Ankrar bloggen medan jag gupp-gupp-guppar!

Så blev det torsdag igen.

OCH det här blir mitt sista blogginlägg på över en vecka.
Jag ska ut och kryssa på havet ett tag nu.
Redan i eftermiddag styr vi kosan söderut.
Vi bilar ner till Florida, till Cape Canaveral. Det tar ungefär 17 timmar att köra dit härifrån. Inatt ska vi slagga någonstans i North Carolina. Appen "i-Exit" är nedladdad på våra ajfånar. DEN kommer vi att verkligen att använda oss av medan vi susar ner för I-95.

Från Cape Canaveral går sedan båten på lördag.
Norwegian Cruise Lines fartyg Norwegian Sun.
Ja, det ska bli jättehärligt. Vi längtar verkligen!



Bild tagen på vår balkong då vi lämnade S:t Thomas. Förra gången kryssade vi med Royal Caribbean i södra Karibien.

Klockan 16 på lördag lägger vi ut.
Söndagen är vi till havs hela dagen.
Måndagen tillbringas i Cozumel, Mexico.
Tisdagen är vi på Grand Cayman Island.
Onsdagen ska vi göra Jamaica osäkert.
Torsdag är vi till havs hela dagen.
Fredagen är det strandhugg på Great Stirrup Cay i Bahamas.
Lördagen är vi återigen i hamn.

Jag har packat, jag har fixat , jag har städat. Peter har fixat ännu mer än jag. Min man är THE PLANNER!!
I love it!

Datorn får inte följa med.
Det blir ett break från hela internet nu fram tills på påskdagen för mig.
Min ajfån hänger med, såklart.
Jag kommer säkert att uppdatera min status på Facebook med jämna mellanrum. Så vissa av er kan få lite uppdateringar via det nätverket.

Kameran är redo!
Jag har införskaffat en så kallad “gorilla pod”. Det är som ett litet kamerastativ som man kan bända runt träd, stänger etc. Jag tror det blir jättebra! Någon av er som har erfarenhet av ett sådant stativ?
När jag kommer hem blir det bildbomber. DET kan ni lita på!

Nu blir det mat och dryck i långa rader, sol över Karibiska Havet och dess glasklara, turkosa vatten.
Snorkling, stränder och ett (förhoppningsvis) skönt leverne i en veckas tid.

Fredagstemat hoppas således över imorgon. Jag har iallafall inga laster som jag direkt vill “outa” (de behåller jag för mig själv, haha) ;-)
När jag kommer hem har någon ny tagit över temat för april.
Det ska bli spännande att se vem det blir. Tack till Olgakatt för mars!

Nu ska jag lägga sista handen vid packingen, dammsuga och framåt eftermiddagen drar vi då iväg.

YOU KIDS BE COOL WHEN I AM AWAY!
STAY CLASSY!

MEN, jag ska lämna er med några bilder som jag tog igåreftermiddag!
SÅ här ser det ut just nu i mitt grannskap. Bilderna är tagna med mitt älskade 50 mm objektiv!


Mina rosor är så frodiga nu. De kommer nog att blomma fint.




Blodlönn och Dogwood (kornell). JAG kommer att missa Dogwoodens riktiga prakt iår. DET är faktiskt lite trist...



Det här är Kwanza-körsbär. En senare sort än de vita. De är så vackra, och även deras finaste prakt kommer att gå mig om intet denna knäppa vår när allt blommar sjukt tidigt.





Dogwood (kornell).




Azaleorna börjar OCKSÅ komma så smått...







OCH bara för att bevisa hur det kan se ut här i slutet av mars (för det mesta är det absolut inte så här långt gånget en normal vår).
SÅ HÄR SÅG DET UT 27 MARS I FJOL.
DET är skillnad det...


UH-HUH, en VISS kontrast mot hur det ser ut ett år senare...

Säker i sadeln?

Godmorgon!

Häromdagen läste jag Peter Kadhammars blogg i Aftonbladet.
Ni vet, den serien där han reser runt i USA för att kolla in läget inför valet i höst.
Häromdagen landade han i McLean, VA! McLean är en grannförort till Reston, och ligger i samma kommun, Fairfax County. Det är där jag klipper och slingar håret förresten, i McLean :-). OCH det är där Tysons Corner ligger, vår största shopping-mall.

I McLean (Langley) ligger även CIA, och i McLean bor det många, många höjdare inom politik och näringsliv.
Det jag fastnade för var rubriken---ATT man inte behöver låsa dörren.



DET är faktiskt samma sak här där jag bor. Jag känner mig SÅ säker, både vad gäller inbrott och vad gäller omgivningarna.
Det kanske är dumt, eftersom jag kanske vaggas in i någon slags falsk säkerhet.
Men faktum är att det är SÄKERT där vi bor.
Vi kan, i princip, lämna VAD som helst ute och det stjäls inte.
Cyklar kan vara olåsta, scootrar etc. JAG har aldrig blivit av med en enda liten trädgårdsprydnad. Bilstölder är också sällsynta.

VI har larm i huset (men det skaffades mest för min mörkrädslas skull, och för att Peter vid den perioden reste mycket). Vissa nätter har vi glömt att låsa dörrarna i huset! Ja, det är sant!
GLÖMT!
Vem som helst hade kunnat kliva in.
Detta händer då och då, och främst om det är Peter som lägger sig sist *hhhmmmmm, hmmmm...*. Gillar det INTE. Blir kall de morgnar jag kommer ner och ser att dörrarna, både fram och bak, är olåsta.

EN gång, då Karolina gick ur huset sist, lämnades dörren på vid gavel. Vi var borta i flera timmar.
Då vi kom hem var allt precis som vanligt.
Inte en själ hade varit inne i huset. men det är klart att vi INTE var glada så det uppdagades. Nej. verkligen inte.

DÅ jag fick min kamera, min Canon, som beställdes online, lämnades den bara på yttertrappan, och där stod den då jag kom hem.
DETTA gäller det mesta man beställer. Posten, UPS eller FED EX bara ställer grejjerna på trappan.
MEN, då det gäller en te/kaffeklubb jag var med i en gång var jag TVUNGEN att vara hemma då leveransen kom. DE kunde inte ställa teet på trappan. Märkligt.

Många tror att det är osäkert och farligt överallt i USA, att det gäller att hålla reda på sig och sitt. Flera är de personer som tror att lämnar man något obevakat så är det förlorat för alltid.
SÅ, är det alltså ICKE.

Jag bor i en extremt välmående del av USA. Det märks på mycket, och det är både för och nackdelar med det hela. Levnadskostnaderna är höga. Allt är mycket dyrare här än bara 10 mil västerut. Folk är välutbildade och har enorma krav på ALLT. Skolorna är top-of-the-line, de kommunala alltså. Precis som det står i blogginlägget finns det INGEN anledning att här sätta sitt barn i privatskola. Men, visst står även privatskolorna i Fairfax County som spön i backen. DOCK, precis som man resonerar i texten ser jag absolut NOLL anledning att använda mig av privatskolor och betala kanske 100,000 dollar för ett läsår när de kommunla skolorna håller samma kvalitet, fast gratis!
I sinom tid får vi betala för skolan, och det är när det är dags för universitetsstudier, och de är inte gratis någonstans i USA. DET är bäst att spara pengarna till det.

Att bo i Northern Virginia, i framförallt Arlington, Fairfax och Loudon Counties, ÄR som att bo lite i en skyddad verkstad. Jag medger det. ALLT är så väl tillrättalagt och snyggt.
Vi lever långt ifrån innerstadens slumområden, och en bra bit från de mycket, mycket fattigare delarna mot Blue Ridge och Appalacherna. Det är lätt att börja tro att hela landet funkar som det gör här, och det gör det ju INTE! Det är intressant att komma till andra platser i USA och storögt konstatera att det INTE är som i NoVA. Nyttigt också.

De flesta svenska bloggtjejerna på min bloggrulle i USA bor i liknande förorter (ja, inte alla, en del bor ju mitt i städerna också, som SALTIS!), och jag tror att de alla kan skriva under på det jag skriver här i fråga om att känna sig säker i hem och närmiljö. I välmående förorter utanför USAs stora städer bor man ofta väldigt, väldigt bra.

Shit happens, även här, såklart...DET ska man inte inbilla sig att det inte gör. Visst sker både inbrott, våldtäkter och slagsmål. Men på det stora hela ÄR det en väldigt säker plats.
DET hade man kanske inte kunnat tro om förorterna utanför Washington DC, men så är det.


OK, säger jag nu. Nu kanske jag får äta upp mina ord. Redan idag kanske jag blir nedslagen på min prommis, eller så drabbas vi av något annat som inte "får" hända.
Någon kanske travar in vårt olåsta hem och snor med sig en massa prylar...
Grymma öde.
Nej, bäst att börja låsa om sig, trots allt.

This Week: Ah, and the year was 2003!

Morning to my Glories!

As you all know I am slowly, but surely, downloading pics from the external hard drive.
You know, the Vaio crashed, and the MacBook entered my world. And, so on and so forth..
I am now "stuffing" iPhoto with old pics.
It is fun to do so, and somewhat of a trip down memory lane for me.

TODAY I will take YOU on a lithe trip down MY Memory Lane.
The year is 2003. Karolina is 6-7 years old. I am a young woman of 36-37 ;-)
It feels like yesterday. YET, it feels SO distant.

Come along!!









First grader...MY, MY how little...


Awwww....

In Mount Vernon, George Washington's home.



Mother's Day.


I still hang out with these Swedish babes! Sara and Lotta are both in the Swedish Breakfast Club! CORE! And the jean-jacket I am wearing is still going strong!


7 years old!


First day of third grade.


In Colonial Williamsburg, VA.



In Busch Gardens, VA. Karolina and our neighbor Abby (Abby is in college now).

Well, I think I'll stop there.
I will continue to show you more pics (from this folder) at a later date.

The camera I used back in 2003 was a Kodak compact digital. I really think it was good.
It broke on me, and I was not a happy camper then.
In my opinion this Kodak compact was the best little compact I have ever had.
It just proves that Kodak is indeed a good brand!

Have a wonderful Tuesday!

Morgonpromenad

I fredags grabbade jag min Canon och begav mig ut på min sedvanliga morgonrunda.
Morgonen var enastående vacker. Det var hela 18 grader då jag begav mig vid 7:15.
Fredagen blev, för övrigt, mars varmaste dag med temperatur över 30 grader.
NU har vädret lugnat sig, och den långa värmeböljan HAR vikt hädan.
DET tycker jag är så SKÖNT!!

NU ska vi iallafall gå på morgonprommis hos mig.
Häng på!!



SÅ här såg grannarnas körsbärsträd ut i fredags. Blommorna börjar som snövita, och avslutas i en rosa ton. SÅ vackert. OM ni skrollar ner till förra lördagens inlägg finns en bild där körsbärsblommorna är precis nyutslagna. Körsbärsblommornas tid på jorden är ACK så kort...




Solen går upp bakom en hägg...


Soluppgång en fredagmorgon i slutet av mars.





Detta är en gren av en favorit, Eastern Redbud, som blommar på helt bar kvist...



Lake Thoreau


Bildskön morgon...



Mull som ska spridas ut i området.






...OCH jag går rätt in i soluppgången...





I körsbärsblommens tid...





OCH, en annan älskling ligger i sin linda....Kornellen, Dogwood. Ett av de finaste vårträd som existerar...


Jag har så många älsklingar, detta är Crab Apple, eller paradisäpple. När de blommar fullt ut är det förkrossande vackert ( jag kommer att missa deras blomning eftersom jag ska på kryss med några andra kärlekar)









ÄLSKADE, underbara Eastern Redbud.







En mörkröd Crab Apple (paradisäpple).



Käraste Dogwood (kornell)









Löjtnantshjärtan i slutet av mars har jag aldrig sett förr...











Magnolian sjunger på allra sista versen.


Ja, det blev en bildbomb det.
Jag hoppas att ni inte är uttråkade. Risken/chansen är den att det blir många bildbomber i vårens ljuvliga tid.

Idag sval måndag.
Jag ska snart ge mig ut på en runda.

Härmed önskar jag er en riktigt GOD och FIN start på veckan!