I kylans starka grepp.




Hej onsdagsfolket!


Jajamen, vintervädret och kylan håller oss i sitt stadigaste grepp.
Som jag skrev igår, det kommer att fortsätta så länge till. Jag är ytterst tacksam över att vi har ström och värme i huset.
I skrivande stund visar termometern på -14 grader. Jodå, det är sol också, men så otroligt kallt.


Ett ska ni veta, våra rådande dygnstempearturer är mycket ovanliga.
Visst, vi kan ha en dag eller tre med åtskilliga minusgrader, men aldrig förr har jag upplevt denna långa, långa period då det är minusgrader dag och natt.
I höstas spådde meteorologerna att det skulle bli en kall vinter, och de fick rätt.
December var mycket kallare än normalt. Januari är fruktansvärt mycket kallare än normalt.


Peter och jag har planerat vad vi ska göra om strömmen går. 
Som tur är har jag massor, massor med filtar och täcken. Varma kläder äger vi många likaså. 
Skulle strömmen gå kan vi fortfarande värma mat på grillen som står på decket. Peter har flyttat grillen närmare glasdörrarna till sagda deck. Just det, så att vi ska kunna nå den så lätt som möjligt om det skulle behövas.
Vi har köpt extra vatten, för man vet ju aldrig … Och vi har även införskaffat en hel del mat som vi lätt kan röra ihop med hett vatten.
Jag har även ljus i överflöd. Och levande ljus … ja de värmer.
OM vi skulle bli av med strömmen skulle vi flytta in i Karolinas rum. Det är ett rum där vi lätt kan stänga dörren om oss. Vårt eget sovrum är så stort och det är nästan fyra meter upp till taknocken där. Vardagsrummet är för öppet, och källarrummet … ALDRIG, där är det som en frysbox fast värmen är på. Så ja, vi skulle använda Karolinas rum om det värsta skulle hända.
Eftersom vi har en del pinaler vad gäller våra vandringar skulle säkert de komma till användning också, tex hand och fotvärmare.
Jag säger bara, må vi få behålla strömmen.


En annan sak som oroar oss ibland är just att vi har så högt i tak i vårt sovrum.
Det finns ingen vind som isolerar. En mardröm för oss är alltid att snömängden ska bli så tung att taket rasar igenom.
Nej, det har inte hänt någon granne här, vad jag vet. Men ändå.
Vi har dessutom så många höga, gamla träd utanför huset. En annan skräck är att något av de träden ska falla över huset. Det brukar vi vara rädda för under vindstormar. OCH jo, DET har hänt. Vi känner till två grannar där träd utanför rasat över deras hus. Ingen av dessa grannar var på övervåningen då det hände. Nej, det är inte våra träd, de tillhör antingen villaföreningens allmänningar, golfbanan eller Reston association.
Vi kan alltså inte ta ner något av dessa träd på eget bevåg.


Skolbarnen har iallafall ledigt.
De är nog själaglada över snödagarna. Hoppas de kan gå ut och njuta lite av kornsnön ändå fastän det inte går att göra vare sig snögubbar eller snöbollar av den.
Men det går att åka pulka på den, jag såg att pulkor och kälkar “plattat till” snön på ett bra sätt efter alla åk. 
Så jo, skolbarnen har nog kul i snön. 
Föräldrarna däremot, maybe not so much
Lärarna tycker säkert det är skönt. Det är förresten dags för lärarna att sätta betyg för andra kvartelet nu. Torsdag och fredag är “teacher work days”, så det betyder att eleverna är lediga då iallafall. Just därför tror jag att skolan kommer att hålla stängt hela veckan.


Snödagar ja, när Karolina gick i skolan var det underbart med dem.
Lätt för mig att säga, jag var ju hemma med henne. Men jag såg alltid lediga snödagar som en skänk från vädergudarna.
De som jobbade såg det som en skymf från vädergudarna. Och jag fattar, de föräldrarna var ju tvungna att ordna barntillsyn då.
Numera kan ju många jobba hemifrån. Men alla kan det inte, det är då säkert. Så visst fattar jag att det blir knepigt.


Förr, innan internet fanns i var mans hem--alltså före 1998 i vårt fall-- var snödagar på riktigt en skänk från ovan.
1996 tex, året då Karolina föddes. Då jobbade jag på en Montessoriskola i Arlington. Peter jobbade på MCI, ett telecombolag i McLean.
Just det året var det riktigt, riktigt många snödrabbningar som drabbade oss i ett. Jag vet inte hur länge jag var ledig från mitt jobb den vintern, men ofta och länge. Samma med Peter. Det var bara att lämna jobbet på kontoret för honom. Det var äkta snödagar det. Av bästa sort. Numera, work on!! Fast hemifrån.


Jag ville ta ut Miss Canon på fotoäventyr igår, gick ut genom de glasdörrar vi har på källarplanet. Det är det bästa sätter att komma direkt ut på golfbanan. HÄPP, fick bara vända om. Har sällan gått i så otäck snö, det var som skare som ömsom höll och ömsom brast under mig. Jag stod inte ut med det.
Borde haft snöskor, yes indeed att jag borde.
Tog istället en liten runda på parkvägarna där snön och isen låg packade och där jag kunde gå. Men det var mitt på dagen, solen sken och ljuset var vitt. Den som fotar mycket den vet vad jag talar om. Absolut inget önskvärt fotoväder.




Ha det bäst!!

Comments

Yvonne said…
Helt otroligt vilken vinter ni har och den där snön verkar inte vara att leka med precis. Kylan är ju inte så rolig den heller och med tanke på dålig isolering och många fönster och dörrar av glas förstår jag att det inte är sååå behagligt. Hoppas verkligen ni inte blir av med strömmen, vore förfärligt även om ni har laddat upp med nödvändiga saker, men i den temperaturen går det snabbt att huset blir totalt nedkylt, brrr. Tar ju sedan flera dagar innan man fått det uppvärmt igen.

Såg lite kul ut med den där lilla bobcat och de snömassorna, hoppas de har större grejer att ta till på gatorna. Hemskt att inte trottoarerna är plogade, skulle inte vilja gå på gatan med tanke på väglaget och bilarnas däck.

Hoppas strömmen stannar hos er och att temperaturen börjar ge med sig och bli lite mer normal.

Skickar många kramar från ett, som vanligt -5 gradigt Åkersberga
Dr Jo said…
Haha läste rubriken lite snabbt "I kyrkans starka grepp" ojoj tänkte jag vad är det nu som händer. Kom nästan halva inlägget ner innan jag insåg att jag läst fel. :) Hoppas bättre fototillfällen infinner sig. Det är ju kul när man väl får till det. Här är det också superkallt (-14 imorse). Och joo jag längtar redan till våren, när solen värmer och allting börjar knoppa. Även om jag tycker det är skönt att det värsta mörkret är över så försöker jag njuta lite av kylan och snön också. Kramar Johanna
Monnah said…
Förstår att det känns ovanligt med denna kalla vinter och kanske lite jobbigt också. Vackra bilder iallafall, trots svårigheter med högdagrarna som snön orsakar. Vi har haft en ganska normal Sturkövinter så här långt och jag är glad att vi har lite lagom med snö. För oss är det enormt viktigt att grundvattennivåerna fylls på, så jag är tacksam att det åtminstone inte lär börja med någon svår torka som härom året.
Hoppas att ni slipper strömavbrott! Det är verkligen inte roligt i hus med direktel. Vi har åtminstone både kakelugnar och vedeldad spis i köket och kylgrejerna kan vi ställa i verandan så länge det är kallt väder. Stor skillnad mot vårt hus i Snättringe som blev kallt på bara en timme om strömmen gick (hände bara ett fåtal gånger på tolv år).
Med förhoppningar om att det blir lättare för dig att komma ut på mer bekväma promenader snart. Kram!
Gomorron Annika!
Jag tänkte på er när jag läste om den kommande stormen och is-snön som skulle komma på besök hos er, då just er region stod med också. Hoppas att ni inte får strömavbrott, men bra att ni är väl förberedda iaf :)
Jag hoppas djuren inte skadar sig när dom går där i den hårda snön, kan tänka mig att det är lite som när det är skare, att de kan skada sina ben :/
Snowdays kan ju sesd både positivt och negativt förstås, får man var hemma från jobbet med betalning även om man inte kan jobba remote, så bring it on... Annars kan jag tänka mig att det blir mer ett stressmoment förstås, tur att de inte är så många ;)
Skönt att ni mår bra iaf och har läget under kontroll!
Stor kram!!
Annika said…
Yvonne: Jamen verkligen. ATT vi har alltså. Den här kylan är ju ingen lek heller.
Ja jag känner av kylan så in i bomben även inomhus. Tycker det drar lite hela tiden på mina ben när jag sitter här och skriver.
Det går så fort för det här huset att bli kallt om elen skulle försvinna.
Bobcaten ja, den är i vårt område. På stora vägar har de ju mkt större bilar som kör. Men här inne på gatan använder de den, och det är bra för den kommer åt som inte de större plogbilarna gör som röjer själva vägen i området sas.
Tack, ni har kallt ni med. Men det är ju mer väntat hos dig. Kramar!!
Annika said…
Dr Jo: HAHA, nääää inte sååååå ... Men i kylans. Kyrkan kan hålla sig utanför detta, tycker jag ,-)
Vet, jag vill ut och fota lite, inte för att det är ngn vacker snö att fota, men ändå. Ja -14 var det här igår morse också. Men mitt på dagen -1, så det är stora skillnader.
Längtar inte till våren, den kommer. Men jag förstår att du gör det. Precis, bäst att bara göra det bästa av här och nu. Kramar!!
Annika said…
Monnah, Just att det är såå lång tid är väldigt ovanligt. Alltså kylan. Men så länge strömmen är kvar och allt flyter på har jag inte så mkt emot det. Gllar ju vinter.
Precis, grundvattennivån är ju så viktig. Jag kan tänka mig att du tackar och tar emot både snö och regn. Exakt, vi har ju värmen via pump, har kvar listelement också från när huset byggdes, men de går ju på el också.
Du är långt mer rustad än jag när det kommer till kyla och ev strömavbrott. Underbart att kunna ladda in ved i kaminer och kakelugnar. Vi har det nog mer som ert gamla hus i Snättringe.
Jo det ska nog gå att ta sig ut på lite rundor snart. Kramar!!
Annika said…
Sara: ja halva USA är nog drabbade av detta, mer eller mindre. Just denna långvariga kyla är så ovanlig. So far so good med strömmen, tror inte vi kommer att drabbas nu längre. MEN man vet aldrig, så ta i trä!!
Snowdays är härliga. Numera är det ju bara att knega på vid datorn hemma för många. Men barnen gläder sig, det är då säkert!!
Tack, ja det går ingen nöd på oss två.
Kramar!!!