Hur har ni det så här dagen före Alla Hjärtans Dag?
Kommer ni att fira imorgon?
Eller, en del av er kanske ser Valentindagen som ett ingenting. En ickedag.
Med åren har jag kommit att tycka att vi bör fira ALLT som går att fira.
Bara du bestämmer hur kommersiellt du vill ha det.
Det går utmärkt att fira dagen utan att köpa en enda pryl.
Men fira på, fånga allt som är bra.
Grip allt som lyser upp tillvaron.
Försök vara här och nu så mycket ni kan.
Nu till dagens ämne!
För ett par fredagar sedan bad jag er om frågor och ämnen till mitt nya fredagstema.
Ni kan fråga, eller föreslå, vad ni vill under rimliga former.
Ni frågar. Jag lyssnar. Jag skriver.
SÅ SPILL the beans och kom med förslag i kommentarsfältet, vettja!
Eller maila om ni vill det, min mailadress finns i bloggens högra marginal.
Min kära bloggvän Anna i Portugal undrar följande,
“Hur umgås man i USA?
Fika? Lunch? Middag?
Vad bjuds det på?”
Bra frågor, Anna.
Även detta ämne kan vara av allmängiltigt intresse, tror jag.
Hur umgås man då i USA?
Brasklapp: Skriver alltid ur mitt perspektiv, från min del av detta stora land. Frågar du någon annan svensk som bor här kanske de ger dig ett helt annat svar.
Jag skulle säga att det ofta är väldigt “casual”. Avslappnat. Inga större krav.
Blir du bortbjuden kan det betyda att det blir pizza och öl.
Ofta kan det vara så att någon frågar,
- Any plans tonight?
-No, no plans.
-Wanna come over for some pizza and bear? Just really cash (casual).
-Sure, how nice.
Bild av Amar Preciado via Pixabay
Är det en mer formell middagsinbjudan tar man med blommor, choklad eller en flaska vin till värdarna?
Ja, jag brukar ta med vin eller öl till en riktigt casual middag också, för den delen.
Du behöver aldrig ta med dig inneskor när du blir bortbjuden här. Du behåller dina ytterskor på.
Det gäller så gott som alltid, 9.99 gånger av tio behåller du skorna på.
Om jag har som regel att folk ska ta av sig skorna hos mig?
ALDRIG, det behöver de icke.
I det här fallet är jag, helt klart, amerikaniserad.
Om du går hem till någon som är hyfsad intresserad av matlagning brukar de oftast ha snacks framme då man kommer.
Snacksen kan vara hemlagade eller köpta på affär.
Oftast bjuds ingen speciell välkomstdrink, utan du får välja efter vad värdarna erbjuder.
Ibland, speciellt under sommaren, står en balja utomhus fylld med flaskor och burkar med öl, vitt vin, vatten, läsk eller andra alkoholhaltiga drycker.
Om det bjuds på starksprit så får du ofta själv blanda en drink på groggvirket som står framme.
Alltså specialgjorda välkomstdrinkar är sällan normen.
Bordplacering sker aldrig (det tycker jag är enbart positivt).
Detsamma gäller på formella stora tillställningar, som exempelvis bröllop, du hamnar alltid bredvid din partner och/eller bland dina vänner.
Bordsplacering sker på så sätt att du ser vilket bord du ska sitta vid, men arrangörerna ser alltid till att de inbjudna sitter med folk de redan känner. Vid bordet kan det finnas placeringskort med ditt namn, men du kan lita på att du alltid får sitta bredvid din make/maka/partner.
Suveränt, i mitt tycke.
Efter middagen sätter man sig ofta i vardagsrummet och intar efterrätten där.
Stannar folk sent?
Hit or miss. Här skulle jag säga att det är “totally up in the air”. Somliga stannar inte jättesent medan andra kan stanna så länge att det börjar krypa under skinnet på mig.
NI vet vad jag menar.
En stor skillnad är att folk sällan “tackar för senast”. Det händer, men det är absolut inte gängse norm. Det hade jag svårt för i början här, tyckte det var oartigt. Nu har jag vant mig och insett att det bara är annorlunda.
Somliga är bra på att bjuda igen. Andra är det inte.
Det finns personer som jag bjuder in om och om igen men som nästan aldrig bjuder tillbaka. Med det menar jag inte att bli tillbakabjuden på en större fest. Vad jag menar är att bli bjuden på middag tillbaka.
Trist, men jag har accepterat det. Jag gillar dem ändå, och jag vet att de gillar mig.
En annan sak jag kan nämna -- när man bjuder in någon här på en fest, eller middag, är något av det första de frågar, can I bring something?
Denna fråga kommer som ett brev på posten så fort du yppat ordet inbjudan. Alltid, alltid, alltid.
Det är ju trevligt att de frågar. I nio fall av tio säger jag nej.
Fika då?
Jomen det händer, en coffee date.
Det kan ske ute “på stan” eller hemma hos någon.
Det är absolut inte kafferep eller gofika (IRRRRK, det ordet alltså--GOFIKA) som gäller då. Det kan vara en slät kopp kaffe. Ibland med några kex till eller så.
Men absolut inte som den fikakultur vi svennar är vana vid.
Blir du bjuden hem till en svensk i US kan du räkna med att det blir “på riktigt”.
På tal om på riktigt, det här är vad vi i Svennegruppen blev bjudna på hemma hos Lotta förra torsdagen. Semlorna var precis lika goda som de ser ut.
Tror inte de städar ihjäl sig heller inför besök, vilket jag kan göra. Många bara ursäktar lite överslätande att det kanske inte är helt bortplockat och sedan är det bra med den saken.
Är det sommar umgås man ofta utomhus. Inte sällan vid grillen.
Många här är väldigt bra på att grilla.
Då är det en ölburk i näven som gäller, chips i skålar på borden och “help yourself”.
Röda “Solo cups” då?
Ni vet de där plastmuggarna man så ofta ser i amerikanska filmer och serier. FINNS de? ABSOLUT att de gör, haha.
Är det riktigt “cash” så är det ofta såna som gäller. OCH jag skulle säga bland yngre, framförallt.
De här muggarna gillar jag INTE!!
När vi har fest ska det gå långt innan jag serverar drycker ur plastmuggar. Det händer INTE. Jag vill ha riktiga glas. Det spelar ingen roll om det blir mycket disk.
Helst också, så långt det går, vill jag undvika papperstallrikar. Det är ganska vanligt med sådana på enklare fester.
Och jo, visst kan även jag använda papperstallrikar om vi har julfest eller dylikt. Men det tar emot.
Bild av Alexa Heinrich via Pexel
Knytis är hyfsat poppis också.
Då bestäms det oftast innan vad man ska ta med sig.
Dyker folk upp på utsatt tid?
Eeeehhhh, det är lite flytande vad gäller den saken.
Är det en ren middagsbjudning kommer nog de flesta i tid.
Gäller det något annat, som att man ska ses över en fika, eller om det är fest är tidpunkten liksom bara en riktlinje.
OCH jo, det tycker jag är irriterande och jag har inte vant mig fastän jag bott här sååå länge.
Jag tycker, att har man bestämt en tid så dyker man upp då. Inte en kvart senare. Detta gör mig trött.
Jag själv kommer alltid i tid. Alltid.
Peter och jag är bra på det, jag vet inte om Peter färgats av mig, men han är supernoga med tider också. Några till av mina amerikanska vänner är bra på att dyka upp då man bestämt en tid.
MEN ännu fler i bekantskapskretsen ser bara på utsatt klockslag som ett brett förslag.
Japp, det retar mig.
Karolina tycker att hennes gamla föräldrar är för nitiska då det kommer till detta. Hon brukar också säga att vi vill åka för tidigt när vi ska göra något.
Jag lever efter mottot, hellre för tidig än för sen. Det gäller allt.
Därför retar det mig massor med folk som INTE kan hålla tiden. Jobbar på't, men det är inte det lättaste 😅.
Bild av Geralt via Pixabay
***
Sådär, nu vet ni lite mer om hur det är att umgås här.
Om du bor i USA kanske du vill lägga till något som du tycker jag glömt vad gäller ämnet.
Ha en riktigt fin helg så hörs vi på tisdag igen.
Comments
Ta av sig skorna hör nog till svenskar, jag har alltid med mig inneskor på vintern och om det är dåligt väder, för då är det ingen höjdare att folk går omkring i blöta skor på mattor mm.
Bordsplacering är bra att slippa, blir säkert bättre samtal kring middagsbordet om man sitter med din resp och folk du känner.
Håller helt med dig ang om folk stannar sent, vissa får man nästan lyfta ut innan de fattar att det är dags, ha ha.
Vi har också bekanta som gärna tackar JA till allt, men aldrig kommer på ens tanken att bjuda igen, men men alla är vi olika och ibland får man ta det som det är.
Bjuder vi på fika så är det på svenskt vis med något gott till kaffet och inte bara en kopp kaffe utan något till.
Vi är också sådana typer som alltid kommer i tid oavsett vad det gäller och då förväntar jag mig att andra gör likadant och samma gäller då man sagt varsågod för att sätta sig till bords och då är det fruktansvärt irriterande om inte folk respekterar det att maten står på bordet klar att ätas, mycket irriterande.
Mycket intressant inlägg om skillnaderna mellan vår och din sida av världen. Säkert helt olika här också så man får lite ta seden till den man kommer till, men passa tiden är viktigt!
Ha en jättefin helg säger jag och skickar kramar
Vad kul att läsa!
Jag kan ju jämföra mellan tre olika länder, Sverige, Italien och Spanien, och det skiljer sig ju en del förstås.
Överlag träffas folk ute här i Bcn, på barer, restauranger eller typ macior (lite utanför stan). Jag tycker dock det är mysigt att bjuda hem och duka fint, laga god mat osv, men helst inte i allt för stora sällskap :)
Här tar man inte heller av sig skorna, men jag brukar alltid erbjuda tofflor om nån föredrar det av bekvämlighet, beror väl lite på tillfället också och vad man har för kläder på sig :)
I Sverige lades det mycket fokus på mat och rätt vin osv, här är det mer avslappnat på det viset, och i Italien är fokuser definitivt på mat, medan ett helt vanligt bordsvin serveras utan krusiduller :)
Ja, det finns mycket att skriva om där, jag får kanske göra ett eget inlägg helt enekelt :D
Ha en fin fredag!
Kramar!!
En sak som jag verkligen älskade var att träffas i en park med knytis eller att alla tog med sig eget. Eller både och. "Vi tänder upp grillen si och så dags." Ingen behöver städa eller fixa hemma och det är inte så viktigt hur dags man kommer. (Nej alltså, håller med dig. Hur kan det vara så svårt att hålla en tid??!!)
Detta var jättekul att läsa! Jag nickar till allt, men har sällan varit på "festfester" med alkohol och har inget att tillägga där. Men både vi och besökare tog alltid med sig något när det var bjudning, cash också. Blommor, praliner, dricka.
Kram och trevlig helg!
Men så skoj att få veta lite mer hur det är att bli bortbjuden hos dig där borta. Det var ju en del som skiljer sig från Sverige om man säger så.
Ha en fin och bra helg.
Kram Carin
Jag har ju genom åren varit hembjuden till diverse amerikaner (kollegor till maken eller vänner till sonen). Att det är rätt kravlöst skriver jag under på; sällan städat och sällan särskilt förberett.
Och ja, det där med att passa tider skriver jag också under på! Är ju rätt märkligt; säger man en tid kommer man väl dit då och inte 30 minuter senare?
Har också istället för blivit hembjuden blivit utbjuden på restaurang och då är det noll idé att försöka få dela notan! Händer väl i Sverige också men då delar man på notan.
De få gånger jag blivit hembjuden på fika (av amerikaner som bott i Europa eller till och med Sverige så de fattar att man fikar) men då serveras oftast öl istället för kaffe, även till tex tårta! Känns lite som de försöker anamma fika-seder men vid kaffe går gränsen! Sedan är ju sällan amerikanskt kaffe gott enligt min man (jag dricker ju inte kaffe alls).
Och de röda muggarna? Japp, tror de dykt upp hos nästan alla jag blivit hembjuden till och papptallrikar också.
Har också upplevt öl och chips på uppfarten framför någons garage! STORA kylväskor med is och öl.
Det är kul att reflektera över likheter och olikheter!