Att ändra smak med åren.




Hej onsdagsgänget!


Satt och funderade på mat. Igen.
Mat, ett ämne som ofta finns i mina tankar. Jag vet alltid vad jag ska laga till middag söndag till torsdag. Jag skriver en meny på söndagen, sedan veckohandlar vi efter den.
Fine, it works.


Fredag och lördag är det friare.
Men jag kan fundera ett bra tag på vad jag ska laga för gott när helgen nalkas. Trevliga bekymmer, om man ens kan kalla det bekymmer.
Recept har jag överallt. I gamla kokböcker jag knappt öppnar längre, på Instagram, på Facebook, och när jag läser tidningar på Readly bokmärker jag massor av recept där. Nätet är fullt av recept. Det vet ni alla. 


Det finns vissa maträtter jag inte tycker om.
ELLER, iallafall som jag tror att jag INTE gillar. Somliga är sådana som funnits med sedan barnsben … Luftfisk är en av dem. När jag var barn fick jag korv då de andra åt lutfisk. JAG kunde bara inte få i mig den vita sörjan som dessutom inte luktade det minsta gott (i mitt tycke).
Idag skulle jag lätt kunna tänka mig att äta en väl lagad lutfisk igen. Det är mycket troligt att jag skulle gilla det.


Ostron var något annat jag trodde att jag inte tyckte om.
Fast såklart serverades noll och inga ostron under min barndom. Det är i vuxen ålder jag smakat på “delikatessen”. När jag smakade första gången tyckte jag mest det var som att få i sig slemmigt havsvatten.
Så nej, då ansåg jag att det inte var för mig.
Både Peter och jag tycker det ser så otroligt lyxigt och mysig ut när folk sitter vid en bar och äter ostron och dricker bubbel. Vi skulle också vilja, men …



 

Bilderna idag kommer från Pixabay.



Fast i somras bestämde sig min svåger Håkan att jag skulle smaka på ostron igen.
Jag var “game” och tog mig an min andel.
Vad tyckte jag? TRO mig, jag gillade till min stora förvåning!! Jag kanske inte skulle beställa in massor, men jag skulle lätt kunna tänka mig att slurpa i mig några stycken igen.
Nu gäller det bara att få Peter med mig på tåget. Tror dock att han skulle smaka om vi beställer in ett halvt dussin nästa gång vi sitter på en bar som serverar dessa.


Något annat som jag verkligen inte tycker om är blue cheese (blåmögelost).
Peter klarar det inte heller. I våra munnar smakar den osten, kräk. Förlåt alla som gillar den, menar inte att äckla er. Men det går inte att äta den osten. För oss alltså.
Är jag villig att prova igen? DET kan jag nog tänka mig, en liten bit. Minsta tänkbara isåfall.


Jag har också väldigt svårt för getost, chevre, det är något så obehagligt i den smaken.
Skulle jag kunna tänka mig att ta en bit om jag blev bjuden? Det skulle jag. Jag är villig att prova nästan allt jag tror mig inte gilla. Motbevisa mig själv, liksom.


Mjölk och fil har jag heller aldrig tyckt om. 
Provar jag? Nej, inte mer än att jag använder det i matlagning, och där använder jag mjölk med nöje om så behövs.
Jag har heller inga som helst problem med mjölk in en varm latte, eller cappuccino. Varm choklad har jag lite svårare för, men jag kan absolut dricka det.
Det här med kall mjölk har funnits med mig så länge jag kan minnas. När jag var barn kunde jag bara inte få i mig mjölk. Inte fil heller.
Skulle jag kunna prova igen? Ta ett glas? Nej, faktiskt inte. För här vet jag till 100% att det inte skulle gå ner.


Aubergine, det är nog den ena grönsak jag inte tycker om. Lagar aldrig mat med den som ingrediens, beställer aldrig in något med aubergine på krogen.
Skulle jag kunna provsmaka en rätt gjort på sådan? Jadå, det skulle jag. Jag kan säkert ändra mig i äggplantans fall.





En soppa jag rent utsagt inte klarar av, köttsoppa med klimp i.
Alltså klimp, vad är det för påfund? Oätligt. 
Min mormor älskade köttsoppa med klimp. Jag kunde bara inte få i mig den. Vad är det med dessa sega mjöl, ägg och mjölkbollar som är gott? Yuk, min mormor ville ha russin i sina klimpar också.
Köttsoppa utan klimp? Give it to me!!! Så gott.
Tror detta med klimp möjligtvis kan vara från svenska Österbotten? Men någon av er kanske känner till det? OCH någon kanske till och med GILLAR det.


När jag var barn hade jag svårt för kroppkakor också.
DET tror jag faktiskt inte att jag skulle ha idag. Tvärtom, jag tror att jag skulle älska det. Men jag har inte ätit kroppkakor sedan barndomen. Som sagt, skulle gärna prova.
Pitepalt skulle jag också sååå gärna vilja smaka.


Något annat som jag lätt skulle smaka idag, men inte gillade som barn, är paltbröd med fläsk. Denna rätt lagade min mamma då och då under uppväxten. Jag åt det, men tyckte inte om det.
Idag? Skulle lätt kunna prova igen.
Paltbröd med fläsk, det var ännu en rätt min älskade mormor var galen i. När hon knappt fick i sig något alls under sina  sista år i livet kunde hon faktiskt lysa upp när hon hörde att det skulle serveras paltbröd med fläsk på det äldreboende hon hamnade på. OCH då kunde hon kanske äta lite, lite.
Fast sanningen är nog den, min fina mormor levde på mjölk och Sprite under sina två sista år. Än idag har personalen på äldreboendet Frida i Närpes mormor som exempel på att det går att överleva på så lite. Mormor, hon dog vid 97 års ålder. Hon hamnade på Frida som 95-åring. Innan dess hade hon knappt varit sjuk. Min älskade fina mormor Signhild …


Har du ändrat dig vad gäller maträtter genom åren?
Finns det något du absolut inte skulle tänka dig att stoppa i dig idag?
Eller, har du kommit på att “det här är ju faktiskt gott”?


Med detta önskar jag dig en god och trevlig onsdag!

Comments

Yvonne said…
Mat är viktigt och väldigt viktigt att det smakar gott. Jag har också ändrat mig vad gäller smak på flera saker, majonäs, pepparrot och lufttorkad skinka är några exempel. Nu tycker jag dessa saker är goda.

Lutfisk har jag smakat en gång och aldrig mer, tror inte jag skulle gilla det än idag. Ostron har jag alltid också tyckt ser så lyxigt och gott ut, men absolut inte, det går bara inte ner. Vi hade jättefina ostron ett nyår här i Spanien med goda vänner, vi var 12 st och 10 av dem som åt blev sjuka och kräktes hela natten och dagen efter. Jag stoppade en i munnen och då sa min bordsgranne att du ska absolut inte tugga utan bara svälja och jag var precis på väg att ta en tugga, men spottade då ut den och mer blev det inte. Jag och en granne hemifrån som var på besök hos oss klarade oss för vi åt inga, min man och hennes man blev sjuka på natten. Sen kom rapporter om att även alla andra blivit dåliga, så never again för min del.

Blue cheese gillar jag i måttliga mängder, endera som pastasås eller på ett litet kex. Chevre har jag insett finns en som inte alls smakar get utan bara som en typ brieost, vet att franska President gör en som ser ut som en rulle och den var faktiskt riktigt god, annars är vare sig get- eller fårost någon favorit.

Mjölk har jag slutat med för många år sedan, fil äter jag gärna men inget jag måste ha. Mjölk har jag såklart till gröt men aldrig ett glas att dricka.

Aubergine gillar jag, men den ska verkligen handskas på rätt sätt och låta skivorna/bitarna saltas ordentligt och sen rinna av på en lutande skärbräda i minst 20 min och sen torkas av så det där beska försvinner, då är det jättegott att steka el gratinera eller vad man nu vill göra.

Klimp har jag inte ätit sedan jag var barn och det är inget jag längtar efter att få smaka igen om man säger så. Gillar kroppkakor men gillar pitepalt mycket mer med knaperstekt bacon vid sidan om och hemkokt lingonsylt, mums.

Paltbröd med fläsk tror jag aldrig jag ens smakat, är iaf inget jag har något minne av.

Jättekul inlägg, tack för det. Så kul att tänka till om hur man ändrat sin smak på vissa saker och andra som fortfarande inte lockar.

Kramar skickar jag så här jättetidigt på morgonen, klockan är bara 06.40 just nu, helt onödigt att kliva upp så tidigt men kände mig färdigsövd och klev upp.
Anonymous said…
Ja tänk så det är med smaken... med ålderns rätt (eller vad det nu är.. trodde aldrig att jag skulle gilla) så gillar jag med ostron och champagne och så klart känslan av flärd eller lyx eller vad man nu vill kalla det, att sitta i en bar... Härligt !
/Hälsningar Vendela
Anna i Portugal said…
Mat engagerar helt klart! Satt och läst och kände, jag med, på varje grej.. tills jag kom till mjölk och fil. Älskar mjölk, men dricker det mycket sällan. Fil (kefir) tar jag ungefär 1 dl varje dag när jag öppnar mitt ätfönster för att rätt bakterier i tarmarna ska bli glada. Och jag tycker det är gott, men som barn gillade jag inte fil. Aubergine - älskar det! Vi har ju mängder av skörd och jag letar olika sätt att tillaga det. Men hårt grillad (inte bränd även om det lätt blir så ibland) är det godaste. Sen kom olikheterna igen :)

Har läst att smaklökarna byts ut helt emellanåt, minns inte hur ofta, men att smakerna ändras är inte konstigt. Flera saker som jag inte gillade förr gillar jag numera, t.ex. olika baljväxter. Kul inlägg! Kramar
Anonymous said…
Ostron…USCH…blev SÅ sjuk…åt dem på en lyxig och prestigefylld restaurang i Stockholm för många många år sedan. Never again…
Blue cheese och chevre är gott ;-). Och ugnsbakad aubergine…mums…
Mjölk dricker jag inte längre och jag använder Oatley i kaffet.
Ha en fin tisdag.
Kram, Lisa
Monika said…
Vilket trevligt inlägg. Det jag är överens med dig om är klimp. Det serverades när jag var barn. Ett billigt sätt att dryga ut. Jag smakade och aldrig mer. Älskar lutfisk serverad med bacon och magen blir allra gladast av det basiska. Grönmögelost, ja St Agur men inte Stilton eller Rougefort, för skarpa. Getost mums. Kroppkakor, älskar, men de ska vara öländska med rå potatis och rårörda lingon. Kokt lingonsylt äter jag inte. Ostron är favoriten, ÄLSKAR, endorfinerna bara sprutar och jag blir lycklig på riktigt. Åt en stor portion en gång när jag varit magsjuk några dar och inte kunde äta nåt, blev bra i magen direkt. Om maten man äter har några bakterier i sig blir man sjuk oavsett råvara.
Kram
Humlan said…
Mat är roligt och det är intressant att man faktiskt både ändrar smak och kan lära sig att äta vissa saker (om man vill).
Jag tyckte absolut inte om vällagrade ostar (typ Västerbotten), grön- eller blåmögelost tidigare. Nu äter jag gärna dem även om jag bara vill ha lite, lite av grönmögel. Getost brukar jag inte gilla, men jag blev bjuden på det i en förrätt en gång och insåg att just den getosten var god. Sedan provsmakade jag en god i Hötorgshallen när någon liten tillverkare från Jämtland (tror jag) var där. God! Så det beror tydligen på sorten. Men jag brukar avstå om jag kan, vill inte chansa.

En sak som jag inte gillade men tvingade mig att vänja mig vid (lite i taget utblandat i annan mat) var bönor och linser. Nu använder jag dem i matlagningen, mest för att det är nyttigt, men ändå.

Jag förstår att du inte gillar aubergine, jag kan äta lite, men mycket får jag inte i mig och jag lagar den inte själv. Tror att det beror på hur bra den är tillagad, jag kan helt enkelt haft otur.

Något jag inte kan äta och som är väldigt svårt att undvika är chili och paprika. Det är gott, det är bara det att min mage inte klarar av det. Att undvika det både i färsk form, och i kryddor och kryddblandningar är inte lätt och jag känner mig alltid så besvärlig när jag måste fråga om det finns i. Tyvärr får man inte alltid ärliga svar heller.

Visst lär man sig att äta och dricka vissa saker med åren, hur många tyckte egentligen om kaffe första gången de smakade? :)

Ha en bra dag!
Kramar!
Anonymous said…
Klimp är fruktansvärt äckligt. Men jag vill tipsa dig om att testa blåmögelost (helst ska det vara finsk auraost) på pepparkakor, så gott, bästa glöggtillbehöret. Annah.
Monnah said…
Vi har ganska lika smak, men kroppkakor älskar jag och likaså klimp (men usch för russin i). Ostron skulle jag aldrig beställa in, varför betala dyrt för att drickäta snor? 😂 Kan äta mögelsås och gilla om någon lagat på rätt sätt och kan faktiskt bli sugen på mildare mögelostar.
Blodpudding har jag spytt av, är inte intresserad av att äta igen. Kanske lagar till svärfar någon gång dock?
Det är härligt att tänka på mat, laga mat och äta mat. Ja, och läsa om mat, alla dagar. Tack för titten in i era kökspreferenser! Kram.
Annika said…
Yvonne: DET är ju för fel att vi kan ändra oss vad gäller mat. Att vi börjar prova mer ju äldre vi blir, och att vi då kommer på att det ju faktiskt var gott. SOM ju du har gjort.
Det är intressant det där med vissa rätter alltså, du känner ju som jag med lutfisk. men jag skulle ändå testa om ngn riktigt duktig kock lagade en sådan. Ostron, alltså jag fattar ju, jag var likadan till för ngn månad sen.
USCH vad vidrigt med dåliga ostron. FYYYY!! Ja det hör man ju talas om titt som tätt. TUR att du spottade ut din. När jag läser vad du skriver så är det verkligen nog för att man aldrig aldrig stoppar i sig ett ostron igen.

Franska presidente brukar jag gilla, och jag HAR sett den rulkle du pratar om. Brukar köpa Brie i det märket.

Exakt, mjölk går bra i latte etc. OCH i matlagning, inga problem alls. men ett glas kall mjölk, nej och åter nej.

Yvonne, jag skulle så gärna äta aubergine hos ngn som kan laga den. Alltså jag tror att jag lätt kan motbevisas i den frågan. DU verkar kunna laga den gott, gott, gott.

Klimp asså, NEJ!! Pitepalt med knaperstekt bacon på sidan om låter såååå gott.

Yvonne, stort tack för att du gillade det hör inlägget. Mat är ju så kul att skriva om-

Uppe med tuppen idag för dig, men du fock vänta ett taag med att gå ut i mörkret.

Stora kramar till dig!!
Annika said…
Vendela: Alltså ja, det är ngt så lyxigt med ostron och champagne och det ser SÅ himla trevligt ut när man ser några sitta och njuta av det. Du ser, du lärde dig gilla det tack vare att du blev äldre också klokare :-) DET är bra. Ha det bäst!!
Annika said…
Anna: MYCKET tacksamt att skriva om mat, och roligt är det också. DU gillar mjölk och fil, det känns som de flesta gör det. Kefir äter P till frukost varje dag. Mkt bra vana tror jag ni har där, fast du tar det till lunchen. Anna, du kan säkert laga jättegoda rätter på aubergine. Jag tror att jag har fått fel, helt enkelt. OCH jag tror att det skulle vara lätt att omvända mig.

När du säger det så, jag har nog också läst det där med att smaklökarna byts ut. Intressant. Det betyder att vi borde smaka på sånt vi inte tror oss gilla med jämna mellanrum :-). TACK för att du gillar inlägget :-). Mat du vet :-)
Kramar!!
Annika said…
Lisa: DAMN så obehagligt, och en skräck jag kan känna när jag äter musslor ... tänk om de är dåliga ... Alltså, det verkar som om flera av er här har blivit sjuka av ostron. HUA!! Oatley, helt OK. Smakar verkligen havre, det tyckte jag då jag smakade den. Lite kul att prova på "mjölk" som inte är mjölk. Kramar!!
Annika said…
Monika: Hej Monika!! Vet inte om du är ny här, tror det. Välkommen!!! Klimp, alltså vad är det gör påfund? HAHA. Och hur kan man ens gilla det. MEEEEEN jag vet ju hur poppis det var iaf. Hur är det idag?? ÅH ja, jag skulle så gärna äta lutfisk på det sättet du beskriver. Vi får se om det blir av ngn ggn. Måste väl vara.i Sverige i juletid då, eller i Finland. Jaja en dag kanske ... Öländska kroppkakor, skulle sååå gärna äta sådana, tor jag skulle älska. Idag.
HAHA, älskar att ostronen "botade"dig. Bara så klockrent. NOG fattar jag att du älskar ostron. OCH jag tänker bli bättre på det :-). Varmt välkommen tillbaka och kram!
Annika said…
Humlan: Tack, ja mat är ett så tacksamt ämne att skriva om. Roligt att författa dessutom.
DU ser, du har också ändrat smak vad gäller mögelostar. OCH sen har du lärt dig gilla Västerbottensost. DET är tur att vi ändrar smak genom livet. OCH du har lärt dig gilla getost. BRA där. Säkert beror mycket på tillverkaren, som du skriver.

Det där med bönor och linser, det kan nog vara en typiskt sånt man lär sig gilla med åren. Jag har alltid gillar det, men jag vet att jag hört flera säga det du skriver. Och ja, det är ju verkligen nyttigt.

Aubergine, så svårt. Tror att det är som du skriver, den måste vara så rätt tillagad. Jag vill inte slösa bort med att beställa en sån rätt ute, men jag skulle gärna smaka om ngn annan gör det. haha. OCH skulle ngn bjuda på middag med aubergine skulle jag ju äta. Men ja, jag vill bli motbevisad här, hihi.

ÅÅÅ Humlan, fattar att det där är jobbigt alltså. Att du inte kan äta chili, paprika etc. Min mormor hade samma problem.
Hennes mage tålde inte paprika. Förstår så väl at det är knepigt för dig att alltid fråga om det. Dåligt att du inte får ärliga svar vid frågan ibland, morr.

SÅ sant, Humlan ... SÅÅÅÅÅ SANT, hur många gillade kaffe första gången?? En smak man lär sig gilla, helt klart. Finns säkert många fler klockrena exempel där. Kaffe är så så så sant.

Kramar till DIG!!
Annika said…
Annah. Jamen visst ÄR det. Fy fan, jag får kväljningar av det. HUR vanligt är det idag?? Vet du. Aura, den är faktiskt ätbar .. det måste jag säga. Absolut. Fick auraost på en våffla på Cornelia i Närpes, åt den med god aptit. Så Aura kan börja gå på export, tycker jag :-)
Annika said…
MonnaH. KUL! HIHI!! Kroppkakor, trooooo mig, jag vill prova!! Och jag skulle nog älska det.
HAHAHA, jaaaaa jaaaaa --- tyckte ju också det ...varför betala för ätbart snor. KLOCRENT!! Men jag gillade i somras, och jag ska prova igen. Men jag har verkligen hållit med dig. Blodpudding, ogillar som bara den. Borde skrivit om det också. Och pölsa, oätligt. HA! Mat, ett mkt tacksamt ämne och SÅÅÅ kul att skriva om. Kramar i massor till dig!!
Anonymous said…
Intressant inlägg. Har du smakat melanzane alla parmigiana? Så gott! Själv har jag fått för mig att det är ost som ger mig finn-liknande grejer på näsan så just nu håller jag på att testa veganska grejer. Är ju vegetarian sedan många år så därför äter jag ju ost. Tyvärr gillar jag inte de veganska alternativen. De känns så konstlade. Vi får se för när du nämnde auberginer så tänkte jag ombedelbart på denna smaskiga rätt med massor av parmesan. Visst ändrar vi smak. Älskar spenat nuförtiden trots att jag fick kväljningar förr i tiden. Kram Marika
Channal said…
Hej Annika! Vilket härligt (och igenkännande) inlägg! Jag gillar hur du reflekterar kring hur smak kan förändras med tiden, att saker man avskydde som barn ibland kan bli något man faktiskt njuter av som vuxen. Som barn avskydde jag kaffe, sill, kryddost, vishyvatten och inlagd smörgåsgurka! Idag älskar jag det!! Nyheter som kom i unga vuxenåldern var vin, oliver och koriander. Det fick jag lära mig att tycka om. Precis som med kaffe. Paltbröd med fläsk åt mina föräldrar men aldrig jag. Klimp har jag hört talas om men aldrig sett. Det jag inte gillar idag är chèvre. En unken bismak. Annars älskar jag alla ostar. Pilsner är inte min grej och inget jag saknar. Äter inte inälvsmat eller annat konstigt från djuren. Annars är jag nyfiken på att pröva andra kulturens mat! Det är spännande och kul!

KRAM till dig! Anna
Annika said…
Marika: TACK!! Kul att du gillar! Nej, tror inte jag smakat den rätten faktiskt. Måste googla den. Vegansk ost har jag nog aldrig ens testat, och finnar får jag aldrig, haha. Jag vet, lucky me there. Men det är ju verkligen så att jag alltid hört att ost kan ge just finnar och dålig hy. Jomen jag fattar, att vego-ost smakar konstigt. Tro mig, jag skulle sååå gärna prova den rätt du skrivet om. I Italien. För ja, ni kan er sak där, helt klart. Spenat ja, gillar den som salat, men absolut inte stuvad. Hehe. NU mot google ... KRAMAR!!!!
Annika said…
Anna: TACK kära Anna!! Ja mat är det mkt tacksamt, och roligt, att skriva om.
Kaffe ja, men det är såååå sant. Snacka om att man måste LÄRA sig att gilla den drycken! Alltså verkligen. DET tar tid innan den blir god. Numera vill jag bara ha mitt kaffe helt svart. men då jag började tog jag en massa socker. Lattes och cappuccinos är goda de med. Med mjölk då.
Du ser, allt du listade från förr gillar du idag!
Vin ja, det var ju heller inget självklart att gilla på direkten. Alkohol övh.
DU och jag tycker lika om chevre. Det är ngt mkt konstigt med den smaken.
YES, andra kulturers mat .. ABSOLUT!! Så kul. Kramar!!