Friday, April 29, 2016

Valborgstankar

Hej fredagsmänniskor!


Hemma i Sverige drar det ihop sig till Valborg och Första Maj.
Ingen av dessa båda dagar uppmärksammas här.
De existerar inte.
Helgen som ligger framför oss är av helt vanlig sort.
Men, jag hoppas att ni alla i norden ska få  det mysigt och festligt.


Valborg är ingen helgdag jag direkt känner av med sugande saknad.
Visst, förvisso,  jag skulle gärna ta en expressresa hem till Stockholm imorrn.  Äta gott och se någon eld.
OCH fyrverkerier, förstås.
Det var SÅ länge, länge sen jag var hemma på Valborg. Senaste gången jag var hemma en Valborg var 1993.
Kan inte minnas att vi, under tonåren och tidiga 20-åren, gjorde något särskilt på Valborg. Kanske att vi var hemma hos någon och åt gott.
Men för mig har det aldrig varit någon sup och festhelg.
Dagen är väl det för väldigt många yngre numera, kan jag tro.

När jag var yngre brukade vi gå till elden, ofta var det kallt. Kanske det till och med någon gång ven snö i luften.
Manskören sjöng alla fina vårsånger vid brasan. Vårsånger som vi också sjöng i skolan, och även hemma.
Så fina. Sådan stämning runt dem.
Min valborgshöjdpunkt var alltid fyrverkerierna. Älskade det!
ÄLSKADE!
Ja, jag älskar fyrverkerier än idag. Ju fler desto bättre.
Ah, låt krutröken svida i luftrören!


Ja, här skulle jag gärna vilja stå imorrn!

På svennefrullen igår pratade vi lite om Valborg. Mina svenska vänner sa att de brukade smälla smällare då de var barn.
Jag har noll och inget minne av det.
Det kan vara så att jag har glömt bort det helt. Det kan också vara så att vi inte gjorde det i good, old Blackeberg.  ELLER, rättare sagt att JAG inte gjorde det.  Men, som sagt, jag kan verkligen också ha glömt det. FÖR--som sagt-- jag var inte typen som smällde smällare precis.
Det fick andra göra.


Vad jag bland annat minns från Valborg är att mina föräldrar vissa år gjorde mjöd som stod klar till dagen. DET var spännande, tyckte vi,
Vi tyckte det var gott också. Speciellt på något sätt.
Vi fick inte dricka mycket av mjöden, men lite fick vi iallafall. OCH den var inte speciellt stark.
Ett fint minne.
Minns också att vi alltid åt lite extra god middag på Valborg. Och ja, vi gick ofta till brasan nere vid Ängbybadet.  När vi bodde på Hässelby Slott var det Grimstafältet som gällde för elden.
Kylan i luften, och värmen från elden, den känslan minns jag.
OCH vårljuset. Mina föräldrar har alltid varit bra på mys och fix. Den genen tror jag att jag ärvt, tack och lov.
Några enstaka år var det faktiskt så pass varmt att man kunde ha shorts på Valborg. För det mesta var det säkert sådär runt 8 grader varmt, så vill jag minnas det. En ren gissning visserligen, men det känns som om ca 8 grader är ett rimligt Valborgsminne vad gäller tempen.




En av mina kompisar hemma i Sverige brukade säga att man fick luras på sista april också, liksom man fick den första april.
Känner någon av er igen det?
Maj, maj måne. Jag kan lura dig till Skåne.
Fast nej, jag tror inte vi direkt lurades sista april.

Det var härlig vår! DET var det!
Blåsippor och vitsippor i backarna.
Ljusa kvällar.
Cyklarna togs fram.
Hoppa hage.
Hoppa rep.
Slängrep.
Musöron på träden.
Knästrumpor och träskor.


Hur firar/firade du Valborg?
Brukade du smälla smällare?
Luras sista april?
Äter ni (åt ni) något särskilt dagen till ära?



Här verkar vädret i helgen bli allt annat än bra. Det blir kanske så att vår vandring regnar inne, bokstavligt talat.

Ha en fin och trevlig Valborg och Första Maj!!

Thursday, April 28, 2016

Väder, Instagram, oro och lugn, läsisar och Marimekko på Target.

Hej och godmorgon torsdagsmänniskor!



*  Vädret.

Vädret har gått från mycket varmt och soligt till mycket ostadigt med en hel del regn.
Regnet är bra, det behövs.
Men, jag hoppas ändå att det inte ska regna i flera dagar i sträck. Lite lagom väder med lagom sol, lagom regn och lagom värme vore tacknämligt.
OCH på lördag vill jag verkligen ha bra väder när vi ska ut på vandring igen.  Vädergudar, hör bön!


*   Instagram.

Gillar ju den plattformen.
Lätt och kul. Kravlöst.
För några veckor sedan sa man att instagram skulle göra om sin flödesform. Att inläggen skulle komma i någon slags ordning rankade efter kontoinnehavarens “intressen”. Eller något i den stilen.
Tycker inte jag märkt någon skillnad. Alls. Bra det.
Har någon av er märkt av någon skillnad i flödet?
Som vanligt har jag NOLL notifikationer aktiverade där. Orka få sådana på mobilen ideligen. Nej, tack.
Har inga sådana påslagna för vare sig instagram eller Facebook, och inte för bloggen heller. Ej heller för mails.
Nope.


Nej, skulle adrig falla mig in att "turn them on". OCH jag har inte märkt minsta skillnad heller. Nyfiken på om någon av er märkt någon skillnad i era flöden?

*   Oro vs lugn.

Skrev igår om Karolina och livet som college-mamma.
En stor positiv aspekt är att man släpper den omedelbara oron när barnet är på en plats långt hemifrån.
Man har ingen koll längre, på det dagliga livet. Alltså kan man inte gå omkring och oroa sig och undra heller.
Så fort Karolina kommer hem på skollov kommer oron tillbaka som ett brev på posten.
Om hon är borta på kvällarna kan jag inte sova förrän hon är hemma. Är hon ute och kör på dagen undrar jag varför hon inte är hemma vid en viss tid. Ja, listan kan göras lång.
Är barnet på annan ort släpper man just DEN oron, och det är faktiskt skönt.
Sen finns annan oro hela tiden närvarande, men inte den där akuta sorten. Inte den som känns då man ligger vaken nattetid och väntar på en nyckel i låset.
Känner ni mammor/pappor igen er i detta? Ni som har barn som flyttat.


*   Läsglasögon.

Japp, nu har det kommit till den punkten att jag jämt måste ha läsisar då jag ska läsa något. Jag tycker det är SÅ irriterande. Det händer att jag fortfarande glömmer dem hemma, och sen sitter jag på restaurangen, eller står på affären och kan knappt läsa det som står.
Det har hänt att jag fotat menyer, eller innehållsdeklarationer, i mobilen och sen förstorat upp dem så att jag kan läsa.
Trist aspekt av åldern detta. Sitter jag och läser på min mobil utan läsisar är hela världen dimmig då jag tittar upp.
Nej, jag har inte vant mig vid detta att jag ständigt måste ha ett par läsisar på lut. Inte alls. Nu har jag iallafall stoppat ner ett par i min väska.
Bra det.
Sen har jag ett par som alltid ligger på mellanplanet, och flera par som ligger på övervåningen. I källaren finns ännu inga. Men snart så, gissar jag.
Köpte mitt första par läsisar då jag var 45 så man kan ju knappast säga att det är ett nytt fenomen. Trist också att märka att man måste köpa starkare med jämna mellanrum. Nåväl, tur att de finns. OCH tur även att det finns snygga att köpa. Tycker ju den aspekten är lite viktig också.
Jag som alltid varit så “mallig” över min goda syn. Not so much anymore…



*   Marimekko for Target.

Just nu säljs det finska märket Marimekko på Target. Specialkollektioner. KUL!
Jättekul var det att gå runt och titta allt de har.
Det är mest sommarsaker som säljs, parasoll, plasttallrikar, trädgårdsprylar, handdukar, men även baddräkter och strandklänningar.
Jag har köpt en löpare och en bricka. Kanske köper jag något mer också? Alla tygväskor var TYVÄRR slut då jag kom till Target.
Svårt att säga hur poppis det är, somligt var väldigt utplockat och somligt fanns hur mycket som helst.
Men kul är det hursomhelst.



Bilderna direkt från min lur.  Helt oredigerade.













Ha en finfin torsdag alla ni!!

Wednesday, April 27, 2016

En college-mammas funderingar ...

Godmorgon onsdag!


Veckan tenderar att rusa iväg, som vanligt.
Snart är det maj. Ny månad. Försommar.
And, what not …

Om tre veckor styr vi, jag och Peter, kosan mot Elon igen.
Det är då dags att hämta hem vår collegedotter. Andra året på universitetet är då över.
Japp, sen är det då ytterligare två år kvar innan hon tar sin examen.
Att tiden går fort är en stor underdrift.






Karolina fortsätter att älska livet på Elon.
TÄNK vilket lyckokast den skolan blev för henne.
Fast, jag vet att hon hade trivts var hon än hade hamnat.
Först drömde hon sig vimmelkantig om en annan skola, NYU. Elon var alltid en av topp-skolorna för henne, men det var aldrig så att hon direkt hade siktet inställt på den. Det hon visste var att de har en fantastisk dramaskola. Men det var NYU som var nummer ett, och det enda hon såg framför sig. Ärligt talat så var det det.
Att söka in på de andra 11 skolorna var bara något som “måste göras”. Ska man studera drama, eller vad som helst, kan man inte put all the eggs in one basket. Man måste söka till många olika skolor, och (i Karolinas fall) gå på auditon efter audition.
Tufft, men lärorikt.
I slutändan hade Karolina kommit in på sju av de skolor hon sökt in på.
Connecticut blev staten, sist och slutligen. Ja, det var vad vi trodde då.
Efter att vi återigen hade åkt tillbaka till Hartford en andra gång (audition mitt i vintern 2014 var första gången).   Andra resan till Hartford var enkom för att  Karolina skulle “skugga” en dramaelev på The Hartt School under en dag.  Efter den skuggningen var saken biff, här skulle Karolina gå.
Klart. Slut. Bestämt.
Vi betalde in avgifterna och såg framför oss ett pendlande mellan DC och Connecticut. Många flygresor skulle det bli, många bilturer längs östkustens största städer.
Men, det var klappat och klart. Och betalt (anmälningsavgiften).





Sen, under en svennefrulle i början av maj 2014 kommer ett SMS från Karolina. Hon har just då fått reda på, via email, att hon kommit in på Elon Universitys teaterskola, plockats från väntelistan.
Vi hade fyra dagar på oss att tacka ja, eller nej, till den platsen. OCH den helgen minns jag som om den vore igår. Plus och minuslistor fram. För och nackdelar vägdes mot varandra.
En massa samtal med folk som är mer insatta i teatervärlden än vad vi är.
Till sist beslutet, det blir Elon!
Tacka nej till Hartt, förlora hela anmälningsavgiften, mentalt börja om.


Sen Elon, sex timmar söderut istället för 6-7 timmar norrut.
Södern istället för New England.
Konstigt.





Nu har det gått två år, och om bara tre veckor kommer den nöjda studenten hem.
Inte för att hon ska vara hemma länge, i slutet av maj bär det av till Los Angeles för praktik och drama/filmklasser i 8 veckor. Spännande för Karolina, läskigt för oss.
Bo i lägenhet i Burbanks (tillsammans med andra Elon-studenter), hyra bil, ta sig fram längs okända freeways och gator i Los Angeles med omnejd. GULP och STÖN, säger jag.
Karolina bara säger att det kommer att gå så BRAAAAA!
Och det gör det väl, ska vi tro.






Peter och jag har vant oss vid våra liv som empty nesters.
Det är konstigt hur fort man kan vänja sig vid det.
Men, det som gör att man vänjer sig, och finner sig i sin nya tillvaro, är att barnet har det bra.
OM hon inte haft det bra så skulle det vara ett helvete. Ja, det skulle inte vara gångbart.
Trivs inte eleven på skolan måste det ske en “transfer” till en annan skola, ett bök det också, naturligtivs.

Jag är verkligen djupt tacksam att de här två åren har varit så roliga och berikande för Karolina.
OCH för oss också. Peter och jag har lärt oss mycket likaså.


Och numera finns ju en pojkvän med i spelet också.  En California-boy som också läser drama vid Elon.  Jajamen, de är numera "Facebook official" (HIHI) och allt.


Det ska bli så roligt, roligt att få hem dottern.
Men ack och o vilken ovanlig sommar det ändå blir.
Det ska gå det med, det brukar ju det!
OCH spännande blir det nog, även för oss.


Ha en bra onsdag!

Tuesday, April 26, 2016

Gone hiking ...

Good morning Tuesday!


It is no secret that Peter and I like our hikes.
We so enjoy the outdoors, and we love being in nature.
If the weather is good, we try to take a hike almost every weekend during spring, summer (if it is not too hot) and in the fall.  You can hike in the winter as well, of course.  BUT, it makes it tricky due to snow and ice on the trails.  So we tend not to hike as much as we'd like from December to March.
A hike gives you so much more than just a walk. It gives you the fresh air, it gives you beautiful nature, it usually gives you a  good challenge, and it gives you strength in every way.
You feel renewed afterwards.
It is so nice, it is as simple as that.

If we are going on a longer hike, or if we are a further away from home, we usually pack a lunch pic-nic; sandwiches, salads, fruit, coffee, pop-corn and maybe something else.
It is so nice to reward yourself during a hike.  We usually stop for lunch at the most beautiful spot the hike has to offer.  And that spot, is more than likely, always "the goal" for said hike.


We spent part of our Sunday in Calvert Cliffs State Park in Maryland, on the western shore.
It took us about an hour and fifteen minutes to drive there from Reston.
First, we drove along The Beltway to our exit in Maryland.  Then we drove mostly on rural roads.
The hike itself was easy, very flat.
And, the weather was as perfect as it gets, sunny and around 69 F, or 20 C.
Not too hot, not too cold.
Just right.


Here are som pics!

Have a lovely Tuesday!



Light green beauty in the woods!


Flat, nice path to follow ...


When we got closer to the beach we had to walk past a huge marsh.  Well, peeps, I can easily imagine how it must feel hiking here in the dead of the summer, 90-100 degrees (32-37 C), 99 % humidity, sticky as hell and a s**t-load of bugs.  SO thankful that we had such perf weather!


The boardwalks leading to the beach were nice, and very well maintained.  


We saw turtles and frogs.  Bald eagles (havsörnar) are very common in this area.  I think I saw one, far away in the distance.  I so want to see a bald eagle up close and personal one of these days.  That would be so cool!


And then, the BAY!!!


Here are the cliffs!  So very cool.  You cannot climb the cliffs due to erosion.  But they are majestic to look at.  It did not feel like we were still in the DC-area.  The cliffs consist of sand, rocks, fossils and clay. There are similar rocks in Rappahanock River in Virginia as well, called Fones Cliffs.  These cliffs are nothing but fascinating.


See the birds in the sky?  Could one of them indeed be a bald eagle?


Places like these are SO my cup of tea!


The Chesapeake Bay.  I so love and appreciate said bay, glad we have it nearby.   It looks more like the open sea here, but Maryland's Eastern Shore is on the other side, and further south the bay joins the Atlantic Ocean.






It was windy on the beach, not too warm at all.  But, I happen to know that this is a fairly popular swimming beach during the summer months.  However, the only way you can get here is walking thru the woods for 1,8 miles, or 2,9 kilometers. So, I gather that little fact will scare a lot of people away.  Good for the rest of us :-)


And it smelled so lovely here.  Like the sea, I love that smell so MUCH!


Hubby the day before he turned 51 :-)











Peter and I took a longer, and more challenging trail, on the way back to the car.  Very serene thru the woods.    We were totally alone on the less traveled paths.  Not a single person was out and about, except the two of us.  Yes, it was very nice.


What is not to love?

I love this. Our next hike? Ah, that will be on The Appalachian Trail this upcoming weekend. We cannot wait!

Monday, April 25, 2016

Fredag, lördag, söndag

Hejsan och godmorgon så här på måndagen!


Jag hoppas att er helg varit bra!
Det har min varit.


Jag listar veckoslutet , det har ju blivit lite tradition att göra det för mig.


Fredagen!


Alltid lika skönt då den veckodagen anländer.
Fast, vi tjuvstartade lite redan på torsdagkvällen med en happy hour med grannarna på ett ställe uppe vid närbelägna sjön, Lake Anne.
Trevligt.
PÅ fredagen lagade jag mat härhemma.
Det är ju trevligast så. Godast också.



Lördagen!

Inleddes med regn och rusk.
Men, Peter och jag for till hans föräldrar  och hjälpte till att köra ut en massa jord och mull.
Det var blött, tungt och kladdigt.
Men nu är det gjort. Skönt.
På kvällen var vi ute och åt middag på Mon Ami Gabi och firade att Peter fyller 51. Idag är dagen han fyller.
Grattis.
Födelsedagsbarnet vill se en biofilm ikväll, The Huntsman; Winter's War, så vi går väl och ser den då.
Jag gillade föregångaren, Snow white and the Huntsman, så jag har höga förväntningar jag också.



Drink på Morton's innan middagen.  

Länge sen jag hade en "weekend-selfie" nu.  Blusen, från Odd Molly, seglade upp ut garderobens djup i lördags.  Jag hade helt glömt att jag hade den.  Japp, den kom till användning.


Söndagen!

Underbart väder!
Så, det blev hike, igen.
Härligt.
Denna gång i Maryland, vid Chesapeake Bay. Calvert Cliff State Park.
Så härligt.
Men, bilder och annat från den utflykten kommer senare.
Ett smakprov ska ni få, hihi!







Hur har ert veckoslut varit?
OCH, Happy Monday, får vi väl säga också!

Friday, April 22, 2016

I den blommande vårens allra sista skälvande minuter ...

Ja, nu börjar den vackra blomningen sakta att avta.
Körsbärsträdens blommor är en anings bedagade.
Dogwood-träden börjar tappa sina vackra kronblad.
Eastern Redbud är mer grön än lila.
Magnoliorna har sedan länge blommar över.

Nej, jag ska inte säga att den blommande våren är över helt och hållet. Azaleorna blommar nu, och snart kommer en senare sorts dogwood att blomma. Kaprifolen knoppas, och syrenerna är fortfarande väldigt fina.
Men, vi kan nog säga att det allra vackraste nu vikt hädan.
Jag är ändå tacksam över alla de veckor vi fick njuta av skönheten.
Tacksam över att det varit en sval vår.
Nu har vi dagstemperaturer på 23-30 grader att vänta oss framöver.

Därmed är det också dags för mig att plantera i egen täppa.
Det ska bli härligt.
Handelsträdgården dit jag brukar åka ska snart få besök.

Men, i måndags hade jag med mig min Canon då jag var ute på min morgonpromenad.
Jag tänkte visa några bilder från den rundan.
Nu är det fredag, och jag kan nog lova att en del redan är förändrat. Det går ju så fort.


Jag gick längs med parkvägarna vid Lake Audubon, och där är så vackert.
Alltid.
Det var varmt, så varmt. Säkert runt 20 grader fastän klockan inte ens var nio.
En av de där stilla, blåa morgnarna som jag älskar så mycket.



Kwanzan som fortfarande är vackra, men nu något bedagade.


Trötta dogwood-blommor orkar hänga med ett tag till...kanske...


Azaleorna har sin vackraste tid nu.  De ser ut som tårtor i landskapet.  


Grönskan är skir och vacker.  Älskar det!


Spegelblank morgon.  Ja, så ljuvligt.








Narcisser som fortfarande blommar vackert.


Sällsynta björkar, så kallade River Birches.  Planterade, förstås.


Blodlönnar ÄR maffiga!


Den här bänken tycker jag om.  Den fotograferar jag med jämna mellanrum, hela året.


OCH den här bryggan är jag SÅÅÅÅ svag för.  Den tillhör en av bostadsrättsföreningarna vid sjön.  Ja, detta är också en plats jag plåtar året om.  Alla årstider.





Ja, jag är usel på fåglar.  Vet inte vad detta är.  Det kan vara en red finch, eller något helt annat.  De är vanliga hos mig, och jag tycker den är vacker.


En av mina absoluta favoritplatser vid Lake Audubon.


Spegling av bästa sort.


En vild dogwood nere vid sjön!








Jag skulle inte har något emot att äga en flytande veranda.


Jo, jag gillar det här huset!  Jag undrar varför? ;-)


Någon har målat detta på trottoaren vid Karolinas gamla High School.  Japp, till de blivande studenterna, kan jag tro...

OCH, som så många gånger förr, vid en av skolans idrottsplatser stack en groundhog upp (murmeldjur). Jag ser dem där SÅ ofta. Knubbiga och klumpiga vaggar de omkring. Ganska söta också!



Nu önskar jag er alla ett fint, roligt och även vilsamt veckoslut!