När det är kallt och VINER in!

Godmorgon på fredagen!

Först och främst, jag glömde ju att visa er Chorizo igår. 

Därför ska hen FÅ ligga ALLRA överst i dagens inlägg! SÅ det så!

 

Ja, ni ser ju vem hen är!! Bernie Sanders i egen hög person såklart.

Ni vet ju hur viral han blivit sedan Bidens installation.

Fotot, ni vet, där han sitter på sin stol med armarna i kors i hemstickade vantar och munskydd. CLASSIC BERNIE. 

Som min svägerska sa, MAKE no mistake. Bernie would have showed up dressed like this even if he was the one elected president.

OCH det tror jag med. Bernie Sanders kör sin egen stil, fullt ut. Bernie måste ju ha fått en stor KICK av att se alla dessa memes som uppkommit i kölvattnet efter installationen vid Capitolium.

Jag vet att det säljs t-shirts och annat nu med inspiration av bilden, och att samtliga intäkter går till välgörande ändamål i Bernies namn.

GISSA om jag GARVAT åt många av dessa memes sedan installationen. Somliga har varit KLOCKRENA!!

Heja Bernie, helt enkelt.

Chorizo vill inte vara sämre.

 

JAG hade sådana vantar för många år sen, i exakt de färgerna. Det var min mormor som stickat dem åt mig. Hon stickade massor till oss då vi växte upp, vantar, tröjor, mössor, halsdukar, raggsockor och benvärmare (80-talet ni vet).

Japp, that being said, go Bernie GO!!

***

Här är det blåsigt, men ingen snö.

KALLT är det dock, så isande kallt. Det är blåsten som är så vidrig. Blåst, det är en väderlek jag lätt kan leva utan. Halv storm är ingen lek. OCH allra minst en lek i amerikanska gamla hus som snart är femtio år gamla.

Alltså det här gamla radhuset …

...  När vinden viner på vintern hos mig KÄNNS det inomhus. Sätter jag handen mot lister och kontakter strömmar det in kalluft.

Isolering much? Nä, just det.

Kommer ni ihåg när vår vattenledning sprang läck för sex vintrar sen? Det var i källarrummet det hände. En vattenledning på en yttervägg sprack i kylan och källarrummet blev översvämmat.

Ja, vi hann rädda nästan allt, men heltäckningsmattan togs bort och nytt golv lades in (trägolv, vilket ibland kan ångra för det är så kallt i vår källare på vintern att det närmast kan benämnas som omänskligt. Vi borde nog fortsatt med heltäckande trots allt). 

Minns ni isoleringen i väggen som hantverkarna hittade då de lagade röret?

Just det, tidningspapper. Säger inte det allt så säg?

BE-DRÖV-LIGT!

Det har varit en ganska kylig vecka hos oss, ganska mulen och grå.  Men även det kan ju vara vackert ibland ...

Fastän det inte är snö är det ganska vintrigt ändå ... 

Vårt sovrum är också kallt, det ligger mot väster och det är högt i tak därinne. BLÅSER det från nordväst, vilket det ofta gör, så blir vårt sovrum superkallt och dragigt. Vi har golfbanan utanför och där får ju alla vindar och alla väder fritt spelrum.

Som jag berättat förr, vi har flera portabla element som vi flyttar runt i huset. OCH då ska ni veta att vi har  centralvärmepump, men den räcker oftast inte.  Vi måste komplettera med de bärbara ...

Ett portabelt står i källaren det har vi ständigt på när det är blåsigt och kallt på vintern.

I skrivande stund är det -2 grader ute, men enligt min app känns det som -8. Japp. Ingen chockerande låg temp alltså, men tro mig DET är SÅ kallt och dragit härinne att det är löjligt.

I sovrummet vajar gardinerna, som är tunna i och för sig, lite svagt i vinddraget. Vi satte in nya fönster för 12 år sen.

DE skulle vara såååå bra och hålla tätt … Hmmm, ja det kan man diskutera.

 

Tidigare i veckan bröt en isstorm in över oss.  Lite snö föll, men mest var det bara is.  Jag tog en liten tur på golfbanan för att kolla läget.  DET var KALLT, det kan jag säga. 

Men väldigt vackert också, som här vid dammen.

En gång bodde Peter och jag i en lägenhet i McLean, Virginia (ungefär 12 minuters bilfärd in mot DC från Reston). 

Det huset var byggt någon gång under 80-talets första början. Fönsterna i den lägenheten var spröjsade. OCH det var ENKELGLAS i de rutorna. ENKELGLAS.

Vårt sovrum låg mot norr. Om det var riktigt kallt på vintern, vilket det VAR titt som tätt under de tre år vi bodde där, så isades INSIDAN av fönstret. Ett tjockt lager is  samlades vid karmarna. DET var hemskt.

Som sagt, amerikanska hus …

Mätte förresten tempen i vår källare nyss innan jag slog på det bärbara elementet därnere, 11 grader …

Kan berätta att det är ett stort rum i suterräng. Rummet har ett stort fönster och två stora glasdörrar som leder mot golfbanan + en öppen spis. DET fullkomligt viner in kalluft där …

ELVA grader, det är inte OK någonstans.

Japp, det var det om det. 

Helg igen. GUD vad jag behöver den här helgen. Veckan har inte varit speciellt rolig, vill bara att vi ska få SOME GOOD NEWS!!

Ha de bäst alla NI fina därute!!

Trevlig helg!!

Intressant, Saknar, Underligt ändå och Tips på TV-serier från mig

Godmorgon torsdag!!

* Intressant!!

Det var—som alltid— intressant att läsa era kommentarer på gårdagens inlägg om “Det Svarta Paraplyet” och hur vi alla tacklar pandemin just precis i detta NU.

Vi gör det vi kan för att hålla oss över vattenytan. Vi trampar vatten tills hjälpen kommer i form av vaccin. Snart, snart kommer det lite ljus hörni!! Synd bara att livbåten endast syns som en liten prick vid horisonten, men den KOMMER!!

HA, tycker det var kul att vi alla är rörande överens vad gäller kramandet i tid och otid.

DET säger en hel del! Alltså kramandet gäller ju INTE de vill VILL krama för allt i världen, utan det där påtvingade, automatiska, ytliga värdo-kramandet. Men, that goes without saying, visst?

Må det själlösa kramandet bli något vi för alltid begraver i och med c-19 … Livet rullar på bättre utan att hålla på och krama bekanta i tid och otid, haha!

Yvonne nämnde kindpussandet i medelhavsländerna likaså. UNDRAR om DET går i graven nu likaså?? Det måste ju vara en lättnad det med bland många, tänker jag, om de slipper det.

Jaja, det är vad det är …

Vi tragglar vidare under paraplyet ett tag till.

* Saknar.

Jag saknar att kunna gå ut och äta på restaurang. Jag är helt FED-UP vad gäller “Take Out”-mat. GUD så mycket som blir “lost in transportation” när mat ska fraktas från en restaurang och sen hem till en.

Nä, knappt någon ide nästan att beställa mat för hemkörning. Om det inte är pizza, typ …

Inte för att vi var ute och åt jätteofta innan c-19 heller, men ibland var vi ju det. Alltid lika mysigt.

Det vi däremot gjorde titt som tätt var att hänga i olika barer. Beställa vin, sitta och prata vid bardisken. Kanske beställa in något litet att äta.

SÅ mysigt och jag SAKNAR det!! Mysigheten med barhäng. OCH då menar jag inte på en massa röjiga barer, utan mer de lugnare på tu man hand eller i ett mindre sällskap.

SAKNAR!!

Maten gör jag godast själv. Så vi beställer allt mindre mat för hemkörning.

* Underligt ändå …

Läste att man i år inte sett några fall av den vanliga säsongsinfluensan.

What gives? Är det på grund att nästan alla vaccinerats mot den?

ALLA jag känner har vaccinerat sig mot flunsan denna säsong. Jag har aldrig tagit det vaccinet förr, men i höstas blev det av.

Men det kanske snarare är så att ingen har drabbats av flunsan eftersom vi alla är SÅÅÅÅ bra på att tvaga våra händer?

OCH sedan det här med fysisk distans måste ju spela in, eller hur?

Ibland undrar jag, hur snuskiga var vissa innan c-19 kom i våra liv egentligen? Tvättade man aldrig händerna? Jag har alltid varit/är SÅ noga med att tvätta händerna efter att jag varit ute.

Det har alltid varit det första jag gjort då jag tagit av mig ytterkläderna— TVÄTTAT HÄNDERNA.

OCH alldeles särdeles noga var/är jag efter att ha handlat mat.

 Men ingen flunsa i år alltså … 

Sen, kräksjukan …

DEN hör man inget alls om denna vinter, eller hur? Den har väl också fått stå tillbaka nu eftersom folk är SÅ bra på handhygien numera.

DET måste ju vara förklaringen.

OH well, se där … Något positivt i allt elände.

Frågan är, hur är det med vanliga förkylningar?? Är de färre?

* TV-tips från mig!

Nu ska ni få ett par tips från mig över bra serier ni kan titta på. För snacka om att man ser TV i dessa tider! Varenda kväll bänkar vi oss framför TVn för att se någon serie, dokumentär eller film!

Thank the LORD för strömningstjänsterna!!

OM ni har HBO ska jag tipsa om en underbart fin serie där.

Love Life.

Anna Kendrick spelar huvudrollen i denna superfina, lågmälda serie om kärlek och vänskap i New York City.

Staden i sig har en stor roll i serien. Den handlar om relationer till män, till vänner och om trassliga förhållanden till föräldrar.

Vi får följa Darby som delar lägenhet med två kompisar i Brooklyn. Darby arbetar som guide på ett museum, men hon har siktet inställt på att en dag öppna ett eget galleri.

Det är tio avsnitt allt som allt.

Man är inte rädd för att ibland hoppa flera månader, och ibland år, mellan avsnitten. Bara det gör serien ganska speciell.

 Jag kan ärligt säga att det är en av de bästa serier jag sett på MYCKET länge. SÅ fin och varm. Alla tio avsnitt ligger på HBO Max.

   

Virgin River. 

Här är en serie (Netflix) som verkligen utspelar sig i vacker miljö! Vi befinner oss bland bergen i norra Kalifornien. Dit kommer Mel som hjälp åt en ålderstigen landsortsläkare. Mel är nurse practitioner och barnmorska. 

NP en titel som jag inte ens vet om den finns i Sverige? En nurse practitioner har en längre medicinsk utbildning än en vanlig sjuksköterska har. Hen kan skriva ut mediciner och hen har ofta nästan lika mycket att säga till om som en läkare. Jag kan berätta att jag personligen hellre går till en NP än en läkare. Det känns som om de tar tid på sig på ett annat sätt än en stressig läkare kanske gör. Nåväl, det var en parentes.  

Iallafall, Mel kommer till Virgin River som är en liten stad bland bergen. Mel har ett eget trassligt förflutet och hon har nyligen blivit änka. Den gamla doktorn är till en början allt annat än välkomnande, men han ändrar sig med tiden.

I den lilla, lilla staden finns en resturang och bar som drivs av krigsveteranen Jack. I den lilla staden finns också borgmästaren, Hope. OCH en hel del andra roliga, och mindre roliga, bekantskaper.

Virgin River är feelgood, men den ÄR emellanåt ganska tung och svart. Så allt är verkligen inte “tiddelipoh”.

Jag och Peter betade av de bägge säsonger som just nu ligger på Netflix redan före jul.

Vi gillade den mycket! INTE minst för de otroligt vackra miljöernas skull.

   

 ***

  Med detta önskar jag er alla en jättefin torsdag!

Livet under Det Svarta Paraplyet.

Godmorgon onsdag!

Vi närmar oss slutet av januari.

En månad av det nya året har snart runnit ut. Vilken rivstart det fick dessutom, året … Phew … Knappt man hinner med.

Upplopp.

Ny president.

Vaccin.

Nya restriktioner.

Lyfta restriktioner.

PÅ tal om lättade restriktioner. I förrgår lyfte Kaliforniens guvernör “the stay-at-home-order”.

Vilket betyder att samhället kan rulla igång igen. Lite smått iallafall.

Det känns också helt galet eftersom Kalifornien ju ÄR bland de hårdast drabbade i hela USA. Det gäller i allmänhet hela södra Kalifornien, och kanske Los Angeles i synnerhet.

Norra Kalifornien har klarat sig bättre från infektioner. 

Karolina måste alltså resa tillbaka mycket snart. Hon måste finnas tillgänglig som servitris på sin restaurang.

Det har också med arbetslöshetskassan att göra, hon måste tillbaka i och med att man slopar den lockdown som varit.

Om inte detta skett nu hade Karolina stannat kvar ett tag till hos oss. Nu får vi glädja oss över att vi faktiskt har fått ha henne här hemma hos oss i två månader. Biljetter är nu beställda till i slutet av nästa vecka.

Jag är ändå glad och tacksam över att hon inte åker på söndag, vilket var planerat. Att det skulle bli hela två månader på hemmaplan trodde vi ändå inte när hon anlände i början av december.

Här i Fairfax County har man kommit igång med vaccineringarna.

HAR kommit igång, märk väl. Tyvärr verkar det sacka ner lite nu i brist på doser (men SUCK!!).

Min svärfar--som är 80 år--har iallafall fått sin första dos av vaccinet.

När jag var hos min tandläkare nyligen berättade min trevliga hygienist att man massvaccinerat 7000 inom vården den 2 januari, och hon var en av dem som då fick sin första vaccinationsspruta. Det hade gått som på räls, sa hon. Bra det.

Förra lördagen fick min svägerska sin första dos av vaccinet. Hon är lärare, och man massvaccinerade den kommunalt anställda skolpersonalen då.

Var jag ligger på listan vette sjutton dock? Förmodligen långt ner. Vi har skrivit upp oss på kommunens hemsida.

Jag medicinerar mot högt blodtryck, men frågan är om det HAR prio? Förutom det har jag väl ingenting som kan skynda på min vaccinering.

Var Karolina står i vaccinationskön i Los Angeles county när hon kommer tillbaka vet vi inte alls. Knappast långt fram trots att hon träffar folk på restaurangen hela dagarna. 

Trots att de stora grupperna inom vård, de äldre och skolan vaccinererats in min kommun känns allt osäkert, tycker jag. Men, det är bara att hålla ut och se framtiden an.  I sinom tid, i sinom tid ...

Funderar över om jag kan åka hem i sommar?

På senare år har ju spenderat två månader i Sverige och Finland, från halva juli in i halva september.

Nej, inte i fjol såklart. Men annars.

OM jag inte kan åka hem i sommar … ??? Ja, då blir det allt lite ledsamt, det kan jag erkänna. Fast, jag räknar med värsta totalt. Blir överlycklig om jag kan.

Rent krasst dock? Tror inte det blir av … 

Med lite TUR kanske de flesta av oss är vaccinerade till sommaren. Men i dagsläget känns det onekligen svajigt.

Peter och jag vill verkligen resa till Kalifornien likaså. 

Frågan är när vi kan göra den resan? Not anytime soon, that’s for sure …

Men, det finns ju ljus i mörkret, det gör det. Vaccinet är en del av det, ljuset i tunneln syns.

En dag är det över.

Kanske börjar Det Svarta Paraplyet att slitas ner lite sakteliga ...

Det finns en del grejer jag gillar med skiten också. Att inte behöva kramas i tid och otid med sådana man knappt känner, haha. 

Att slippa ta i hand.

Att tillvaron nu passar en hyfsat introvert hemmakatt som jag själv.

Jag menar, jag kan ju inte säga att jag direkt lider.

Hoppas kramar mellan bekanta för alltid försvinner efter pandemin. GUD vad tråkig och sipp jag låter …haha.

MEN,  ni vet de där påtvingade kramarna … HEJ hej som följs av *tafatt kram*.

Good riddance.

Behöver inte skaka hand heller i framtiden, for that matter.

Kan lätt leva vidare utan att någonsin ta hand igen, eller kramas i tid och otid med bekanta, hehe.

HUR känner DU det just precis NU?

Hur tacklar du pandemin i dagsläget?

Tror du att du får vaccin inom rimlig framtid?

KOMMER du att vaccinera dig? En del vill/kan ju inte …

HUR tror du att din sommar kommer att se ut?

Som vanligt?

Eller, tror du att det blir ungefär som i fjol?

Saknar du kramandet?

Med detta önskar jag alla och envar en fin och bra onsdag!

Visit to a suburban cemetery ...

Good morning!

On Friday, my friend Susanna and I strolled around one of the very few civilian cemeteries here in our area.

There are few and far between them. BUT, in nearby Herndon there is one, Chestnut Grove Cemetery. Herndon and Reston border one another so it is easy to get to this cemetery. Too far (for me) to walk there, but it is easily reachable by car. I have been driving by this graveyard many, many times in the past. I have always wanted to stop and visit it. 

Finally it happened.

 

Some fairly stately stones.

A new grave site.  I am not used to seeing the sprays on stilts.  

Some parts of it are fairly old, and there is a lot of room for more graves to come.

To me, the whole place felt random. It is as far away from a military cemetery as you can get (I am thinking of Arlington, first and foremost).

All the stones are different (nothing wrong with that AT ALL), but so many of them were not very well kept. I have a hard time describing these hallow grounds. My best description is, random.

 

THIS!  This is a very, very special section of the cemetery.  We came upon an area where only very young children are buried.  They have a section all to themselves.  I have to admit that I think this is very peculiar.    BUT, maybe it isn't?  I have not been to a lot of cemeteries in the US at all.  I have been to Arlington many many many times of course, but that is so different since it is a military cemetery, so therefore most of the people resting there are adults.  I have also been to cemeteries in New Orleans, but I did not notice anything like this there.  Another thing, there are so very many young children buried here, babies and toddlers.  And very recent deaths.  I assume that these children come from all over Northern Virginia (we do not have many graveyards here, as I posted earlier)  May all these young, innocent souls rest in deep peace.

There are so many flowers, stuffed animals and toys in this area.  SO sad.

And this, a whole crate full of toys ...  SO strange to see ...

These little souls and the grieving families they have left behind.

The babies part of the cemetery.

Susanna and I strolled around, talking about life and death. 

Talking about the people resting there. Talking about how we want to be buried one day. We both want the same, to be cremated and have our ashes spread in the sea.

Sounds morbid? No, not at all. It was so nice strolling around, visting the graves, talk about the people that have already passed before us and to talk about how we want to be buried ourselves.

 

There are people from all over the world buried here. Hence our very diverse area.

A young doctor's resting place.
We did notice how common it is to have a photograph on the tombstone.  

Beer for a dear friend and father.  I have seen this as Arlington as well.

Susanna and I were touched by how very many young peoples graves we stumbled upon.  

And a cemetery for all faiths and denominations.

We found so many odd stones there, and so many anonymous ones.

What gives? So strange to us. But, on the other hand it is good that people can say whatever they want on their tombstone. Because, why not?

 

One wants to know so much more  ....

And this, so random with the stones and its anonymity.

Who was this mother?

I'll return to this graveyard again.

And, with this I am signing out for today.

Året på Instagram

Hej fredag!

Den här veckan har gått ruskigt snabbt. Vet inte vart den tog vägen?

En historisk vecka dessutom med presidentinstallation och ett nytt kapitel i USAs historia.

Låt oss säga hela världens historia förresten.

En riktigt bra vecka faktiskt.

Nu är det dags för den allra sista återblicken på 2020. Denna gång sker det via Instagram.

Instagram, detta trevliga medium. Helt klart näst bäst efter bloggar. Utan tvekan.

Lätt, snabbt och roligt.

Mitt konto där är nischat till max. Det är natur som gäller, ingen vardag eller spontana bilder. Inga vardagsfunderingar med långa bildtexter över det dagliga livet.

DÅ och då vid stora händelser--som inte KAN låta bli att nämnas--skriver jag om dem med längre text. Men på det stora taget är det ett allmängiltigt naturkonto där jag noga väljer ut den bild som ska publiceras för dagen. Jag lägger i snitt ut 18-20 bilder i månaden.

Ibland kan jag sakna ett spontankonto, och kanske öppnar jag ett sådan en dag? Vem vet.

Just nu känns det ändå som att det räcker med den här bloggen och mitt konto på Instagram där jag ju heter @skandigirl.

     Januari!

I slutet av varje månad har jag i åratal lagt ut ett collage på nio bilder från månaden som gått. Det är de månadsöversikterna jag publicerar nu.  Eftersom jag kör så här blir det lätt då jag ibland  letar mig tillbaka i mitt flöde på Instagram.  Det är ganska vanligt (på insta) att göra så här.  Jag är absolut inte ensam om att publicera månadscollage.

Februari!

Alla bilder på Insta är tagna med min iPhone 7s.  Den telefonen är gammal och trött nu.  I mars blir den fyra år.  Inte klokt att en telefon inte orkar längre än så här.  Inom mycket snar framtid kommer jag att köpa en ny.  Det är bara det att det är så himla JOBBIGT att byta lur. Me not likey.

Mars!

Mars ja, det var då vi alla brakade med full kraft in i coronakaklet.  Mina bildtexter denna månad handlade mycket om det, trots allt.  Men med tiden blev det mindre och mindre snack (och hashtaggande) om corona även på min insta.  Och nu känner jag mest att jag inte orkar med det längre.  VILL bara att det ska vara ÖVER!!

April!

I april bestämde jag mig för att jag skulle gå minst 10.000 steg varje dag.  Varenda dag skulle checkas av och bli BLÅ på den app jag använder.  Så blev det också.  I vanliga fall går jag mer än 10.000 steg varje dag.  MEN jag brukar oftast "ta ledigt" från promenader en dag i veckan.  Rent krasst kan man säga att jag går 10.000 + steg sex dagar i veckan (en vanlig dag brukar sluta på ca 12.000 för mig).  För att lyckas komma upp i 10.000 steg så MÅSTE man gå in för det, för det är mycket man ska traska på för att verkligen nå det där magiska strecket.

Maj!

Maj, en ljuvlig månad likaså.  Inte lika underbart vacker som april, men nästintill.  April och oktober är årets vackraste månader i den del av USA där jag bor.

Juni!

Sommar på riktigt. OCH för första gången på 27 år skulle jag inte åka till Sverige och Finland över sommaren.  DET kändes konstigt, och ändå självklart.  Alla mina svenska vänner här stannade kvar i USA över sommaren.  Klokt av oss.  VI får se hur det blir i sommar?  Jag tänker att det nog inte blir av, men blir själaglad OM det går att resa!

Juli!

Högsommar, brännhett och galet fuktigt.  DET var som sagt konstigt att vara här i juli månad.  I vanliga fall hade jag styrt min kos mot den höga nord någon dag efter den 4 juli.  Vill väldigt gärna vara här i US på nationaldagen eftersom det är en sådan himla TREVLIG dag. Men, denna juli tuffade på och blev helt OK trots att en var så annorlunda.

Augusti!

Lika hett som i juli.  Same procedure as last month, pretty much. Höjdpunkterna var vandringar på helgerna.  DET bästa av ALLT var att Karolina och Mike kom hit och att vi for till The Outer Banks på en sen semester.  

September!

Outer Banks i en ljuvlig vecka och så tillbaka till förhösten, eller sensommaren.  Vi fortsatte delvis med vårt deckliv men vi började sitta inomhus alltmer.  Jo vi var absolut mätta på sommaren vid det här laget.  Kvällarna mörknade mycket fortare och det gick ett stråk av kyla och höst genom luften när mörkret föll.

Oktober!

"I am so glad I live in a world where there are Octobers"-

L.M Montgomery ur Anne på Grönkulla.

JAG skriver under och håller med.  Helt fantastiskt fin månad.

November!

November är vacker också, men den blir snabbt grå och vintrig då träden tappar alla sin löv.  Inte för att jag har något emot det heller.  Jag började julpynta rekordtidigt.

December!

I December blir det ingen månadssammafattning utan en årssammafattning.  Den sker via en sida som heter Top Nine.  Den samlar ihop de mest gillade bilderna under hela året. Bilderna ovan är de mest "lajkade" på mitt konto under 2020.  Top Nine tror jag nästan varenda instagrammare kör i december.

***

SÅ, det var det det.  NU har 2020 avhandlats klart här på min blogg.  NUFF is NUFF!

Jag hoppas att det här året ska få en lite mer positiv spinn ju länge månaderna lider och ju fler av oss som blir vaccinerade.  Kanske finns det ett visst hopp, trots allt?  Vi får snart facit på det ...

MEN nu är det slut på stötning och blötning av 2020, phew ... :-)

Med detta önskar jag er alla en jättefin och bra helg!!