Ett Dagen B-inlägg: Den sista minuten




Godmorgon denna onsdag!


Ja hörni, idag är det mindre än en månad kvar till Dagen B! 
Det är så gott som omöjligt att fatta det. OM mindre än en månad är bröllopet över. 


NU är det ren nedräkning.
Ni vet, lite som en timer. Först räknar den ner timme efter timme, minut för minut. När sista minuten gått över i sekunder går visaren på nolltid tills det skräller HÖGT. SÅ känns det.



 

Samtliga bilder idag kommer från Pexels.



Jag har börjat fundera på hur det kommer att kännas when all is said and done. 
Hur kommer jag att känna mig då?
Kommer det att kännas skönt?
Kommer jag att hamna i någon slags blues?
Kommer jag att dra en suck av lättnad?
Kommer det att kännas tomt?
Kommer det att bli vemodigt och lite melankoliskt?


Jag tror på det två sistnämnda, det kommer att känns tomt och vemodigt. Lite som att luften har gått ur en. I dagsläget känns det som att det är JUST så det kommer att kännas. Sedan, jag får väl se hur det verkligen blir.
OM en månad vet jag det. Eller, förmodligen lär det väl kännas som mest då vi är tillbaka i verkligheten igen.


Det här är något jag bara kommer att få vara med om en enda gång i livet.
Även om Karolina (högre makter förbjude) skulle gifta om sig kommer det inte att bli ett bröllop av detta slag igen. Nej, detta sker bara en enda gång.


Alla kapitel blir så korta när man bara har ett barn. 
Småbarnsåren försvinner i nafs.
Skolgången går fort, ja jag tycker att de där sjutton åren gick vansinnigt snabbt.
Två examen blev det. En efter High School, den andra efter universitet. 
Ett bröllop av detta slag sätter också punkt.
Livets kapitel.



 




Som sagt, det blir korta kapitel och det gäller att fånga dem.


Karolina har nu hela gästlistan
Det blir 160 gäster. Nu kan inga fler RSVP (om svar anhålles).  Den dagen har kommit och gått. På webbsidan finns inte den möjligheten kvar. För ja, precis som alla andra som gifter sig idag har Karolina och Mike en hemsida. På den finns all möjlig information och det är via den gästerna OSA:de.


Jag har verkligen gillat det här året, att planera och glädjas inför bröllopet. 
Det har varit/är en härlig tid. Så mycket glädje, spänning och förväntan i luften.


I Karolinas rum hänger brudklänningen återigen efter att den har blivit justerad.
NU har sista synålen satts i den.
Karolina tyckte att den kändes lite för stor då hon slutgiltigt provade in den på bröllopsbutiken i söndags. Butikens sömmerska har tagit in den över byst och midja och fållat upp den. Men Karolina tyckte den kändes för stor över byst och i midjan ändå. Tursamt nog var sömmerskan där och hon fixade till problemen snabbt. NU sitter klänningen som en smäck.


Jag fick också lära mig hur klänningens släp ska häktas upp efter ceremonin.
Oj oj, det är en massa små "osynliga" hakar som ska knäppas in i närapå osynliga knappar och sen ska den fluffas på ett speciellt sätt. Jo, jag filmade hela alltihopa.
Det sista sömmerskan gjorde innan vi fick klänningen var att ånga den.
Så nu hänger skapelsen åter i Karolinas rum, den är så redo som den kan vara.
Min klänning hänger bredvid. Peters smoking också. Mina nyinköpta skor ligger i sin kartong. Jag måste börja knata på i dem snart för att gå in dem. Faktum är att jag även köpt ett par jättesköna ballerina Sketchers som jag tänker byta till så fort “allt det formella” är överstökat. Jag leker med tanken på att byta klänning under kvällen. Min långklänning är så tung.
Vi får se hur jag gör …



 



Bilarna kommer iallafall att vara fullpackade då vi åker upp till New Jersey.
Jag är så innerligt tacksam över att syster och svåger kommer hit, och att de har hyrbil (de ska vidare för att upptäcka New England efter bröllpet).
Vi kommer att behöva ha två bilar för vi har så mycket bröllopsrelaterade grejer som ska upp.
Visst, det är klart att någon av familjemedlemmarna på Peters sida hade kunnat ta en del, men de samåker så gott det går så det kommer inte att finnas mycket plats där.
Flera kompisar härifrån har också erbjudit sin hjälp. Men de kommer inte förrän till välkomstfesten och ytterligare några dyker inte upp förrän på Dagen B.
SÅ jag är så otroligt glad och tacksam över Sara och Håkan och den hjälp de kommer med.


Ja vänner, den sanna nedräkningen har börjat.
Timern är inne på sin allra sista minut. 


Jag önskar er alla en fin onsdag.

Comments

Yvonne said…
Oj, tänk att den stora dagen är SÅ nära nu och de här sista veckorna kommer säkert också rusa fram.

160 gäster är verkligen ett stort bröllop och så klart mycket att tänka på även om man har hjälp med allt det praktiska.

Blir så kul att få se en bild på henne som brud i den säkert supervackra klänningen och er andra också.

Tur ni får hjälp av syster och svåger med att få alla grejer till bröllopet, inget får glömmas kvar hemma.

Nu ska vi snart åka på en dagskryssning till Eckerö med vår granne, blir en kort tur men hinner med att äta en liten brunch och sen en buffé på vägen hem. Många år sen vi åkte en Finlandsbåt

Kramar!
Elisabeth said…
Tänk att bröllopet är så snart! Det känns som att du nyss började skriva om det, och då var det ju lång tid kvar. Spännande ska det bli i alla fall, även att bara följa det via din blogg.

Jag tror också att det blir tomt och vemodigt efter bröllopet. För min del hade det i alla fall till 100 % varit så, och vi är nog ganska lika där. Tänk vad mycket enklare det måste vara för dem som drar en suck av lättnad och tycker att det är skönt!

Tur att ni får hjälp med allt som ska tas med. Kan tänka mig att bilarna kommer att vara minst sagt fullpackad. Bara kläderna tar en hel del plats, inte minst för att de inte kan knölas in hur som helst, haha.

Fattar helt klart att du byter skor när den formella delen av bröllopet är avklarad. Det måste vara någorlunda bekvämt, trots allt. En annan klänning under kvällen kan därför vara en bra idé, för det finns ju så många fina klänningar.
Monnah said…
Tänk, alltså! Visst är det så att det är lätt att nudda vid tanken om vad livet ska uppfyllas av då något stort har gått av stapeln. Förväntansglädjen (och oron) är stor och maffig, efteråt kommer du med all säkerhet att minnas tillbaka på sådant som har känts härligt och vackert och tänk så fantastiskt fin hon blev er Karolina och... Tomt på ett sätt, absolut, men inte dåligt. Ni är bra på att hitta på grejer, det kommer säkert att bli annat att planera och drömma om.
Vilken ynnest att dina familjemedlemmar kommer, inte bara för själva hjälpens skull. Dessa stunder blir mer meningsfulla då vi får dela dem med människor vi älskar. Härligt! Och kul att de åker vidare runt New England. Fin tid på året att göra det tänker jag. Kram på dig!
Anna i Portugal said…
Jag som älskar projekt tänker att detta bröllopet verkligen är som ett stort och magiskt projekt. Jag tror du kommer känna tomhet när det är över. Du har varit så investerad och engagerad i detta projekt under lång tid och jag tror du kommer känna en enorm glädje och tacksamhet i kombination med att det är tomt. Vad ska jag göra nu liksom. Så skönt alla kläder är på plats och fixade. Kram!
Hej Annika!

Åååh, fattar precis din känsla, och nog kommer det helt säkert att bli lite "post Dagen B blues", det är jag övertygad om. Jag minns det själv från såna lite "stora dagar" som studenten tex. Men ni kommer också att minnas tillbaka på allt det fina och det här spännande året som har varit berikande på många sätt. Och vem vet, det kanske inte dröjer så länge till nästa projekt... Dagen BB ;) Who knows :D ;)
Härligt också att familjen från Norden har möjlighet att komma och få ta del av allt fint <3
Ska bli så kul att se alla foton från den stora dagen och era outfits förstås <3
Vad trevligt med ABBA-konserten som ni var på, dom låtarna blir aldrig "gamla" :)

Kramar!!


Annika said…
Yvonne. Nu kommer det att bli som sekunderna på en klocka. Det kommer att gå helt sjukt fort. Och sen är det över.
DET är tack och lov att stället de valt sköter rubbet. SÅ tacksam för det, du anar inte. Och satt vi har en bra Day-of koordinator som kommer att dirigera RUBBET. Känns bra.

JA när allt är över, och jag återhämtat mig, kommer jag att visa massor med bilder och berätta allt.

Mysigt mysigt med resa till Åland. Tror den där båten är jättetrevlig + att de lär ha så god mat ombord. Har aldrig åkt den själv. LYCKLIG resa och HAAA så KUL!!!
Kramar!
Annika said…
Elisabeth: ja när jag berättade om det här på bloggen var för mindre än ett år sedan. Tror jag skrev om det i sept då de valt ställe och plats. DÅ kändes det oändligt långt bort i tiden. Löjligt, för vi vet ju hur snabbt ett år går .. men det kändes långt bort. Nu känns det som att det typ är imorgon!! GAAHHH!!
Vet, vi är lika där, och jag tror absolut att det blir ngt av en dipp efteråt. Hyfsat säker på det. K har ju skött det mesta själv, och jag har varit bollplank. Eller både P och jag. K har delegerat olika uppgifter på oss, och jag har tagit mig an dem med glädje. Det mesta gör stället, alltså det stora---maten, fixet, dukandet. Allt sånt. TACK och lov.
Ja tack och lov också för att vi har två bilar när v ska upp. Nu är brudklänningen liksom uppuffad, ångad och de har jag silkespapper mellan lagren. Det känns som om den behöver ligga ner i baksätet, bara den. Sen har vi min klänning, Peters smoking. Skor och rubbet. OCH en massa annat. OM inte Sara och Håkan hade kommit skulle vi absolut behövt hjälp av vänner här.
Exakt, ser framför mig ngn kortare typ cocktailklänning, en som jag kan ha vid annat tillfälle också.
KUl problem allting. Men mkt att tänka på.
Annika said…
Monnah: Precis, allt det där som du skriver. Just så! Förväntan så enormt stor. Oron för att ngt ska gå snett. Oro frö väder och vind. Oro för ... ja allt. Men också förväntan deluxe. Jag ska försöka supa in dagen i detalj. Lite som jag gjorde på mitt eget bröllop.
Jag är så innerligt tacksam över de som reser från Sverige. Du anar inte. SÅ glad och så lycklig över att DE ska vara med och dela denna stora dag. S och H kommer att få det toppen i NE.
Monnah, du vet hur det är. Du har varit med om detta. KRAMAR i massor!!
Annika said…
Anna: DET är det!!! Ett projekt. Och nu ska vi se resultatet a det. Spännande och jättestort. OCH läskigt, kan ju inte låta bli att tänka på vad som kan gå fel också ... vet ... knäppt.
Ja just så kan det ju verkligen bli, en stor mix av allt. Lite blir det nog så, VAD ska jag göra NU??? Jo det mesta är klart. Ska köpa lite smycken. Men annars ... klart.
Massor med kramar till dig, Anna!!
Annika said…
Sara:
Det blir det, jag är säker på det ... BLUES!! Och jag tror att jag kommer att vilja vara ensam. Ja med P då, men inte ha ngn husgäst eller så. Samma, minns när jag ordnade Karolinas fest efter gymnasiet. Det är hittills den största fest jag ordnat. NU är det inte jag som fixar detta, men jag är ju involverad till max och har hand om lite småsaker. MKT tacksam för att vi har ett så bra ställe där de sköter ALLT.
OOO ja.... I cannot WAIT!! Hoppas dagen BB händer snart! HIHI!!!
Sen blir det bildbomb deluxe ...
KRAMAR I massor!!
Anonymous said…
Det här är så spännande att följa att jag tror att jag med kommer att känna stor tomhet när det är över. Jag är så spänd på att få se foton. Du låter så glad över allt detta att man dras med. Härligt! Kramar Marika
Annika said…
Marika: TACK Marika!! ÅÅÅ vad fint skrivet, det var fint att läsa. TACK, jag är glad så glad, men är rädd för THE VOID efteråt. Övertänker? JA. Kramar!!
Cari said…
Så spännande att det snart är dags. Det är så mycket glädje och kärlek med bröllop.
Det är så roligt att få följa förberedelserna som du skriver om och visar.
Tack och lycka till.

Och så kul att din syster och svåger ska bila i New England. Så vackert.
Annika said…
Cari: Ja tänk att det snart är dags. SÅ mkt kärlek på ett bröllop och så roligt allting.
TACK Cari, kul att du gillar att jag skriver om det, blir glad.
Det blir superkul för S o H att se delar av NE efter bröllopet. Bra tid på året dessutom.
Susjos said…
Wow, det närmar sig med stormsteg!!! Vilket stort bröllop det blir 160 personer, jösses!! Vilket minne för livet det blir för er alla, anar att det blir en tom känsla efteråt!
Ingen av mina pojkar verkar vilja gifta sig, men men..mycket kan hända än! Min kompis båda flickor som våra pojkar vuxit upp med och är i samma ålder är båda gifta nu, så det är lite olika hur ungdomar gör idag här i Sverige.
Så kul att få följa dina bröllopsbestyr på din blogg!
KRAM!!!