* Så roligt.
Det var väldigt roligt att få ta del av era kommentarer i gårdagens inlägg om pizzor.
Och av era egna minnen om när ni hamnade i mathimlen.
Det var så pass inspirerande med era kommentarer att jag bara måste skriva ett till inlägg på temat matminnen och stora matupplevelser.
DET blir inget märkvärdigt eller tjusigt.
Utan just sådana minnen vi alla har från första gången vi åt något enkelt, eller mer avancerat, som var så in i bänken gott. Stort som smått.
So, stay tuned!
* Tandläkare och värk …
Har ett längre tag känt av tandvärk som kommit och gått.
Det har blivit värre och nu jag känner av det hela tiden.
Det känns som om ilandet sitter i ett implantat jag har, men så är det ju såklart inte. Hålet, eller vad det är, sitter väl i en granntand.
Fick iallafall tid hos tandläkaren denna morgon, så nu ska jag bli av med värken iallafall, ska vi tro. Samtidigt får de ta en vanlig koll på mina gaddar. Här i USA besöker man sin tandläkare för rutinkontroll två gånger om året.
Peter och jag var tvungna att byta tandläkare för ungefär ett år sedan. Vår gamla fina och härliga tandläkargrupp slutade ta den försäkring vi har. Just därför fick vi leta upp en ny grupp. Inte så kul, men jag tror denna nya klinik blir bra också.
Jag har bara varit på koll hos de nya en gång. Då var det hålfritt och allt såg bra ut.
Upp till bevis då. NU kommer de för första gången att laga ett hål på mig.
Nej, jag är inte rädd för att gå till tandläkare överhuvudtaget. Men jag hoppas att den nya tandläkaren idag är lika smidig som min gamla var.
Time will tell.
Avskyr när en tandläkare, eller läkare, slutar ta ens försäkring. Blä.
* Ovanligt ändå.
Medan vi ännu hade den ljuvliga snön lyste den ju upp mörkret på det finaste sätt.
Lägg därtill månsken och det blir närapå ljust som på dagen över den golfbana jag ser ut över från mitt hem.
Underbart. Månljus och snö liksom …
En kväll gick jag ut på min balkong i sovrummet innan jag skulle gå och lägga mig för natten.
Då ser jag hur något stort springer över golfbanan, från skogen till vänster om mig och över den öppna golfbanan.
Det var inte en räv, inte en hund.
Det var en coyote. Ja, vi har sådana här. MEN jag har aldrig förr sett någon, jag har bara hört att andra sett dem, oftast då det är mörkt. Coyote lär heta prärievarg på svenska.
Jag har sett folk i grannskapet lägga ut filmer på dem då de fastnat på någons säkerhetskamera nattetid.
Nu fick jag se en själv, med egna ögon.
Det var lite märkligt faktiskt. Trodde knappt mina ögon.
Jag vill inte möta en en coyote under mina morgonrundor, nej tack.
Jag vill heller inte möta en sådan utanför mitt hus en kväll.
Det lär vara mycket, mycket ovanligt att en coyote anfaller en människa.
De är mycket skygga. Däremot kan de ge sig på hjortar, rådjur och andra djur. Jag vet att hund och kattägare kan vara mycket rädda för att coyotes ska ge sig på deras husdjur om de till exempel har dem utan uppsikt i trädgården.
Iallafall, det var verkligen något varglikt över den coyote jag såg.
Den var mycket större än en räv, liknade verkligen en varg.
Dagen därpå gick jag ut på golfbanan och kollade in spåren i snön. När jag jämförde med Google kunde jag se att det verkligen var spår efter en coyote.
Jo, jag erkänner att jag var lite extra uppmärksam på den promenad jag tog efteråt.
Hehe.
Sedan dess har jag inte tänkt så mycket på det hela, inte oroat mig under mina morgonrundor. Men dagen efteråt var jag verkligen uppmärksam.
Bild från Britannica
* Februari.
Julen kom i raketfart. Det blev januari direkt. OCH nu är den månaden slut.
One month in.
Tidens vrålande framfart skrämmer mig.
Förr kunde jag tycka att januari var seg. DET tycker jag verkligen inte längre.
Tacksam för att den månaden gav oss nära nog två riktiga vinterveckor. Och sen blev det en dag med hela 25 plusgrader också. Jösses.
Nu vintermånaden februari. Hyfsat säker på att jag kommer att upptäcka snödroppar vilken dag som helst.
Ska ut på spaning snart till ställen jag vet att de växer. Mina egna börjar sticka upp också.
***
Ha en riktigt fin torsdag!
28 comments:
Låter spännande med inlägg om matminnen och matupplevelser.
Tandläkarbesök är inget jag är överförtjust i, men gör mina årliga besök. Har haft min tandläkare i Spanien (en svensk) men han slutade tyvärr nu vid årsskiftet och det är så tråkigt för alla patienter, men som han sa "när man börjar känna sig darrig på hand som tandläkare är det dags att sluta" och han är70+ så det är väl dags. Har en tandläkare här hemma också som är bra så det ordnar sig nog.
Men fy så läskigt med en coyote, skulle inte våga gå ut i mörkret om jag sett en, även om de är skygga så vet man aldrig. Kanske värre om man har en hund med sig, så säger de det är med vildsvinen här hemma, de är skygga för folk men har du en hund med dig får du passa dig.
Februari redan, fy så fort tiden går, knappt så man hinner med. Mysigt att hitta de första snödropparna, här får vi nog vänta någon vecka till.
Ha en fin torsdag säger jag och skickar en stor kram
Hoppas allt går bra hos tandläkaren idag! Tandvärk är verkligen inte roligt. Här kostar ett besök för undersökning €50,- och €100,- om det behöver lagas en tand. Så inget jag har försäkring för. Visst blir det nog väldigt mycket dyrare om en ska göra implantat och bryggor.
Jag är rädd för vilda djur, älgar, vargar och björnar t.ex. Här i Portugal finns det lo, räv, mungos och varg. Har sett räv bara. Hade också varit lite mer på alerten efter att ha sett en coyote!
Hoppas du får en finfin tordag! Kram
Fy för tandvärk. Hoppas det går bra nu hos den nya tandläkaren.
När vi jobbade och var hos en kund och packade möbler för de skulle flytta från Spanien.
Då hade de en träskulptur som de köpt när de hade varit ute och rest i världen. Gubben fick den om han ville ha den. För de tänkte kasta den. Kunden sa att det var (skulle se ut som) en ylande coyote.
Vi har den på takterrassen hos oss.
Ha en bra dag.
Kram Carin
Nämen usch, tandvärk klarar man sig helst utan! Lycka till med det!
Så häftigt att se en coyote, samtidigt som det så klart känns läskigt, men som du säger är dom oftast lika skygga och rädda för oss människor som vi är för dom.
Här stöter vi på vildsvin i skogarna, jag minns första ggn jag mötte ett mitt på stigen och blev lite stressad eftersom jag hade min vovve med mig. Men så kom en joggare och han sa att jag bara skulle klappa med händerna så springer dom oftast iväg, vilket också hände,
Efter det har jag mött massor av vildsvin, också med kultingar som är sååå otroligt söta, och jag har aldrig känt mig rädd för dom, då dom oftast är väldigt lugna och som sagt, mest rädda för oss <3
Ser fram emot matinlägget :D
Stor kram!
Usch med tandvärk, hoppas det går smidigt!
Häftigt att se en Coyote, dock skönt att det var på avstånd. Verkar som att Uppsala har fått ett vargrevir. Jag tycker det är positivt och lite häftigt men kan tänka mig att det är många som vill ha bort dom. Tydligen 3 st med en som har valpar. Det är ju en rätt polariserad fråga det där med vildliv och natur. Jag är ju en start förkämpe för djuren och tycker att det är vi människor som tar förmycket plats. Men sedan blir det ju djuren som lider när dom blir påkörda eller dylikt. Iom att jag var zoolog i Aus så har jag ju aktivt letat upp djur. Jag har dock blivit överraskad av både svart björn och grävling och älg :) Men samtliga gånger har jag bara gått undan och så har det löst sig. Jag har varit rätt nervös att träffa vildsvin, dom kommer i sådana stora grupper så det blir rätt så mäktigt. En hel flock gick över vägen vid vårt förra hus två ggr och då var dom säkert 10 st stora och 10 småttingar. Bra att Sara ovan/nedan här tipsar om att klappa. Får ha det i åtanke om jag skulle behöva :)
Hoppas du har en härlig torsdag!
Kramar Johanna
Yvonne:
Det var så roligt att skriva om det, och det finns så många andra rätter som också satt spår.
Så det ska bli kul att göra en del 2.
Det är ni alla som inspirerar mig.
Det är så tråkigt när en bra tandläkare slutar. Men ja, de måste ju vara väldigt stadiga på handen. Vid 70 är det honom väl unt att gå i pension.
Jomen det var en märklig känsla att se den springa som den gjorde, och hur stor den var.
Har ju aldrig sett ngn tidigare heller, bara vetat att de finns.
Jag skulle bli livrädd om jag såg en sådan när jag är ute och går. Men ja, hundägare kan nog kännas sig lite skraja ibland, det tror jag.
Jag skulle tro att jag hittar snödroppar nu redan på det ställe där jag vet att de finns. Måste gå dit, idag finns ingen tid. Men snart snart.
Och snart kommer de hos dig också.
Kramar!!
Anna:
Inte kul, vår försäkring täcker lagning, rengöring, undersökning och lite annat. MEN inte implantat, och det är skitdyrt. Jag har ett, och jag hoppas att det räcker så.
Rävar ser jag dagligen, och de är söta.
Men coyotes, det är liksom next level. VILL INTE möta den, skulle bli livrädd.
Kramar!
Carin:
Så jobbigt, man kan liksom inte tänka på annat.
Men idag, idag ska den väck. Skönt.
Ska sticka om en timme.
Men du, vad kul med er coyote därute på terrassen. DÅ har du en, men en snäll en.
:-)
Kramar!
Sara:
Tack Sara, ja idag kommer jag iallafall att bli av med ilningarna. USCH.
Jomen det var häftigt, först fattade jag inte vad det var. Tänkte, vad är det för stort som springer så snabbt därute. Men ganska snabbt fattade jag.
Skulle gärna se den igen, men bara inifrån. Jag vill absolut inte möta den ute. Aldrig.
Men ja, de lär ju vara såå skygga. Sen kan väl säkert även de drabbas av rabies, och då skulle det inte vara kul. Fy bövelen.
Vildsvin, aldrig sett ett sådant. MEN jag skulle bli rädd. BRA dock att du vet hur du ska skrämma bort dem.
Tror inte vi har dem här, inte i denna delen av VA iaf. MEN jag vet ju hur de ställer till det i Sverige för många.
Så bra att du inte blir rädd när du ser dem idag.
HIHI, det ska bli jätteroligt att skriva del 2 om maten. Så roligt när vi minns tillsammans.
Kramar!!
Dr Jo:
tack, det går säkert bra. Snart har de grejat min värk. Ska bli så skönt.
jamen det var coolt med coyoten. MEN vill absolut inte träffa på den under en runda.
Vargar ja, de verkar slå sig ner lite överallt i Norden.
Vet inte vad jag tycker om det, det är ju fasiken läskigt.
Som du säger, en polariserad fråga. De flesta vilddjur är ju rädda för oss. Tur det.
Men att ha vargar runt knuten skulle göra mig mkt nervös.
Ja bra tips om att klappa i händerna om det kommer vildsvin. De kan ju förstöra så otroligt mkt också när de bökar i marken.
Ha det toppen.
Kramar!!
Hej Annika! Jag går till min tandhygienist två gånger om året. Har gått till samma tandläkargrupp sedan jag var 21 år. Tredje tandläkaren jag har nu. Den första bytte stad, den andra gick i pension. Skönt att vara på samma ställe. Gillar inte tandläkaren.
Wow, vad coolt att du såg en cayote, en prärievarg. Visst tog du en bild på den för ett tag sedan? Eller var det en räv? Här ser jag bara rävar och grävlingar överkörda på E4:an. Men det ska finnas rovdjur här i Kolmårdsskogen. Räv,lodjur och varg. Såg någonstans att det var någon som filmade en varg som kom gående vid ett bostadsområde. Nej tack säger jag!
Tiden vrålar verkligen fram alldeles för fort! Det skrämmer mig med. Februari går ännu fortare. I år är det skottår! Just nu skiner solen... längtar till våren!
KRAMAR Anna
Jösses, en prärievarg vill man inte möta, fast de är nog skygga som du skrev!
Hoppas det gick bra hos tandläkaren idag, aldrig superkul att gå dit, men ett måste!
Kan tänka mej att ni får vår snart där du bor, lyckostar!
Va kul att du minns Pizzeria Piraten också, finns den kvar där i Gamla stan?? Det måste jag ju kolla upp, hihi!
Må så gott!
Kram!
Hoppas det blev ett bra tandläkarbesök. Har gjort en omgång som jag lägger till handlingarna, blivit väldigt dyrt här men beroende på var man bor i landet. Det debatterats en del men blivit tyst igen. Det finns referenspriser och alla tar mer både Folktandvård och privat men en del nöjer sig inte med det dubbla utan kan ta rena fantasipriserna och de får hållas. Faktiskt mer och mer som blir märkligt i detta land.
Intressant att du såg en prärievarg, kanske den tänkte hälsa på rådjuren hos grannen😌.
Vi har ju fritidshusen nära Uppsalareviret och tror det finns ännu ett. Familj köpte hus någon mil från där och nu ångrat sig, vargflock med ungar gått runt verandor och kvar på tomten och det blev bestämt att inget barn ska vandra till skolan. Vet inte hur det gått. Har kompis som älskar att höra om vargar (vi har ofta olika åsikter:-) och jag brukar tänka så svårt det är för fårägare när vargar bara sliter sönder lammen. De har rätt att göra så låter det. Men om de tar din ögonsten katten som ofta sitter och spanar, ja då är det så. För mig konstigt resonemang. Hon har aldrig sett någon, bor i stan men har stort hus i annat vargrevir söder om storstan här.
Folk hos oss har sett både vargar och björn, men vi bara älgar, rådjur, harar, grävlingar och lodjur. Lodjuren är fantastiskt vackra och brukar inte promenera dagtid men gjorde det denna gång på vår skogsstig. Och så har vi haft vår landskapsfågel havsörnen i vår skog, de bygger bon som väger ton, ska kolla igen. I alla fall var det som mänskliga skrik och folk kom och letade, tänkte någon var i fara men de låter så när de "boar". Alltid lär man sig något nytt som man aldrig lärt i skolan🙂.
Och en sann historia nära där, foton finns och räddningstjänst rapporterat. Ett lite äldre par började rota vid ett ide och den förut sovande björnen rusade upp. De klättrade upp i varsitt träd och hade mobil som fungerade i skogen. Och fick hjälp men det tog sin tid att hitta dem. De visste inte själva var de var men tur det fanns mobiltäckning. De vill för alltid vara anonyma😄.
Kram och lite spännande är det med djuren men helst på avstånd.
Kul med matinlägg på gång😊
Mindre kul med tandvärk, hoppas det löser sig idag. Här går man också två gånger i året på kontroll.
Coyote, nu har du fått vara med om en sådan också. Kul. Du behöver nog inte vara rädd, den är räddare än dig, skygg.
Vackert djur..
Det kan vara din matande av djur-
granne som drar den till era trakter.
Matplatsen drar säkert många smådjur dit som coyoten gärna äter.
Allt gott!
Kramar
* Roligt med ett till inlägg om matminnen och matupplevelser! Smaker och dofter kan verkligen framkalla nostalgi och gamla minnen. Tycker att just doft- och smakminnen ofta är starka.
* Fy så jobbigt med tandvärk, men skönt att du fick en tid snabbt. Jag har faktiskt också varit hos tandläkaren idag, och roat mig med att dra ut visdomstand nummer två av två. När jag först fick veta att dessa två tänder borde dras ut fick jag ett smärre inre sammanbrott, haha, men det har faktiskt inte varit jobbigt alls att dra ut dem. Delvis beror det på min helt fantastiska tandläkare (lugn, tydlig, svarade på alla mina tusen frågor...), som jag är SÅ glad att jag har hittat, delvis på att tänderna enligt nämnda tandläkare hade snälla rötter.
Hade för övrigt inte varit hos tandläkaren på sisådär sju år, då jag i höstas bestämde mig för att jag bara måste ta tag i det, och hade då verkligen en sådan tur med tandläkaren. (Tips från coachen för övrigt: Vänta inte sju år med tandläkarbesök, inte ens om då är duktig på att borsta dina tänder. Så att säga.) Idag när besöket var avklarat berättade jag för tandläkaren i fråga vilken bra tandläkare hon var, och så konstaterade vi att vi ju båda jobbar med människor och att man alltid blir lika glad över beröm och snälla ord.
Hoppas att det gick bra för dig också!
* Lite otäckt, men samtidigt fascinerande, med coyoten. Märkligt ändå att den var så nära bebyggelse.
* Det är skönt att det är februari, en månad jag gillar mycket! Har förstått att andra inte uppskattar den, men jag tycker att det är så fantastiskt med ljuset som kommer tillbaka (idag var det ljust kvart i fem!) och hur solen börjar värma. Vissa år kan det finnas snödroppar även här, vilket förstås är extra fint.
*Och, för att svara på din fråga om jag kan sakna kött: Jag saknar inte direkt kött, men ibland kan jag tycka att vissa kötträtter luktar så gott! Att faktiskt äta köttet är ju dock en annan sak. Men sommaren 2017, när vi var på utflykt med SFI-elever och de bjöd mig på piroger med köttfärs kunde jag inte tacka nej, för de hade blivit ledsna. Så då åt jag faktiskt kött.
Hoppas det gick bra hos tandläkaren. Det är ju inte samma sak att besöka tandläkaren i USA som det är här. Försäkringar finns inte, dvs. tandläkaren kan inte "säga upp den" heller. Här är det svindyrt att gå till tandläkaren/-hygienisten (min tur kommande måndag), men har förstått att Försäkringskassan bidrar lite om man nått upp till ett visst belopp.
Nej du, coyotes vill jag inte ha i närheten. Har ju sett så många skräckfilmer med coyotes i huvudrollen. De är ju asätare och mumsar i sig allt som består av "flesh and blood". Trodde de bara fanns i öknen... Fel igen;-)
Tandläkaren ja, dit behöver jag verkligen gå. Har en tand som bråkar en aning med mig. Jobbigt det måste vara när försäkringar slutar gälla. Häftigt att se prärievargen. Vill dock inte komma för nära, förstår att du var lite vaksam på promenaden.
Hur gick det hos tandis? Bara bra hoppas jag. Skitjobbigt gå och känna nånting är fel. Jag hade ilningar och värk för några år sedan, som jag inte heller kunde lokalisera direkt, vilken tand det var i då värken kom från en tand med krona men jag förstod samtidigt det inte kunde vara den, visade sig vara granntanden som fått en spricka och behövde rotfyllas.
Apropå tandläkare annars och erfarenheter med att inte längre ha sin vanliga utan en ny. Jag hade en vikarie i somras då jag var på vanlig rutinundersökning, samma mottagning och allt men min ordinarie var bortrest så jag fick en annan på mottagningen istället. Hon hittade en hel del saker, jag blev förskräckt hur mycket som hänt i min mun, magkänslan sade nåt inte stämde men hon var auktoriteten och jag patienten som ju inte kunde bedöma hur röntgenplåtar och undersökning av munnen såg ut.
Nästa gång bokades jag som vanligt in hos min vanliga tandläkare som skulle ta hand om uppföljninge och göra en av de saker som upptäckts och behövdes fixas. När jag kom till min vanliga tandläkare sade jag att det var ju mycket som hittades, jag känner mig rätt förskräckt och rädd som jag är för tandläkare kändes alla upphittade problem överväldigande. Jag kände mig besvärlig, visste vi hade ont om tid, men följde min magkänsla och sade "kan du själv göra en undersökning före du börjar jobba".
Vilket hon gjorde och sade att X och Y som tandläkaren som undersökt mig (vilket alltså var hennes kollega på samma mottagning) inte alls stämde! Jag hade varit så nära få grejer helt onödigt fixade i munnen.
Jag hade fått höra att jag skulle behöva en krona och rotfyllning på en tand, vilket min tandis sade "absolut inte är nödvändigt". Jag hade också fått höra jag hade ett stort hål i en tand, som min tandläkare nu sade var alldeles "clean" och inte alls hade hål, inte ens början till ett. Av 4 saker var det 2 som min tandis höll med om behövde fixas (läckande gamla fyllningar som behövde fyllas på nytt) men de stora sakerna som rotfyllning/krona och stort hål i en tand stämde inte. Eftersom jag litar mer på min regelbundna tandläkare och min magkänsla styrde mig rätt så kändes hennes diagnos mycket mer rätt.
Men det var ju hur lätt som helst, om jag inte kommit till min vanliga tandläkare, att jag gjort dessa ingrepp helt i onödan!
Det får mig att fundera på hur lätt det är att göra just dessa onödiga diagnioser, för som patient kan man inte veta vad som behöver göras alls, man bara accepterar vad de säger och gör de ingreppen.
Har man ont i en tand som du har nu, då är det en annan sak. Då vet man nåt är fel. Man går dit för ett tydligt, kännbart problem. Men du vet vad jag menar, när man inte känner nåt, går dit och gör årlig undersökning och de säger A och B måste fixas, då säger man bara ok, kör på, omöjligt veta.
Intressant läsa om ditt coyotemöte. Jag tycker INTE om coyotes, tyvärr har vi dem här och de blir mer och mer oblyga och vanliga. Jag skulle säga jag ser en under en promenad åtminstone en gång i månaden nu. Och det är inte i skogen utan även inne på gångstigar i bostadsområden, alltså centrala platser inne i förorten. Den jag såg i lördags var direkt på trottoaren nära en väl trafikerad väg med övergångsställe med trafikljus. Den var kanske 2 meter från mig, vi fick ögonkontakt och jag började småspringa, vilket man ju INTE ska göra. Men jag bara fick lätt panik.
Stella går mycket själv på egna promenader i grannskapet, ogillar alla dessa coyotes som oblygt rör sig här. Alla jag sett har varit på blanka dagen. Ingen har känts hotfull eller så, men de har alla känts orädda och oblyga. Nästan lite nyfikna. Vilket jag inte tycker känns bra.
Vet de är ännu mer aktiva i skymningen och kvällen förstås. Vi hör dem från vårt sovrumsfönster, ylandes, vissa kvällar. Då är de nog precis på gångbanan bakom vårt hus.
De jag sett på dagtid är alltid ensamma, aldrig sett en grupp coyotes. Men i mörkret, när de hör ylas inifrån är det tydligt det är en flock.
En bekant var ute med hunden en sen kväll och mötte en flock coyotes, det var tydligt de inte intresserade av henne men vad hon förstod var hennes hund det som fick dem väldigt nyfikna. Eftersom de var i flock kände de sig modigare och kaxigare, som hon upplevde det. Hon hade känt sig rädd på riktigt, tagit fram telefonen och tänt ficklampan på telefonen, blinkat med lyset åt djuren, hon hade även satt på musik, vilket verkade hjälpa och såg till hon kunde snabbt och raskt lämna platsen och komma bort från dem.
En annan person jag inte själv känner men hörde om via bekant hade blivit förföljd av en coyote hela vägen hem till deras hus. Denna person hade varit ute med hunden, det hade varit tydligt att coyoten inte var intresserad av människan utan hunden, följt efter hunden och matte tills de vek in till sitt hus. Den hade inte varit hack i häl utan hållit avstånd, mer smygande men tydligt att den förföljt efter dem.
Jag tror som sagt inte människor har nåt att frukta, som du också skriver är det ovanligt de ger sig på människor. Dock tror jag det är en annan sak om de är i flock, de kan bli mindre rädda då, känna sig större och en flock av coyotes är nåt annat än en ensam.
Men visst, det de mest dras till är väl de människor som är ute med en hund. Förmodar det är ovanligt de attackerar då med, väl? Även om de skulle vilja ge sig på hunden men människan i hundens sällskap avskräcker nog, gör så de håller tillbaka. Får man hoppas.
Det jag känner mest oro inför är att de här verkar så orädda. Som den jag såg i lördags, den bara glodde på mig, stod stilla och verkade inte alls skygg.
Anna:
Vad skönt för dig med samma grupp så länge.
Själv gillar jag inte att byta bort en bra grupp som jag gillar mot en som jag nu gillar mindre. men det är smällar man får ta här där vi är så beroende av försäkringar.
Nej, jag har aldrig förr sett en coyote, bara vetat att de finns här.
Däremot fotade jag en räv för ett tag sedan. Vi har flera rävar här, tror de har sin lya i den lilla dungen vid mitt hus.
Exakt Anna, jag vill varken ha varg eller coyotes smygandes runt husen. NEJ tack!!
Tror säkert ni har en hel del vilt i de gamla kolmårdsskogarna hos dig.
Skottår är det ja. Jamen verkligen, snart är det mars. Tidens framfart är ganska grym.
Kramar!
Susjos:
De lär vara skygga, rädda för människor. MEN jag vill inte möta en sådan. Eller ens se en på håll.
USCH!!
De lär lätt bli vana att bo nära människor, de kan börja böka i soptunnor etc. Äter gärna ur fågelbord de också.
Haha ja, Piraten finns kvar i Gamla Stan, på samma plats.
Oh the memories ...
KRAMAR!!!
Monica:
Så är det, tandläkarbesök är vansinnigt dyra. Har basen täckt av försäkring, men ska man göra annat så är det ju ur egen ficka.
Tandvård har blivit en klassfråga, här har det alltid varit det. MEN det är ju tyvärr så i Sverige också numera.
Och tänder är ju så viktiga.
Men det är så vansinnigt många som inte har råd att gå. SÅ ska det inte behöva vara i ett fungerande land.
Coyoten ja, den vet säkert om att min granne har mat ute. USCH vad jag ogillar att hon har det.
Hjortarna har gjort sak i att äta där, kanske rävarna också, kråkor har det kommit till max. Trött på grannens matande, men jag tänker inte säga ngt. Faktiskt inte.
Du vet, hon bor vägg i vägg med mig.
Jag tycker det är vansinnigt obehagligt om vargar börjar smyga omkring hus där människor bor. Jag vet att det är en debatt, men jag är helt klart för att man ska hålla dem borta från hem och gård.
Jag läste om ngt ställe där man inte vågade låta barnen leka ute. Och katter och hundar lever jufarligt också, dsom du säger.
Mycket vilt runt knuten på landet (och i förorten), och så sk det ju såklart vara. Bara inte djuren börjar bli för närgångna. Lokatter tror jag finns lite här och var hemma. Skulle gärna vilja se en.
Så vackra.
OH jösses, paret som började rota i ett björnide. Men hur kan man ens komma på tanken. HJÄLP!!!
FATTAR att det inte vill skylta med namn och foto, hahaha.
Kram!
Karin:
Japp, matinlägg nummer två på kommande.
Ska bli kul att skriva det.
Coyotes lär finns lite överallt runt DC. MEN säkert hjälper min matande granne till hon också. Coyoten vet ju iaf att dit går hjortar och smådjur.
Så less på hennes matande. Det var ju en annan sak på Pettas, ni bodde på landet. Min mormor la också ut rester och lite äpplen till rådjuren etc runt hennes gård. Tycker inte man ska hålla på med matning i en förort. Men jag kommer inte att säga ngt till min granne..
Nej, jag är inte rädd för att coyoten ska komma, men jag vill inte möta dem heller. De lär ju vara flera. Yikes.
Det gick hyfsat igår his tandis.
Kramar till dig!!
Elisabeth;
KUL! Blir glad över att du ser fram emot del 2. Det ska verkligen också bli roligt att skriva det.
ÅÅÅ du har dragit ut visdomständer. Jag har en kvar, tagit bort tre.
Konsigt nog har ingen tandis här varit på mig om att ta bort den fjärde, otroligt nog. Det är jag glad för.
Tyckte inte heller det var farligt att dra ut dem. Tog två i Sverige och en här.
Tandläkarna är ju så bra, och bedövningen sååå effektiv.
Det jobbigaste sen är kratrarna, hehe. OCH att iaf jag blev väldigt öm i munnen och käkarna. MEN sånt går ju över. Och du då, 7 år! HAHA. Men jag vet, jag har också haft sådana hopp. det var innan vi hittade vår gamla grupp (som inte tar vår försäkring längre). Har du fler hål som måste fixas? Eller räcker det nu med besök hos tandhygienist var sjätte månad.
Mitt besök igår gick hyfsat. Du ser vad jag menar i dagens inlägg.
Coyoten ja, absolut det var fascinerande att se hen springa fort, fort fort över golfbanan. Och hur stor den var. HUA!!
VILL inte möta den på mina rundor. NEJ tack, absolut inte.
Tydligen gillar coyotes att bo nära människor. Ett lättare liv för dem, haha. De kan rota i folks sopor, äta från fågelbord, hitta matrester etc etc.
De är vanliga bland förortsfaunan även om man inte ser dem, nattdjur för det mesta.
Men jag vill inte ha dem här, nej inte.
Ljust kvar i fem!!
DET är härligt, jag tycker också om februari. Fast jag gillar ju alla månader.
SÅ du har syndat lite med köttet. HIHI!
Hur mådde du efteråt? Har hört att man kan få så ont i magen.
Numera finns det ju sååå fina alternativ. Har själv ätit meatless burger, gjort chili på vego etc. Det går ju inte att känna skillnad, kan jag tycka.
Vad tycker du?
BP:
Det är verkligen svindyrt med tandis. Vår försäkring täcker rutinkoll, rengöring, lagning och till viss del större ingrepp, som rotfyllningar etc. MEN mitt implantat fick vi punga ut för, skitdyrt.
Peters krona också som han nyligen fick, asdyrt.
Nej var glad för det, att inte tandläkare plötsligt slutar ta en försäkring. Det är så jobbigt. Jag tyckte så mkt om vår gamla grupp. De var sååå bra. Lycka till på måndag med ditt besök. Tycker faktiskt det är rätt skönt att få till hygienist, eller känslan efteråt är sååå skön!!
Haha, coyotes finns över hela Nordamerika. Överallt. FATTAR dock att du trodde att de bara fanns i plattlandet, alltså de mer ökenliknande områdena i US. Men nej, överallt.
De löper noll utrotningsrisk.
VILL inte ha dem här runt husen. Men det var rätt coolt att se den springa i full karriär.
Hanna:
Ja det är bara att pallra sig iväg. Jag vet, jag vet det tar emot.
Men så skönt då de fixat problemet.
Ja, det var lite kul att se coyoten springa, det var verkligen det :-)
Borde nog vara mer vaksam överlag ibland, lyssnar alltid på ngt radioprogram/podd då jag är ute. Ibland går jag ju i skogen, och då sänker jg volymen. MEN dagen efter att jag sett coyoten vågade jag inte lyssna på ngt annat än naturen, haha.
Hej Anne!! SÅ KUL att du är här igen. Har saknat dig!!
Det gick sådär igår. Du ser vad jg skriver i dagens inlägg.
MEN när jag läste vad du skrev här igår trodde jag knappt det var sant. DU kommenterade det jag känner.
Det var som att du visste.
Otroligt.
DU har alltså gått igenom ngt liknande.
Jag hade ju alltid hört (men aldrig upplevt själv) att många amerikansk tandisar gör mkt för att prångla patienter på ingrepp som är dyra, och som inte behövs.
Innan jag själv var med om det trodde jag nästan det var en myt. Aldrig aldrig att min andra grupp prånglade ngt alls. De var bra, de var raka och de var ärliga. Det var ju många tandläkare i den gruppen, och det var inte en enda en som sa ngt till mig om bettet eller så. JO om att de trodde att jag kanske gnisslar tänder, men det gör jag inte. De lämnade det så. Sa aldrig att det gått så långt som night guard eller ---värre---invisalign.
Jag förstår att du hoppade till av fasa över allt denna tandläkare sa till dig att åtgärda. Förfärligt.
Det blir ju det när man aldrig hört ngn säga så förr. Alltså när man går till tandis regelbundet.
Det som slår mig i ditt fall-- hur vågade den tandis, som tillfälligt träffade dig, säga att du behövde åtgärda en hel shotload. Hon och din vanliga tandis är kollegor. HOPPAS verkligen att din ord.tandläkare tog sig ett snack med kollegan efteråt. Fan, det är ju tjänstefel. MEN igen, jag har ju hört det förr ...
Uppenbarligen är det ingen myt. Vi vet det nu, både du och jag.
Gud vad jag skulle vilja ha en second opinion. Men hur 17 ska det gå till? Vet inte. Jag sa till P igår att jag nog kan tänka mig att börja leta ny tandis. Nu ligger vi bägge i fas. ingen av oss ska tillbaka förrän i höst.
Vi skulle kunna byta.
Usch Anne, inte kul det här. Byter ruta.
Anne igen:
Men fy fan, rent utsagt.
Ditt möte med coyoten. Helsike så rädd jag hade blivit. Nej jag vet, man ska inte springa. MEN hur lätt är det när paniken kommer?
Har hört att man ska göra sig stor, börja vifta och ropa etc. OCH inte vända ryggen mot dem. Men jag fattar till 100 hur du reagerade.
Nu har fler än här. DET är så säkert. Läste att de finns överallt på den nordamerikanska kontinenten. De lever i högsta välmåga.
Jag vill INTE ha dem runt husen heller. NEJ TACK!!
Jag förstår också att du inte tycker det är jättekul att Stella är ute och går på egen hand. Vilket hon ju SKA kunna göra. Men just det här med coyotes i den mångd ni har är asläskigt. Jag skulle inte hellre vilja att mitt barn gick ut ensam då.
Knappt jag skulle vilja ge mig ut själv heller. OCH mitt på dagen!! Trodde verkligen de mest verkade på natten. Eller i gryning och skymning.
Och sen har vi ju rabiesrisken. Den är alltid överhängande ju.
TÄNK att bli anfallen av en rabiat coyote. Överlever man då ens? Jag menar av själva anfallet. Rabies finns det motgift till, tack och lov.
Bukar ibland tänka på när jag ser rävar att DE minsann kan ha rabies också. Skulle inte vilja bli anfallen av en räv heller, eller av en tvättbjörn eller skunk. Inget sånt tack.
Det finns många intressanta och jobbig djur i suburbia. MEN coyoten tar nog priset ändå.
Det du skriver om kvinnan med hunden som blev omringad är en förbannad mardröm.
USCH vad rädd hon måste ha varit. OCH hunden också, antar jag.
Det var ju alla gånger hunden de ville åt.
OCH den som blev förföljd av en coyote hela vägen hem ...
Herregud, nej tack!!
Jag tycker det är vansinnigt obehagligt när djur som är vilda blir för orädda. JUST som de coyotes du skriver om. DET är otäckt. Det gäller även hjortar som knappt rör på sig när en människa kommer gående (här har vi så sjukt mkt hjortar). Jag vill inte gå in bland ett gäng hjortar när jag är ute och går. Jag brukar kappa i händerna och stampa med fötterna när jag kommer nära en stor grupp. USCH:
Kan inte heller säga att det var jättekul på golfbanan när jag såg rävarna och en började springa emot mig. Älskar rävar, men inte då de börjar springa emot mig. Började genast tänka rabiestankar.
DU måste vara försiktig med alla era coyotes, Anne.
Kramar från mig!!
Post a Comment