Thursday, September 28, 2023

Tack, Komiskt, VAD är detta? Läsglasögon, På tal om, SÖT! Vaxx.




Godmorgon torsdagsfolket!


* Tack! 

Stort tack till er som kommenterade igår på mitt inlägg om att mista sin pappa. Jag vet att det är ett svårt och stort som ämne.
Det var fint att ta del av era tankar runt detta.



* Komiskt.

I förra veckan skrev jag att vi skulle gå en mycket regnig helg till mötes.
Precis så blev det också. Jag nämnde att Peter och jag skulle ägna oss åt “Netflix and Chill”
Doktor Jo kommenterade då att det uttrycket är en känd raggningskod för sex. Tydligen används det nu istället för, “ska vi gå hem till mig och ta en kopp te?”, eller—Vill du ta en titt på min etsningar. HAHA

Denna gamla STOFIL (alltså JAG!) trodde att Netflix and Chill helt enkelt betyder att sjunka ner i soffan med en filt över sig och knarka Netflix.
WRONG!!! SÅ FEL!! Ser ju att just detta utryck har exakt samma betydelse både här och i Sverige.

Jag skyller på att jag varit gift i trettio år och inte längre känner till sådana där koder.
Men roligt var det. Min systerdotter skrattade högt när hon läste vad skrivit.

Som sagt, här är Yours Truly som verkligen har NOLL KOLL, haha!

Bild från Quora


* MEH vad ÄR detta?

Kolla, kolla vad jag upptäckte på en av mina rundor i veckan …
NÅGON längs min väg har JULGRAN!! Först trodde jag att personen kanske bara satt kulörta lyktor i en krukväxt, men sen såg jag att det verkligen ÄR en klädd gran.

Hell to the NO, it is not even Halloween yet!

Jag ska inte säga så mycket som drar igång min jul direkt efter Halloween, men det här tar ändå priset. NU måste jag fortsätta att kolla in detta hem. DET kan ju vara så att de faktiskt har granen HELA året … Atta ha gran uppe hela året får det att krulla ihop sig av olust i hela mig så julgalen jag är.
Men nej, bara NEJ!!


 


* Läsgklasögons väl och ve …

Undrar hur många par läsglasögon jag har förbrukar sedan jag började nyttja sådana vid 45-årsålder … Massor, otroliga mängder.
Hela tiden går de sönder.  Igår brakade ännu ett par av, skalmen släppte. SUCK. Det var ett bra par dessutom som jag gillade mycket.

Jo, jag har flera par läsglasögon i mitt hus, ett par vid sängen, ett par vid datorn och ett par i min läshörna. Men ändå blir det så att dessa ständigt flyttar sig genom huset eftersom de har en tendens att alltid sitta på min skalle. På så sätt får jag alltid leta lite. Det är lite “hela havet stormar” över mina glasögon.

Trist är det att de alltid går sönder, och då köper jag inte heller de allra billigaste.

Vad jag skulle önska att jag slapp detta med läsglasögon. Jag blir så störd ibland då jag inte kan läsa alls utan dem.  Exempelvis på affären när jag vill läsa innehållsförteckningen på något etc. Ibland får jag fota och sen förstora upp. Ja, om jag inte har glasögon med mig, ibland får jag göra så även fast jag har glasögonen på mig. INTE KLOKT!!

Men det här med att ständigt behöva skaffa nya läsisar blir tröttsamt i längden.


* PÅ tal om …

… Halloween.
Har folk börjat pynta inför denna kusliga dag? Jodå, en del har börjat. Jag med. Igår riggade jag utebelysningen. Inte för att jag har många slingor som ska upp, men några har jag. NU hänger de därute med sina oranga och lila lampor. Jag tycker om att se det i höstmörkret därute.

Någon annan som fått komma fram är …


* … SÖT!!!

Jamen honom känner ni vid det här laget.
SÖT!
Min säkert 20 år gamla råtta i sin gamla trogna råttfälla.

Namnet var givet från början, SÖT! Vad annat än SÖT! är han?
SÖT! är lika given i det här hemmet som en julgran är till jul.

Bästa SÖT!



* Bältros-vaxxet!

På lördag ska Peter och jag vaccinera oss med dos ett mot det vidriga viruset bältros.
Det blir nog bra. Hoppas vi får slippa alltför jobbiga biverkningar (de lär likna de man får efter covidsprutan). Snart dags för en ny dos vad gäller covid också, men den får vänta ett tag. Tar den nog i samband med flunsavaxxet om någon månad.

Men det fina i bältrosvaxxkråksången är att vår försäkring täcker de sprutorna. DET hade jag inte trott, men det gör de!
BRA där, för de är inga billiga sprutor precis.


 ***

Med detta önskar jag dig en bra torsdag!

Wednesday, September 27, 2023

Personliga tankar en septemberdag ...




Godmorgon!


Idag tänkte jag skriva lite mer personligt. Det blir inget glättigt bildinlägg, utan det blir lite djupare funderingar denna onsdag i slutet av september.


Det är så många runt om mig som förlorat sina pappor detta år.
Eller inom ett år, ska jag säga.
En av mina bästa vänner här i Reston miste sin pappa i augusti.
Min frisör (som blivit min kompis med åren) satt vid sin pappas dödsbädd i förra veckan.
En god bloggläsares (och instagramvän) pappa har precis dött.
Peters goda väns pappa dog nyligen.
Min grannes pappa dog i april.
Min egen pappa dog visserligen inte i år, han dog i december i fjol.
En vän till mina föräldrar dog tre veckor innan min pappa.  Denna vän var också pappa till en tjej jag är bekant med. Min mamma och hennes goda väninna blev änkor med tre veckors mellanrum.


Min egen far blev nästan 90 år,  han kom inte hela vägen till 90-årsstrecket.
Han blev 89.  Ett långt liv fick han.
Det som tog hans liv i slutändan var hjärtsvikt. Inte den spridda prostatacancer han haft sedan 12 år tillbaka.
Min pappas läkare sa en gång då jag var med honom på ett besök på sjukhuset, Hugo, du kommer inte att dö av din cancer, det ska vi se till.
Den läkaren fick rätt, det var inte cancern som tog honom. Jag tycker det känns skönt, på något märkligt sätt, att det inte var cancern som tog honom till slut, utan hjärtat. EFF you, cancer!


Nu när så många andra i min närhet har blivit faderslösa kanske det kan vara okej att reflektera lite över detta.
Jag har ju ändå fått lite distans till det nu, nio månader senare.





Bild från Freepiks.


Ärligt talat, jag tänker på min pappa varje dag.
Varenda dag finns han i mina tankar. Jag pratar med honom också, skojar med honom eller bara frågar honom något rätt ut i luften.
Han finns med mig varje dag, när helst jag vill plockar jag fram honom. Hans favorittröja har jag liggandes på en hylla bredvid min säng, hans foto står där likaså.


Det var märkligt att vara hemma i somras och inse att han inte längre finns ibland oss.
I hans säng i skäristugan sitter kort uppsatta med texter som, världens bästa morfar och farfar.
Det finns foton där på sängväggen föreställande barnbarnen.  En gammal after shave står kvar på en hylla …
I somras sov jag in hans säng där i stugan, jag tog över den. I vanliga fall brukar jag sova i översäng. Men jag är less på att trassla mig upp i en sådan numera. Det känns därför helt rätt att ärva min pappas gamla säng.
GISSA om det kändes bra att sova där, det kändes bara SÅ rätt. 
Det är samma sak i Stockholm. Mina föräldrar hade skilda sovrum sedan många år tillbaka, och i somras (liksom i mars då jag var hemma)  låg jag i hans rum. Jag sov i den säng där han dog i december.
Hur det kändes? Så in i bängen RÄTT.




Bild från National Geographic Kids



Mitt gamla jag skulle nog har ryst lite vid tanken, börjat fundera på eventuella spökerier och sånt. Mitt nya jag tycker bara att det är en självklarhet att ta över.
Det är som om min pappas död tog kål på mina gamla nojor om spöken. Otroligt nog, måste jag säga.
Jag är själv mycket paff över denna nya insikt i mitt liv. TACK PAPP!
Jag kan inte förklara det, men hans död gjorde att mina urgamla rädslor upphörde. Det rör mig inte i ryggen att ta över hans gamla sängplatser, att sova i sängen han dog i och att vara i den lägenhet där han tog sitt sista andetag.
Tvärtom faktiskt, det känns bara rätt och så himla bra. Det känns som om min pappa har läkt något i mig. Faktiskt känns det nästan som om jag vill ha tecken på något sätt, och att det inte så skulle skrämma mig om jag fick ett sådant.


Varför skulle en älskad människa komma tillbaka och skrämma en?
Det finns inte på kartan.
När min älskade mormor dog vid 97-årsålder kände jag exakt samma sak. Mormor hade visserligen alltid sagt att hon aldrig någonsin skulle spöka. Själv trodde hon inte alls på sånt, även om hon inte förnekade andra människors upplevelser. Mormor var mycket förstående när hon hörde om andra som drabbats av övernaturliga händelser, eller om hon läst något på temat.
Mormor sa bara, klart vi inte kan förklara allt och det är givet att alla människor som säger att de varit med om något övernaturligt INTE ljuger. 
Själv rörde det övernaturliga henne inte i ryggen.
Hon bodde ensam på sin gård som ligger ganska långt från byn. Mörkrädsla fanns inte i hennes värld. När hon kom in på sin väg som ledde ner till gården, en väg som mätte 350 meter från landsvägen, sa hon—nu känner jag mig trygg som i moderlivet.
Hennes många väninnor i byn kunde inte riktigt fatta hur Signhild kunde bo så pass ensamt som hon gjorde. Mormor däremot sa alltid att det var det tryggaste stället på jorden. OCH det var det ju också plus en av de vackraste gårdarna och platserna dessutom.


Något som kan förvåna mig är hur sällan jag drömmer om både pappa och mormor. 
När mormor dog tänkte jag att nu kommer jag att drömma om henne hela tiden. Men det tog väldigt lång tid innan hon dök upp i en dröm.




Bild från Shutterstock.


Det har varit samma sak med min pappa.
Jag har bara drömt om honom ett fåtal gånger.
De drömmar jag haft har alla varit bra, varma och fina.
Min pappa brukade säga, döda människor pratar inte i drömmarna.
Men det kan jag säga, det gör de! De skojar också och är precis som vanligt. De drömmar jag haft om dem som inte längre finns har varit vardagliga.
På något sätt har jag hela tiden i drömmen fattat att de är döda. Hittills iallafall …
Min Restonvän, som just förlorat sin far, frågade om det är inte är hemskt att vakna ur en sådan där dröm. Men det är det inte, det känns bara fint. Faktiskt känns det som en hälsning från andra sidan, men på det bästa tänkbara sätt.
Jag skulle förstås önska att de där drömmarna kom oftare. Det är förvånansvärt hur väldigt lite jag drömmer om både pappa och min mormor … DET fastän jag tänker på dem varje dag.


Men, jag saknar så att aldrig mer kunna få råd av min pappa, att skoja med honom och jag saknar  hans enorma humor.  
Jag saknar att prata med honom, att uppleva med honom och att sucka åt honom när jag tyckt han varit jobbig.
Jag saknar att aldrig mer få höra honom berätta om barndom och uppväxt i Blekinge, och det var historier jag hört många gånger förr.
Jag saknar att inte se honom sitta böjd över ett svårt korsord eller en svår soduko. Han gav aldrig upp sådana. Han bara skulle lösa dem.
Jag saknar att inte se hans bokhög vid sängen.
Jag saknar att reta honom och att spela kort med honom.
Jag saknar att höra honom sjunga och att aldrig mer få höra hans skratt med det lilla fnisset på slutet. 
Jag saknar att jag aldrig mer kommer att få se honom sitta med en whisky i solnedgången vid skäristugan.
Det är mycket jag saknar. Jag saknar allt.
Inte minst det faktum att jag kunde säga vad som helst till honom och att han aldrig någonsin var långsint.




Bild från The Early Morning Dew.


På något sätt accepterar man och går vidare.
Det faller tillbaka på goda minnen och det känns ändå att det är livets gång.
Nu var min pappa visserligen gammal, och inte längre frisk, då han dog. Det är så personligt och individuellt för oss alla hur vi tar detta då en älskad närstående dör.
Fastän jag inte är troende eller religiös så vet jag att jag kommer att träffa honom och mormor igen.


Jag vet egentligen inte vad jag vill få ut av det här inlägget.
Mer än just det att livet faktiskt går vidare, att jag kommit till insikt och att jag även blivit av med gamla nojor.


Nu vilar pappa i minneslunden på Råcksta begravningsplats.
Jag vet inte alls var hans aska är spridd i denna fina minneslund, bara att den ligger där någonstans. Ett vackert ställe för den sista vilan.
Samtidigt känner jag att min pappa finns överallt, att det inte är på Råcksta “han och hans” själ finns. Den finns överallt där jag vill att den ska vara.
Samma med min mormor och morfar som vilar kistbegravda i en grav på Närpes Kyrkogård. Det som är dem finns inte där.  De finns precis där jag, och alla andra i familjen, vill att de ska finnas just precis NU.


Nu slutar jag detta personliga inlägg.
Du får gärna kommentera hur du ser på detta, men det gör du BARA om DU vill.


Ha en fin onsdag, det önskar jag dig.

Tuesday, September 26, 2023

Rainy days and weekends ...




Good morning Tuesday!!


I hope your weekend was a good one.


Here ..?


… rain, rain and more rain!
THAT was the theme for our past weekend here on the American east coast. The rain was pouring all day Saturday and almost all day Sunday.


Some places, closer to the coast, got really flooded. Thankfully, we did not experience any of that kind. And the rain was needed due to very, very dry conditions.


But, all fine and all good … 
We did have a cozy weekend right here at home. We ventured out for groceries and lunch, but that was about it. And sure, we got some things done around the house.


I took some every-day, rainy, regular pictures over the weekend. 
I’ll post these rainy day pics below.


 





I finished my Swedish book and downloaded this one.  OMG!!  It is SOOOOOO good.  Stephen King at his best!!  READ IT!! It is a mix between a crime and a horror story.  I love IT!!



I wish you all a good, and dry, Tuesday.

Friday, September 22, 2023

Systerhelg i Stockholm



Happy Friday!


Helg igen. Vad snabbt veckorna går alltså. Vi har en regnig helg framför oss här i Washingtonområdet, men det är OK. Vi kan alltid “Netflix and chill”, haha.


Idag tänkte jag att vi skulle ta en liten tillbakablick på den sommar som just lämnat oss.
Visst känns det märkligt att säga “i somras” redan nu.
Imorgon är det höstdagjämning, eller “The First Day of Fall” som man säger här. Fast, vi vet ju alla att hösten börjar den 1 september, men här envisas man med att alla “jämningar” är starten på en ny årstid.


Vi år väl se om Peter och jag tar bältrosvaccinet nu i helgen?
Vid tidpunkten du läser detta har vi säkert beställt tid, eller så har vi skjutit upp det …
Det här kan bli hursomhelst, haha. 


OK då, så här blev det ...
Det fanns inga tider tillgängliga denna helg för oss två. MEN, nu har vi bokat nästa lördag istället så då sker det. Nu finns ingen utväg. ska första dosen tas.


Men idag ska vi bege oss till Stockholm och till den systerhelg Sara och jag fick ihop.
Det brukar alltid bli så att vi två får en rejäl helg tillsammans när jag är i Stockholm. Håkan var i Småland vid detta tillfälle och hälsade på sin pappa som varit krasslig över sommaren. Allt har stabiliserats för pappan nu, och det är skönt att kunna skriva det.


När vi har våra systerhelger brukar det innebära mycket god mat och dryck.
Det brukar även betyda att vi travar genom stan för att få ihop våra 10.000 steg. Jodå, det är något vi bägge strävar efter varje dag. Fast ofta blir det fler steg än de 10.000 vi vill ha och det är ju toppen.


Som alla stockholmare vet var augusti i huvudstaden inget att hänga i julgranen vädermässigt.
För det allra mesta låg bara en grå tung filt över stan, eller så regnade det. Stundtals skymtades solglimtar  om vi hade lite tur.


Denna systerhelg såg vi förstås Barbie-filmen och ÄLSKADE den!! 
Vi har ju bägge tillbringat timmar och åter timmar med att leka med Barbie under vår barndom så att vi skulle se filmen var GIVET!
Som sagt, vi älskade den bägge två. Vilket feministiskt bra budskap hela filmen bar på. Såklart, med Greta Gerwig som regissör kan det inte bli annat än just så.


Men vi tar det i bilder!
Häng med vettja!


 




Jag önskar dig en riktigt fin och bra helg!

Thursday, September 21, 2023

Kul, Urblekt, Bort med allt, Vaccin samt Här&Nu.




Godmorgon torsdagsfolket!


* KUL …

… var det att få ta del av hur ni läser böcker och tidningar. 
Ni vet, platta eller fysisk tidning/bok. Roligast var det nog att kunna hjälpa andra som bor utomlands med tipset om bokon.se
Jag är bara så glad över att jag själv fick det tipset! Nu hoppas jag kunna dela med mig av det till andra utomlands också. Noll spons, såklart—I WISH, haha!!

Tänk vad världen krymper hela tiden. Numera kan vi läsa tidningar, böcker, lyssna på radio och tv, skriva mails, skicka bilder och mycket mer därtill digitalt.
Tekniken är underbar då den funkar! Om inte? Not so lovely, hehe.


* Urblekt flagga.

I samband med Fjärde Juli, eller andra stora amerikanska helgdagar, brukar jag ha en flagga uppsatt på väggen utanför mitt hus. En väggflagga alltså.
Då den sätts upp får den ofta hänga kvar läääänge efteråt innan den tas ner.
Vår amerikanska väggflagga hade med tiden blivit mycket urblekt, märkte jag. Dags att skaffa en ny.
Men vad göra med den gamla? Jag menar, man slänger ju inte flaggor hur som helst.

JO, jag har länge sett en liten svart låda längs min promenadväg. I den lägger man sin gamla uttjänta flagga och sen tar scouter hand om den.
Nu var det min tur att nyttja denna tjänst. Jag la den gamla väggflaggan i lådan och det kändes fint.

 



Jag har lite olika flaggor jag använder under året, en höstflagga, en julflagga, en vinterflagga och en vårflagga
.
Under sommaren får den amerikanska flaggan sitta uppe från Memorial Day fram tills att jag byter den mot höstflaggan.
Jag har även en vinflagga (JOOOO de är sant, hahaha) och en flagga från Elon. Elonflaggan används aldrig numera (snyft), och jag kan säga att det gäller vinflaggan också.
Konstigt nog har jag ingen svensk eller finsk flagga.

Här är det väldigt vanligt med väggflaggor och många har ständigt den amerikanska vajande på sin vägg. Trevligt, tycker jag.

Brukar du flagga?


* Nu ska det bort … 

och det som ska bort är allt sommarpynt. Jag har redan tagit bort dekorationerna från täppan.
Decket har också tömts på alla lyktor och annat sommargulligt.
Det känns som om uteperioden, och decklivet, är slut nu. Visst, man kan absolut hänga där under dagtid och under soliga eftermiddagar. MEN just att grilla, äta ute och sådant känns passé nu.
Jaja jag vet, många grillar året om. Men vi gör det inte.
Kvällarna blir tidig mörka och när mörkret väl har fallit blir det lätt rått. Nu förbereder jag inför den kyligare årstiden som komma skall.

Vädret är annars perfektion nu, runt 25 grader dagtid med nattemp på ungefär 13 grader.


* Vaccin mot bältros

Har du vaccinerat dig mot bältros?
Isåfall, hur mådde du efter sprutan/sprutorna (jag vet att man tar två doser)?
Peter och jag har planerat att ta våra första doser av detta vaccin, det blir kanske redan på lördag. Det sägs ska bli regnigt och grått hela lördagen, så vi kan lika gärna ta spruteländet då känner vi, haha.
Erkänner att jag är lite rädd för biverkningarna.

Om du tagit vaccinet, hur mådde du efteråt?


* Här och nu.

Och förhösten är så vacker!! Jag älskar denna tid.
Jo, jag vet att jag tjatar, men det är så himla härligt nu.
Här är några bilder jag tagit under mina rundor i veckan.




Ha en alldeles särskilt bra torsdag!