Den 17 juni!




Den 17 juni 1996 blev jag mamma, för första och enda gången.
 
Det var då Karolina kom till jorden och såg dagens ljus.


I dag fyller hon 30 år!
Hon är lika gammal som jag var då jag fick henne. 
Trettio år, det är helt osannolikt och ofattbart. HUR kan 30 år gå så snabbt?



 
Nytagna bilder från London (nu är de tillbaka i LA igen), min egen 30-åring.  Clownen i bakgrunden är så komisk och lite passande Karolinas personlighet 😂


FÖDELSEDAG IDAG.
Karolina och Mike har precis kommit hem från England, och Skottland där de varit på bröllop.
Bägge två har totalt kärat ner sig i både England och Skottland, roligt.
Bröllopet var sååå lyckat, enligt Karolina (OM jag får tänker jag lägga ut några bilder från det i en av morgondagens punkter, men vi får se). De hade alla haft SÅ kul. Karolina var brudtärna, en av sju, tror jag.


För trettio år sedan, klockan 7 på morgonen (det var en måndag), vände jag mig om i sängen och DÅ gick vattnet.
Peter höll på att göra sig iordning för att åka till jobbet. Jag var sjukskriven på grund av havandeskapsförgiftning. Men nu så, nu var det dags (om vattnet inte hade gått hade de satt igång mig denna dag, fick jag veta senare). 
Karolina är född tio dagar för tidigt. Hon är född på Fairfax Hospital, och där fick jag ligga hela dagen och jag blev igångsatt också, för värkarna avtog.
Kl 21:37 kom hon till världen med akut kejsarsnitt medan Beach Boys sjöng “Wouldn’t it be nice” från en radio i operationssalen. 
Där kom hon in i Peters och mitt liv, alldeles perfekt. Hon vägde 3742 gram och mätte 51 cm. SÅ härligt. Jag fick feber och frossa direkt efter snittet och fick ligga på kontroll ett bra tag. Karolina var med Peter, så fint.
Framåt natten kom vi upp på avdelningen. Jag låg kvar på BB i tre nätter. Sen hem med den lilla nyfödda! Jösses vad läskigt det var.



 

Lite över ett år.


Åren gick och Karolina visade sig vara en mycket glad, utåtriktad och framåt person. '
När hon började Kindergarten som femåring bad hon oss att gå från skolan, jag kan vara här ensam … OK … Så fortsatte det. 
SÅ stark, glad, modig och orädd. Med strålande humor därtill. How could we be so lucky.


 

Första skoldagen i Kindergarten, september 2001.


Visst, somligt var läskigt, som mörker och spöken.
Och maten var mitt barn som petig med att jag fällde tårar flera gånger under uppväxten. Det fram tills att en läkare sa, hon svälter inte ihjäl—tro mig.




Allra första skoldagen, strax efter att fotot togs sa Karolina till oss att gå hem :-D


Det var ju sant, för numera äter hon allt, och lite till. 
Dessutom har hon blivit foodie på kuppen, vem had väl kunnat gissa det då jag tyckte det var som tyngst. Då ville barnet bara äta tomater, broccoli, jordgubbar, pasta med smör, chips, godis och guldiskar (små kex). Det var typ allt hon åt. 
Men när hon gick i gymnasiet bröts det och Karolina började prova allt mer i matväg.


 

I vår källare med kompisen Melanie. Melanie är snart klar akutläkare.  Time flies!!


Skolgången gick som en dans.
När det var dags att börja universitet fanns det bara ett enda mål, att utbilda sig till skådis på en scenskola (universitet). 
En hel höst och vinter for vi tre på auditions på olika universitet längs hela den amerikanska östkusten. Det blev sedan Elon University i North Carolina. Där tog hon sin examen, fyra år senare, med en BFA (Bachelor of Fine Arts) i Theater Arts med en minor i journalistik.
Åtta månader senare var det Los Angeles som gällde. Karolina var helt inriktad på att flytta dit.
Peter och jag var oroliga, men det var inte hon.
Kommer aldrig att glömma när vi lämnade henne på parkeringen vid hennes nya lägenhet och for tillbaka till DC. Där stod hon så ensam kvar och vinkade till oss.
Men, hon fick jobb som servitris ganska snabbt och kunde fortsätta ta privatlektioner i drama.
Auditions gick hon på, men det blev aldrig mer något mer än call backs. Karolina var vid gott mod dock. Hon gjorde lite reklamjobb, statistjobb, satt som betald publik i olika TV-program som Master Chef, Ellen, Dancing with the Stars och The Masked Singer.




Peter och Karolina hoppar på OBX!


Fast sedan kom pandemin, och den slängde igen porten för henne, och så många andra.
Där och då började Karolina få upp ögonen för att producera.
Där och då började hon även tappa intresset för att satsa på att bli skådis.


 

Vår lilla familj på ett bröllop i Reston för ett par år sedan.


Karolina träffade Mike strax före jul 2019.
När pandemin fullkomligt stängde ner Los Angeles i mars 2020 flyttade Karolina in med Mike, hans bror Steve och deras bästis Matt (som är den som ska förrätta vigseln mellan Karolina och Mike i september). Peter och jag var så glada över att Karolina hade de tre killarna.
De producerade små filmer genom hela pandemin, de spelade massor av sällskapsspel, framför allt Catan. Karolina läste manus som Mike fick sig tillskickade. De tog sig fram, alla fyra. Hustlers som de är hela bunten.
Numera är Karolina senior producer inom ett bolag som helg ägnar sig åt poddar.


I september står bröllopet. 
Och det är nu mindre än tre månader kvar.
Karolina är trettio år fyllda IDAG! Min glada, modiga, snälla, humoristiska, fina lilla tös. TRETTIO ÅR!!! Helt ofattbart. Ja faktiskt, hur kan jag ha en dotter på 30 år!! DET går inte ta in.



 





Grattis älskade unge!!

Comments

Elisabeth said…
Stort grattis till Karolina! Det är faktiskt ganska otroligt att hon är 30 år, tycker till och med jag.

Så roligt att se bilder och läsa din berättelse om Karolina i dagens inlägg. Tror du att hon någonsin kommer ta upp skådespeleriet igen, eller har hon helt lämnat det?
Yvonne said…
Stort grattis till fina Karolina, 30 år, ja tiden går fort och det är då ens barn fyller år man känner att man själv är "gammal" , hi hi.

Hon var så lik Peter som liten, men nu tycker jag hon ser mer ut som en fin mix av er båda till 100%.

Så kul att se bilderna och läsa din fina berättelse om Karolina.
Hoppas hon får en fin dag och firar ordentligt idag när hon "nollar" och vet att nu får hon fira hela året ut, hi hi.

Kramar!
Anonymous said…
Stort grattis till dottern som är jämngammal med min son med tre dagars mellanrum.
Och grattis till mamma och pappa naturligtvis som haft en stor roll i hennes liv.
Trots att man inte hade någon erfarenhet så tror jag vi båda lyckats med att få fram två människor med empati som jag hoppas kommer att få ett underbart liv.
Kram Lena
Anna i Portugal said…
Det är otroligt hur fort tiden går. Grattis till er alla tre, för att ni har varandra och ger varann så mycket glädje. Kram
Anonymous said…
❤️ så fint skrivet!
Cari said…
Stort grattis till Karolina! Och er!

Visst är det otroligt att ha barn som är 30 år. Hur gick det till? Att de är så vuxna. Och ska gifta sig/har gift sig.

Livet är fantastiskt.

Och så fina bilder. Fin sammanfattning.
Halloj!
Stort grattis till Karolina på sin 30-årsdag.
Ja tiden rusar iväg fast man skulle vilja stoppa den ibland.
Jättefint inlägg och fina bilder.
Kram Carin
Monnah said…
Hipp hipp hurra för Karolina idag! Vad roligt att få se denna kavalkad av fotografier. Fin tjej. Vår son fyller trettio i augusti och jag kan nästan få andnöd när jag fattar att det faktiskt har gått så lång tid. Tiden - en vän och en tjuv. Det är inte svårt att förälska sig i England och Skottland. Och Irland! Som turist är det ljuvliga länder, med för de boende finns det otroligt många utmaningar just nu. Kram, kram!
Anonymous said…
Stort Grattis till Karolina!
Vilken fin tillbakablick och fina bilder. Så roligt att hon har hittat ett yrke som hon trivs med och vilken tur att hon träffade Mike precis innan allt stängdes ner och att de hade varandra under den tiden. Det här är verkligen ett speciellt år för henne och er, trettio år och bröllop.
Grattis till henne och till hela er familj!
Stora Kramar! /Humlan
Annika said…
Elisabeth: TACK!!! Ja och du har nog "känt" henne sedan hon car sådär en tio år. Otrolig märkligt.
KUL och tack för att du gillar dagens inlägg. Tror hon lagt skådisplanerna på hyllan för gott. Nu är hon helt insatt på producentyrket istället., tror nog hon skulle vilja producera film och TV.
Annika said…
Yvonne: TACK!! Ja jösses, alltså de brukar ju säga att man ser att tiden går via sina barn (och jo, via en själv med, who are we kidding???). Men det är overkligt med dessa stora milstenar i livet.
Ja hon var så lik P som liten, men numera ser jag mig själv i henne också.
Yes, hon får nolla o fira hela året, precis som sin mor. Kram och tack!!
Annika said…
Lena: ÅÅÅÅ tack!! Och så LIKA vi är där i tiden när våra barn föddes. SÅÅÅÅ speciellt. Så fint. OCH visst är det overkligt att vi har 30-åringar. Grattis till dig också, Lena!!!
Vi har lyckats, det har i facit på. du och jag. Kramar!!
Annika said…
Anna. TACK!!! Tack fina Anna. Stora kramar från mig!!
Annika said…
Ano. TACK så väldigt mycket!!!
Annika said…
Cari: TACK snälla Cari!!! Ja hur gick det till? Hur kan de plötsligt inte vara purunga eller små längre?? FATTAR inte!!!
Livet är otroligt, du har så rätt.
TACK igen Cari!!!!!
Annika said…
Carin: TACK Carin!! Ja tiden är verkligen snabb, det känns ibland som om det var igår jag fick henne. Sedan ens barn kom till världen har tiden gått så snabbt. TACK för att du gillar dagens inlägg. MASSOR med kramar till dig!!
Annika said…
Monnah: TACK Monnah!!!! SÅ kul att du gillar dagens inlägg. Du ser Monnah, samma med DIG. Du har snart en 30-åring också i familjen. VISST är det OVERKLIGT!!! Och sanna ord, tiden är både en vän och tjuv. Jösses så bra sagt, det tar jag med mig, tack Monnah!!!
Ja det blev sååååå kära i England och Skottland, totalt betagna av det. Roligt. Sant igen det du säger om de bofasta. KRAMAR!!!
Annika said…
Humlan: TACK!!! OCH så roligt att du gillar det här bildinlägget. Ja jag är glad att hon hittat en karriär hon trivs med. OCH jag är så glad över Mike också. Vilken lättnad det var för oss att veta att K hade det toppen i deras stora lgh, och att de var så aktiva under den perioden.
Stort år i år, minsann.
Massor med kramar till DIG!!!!!
Channal said…
Kära, bästa Annika! Ja, vart tar tiden vägen?!! Min Lotta är 31 och min Ida blir 37 i augusti! Inte klokt!! Vilket fantastiskt fint och kärleksfullt inlägg du har gjort!! Så fullt av minnen, stolthet och värme. Ni har verkligen en stark och fin relation du och Karolina. Stort grattis till Karolina på 30-årsdagen! Det har varit, och ÄR så kul att få följa hennes resa genom din blogg!! Sen älskar jag gamla bilder! Så himla söt... och idag, vilken skönhet! Tänk vilken spännande tid som väntar med bröllopet i september. Förstår att mammahjärtat svämmar över idag!! Grattis till Karolina som har dig till mamma!!

KRAMAR till DIG!! Anna
Anonymous said…
Grattis till din fina Karolina! Så svårt att fatta att de där söta bebisarna kan bli så stora. På bara en liten stund. Kramar Marika
Jossu said…
Grattis Karolina! Så modig och självständig redan som liten när det var dags för första dagen på dagis och skola. Inte konstigt att hon som vuxen vågade flytta ensam till L.A, och klarade det ju galant.
Brysselkakan said…
Stort grattis till Karolina! Det känns lite som jag känner henne trots att vi aldrig träffats, hon och jag.
Och grattis till dig och Peter som låtit er dotter växa upp och utvecklas till den hon nu är.
Och jag håller med; det känns så konstigt att ha vuxna barn, vår äldste är 38 i år och hans bröder 36 och 33. Konstigt!