Jajamen, vintervädret och kylan håller oss i sitt stadigaste grepp.
Som jag skrev igår, det kommer att fortsätta så länge till.
Jag är ytterst tacksam över att vi har ström och värme i huset.
I skrivande stund visar termometern på -14 grader. Jodå, det är sol också, men så otroligt kallt.
Ett ska ni veta, våra rådande dygnstempearturer är mycket ovanliga.
Visst, vi kan ha en dag eller tre med åtskilliga minusgrader, men aldrig förr har jag upplevt denna långa, långa period då det är minusgrader dag och natt.
I höstas spådde meteorologerna att det skulle bli en kall vinter, och de fick rätt.
December var mycket kallare än normalt.
Januari är fruktansvärt mycket kallare än normalt.
Peter och jag har planerat vad vi ska göra om strömmen går.
Som tur är har jag massor, massor med filtar och täcken. Varma kläder äger vi många likaså.
Skulle strömmen gå kan vi fortfarande värma mat på grillen som står på decket. Peter har flyttat grillen närmare glasdörrarna till sagda deck. Just det, så att vi ska kunna nå den så lätt som möjligt om det skulle behövas.
Vi har köpt extra vatten, för man vet ju aldrig …
Och vi har även införskaffat en hel del mat som vi lätt kan röra ihop med hett vatten.
Jag har även ljus i överflöd. Och levande ljus … ja de värmer.
OM vi skulle bli av med strömmen skulle vi flytta in i Karolinas rum.
Det är ett rum där vi lätt kan stänga dörren om oss. Vårt eget sovrum är så stort och det är nästan fyra meter upp till taknocken där.
Vardagsrummet är för öppet, och källarrummet … ALDRIG, där är det som en frysbox fast värmen är på.
Så ja, vi skulle använda Karolinas rum om det värsta skulle hända.
Eftersom vi har en del pinaler vad gäller våra vandringar skulle säkert de komma till användning också, tex hand och fotvärmare.
Jag säger bara, må vi få behålla strömmen.
En annan sak som oroar oss ibland är just att vi har så högt i tak i vårt sovrum.
Det finns ingen vind som isolerar.
En mardröm för oss är alltid att snömängden ska bli så tung att taket rasar igenom.
Nej, det har inte hänt någon granne här, vad jag vet. Men ändå.
Vi har dessutom så många höga, gamla träd utanför huset. En annan skräck är att något av de träden ska falla över huset.
Det brukar vi vara rädda för under vindstormar.
OCH jo, DET har hänt. Vi känner till två grannar där träd utanför rasat över deras hus.
Ingen av dessa grannar var på övervåningen då det hände.
Nej, det är inte våra träd, de tillhör antingen villaföreningens allmänningar, golfbanan eller Reston association.
Vi kan alltså inte ta ner något av dessa träd på eget bevåg.
Skolbarnen har iallafall ledigt.
De är nog själaglada över snödagarna.
Hoppas de kan gå ut och njuta lite av kornsnön ändå fastän det inte går att göra vare sig snögubbar eller snöbollar av den.
Men det går att åka pulka på den, jag såg att pulkor och kälkar “plattat till” snön på ett bra sätt efter alla åk.
Så jo, skolbarnen har nog kul i snön.
Föräldrarna däremot, maybe not so much …
Lärarna tycker säkert det är skönt. Det är förresten dags för lärarna att sätta betyg för andra kvartelet nu. Torsdag och fredag är “teacher work days”, så det betyder att eleverna är lediga då iallafall. Just därför tror jag att skolan kommer att hålla stängt hela veckan.
Snödagar ja, när Karolina gick i skolan var det underbart med dem.
Lätt för mig att säga, jag var ju hemma med henne.
Men jag såg alltid lediga snödagar som en skänk från vädergudarna.
De som jobbade såg det som en skymf från vädergudarna.
Och jag fattar, de föräldrarna var ju tvungna att ordna barntillsyn då.
Numera kan ju många jobba hemifrån. Men alla kan det inte, det är då säkert.
Så visst fattar jag att det blir knepigt.
Förr, innan internet fanns i var mans hem--alltså före 1998 i vårt fall-- var snödagar på riktigt en skänk från ovan.
1996 tex, året då Karolina föddes. Då jobbade jag på en Montessoriskola i Arlington. Peter jobbade på MCI, ett telecombolag i McLean.
Just det året var det riktigt, riktigt många snödrabbningar som drabbade oss i ett. Jag vet inte hur länge jag var ledig från mitt jobb den vintern, men ofta och länge.
Samma med Peter. Det var bara att lämna jobbet på kontoret för honom. Det var äkta snödagar det. Av bästa sort.
Numera, work on!! Fast hemifrån.
Jag ville ta ut Miss Canon på fotoäventyr igår, gick ut genom de glasdörrar vi har på källarplanet. Det är det bästa sätter att komma direkt ut på golfbanan.
HÄPP, fick bara vända om. Har sällan gått i så otäck snö, det var som skare som ömsom höll och ömsom brast under mig. Jag stod inte ut med det.
Borde haft snöskor, yes indeed att jag borde.
Tog istället en liten runda på parkvägarna där snön och isen låg packade och där jag kunde gå.
Men det var mitt på dagen, solen sken och ljuset var vitt. Den som fotar mycket den vet vad jag talar om. Absolut inget önskvärt fotoväder.
Det var bara att kliva ut på gata. Kolla in trottoaren, helt oframkomlig.
Ha det bäst!!
Comments
Såg lite kul ut med den där lilla bobcat och de snömassorna, hoppas de har större grejer att ta till på gatorna. Hemskt att inte trottoarerna är plogade, skulle inte vilja gå på gatan med tanke på väglaget och bilarnas däck.
Hoppas strömmen stannar hos er och att temperaturen börjar ge med sig och bli lite mer normal.
Skickar många kramar från ett, som vanligt -5 gradigt Åkersberga