Att ändra smak med åren.

Hej onsdagsgänget!

Satt och funderade på mat. Igen.

Mat, ett ämne som ofta finns i mina tankar. Jag vet alltid vad jag ska laga till middag söndag till torsdag. Jag skriver en meny på söndagen, sedan veckohandlar vi efter den.

Fine, it works.

Fredag och lördag är det friare.

Men jag kan fundera ett bra tag på vad jag ska laga för gott när helgen nalkas. Trevliga bekymmer, om man ens kan kalla det bekymmer.

Recept har jag överallt. I gamla kokböcker jag knappt öppnar längre, på Instagram, på Facebook, och när jag läser tidningar på Readly bokmärker jag massor av recept där. Nätet är fullt av recept. Det vet ni alla. 

Det finns vissa maträtter jag inte tycker om.

ELLER, iallafall som jag tror att jag INTE gillar. Somliga är sådana som funnits med sedan barnsben … Luftfisk är en av dem. När jag var barn fick jag korv då de andra åt lutfisk. JAG kunde bara inte få i mig den vita sörjan som dessutom inte luktade det minsta gott (i mitt tycke).

Idag skulle jag lätt kunna tänka mig att äta en väl lagad lutfisk igen. Det är mycket troligt att jag skulle gilla det.

Ostron var något annat jag trodde att jag inte tyckte om.

Fast såklart serverades noll och inga ostron under min barndom. Det är i vuxen ålder jag smakat på “delikatessen”. När jag smakade första gången tyckte jag mest det var som att få i sig slemmigt havsvatten.

Så nej, då ansåg jag att det inte var för mig.

Både Peter och jag tycker det ser så otroligt lyxigt och mysig ut när folk sitter vid en bar och äter ostron och dricker bubbel. Vi skulle också vilja, men …

 

Bilderna idag kommer från Pixabay.

Fast i somras bestämde sig min svåger Håkan att jag skulle smaka på ostron igen.

Jag var “game” och tog mig an min andel.

Vad tyckte jag? TRO mig, jag gillade till min stora förvåning!! Jag kanske inte skulle beställa in massor, men jag skulle lätt kunna tänka mig att slurpa i mig några stycken igen.

Nu gäller det bara att få Peter med mig på tåget. Tror dock att han skulle smaka om vi beställer in ett halvt dussin nästa gång vi sitter på en bar som serverar dessa.

Något annat som jag verkligen inte tycker om är blue cheese (blåmögelost).

Peter klarar det inte heller. I våra munnar smakar den osten, kräk. Förlåt alla som gillar den, menar inte att äckla er. Men det går inte att äta den osten. För oss alltså.

Är jag villig att prova igen? DET kan jag nog tänka mig, en liten bit. Minsta tänkbara isåfall.

Jag har också väldigt svårt för getost, chevre, det är något så obehagligt i den smaken.

Skulle jag kunna tänka mig att ta en bit om jag blev bjuden? Det skulle jag. Jag är villig att prova nästan allt jag tror mig inte gilla. Motbevisa mig själv, liksom.

Mjölk och fil har jag heller aldrig tyckt om. 

Provar jag? Nej, inte mer än att jag använder det i matlagning, och där använder jag mjölk med nöje om så behövs.

Jag har heller inga som helst problem med mjölk in en varm latte, eller cappuccino. Varm choklad har jag lite svårare för, men jag kan absolut dricka det.

Det här med kall mjölk har funnits med mig så länge jag kan minnas. När jag var barn kunde jag bara inte få i mig mjölk. Inte fil heller.

Skulle jag kunna prova igen? Ta ett glas? Nej, faktiskt inte. För här vet jag till 100% att det inte skulle gå ner.

Aubergine, det är nog den ena grönsak jag inte tycker om. Lagar aldrig mat med den som ingrediens, beställer aldrig in något med aubergine på krogen.

Skulle jag kunna provsmaka en rätt gjort på sådan? Jadå, det skulle jag. Jag kan säkert ändra mig i äggplantans fall.

En soppa jag rent utsagt inte klarar av, köttsoppa med klimp i.

Alltså klimp, vad är det för påfund? Oätligt. 

Min mormor älskade köttsoppa med klimp. Jag kunde bara inte få i mig den. Vad är det med dessa sega mjöl, ägg och mjölkbollar som är gott? Yuk, min mormor ville ha russin i sina klimpar också.

Köttsoppa utan klimp? Give it to me!!! Så gott.

Tror detta med klimp möjligtvis kan vara från svenska Österbotten? Men någon av er kanske känner till det? OCH någon kanske till och med GILLAR det.

När jag var barn hade jag svårt för kroppkakor också.

DET tror jag faktiskt inte att jag skulle ha idag. Tvärtom, jag tror att jag skulle älska det. Men jag har inte ätit kroppkakor sedan barndomen. Som sagt, skulle gärna prova.

Pitepalt skulle jag också sååå gärna vilja smaka.

Något annat som jag lätt skulle smaka idag, men inte gillade som barn, är paltbröd med fläsk. Denna rätt lagade min mamma då och då under uppväxten. Jag åt det, men tyckte inte om det.

Idag? Skulle lätt kunna prova igen.

Paltbröd med fläsk, det var ännu en rätt min älskade mormor var galen i. När hon knappt fick i sig något alls under sina  sista år i livet kunde hon faktiskt lysa upp när hon hörde att det skulle serveras paltbröd med fläsk på det äldreboende hon hamnade på. OCH då kunde hon kanske äta lite, lite.

Fast sanningen är nog den, min fina mormor levde på mjölk och Sprite under sina två sista år. Än idag har personalen på äldreboendet Frida i Närpes mormor som exempel på att det går att överleva på så lite. Mormor, hon dog vid 97 års ålder. Hon hamnade på Frida som 95-åring. Innan dess hade hon knappt varit sjuk. Min älskade fina mormor Signhild …

Har du ändrat dig vad gäller maträtter genom åren?

Finns det något du absolut inte skulle tänka dig att stoppa i dig idag?

Eller, har du kommit på att “det här är ju faktiskt gott”?

Med detta önskar jag dig en god och trevlig onsdag!