Life in the suburb!: May 2023

Wednesday, May 31, 2023

Hej här är jag! Eller, Resebrev nummer ett.

Hej och godmorgon så här en vecka senare!

NU är Peter och jag på plats i Golden, Colorado.

Vilken ynnest att få bo här på toppen av Lookout Mountain i över två veckors tid.

Som sagt, blogglandia äger!

Vi befinner oss på 2281 meters höjd här i “vårt” hus. Otroligt va! Detta berg är till och med högre än Kebnekaijse!

Husets ägare är nu på svensk mark och de ska vara i Stockholms skärgård i en månad. Vi ska ta hand om hus och katter efter allra bästa förmåga.

Känner mig ödmjuk över att få vara här i denna underbara miljö på denna höga höjd.

Mina inlägg kommer att publiceras vid midnatt min tid, och just nu är jag tidzonen Mountain Time, så det betyder att det är minus åtta timmar mellan er därhemma och mig, nio timmar ifall du är i Finland.

Resan hit gick så bra, och jag tänkte att vi skulle ta det hela i resebrevsform, vad säger ni om det?

Peter och jag ställde kosan västerut redan före klockan fem för en vecka sedan.

Om vi har bestämt ett klockslag så är vi också utanför dörren just precis enligt eget avtal, haha. Vi är väldigt plikttrogna på så sätt :-D

Vi kände oss härligt fria och äventyrliga då vi körde västerut mot Blue Ridge Mountains i Virginia.

Efter någon timme hade vi nått gränsen till grannstaten, West Virginia. Solen gick upp och det var sååå vackert att det inte är KLOKT!

Naturen alltså, tack för den!

På väg i West Virginia

SÅ sanslöst vackert då solen går upp!

Alltså, jag får aldrig nog av vyer som denna!

West Virginia är en bergig delstat. Nästan hela staten består av berg och bergspass. Det är så vackert ibland att det nästan gör ont.

Det gjorde ändå ondare eftersom det knappt fanns några ställen att stanna bilen på och fota. För gissa om jag ville fotografera ljuvligheten vi färdades igenom. Men det var bara att digga läget.

Bergigt nästan hela staten igenom.

Det är något alldeles speciellt när man kör bil genom undersköna landskap, energigivande. Men, som alltid gäller det att hålla tungan rätt i mun när man färdas på vägar i bergen för trafiken kan ibland vara ganska tung, och det var en del långtradare på vägarna också.

I den här lilla stan åt vi frukost, staden heter Parsons.

Framåt eftermiddagen körde vi in i Kentucky, en helt ny delstat för mig. Det var första gången både Peter och jag befann oss i den staten. Nej, Kentucky gav inte alls samma intryck som West Virginia, inte lika vacker på långa vägar (ahh, the PUN is real!).

OCH här passerar vi gränsen till Kentucky!

Målet denna första resdag var staden Louisville, KY.

Staden är mest känd för sin bourbon och för att det är staden där The Kentucky Derby äger rum i början av maj varje år. Det är en prestigefylld hästtävling, vilken är mycket posh. Denna äger rum i det vida kända Churchill Downs, så vi kollade in den platsen även om travbanorna inte var öppna för allmänheten.

Peter utanför Churchill Downs

DET var hett i Louisville, så väldigt hett.

Peter och jag checkade in på vårt hotell, och gick sen “downtown” för att äta middag. Vi inledde med varsin bourbon-drink, mint-julep för mig och en old fashioned för Peter.

Men gissa om vi var trötta efter resan. Vi hade ju kört 100 mil på en dag med två pauser, en frukostpaus och en lunchpaus. We were SPENT!!

På väg downtown i hettan.

GOTT!

Trött resenär.

Det blev således en supertidig kväll för oss och jag tror att vi bägge snarkade redan klockan 21.

Life on the road …

Imorgon tar jag er med på resans andra dag.

Fram till dess önskar jag en riktigt fin onsdag!

Wednesday, May 24, 2023

Go west, middle-aged girl!

Godmorgon!

Blogglandia ändå?!!!

Vilken källa det är!

OCH har SÅ varit i åratal. Via min blogg har jag skaffat många nya vänner, knutit kontakter och jag har varit med om sådant jag aldrig annars skulle ha varit med om. Detta i form av allt möjligt roligt som annars aldrig skulle ha korsat min väg. Givetvis tack vare alla de vänskapsband jag knutit via min blogg, och andras bloggar.

Återigen, det är i kommentarsfälten kommunikationen börjar.

GULD!!

NU är det dags igen!

Peter och jag är på väg mot ett äventyr! Just tack vare bloggar, Instagram och det faktum att man lär känna personer man annars aldrig skulle ha lärt känna. Blogglandia ÄGER!

Insta också, men på ett lite annat sätt ändå.

SÅ vad ska vi då ge oss ut på?

JO, nu ska Peter och jag tillbringa nära TRE veckor i Golden, Colorado! Vi åker i rena, rama svinottan idag. Vi tar bilen!

Denna Road Trip av RANG går genom delstaterna West Virginia (NEJ, det är inte västra Virginia utan en helt egen delstat), Kentucky, Missouri, Arkansas, Oklahoma, Kansas och sen slutligen— Colorado.

Bara bilresan till Golden kommer att ta oss fem nätter och sex dagar. Visst, det går att komma fram snabbare än så men vi vill ha lite tid på oss också. Det blir ändå mest bilåkande trots att vi har många dagar på oss.

Hur många mil ska vi köra enkel rutt?

Ja i runda slängar blir det 300 mil.

OCH sen ungefär detsamma tillbaka (men då tar vi en nordligare, och mer direkt, rutt).

Bild från Mountain Resort Concierge

HUR kommer detta sig?

Japp, som följer …

… Minns ni AnnMarie som brukade blogga under signaturerna Grrringo och Eastcoast mom? AnnMarie finns på instagram idag.

AnnMarie med familj som bodde i Westport, Connecticut under många år. Familjen bodde även i Brasilien och Spanien, men USA var basen. Det trots att både AnnMarie och hennes man är svenskar.

Hur de kom till US? Via jobb för maken.

I fjol flyttade AnnMarie och hennes man till Colorado. De bröt upp från det trygga, invanda livet i Westport och drog västerut.

Detta efter att deras bägge barn flugit ur boet.

Från öst, till väst.

Till Klippiga Bergen och till Golden.

I vintras skrev AnnMarie till mig (via Instagram)och undrade om Peter och jag skulle kunna tänka oss att vara katt och husvakter medan de själva tillbringar en månad i Sverige.

Ganska omgående bestämde vi oss för att, JA VI VILL!!!

Vilket äventyr för ett medelålders par som vi!

Så nu blir det nära tre veckor i deras hem.

Då vi lämnar Golden kommer en vän till dem från Kanada och stannar där resten av tiden.

Ett underbart äventyr i Denver med omnejd väntar.

En helt ny miljö och ett perfekt sätt att “smaka på Colorado”. Jo, för saken är den är Peter och jag faktiskt själva lekt med tanken att flytta till just Colorado. Att bryta upp, att göra något nytt.

Detta kommer isåfall att bli i framtiden, om det nu alls blir av …

MEN nu ska vi iallafall få prova på bästa tänkbara sätt i världen!

ALLT tack vare Blogglandia. Allt tack vare den kontakt jag skapat via nätet med AnnMarie.

AnnMarie och jag har träffats IRL två gånger likaså. Bägge gångerna på bloggträffar på Manhattan.

Det här ska bli så fantastiskt roligt för oss.

Colorado och dess MAFFIGA natur. Att bo i bergen över Denver. Att vandra och upptäcka The Rockies! Att byta miljö.

Att få ha fått detta fantastiska erbjudande tack vare att vi känner varandra på det sättet vi gör.

Bild från Go World Travel Magazine.

Härhemma passas vårt eget hus av flertalet grannar som håller koll under tiden vi är borta.

Jag tar med min laptop, så bloggande blir det!

Peter ska ju jobba därifrån och jag räknar fullt med att vi lever vardagsliv i veckorna. Så bloggande ska det BLI!!! Med start nästa onsdag igen.

Det blir alltså blogguppehåll nu i en veckas tid medan vi är på resande fot. Men sen kommer jag tillbaka som vanligt. Denna gång direkt från Colorado!

Följ MED mig via mitt privata resekonto på instagram innan dess, @nesw_travels. Jag kommer att vara så aktiv jag bara kan där under resan.

Följ mig även på mitt öppna konto, @skandigirl

MOT COLORADO!!!

Vi hörs här igen den sista maj!

Stay Classy while I am away!

Tuesday, May 23, 2023

"Ruth i Virginia"

Good morning Tuesday!

Yes as always, I hope your weekend treated you well.

Here in my neck of the woods it’s been a good one.

A lot of prep for Peter and I. I’ll give you the scoop in tomorrow’s post.

Do you all remember “Ruth in Virginia”?

Ruth from Sweden, who lived in Herndon? Herndon is Reston’s absolute closest neighbor to the west of us. I have many friends in Herndon. It is hard to know where Reston ends and Herndon starts.

Ruth lived in Herndon, right next to Sugarland Run Stream Valley Park. Peter and I have walked in those woods many times.

Ruth who once upon a time found my blog and started commenting right away. That she did in perfect Swedish despite her being in the US for over 70 years. Ruth was always honest, smart and direct in her comments, and that is something that I really appreciated since she did so in a very clever way. Ruth was a big fan of my photos (thank you, dearest Ruth!). She was also funny, and she was a huge fan of The Washington Capitals (The hockey team here in the DC- area).

Well, Ruth has passed away.

I recently learned that from an acquaintance who I bumped into during one of my walks, she told me these sad news.

Ruth passed away at the respectable age of 95.

She will be so missed in Bloglandia where she made so many friends, both here in US and in Sweden.

No, no, she never had her own blog, she was just an avid, active and engaged commentator for so many of us bloggers.

Once Ruth came to one of our Swedish breakfasts. She showed up as we sat at a cafe in Reston Town Center. I had written about this breakfast on my blog the same day, Ruth knew where to find us and she came to see us.

She hung out with us, and she was so nice and interested in all of us, as were we in her.

That year I invited Ruth to my Christmas party, and she came! She drove all alone on the dark roads of Reston (don’t get me started on that subject, I can rant about the dark streets in a later post). I thought that was remarkable, Ruth must have been 90 years old then. She was a tough grand dame!

I am sure that many of you remember Ruth, bloggers and no-bloggers. You’ve seen her famous “Ruth i Virginia” signature.

Rest in peace, dearest Ruth!

Friday, May 19, 2023

EFIT!

Fredag!!

Ni därhemma har en klämdag.

Inte vi.

Igår var det Kristi Himmelsfärds och då var ni också lediga.

Inte vi.

No such thing here. Min syster frågade mig om dagen alls uppmärksammas här. Nej, det gör den inte. Jo, kanske bland de mycket religiösa men absolut inte i det dagliga livet. Det var som vilken torsdag som helst.

OCH just det, just därför att det var en helt normal torsdag så körde jag något jag inte gjort på länge.

Just det, en EFIT!! Ett Foto i Timmen alltså, en gammal beprövad bloggklassiker som är lika kul att ta del av idag som det var anno dazumal.

Jag vet många bloggare ännu gör detta på bestämda dagar, som ett tema. Jag bara lägger ut en EFIT när lusten faller på.

Det gäller bara att komma ihåg att fota en gång i timmen, det är kruxet.

Men numera är det inte så svårt eftersom man kan ställa in sin mobil så lätt och behändigt.

Så häng med och se vad som verkligen hände igår.

Kl 5:30. Alltid. Oavsett. Vid halvsex är jag vaken och då är det första jag gör att läsa Dagens Nyheter. Jag har tillgång till den tack vare prenumeranter därhemma som så generöst låter mig läsa DN. DET tackar jag för eftersom jag tycker så mycket om den morgontidningen.

Kl 6:30Dags för smink och fix. Sitter vid mitt sminkbord och gör detta. Just det, ingen promenad idag ...

Kl 7:30Nu läser jag igenom de kommentarer jag fått. OCH svarar på dem också. Under tiden dricker jag kaffe.

Vid 8:50. NU ska jag åka iväg mot Svennefrulle. Innan detta skjutsade jag Peter till tandläkaren. Han fick sen gå hem därifrån. För jo, vi har bara en bil i vår familj. Det är ovanligt här att bara ha en, men för oss funkar det bra eftersom Peter jobbar hemifrån.

Kl 9:30.Svennefrulle hos min kompis Monica. Alltid gott och trevligt. Det här var den sista frullen för säsongen. Imorgon åker min kompis Lotta till Frankrike, och sen till Sverige, Sedan åker Sara till Sverige och därpå droppar alla iväg på sitt en efter en.

Kl 10:30.Still going strong.

Vid 11:30Snart dags att bege sig som ni kan se på min skrynklade servett, haha!!

Vid 12:30
På väg hem nu. Som ni ser, en strålande vacker dag!

Vid 13:30.Jag skriver emails, chattar med två personer på iMessage samt jobbar lite med det här inlägget.

Kl 14:30Nu är jag ute och pysslar i min lilla täppa. vattnar, rensar ogräs och klipper bort gamla blommor.

Kl 15:30NU slår jag mig ner för att läsa Washington Post, bättre sent än aldrig ...

Kl 16:30.Nu är jag hos min granne, de är på semester i flera veckor. Under tiden ser jag till deras hus, vattnar blommor, hämtar post och ser till att inget händer hos dem.

Kl 17:30Dags att laga middag.

Kl 18:30Dags att äta middag.

Före 19:30Karolina ringde och vi pratade i över en timmes tid.

Runt 20:30.Vi tittar på någon av de serier vi följer via vår Apple TV.

Strax före 22.DÅ är det sängen som lockar. Mind dagbok och min läsplatta är alltid med. Tack för att ni hängde med mig på min alldeles vanliga torsdag***

NU önskar jag er en riktigt fin och bra helg!

Thursday, May 18, 2023

Som alltid, Slut, Vaccineringar, MEH! Feelgood av rang samt Här&Nu.

Hej torsdag!

Let’s head straight for the bullets!

* Säger som alltid …

… tack för engagemang vad gäller gårdagens inlägg om smaker och smaksättningar.

Jag har, helt tydligt, svårt för att släppa mat och smaktemat. Vad säger inte det om mig? HAHA.

Visst är det intressant att smaker skiftar så väldigt mycket över världen. Det som vi älskar att äta är helt befängt någon annanstans på klotet. Sedan kan vi stå i ett land och förundras över hur man kan äta det man där anser vara gott.

Saltlakrits är ett praktexempel, it takes an acquired taste. När jag bjöd på det en gång började ett litet barn att gråta och hen frågade; “is this a joke or something?”, stackars barn.

* OCH då var den all …

Pandemin … Nu är den avskriven sedan en vecka tillbaka även här i USA. Alla restriktioner borttagna. Alla de undantag som gällde Covid har upphört för gott.

OM det kan jag bara säga ett enda ord—SKÖNT!!!!

Tycker väl egentligen att allt har känts normalt, och varit som vanligt, sedan lång tid tillbaka.

Man ser förstås än idag folk som bär mask, och jag antar att de alltid kommer att bära mask i affärer och i allmänna rum.

Precis, man gör givetvis som man vill i det fallet. Fast det finns inte minsta krav alls längre på maskbärande någonstans. OCH nästan ALLA har slutat att använda sådana.

Om jag ser någon med mask idag brukar jag tänka att den personen har Covid. Men å andra sidan tror jag väl kanske mest att det är sådana som är fortsatt livrädda än idag.

DOCK, i dagsläget är det få som har munskydd. Återigen—SKÖNT!!

Jag har tagit fyra covidsprutor till dags dato, den senaste för ett år sen. Jag drabbades av själv av Covid i december.

Tveksamt om jag kommer att ta ännu en dos.

Förhoppningsvis kommer man att kunna baka in covidvaccinet i den vanliga influensasprutan framöver. DET vore det allra bästa.

HUR som, det är förbannat skönt att vi inte längre befinner oss i ett akut läge. Världen har släppt oron. Visst, viruset ÄR här för att stanna. Vi måste lära oss leva med skiten vid vår sida. Så är det bara.

Jag är iallafall inte skraj för det hela längre.

Det tror jag inte ni är heller. Men alldeles oavsett ÄR det otroligt skönt att pandemin är avblåst nu!!

* The grandparent vaccine.

Som ni vet, vi ska få en liten bebis i familjen. Det är Peters yngsta syster som ska bli farmor i nästa månad. Nej, denna graviditet var inte planerad, det bara blev så. Eftersom de blivande föräldrarna bara är 20 år går en av dem på universitetet och den andra jobbar. De har således inga inkomster att tala om.

Som ni kanske minns bor de unga tu hos min svärfar i hans stora källarvåning. En win-win för samtliga parter.

Om detta har jag skrivit förr, ni känner till det.

Iallafall, den blivande mamman Abby, var hos sin förlossningsläkare (OB/GYN). Här är det läkarna som förlöser, läkaren hade sagt att ALLA som kommer i kontakt med bebisen bör vaccinera sig mot kikhosta innan de träffar den lille pojken.

Jag och Peter är vaccinerade sen barndomen. Men nuförtiden råder man den äldre generationen (vilken ju vi tillhör numera) att ta en booster. Och det är trippelvaccinet -Tdap- vi bör ta igen—difteri, kikhosta och stelkramp.

Men det är framförallt kikhosta den stora rädslan handlar om.

Så ja, det är väl bara för Peter och mig att pallra oss iväg och få denna spruta.

Detta kallas numera också, förutom trippel, för the grandparent vaccine.

Det måste vara nytt, detta råd. Jag har aldrig hört om det förr.

Uppmanas man som äldre även i Sverige att ta detta vaccin innan man träffar en ny bebis?

* ALLTSÅ!

VAD är det här?

Kolla här vad som fångade mitt norra när jag var ute på min dagliga runda. Man tror ju knappt att det är sant!

Ni ser vad det är va? EN JULGRAN! PUST, orkar inte ...

* Vill du se en äkta FEELGOOD-dokumentär av bästa sort?

Isåfall tipsar jag om Longest Third Date på Netflix.

Den handlar om ett ungt par som träffats via Tinder. De klickade direkt med varandra då de träffades på sin första dejt.

Då de skulle ha sin tredje dejt föreslog killen (som är filmmakare, You-tubare och vloggare) att den tredje daten skulle bli en långhelg i Costa Rica.

Sagt och gjort, de for … och detta var i mars 2020. Ni vet alla vad som hände då … Just det, de blev fast i Costa Rica medan flygen helt ställdes in i Covids mörka fotspår.

Då i början av pandemin när hela världen levde under panik och totalt stängde alla sina portar.

Vad hände sen?

DET får ni se i denna underbara dokumentär. Se den, se den och må riktigt bra över den råa äktheten i detta program.

MOT NETFLIX med SPRÅNG!