* Glad Midsommar!
Midsommaren står för dörren. Sommarsolståndet har kommit, och gått.
Det är den allra ljusaste tiden på året nu.
Hos mig betyder det att solen går upp 05:44 och ner 20:38.
Det är kolsvart vid 21:30.
Det lustiga, och det är bra också, är att man vänjer sig vid att nätterna inte är vita. Nej, de är nattsvarta och sammetsvarma.
Eldflugorna leker i träden, det är magi det också.
Försommaren här är så annorlunda än försommaren i Norden.
Det har ju, vid det här laget, varit sommar länge här. Så egentligen talar vi väl mer högsommar nu.
Saknar jag svensk midsommar?
Nä, det gör jag inte.
Midsommaren har aldrig legat för mig. Som liten tyckte jag det var tortyr att tvingas dansa runt midsommarstänger och eventuellt hålla en främling i handen, haha, the horror …
Jag var livrädd för att musikanterna skulle börja spela “Skära, skära havre” och att man skulle bli utpekad som “fy skam, fy skam för ingen ville ha’na”.
Jag var ett sådant där barn som helst ville slippa gå till en midsommarstång.
När jag sen blev äldre var det sådan press runt midsommaren. Man skulle ut i skärgården, det skulle firas en “Pripps-blå midsommar”.
Men vad gjorde man då om man inte kände någon som hade sommarstuga i Stockholms skärgård?
Jo, man var hemma med sina vänner i någons hus eller lägenhet.
Jag vet att vi alla på något sätt kände att vi firade “fel”, och som vuxna Annika önskar jag att jag kunde säga till mitt yngre jag, och mina vänner, att vi inte alls firade fel, vi firade rätt.
Nja, så någon midsommarälskare är jag inte. Tyvärr.
Min pappa älskade midsommaren, han brukade säga att då dansar älvorna och feerna i skogsbrynet. Han tyckte verkligen om den helgen och han brukade binda de finaste kransarna.
De finaste midsomrarna firade han, min mamma och min mormor i stugan vid sundet.
Jag var aldrig med på någon av dem, tyvärr.
Jag har mest varit kvar i USA på midsommar sedan jag flyttade hit.
Jag har endast varit hemma en handfull midsomrar på snart 30 år. CRAZY!!
Som sagt, det är en helg jag inte saknar och en helg jag känner noll nostalgi över.
Här firas den inte alls, det är en helt vanlig fredag imorgon.
Bästa midsommaren i Sverige i vuxen ålder var en sådan i Småland. Regnet öste ner hela dagen, men vi hade så fint och mysigt inomhus med god mat och finaste sällskapet.
Sen på kvällen upphörde regnet och vi gick ut i skogen, det var skymning och vatten droppade från träden.
Det var magi i luften och lysmaskar på marken.
DET var en fin midsommar oavsett regnet. Den midsommaren var helt i min smak.
Många utlandssvenskar firar midsommaren stort.
Jag har också varit med på flera midsommarfester mina vänner ordnar här. Det har ju varit trevligt förstås, men det är väl mer sommarfester än just midsommar trots midommarstång och rätt mat. Dock, midsommaren är en svår högtid att flytta på.
I år är de vänner som brukar ordna fester hemma i Sverige, så imorgon blir det absolut inget firande alls för min del. Det sörjer jag inte för fem öre …
Som du hör, jag är helt osentimental då det kommer till den här helgen.
Bild från iStock
* Ännu en resa …
… knappt har vi kommit hem innan det bär av på nästa resa.
Yup, packa upp, tvätta och sen packa igen. Det är vår melodi det.
På lördagmorgon i svinottan åker vi till The Outer Banks i North Carolina!
Mot Hatteras Island och Rodanthe, i vanlig ordning.
Årets beach-trip står för dörren.
Jag kommer tillbaka till mitt älskade OBX!
Till havet, sanden och vidderna. Fastän jag är väldigt trött efter resandet över USA ser jag fram emot veckan i beachhuset. Jättemycket.
Peter är och servar bilen nu efter vår långa resa. Det blir ny vindruta också, vi fick ju stenskott i Nebraska som gjorde att rutan sprack i ena kanten.
Nu blir det således ny vindruta likaså. Bilen ska städas och sen göras iordning inför nästa långresa.
Fast i min bok är sex timmar i bilen en barnlek jämfört med vad vi nyss varit ute på.
SÅ, Hatteras Island, here we come!!
* Karolina.
Karolina hämtades på Dulles Airport igårmorse.
Hon tog en ÄKTA red-eye flight från Los Angeles och hit.
Flighten var försenad dessutom så hon lämnade LAX långt efter midnatt. Karolina sa att hon sovit under resan, men hon dröp ner i sin gamla flickrumssäng så fort hon steg över tröskeln härhemma.
Hon fyllde 27 år den 17 juni och då festade hon och hennes gäng rejält i Las Vegas.
Oh to be young …
Needless to say är hon ganska sliten efter den festhelgen. HAHA.
* Den 17 juni …
… är nu en födelsedag Karolina delar med en annan familjemedlem.
Den 17 juni föddes Bens och Abbys lilla bebis, Theodore.
Ni minns väl Abby och Ben som oförhappandes blev gravida.
Ben är Peters systerson och han är bara 20 år. Mamman är lika gammal. Ben och Abby som nu bor hos gammelmorfar Pete i hans källare. Gissa om gammelmorfar Pete tycker detta är jätteroligt!! HAN fick ett barnbarnsbarn och det gläder honom rörande mycket.
Imorgon ska vi träffa honom och hans föräldrar. Det ska bli såååååå mysigt att få hålla i en liten nyfödd.
Förlossningen gick fint och nu är de unga tre hemma igen.
And that is when the real work begins, den att vara ny förälder. Inte det lättaste här i världen. Men ååå vad jag önskar dem lycka till. Det fina är att de har ett stort nätvärk av familj och vänner runt sig.
* Blogguppehåll.
NU, mina vänner, låter jag min blogg vila igen till dess att jag är hemma i Restonland igen.
NI alla har fullt upp med midsommar imorgon. Jag själv måste packa och fixa hela dagen.
Jag återkommer hit den 6 juli. Då bloggar jag på ett tag igen.
OCH ja, ni vet var jag finns under tiden.
JUST DET!
PÅ instagram, ja. Ni hittar mig på @skandigirl och på mitt privata (och mycket, mycket mer personliga) resekonto @nesw_travels.
Där kommer jag att lägga ut reels och stillbilder med mycket text. Häng med där!!
***
Nu önskar jag dig en riktigt fin och innerlig midsommar!
Fira som just DU vill! Njut av denna storhelgers storhelg på exakt ditt eget sätt!
Ha det allra bäst tills att vi hörs igen!!
Stay classy!
