Friday, September 27, 2019

Bob på Safeway.




Hej fredag!



Det var trevligt att läsa era reaktioner igår på mitt punktinlägg.
Framförallt handlade det ju om utryckningen i tisdags, alltså när brandkåren kom farande i ogjort ärende till vårt hus. Någon frågade om vi måste betala för det?
Jag vet faktiskt inte. Det lär visa sig då nästa månads räkning kommer. Det skulle inte förvåna mig OM vi måste betala.
Detta var ju i allra högsta grad en onödig och helt falsk utryckning för dem. Men vi får se.


Fredag som sagt.
Det är återigen dags att lägga lite extra krut på maten och göra det hela lite festligare. Jag gillar det.
Jag har flera olika matbutiker som jag väljer och vrakar mellan. MEN alltsomoftast det blir det så att jag handlar i den butik som ligger närmast hemmet. I mitt fall är det Safeway som ligger i South Lakes här i Reston.
I den butiken hittar jag bäst även om det väl inte är världens mest spännande mataffär. Men, den är bra.
Där finns det jag vill ha.

Det bästa med Safeway i South Lakes var kassören Bob. Bob, alltid lika trevlig, nyfiken och rolig.
Alltid en fröjd att handla av honom. Peter och jag har känt Bob sen vi flyttade till Reston 1996.
Karolina har vuxit upp med honom, och det trevliga är att han alltid frågar om henne då vi handlar där.
Alltså, det lustiga och fina är att Bob KOMMER IHÅG allt och ALLA!
Bob höll alltid reda på extrapriser dessutom. Flera gånger genom åren har jag sprungit tillbaka och hämtat något i affären efter att Bob upplyst om priset.
En riktigt jädra bra, service minded och trevlig kassör.

När jag var i Sverige läste jag på lokala Reston-webbsidor att Bob skulle gå i pension. OCH vad jag då inte visste var att han jobbat på Safeway i HELA 51 år!!!
Det är ett extrajobb han haft under hela denna tid, annars är han kartritare. Men jag skulle nog tro att han jobbat iallafall minst 30 timmar i veckan på Safeway.
ALLA i södra Reston känner honom.
Säger man Bob på Safeway vet varenda en han är. Som jag sa, det fina är att Bob minns allt och alla, plus att han varit LIKA trevlig vem det än är som handlat av honom.
Många söndagar har kön till hans kassa varit lång, för alla vill bli betjänade av just Bob.
Bob kände dessutom alltid igen min syster och svåger då de handlat av honom genom åren under sina besök i Reston, otroligt.



Bobs sista dag på jobbet var den 15 september. Alltså den dagen Peter och jag kom hem från Sverige.
Vi visste att han skulle jobba till klockan 17, och vi planerade att ta bilen direkt till Safeway så fort vi kommit hem.
MEN, sen var planet försenat en halvtimme, och vi stod i tull och immigrationskön i 90 minuter. Då vi kom ut från Dulles var klockan långt efter 17.
Vi hade missat Bob …
SÅ trist.




Bilderna idag har jag lånat från lokala webbsidor här i Reston.



Men vet ni vad det fina i kråksången är? Vad som värmer mitt hjärta så otroligt mycket. Jo, en kvinna i Reston drog igång en insamling via “Go fund me” för Bob.
OCH gissa om folk har donerat pengar till honom. Det första målet var 3000 dollar, det målet nåddes nästan direkt. På söndag ska pengarna föras över till Bobs konto. och då tror man att slutsumman blir på närmare 6000 dollar!
DET är helt otroligt.
OCH det gör mig SÅ glad.
Detta förtjänar Bob.



Bob, ser ni klubborna och godiset?  Alltid, alltid gav han barnen godis. ALLTID!!  Mig brukade han ge choklad ibland.  SÅ himla GULLIGT!!  Och ville man veta hur vädret skulle bli, framförallt vintertid, då var det bara att stämma av med Bob :-)



NBC-4 i Washington, alltså en av våra lokala nyhetskanaler i DC-området, kom till Safeway i South Lakes enkom för att intervjua honom samma söndag han slutade.
Bob var så rörd att han knappt kunde tala.
SÅ himla fint att DC-nyheterna uppmärksammade detta. DET är Bob så värd.







Ja, människor är fina, godhjärtade och givmilda. Jag är bara så arg för att jag och Peter missade honom för han har verkligen gjort mina matinköp roligare, och han har hängt med i våra liv sen Karolina var 6 månader gammal.
Nu är det inte alls lika roligt att handla på Safeway längre, ingen annan där kan mäta sig med Bob.  Faktum är, de är inte ens i närheten.  Jag tror faktiskt att jag kommer att handla oftare på Harris Teeter i fortsättningen.
I miss BOB!!




Ha en fin fredag och helg!

Thursday, September 26, 2019

Ingen höst är synes än, Larmet går, Netflix-tips och Konsten att göra en canvastavla av egna foton ...




Hej och godmorgon torsdag!


Vad sägs om att återuppväcka de gamla, goda punkterna igen?
Det är ju torsdag då allt kommer omkring.
Eftersom jag är “a creature of habit” vill jag gärna att det mesta ska vara precis som vanligt.
Så, vi hoppar på torsdagspunkterna igen.



*   Ingen höst i sikte …

Det är bara sol hos mig …
Marken är kruttorr, sjöarnas vattenstånd är lågt och det är varmt!
SÅ varmt!
Det är som sommar därute. Mina sommarkläder lär få hänga med i tio dagar till, minst …
Jag är så LESS och trött på dem!
Oh well, it is what it is!
Min favoritmeteorolog har sagt att vi kan förvänta oss en höst som blir varmare än normalt.
Igen, OH well.
Det är bara att göra det bästa av situationen.




*   Larmet går!

I tisdagskväll blev det allt svettigt och stressigt härhemma för Peter och mig.
Jag lagade middag och skulle ugnsgrilla två kycklingfileer på hög värme.
Sagt och gjort, in med dem i ugnen.
Medan jag väntade på att de skulle bli klara slog vi oss ner på soffan och kollade in nyheterna.
HELT plötsligt börjar brandlarmet tjuta utav guds nåde.
På något sätt får inte vår larmcentral tag på oss, de ringde men på något sätt bröts det.
Peter ringde upp dem och sa att det är falskt alarm medan jag i sinne försökte få tyst på larmet.

Det var kycklingen i ugnen som gjorde att larmet utlöstes, jäklar vilken panik det blev för oss två.
Vi fattade inte ens att det hade börjat ånga ut rök från spisen medan vi satt vid TVn.   Det var aldrig nån eld som uppstod etc. Inget sånt.

Medan Peter pratar med ADT (larmtjänsten) hör jag utryckningsfordon och befarar det absolut värsta.
Just det, de var på väg mot oss med blåljus i hög fart.
USCH!!
I nästa sekund står två brandbilar och en ambulans utanför oss. En rökdykare och en “vanlig” brandman springer upp mot vårt hus.
OCH så jag ut på trappan skrikandes!
NO, NO, NOOOOOO it is FALSE ALARM!!!
Gissa om det var PINSAMT, så otroligt jävla ASPINIGT!!
Grannar kom nyfiket ut för att se vad som stod på,  och så jag helt stressad av ett hus som tjuter så att jag tror att jag ska få hjärtinfarkt.
Peter snackade under tiden med ADT på telefonen,  och vi kunde FAN inte få TYST på larmet ens en gång.
Brandkillarna kom in och tog loss det.
Sen bad vi om ursäkt jag vet inte hur många gånger …
De var lite bittra, det var de, men ändå schyssta …
USCH och fy vilken otrevligt upplevelse. Men ändå BRA att veta hur snabbt de kommer när det gäller.

OCH jag som brukar vara duktig med att sätta kåpa över larmet medan jag lagar mat hade glömt bort det just denna gång.

SÅ kan det gå en vanlig tisdagkväll …
GAAAHHH!!!








*   Netflix-tips!



Ja, nu råkar jag veta att denna sitcom ännu inte finns tillgänglig via svenska Netflix. Dock, den kommer alldeles säkert inom en inte alltför avlägsen framtid.
Peter och jag har börjat titta på en sitcom som heter Schitt’s Creek. Det är en riktigt rolig serie, en sitcom med halvtimmeslånga avsnitt.
Den är mycket rolig, och lite annorlunda.
Schitt’s Creek var nominerad i flera kategorier på Emmy-galan som gick av stapeln i söndags.

Serien handlar om en mycket rik familj som plötsligt förlorar sin förmögenhet och tvingas flytta in i två motellrum i den lilla staden i Schitt’s Creek. Av någon anledning har pappan i familjen en gång köpt stan, och den är nu det enda de har kvar av sina enorma förmögenhet.
Ja, och karaktärerna de träffar på i denna lilla bortglömda stad är lite eljest. DET är familjen också, kan man säga, högst udda.

Många komiska situationer upphör mellan familjen och bybor.
Faktiskt  skrattar jag rätt ut då jag ser avsnitten. Det fina är att det är korta avsnitt, så det är lätt att se ett eller par per kväll.

För er som bor i US säger jag, se DEN!!
För er som bor utanför US säger jag, se den då den kommer!







*   Att välja bild till canvas



DET är inte lätt det. Jag har under lång, lång tid tänkt att jag ska göra stora canvastavlor till mitt vardagsrum.
Tavlorna kommer jag att göra av mina egna foton.
Grejen är ju det att det är så svårt att välja, och att sen veta VAD som gör sig bra i storbildsformat.
Jo, jag har massor med fina bilder som jag tagit genom åren. Material fattas INTE.
Men det är ändå så himla svårt att välja.
Svartvitt eller färg?
Jag lutar mest åt svartvitt.
Jag märker att jag lutar mest åt att göra canvas av vinterbilder eller möjligtvis dim och höstbilder.
Oh well, one of these days …



Ja, kära ni, vi avslutar dagens punkter nu.
En bra torsdag önskar jag er alla!

Wednesday, September 25, 2019

Runt Grytskär med båt




Godmorgon onsdagsmänniskor!



Idag tänkte jag ta med er till mitt sommarparadis igen.
Vi ska ta en liten utflykt den här gången.

Som ni alla minns inträffade en värmebölja i juli. Ja, det kom några stycken sådana under en annars måttlig vädersommar.
Under just denna bölja ville min svåger Håkan åka ut på en båtfärd runt ön Grytskär. Grytskär ser vi från vårt hus, och det är en av de allra största öarna i den österbottniska skärgården.
Det är inte varje dag man kan åka runt den ön med en liten aktersnurra, som vi har. Men den här dagen skulle det gå.


Det var varmt och alldeles stilla i luften. En perfekt dag för sjön.
En superutflykt blev det.
Solen värmde, havet var lugnt och båten tuffade på med Håkan vid motorn.
Jag satt i fören och bara NJÖT!







Nu lämnar vi vår strand med båten och beger oss ut på en båttur runt Grytskäret.






På den här ön huserar vi, Börskäret.






Mot öppet hav, Grytskär till vänster.





Och nu har vi kommit till Gåshällan.





Vårt första stopp blev på Gåshällan. Gåshällan är en ö som ligger en bit utanför Grytskärs nordvästra udde. Utanför Gåshällan är det bara hav, hav och hav. Åker man västerut hamnar man till sist i Sverige.
Gåshällan är en gammal lots och sjöbevakningsstation. OCH faktum är att Gåshällan spelar en stor roll i min egen familj.
Under kriget var min morfar sjöpolis och sjöbevakare på Gåshällan.
Så det känns allt lite extra speciellt för oss att vistas på platsen.









Den gamla sjöbevakningsstationen.  Här huserade min morfar under och efter andra världskriget.  Ja, huset är sjömärke i sig, det är därför det är målat i både rött och vitt.
Vimpeln är i svenska Österbottens färger.  Den är också symbol för finlandssvenskarna, röd och gul.





Håkan köpte en t-shirt från Närpes Skepparklubb.  Ta en tröja i din storlek och lägg pengar i burken.  DET systemet gillar jag!





Rallarosor växer överallt.  Det är Österbottens landskapsblomma.




Numera är det Närpes Skepparklubb som har hand om ön, och de håller efter den på allra bästa sätt.
Det är en SANN fröjd att besöka Gåshällan.












Gud vad jag ÄLSKAR denna ö!!






Små hus som är öppna för allmänheten.  Här kan du grilla, sitta ner och fika eller varför inte bada bastu.







Kors över drunknade.


Vi tre gick omkring och njöt av alla små hus, stenar, klippor, blommor och havet …
Underbart.
Då vi gått omkring och njutit på ön ett tag hoppade vi i båten igen. Denna gång körde Håkan mot Grytskär.









Blomningen i klippskrevorna var helt förstummande vacker!


















På Grytskäret letade vi upp en av de gamla jungfrudanserna som ligger därute. De danserna sägs ha anlagts under 1808 och 1809 års krig då man flydde ut på öarna undan fienden.
Det finns gravplatser på Grytskär också, små små kullar som syns i marken.
Det sägs även att Närpes kyrkklockor sänktes i en vik där då. Kyrkklockorna skulle skyddas de också. Dock, det kan vara en skröna. Ingen vet riktigt. Men på Grytskär finns en vik som heter Klockviken där de sägs ligga. Många dykare har varit nere, men ingen har hittat några.








Den andra bastun på Gåshällan, denna ligger vid lotsarnas gamla hus.





En övervuxen jungfrudans i skogen på Grytskär.






Tre glada sommarmänniskor på utflykt.




Då vi varit vid Jungfrudanserna hoppade vi i båten igen och for mot den klippiga västra stranden på ön.
Där hade vi det underbart skönt medan vi grillade korv och drack ett par öl.






PÅ västra Grytskär.  Älskar, älskar, älskar denna plats!






Sara kollar så att elden tar sig.






När man är på utflykt bland kobbar och skär måste man ha med sig matsäck. Och ja, man ska grilla korv, det är sen gammalt :-)












Ja, och så fortsatte den ljuvliga färden runt ön.
Till sist hade vi åkt runt och var hemma i Ledörsundet igen.
Detta, kära ni, är en av de finaste sommardagarna 2019.
En dag att spara och minnas.







Just den här dagen var havet som silke, helt underbart vackert och stilla!

















Ja, det är stenigt i Närpes skärgård.








NU ska vi svänga in i Ledörsundet igen.  Det är där vi lever vårt sommarliv.




Med detta önskar jag er alla en jättefin onsdag!

Tuesday, September 24, 2019

A walk in the woods




Good morning!


How about starting up these Tuesday- English-Blog-Posts again, shall we?
I hope it is OK with you guys if I go on with them?
Old habits die hard, and all that …


The weekend has been a HOT one, people! You might think that we might have some Fall like temps here now. Especially considering that it is officially FALL now (first day of fall yesterday. Höstdagjämningen). WELL, that is NOT the case.
It is like summer here, the only differences are that the nights, mornings and evening are a bit colder. Also, of course, it is darker in the evenings and in the mornings now.
In the middle of the day, the temps reach up to 90 F (33 C). Sure, what you might call HOT weather.


Peter and I went for a fairly easy, but still long, hike on Saturday.
It was nice being out in nature again.
We went to a nearby state park in Clifton here in Northern Virginia.

The trail itself winds along the Bull Run River.
It is always nice to walk along water sources of all kinds.
Sometimes there were some climbs, but at a whole it was an easy hike.
And you know— that is good— my knees are not my best friends these days.
Sad, to quote a certain someone …
But, I’ll make the best of it and push thru the pain.





It's like walking on a dried up river bed, or in a canyon ...




Bull Run River in the early morning sun.






All in all Peter and I hiked 8 miles (12 kilometers).
At times it got really hot, especially when we were out in open (pretty) fields.
The sun was BAKING on us.







Well, you guys, don't you think that these mushrooms look exactly like chewy, sugary, fruity sweets??  I do!!!  Yummy looking.  But, I am not SURE they'd taste like sweets, haha.














Every time I am out hiking in nature here I keep on thinking about the olden days. You know, when the Native American tribes ruled this area.
I think everything must have looked  kind of similar to what it looks like today.   The same trees, the same river and probably almost the same path along the river and over the hills as we hikers hike on in present time.
I like that thought.
A lot.






Sure, at times the path got really technical with jagged, hard rocks.  At these times one really had to watch ones steps.






I LOVE seeing open land, like these meadows.  














Oh well, my dears, I will hopefully see you all here tomorrow again.
Until then, have a very good Tuesday.







Friday, September 20, 2019

Här och nu!




Hej på er alla så här på fredagen!


Långsamt, men alldeles säkert, börjar pusselbitarna falla på plats.
Det är SÅ skönt.



Lake Thoreau, det är som om sjön ville visa sig från sin allra vackraste sida då jag tog min första pw denna höst.



Det är förhöst nu.
Hösten är den allra bästa tiden här där jag bor. Kort sagt, hösten är ljuvlig.
Fast det är klart, ännu är det nog mer sommar än höst. Vad sägs om 32 grader i helgen?
Precis, så varmt ska det bli här då.
Dock, dagarna sedan jag kom hem har varit de allra bästa tänkbara. Det har varit runt 24 grader, ingen fukt, klarblå luft och sol.
Men, hösten märks ändå i naturen. Det mörknar snabbare nu, nätterna är svala, daggen vilar tung på morgnarna.









Det är vansinnigt torrt i naturen.
Marken dammar. Det lär inte ha regnat på minst en månad. Då jag var ute och gick igårmorse märkte jag att vattenståndet i sjöarna är lågt.
Trädens löv verkar gulna lite nu också, men jag vet inte om det är av torkan eller av årstiden? Förmodligen torkan eftersom löven här oftast inte gulnar förrän under andra halvan av oktober.








Fast jag varit borta så länge som jag varit i sommar känns det på ett sätt som om jag aldrig ens varit ute på vift.
Ja, ni känner säkert själva till känslan då ni varit på resande fot.
På många andra sätt märker jag mindre, och större, förändringar omkring mig. Igår när jag gick på min vanliga runda var parkvägen plötsligt avstängd på ett ställe. Totalt. Det gamla dagiset som jag brukar gå förbi var rivet och nu håller man på att bygga ett äldreboende på den platsen. Hepp, det var nytt …
Jag får lägga om den rutten lite nu.







Men, det känns fint att vara på plats i sitt hem igen, det gör det.
Den där vilsna känslan från första dagen hemma är puts väck nu.







Och så är det helg likaså.
Skönt som bara den.  Den här veckan har känts så oändligt lång.









Nu önskar jag er alla ett mycket trevligt veckoslut!!