This is what 49 looks like...

*  49
Ja, gott folk, så kom då den första dagen av mitt allra sista år “in my forties”. Idag fyller jag 49.
Det känns gammalt, ja det gör verkligen det.
Allt är relativt här i världen, men för mig--så här i förmaket till femtio-- känns det verkligen ända in i själen.
TRO mig!
Trösten är att idag finns det så otroligt många snygga, skitsnygga,  ungdomliga tjejer runt de 50! Vi är inga gummor!
Men, att fylla 49 syns; rynkor, grått hår och artroser. Nej, artroser syns visserligen inte, men de känns.
Jaja, jag ska göra det bästa av dagen.
Mina svennar kommer hit på frulle, och vi ska dricka mimosas och äta tårta. Och jag tänker strunta i alla dieter både idag och imorrn. Så det SÅ, you hear!!! HAHA.
Ikväll ska Peter och jag gå ut och äta på en av mina favoritrestauranger. Imorrn ska vi gå till en verklig höjdarrestaurang här i Washington, eller den ligger i Great Falls här i NoVA, det ser jag också fram emot mycket!
Men nu, nu går jag in i mitt allra sista år in my VERY late forties!!!

De här bilderna har jag tagit med min iphone.  Tvättäkta selfies av en 49-åring.  Jag använde inga filter, de är inte redigerade på något sätt.  Inte det minsta.  Råkopior straight out of the phone.  Men ändå är det som om de vore filtrerade. iPhone trollar bort sådant per automatik, eller något ditåt.   Jag lovar er, jag har mer rynkor än jag ser ut ha.  TRO mig.  

*  OJ och TACK för respons!
Igår när jag loggade in på min blogg hade jag 20 kommentarer som väntade på mig.
Jag älskar den sortens feedback!
TACK alla fina, rara, söta ni!!! Vi är många som älskar månen och stjärnorna. OCH jag delar tyvärr min dåliga sömn med många av er tjejer. Men, det är ju som det är med den saken.
Verkligen. Tack igen, fina ni!!



*  Skakande…
Efter att ha läst Orange is the New Black fick jag lust att gräva mig djupare in i den dunkla värld som är de amerikanska fängelsernas värld.
Jag beställde därför några böcker från Amazon i ämnet.
Just nu läser jag en som heter Inside: Life behind Bars in America, skriven av Michael G Santos
Att läsa den är som att få ett slag i ansiktet. FY fan, rent utsagt, för att hamna i fängelse i detta land. Ingen pardon, precis lika tufft som man tror att det ska vara. Eller ännu tuffare.  Michael G Santos har själv suttit i fängelse, och han avtjänade ett långt straff som hade med drog-trafficking att göra. Boken är baserad på intervjuer med olika fängelsekunder.  DET är ingen vacker värld som målas upp. Mord inom fängelserna, våld, våld och mobbning från vakter, hierarkierna inom murarna, isoleringscellerna, droger, våldtäkter…
Men ja, även vänskap och beskydd.
Att läsa boken är så tungt, och så otäckt, att jag nästan inte kan/bör läsa den innan jag ska sova. Orange is the New Black är rena, rama Pollyanna i jämförelse. OCH den var ju skriven i ett helt annat sken än serien. Serien är mycket mer våldsam. Visserligen satt Piper Kerman i ett minimum security, och boken jag läser handlar hittills om supermax security, och max-security. Sen är det nog skillnad på kvinnofängelser och fängelser för män.
OCH vad är det för fängelsevård sen? Ja, det kan man verkligen fråga sig. BRA att dessa böcker kommer ut. Jag tror att det behövs mer ljus på hur fängelserna fungerar. På riktigt. Efter denna bok ska jag läsa ännu en bok i ämnet som är skriven av Wally Lamb. Det ska bli mycket intressant det också.

*  Och sen helt annorlunda.
Jag har också precis läst ut den mycket intressanta boken om Tove Janssons liv. SÅ bra! OCH så många, många, många, många vackra bilder. Boken heter, Muminvärlden och verkligheten, Tove Janssons liv i bilder.  Den är skriven av Petter Karlsson och bildredaktör är Bengt Wanselius.
En läsupplevelse.
Precis som med dokumentären om Astrid Lindgren i julas fick jag lära mig mycket nytt om Tove Jansson som jag INTE visste förr.
Hur less hon blev på mumintrollen, och hur äventyrlig och vild hon var. OCH vilken otroligt speciell, svår och fin människa hon var för sin familj. Hon fick ju aldrig egna barn, men hade syskonbarn, familj, partner och en massa vänner och bekanta.   Jag har stor lust att läsa om alla Toves böcker.

Nu önskar jag er en fin torsdag, så hörs vi här på bloggen imorrn igen, om ni vill.