On Friday, my friend Susanna and I strolled around one of the very few civilian cemeteries here in our area.
There are few and far between them.
BUT, in nearby Herndon there is one, Chestnut Grove Cemetery. Herndon and Reston border one another so it is easy to get to this cemetery. Too far (for me) to walk there, but it is easily reachable by car.
I have been driving by this graveyard many, many times in the past. I have always wanted to stop and visit it.
Finally it happened.
A new grave site. I am not used to seeing the sprays on stilts.
To me, the whole place felt random.
It is as far away from a military cemetery as you can get (I am thinking of Arlington, first and foremost).
All the stones are different (nothing wrong with that AT ALL), but so many of them were not very well kept. I have a hard time describing these hallow grounds.
My best description is, random.
THIS! This is a very, very special section of the cemetery. We came upon an area where only very young children are buried. They have a section all to themselves. I have to admit that I think this is very peculiar. BUT, maybe it isn't? I have not been to a lot of cemeteries in the US at all. I have been to Arlington many many many times of course, but that is so different since it is a military cemetery, so therefore most of the people resting there are adults. I have also been to cemeteries in New Orleans, but I did not notice anything like this there. Another thing, there are so very many young children buried here, babies and toddlers. And very recent deaths. I assume that these children come from all over Northern Virginia (we do not have many graveyards here, as I posted earlier) May all these young, innocent souls rest in deep peace.
Talking about the people resting there. Talking about how we want to be buried one day. We both want the same, to be cremated and have our ashes spread in the sea.
Sounds morbid?
No, not at all. It was so nice strolling around, visting the graves, talk about the people that have already passed before us and to talk about how we want to be buried ourselves.
A young doctor's resting place.
We did notice how common it is to have a photograph on the tombstone.
We did notice how common it is to have a photograph on the tombstone. 
What gives?
So strange to us.
But, on the other hand it is good that people can say whatever they want on their tombstone. Because, why not?
And, with this I am signing out for today.
Comments
Jag är personligen ingen vän av begravningsplatser fastän jag ändå besöker ett par hemma på Åland där mina föräldrar, syskon och andra nära kära ligger. Givetvis. Jag har också "ramlat " in på katolska och engelska kyrkogårdar utomlands, osv....
Det finns en hel del intressanta levnadsöden som vilar där och berättar sin kulturella historia men ibland upplever jag det snudd på groteskt. Måste nog återkomma med alla mina tankar runt det här någon gång på bloggen längre fram.
Man ser sorgen så tydligt på "barnavdelningen". Det känns alltid så svårt när barn och unga människor dör, så onödigt, alltför tidigt.
Tack för ditt inlägg idag. Jag kommer att läsa det en gång till och begrunda det hela.
Ha en finfin tisdag!
Kramar
Karin <3
Jasså är det bloggerstrul. Typiskt.
TRIST.
Jag förstår, Karin. Det är verkligen inte alla som tycker om att strosa på kyrkogårdar, och jag förstår såklart varför.
Absolut.
Själv kan jag tycka att det är vilsamt och vackert. Ofta råder ett lugn där som i en kyrka nästan.
Men jag förstår verkligen dig också.
Återkom du om detta när du känner för det.
Tack Karin!!
Önskar dig en finfin dag likaså!!
Kramar!!!
Ha en bra Tisdag.
SB
Har gått där många ggr vid olika årstider. Underbart
vackert på försommaren, då azaleorna blommmar och på
hösten, då träden får färg. Jag tycker om att strosa
på kyrkogårdar och läsa på stenarna. Man undrar hur
deras liv varit.
En del av kyrkogården har Civil War soldiers.
Visste inte om den speciella babydelen - mycket
intressant även om nedstämmande. Mina föräldrars
första baby, en flicka, levde i två dagar.
Jag är glad att du och din väninna gjorde turen
och tog så mång fina foton.
Ruth i Virginia
DET var verkligen jättefint att gå där med dig och prata och fundera över de som ligger där.
Exakt, Erins grav ger allt en fin, fin dimension.
TACK för att vi gick dit!!
DU lyckas kommentera!!
WOW, vad roligt om det funkar igen.
Jag tycker som du, där är vilsamt och vackert på kyrkogårdar.
Ska absolut bege mig tillbaka dit i vår. Känner att jag vill se mer.
Ja, babydelen ligger precis vid columbariet. SÅ sorgligt.
Många, många latinamerikanska namn :-(
Så sorgligt med bebisar som dör. Som din syster :-(
TACK Ruth, en tacksam kyrkogård att fotografera.
OCH så roligt att du är här igen!!
It is!
I want to visit the cemetery where you mom is laid to rest.
One of these days I'll drive there.
Konstigt med så många döda barn... Sedan fick jag en känsla av att det är en "mixed cemetry", där såväl katoliker som judar och muslimer och olika nationaliteter med mera begravs. Det är iofs bra, att de åtminstone enas efter döden alltså.
En av de finaste stunder jag haft med mina barnbarn är när de var 5 resp 8 år,
(nu 16&19 år), då gick vi på en kyrkogård på landet, sommar var det.
Vi läste alla namn på särskilt gamla gravar och fantiserade om människorna som var begravda, så skönt också se hur barn reagerar, de var ej rädda eller tyckte det var konstigt gå där, tvärtom.
Tack för det fina inlägget Annika!
Länge sen jag kommenterade, men allt är bra och ser att det är det hos dej också. Ja, bra och bra, vi har ju det stora svarta paraplyet som du så fyndigt kallar det, över oss ännu. 10 månader drygt karantän för mej i min lägenhet, bara ute på promenader omkring här. Blir liiiite tröttsamt ibland, men huvudsaken man är frisk. Får försöka tänka så.
Allt gott till dej!
Kram
Marianne D i Göteborg
OCH jag kan hålla med till viss del.
Skräpig var vad jag tänkte då jag gick där. Lite underlig sådär. random, som sagt.
Lugn förvisso, men jag måste besöka en annan begravningsplats här i NoVA. Bara för att jämföra.
Arlington går inte att jämföra med eftersom det är motsatsen till denna. Dessutom en krigskyrkogård. Men jag måste till en annan. Har varit på alltför få begravningsplatser under mina år här för att ens ha en uppfattning. Men ja, det saknades en viss ... ordning ...
Absolut, det är en kyrkogård för alla sas. Vilket nog också kan vara ovanligt, men det ska jag låta vara osagt.
THAT being said, jag kan hålla med dig.
HEJ, vad länge sedan det var jag såg DIG här!!!
KUL att du är här igen.
Ja, det är mkt intressant att strosa på kyrkogårdar, det är det.
När jag går på en kyrkogård kan jag inte låta bli att tänka på alla de som ligger där. Särskilt de unga.
Jag förstår att du hade en fin vandring med dina barnbarn där. Som du säger, barn tar det ofta så naturligt också.
Blir glad över att du gillar det här inlägget. Tack för det.
Skriver om covid imorgon, så titta in då.
Jättekul att ha dig här igen!
Kramar!!
DET är verkligen fint att vandra begravningsplatser. Lugnt och stilla och tid för eftertanke.
Vi hade det så fint då vi gick där, jag och Susanna.
ja, man är friare med sina gravar än hemma, det skulle jag säga också. Du kan smycka den som du vill.
På gott och ont. Men igen? Varför inte?
Ja, det är ute jag träffar mina vänner, aldrig inne. Har börjat vänja mig, men nog ser jag fram emot att det ska bli som vanligt.
OCH ingen dator än, Monica!!!! SÅÅÅÅÅ tråkigt. Saknar din blogg och dig.
SÅ tack för att du tittade in här idag!! HAHA, välj nu ett riktigt POWERHOUSE till dator!
:-)