntrande ord och den sympati ni gav mig i gårdagens inlägg. Det är var det är, det är världsliga saker. OM än svindlande dyra.
Jag orkar inte ens tänka på det …
En hyrbil står här nu, och vår Nissan blir väl klar imorgon (enligt verkstaden).
Försäkringen täcker hyrbilen, alltid något …
Det var ett jättestort, och svindyrt, fel på bilen. Bland annat hade fläktremmar brunnit upp.  Det var ju den stanken som kändes i bilen.

OH well, påminner mig om att det gäller en PRYL.
Däremot tror jag att vi ska se oss om efter en bättre verkstad. VI kan så galet lite om bilar att det inte är KLOKT.
Undrar hur många gånger vi egentligen blivit lurade av verkstäder? Allt är ju så kostsamt att det är löjligt.
Bor tyvärr på ett dyrt ställe där allt kostar asmycket.
NOG OM DETTA!!!




*   Parasite/Parasit


NU har jag sett filmen alla talar om! Filmen som blev den första icke-engelskspråkiga film att vinna Oscar i kategorin Bästa Film någonsin.
Filmen vars fest Karolina gick på under Oscarskvällen.
Jag hade inte tänkt se den faktiskt.
Men i och med att den plockade hem en statyett för Bästa Film ändrades saken för mig. Karolina sa dessutom till mig--långt innan vinsten--att HON tycker det är årets absolut bästa film.

Peter såg filmen för lite sedan härhemma. JAG ville INTE, så jag gjorde annat på övervåningen under tiden. Efteråt bad jag honom berätta HELA handlingen för mig.
SÅ, när jag sedan verkligen såg den visste jag PRECIS vad som skulle hända, haha.

MEN, jag kan säga en sak, det ÄR en VÄLDIGT bra film. Jag ger den fyra stjärnor.
VAD jag verkligen gillar med den är att den har så många bottnar. DEN är inte svart eller vit. Det finns ingen “bad guy” i den trots att det är thriller. Det är även en komedi, och delvis en skräckis (även om den biten är mycket liten och inte skrämmer mig nämnvärt.   Jag är en som är rädd för sånt. SO no worries vad gäller just DEN biten. TRO MIG). Den är annorlunda, och den får dig att tänka efter.
Man har förståelse för samtliga i filmen.
Dessutom är den vackert filmad. OCH skådisarna är underbara.
Befriande icke Hollywoodsk är den likaså.

Jag var påverkad av filmen i flera dagar efteråt.





OM du sett den vill jag gärna veta vad DU tycker om den. Berätta!!!



*   Är du rädd för …


… Coronaviruset?
Jag måste erkänna att jag INTE är det. ÄNNU, tillägger jag med bestämdhet.
Jag kan säkert bli det om det förvärras och sprider sig mer än det redan gjort.
Visst, jag följer dess utveckling i media, givetvis.
Men rädd? Nej, det är jag inte.

Hur känner du???


Kan tipsa om en mycket intressant sida på Reddit varifrån en av passagerna på Diamond Princess  skriver i realtid om hur det var att sitta ombord på det fartyget i karantän. MYCKET bra skrivet, OCH mycket mycket intressant att ta del av hur deras dagar i karantän såg ut. Han skriver även om resan tillbaka till USA.
USA flög över Herculesplan till Japan för att hämta hem sina medborgare. DEN resan i det planet över Stilla Havet är verkligen intressant att ta del av.
Länkar nedan. Rekommenderar dem å det varmaste.


https://www.reddit.com/r/AMA/comments/ezrn2x/im_a_us_citizen_aboard_the_diamond_princess/?utm_source=share&utm_medium=ios_app&utm_name=iossmf


https://www.reddit.com/r/AMA/comments/f3hcea/part_2_im_a_us_citizen_aboard_the_diamond/?utm_source=share&utm_medium=ios_app&utm_name=iossmf



https://www.reddit.com/r/AMA/comments/f5hq05/part_3_im_a_quarantined_diamond_princess/?utm_source=share&utm_medium=ios_app&utm_name=iossmf




*   Här och nu …


Vad kan man säga?
Veckan har varit mest grå. Ja, förutom måndagen som bjöd på det mest ljuvliga, klara och soliga väder.
Ingen snö i sikte. WHO are we kidding?
Bara mildväder både här och hos er alla, tror jag.
I nästa vecka blir det 12 grader nästan varje dag, det kan jag se på min app.

Så här ser det ut här NU!




Måndagen grydde så oändligt vacker!  OCH jag gick mitt i soluppgången.















På tisdagen var det grått.  Om du tittar på fotot som ligger ett par snäpp ovanför denna bild kan du jämföra solig vs mulen morgon på samma plats.









*   Bloggledig fredag.


Imorgon tar jag mig lite ledigt från bloggen. Återkommer på tisdag igen.
Jag ska maxa torsdagen med min dotter. Vi ska ut och äta lunch med hennes farfar, sen på kvällen kommer "Uncle" Keith hit på middag för att träffa Karolina, han också.




Vi hörs på tisdag.
Jag önskar dig en riktigt GOD HELG!!

Wednesday, February 19, 2020

S**T happens!





Hej onsdag!


Karolina är hemma, som jag berättade om igår. Hon stannar tills på fredag. Då sätter hon sig på planet mot New Orleans där hon ska tillbringa helgen och fira Mardi Gras. Just det, den allra största festen och karnevalen på året i den staden.
Party galore.
I New Orleans möter hon upp med fyra gamla vänner från Elon. Tjejerna lär få så KUL.
Galet lär det bli, och jag hoppas de tar det lugnt (who am I kidding).

Karolina hittade en väldigt billig flygbiljett till DC i höstas, och bestämde sig för att komma hem en sväng innan hon åker och firar in fastan, haha.
SÅ, igår for Peter och jag iväg och hämtade henne på Reagan National Airport som ligger i Arlington, Virginia. Den flygplatsen ligger så gott som i DC, och det är en inrikesflygplats som är hårt trafikerad.
Karolinas plan landade hela 40 minuter för utsatt tid, så det var ju gott och väl och vi styrde glada kosan mot Tysons Corner där vi hade tänkt äta middag.


Fastän det var President’s Day i måndags (federal helgdag) var det gott om trafik på vägarna. DET är det alltid här i DC med omnejd, ska jag tillägga
Inne i bilen började det stinka avgaser —mer än lovligt—medan vi satt i bilkön på väg från Reagan National.
Vägarna runt flygplatsen och runt DC har enorm trafikvolym.  Vi lämnade iallafall flygplatsen och började köra mot vårt mål. Plötsligt säger Peter, this car is going to die. IT has lost all its powers.


MAN, oh MAN!
Han lyckades köra in åt sidan och då kände vi en mycket konstig, bränd lukt i bilen, från motorn.VI hoppade snabbt ur bilen.   Jodå, det rök ur motorhuven.
Vi stod så ILLA till man bara kan. Precis vid två påfarter--och i en trafik som fullständigt ven förbi oss. Bilar tutade, och jag tror faktiskt att någon gav oss fingret.
SOM om VI ville stå där. SOM om vi valde att bilen skulle gå sönder.
People alltså …

Peter ringde AAA, en service vi har och betalar för just om något sånt här händer. För nej, bilen var stendöd. Bärgare behövdes.
Där stod vi på George Washington Memorial Parkway, precis vid Potomacfloden, med Georgetown University på andra sidan floden. Allt medan måndagsrusningen var i full gång. Klockan var 16:30.
JAG hade inte brytt mig om att ta med en jacka. På mig hade jag endast en ganska tjock kofta, en scarf och mina ganska högklackade boots. HAHA, jodå jag hade klänning och tjocka strumpbyxor också, tro inget annat.
Det dumma är att jag TÄNKTE innan vi for att jag borde nog ha jacka med mig, för man vet aldrig …
Men alas, nej …
Bärgaren som var närmast var upptagen på annat håll just då, men de skulle komma så snart de kunde.
Grejen är den att trafiken var såååå otäck, vi hade ju varningsblinkers och triangel, men bilarna kom i full karriär och de strök nära vår bil att jag var säker på att det skulle ske en olycka. NEJ, vi vågade inte sitta i bilen, utan stod på sidan om hela tiden.




Karolina tog ett par bilder.  Här en på Peter medan han ringer ...


OCH jag bara önskade att en polis skulle komma. Men ingen kom.
FYRA bilar stannade på 40 minuter och frågade om vi behövde hjälp. Samtliga var unga män.
Andra bilar bara blängde, andra tutade.
OCH ja, vi ringde faktiskt 911 (nödnumret) efter ett tag och en parkpolis kom. Han tyckte att Peter skulle föröka starta bilen igen för att se om vi kunde köra upp den på sidan av vägen.
OM inte det skulle gå skulle vi knuffa upp den med gemensamma krafter.
Bilen startade faktiskt, och Peter körde upp den på gräset.
AAA ringde igen och sa att de var 25 minuter bort. Det mörknade också. Den snälla parkpolisen skjutsade mig och Karolina till ett säkert ställe där vi kunde beställa en Uber.
Peter väntade i bilen vid vägen. Jodå, när den VÄL stod på gräset vågade han sitta i den.
SÅ nu har Karolina och jag åkt polisbil också. HAHA. EN ny upplevelse i våra liv.
Vi hoppade ur polisbilen och beställde färd hem.
Ubern kom som alltid på nolltid och körde oss till Reston.
Peter kom hem en timme efter oss, då hade han först varit på verkstaden och ställt bilen där.


Det sura och jävliga i denna historia är att veckan innan hade vi servat bilen, och reparerat delar på den för väldigt mycket pengar.
OCH nu dog den alltså. I skrivande stund står den på verkstaden, och i skrivande stund vet jag inte vad utlåtandet blir.
Fasiken vad jag är trött på bilar som strular. Vår bil har inte strulat SÅ här tidigare, men den är inte direkt ny heller. Lite småskavanker har absolut dykt upp de senaste åren, men …
Hur gammal den är? Den har 10 år på nacken, men speciellt många mil har den ändå inte gått.
Trött har den förstås varit en längre tid.
Tror att det snart är dags att ta farväl av den, faktiskt.

Bilar de bara SKA funka.
Allt som har med bilar att göra är dessutom så stressigt, och man vet att det alltid slutar med stora utgifter.

När vi stod på sidan om vägen i måndags, på sämsta tänkbara ställe, medan bilar vrålade förbi oss i en aldrig sinande ström sa Karolina att, det bara att ta det jämnmod. Ingen ide att bli  uppröd eller arg, det är som det är.
Bäst att bara garva åt det och tänka att det kunnat vara värre.
Det sa polisen också, att det ju kunnat gå så mycket värre. OCH det hade det onekligen.

Jaja, i skrivande stund är vi billösa, och det är inte det lättaste där vi bor.
Förmodligen har vi väl en hyrbil eller dylikt då ni läser detta.

Det hade kunnat gå så mycket värre. Men ack och OOOO vad det är stressande då det sker.


Ha en bra dag önskar billösa jag.


Tuesday, February 18, 2020

Come with me!




Good morning Tuesday!!



I hope you all have had a good weekend.
Over on this side of the pond it has been a good one.
Valentine’s on Friday.
A long, cold walk on Saturday morning.
A nice dinner with a great friend on Saturday night.
Yes people, gotta love the weekends.
I don’t mind the week days at all either, for that matter.
I gladly take it all!



Sunday Peter and I took a long walk down by the mighty Potomac River. The hike we took is an oldie, but a goldie.
A true and tried hike along the river, from River Bend Park to Great Falls National Park.




On the banks of the old Potomac River.  Here we are in River Bend Park.  The land on the opposite side of the river is the state of Maryland.






Here the river is calm and quiet.





These are the true colors of winter ...










A steep stair of roots.  When walking here I cannot help to think about when the American indians ruled this land.  The nature, and the river, must have looked pretty much the same some 500 years ago.








I’ve said this before and I’ll say it again,
I am so LUCKY to have all these trails within easy access to where I live.
To have all this nature around the corner is truly nothing but a blessing to me.
Yes, I am SO very thankful for it.







BUT, now we're nearing the more turbulent parts of the Potomac.  Notice the differences in this pic?  CALM and unruly.  These are the little falls.



















A calm little creek next to the river as we enter Great Falls National Park.






THE Great Falls!!




Come with me and let’s hike this hike together thru my camera lens.
The photos are all taken with my old and (sometimes) tired iPhone 7. BUT, I did not feel like dragging my big Canon DSLR along.





I love this place.  It always gets me!  SO majestic and so cool!










THIS part of the river is not for fun and games.  In average about seven people lose their lives here every year.  Some of them might walk too far out on the cliffs,  fall in and stand no chance.
Others are kayakers that might have tried a bit too hard. 
There are warnings signs posted everywhere.
























… AAAAND, guess who’s home!!! Karolina!
YES she is! For three whole days!


Have a great and good Tuesday!