Idag tänker jag ta er med till Los Angeles igen.
Det är dags för det sjätte, och avslutande, resebrevet från Kalifornien.
Häng med, vettja!
***
Vi sov så gott i vår AirBnB i Yucca Valley.
Det är något speciellt med öknen ändå.
Det är ett landskap som verkligen fascinerar mig. SÅ kargt och så öppet.
Ljuset blir så väldigt speciellt där. Det är så ofantligt mycket himmel och väldigt “brända” färger.
Att vistas här under sommaren … Ja jag vet knappt hur man klarar skivan. Det blir så vansinnigt hett.
Jag hoppas att Peter och jag kan återvända till Joshua Tree i höst (vi har en in planerad roadtrip in spe) igen.
DÅ ska min systemkamera med.
Inte för att den kära gamla Canon är vad den en gång var, men jag tänker ändå ta med den.
Den käre Mike hade med sin systemkamera, och jag fick leka med den. Det var underbart. Jag kände där och då hur otroligt mycket jag saknade min egen.
En iPhone tar absolut bra bilder, men den kommer aldrig någonsin upp i samma klass som en riktigt systemkamera. Mike har en Sony som han använder mycket i sitt jobb, framförallt att filma med.
Här är några foton Mike (och jag) tog (med hans Sony ILCE 7sm3) under vår underbara weekend i öknen.
Sent på kvällen riggade Mike upp sin kamera och tog denna bild. Stjärnhimmel deluxe.
Vi lånade Mikes bil och for tillbaka till Joshua Tree. Vi hann inte vara där länge för vi skulle checka ut redan klockan 10. SUCK.
På vägen tillbaka till änglarnas stad stannade vi till i staden Palm Springs som ligger nära Joshua Tree.
Palm Springs är Joshua Trees raka motsats.
Det är en oas i öknen. Runt denna oas har en stad byggts upp och till den staden kommer “the rich and famous” för att roa sig. Ja den är POSH, to say the least.
Det var jättekul att få se delar av den staden. Där öknen annars är karg är Palm Springs grön, omgiven av palmer.
Men hett var det redan i slutet av april. Palm Springs ligger inte på lika hög höjd som Joshua Tree och blir därmed (ÄNNU) varmare.
Solen stekte ner från himlen när vi var där. Runt huvudgatorna kunde man svalka sig i kall vattenånga som pumpades ut vid vissa restauranger och barer.
Under juni, juli, augusti och september förstår jag att det är måste.
Marilyn Monroe har en framträdande roll i Palm Springs. Jag såg henne på flera ställen. Jag vet inte riktigt varför hon är så stor där? Kanske vistades hon väldigt ofta där? Den här statyn är så cool och så typisk för just Palm Springs.
I love it!
I valet mellan Joshua Tree och Palm Springs väljer jag … JOSHUA TREE! Jag är mycket mer en JT-tjej än en Palm Springs-brutta. Karolina och Mike valde Palm Springs (inte förvånad, haha) och de ska åka dit en helg snart och kolla in stan ännu mer. Peter, han valde som jag —JT. Inte förvånad över hans val heller.
Bougainvillea blommade överallt i Palm Springs, och i LA. De är så fina. De finns inte här, vårt klimat är för kallt vintertid. Så nej, vi har dem icke. Jag älskar dem!!
Mike kunde inte ens hänga med på middag. Faktum är att han jobbade halva natten mot måndagen.
Karolina tog med Peter och mig till ÄNNU en restaurang vi aldrig skulle ha besökt utan henne.
Det blev japanskt denna gång.
OCH återigen, gissa om det var GOTT!!
Det var så gott att det nästan kom tårar i ögonen på mig. Som alltid beställde vi in en massa rätter och delade på dem!
Den här ramensoppan var SÅÅÅ GOD!!
De har en stor vänkrets, och de upptäcker alltid nya krogar och barer.
För Peter och mig blir det numera alltid matresor av bästa sort då vi kommer till LA. LA har så få restaurangkedjor inne i stan. Nästan varenda krog är privatägd och de är så långt från de stora restaurangkedjorna man kan komma (tänk Friday’s, Applebee’s mfl).
Alla krogar är unika, och den mat vi åt var fantastisk hela tiden!
En lyx att bo i LA och ha tillgång till alla krogar som där finns. MEN det gäller att känna till dem, och veta att det som ser ut som ett hak kan vara den bästa av restauranger.
Ja, och sen var det bara för det äldre paret att bege sig hem och packa ihop pinalerna.
Hemresa vankades följande dag.
Vi är så tacksamma över att vi fick bo i Karolina och Mikes sovrum, att vi kunde bo hos dem i den fina lägenheten. Så glad och tacksam över all guidning och allt vi gjorde under dagarna.
MEN nu var det det absolut dags att låta de unga tu få tillbaka sin lägenhet, och sina liv.
Det jag kan säga om dessa dagar är —-perfekta!! Vi hade sååå, såååå trevligt hela tiden.
Until next time!!!
Och vad kan jag säga om flygresan tillbaka till Washington?
Inte så mycket. Alla klaffade och vi landade vid 20.
Dessutom var det DÅ 30 grader varmt. Det var då det, nu är det andra bullar vad gäller vädret.
Och här har vi kommit till gaten på Dulles Airport. Hemma igen.
***
TACK för att du hängt med då jag skrivit dessa resebrev.
Tack för feedback och tack för frågor.
Jag önskar dig en solig och vacker helg!