Fredagsfrågan: Att umgås i US.




Hej fredagsfolket!


Hur har ni det så här dagen före Alla Hjärtans Dag?
Kommer ni att fira imorgon?
Eller, en del av er kanske ser Valentindagen som ett ingenting. En ickedag.


Med åren har jag kommit att tycka att vi bör fira ALLT som går att fira.
Bara du bestämmer hur kommersiellt du vill ha det.
Det går utmärkt att fira dagen utan att köpa en enda pryl.
Men fira på, fånga allt som är bra.
Grip allt som lyser upp tillvaron.
Försök vara här och nu så mycket ni kan.


Nu till dagens ämne!


För ett par fredagar sedan bad jag er om frågor och ämnen till mitt nya fredagstema.
Ni kan fråga, eller föreslå, vad ni vill under rimliga former.
Ni frågar. Jag lyssnar. Jag skriver.
SPILL the beans och kom med förslag i kommentarsfältet, vettja!
Eller maila om ni vill det, min mailadress finns i bloggens högra marginal.


Min kära bloggvän Anna i Portugal undrar följande,

“Hur umgås man i USA? Fika? Lunch? Middag?
Vad bjuds det på?”


Bra frågor, Anna.
Även detta ämne kan vara av allmängiltigt intresse, tror jag.


Hur umgås man då i USA?


Brasklapp: Skriver alltid ur mitt perspektiv, från min del av detta stora land. Frågar du någon annan svensk som bor här kanske de ger dig ett helt annat svar. 


Jag skulle säga att det ofta är väldigt “casual”. Avslappnat. Inga större krav.
Blir du bortbjuden kan det betyda att det blir pizza och öl.
Ofta kan det vara så att någon frågar,
- Any plans tonight?
-No, no plans.
-Wanna come over for some pizza and beer? Just really cash (casual).
-Sure, how nice.



 

Bild av Amar Preciado via Pixabay


Är det en mer formell middagsinbjudan tar man med blommor, choklad eller en flaska vin till värdarna?
Ja, jag brukar ta med vin eller öl till en riktigt casual middag också, för den delen.
Du behöver aldrig ta med dig inneskor när du blir bortbjuden här. Du behåller dina ytterskor på. Det gäller så gott som alltid, 9.99 gånger av tio behåller du skorna på.
Om jag har som regel att folk ska ta av sig skorna hos mig? ALDRIG, det behöver de icke. I det här fallet är jag, helt klart, amerikaniserad.


Om du går hem till någon som är hyfsad intresserad av matlagning brukar de oftast ha snacks framme då man kommer.
Snacksen kan vara hemlagade eller köpta på affär. Oftast bjuds ingen speciell välkomstdrink, utan du får välja efter vad värdarna erbjuder.
Ibland, speciellt under sommaren, står en balja utomhus fylld med flaskor och burkar med öl, vitt vin, vatten, läsk eller andra alkoholhaltiga drycker.
Om det bjuds på starksprit så får du ofta själv blanda en drink på groggvirket som står framme.
Alltså specialgjorda välkomstdrinkar är sällan normen.



 



När det är dags att sätta sig till bords får du alltid sitta bredvid din respektive.
 
Bordplacering sker aldrig (det tycker jag är enbart positivt).
Detsamma gäller på formella stora tillställningar, som exempelvis bröllop, du hamnar alltid bredvid din partner och/eller bland dina vänner.
Bordsplacering sker på så sätt att du ser vilket bord du ska sitta vid, men arrangörerna ser alltid till att de inbjudna sitter med folk de redan känner.  Vid bordet kan det finnas placeringskort med ditt namn, men du kan lita på att du alltid får sitta bredvid din make/maka/partner.
Suveränt, i mitt tycke.


Efter middagen sätter man sig ofta i vardagsrummet och intar efterrätten där.


Stannar folk sent?
Hit or miss. Här skulle jag säga att det är “totally up in the air”. Somliga stannar inte jättesent medan andra kan stanna så länge att det börjar krypa under skinnet på mig.
NI vet vad jag menar.


En stor skillnad är att folk sällan “tackar för senast”. Det händer, men det är absolut inte gängse norm. Det hade jag svårt för i början här, tyckte det var oartigt. Nu har jag vant mig och insett att det bara är annorlunda.


Somliga är bra på att bjuda igen. Andra är det inte. Det finns personer som jag bjuder in om och om igen men som nästan aldrig bjuder tillbaka. Med det menar jag inte att bli tillbakabjuden på en större fest. Vad jag menar är att bli bjuden på middag tillbaka. Trist, men jag har accepterat det. Jag gillar dem ändå, och jag vet att de gillar mig.


En annan sak jag kan nämna -- när man bjuder in någon här på en fest, eller middag, är något av det första de frågar, can I bring something? 
Denna fråga kommer som ett brev på posten så fort du yppat ordet inbjudan.  Alltid, alltid, alltid.
Det är ju trevligt att de frågar.  I nio fall av tio säger jag nej.


Fika då?
Jomen det händer, en coffee date. Det kan ske ute “på stan” eller hemma hos någon. Det är absolut inte kafferep eller gofika (IRRRRK, det ordet alltså--GOFIKA) som gäller då. Det kan vara en slät kopp kaffe. Ibland med några kex till eller så.
Men absolut inte som den fikakultur vi svennar är vana vid.
Blir du bjuden hem till en svensk i US kan du räkna med att det blir “på riktigt”.





På tal om på riktigt, det här är vad vi i Svennegruppen blev bjudna på hemma hos Lotta förra torsdagen.  Semlorna var precis lika goda som de ser ut.



På det stora hela skulle jag säga att det är mer avslappnat här när man blir hembjuden till folk.
Tror inte de städar ihjäl sig heller inför besök, vilket jag kan göra. Många bara ursäktar lite överslätande att det kanske inte är helt bortplockat och sedan är det bra med den saken.


Är det sommar umgås man ofta utomhus. Inte sällan vid grillen. Många här är väldigt bra på att grilla. Då är det en ölburk i näven som gäller, chips i skålar på borden och “help yourself”.


Röda “Solo cups” då?
Ni vet de där plastmuggarna man så ofta ser i amerikanska filmer och serier. FINNS de? ABSOLUT att de gör, haha.
Är det riktigt “cash” så är det ofta såna som gäller. OCH jag skulle säga bland yngre, framförallt. De här muggarna gillar jag INTE!! 
När vi har fest ska det gå långt innan jag serverar drycker ur plastmuggar. Det händer INTE. Jag vill ha riktiga glas. Det spelar ingen roll om det blir mycket disk. Helst också, så långt det går, vill jag undvika papperstallrikar. Det är ganska vanligt med sådana på enklare fester. Och jo, visst kan även jag använda papperstallrikar om vi har julfest eller dylikt. Men det tar emot.



 

Bild av Alexa Heinrich via Pexel



Knytis är hyfsat poppis också.
Då bestäms det oftast innan vad man ska ta med sig.


Dyker folk upp på utsatt tid?
Eeeehhhh, det är lite flytande vad gäller den saken.
Är det en ren middagsbjudning kommer nog de flesta i tid.
Gäller det något annat, som att man ska ses över en fika, eller om det är fest är tidpunkten liksom bara en riktlinje.
OCH jo, det tycker jag är irriterande och jag har inte vant mig fastän jag bott här sååå länge. 
Jag tycker, att har man bestämt en tid så dyker man upp då. Inte en kvart senare. Detta gör mig trött. Jag själv kommer alltid i tid. Alltid.
Peter och jag är bra på det, jag vet inte om Peter färgats av mig, men han är supernoga med tider också. Några till av mina amerikanska vänner är bra på att dyka upp då man bestämt en tid. 
MEN ännu fler i bekantskapskretsen ser bara på utsatt klockslag som ett brett förslag. Japp, det retar mig. Karolina tycker att hennes gamla föräldrar är för nitiska då det kommer till detta. Hon brukar också säga att vi vill åka för tidigt när vi ska göra något.
Jag lever efter mottot, hellre för tidig än för sen. Det gäller allt. Därför retar det mig massor med folk som INTE kan hålla tiden.  Jobbar på't, men det är inte det lättaste 😅.




Bild av Geralt via Pixabay


  ***


Sådär, nu vet ni lite mer om hur det är att umgås här. 
Om du bor i USA kanske du vill lägga till något som du tycker jag glömt vad gäller ämnet.


Ha en riktigt fin helg så hörs vi på tisdag igen.

Comments

Anna i Portugal said…
Men så roligt att du tog upp det här! Tack, så roligt att läsa om och se skillnaderna mot svensk kultur. Först och främst, ja en utsatt tid ska respekteras, vi lever efter samma motto där! Gillar inte heller engångsartiklar, men kan definitivt förstå det om det är hos någon som inte anordnar tillställlningar ofta och därmed inte har mängder med porslin och glas. För att ha en massa sånt om det inte används känns väldigt onödigt. Här finns ingen fika-kultur heller. Kaffet är viktigt men det kan lika gärna intas i mataffären, där det alltid finns tillgängligt att köpa över disk. Det är trist att inte bli bjuden tillbaka, tror det skulle störa mig mer än vad det stör dig. Bra för dig! Tack igen för lite mer "insight" i det sociala i era kretsar i USA. Kramar
Yvonne said…
Gillar det du skriver att det är väldigt avslappnat, blir säkert att man träffas oftare då kan jag tro. Här blir det ju ofta att när man bjuder in på middag är det en 3-rätters meny och då blir det genast mycket mer jobb.

Ta av sig skorna hör nog till svenskar, jag har alltid med mig inneskor på vintern och om det är dåligt väder, för då är det ingen höjdare att folk går omkring i blöta skor på mattor mm.

Bordsplacering är bra att slippa, blir säkert bättre samtal kring middagsbordet om man sitter med din resp och folk du känner.
Håller helt med dig ang om folk stannar sent, vissa får man nästan lyfta ut innan de fattar att det är dags, ha ha.

Vi har också bekanta som gärna tackar JA till allt, men aldrig kommer på ens tanken att bjuda igen, men men alla är vi olika och ibland får man ta det som det är.

Bjuder vi på fika så är det på svenskt vis med något gott till kaffet och inte bara en kopp kaffe utan något till.

Vi är också sådana typer som alltid kommer i tid oavsett vad det gäller och då förväntar jag mig att andra gör likadant och samma gäller då man sagt varsågod för att sätta sig till bords och då är det fruktansvärt irriterande om inte folk respekterar det att maten står på bordet klar att ätas, mycket irriterande.

Mycket intressant inlägg om skillnaderna mellan vår och din sida av världen. Säkert helt olika här också så man får lite ta seden till den man kommer till, men passa tiden är viktigt!
Ha en jättefin helg säger jag och skickar kramar
Gomorron Annika!
Vad kul att läsa!
Jag kan ju jämföra mellan tre olika länder, Sverige, Italien och Spanien, och det skiljer sig ju en del förstås.
Överlag träffas folk ute här i Bcn, på barer, restauranger eller typ macior (lite utanför stan). Jag tycker dock det är mysigt att bjuda hem och duka fint, laga god mat osv, men helst inte i allt för stora sällskap :)
Här tar man inte heller av sig skorna, men jag brukar alltid erbjuda tofflor om nån föredrar det av bekvämlighet, beror väl lite på tillfället också och vad man har för kläder på sig :)
I Sverige lades det mycket fokus på mat och rätt vin osv, här är det mer avslappnat på det viset, och i Italien är fokuser definitivt på mat, medan ett helt vanligt bordsvin serveras utan krusiduller :)
Ja, det finns mycket att skriva om där, jag får kanske göra ett eget inlägg helt enekelt :D
Ha en fin fredag!
Kramar!!
Anonymous said…
Kul läsning! Avskyr också engångsmaterial. Mina svärföräldrar använde alltid engångstallrikar när jag kom hit. Alltså i vardagen också. Står inte ut med sånt. Fika kan du glömma i Italien. Snabb kopp på baren. Gillar jag inte. Alla går in med skorna på här med och INGEN kommer i tid. Skitirriterande! Kramar Marika
Monnah said…
Hahaha, sitter här och nickar. Kan säga att det där med tiden och engångsgrejerna var mina stora bekymmer. Faktiskt så har folk alltid tagit av sig skorna hos oss, de har tagit seden dit de kommit. Varken jag eller maken har drivit på det, men det har ändå blivit så.
En sak som jag verkligen älskade var att träffas i en park med knytis eller att alla tog med sig eget. Eller både och. "Vi tänder upp grillen si och så dags." Ingen behöver städa eller fixa hemma och det är inte så viktigt hur dags man kommer. (Nej alltså, håller med dig. Hur kan det vara så svårt att hålla en tid??!!)
Detta var jättekul att läsa! Jag nickar till allt, men har sällan varit på "festfester" med alkohol och har inget att tillägga där. Men både vi och besökare tog alltid med sig något när det var bjudning, cash också. Blommor, praliner, dricka.
Kram och trevlig helg!
Halloj!
Men så skoj att få veta lite mer hur det är att bli bortbjuden hos dig där borta. Det var ju en del som skiljer sig från Sverige om man säger så.
Ha en fin och bra helg.
Kram Carin
Brysselkakan said…
Kul ämne!
Jag har ju genom åren varit hembjuden till diverse amerikaner (kollegor till maken eller vänner till sonen). Att det är rätt kravlöst skriver jag under på; sällan städat och sällan särskilt förberett.
Och ja, det där med att passa tider skriver jag också under på! Är ju rätt märkligt; säger man en tid kommer man väl dit då och inte 30 minuter senare?
Har också istället för blivit hembjuden blivit utbjuden på restaurang och då är det noll idé att försöka få dela notan! Händer väl i Sverige också men då delar man på notan.
De få gånger jag blivit hembjuden på fika (av amerikaner som bott i Europa eller till och med Sverige så de fattar att man fikar) men då serveras oftast öl istället för kaffe, även till tex tårta! Känns lite som de försöker anamma fika-seder men vid kaffe går gränsen! Sedan är ju sällan amerikanskt kaffe gott enligt min man (jag dricker ju inte kaffe alls).
Och de röda muggarna? Japp, tror de dykt upp hos nästan alla jag blivit hembjuden till och papptallrikar också.
Har också upplevt öl och chips på uppfarten framför någons garage! STORA kylväskor med is och öl.
Det är kul att reflektera över likheter och olikheter!
Jossu said…
Jag tycker också att man ska komma i tid. Haha man kanske borde säga en tidigare tid till dom som man vet brukar vara sena, för att på det sättet få alla att komma ungefär samtidigt. Platsglas och papptallrikar gillar jag inte heller, en del av det roliga är ju att få göra extra fint.
Anonymous said…
Älskar din blogg. Nya temat trevligt. Intressant att läsa verkligen. Men jag skulle kräva skorna av 😂. Att slippa bordsplacering stort plus på den. Berätta om dricks och sånt på krogen. Vore kul att veta tycker jag. Kommer till us så fort ni får bättre tider 😂. Trevlig helg. Cissi
Channal said…
Hej Annika! Så kul när du beskriver vardagskulturen i USA på ett så konkret och personligt sätt… särskilt eftersom det skiljer sig ganska mycket från hur vi tänker kring socialt umgänge här i Sverige.

Av med skorna!! Hur ser mattorna ut hos er efteråt? Riktig svennefika med semla, love!! Självklart bjuder man tillbaka och tackar för senast. (Lite som bloggen, tackar för en kommentar och besöker den som har kommenterat hos mig.) Fint folk kommer lite sent. Gästerna får absolut inte komma för tidigt. Grrr!! Det är intressant att jämföra amerikanska vanor med svenska vanor. Så spännande med olikheterna!

Ha en fin Alla Hjärtans Dag imorgon!
KRAM till DIG! Anna
BP said…
Lite skillnad mellan USA och Sverige när man ska umgås. Skillnaden var nog ännu större på 1970-1980-talet, där man behövde en startsträcka på minst tre veckor för att bjuda in till middag, fika eller bara att träffas. Men det har faktiskt mjuknat lie, men är sällan spontant.
Att man alltid tar av sig skorna här är nog en följd av vädret skulle jag gissa. Jag menar vem vill ha brun snöslask i vardagsrummet.
Att man int kan passa tider gillar jag inte, om man inte gör en "flytande" tid mellan två klockslag.
Det där med att fika är kanske lite typiskt svenskt, men jag minns från mina år i Tyskland att man även där fikade, fast aldrig med kaffebröd utan med gräddtårtor.

Nu tänker jag på dig och håller tummarna för din Quad-Boy att han sätter några stycken. Och om Ilian mot förväntan inte skulle vinna, då håller jag tummarna för den söta lilla japanska killen Yuma Kagiyama. Önskar dig en fin kväll och en trevlig helg med eller utan firande av Alla Hjärtans Dag.
Anonymous said…
Annika, you are on a roll....så många bra inlägg. Det är helt fantastiskt hur du efter ALLA DESSA ÅR fortfarande har så mycket att skriva om.
Jag är 100% överens med dig i allt du skriver om amerikansk kultur här. Känner igen precis allting du tar upp. Minus det med bröllop, som jag inte varit på eller känner till (men låter toppen hur man alltid får sitta bredvid sin partner, tack och lov för det).

Ett kort tillägg bara, är följande något du kan känna igen? Jag tycker det är väldigt vanligt man träffas utanför hemmet och umgås över en middag/dricka någonstans ute, alltså restaurang eller liknande. Därmed träffas man kanske mer sällan hemma hos folk. Pratar inte dyr, exklusiv restaurang med vita dukar och lågmäld stämning utan restauranger med högljudd stämning, enklare, traditionell mat som burgare och ofta med tillgång till en bar. När jag nämnt det här för folk hemifrån och att det är vanligt man träffar folk ute, så har jag fått höra "men det är väl yngre människor som umgås så, går ut när de träffas". Nej, absolut inte. Det är alla åldrar. Maken är del av ett tennisgäng som blivit kompisar (de är mellan 50-65 så det handlar inte om några ungdomar direkt) gångerna är lätträknade när han bjudits hem till någon för casual mat och dryck. De träffas ute över en eller ett par öl och mat en fredagkväll eller så. Samma med mitt nya tjejgäng, vi är en grupp som lärde känna varandra häromåret och när vi träffas ungefär en gång i månaden gör vi det ute någonstans. Det är skönt, bekvämt och enkelt umgås och träffas på det sättet, och det är absolut inget som bara yngre gör utan även gamlingar möts upp med kompisar på det sättet. För mig känns det väldigt amerikanskt men det kanske bara är ett fenomen i mina kretsar? Ingen anig heller hur man i min/vår ålder och äldre gör i Sverige numera, kanske man umgås ute på det sättet jag nyss beskrev i Sverige också men jag har ingen koll på det.

Till sist, Annika du har en själsfrände i ditt sätt att se på tid och vara punktlig. Samma här. Jag kan retas för det men jag kommer inte ändra mig, tycker man "ska" vara i tid, det är något med attityden när man tänker man kan komma lite när man tycker som stör mig, känns inte respektfullt. Jag kanske låter dömande och förmer nu men nej, att hålla sig till tider känns självklart för mig också.

Allra sist, ordet och begreppet GOFIKA. Jag får förhöjt blodtryck bara läsa det, kan inte med det ordet alls.
Nu har jag rasat av mig, haha, så därmed kan jag önska dig en väldigt trevlig helg!
Apropå att gå ut och umgås annars, det jag nyss skrivit jag gillar och tycker är vanligt. Kom på jag måste göra ett förtydligande.

Handlar det om mig och maken och för familjen att gå ut på restaurang och äta, så då föredrar jag faktiskt att laga mat själva hemma och tycker inte ett restaurangbesök för matens skull, för oss två (eller tre om Stella behagar hänga med, inte att räkna med numera) är värt det. Visst, roligt gå ut på restaurang vi två också ibland men där känner jag annorlunda och föredrar laga mat hemma på helgen.
Samma med Valentine´s Day. Den dagen är det bara rookies, haha, som går ut och äter svindyra Valentinemenyer i fullpackade restauranger. Nej tack. Skulle inte komma på tanken göra något sådant mer. Anne
BP said…
Me again:
Är så ledsen både för Ilian men även för din skull som hade hoppats at han skulle ta guld. Det gjorde han tyvärr inte, då han klappade igenom helt och hållet. Men han har ju framtiden för sig, vilket inte hjälper honom just här och nu. Men han har åtminstone ett guld i lagtävlingen.
Att killen från Kazakstan skulle vinna var ju en sensation. Men jag är ändå glad att mina två japaner tog oväntade silver och brons.
Det är uppenbarligen inte så lätt att åka i OS.

Personligen tycker jag att man borde skippa friåkningen. Så himla tråkigt med opera i så många åk av deltagarna. Och så många fall och misslyckandes. Rake motsatsen till kortprogrammet. Friåkningen är ungefär lika upphetsande som för 30 år sedan - minus misslyckade kvadrupler då, som ingen gjorde då...
Intressant! Detta med att ha skorna på inomhus har man ju hört talas om. Hur gör man när det är snö och slask ute? Sandigt? Grus ...? Har man liksom någon borste som man rengör skorna med innan man går in? Jättedumma frågor säkert ... ;)
Elisabeth said…
Roliga och intressanta inlägg, både detta och torsdagens.

Ditt vardagsrum är verkligen fint, och jag är imponerad av att du byter tavlor/foton efter årstid! Mitt vardagsrum är, jämfört med ditt, oerhört otekniskt. Kanske skulle det klaga på just detta, att alla andra vardagsrum har så mycket teknik, medan det endast har en TV, som dessutom inte är uppkopplad till något nätverk. Det känner sig nog annorlunda än andra vardagsrum. ;-)

Helt galet med tidningspapper i väggarna! På skolan jag jobbar är väggarna fodrade med halm, på vissa ställen i alla fall. Skolan invigdes 1969... Man kunde ju kanske tänka sig att det fanns bättre isolering då, men nej, de körde traditionellt.

Angående skor: Om det är riktigt kallt ute, anpassar man då sitt skoval när man ska hem till någon så att man slipper sitta i varma kängor? Och om det är slaskigt/snöigt, blir det inte då väldigt smutsigt inne? Jag är HELT för att ha skor på sig när man är hembjuden till någon, men inneskor.

För övrigt har jag så dålig koll på hur folk i Sverige umgås, haha. Är liksom aldrig på bjudningar/middagar och liknande. Eller jo, en gång per år har arbetslaget sommaravslutning, men då brukar vi träffas i trädgården hos en kollega, så där är inte skorna ett problem. ;-) Komma i tid är dock självklart för mig. Jag vet såklart att det är kulturellt, men precis som någon annan skrev i kommentarerna, varför säga till exempel 19 och sedan komma klockan 20? Verkar så onödigt.
Sara the Swede said…
Hej Annika,

Kul inlägg! Jag läste din blogg till och från när jag bodde i Europa och även nu när jag har flyttat till Texas. Håller med om att det är mer avslappnat med träffar här och det är något som jag verkligen uppskattar. Gillar också inställningen att världen går inte under om huset inte är topnotch när gäster anländer.

Skulle aldrig falla mig in i att kräva att mina gästers skor ska av när de hälsar på, speciellt om det är amerikanska gäster. Det är jag som är i deras land så därför är det jag som ska anpassa mig. Har aldrig haft problem med att anpassa mig efter den amerikanska kulturen. Håller kanske inte med om allt, men det är okej.

Gofika låter så mesigt att jag får rysningar. Samma med ordet "mys"...aaaah, det kryper i skinnet på mig. Blää! Ilandsproblem så att man skäms. 🫣😁

Ha en fortsatt fin söndag!

Annika said…
Anna: TACK för BRA frågor, kompis!! Många som är intresserade av detta.
Jag vet, jag har sjukt svårt för folk som inte kommer i tid!! Det retar mig i sinne. Med somliga kompisar kan jag ibland får vänta en halvtimme. Och det är störigt, även om vi bara ska fika hos mig. Avskyr det. Absolut, om personen inte har porslin eller glas och ordnar en fest måste ju hen få använda engångsartiklar. Elle om det är super cash och vi ä ute och det är en massa folk. Eller som jag på julfester, eller andra större fester, ibland har pappertallrikar. MEN åååå vad det tar emot. SKULLE dock aldrig servera en ren middag på pappers. Aldrig. Aldrig. skulle jag bjuda på-- säg spagetti och köttfärssås--skulle jag absolut ställa fram porslin. OM jag jag inte hade tillräckligt, så skulle jag åka och köpa ett gäng billiga tallrikar. Jag har gjort det med vinglas och champagneglas. I mitt källarrum har jag ett glasskåp och där förvarar jag en hel bunt billiga vin och champagneglas. Perfekt att ta fram på fester. Men Anna, all förståelse, alltså verkligen, för de personer som inte har utrymme eller sgs aldrig ordnar bjudningar. KLART det är OK med engångs då.
Ja att inte bli bjuden på just middag tillbaka ÄR störigt. Men jag gillar personerna sp mkt ändå att jag ser över det. men visst, Peter och jag kan gnissla över det.
TACK för sååååå braiga frågor :-)
Kramar!!
Annika said…
Yvonne: Tycker det är skönt. Jag slipper noja så mkt då. Nojar mer om jag ska ha svenskar över. Är det amerikaner kan jag slappna av. Så är det. Vet, det blir så stort hemmavid, tre rätter och så fint allting. ÄLSKAR att bli bortbjuden i Sverige, såklart. Men det skulle kunna göras mer avslappnat där också.
Bra med inneskor i Sverige, som du säger så är det ju mer snö och slask och blask. Inneskor tusen ggr hellre än i strumplästen.
Bordsplacering borde bara försvinna, haha.
Ogillar.
OCH ja, visst kryper det i kroppen på en när gästerna inte går hem. Jag kan bli nästan prillig invärtes, ibland går jag och diskar undan i köket, börja bära ut glasflaskor och brurkar till återvinningen (har den i baljor på decket).
Klassiskt Yvonne, men ja ... det där att inte bjuda igen ... märkligt. Och ja, precis som du har jag överseende eftersom jag gillar dessa så mkt. OCH blir ju bjuden på deras större fester och så ... Detta är nog klassiskt hos många, tror jag.
Älskar svenskt fika, världsbäst.
Men jag har lärt mig det där med en slät kopp hos folk också.
Till en middagsbjudning är det sjukt dåligt att inte dyka upp i tid, det är verkligen det. Mina flädrars bästa vänner var notoriskt sena till ALLT. Jag vet att mamma och pappa började säga till dem att de skulle komma en viss tid, och sen räknade de kallt med att de dök upp sent. Det funkade, haha.

Håller med, vi får ta seden dit vi kommer. Men tiden, den ska fasiken hållas. Det gör mig lite galen.

TACK för att du gillade inlägget!! KRAMAR!!!
Annika said…
Sara: TACK för att du gillar inlägget. JA det kan du, du har tre seder och bruk där du verkligen vet hur det funkar.
Just det, att träffas ute ja. Vet att du sagt det förr. Det är väl OK ibland, men 100 ggr trevligare att bjuda hem folk, eller att bli hembjuden. Håller med om att en liten middag är trevligare än en stor, alltid.
ÅÅ vad bra att du har tofflor att erbjuda. Inte alls dumt, Sara. Smart.
Jag är inte förvånad över att höra att det är mer avslappnat i Italien och Spanien vad gäller middag och viner etc. Så skönt ju!!!
JA Sara, gör gärna ett eget inlägg på detta!! Vore superkul!!
Kramar!!!
Annika said…
Marika: TACK!! KUL att du gillar. As do I, gillar inte engångs alls. Men har det själv ibland vid större fester. Det tar emot dock. Just det, ingen fika i Italien, in och ut med en espresso :-D. HAHA, inte förvånad över tiden ett enda dugg, ej heller skolan. I feel you!!! KRAMAR!!
Annika said…
Monnah. DU vet! Du vet verkligen hur det är. Tiden, what's up with that? HUR svårt kan det vara? Engångs, starkt ogilla där (förutom vid vissa tillfällen). OK, ja jag har svenska vänner här också som alltid vill att folk tar av sig skorna. De bestämmer, vi följer.
Gillar verkligen den där avslappade stilen runt att umgås här. Just det, knytis tex. Eller att ses ute. Eller att ngn tänder gillen och bjuder in, sååå trevligt. Just sådana gånger är allt lite flytande tidsmässigt och det är OK (INOM rimliga ramar, haha).
Det låter som om vi har samma uppfattning, Monnah. Så kul att höra från dig som verkligen bott här. KRAMAR!!
Annika said…
Carin: KUL att du gillar inlägget, Carin! TACK!! JO mkt som skiljer från Sverige. OCH som tog tid att vänja sig vid.
Men nu så :-)
Ha det bäst!! Kramar!
Annika said…
Brysselkakan: TACK, det ställs bra frågor och det är jag glad över..
Precis NI två har ju verkligen varit här ofta och du vet hur det går till.
Right, ingen bend over backwards (om man säger så) när de bjuder in folk.
Tiden är väldigt flytande och det är störigt. OCH förmodligen kommer jag aldrig att vänja mig vid DEN saken. Nope. Tycker faktiskt att det är rätt uselt.
DU har så rätt, B! Blir du utbjuden på krogen så som ni brukar bli är det NOLL poäng att dra upp plånboken. GLÖM.
ÖL och tårta, hahahahaha ... nej den kombon har jag ÄNNU inte varit med om, fniss!!!! Damn!! HAHA.
Very true , om kaffet ... SANT!! Det har blivit bättre ändå, numera finns sååå många kaffeställen och de serverar helt OK ändå. MEN, på diners och på krogar är kaffet ibland så blaskigt att man mår illa. JA jag tycker att svagt kaffe är rent äckligt. OCH jag ska nog inte uttala mig så mkt om kaffe på coffee shops heller, om jag går ut tar jag aldrig en slät kopp svart kaffe. Nej, jag tar alltid en latte, eller cappuccino eller cafe au lait. hemma dricker jag svart kaffe. Men går jag ut, ja då festar jag till det lite, haha. Eller dricker te faktiskt. Ibland, om kaffet inte är svagt, kan det vara så BITTERT också, beskt och dant. Nej, gillar inte heller, precis som T, håller med honom.
Det där med öl, chips och coolers på the drive way. KLASSISKT, speciellt i villaområden på sommaren. I vissa områden har man ju stående HH typ varje fredag med grannarna. GLAD att vi inte har det, skulle vli tokig då. HAHA. Visserligen frivilligt givetvis, men ändå ..NÄÄÄÄÄEEJJ!!
Superkul att reflektera över olikheter länder emellan.
Annika said…
Jossu: Absolut!! att komma i tid är verkligen ngt som jag nästan kräver. Men jag får bara vila i att det är så här ...suck ... Jodå, haha ... det är en bra ide att bjuda in en halvtimme tidigare än man tänkt. Visst är det trevligt at göra lite fint.
Annika said…
Cissi: Å tack!! Blir så glad. HAHA, jag har överseende med skorna sedan åratal tillbaka. Yes, stort PLUS på bordsplacering. JAVISST, tack för frågan. Lägger till den i min lista! Stay tuned. Klart du ska komma till US, men du kan gott vänta (om det inte är ngt särskilt som stundar). Annars, vänta du ... this shall pass. Ha det toppen och tack för frågan och ha det så gott!
Annika said…
Channal: TACK Anna!! Precis, det skiljer en hel del i sättet att umgås. DET gör det.
Tro't eller ej, men mattorna A OK efter att folk varit här med skorna på. Det är verkligen inget jag har problem med, och har aldrig haft faktiskt . Jag visste om denna sed när jag kom till US, och jag anammade den direkt.
Tyvärr, det där med att tacka för senast är ingen grej här. Ofta, men det visst händer att folk tackar också. Tiden är däremot flytande, har svårt för det. Kommer aldrig att vänja mig.
OOOO jaaa, håller med om för tidigt också ... NÄÄÄJ!! SÅ inte roligt, usch och FY. Min svärfar (underligt nog) brukar komma för tidigt. HAHA. Gammal militär som han är har han nog det där med tiden i sig. Fast jag uppskattar inte när han dyker upp 15 min före utsatt tid, fniss.
Mkt kul att jämföra hur det går till länderna emellan. HOPPAS din Alla Hjärtans Dag var fin. Kramar!!
Annika said…
BP: Absolut skillnad. Jamen så är det ju, det har absolut luckrats upp hemma också. Just det, jag minns när mina fldrar skulle ha gäster, det planerades långt i förväg. SÅ väldigt sant, hade nästan glömt det. TACK för att du påminner.
Tiden ja, den har jag svårt för, om den inte är just sådär flytande, kom mellan ett visst klockslag.
Vette sjutton alltså, om det är snö och slask och elände kliver de flesta in med skorna oavsett.
Mmmm ... fika med gräddtårta låter bara trevligt och gott!!
NU vet vi hur det gick, BP. BUHUUUU!!!
Annika said…
Anne: ÅÅÅ tack för att du tycker DET!! Blir ju så glad!! TACK!! Fick en bunt bra frågor och ämnesförslag som jag så gärna biter tag i!!
Det gör att det blir extra kul att skriva.
Eller hur, kan vi inte bara förpassa bordsplacering till et mörkt hörn. FATTAR det inte, varför ska man tvingas sitta bredvid ngn man inte känner på tex ett bröllop. En hel middag ska man prata med ngn man inte känner. ÄSCH. Dumt.

Anne jag både känner igen ditt exempel, och jag gör det inte. MEN jag vet ju att det är så. I min krets är det vanligare hemmavid. MEN givetvis har vi också träffat somliga vänner på krogen. Händer inte ofta dock. Vet ju, som du säger, att många umgås JUST så. OCH sen, efter krogen, kanske man går hem till ngn för att inta "dessert".
Men jag vet precis vad du menar, Anne. OCH ja, det behöver verkligen inte vara ngt tjusigt ställe. Peter förresten ABSOLUT, när han träffar sina frat-bros går de alltid ut. ALLTID. Tror aldrig han varit hemma hos ngn av dem på öl. Så visst, helt klart är det så. MKT bra input, Anne. Ngt som jag inte tänkte på alls då jag skrev.

VET Anne, nu har jag bott i US sedan 1993. OCH det där med tiden ... Jag vet nu att jag aldrig kommer att vänja mig vid det. Aldrig. Jag tycker det är uselt faktiskt. Det är min halvtimme personen slarvar bort. Jag väntar, personen behagar inte dyka upp. STÖRIGT!! Glad att du känner detsamma.

Gofika, det är ett av de ord jag avskyr mest i svenska språket. USCH vad töntigt det låter, hahahaha!!! Skjut mig den dag jag börjar säga det själv, hahaha.

ENIG om att gå ut och käka. ENIG. När K var yngre var vi ute och åt varje fredag och varje lördag. EN dag fick jag nog av medioker mat och höga priser. LÄNGE sen nu. I och med det beslutet blev jag själv en mkt bättre kock. OCH numera går vi ut sååå sällan. Varje fredag och lördag gör vi goda middagar härhemma. OCH V-dagen, det är väl nästan den västa dagen att gå ut på i US. Pre fixed menus, dyrt som fan och ofta så trist mat. NEJ, hellre då hemma. Bättre mat och tusen ggr mysigare. Man kan sitta och sippa på vin i två timmar innan middagen. Ja du vet. Hemmamiddagar på helgerna FTW!!
Nä kan tänka mig att Stella gör lite som hon vill numera. FATTAR inte att hon snart ska ta KÖRKORT!!! Kramar!!!
Annika said…
BP: Nu vet du redan att din kommentar värmde mitt hjärta såååå mkt. Jag var faktiskt nästan gråtfärdig då det gick så illa för MY BOY!!
Ser att han ska vara med i uppvisningen på lördag . DÅ kan han släppa alla nerver och bara vara ILIA!! Jag ska titta med glädje.
Men ååå vad jag tyckte det var hemskt. Verkligen INTE lätt med nerver som spökar och för mkt press och förväntningar.
Förvånad ändå att japanske killen tog silver trots flera stora floppar. Bronset, absolut.
Haha BP, nej det är alltid två åk. MEN fattar vad du menar, Korta programmet är mer uppåt. Det långa och fria blir mer klassiskt. Alltid. Men för en som inte är ett stort fan, som du, så förstår jag precis vad du menar. OCH de korta programmen är jättekul att se. På ett sätt är de "friare" än det långa och fria programmet. RIGHT, det är PRECIS som för 40-50 år sedan. TACK för din fina kommentar, den värmde mitt hjärta.
Annika said…
Helena: Tack. Ja det är ju absoluta skillnader mellan länderna. Inga dumma frågor, Helena. Absolut inte, högst relevant. Men jag skulle säga att det ska mkt till för att ngn ska ta av sig skorna oavsett väderlek. Så är det nog. Fattar att det låter konstigt.
Annika said…
Elisabeth: TACK för att du tycker det.
Tack för att du gillar mitt vardagsrum. Jo det där med att dekorera efter årstid har jag lagt mig till med sen jag flyttade till US. Men som jag sa, jag kommer att behålla de här gardinerna till i jul. Du vet hur det är, när man byter gardiner känns det som att hela universum vill bråka med en, haha.
Helt helt galet med dagstidningar i väggarna.
Halm i en skola som byggdes 1969. Låter verkligen skumt. Min syster bor i ett hus som är byggt i början av 1900-talet, där är isoleringen bland annat vass. De hittade även mynt, vilket inte lär vara helt ovanligt.
Ja Elisabeth, det är lite si och så med den saken. Ibland, om det är riktigt jävligt ute så tar nog en del av sig skorna. Men visst har det hänt att folk suttit här med vinterkängor på sig.
Och ja, skor ja ... jag med .. ogillar starkt strumplästen då man har bjudningar. Inneskor, ja! Det skulle jag också ta med om jag bodde i Sverige.
Det där med tiden, det stör mig. Kommer aldrig att vänja mig. Aldrig. Det är så trist.
Annika said…
Sara: Hej och välkommen till min blogg!! Texas numera alltså, men du brukade bo i Europa. TACK för att du läser här, nu ska jag kolla in din blogg också!
Tycker också jättemycket om att det är mer avslappnat här vad gäller bjudningar. Det är skönt.
Det där med skor inomhus gör inget alls, och det har aldrig stört mig.
Tiden däremot, det är värre med den. Tror inte jag kommer att vänja mig vid den saken, att en tidpunkt bara är ett "förslag".
Mys, haha ... guilty as charged ... men fattar vad du menar :-D
Gofika dock, help!! Avskyr det ordet, haha.
Varmt välkommen tillbaka!! Och jag hoppas att din helg var toppen!!
eastcoastmom said…
Jepp, håller med om allt. Sen har vi alltid haft ett stort internationellt umgänge här i USA (vänner från Tyskland, Sverige, Brasilien, Spanien, Tjeckien, Puerto Rico, USA) så det har varit väldigt blandat!
Annika said…
AM: HEJ!! KUL att se dig här igen! Gillar det internationella umgänget. Det är verkligen just mångfalden jag tycker så mkt om i det här landet. BRA med blandning i vändkretsen också. GILLAR!!
Annika said…
Sara the Swede: OM du kollar in det hör, jag kan inte kommentera din blogg, varken från Safari eller Crome. SÅ trist.