Tänk att det är sex år sedan pandemin bröt in över världen.
Sex år har passerat.
Jag minns så väl hur det kändes den här tiden i mars 2020.
All osäkerhet och rädsla.
Visst, jag var jätterädd och det tror jag att de flesta var.
Runt min födelsedag det året stängde alla skolor, hela samhället slog igen med en skräll.
Alltså vilken galet overklig period det var.
All denna skräck jag kände ju mer jag läste om corona och covid.
Jag kommer ihåg att jag satte upp regler för mig själv, LÄS bara nyheter en GÅNG om dagen. DU får inte gå in på nätet och se vad som skrivs om sjukdomen mer än en gång per dag. Titta inte på nyheterna i TV. LÄS bara om sjukdomen i de stora dagstidningarna. Håll resten ifrån dig.
Vi slutade med våra svennefrukostar omedelbart.
Peter och jag avbokade det bord vi bokat på vår favoritrestaurang den 15 mars. Så här i efterhand var det så fånigt att vi inte gick, men det tyckte vi inte då.
Allt vi planerat ställdes in.
OCH ja, så var det väl för oss alla överallt.
Bild från Pexels.
Alla i kön bar munskydd och vi stod på två meters avstånd från varandra enligt de pluppar som målats på trottoaren utanför affären. När butiken öppnade rusade vi in. Peter för att grabba eventuellt toa, hushållspapper och rengöringsmedel. Jag till köttdisken för att grabba kyckling. Som jag minns det nu var kyckling tydligen väldigt viktig för oss 😅.
Sedan tog vi resten av det som stod på inköpslistan. Det rådde ransonering på så mycket då, på konserver, på tvål, på pappersprodukter och inte minst på desinfektionsmedel.
Jösses alltså.
Jag har inget minne av att det var brist på något annat.
Men, jag kan ha glömt.
Hyllan för hushålls och toapapper TOTALT länsad.
Händerna tvagades slutligen i SINNE.
SOM jag INTE saknar det. USCH vad jobbigt det var.
Hoppas vi aldrig behöver uppleva dess like igen.
På hyllorna för pappersprodukter var det för det mesta HELT tomt affärerna.
Samma vad gällde rengöringsmedel och tvål.
Jag tror att det var ganska övergående ändå, i maj-juni tror jag det hade normaliserats lite vad gäller de kala hyllorna.
Men i början var det HELT galet.
Den här bilden av hyllan för rengöringsmedel är tagen på Target den 20 maj 2020.
Karolina hade flyttat till Los Angeles då, och vi kan väl säga att det var pandemin som helt stängde porten till hennes önskade planer att bli skådis. Hon är ju utbildad sådan. Men där och då--och i ett par år framåt-- fanns inga auditions att ens gå på.
Karolina fick göra annat istället, och hon hankade sig fram. Jag är också så tacksam över att hon redan träffat Mike, och att hon kom in i hans grupp av vänner.
Inte för att hon alls saknade egna vänner i LA, men med Mike och hans gäng följde en stor trygghet för mig och Peter.
Mike, hans bror och en kompis hyrde då en jättestor lägenhet i West Hollywood.
De två tjejer Karolina delade lägenhet med for bägge hem till sina föräldrar vilka bodde i andra stater.
I killarnas stora lägenheten jobbade alla hemifrån, de lagade mat ihop, spelade en massa spel och ibland spelade de in filmsnuttar de la ut på sociala medier (alla tre killarna är filmproducenter, så det passade ju bra). Gänget i den stora lägenheten hade det allmänt helt OK.
Karolina själv läste manus då som inkomstkälla plus att hon kunde utföra lite andra jobb digitalt. Staten gick också in med pengar till dem som inte hade det så fett. Men det kom en viss summa pengar varje månad till Karolina.
Så tack vare det gick det OK. Ja förutom att staden var helt igenbommad.
Karolina berättade också att när hon var ute och gick en vandringsled på en av Hollywoods höjder kunde hon se havet. DET hade hon aldrig sett från de höjderna förr, och inte senare heller. Men eftersom det var så lite biltrafik syntes nu havet istället för avgaser.
Här i Restonland gick det ingen större nöd på oss två.
Jag inser ju att vi var i den “perfekta åldern” för en kollaps av samhället som detta var. Vi hade inga skolbarn, vi slapp hemskola. Peter jobbade redan hemifrån sedan tio år.
Vi var inte avrådda att gå och handla, vilket man ville att folk över 65 år INTE skulle göra.
Stackars alla de som var barn, tonåringar och äldre under denna konstiga tid.
OCH stackars alla som var tvungna att både hemskola sina barn samt ta hand om sitt eget jobb på en och samma gång.
Där skulle skolbarnen sitta vid sina datorer och vara uppkopplade mot skolan för att sköta sina skoluppgifter.
Peters syster var lärare på den tiden (numera är hon vice-rektor) på en gymnasiekola här i kommunen. Hon sa att det ar ett helsike att försöka driva vettig undervisning via uppkoppling. När höstterminen började övergick man till något hybridsystem då halva klassen undervisades på skolan vissa veckodagar, och andra halvan övriga dagar. Då skulle lärarna undervisa både digitalt och i klassrummet.
Jag har två kompisar vars döttrar tog sina examen sommaren 2020.
Två av flickorna tog studenten, de andra två gick ut fyraårigt universitet.
Inget var som det brukade, inga roliga fester, ingen “prom”, inga ceremonier alls.
De som gick ut high school fick åka förbi sin skola, få sina betyg genom bilfönstret, vinka till lärarna på håll.
Inget av allt som omger en studentexamen var som det skulle vara. Absolut inget.
Samma med tjejerna som gick ut universitet. De hade heller inga stora ceremonier. Ingen familj fick komma dit. Istället tror jag att man höll dessa ceremonier ett år senare. OCH det var ju inte samma sak. Inte alls.
Ja vilken konstig tid.
Vi kunde iallafall gå ut och gå när vi ville.
Vi hade inga restriktoner här som rådde i andra länder.
Jag är djupt tacksam för det. TACK och lov att vi kunde gå ut och gå när helst lusten föll på.
Herregud, fattas bara. Vilken horribel regel som rådde för så många.
Men, jag minns att jag alltid drog upp mitt munskydd då jag mötte andra personer som var ute och strövade. OCH det var många, det kändes som om alla var ute och gick våren 2020, haha.
Bild från Pexels.
Det blev en sommar här istället.
Ingen av dem som brukade åka till Europa for.
Peter jobbade på som vanligt, jag med.
Men vi hyrde husbil och for ut på vår första resa med en sådan. Rickety-rackety, Peter och jag på utflykt. Fastän husbilen hade sett bättre dagar blev vi förälskade i det livet.
Senare den sommaren hyrde vi ett hus på OBX.
Det var då vi träffade Mike för första gången eftersom Karolina och han semestrade med oss den veckan.
Som sagt, må detta aldrig hända igen.
Jag tror nog att världen lärde sig ett och annat då.
Det går inte att stänga ner ett samhälle på det sätt som skedde.
Det går inte att stänga ner världen. Det får sådana konsekvenser för så många och för väldigt lång tid framöver likaså.
När nästa farsot drabbar oss (MÅÅÅÅÅ DEN DRÖÖÖÖJA) tror jag att världens länder lärt sig ett och annat.
Hur minns du den tiden?
Den börjar kännas avlägsen, och det är skönt!
Med detta mörka minne önskar jag alla och envar en fin onsdag!
Comments
Väl hemma kunde man börja LEVA igen och fick vara ute hur mycket man ville. Handla gjorde jag kl 07 på morgonen med munskydd och tunna latexhandskar på. Det var bara pensionärer som fick handla mellan 07-08 då vi räknades som riskgrupp. Mycket tacksam att vi fick biljetter hem så snabbt för stängdes hela landet ner totalt i nästan 3 månader.
Det är verkligen en tid man inte vill ha igen. Minns att den julen kom inte dottern med fam upp från Skåne heller. Sonen hämtades i Bromma av min man och sonen satt i baksätet med munskydd på och hemma satt han på kortsidan av vårt stora bord och vi i andra änden.
Vilken lycka när de fått igång vaccineringen mot Covid minns jag och vi fick våra första doser. Tror jag har fått 8 doser totalt, i år fick jag ingen för jag var för "ung" för Svenska bestämmelser. Hade nog kunnat ta en här i Spanien nu i januari men det blev aldrig av. Min man fick ta en då han har Diabetes 2 och räknades då som riskpatient hemma.
En fruktansvärd tid som jag hoppas aldrig kommer igen och om den kommer hoppas jag världen lärt sig att hantera den bättre. Så mycket skit Sverige fick ta för sitt sätt att hantera det, men vi klarade det ganska bra ändå trots att vi inte var inlåsta och hade friheten att kunna gå ute hela dagarna om vi ville. Fel gjordes hos också såklart men i det stora hela är iaf jag nöjd med hanteringen av den tiden.
Tack för påminnelsen i ditt inlägg, man behöver tänka på den tiden och minnas hur det var även om det inte är någon period som var trevlig.
Kramar och ha en fin onsdag!
Och kriminaliteten som ökade på grund av den galna idén att stänga ner världen under lång tid så att folk förlorade sina inkomster.
/Hälsningar Vendela
Jag kände en enda sak, världen har blivit galen!
Jag kände mig inte rädd för viruset i sig utan för vad som hände med världen. Vi bodde ju dessutom i ett land som drog det till absurdum med total lockdown och en väldigt motsägelsefull approach i mitt tycke.
Precis som Jossu och Monnah säger: Det var bisarrt, mycket skrämselpropaganda, och inget kändes som att det handlade om att boosta sitt immunsystem tex. Människor som blev isolerade i ensamhet osv. Fruktansvärt!
Det värsta är att jag inte tror att världen lärde sig nånting av detta utan det absolut skulle kunna bli på samma vis igen. Och det är också en skrämmande tanke.
För övrigt var vi absolut lyckligt lottade, vi var tillsammans hela familjen, och kunde jobba hemifrån och det var och är fint att tänka på <3
Kram!
Jag vet att jag diskuterade med andra om man skulle göra allt som inte var direkt förbjudet eller om man skulle ta hänsyn till andra och inte trängas och riskera att sprida smitta när man var ute för nöjes skull. Det var väldigt många som tyckte att sådant som bara var rekommenderat kunde man ju strunta i.
Jag kommer ihåg känslan när man satt i ett fullt tunnelbanetåg och folk hostade omkring en.
Jag började beställa från mataffärer med hemkörning, det gör jag fortfarande ibland, men numera är det för att det är bekvämt.
Ha en fin onsdag!
Kramar!
I Spanien hade ni verkligen restriktioner som hette duga. jag kommer ihåg det du berättar, att din man blev tillsagd där han stod.
Minns också er resa hem igen. Och hur länder flög hem sin medborgare från jordens alla hörn.
FATTAR så väl att det måste ha känts som rena, rama friheten när ni kom hem och fick GÅ ut när ni ville. Gå och handla etc etc.
Just det, seniortimmar i affären ja. BRA att mn gjorde så, det ar samma här under vissa tidpunkter under dagen. å morgonen, vill jag minnas. OCH just det där med munskydd och hur hysteriskt allt kändes, och var!
Julen ja, fast den tyckte jag var så sköööön. HAHA. Vi kunde göra precis som vi ville. Men jag vet ju att den spökade till det för så många.
JJJAAAAAA!!!!!! Jag vet, jag var väl i närmast euforisk då jag fick första dosen i mars 21. SÅ lycklig. Du med, hihi.
Det är bra att du fått så många doser, och att din man får dem utan knot. Jag har inte vaccinerat mig mot Covid på många år nu, men flunsan tar jag. En av mina kompisar fick covid i vintras och var så dålig (alltså som en riktigt rejäl flunsa) så hon ska börja ta vaxxet igen. Tycker ALLA som vill ta det ska få det utan knot från staten.
Exakt, må denna tid aldrig komma tillbaka. Jag är övertygad om att vi lärt oss på kuppen. Tror inte man kommer att behandla nästa farsot så här.
Nej som du säger, såååå fel att ha restriktioner på utevistelse. HUR tänkte de länder som gjorde så?? SÅ fel.
Tack för att du tyckte om inlägget. Tänk att sex år har gått.
Kramar!!!
Japp, helt på din sida ... vilken SKRÄMSEL det var, inte konstigt att man nästan gick i panik med jämna mellanrum. OCH som du säger, de som inte fick träffa sina nära och kära då de låg för döden. Hur fruktansvärt. Kramar!
Som du säger, må vil slippa igen under vår livstid. Det var bra att du fick gå till jobbet. Det där med toapappret var bara SÅÅÅÅÅ oroligt KNÄPPT. Ha en fin onsdag!
Jo jag var rädd för både virus och det som skedde omkring oss hela tiden. Det vi läste om tidningarna, hur folk dog på överbelamrade sjukhus. Hur allt sköttes. ALLT som taget ur en dystopi.
Spanien gjorde det till ett absurdum, utan tvekan. Ni var ju fångar i eget hem. Vilka restriktioner.
OCH ja sååååå mkt skrämsel, minns att jag tyckte att media fullkomligt gottade sig i det. Vi fick läsa så lite positivt att det var galet.
Tror du det, Sara? Jag hoppas du har fel, men vem vet. Inbillar mig att vi måste har lärt oss en del av det som skedde, och skedde så fel. MÅ vi inte få reda på facit i detta fall.
Precis, det var bra att ni alla var tillsammans och kunde sköta jobb och rubbet hemifrån. Kramar!!
Förstår att du grubblade på vad som var rätt, och inte rätt. Det stämmer, Sverige hade väl inga restriktioner alls i princip? kanske bara på sjukhus och äldreboenden? Allt annat var just rekommendationer. Just det ja, hade nästan glömt det. Och det där ngn hostade eller nös ja.
Ja så smart att beställa mat från affären, det gjorde en granne till mig (även hon ensamstående) under lång tid. Ibland handlade jag lite åt henne också när hon behövde ngt mellan leveranserna. HA en fin onsdag, Humlan!! KRAMAR!!!
Kram Carin
För sex år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att vi en dag återigen skulle gå på konserter och mötas som vanligt. Lika snabbt som det kom, försvann det. Här bar vi inga munskydd och skolan fortsatte som vanligt. Sverige gick sin egen väg, och vi klarade oss på många sätt bra efteråt.
Men det var en hemsk tid!! Särskilt för alla äldre och för dem som miste sina liv. Jag vill egentligen inte tänka på den perioden. Min mamma blev 96 år, men på sätt och vis var det ändå det som tog hennes liv... ensamheten. Att inte få kramas och träffas som vanligt var en plåga.
Det blev också tufft för min dotter Lotta. All hennes verksamhet och hennes boende stängde ner. Det sitter fortfarande kvar i henne.
Jag vill verkligen inte uppleva något liknande igen. KRAM till DIG!! Anna
Sedan fanns ju inga munskydd att få tag i, och SL vägrade skydda busschaufförerna med inga påstigningar på framdörren. Åsså har vi allas Anders Tegnell såklart. Han var en trevlig och väldigt sympatisk epidemiolog, tyckte jag.
Vad som förvånar mig dock är att ingen verkar minnas hur eländigt den Covid-tiden var. Nuförtiden hostar och nyser man rakt ut igen, precis som man alltid gjort innan pandemin. Människan lär sig aldrig.
Lite roligt är att de flesta avståndsmarkeringar på golv i affärer är kvar. Detsamma gäller för handspritbehållare som också är kvar (och påfyllda).
Och i många länder har man fortsatt med munskydd, dock inte i Sverige...
Hursomhelst vill vi inte ha den tiden tillbaka...
Här i min lilla stad såg jag inte några direkt tomma hyllor, även om det absolut var mer utplockat än normalt. Men tomt, nej det var det inte, och det var naturligtvis skönt.
För mig fortsatte allt ganska mycket som förr också. Jag gick till exempel aldrig på café/restaurang/bio innan pandemin heller, så det blev ingen skillnad. Umgicks inte med människor efter jobbet innan pandemin och saknade därför inte detta under pandemin heller. Handlade gjorde jag på vanliga tider och eftersom vi inte hade något munskyddskrav hade jag inte det heller. Jobbade dessutom vidare som vanligt, eller ja, med distansundervisning, men på plats från skolan. Från början fick vi inte jobba hemifrån (varför, kan man verkligen undra!) och även sedan det blev tillåtet ville jag vara på plats. Den enda gång jag egentligen tyckte att det blev jobbigt att vara bland folk rent yrkesmässigt var hösten/vintern 2020/2021, innan vaccin, men med mycket smittspridning.
Jag håller för övrigt med Sara här ovan; var mer rädd för vad viruset gjorde med världen än för själva viruset. Däremot oroade jag mig in absurdum för hur jag skulle få till detta med provtagning. Inte så roligt att gå iväg för att hämta ett test om man faktiskt mår dåligt... Och sedan skulle det levereras tillbaka också. Inte världens bästa system direkt. Ändå en ganska knäpp orosprioritering får man väl konstatera, haha.
Det knäppa var att jag tyckte mig vara mer utsatt när jag satt på ett (ganska så folktomt) tåg än när jag befann mig i en lektionssal mitt bland en massa elever. Mellan 2020 och tills restriktionerna släppte hade jag alltid mask (FFP2, är det så de kallas?) på buss/tåg, även om det inte var alls många människor på fordonet i fråga, samtidigt som tanken på att tvingas ha mask på jobbet kändes jättejobbig. Ett fall för en psykologisk studie, helt klart. ;-D
Även nu i vinter så har de stängt för besökare för att smitta har spridit sig bland boenden, så de har kvar en del rutiner som men började med under pandemin.
Du har rätt, idag lever inget kvar av det som vi inte fick göra då, inga masker, inga avstånd, folk går och snorar och hostar.
OCH Lotta ja, klart att hon fik lida så mkt också. SÅ många som mådde psykiskt dåligt till max under den tiden. J jag tror det sitter kvar hos många, dessa ärr efter pandemin.
NEJ, vi vill inte uppleva ngt sådant här igen. ALDRIG!!
Kramar
SÅ himla konstigt det där att ni inte fick gå ut och gå. SÅ mkt sorg, och så mkt psykiskt lidande. Är säker på att ni i innerstäderna--som var sgs inlåsta-- led mest av alla. MÅ vi aldrig vara med om detta igen.
Kramar!
Var degt så att munskydden tog slut så fort de kom på apotek och affärer? Att det länsades, kanske betalde man inte tillräckligt.
Tegnell, gillade inte honom, sorry BP. Men jag hoppas verkligen att han inte lider av alla påhopp än idag. Men han hade ju stort stöd också. I efterhand kan vi nog ändå säga att man gjorde rätt i Sverige, även om jag inte tyckte det då. Men nu så, med facit i hand --ja.
DU har så rätt, folk nyser, hostar och hackar och det är liksom inget de bryr sig om. Som du säger, vi lär oss ingenting. Ja jag var, märken kvar i golven på somliga ställen, handsprit finns kvar. Och på vissa ställen tom de skärmar som sattes upp, men de blir färre ch färre.
Ja somliga har ännu minskydd, men väldigt få ändå. NEJ vill inte ha tillbaka den tiden.
Tror ni hade det rätt bra i Sverige ändå, ni hamnade aldrig i den panik som uppstod på så många andra ställen. Bra där, det vet vi nu i efterhand.
Bra ända att du tyckte det hela löpte på bra.
Ja vintern 20-21 var jobbig, precis innan vaccinen kom. Sen när vaccinet kommit var det ju ren eufori när man tog det. haha. Numera tar jag det inte längre, däremot flunsavaxxet.
JA just det, systemet ni hade med tester ja ... så märkligt. Och det var väl ngt liknande här, tror jag. Vet inte heller eftersom vi aldrig behövde nyttja det. Men det var ju konstigt.
Jag hade alltid mask också i offentliga rum, precis som du, alltid. Jag saknar det noll. NOLL. Ja lite intressant att du inte ville ha på sådan i klassrummet, men å andra sidan .. så konstigt när en lärare har mask medan hon undervisar. Förstår nog hur du kände.
Och så underligt att umgås bakom en skärm även utomhus. Usch vad jobbigt att man stängt flera ställen för besökare på äldreboenden. Sorgligt. Inte bra alls. De besökare som kommer måste ju ta ansvar och inte gå dit om de känner sig dåliga. Hela avdelningar får lida för några fås dumhet. Kramar!
MEN så hemskt det du skrev om din dotters vandring i LA - att det var första och enda gången hon kunde se havet från höjden (ja, just den enda vandringen var ju inte hemsk men annars..)! Hade ingen aning om att det var så mycket avgaser där som gav dessa följder! Fruktansvärt och konstigt att det får fortgå... Tack för intressant ämne du tar upp :D! Kram, Annika
.
T blev ju permitterad, alla på hela företaget blev det, och han var hemma och fick inte ens logga in på sin dator men efter några månader började de jobba på distans och fick allt till att funka. Sonen som flög hit och dit över världen för att bygga mässor var i ett av de sista flygen hem från USA innan alla flyg stängdes ner och sedan halvt permitterad och så fick företaget jaga annat att tjäna pengar på så han har byggt kilometer av bullerplank bla. Äldste sonen jobbade ju på samma ställe som sin far så samma upplägg där. Och sonen i USA, som hade planen att vara klar med sin doktorsavhandling (och var det) våren 2020 fick istället stanna kvar de fem åren han hade arbetstillstånd och visum för, det fanns helt enkelt inga post-doc att söka. Massor av föreläsningar via Teams och än i dag använder universiteten det! Något bra som från allt detta.
Vi i Sverige var nog ett av de länder som hade det mest normala livet; inga skolor stängde ner (bara gymnasier och universitet om jag minns rätt), de flesta jobbade som vanligt, butiker och annat öppet. Men många branscher led mycket; matställen, artister, frisörer mm.
Konstig tid!
Jag kan tänka mig att det måste ha varit mkt speciellt och underligt att jobba på förskolan under denna tid.
Var det många som blev smittade hos er? var det ngt barn som blev sjukt? Var ni rädda?
Ja jag vet, det där med lukftkvaliteten ja, det var ju väldigt talande ändå. Överallt skulle jag säga. LA är ju en sådan bilstad med ständig smog, även om det ser kristallklart ut. Men under pandemin stod ju nästan allt stilla, och luften blev klar och där och då såg K havet från en höjd. I vanliga fall ligger det ju bara som en bank över horisonten vart män än ser. Som sagt även en vanlig då det ser helt kristallkart ut. Så ja, LA är en bilstad av rang och jag vet att CA har regler mm runt utsläpp, men det är nog en ekvation som inte går att lösa, är jag rädd. Kramar!!
TRE år tog det innan ni fick träffa J igen. TRE ÅR!! Det är verkligen lång tid. För mig tog det bara två innan vi for till Sve i juli 21. Men tre år är lång tid.
Just det, nu när du skriver det minns jag ju att T var permitterad. Bra att han sedan fick börja jobba igen på distans.
Tur att din andre son hann hem härifrån innan allt bara stängdes.
OCH så bra ändå att han hade jobb, även om det blev lite mer hands on än i vanliga fall. Lite intressant det också.
Absolut, det kom en del bra ut det, som du säger. Just det där med Teams etc. P har slutat resa i jobbet tex, det gillar jag. De kör alla möten online numera.
Nu I efterhand tycker jag Sverige gjorde rätt. Det tyckte jag INTE då. Men nu med facit i hand, det var rätt tänkt.
Ja jag hoppas vi slipper vara med om ngt dylikt igen, att det inte kommer under vår livstid. För ja, visst kommer nästa farsot igen, och igen och igen.
Hur som haver, så började jag "stock up" på förnödenheter och gjorde det till en vana och det har fortsatt så. Om det skulle bli en till shutdown så har vi gott om toapapper, hushållsartiklar, förrådsmat m.m. Även katten har gott om torrfoder och kattsand.
Verkligen, du hade tur som kom till Sverige då precis i rättan tid. Just det, UK stängde också totalt.
Inte dumt att preppa lite ifall om att. Verkligen inte.