Nu är jag trött....

...på vår förbaskade jeep. Jag kör den helst inte, och det med rätta. Min käre make tog den bilen till jobbet imorse. Han jobbar cirka 20 minuters bilväg från vårt hem. Vi brukar turas om att köra Jeepen, och idag var det alltså Peter som fick den äran.
Peter körde ut på tullvägen mot stan. Mitt på vägen gav servo-styrningen upp, puffttt, fffttt, slut...Maken fick beställa bärgning, och ja, när han väl kommit till verkstaden fick han höra att det var något bälte som brustit. Är jag/vi trötta eller trötta på den här skitbilen nu? Jag vet inte hur många tusentals dollar vi pumpat in i vår bil. Den är betald sedan länge, men kära någon...Hur länge kan man köra omkring i en bil som man aldrig kan lita på? Visst, det är underbart att ha en bil som man inte betalar ett dyft på, men det ska ju vara körduglig också. Bilen är en Jeep Grand Cherokee från 1996.
Nu har vi bestämt oss: det blir en ny bil. Tror tamejtusan vi får skänka den här skrothögen till Frälsis. Det finns ingen som vill köpa den.
Go'natt från en irriterad Annika...Sov så gott!