* Ryser …
… när jag tänker på det. Häromdagen när jag kom hem efter att ha varit ute på ett ärende tyckte jag att mina blommor såg lite ledsna ut. Blommorna i min lilla täppa alltså.
Jag la ifrån mig nycklar, och den post jag hämtat i brevlådan, på en av mina bistrostolar.
Fram med slangen för att vattna, sen grabbade jag posten och gick in i huset igen. Dörren var olåst eftersom Peter var hemma.
Det blev kväll, natt, och sedan morgon igen (duh … ovanligt!! :-D).
Följande morgon skulle jag iväg igen och hittade inte nycklarna. Kollade i min väska, fickor, en skål i köket där vi förvarar en massa "krafs" etc. De fanns ingenstans.
Jag ropade irriterat på Peter och undrade om han visste var nycklarna fanns? Nej, det han hade ingen aning om.
Det slutade med att jag tog reservnyckeln till bilen och for iväg på mitt ärende.
När jag sedan kom hem igen ser jag till min förvåning, och FASA, att nycklarna ligger på en av mina bistrostolar i Täppan. FULLT synliga på den vita dynan. Där ligger de, bilnyckel, husnycklarna och nyckeln till brevlådan. Bara rakt framför mina ögon. Det är som att de ber, bara ta för dig, här ligger vi nycklar och myser i FULL FRONTAL DISPLAY!!
Jag hade alltså glömt att ta in dem dagen innan, efter att jag vattnat.
GLÖMT! MISSAT!
Jag grabbade bara posten, som låg överst, och glömde således nyckelknippan.
Alltså, jag blir än idag lite skakig när jag tänker på det.
Där låg vi och sov i lugn och ro en hel natt medan nycklarna låg fullt synliga vid ytterdörren, i princip. Vem som helst hade kunnat ta dem, och vår bil.
Phew, lesson learned.
Som Peter så snällt sa till mig, you do realize we live in a safe neighborhood.
Det må så vara, men tillfället gör tjuven och hade någon med lite ont uppsåt gått förbi den natten hade något mycket väl kunnat hända.
Nu bor vi inte direkt så att det går väldigt mycket folk förbi vårt hus, vi bor liksom lite bortom trottoaren, in på en liten gångväg där bara vi går i princip. Men ändå …
ÄNDÅ!
Ibland går folk förbi på promenad, och vem vet vem som smyger omkring efter mörkrets inbrott?
Tydligen inte den natten iallafall. TACK och LOV!!!
Men detta kommer jag aldrig att göra om, rest assured!
Vänner, såg ni första säsongen av Four Seasons på Netflix? Nu har säsong två släppts. Peter och jag knarkade serien under ett par kvällar.
SÅ underhållande och så bra.
Vi träffar återigen de sex vännerna från college som nu blivit lika medelålders som jag är, typ. Alltid kul att se serier som handlar om folk i en ens egen ålder.
Vi är med dem under ännu fyra årstider med start våren. Årstiderna har två avsnitt var.
Vi rör oss mellan Jersey Shore, Hudson Valley, norra Italien samt upstate New York.
Miljöerna är alla så vackra och inbjudande. Men det är relationerna som står i fokus, och det är just deras kompisskap som gör serien så vansinnigt bra. Humor råder det ingen brist på, ibland skrattade vi rätt ut!
Skådisarna är såååå bra, Tina Fey, Steve Carell, Will Forte, Kerry Kenney-Silver, Marco Calvani mfl.
Har ni inte sett första säsongen, så se den först.
Jag är avundsjuk på alla som ännu inte sett den pärla!
Ibland regnar det så att man tror att taket ska brista, haha.
Igår onsdag var en sådan dag. Stundtals vräkte det ner regn.
Samtidigt var det så varmt och fuktigt i luften.
En sådan där extra svettig dag om man vistades utomhus.
Jag hade dock tjejkväll hos mig så jag fejade på inomhus. Ni vet hur det är när man ska få besök.
Jag hoppades så innerligt att vi skulle kunna hänga på decket.
För nu vill jag vara där så mycket det bara går om kvällarna.
Jag fixade sommarens godaste drink, Campari spritz. Den uppskattades.
Sen Världens Godaste Vitlöksbröd som jag hittat online någonstans. Men jag kopierade bara receptet rakt in på Pages. Alltså vet jag inte vem upphovskvinnan ÄR, men hon ska ha en stor eloge.
Vill ni prova Världens Godaste, här är det …
1/2 st långfranska
3st hela vitlökar
Olivolja
150g rumstempererat smör
Persilja, en stor näve
Salt & peppar
Riven
Mozarella
Skär av toppen på vitlökarna, toppa med olivolja, salt och peppar.
Täck med silverfolie och grädda på 200 grader i ca 40-60minuter. Vitlöken ska bli gyllenbrun.
Vitlöken är supervarm när den gräddats klart så låt den svalna!
Blanda vitlöken, smör, persilja och salt.
Mixa ihop allt till en jämn smet. Bre på smöret på brödet och toppa med rikligt med mozzarella.
Grädda på 200c i ca 10-15minuter, eller tills osten fått en fin färg.
Servera och njut!
Sen åt vi pastasallad, och till efterrätt blev det svenskt godis.
EN så kul kväll med mina vänner.
* ABBA
Alltså att ABBA är min generations stora idoler och musik är givet.
Jag avgudade ABBA under min uppväxt, dyrkade dem nästan. Detsamma gjorde samtliga kompisar. Affischer sattes upp på väggarna. Vi klippte bilder ur tidningar, ritade kläder till ABBORNA och spelade sönder skivorna. Allt sånt.
Så fort en ny skiva kom var det som ett gift, MÅSTE köpa.
Och visade tv något program om ABBA var det en ren högtidsstund. Det var nästan så vi alla satt och rös framför rutan.
INTE kunde vi väl ana då att ABBA skulle ha en oändlig storhetstid.
De är ju även Karolinas idoler, och Karolinas kompisars. De älskar ABBA.
Det beror såklart på Mamma Mia-filmerna. De filmerna fick en hel generation att upptäcka ABBA.
När Karolina började Elon (universitet) i North Carolina sa hon direkt till mig, jag tar med mig Mamma Mia DVD/Bluray. OK då, det fick hon så gärna.
Tror faktiskt att den filmen nu är i LA.
När Karolina och Mike var i London tidigare i veckan (nu är de i Skottland och IMORGON är det bröllop) gick de på Mamma Mia, the Party. Karolina var i sjunde himlen efteråt och så att den var så bra.
De gick inte på ABBA Voyage, de hade inte tid för det.
Karolina sa att hon nästan börjat gråta när The Party började.
Jag har inte sett Mamma Mia, the Party. MEN SOM JAG SKULLE VILJA!! Vad jag vet går den ingenstans här i US, underligt nog.
Peter och jag har planerat (vi vet dock inte när än)
en resa till London också, och då SKA jag minsann se både ABBA Voyage och Mamma Mia, the Party! SÅ det så.
PS, jag råkar veta ... att det blir en hel del ABBA under bröllopet i september, hihi!!
Ha nu en jättefin torsdag!



Comments