Tvångsrunda

Hej fredag!!

Igår morse var det inte roligt att vakna upp till de nyheter som sköljde över oss.

Ukraina. Mitt hjärta blöder för dem.

Och ja, det går ju inte att inte känna stor oro.

För så mycket.

För så väldigt mycket.

Vad händer nu?

Vad blir nästa steg?

Ska dåren därborta kanske ta tillbaka alla de länder som en gång tillhörde Sovjet?

Kanske tar han några till av bara farten?

Så ruskigt allt är.

Och folket i Ukraina, det går inte ens att föreställa sig deras ångest nu. Arma land. Arma folk.

Om en liten stund ska Biden tala till nationen (jag skriver detta klockan 13:00 på torsdagen).

Bidens tal var för övrigt bra och rakt.  Jag har inget att säga om det, jag höll med honom.    THAT being said, jag tror dock att USA, Nato och EU måste gå in med styrkor NU.  Sätta hårt mot hårt.  Silkesvantar kommer man ingen vart med när det gäller en galning.

Men, ja …

Vi går vidare ändå. 

Idag tänkte jag ta er med på en sådan där femminuterspromenad. Ni vet, då man ska tvångsfotograferar var femte minut. 

I vanliga fall fotograferar man ju det vackraste. Men på en sådan här promenad är det “lag på” att fånga den exakta plats man befinner sig på då timern i mobilen signalerar att det gått fem minuter. 

Dessutom var det grått, så grått.

OCH milt så till den milda …

Det var 16 grader då jag begav mig.

Faktiskt gick Peter med mig en liten bit också innan han gick hem för att jobba. Det hör inte till vanligheterna att han hänger med på mina morgonrundor.

Häng med mig nu på en promenad som inte alls var solig, speciellt vacker eller blå. Utan en promenad som färgmässigt beskriver känsloläget just nu.

 

Ca 7:00Nu ska vi gå ut.  Det är 16 grader varmt och lite fuktigt i luften.  Jag har kvar ett par ljusslingor sedan i julas.  Vinterslingorna.  De får vara kvar till den första mars.  Grått.  Vinterns färger råder. Paletten går i beige, brunt och grått.  Ett mycket, mycket oinspirerande väder för en fotorunda.  MEN, så här såg det ut i onsdags.  Just så här.

Fem minuter senare ...Har vi kommit till Ridge Heights.  Till höger om mig ligger en låg och mellanstadieskola.  Jag går vidare.

Fem minuter senare ...Går jag på den här parkvägen som har namnet The Red Loop.  Till vänster om mig ligger en av Restons femton pooler och till höger om mig högstadieskolan.
Fem minuter senare ...Nu har jag Lake Thoreau till vänster, men jag fortsätter att gå längs parkvägen.

Fem minuter senare ...Skiljs min och Peters väg.  Peter tar av till höger för att gå hem igen.  Jag forsätter.  Sjön är Lake Thoreau.
Fem minuter senare ...Jag är på väg in till South Lakes Shopping Center som är mitt närmsta centrum.  Rakt fram ligger Starbucks.  Jag unnar mig ingen latte, det gör jag aldrig under mina morgonrundor.

Fem minuter senare ...Har jag kommit in i det hör området med bostadsrätter i två plan.  Jag knatar vidare med Sveriges Radio och Karlavagnen i lurarna.

Fem minuter senare ...Går jag igenom det här villaområdet.

Fem minuter senare ...Har jag kommit ut på Twin Branches Road och jag går ner för backen.

Fem minuter senare ...Har jag börjat gå runt "min andra" sjö, Lake Audubon.  Det är ganska blåsigt, men absolut inte kallt på något sätt.  Tvärtom, jag får skala av mig jackan.

Fem minuter senare ...Lake Audubon till vänster om mig.  Om jag går ner för den här stigen kommer jag till min favoritbänk vid denna sjö. Men, jag viker inte ner utan går rakt fram.  Nu är vi på Lake Audubon Loop. som denna parkväg kallas.

Fem minuter senare ...Går jag på Lake Audubons östra strand.  För tio minuter sen gick jag på västra sidan och den parkväg som syns på bilden.

Fem minuter senare ...Har jag kommit upp på en villagata och jag har lämnat sjön bakom mig.

Fem minuter senare ...Är det återigen Lake Thoreau som jag ser.  Nu är jag på väg hem.  Jag tar av till vänster ...

Fem minuter senare ...Har jag återigen kommit till skolområdet.  Karolinas gamla gymnasium ligger till vänster om bilden.

Fem minuter senare ...PÅ skolornas idrottsplaner.  Jag genar över ett stort gräsfält med fotbollsplan, softball-ruta och baseball-ruta.  De gröna "figurerna" används under träning av amerikansk fotboll.

Fem minuter senare ...Nu har jag inte långt kvar hem alls.

OCH ytterligare fem minuter senare är jag återigen hemma.  Jag är så svettig, det kanske inte syns på bilden, men det är jag. Dags att gå in och dricka vatten och kaffe.  Ännu en promenad är avklarad.  Jag kommer att ta er med på en liknande promenad igen "när det våras mellan bergen".TACK för att ni hänkade med!

Jag önskar er en bra helg, trots allt som händer.

Vi får alla ha det så bra vi bara kan i en svajig och svår värld.

Ett par ord om gårdagens, Tvättmedel, Milt och Två riktigt bra serier.

Godmorgon denna torsdag!!

* Lite mer om mångfalden.

SÅ trevligt det var att läsa era kommentarer igår på ämnet om mångfald.

Som jag skrev, den berikar verkligen mitt liv. Får mig att känna mig inkluderad.

Sen måste ni alla komma ihåg att detta är endast min uppfattning, som i allt jag skriver. Om du skulle prata med någon annan invandrare i detta område skulle du kanske få en helt annan bild.

Sedan, jag utgår ju alltid från min plats i världen när jag skriver mina inlägg.   USA är en kontinent där stat till stat skiljer sig, stad till stad är olika, kommun till kommun är olika även inom den egna staten. Man kan aldrig dra USA över en kam.

Du kan heller aldrig säga att, i USA är det si eller så. Det funkar inte.

En gång för mycket länge sedan fick jag en kommentar, eller om det var email, från en läsare.

Den läsaren frågade mig vad HYRAN i USA kostar för en lägenhet.  Som sagt, helt och totalt omöjligt att svara på.

Eller, hur är vädret i USA? Som sagt, ja … ni vet … en stört omöjlig fråga att svara på.

Men, mångfald är ett tacksamt ämne att skriva om. Jag har skrivit om det förr och jag kommer högst troligt att skriva om det igen.

TACK alla för era trevliga kommentarer!!

* Att stjäla tvättmedel. 

Häromkvällen när jag låg och scrollade på appen “Nextdooor” (ett socialt nätverk för det område man bor, i mitt fall så gott som hela nordvästra Fairfax County) dök ett inlägg upp som gjorde mig lite paff. Det handlade om stölder av ett visst tvättmedel som tydligen är mycket poppis för snattare. Närmare bestämt tvättmedlet Tide, som ju är ett av de dyrare märkena då det kommer till tvättmedel. Själv köper jag Gain, haha. Bara så ni vet. Den som kan sina amerikanska tvättmedelsmärken vet.

Trådstartaren hade varit inne på en matvaruaffär i grannförorten och sett ett par som kommit in och bara plockat ner Tideförpackning efter Tideförpackning och lagt ner dem i sina kundvagnar. De hade sedan bara tagit vagnarna och helt sonika gått förbi kassorna och ut.

Polisen tillkallades och sen vet jag inte vad som hände. Det visste inte sen som skrivit inlägget heller. Däremot fick jag läsa att just detta tvättmedel är vansinnigt populärt att stjäla och sen sälja vidare på svarta marknaden i områden där folk kanske inte har så höga inkomster.

OCH tro mig, sådana områden finns även i rika kommuner. Fler än du tror.

Detta med tvättmedelsstöld var verkligen en nyhet för mig. Igår när jag  var och handlade tittade jag på hyllorna för tvättmedel. Där stod de, massor med orangea, begärliga, härliga Tide. Haha.

 

Bild från Target.  En sådan här butelj med tvättmedel kostar 13 dollar på just Target.

* Milt.

Vi har haft så milt februariväder denna vecka. Igår var det osannolika 22 grader varmt på eftermiddagen. Det var hela 16 grader varmt då jag tog min morgonrunda. Otroligt.

Faktiskt lite äckligt till och med. När det blir så här varmt på vintern stiger en unken luft ur naturen. Inte trevligt.

Visserligen är det snart vår på riktigt, men februari är och förblir en vintermånad. Även här.

  * Murderville

Nu ska ni få ett par Netflixtips från mig.

Det första är en riktig improvisationsserie innehållande KOMIK galore med Will Arnett i huvudrollen. Will spelar polisen Terry Seattle som arbetar på mordroteln. Terry Seattle får ständigt nya polisaspiranter att träna upp.

Avsnitten är inte längre än 35 minuter.

De har alltid samma struktur, Will kommer till jobbet, han får information från sin exfru (som är polischef) om att han ska få en ny partner. Partnern kommer in i rummet och denne är alltid en kändis som spelar sig själv.

Kändisen har absolut inget manus utan måste improvisera totalt genom hela avsnittet. De andra i serien har ett löst manus, men det mesta går helt på improvisation.

Därpå får Will och aspiranten veta att ett mord skett och de måste ge sig av till mordplatsen. Men först träffar de rättsläkaren och hon berättar för dem om mordvapen, var dådet skedde etc.

De ger sig sedan iväg på förhörsrunda. De förhör alltid tre personer och en av dem är mördaren.

Vem mördaren är ska kändisen klura ut. Ibland har de rätt, ibland fel. Det är kul att gissa själv också.

 

Serien är så kul att Peter och jag ibland skrikit av skratt!

Se den!! Se den!! Se den!!!

 

* Inventing Anna

Den här miniserien MÅSTE ni se.

Inventing Anna är baserad på en sann historia. Serien handlar om den mycket unga ryskan Anna Sorokin/Delvey, som gav sig ut för att vara en tysk, rik arvtagerska med en enorm väntande trust fund (förvaltningsfond). Innan den fonden utbetalas, vid en tidpunkt senare än vi får se, får hon en till synes aldrig sinande ström pengar av sin (helt osynlige) far ...

Anna svindlar hela New Yorks societet--och delar av Europas grädda-- mellan åren 2013-2017.

 

Det är en helt fascinerande historia som spelas upp.

Vi får följa Annas öde via journalisten, Vivian Kent, som skriver ett grävande reportage om Anna.

Genom Vivians intervjuobjekt får vi se hela Annas historia spelas upp framför våra ögon.

Helt sanslöst faktiskt. Ja, helt ofattbart är det som Anna lyckades med. Fascinernade är bara förnamnet.

Svindleri deluxe, coola miljöer, läckra kläder och ståtliga hem kryddar serien. SAMT förstås fängelset Rikers Island i New York. 

Skådisarna spelar sina roller med bravur, inte minst Anna som spelas av Julia Garner.

Vivian spelas av Anna Chlumsky (som jag tycker är skrämmande lik Mia Skäringer, haha).

Vi ser serien just nu och har kommit till avsnitt fyra. Jag skulle kunna knarka den i ett enda stycke, men vi tar ett avsnitt per kväll och det är ren och skär njutning.

   

 ***

 En alldeles särdeles bra dag önskar jag dig!!

Att bo i en smältdegel

God morgon!!

I ett inlägg från förra veckan fick jag en kommentar där läsaren var förvånad över att det finns så många svenskar i mitt område.

Det fick mig att tänka på att jag kanske borde skriva lite om den del av USA där jag bor. En plats där mångfald råder stort, till min stora lycka.

Washington DC med omnejd är en sann smältdegel.

Med omnejd räknas alla kommuner i Northern Virginia. 

Med omnejd menas också alla kommuner i Suburban Maryland. 

Metropolitan Washington innebär en stor yta och tre delstater, District of Columbia (alltså Washington DC), Virginia (alltså den del av staten som går under Northern Virginia samt Maryland (Suburban Maryland).  Ibland räknas delstaten West Virginias nordöstra kommuner in i stor-DC likaså.

Här bor ungefär 6.3  miljoner människor. Det är USAs sjunde största “metropolitan area”, och tillika som ni vet—huvudstaden.

Bild från Rotary.

Här bor och verkar folk från jordens alla hörn. Alltså verkligen från precis hela världen.

I sanning är detta en enda stor gryta där olika kulturer, språk, seder och bruk blandas ihop.

OCH jag älskar det!

Eftersom jag själv är invandrare i denna karusell av folk slipper jag att känna mig udda. Ofta har jag tänkt på hur det skulle kännas att bo i en medelstor stad, eller på en annan plats, i mellanvästern eller södern? Hur udda skulle jag vara med min accent/brytning?

För visst har jag en klar svensk accent då jag talar engelska, hymlar noll med det. 

Hur annorlunda skulle jag vara i mitt tänkande?

Hur många FLER kulturkrockar skulle det inte ha blivit? Här är det så många som kommer någon annanstans ifrån att det aldrig känns jobbigt. Tvärtom.

Karolina gick i kommunala skolor genom hela sin grundskole och gymnasietid. Gissa om jag är glad för det, där rådde mångfald av rang. Det har format henne till en klok, öppen och förstående person. Privatskola var det aldrig någonsin tal om för oss (det blev privat på universitetet, men det är en helt annan historia) eftersom den kommunala skolan i Fairfax County hade så gott rykte, och har än idag.

Jag är så nöjd med den utbildning Karolina fick under sina 13 år i den kommunala skolan, från Kindergarten till senior year (12 klass).

På många andra håll i detta stora land är de kommunala skolorna av annan kvalitet. Det är orättvist, det är det. Det skiljer sig mycket från kommun till kommun.

Jag har skrivit så väldigt mycket om skolan genom åren här på min blogg, därför tänker jag inte börja blanda in den i dagens inlägg mer än att säga att vi varit toppnöjda med hela Karolinas skolgång.

I Reston bor det över 63.000 personer. Reston är därmed en stor förort till DC. 

Reston ligger i Fairfax County. I hela Fairfax kommun bor det cirka 1,1 miljoner människor. 

I hela NoVA ungefär 3,4 miljoner.

Fairfax är Virginias mest tätbefolkade kommun och det är inte underligt med tanke på att vi ligger så nära huvudstaden. 

NOVA är tätbefolkat överlag. Folk jobbar inom stat och kommun, de jobbar inom militären, på tech-företag, inom Världsbanken och Internationella Valutafonden eller inom det politiska väsendet.

Sen givetvis inom CIA, FBI, Secret Service, Pentagon och UD.

Det ligger även väldigt många stora internationella, och nationella, företag här i NoVA.

Det finns otroligt många expats i den här staden med omnejd, folk som bor här under några år och jobbar på kontrakt.

Smältdegeln är ständigt i rörelse.

Bild från Penn State University.

Svenskar finns såklart också representerade.

Även om vi är långt ifrån de största invandrargrupperna. Vi är en liten del av alla otaliga representanter från världens alla länder. Dock, vi är ändå ganska många, kanske framförallt som expats.   Men även—med tiden—är det många som blir locals.

Locals, alltså bofasta.

Några av mina svenska vänner här har kommit hit just som expats (för att kanske stanna i sådär tre år) men de har sedan blivit kvar eftersom de trivts så bra med tillvaron och livet här.

Jag har aldrig kunnat kalla mig för expat eftersom jag inte flyttade hit på de premisserna. Jag gifte mig med amerikan och blev local av bara farten … 

Liksom de allra flesta nordeuropeer är svenskar (oftast) en privilegierad grupp med bra jobb, löner och högt anseende.

I min grupp av svenskor är fem av oss gifta med amerikaner, två av tjejerna är gifta med svenska män (och de kom således hit som expats utskickade av företag i Sverige).

Hur vi alla har träffats en gång i världen är lite olika. Några av tjejerna i gruppen har jag lärt känna via andra expats som för länge sedan åkt hem till Sverige igen.

En annan träffade jag på Target då hon hörde att jag pratade svenska med Karolina (det är över 20 år sen nu). 

Den kompis jag känt längst träffade jag via Peter då han och min kompis amerikanske man tog en kurs i svenska tillsammans. Ingen av de två männen lärde sig någon vidare svenska alls, haha dagens sanning. MEN det hade det goda med sig att jag fick en riktigt bra kompis i Susanna. Och såklart att vi alla fyra än idag är så bra vänner! Vi firar alltid jul ihop, till exempel.

Då och då (men inte alltför ofta ändå) hör man svenska talas "på stan", ibland ger jag mig till känna som den svenska jag är, ibland gör jag det inte. Det beror lite på vilket humör jag råkar vara på.

I mitt grannskap, alltså i det radhusmområde där jag bor, har jag grannar från Tyskland ( min bästisgranne Ingrid till exempel), Columbia, Slovakien, Frankrike, Schweiz, Mexico, Österrike … 

Vi bor alla här bland de övriga amerikanerna i området, yes indeed.

Jag är återigen så glad för det. Mångfald äger!

Mångfald betyder också att utbudet är enormt stort vad gäller matbutiker, restauranger och underhållning.

Nej någon svensk butik, eller restaurang (förutom IKEA såklart. Vi har till och med TVÅ IKEA i DC-området) har vi inte.

Men däremot väldigt många butiker från andra länder. 

Jag har lärt mig att i ryska butiker finns det bröd och annat som jag älskar.

I tyska butiker hittar jag även en hel del från Sverige och Norden.

OCH så har vi alla stora asiatiska matvaruaffär (alltså i samma storlek som amerikanska jättestora supermarkets) där man verkligen kan upptäcka nya saker.

Det är aldrig svårt att hitta något udda här. Det finns!

Det är en välutbildad del av USA jag bor i. 

Det gäller hela stor-Washington. I NoVA ligger tre av USAs tio rikaste kommuner. Det betyder tyvärr också att jag bor i ett mycket dyrt område vad gäller i princip allt. Precis allt.

Amerikanerna här är ofta beresta och öppna. Intresset är överlag stort vad gäller andra kulturer.

Så, det bästa med att bo där jag bor är just att det är en smältdegel.

Att det finns folk från hela världen här.

Att min accent aldrig anses udda och konstig (den väcker däremot ofta intresse. Ibland prickar de som gissar på ursprungsland rätt, ibland inte).

Att utbudet här är så stort och att allt finns.

Att ambassaderna har sina fästen här (se där, ännu fler expats).

Att faktiskt bo precis jämte USAs huvudstad och att på det sättet verkligen bo i världens mäktigaste stad.

Nu vet du lite mer om området jag bor i. Jag har skrivit om det förr, men det tål att tas upp igen!  Förmodligen kommer jag att skriva mer om min plats på jorden i framtiden likaså.

Länkar för den som vill läsa mer:

Metropolitan Washington DC

Northern Virginia

Fairfax County

Reston

En bra onsdag önskar jag dig!

Weekend bullets

Hello there, you Tuesday People!!

It is already Tuesday again. Time is flying, as per usual.

Sometimes, it feels as if the weeks only consist of Mondays and Fridays.

My weekend in bullet form, for a change.

* I sat down to watch the ice hockey game between Sweden and Russia on Friday morning.

It was live, for once (we have hardly been able to watch anything live due to the time difference). BUT on Friday morning it was just the right time for this very interesting game.

Damn, I hate that sort of outcome. TO lose on penalty shots. THAT is so awful, no matter what. SO random. And no, I never watched the bronze game and I am so glad I did not invest any time for that fiasco.

* I am, on the other hand, sooooo happy that Finland won The OLYMPIC GOLD in ice hockey for the very first time!!!

CONGRATS to Finland. THAT is truly wonderful. I did not watch that game (it took place in the middle of the night our time) but I was so happy when I got word about it (from my brother) the following morning.

* And the Olympics are over.

Fine. I won’t miss them. Buh-Bye … See you in four years!

 

* I cooked a couple of very appreciated, and very Swedish dinners, over the weekend. 

The first one a pork loin dish with mushrooms, shallots and herbs all in a very creamy flavorful sauce. And with that I served Hasselback potatoes. Good stuff.

Saturday night, I made a super Swedish meal for my father-in-law, Swedish meatballs, cream sauce and mashed potatoes. He loved it.

SO, a heavy food weekend for Peter and I. 

* So, we gotta have to move our bodies as well so that we don’t get too fat, haha.

We went shopping for new hiking gear at REI (one of our favorite outdoor stores).

Hiking season is almost upon us.

Yes, we do hike year round, but spring and fall are prime time for us.

* I realize that I should take more every-day pics. 

I take way too few of those. Like, for example, I did not photograph the food that I made.

Neither did I photograph our shopping at REI. Nothing like that.

I am a good comfort food cook, but I am not good at presentation at all. Maybe that is part of the reason that I hardly ever photograph the dishes that I make?

* Oh, and then the boring weekly grocery shopping that we take care of every Sunday. 

Facetime with my parents with some news.

Shopping for a certain birthday girl I will see pretty soon.

And for sure, walks in cold--but springy-- weather.

A kind of a regular weekend in my life, if you will.

 

It was cold, but I think you can tell (only by the light) that it is indeed spring in the air.

I wish you all very good Tuesday.

Fredagslistan

Idag blir det en klassisk gammal lista här på min blogg. 

Just att köra sådana här personliga listor var superpoppis då jag var ny i bloggvärlden. Faktum är att jag hittade den här listan då jag letade efter ett gammalt inlägg i bloggarkiven nyligen.

Så, varför inte damma av den och köra den igen? Vi gör så!

Häng med!!

* Hur gammal är du om fem år?

OM fem år är jag 60 år. Eller fasiken, jag är 61. Jag fyller år i mars, så … Otroligt konstigt att tänka på det. 

* Vem var den sista du träffade? 

Peter såklart, han är nog den jag träffar “sist” nästan hela tiden.

MEN i förrgår hade vi en middag hemma hos min kompis Anna. Alla svenskor var där i vår svennegrupp, så om vi inte räknar Peter var det mina svenska vänner jag sist träffade.

* Hur lång är du?

169 cm

* Vilken var den senaste film du sett?

Den senaste film jag såg var “The Lost Daughter” på Netflix. 

Olivia Colman i huvudrollen.

Vad jag tyckte? Märklig film, förstår den inte riktigt. Den gjorde mig fundersam och fick mig att känna mig lite underlig till mods. OM någon av er sett den så tala gärna om för mig vad du tyckte om den.

 

* Vem ringde du senast?

Min syster och jag hade vår stadiga FaceTime-date precis innan jag skrev detta inlägg. 

*   Hur löd ditt senaste sms och till vem?

“Ha, där ser man. Ibland kan det nog vara bra att ha, om man typ har ramlat eller något och inte kan nå luren”

DET handlade om att aktivera Siri på iPhone. Jag har henne avaktiverad totalt.

Messet i fråga gick också till min syster. 

* Vad är dagens planer?

Det är fredag och det är veckans härligaste dag. Det blir morgonrunda som alltid med Podcasten “När man talar om trollen” som jag helt snöat in på.

Sen blir det lunch med Peter “på stan”. Vi kommer också att handla mat inför helgen.

Ikväll kommer vår kompis Keith hit och äter middag med oss. En vanlig och bra fredag!

* Föredrar du att ringa eller skicka sms?

GISSA tre gånger! SMS!!! SMS!! SMS!! OM det inte är FaceTime eller liknande och vi har bestämt det innan. 

DET har hänt att jag inte svarat på telefonsamtal fastän jag vet vem som ringer … MESSA mig istället! ALLTID!!  HAHA!

* Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda?

Mina föräldrar har varit gifta sedan 1964, alltså i 58 år i sommar! WOW!!

*  När träffade du senast din mamma?

I september i fjol då jag var i Stockholm.

Min mamma på Närpes kyrkogård i somras :-)

* Vilken ögonfärg har du?

Blå. 

* När vaknade du idag?

Klockan 6. Jag vaknar ofelbart alltid mellan 5:30 och 6:00. För det mesta är det superstörigt att vakna så tidigt. Speciellt också eftersom jag aldrig någonsin sover speciellt bra om nätterna.

*    Har du någon gång hittat en katt?

Ja, faktiskt, det kom en gång en liten söt katt till vårt område som ingen brydde sig om. Tills sist tog min granne Ingrid hand om honom.

De döpte honom till George. Det var världens finaste katt, mer som en hund. Alltid gullig och kelen. För många år sedan nu blev han överkörd och dog. Vi tror inte han blev äldre än fyra år.

Vi pratar fortfarande om honom. Det är nog den finaste katt jag träffat.

* Vilka är dina favoritplatser?

Norrnäs i Närpes, Finland.

Outer Banks i North Carolina

och,

Gotland och Fårö.

 

Sommarstugan vid Ledörsundet i Norrnäs.

* Vilken platser föredrar du minst?

Det finns många platser jag verkligen inte gillar, väntrummet hos läkare, att sitta inklämd på ett fullproppat flyg, DMV (trafikverket där man förnyar körkort och sådant) och många andra ställen.

*  Var tror du att du befinner dig om tio år?

Jag tror vi är kvar i Reston.

* Vad skrämde dig som barn?

En hel del. 

* Vem fick dig att skratta senast?

Mina tjejkompisar häromkvällen.

* Är du för ung för att äga vinylskivor?

Nej, gud NEJ!! Det var vinyl hela vägen tills jag var i de nedre 20-åren då CD-skirvorna kom. Men även efter CD-skivornas ankomst hängde vinylen med länge till.

Idag är det poppis med vinyl igen. Jag har absolut ingen lust att återgå till dem, been there done that liksom.

 

Bild från Pinterest.

* Har du stationär eller bärbar dator?

Bärbar, som jag älskar!!

* Sover du med eller utan kläder på dig?

Jag har alltid nattlinne på mig då jag sover.

* Hur många kuddar har du i sängen? 

Två.

* Hur många landskap har du bott i?

Ett i Sverige: Uppland. Ett i USA: Virginia...OM nu en stat kan räknas som landskap.

* Har du någon gång spytt på fyllan?

Ja, men det var länge sen. Har bara spytt på fyllan två gånger i mitt liv. Vidrigt.

* Föredrar du skor, strumpor eller barfota?

Nä, jag gillar inte riktigt att gå barfota. PÅ vintern fryser jag för mycket, jag har alltid strumpor på mig vintertid och alltid tofflor. Jag har tofflor på sommaren också.

Nej, barfotaliv är inget för mig faktiskt.

 

DET här är världens bästa tofflor, Loki från Bear Paw.  Jag bor i mina året runt.

* Är du social?

Sådär, jag är ganska introvert, men gillar ju absolut att umgås med människor jag tycker om. Men jag kräver min ensamhet likaså.

Mingelevent är nästan det värsta jag vet (om jag inte känner någon där). TORTYR nästan.

Networking events är de absolut värsta av allt.

* Vilken är din favoritglass?

Salmiakglass och blåbärsglass.

* Tycker du om kaffe?

Jamen absolut, här hemma blir det alltid svart kaffe. Men går jag på Starbucks blir det en latte. 

* Vad dricker du till frukost?

Kaffe.

Bild från Pinterest.

Sover du på någon särskild sida?

Jag sover på sidan, och på magen. Vänder mig som en korv på 7-11 nätterna igenom, haha.

* Kan du spela poker?

Absolut!!!  Spelar gärna ett parti med den som vill!

Bild från Fineartamerica.com

* Tycker du om att mysa?

JAAAA!! Älskar det!!!

* Känner du någon med samma födelsedag som din?

Ja, faktiskt ett par stycken

* Kan du några andra språk än svenska?

Engelska

* Har du någonsin åkt ambulans?

Ja, det har jag faktiskt. Från ett vanligt rutinläkarbesök in till akuten … de trodde jag hade fått en infarkt. NOPE, så var inte fallet och det visste jag redan innan.

Men ja, jag har verkligen åkt ambulans och det helt i onödan. Det var strax innan jag opererade mitt knä och mitt blodtryck var skyhögt. Medicinerar mot högt BT sedan dess. 

* Föredrar du havet eller en pool?

Bägge delarna. Gillar inte att bada i hav där det går för höga vågor.

* Vad spenderar du helst pengar på?

Huset, resor, kläder och god mat.

* Har du någon gång testat att röka?

Förr i världen, på det glada 80-talet, när allt var glam och tjusighet brukade jag och mina kompisar köpa Cartier och YSL-cigaretter som vi satt och rökte i barer av olika slag (det var på tiden man fick röka på krogen), där satt vi och ville vara glammiga och sofistikerade, OMG vad vi måste ha sett ut, haha.

Jag drog aldrig halsbloss. Aldrig. Som tur är fastnade jag inte för rökningen. Tack och lov.

 

Bild från Pinterest.

* Vad var det senaste du stoppade i munnen?

Vindruvor igårkväll.

* Vem är den roligaste människan du känner? 

Känner ganska många med en god skopa humor. Roligast är nog kanske ändå min pappa och min bror Gunnar. De får mig alltid att skratta. 

* Välj ett ärr på din kropp?

Det blir naturligtvis det enda ärr jag tycker om – kejsarsnittet!

* Var togs din profilbild för din blogg?

I mitt kök.

* Kan du byta olja på bilen?

Nä...jag kan inget om bilar, jag bara kör dem.

* Vilken var den senaste bok du läste?

In Five Years av Rebecca Serle

Bild från Amazon.

* Läser du dagstidningen?

Ja, Washington Post i pappersform samt DN på nätet.

* Prenumererar du på någon veckotidning?

Nej, men en månadstidning som heter Real Simple.

* När var du i kyrkan senast?

Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Har inte varit på en gudstjänst på år och dag. Kanske var det en högmässa i Närpes Kyrka sommaren 2019, jag tror nästan det.

* Är du troende?

Nej, det är jag nog inte. Jag är heller inte ateist. Jag kallar mig agnostiker.

Vill du göra listan? Isåfall, vad roligt!! Säg bara till mig så kommer jag och läser den med stort intresse!

Med detta önskar jag dig en mycket fin fredag och en riktigt fin helg!

Tack, Taco Tuesday, OS och Fullmåne

Hej torsdagsfolket!!

* Skrivstilen igen!

TACK för era kommentarer igår vad gäller skrivstilens väl och ve. Det var mycket intressant att få ta del av era tankar runt detta.

Jag är övertygad att det skulle vara bättre om skolorna idag körde mer med penna och papper än vad de gör. 

Lika säker är jag på att man borde lära ut skrivstil än idag (hur gammalmodigt det än kan tyckas vara), och att eleverna sedan också får öva på att läsa skrivstil. Jag tror det är lättare att tyda skrivstil om man kan lite själv.

Skolorna, lyssna på mig, inför skrivstil igen!!

Men stort tack igen för trevliga och kloka kommentarer på detta ämne!

* Taco Tuesday

I Sverige är tacos starkt förenade med fredagar, barnfamiljer, myskvällar vid TVn och godis … Ja, fredagsmys, helt enkelt.

Själv minns jag första gången jag åt tacos. Det var på Taco Bar inne vid Hötorget i Stockholm.  Det var 80-tal och jag var runt 19-20 år.   Jag och kompisarna gick till restaurangen efter att en av våra vänner redan varit där sedan tidigare.  Hon var salig, nu skulle vi minsann få äta något gott ...

Japp, jag beställde in tacos och enchiladas. Det var förmodligen en kombotallrik. Tro mig, jag tyckte det var något av det godaste jag någonsin ätit. WOOOW liksom!!

Sen började vi göra tacos hemma också då och då. SÅ gott.

När jag kom till USA märkte jag att de mexikanska restaurangerna stod om spön i backen och jag älskade att äta där.

Bara en sådan sak som endless tortilla chips med salsadipp. DAMN, så härligt.

Minns också den seven layer dip vi brukade beställa in tillsammans med tortillachipsen.

Flämt så mycket jag gillade den!

Här i USA är Taco Tuesday ett lika utbrett begrepp som tacos på fredagen i Sverige.

Lite lustigt hur olika det är. Lustigt också hur försvenskad och hur amerikaniserad en taco kan vara. Här har ingen gurka som tillbehör, eller ens majs. Det är ju vanligt hemma. 

Peter, han äter tacos med honung. Ett lika stort måste som sour cream är för mig. Jag har faktiskt inte ens smakat Peters variant efter alla dessa år.

Karolina kör som sin far, tacos med honung. Honungen ringlas på sist när man laddat den med de tillbehör man vill ha i den.

 

För övrigt tycker jag att den godaste mex-maten  finns på västkusten.

Men, även vi har upp har ju många, många latinamerikaner som tagit sin matkultur med sig. DET gillar vi.  

* OS

Varje morgon när jag vaknar sträcker jag mig efter min mobil. 

Dags att läsa DN, alltid.

Men det kan också hända att det kommit en massa textmeddelanden på den gruppchatt jag har med mina syskon. Jag behöver aldrig slå upp tidningen för att se om någon svensk tagit guld, eller annan medalj, under natten. DET får jag veta i gruppchatten, haha. Ganska bra egentligen.

I går natt ramlade det in lite medaljer till Sverige, så det var kul att vakna till de nyheterna. 

Häromkvällen satt vi och tittade på damernas korta program i konståkning. Det var eftersändning, såklart. Vi visste hur det gått, men jag ville ändå se den 15-åriga ryskan åka.

Jag såg hennes åk i lagtävlingen i konståkning och tyckte då att det var det finaste jag sett någon åka någonsin.

Det tyckte de amerikanska kommentatorerna också, att det var total utklassning och att denna ryska var den bästa de sett.

Nu är ju den unga ryskan utpekad för att ha dopat sig. Jag tycker synd om henne som bara den. Hon har säkert bara gjort som hennes tränare sagt.

De amerikanska kommentatorerna menar att det är helt fel att hon ska få fortsätta tävla. Själv känner jag mer att man måste ge henne “the benefit of a doubt”, men jag läste också att man hittat spår av tre olika hjärtmediciner i hennes blod ...  Tufft det där.

Jag kommer ändå att följa friåkningen och hålla på henne.

* Fullmåne 

Fullmåne var det natten som gick.

Igårmorse låg jag och tittade på månen från min säng. Den gick ner rakt i väster och den var så vacker.

Jag älskar månen! Speciellt älskar jag nätterna runt fullmåne. Månljuset lyser upp hela landskapet och jag bara älskar att vakna frampå efternatten och ha den lysande rätt i nyllet.

Månens silversken gör mig lycklig.

Tvärtemot alla andra sover jag bättre vid fullmåne.

Februarimånen kallas snow moon, och även om vi inte har någon snö kvar är det ett passande namn. Månuppgången igårkväll var något alldeles extra. Den steg som en apelsin i öster. Jag hoppas att jag kan njuta av en vacker månnedgång denna morgon likaså.

  *** 

Med detta önskar jag dig en riktigt bra och trevlig torsdag

Att kunna läsa skrivstil.

Hej onsdag!

Sitter och tänker på hur fantastiskt det är med internet ändå … 

Hur utvecklingen gått framåt.

SNABBT har det skett dessutom.

Det var inte så länge sedan (ändå) jag endast skrev brev, stoppade in dem i ett kuvert, frankerade, lade på brevlådan och så for de iväg.

Förhoppningsvis landade de hos mottagaren någon vecka senare.

Det var roligt att sätta sig ner och skriva brev, det var som att återuppleva det man varit med om. På det här sättet kändes det som om jag hade en konversation med mina vänner, och min familj, i Sverige. 

Min lista på “brevvänner” var lång. Alla kompisar och alla familjemedlemmar stod på den.

Att ständigt se till att ha en en bunt frimärken hemma var ett måste. Det var också väldigt trevligt att dekorera kuverten med små klistermärken. 

Jag hade en låda som var full av vackert brevpapper, brevkort (kort där man kunde skriva ganska mycket men som ändå var begränsande om man inte ville skriva ett helt brev), frimärken och klistermärken. Faktum är att jag har den kvar. Jag ska hitta den, fota asken och lägga ut den här.

Nostalgi och lite vemod på en och samma gång …

 

Min gamla ask med brevpapper, kuvert, frimärken och klistermärken.  

Den är så fin med lådor man kan dra ut ... OCH allt ligger där sedan sista gången jag använde den ... AWWW!!

Numera skriver jag inga handskrivna brev till någon. 

Det är mail som gäller i dagens brevväxling. I och med det har min handstil försämrats också.

Ja, jag skriver i min dagbok varje kväll förstås. Tur att jag har den för min handstils skull (och såklart för att det är SÅ bra att ha dagböcker att gå tillbaka till).

Handskrivna brev tillhör väl säkert det förflutna nu vad gäller de flesta.

Ibland undrar jag om dagens barn, och unga, ens kan läsa skrivstil?

Karolina fick lära sig skriva skrivstil i skolan, men jag vet faktiskt inte om dagens barn lär sig det?

Jag har en känsla av det mesta sker på paddor och datorer numera. Att lära sig skriva med penna på papper borde vara fundamentalt. DET är ändå basen och så viktigt att kunna.

När man skriver för hand får hjärnan jobba på ett annat sätt än när man sitter vid ett tangentbord.

Min syster berättade att min systerdotter, Ebba, haft en kompis hemma hos sig.

Ebba är lika gammal som Karolina.

De bägge vännerna satt och talade om barnböcker de gillat som barn. Ebba sa att hon älskade “Vem ska trösta Knyttet”. Kompisen kände inte igen den boken så Ebba gick och hämtade sitt gamla barndomsexemplar vilket hon tagit med sig till sin lägenhet.

Kompisen skulle läsa ur den, men hen kunde inte. Hen kunde inte tyda den skrivstil som är bokens typsnitt, alltså Tove Janssons handstil.

Ebba trodde inte det var sant, men kompisen kunde inte läsa ett enda ord av skrivstilen.

I min värld är detta så märkligt, att lära sig läsa skrivstil borde verkligen vara något man åtminstone snuddar vid under uppväxten i skolan.

Eller, har man inte sett, och läst, sina föräldrars handstil alls? Eller sin far och morföräldrars?

Ebbas kompis är för övrigt utbildad vid samma universitet som Ebba går på. 

Både Sara och jag tyckte att detta var högst egendomligt. Senare har jag förstått att det är ett vanligt fenomen bland de yngre, att de verkligen inte kan klura ut vad det står då de ska läsa något som är skrivet med skrivstil.

 

Ur boken "Vem ska trösta Knyttet".  Jag menar, det är ju inte ens någon svår stil att läsa.  Tvärtom, den är väldigt lättläst.

Många menar att det är förlegat och gammalmodigt till max att dagens skolbarn ska behöva lära sig skriva, och läsa, skrivstil.

En del (en VÄLDIGT liten del hoppas jag) menar att man kan skippa det handskrivna överhuvudtaget. Alltså, att man knappt ska behöva lära sig texta.

Jag menar, blir det så är det verkligen illa. Det digitala är sårbart. Hur ska man kunna kommunicera om man knappt aldrig har fått skriva en text med penna och papper?

En annan sak, läser föräldrar högt för sina barn ur riktiga bilderböcker längre?

Alltså, där man vänder blad för blad tills boken är slut. Tittar på bilderna och läser i lugn och ro?

Eller, är det mest paddor som gäller? OCH digitala barnböcker där man bläddrar fram bilderna på en padda? ÅÅÅ hoppas INTE. 

Jag hoppas verkligen att det är riktiga och fysiska barnböcker som gäller än idag. UPPLYS MIG!!

Jodå, jag vet, jag förstår att jag låter lastgammal, but so be it …

Själv äger än så länge ingen läsplatta. Peter har haft sådana i sin ägo i många, många år nu. Men själv vill jag ingen ha. 

Jag vill verkligen hålla i en fysisk bok och vända blad för blad när jag läser den. På samma sätt vill jag bläddra i en fysisk tidning, inte läsa den på en platta.

Den dagen jag får barnbarn hoppas jag verkligen att jag sitter och läser för det barnbarnet ur en äkta bilderbok där vi tillsammans vänder blad och noga tittar på bilderna.

Old chick signing out …