För fem år sedan!




Godmorgon kära vänner!


För fem år sedan igår låg jag och halvslumrade på soffan medan vi såg något på TV.
Plötsligt hörde jag in i min slummer presidenten säga, samma oreanga man som sitter i Vita Huset idag för övrigt, att nu skulle gränserna till USA stängas. Det virus som kallades corona skulle stoppas till varje pris. I samma tal förkunnade han att alla skolor skulle stängas, och det var en massa annat vi fick oss till livs också i den sändningen.
Låt mig säga så här, jag blev klarvaken på nolltid.
Och sanningen är, då var viruset redan här med BESKED. Det var lite för sent att börja stänga gränser då.


Men—DÅ och där gick hela pandemin upp för mig.
Innan jag hörde detta tal av Orange Man så hade jag inte direkt funderat mycket över corona och covid. Klart jag var lite ängslig, men det var absolut ingen oro att tala om.
NU var det däremot som att slängas rätt in i kaklet.


Och så började en ny tillvaro. Så skrämmande den var alltså. I början var jag verkligen rädd.
Peter och jag hade bokat bord på en av våra favoritkrogar den 14 mars. Vi avbokade det besöket direkt. I efterhand fattar jag att det hade varit noll problem att gå på restaurang i det skedet. Men allt bara suckade ihop. På nolltid. Världen blev totalt annorlunda.


Skolorna stängde, det blev undervisning per distans, restauranger och butiker började gå i konkurs.
Det enda som var öppet var matvaruaffärer, somliga restauranger, ABC-affärer (butiker som säljer starksprit) och byggvaruhus. Kanske var det mer som var öppet, men det har jag glömt i så fall. Allt bara stängde och samhället blev något helt annat än vad varit. 


Vi uppmanades bära munskydd, och det gjorde vi.
Toalettpapper, hushållspapper, rengöringsmedel och handsprit bara försvann från butikernas hyllor. Helt sjukt.
Peter och jag for och handlade när butikerna öppnade. Vi stod i kö utanför Harris Teeter före klockan 6 (då de öppnar) och där stod vi på två meters avstånd från andra kunder. När butiken väl slog upp sina portar rusade vi in, Peter gick alltid till hyllorna med toa och hushållspapper och jag gick direkt till köttdisken för att grabba tag i kyckling och annat. Jag minns att det var ransonering på vissa varor, som just pappersartiklar och rengöringsmedel. Men även på konserver och exempelvis kyckling.
Det rådde aldrig brist på alkohol, haha. Kan inte minnas att det var brist på något annat än just pappersartiklar handsprit och rengöringsmedel. JO TVÅL!! TVÅL ransonerades också.
Det kan mycket väl ha hänt att det var brist på annat som jag idag har glömt att det rådde brist på. Hyllorna gapade tomma på flera håll i butikerna. Jag tyckte det var hemskt att se det, ja rent vidrigt faktiskt.



 

Som sagt, när jag ser det här på foton känns det hopplöst, än idag.


Vi kunde röra oss som vi ville utomhus. Hade inga restriktioner där, TACK OCH LOV!!
Vi fick gå ut när och hur vi ville.  Vi fick röra oss fritt under alla tider och gå hur långt som helst.  Jag vet ju att många länder i Europa hade mycket, mycket strikta restriktioner vad gäller utevistelser.
Men vi slapp dem, tack och lov.
I april 2020 promenerade jag mer än någonsin och kom upp i 12.000 steg varje dag!
Det gick ingen nöd på mig eller Peter. Peter jobbade hemifrån och hans företag klarade sig fint genom pandemin.
Många andra blev av med sina jobb under denna tid. Karolina hade redan flyttat till LA och hon hade lagt skolåren bakom sig.
För de barn som gick i skolan var det inte roligt under denna tid. Speciellt inte för dem som skulle ta sin examen. Allt det vanliga, roliga och festliga bara ströks.
Och att hemskola sina barn medan man själv jobbar, vilket straff.
Många for väldigt illa denna tid. I efterhand vet vi att det var fel att man stängde skolorna. De talar än idag om att det finns stora kunskapsluckor hos dem som gick i skolan då.
Min svägerska som då var lärare på gymnasiet SLET sitt hår i förtvivlan över att behöva driva undervisning online. Numera är hon vice rektor, så blir det en pandemin till (Gud förbjude) slipper hon iallafall den biten.
Inte för att jag tror att man kommer att stänga skolor, eller samhället igen, vid eventuell pandemi. Jag tror att man lärt sig en hel del från förra gången.


De som led mest var barn, unga och de äldre.
Peter och jag hade det rätt soft, det var vi två och det gick aldrig någon nöd på oss. Men hade vi haft barn hemma hade det varit en helt annan sak.
Mina föräldrar sa att de kände sig utpekade om de gick gick ut och handlade. Peters pappa sa detsamma. De över 65 års ålder “skulle” ju inte gå ut överhuvudtaget. Och inte skulle de få ta emot besök heller … ILLA!
Hårda bud minsann.
Jag tror att den grupp som klarade pandemin bäst var just vi som då var i medelåldern med barn som flyttat.


Det året stannade jag kvar i USA hela sommaren.
De som for till Europa den sommaren talade om tomma plan, krav på mask, covidtester och restriktioner deluxe.
Sommaren 2021 for Karolina och jag till Sverige och Finland. Innan vi kunde åka ifrån USA var vi tvungna att visa upp negativt covidtest som inte var äldre än 24 timmar. Vi skulle också visa våra vaccinationskort innan vi fick gå ombord på planet. Mask hela vägen.
Det var inte ens halvfullt ombord på planet, minns att jag kunde vräka ut mig på en hel mittenrad. Karolina tog också en sådan.
När vi sen skulle in i Finland var det också krav på vaccinationskort och negativt covidtest plus att vi tvingades att fylla i en massa formulär online. Så avlägset allt det där känns nu.



 

Jag tog en mittenrad och kunde sträcka ut mig under hela resan, så skönt!  Jamenvisst, det var helt klart skönt att flyga den sommaren. Det kan jag erkänna rakt av.



Jag har tagit fyra sprutor av vaccinet allt som allt.
Vid den första sprutan var jag rent euforisk. Nu tar jag inte vaccin mot covid längre. Har inte tagit det på tre år.
Jag är absolut ingen antivaxxer, jag tar de vaccin man “ska och bör” och jag tar dem med glädje. Men vad gäller vaccinet mot covid har jag blivit lite restriktiv. Dessutom inbillar jag mig att covid numera är som en förkylning (kanske naivt av mig, men).



 

Happy hour med grannarna den 27 mars 2020.  Snacka om att vi sitter utspridda.


Jag drabbades av covid i december 2022. Jag hade tur och blev inte speciellt sjuk. Det var som en bondförkylning, inte värre. Men, jag hade kanske tur där med.
Jag kan ha haft covid  flera gånger efter det, men jag har inte testat mig sedan just den gången i december 2022.


Jag tänkte på mars 2020 när jag handlade på Harris Teeter i söndags. Alla hyllor så välfyllda, ingen brist på en enda grej. Massor med tvålar, massor med hushålls och dasspapper, massor med rengöringsmedel. Allt som det ska. Tack och lov.


Skönt att vi nu har det i backspegeln.
Och troligtvis tog världen lärdom av det vi gjorde, och inte gjorde, då. Till sist, må ingen ny farsot dra in inom snar framtid, phew


Nä, imorgon skriver jag ett lite mer upplyftande inlägg. Lovar!
Ha det bäst idag!


Comments

Hej Annika,
Ja, det där minns man. Tänk att det har gått hela 5 år!
Här i Sverige köpte folk också på sig toapapper. Jag förstod aldrig varför. Blev lite full i skratt och köpte lite extra jag också, utifall det var något jag hade missat :-) Det blev inte samma bunkring av varor här i Sverige och jag är så glad att vi aldrig stängde ned några skolor. Inte heller hade vi något tvång på munskydd. Men senare blev det vaccinpass och tvång på vaccin för att få delta i evenemang. Det reagerade jag på eftersom jag tyckte att det var lite som social kontroll som man förknippar med den ofria delen av världen. Jag har inte tagit en endaste spruta. Min syster, som är en fitness fanatiker, fick livshotande proppar i lungorna direkt efter den andra och en väninna fick åka ambulans samma vecka som sin egen syster efter att båda tagit andra dosen. Båda med hjärtsvikt. Usch ja vilken läskig tid. Glad över att Sverige tog det lugnt och gick sin egen väg där.
Fem är sedan! Ja, tiden går snabbt.
Ha det gott!
Varm kram,
Anneli
Elisabeth said…
Ja, vilka tider det var... För mig var, förstås, den största påverkan att jag - precis som din svägerska - helt plötsligt skulle bedriva undervisning på distans. Vad visste jag, och de flesta av mina kollegor, om det? I princip ingenting! Visserligen var vi, som tur var, rätt digitala, med Google Classroom och liknande tjänster, men det är en sak att vara digitala i skolan och en HELT annan sak att genomföra vettig och givande undervisning på distans. Och då var mina ämnen ändå relativt lätta, jämfört med till exempel matematik, kemi och fysik. Eller för den delen alla yrkesämnen! Det var förstås ännu svårare, speciellt i början när vi/de inte hade rätt verktyg. Jag kunde till exempel till en början aldrig göra några gemensamma hörövningar i tyskan, eftersom eleverna inte hörde något när jag spelade upp ljudfiler. Det ändrades dock sedan, för Google Meet gjorde diverse uppdateringar.

Det som stör mig mest med distansundervisningen vårterminen 2020 var att den faktiskt inte behövdes överallt i Sverige. I min stad var det inte alls många fall, så nog hade vi kunnat ha undervisningen åtminstone delvis på plats under den terminen, speciellt med tanke på att vi stora delar av höstterminen 2020 hade ALLT på plats, trots att det var betydligt mer spridning då. Minns hur vi skrattade (vad skulle vi annars göra?) åt Folkhälsomyndgheten och deras rekommendationer om minst 1,5 meters avstånd. Haha, det är fortfarande komiskt att tänka på! Ungefär vid den tiden kom väl dessutom kraven på att det inte skulle vara mer än ett visst antal personer per kvadratmeter, vilket också framstod som ett skämt i skolmiljön. Och sedan blev det blandundervisning, vissa elever på plats och andra på Meet. Blir, på riktigt, fortfarande stressad när jag tänker på det, trots att det är fyra år sedan.

Jag minns också hur jag drömde mardrömmar om att Meet krånglade på diverse olika sätt (jag kunde inte logga in, eleverna kunde inte logga in, jag hördes inte, det fungerade inte att presentera skärm, etc, etc), haha. Ibland vaknade jag också av att jag trodde att jag hört "Meet-plinget", det ljud som blir när någon loggar in i Meet. Ganska komiskt faktiskt!

Jag tycker också väldigt synd om de som skulle ta examen under denna tid. Allt blev så avhugget och konstigt. Här ordnades visserligen studenten, men det blev förstås inte alls på samma sätt som normalt. De fick till exempel inte åka kortege genom staden, något som verkligen är en stor grej.
Yvonne said…
Tänk att det är fem år sedan, när jag läser ditt inlägg känns det som det inte var sååå länge sedan. En hemsk tid var det. Vi hade precis kommit hit till Spanien en dryg vecka före, skulle åka på en kort resa till Bilbao i norra Spanien och bo på hotell och ha det mysigt. Blev inget av det, bara att avboka allt. Här satte ju stenhårda restriktioner igång direkt så vi bokade om hemresan och behövde, tack och lov, bara vara här i en vecka innan vi kunde åka hem. Så läskig tid, min man gick ut på trottoaren och rökte och då stannade en militärbil och de vinkade in honom mot vårt hus, han fick inte stå där på trottoaren och röka.

Hemresan var inga problem, alla var ju friska och hade varit isolerade i nästan en vecka redan så flygresan var ok, alla med munskydd. Att komma hem till ett öppet Sverige var SKÖNT, vi kunde vara ute mycket och promenera och njuta av frisk luft. Jag åkte och handlade en gång i veckan på ICA och var där kl 07 som var reserverat för alla +65, bunkrade upp varje vecka så vi hade och har ff som ett mindre krigsförråd, blev till en grej att ff alltid ha allt hemma för alla eventualiteter, ha, ha. Man träffade och pratade med grannarna utomhus med bra avstånd. En mycket märklig tid som jag hoppas vi aldrig mer behöver uppleva.

Vaccin har vi tagit många av, 7 eller 8 och aldrig mått dåligt av dem, trots att det varit 3 olika sorter.

Bra med en påminnelse, tack för det. Ibland behöver man sådana påminnelser för att inse hur bra man har det nu och må det fortsätta så.
Kramar!
Anonymous said…
Ett stort GRATTIS på födelsedagen, kära Annika. Hoppas du får en fin dag.
Här i Österrike var restriktionerna stenhårda. Det där med toapappret förstod jag aldrig, hehe. Något som jag upplever som positivt från den tiden är det digitala. Alla kurser man kan gå på distans numera tex…
Kramar, Lisa
Monnah said…
Ja, men så var det! Skönt att ha det bakom oss. Tänkte senast häromdagen på det då vi gratulerade svågern i Skottland på 50-årsdagen. Vi hade följande 2020: min och makens 50-årsdagar, äldsta dotterns bröllop (var planerat till Skansen, 120 gäster, blev i vår lada med 12 gäster), yngsta dotterns student och yngsta dotterns 20-årsdag. Det man kan konstatera att det blev mycket billigare än vad vi hade planerat! Vi hade tänkt oss 100-årsfest och roadtrip från Seattle till Salt Lake City via Oregonkusten. Har fortfarande inte varit tillbaka till USA sedan 2018.

Angående vaccinationer i allmänhet har jag inte mycket att säga, gällande Covid-vaccinet har jag desto fler klagomål. Vi har flera nära och kära som drabbades oerhört hårt med långvariga biverkningar på hjärta och hjärna. En bekant som lade upp hatkommentarer på Facebook som sjuksköterska om att alla som inte vaccinerade sig var Satans avskräde förlorade sin son då hans hjärta tog stopp efter sprutan. Fruktansvärt tragiskt. Hematologsköterskan på Huddinge sjukhus sa "alla ska vaccineras" flera gånger då jag ringde och frågade hur personer med min blodmutation skulle göra och vad de hade sett efter de första vaccinationerna. Eftersom hon uppenbarligen inte fick eller kunde ge mig svar tog jag beslutet att inte ta sprutan utan hålla mig isolerad på Sturkö. Har varit mycket nöjd med det valet. Det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt beslut, den saken är säker! Ursäkta uppsatsen... Kram på dig!
Halloj!
Vem kan glömma detta.
Jag och gubben var på jobb (vi jobbade då) längre söder ut den dagen Spanien slog igen allt. En väninna ringde och frågade om hon skulle handla något viktigt åt oss. Jag fattade inte först för vi hade inte lyssnat på radion. När vi sedan åkte hemåt igen var allt som en spökstad inte en bil på motorvägen mer än vi. Neonskyltar med blinkande text att man skulle hålla sig hemma. Sedan blev vi inlåsta med hur mycket olika konstiga regler som helst.
Vi tog de tre sprutorna som man var tvungen att ta och för att vi skulle kunna åka till Sverige och hälsa på.
Tänk att det gått 5 år redan.
Kram Carin
Humlan said…
Ja, pandemin känns så länge sedan men också så nära.
Det blev en väldigt ensam tid för mig och det är det som är det minnet som sitter kvar för mig och så alla diskussioner om man behövde följa rekommendationerna här i Sverige eller om man kunde göra som man ville. De diskussionerna gjorde att grupper bröts upp och vissa inte har träffats sedan dess. Det är så tråkigt!

Jag har tagit alla vaccin och är glad för det. Senast i går hörde jag av grannen att hennes vän var så sjuk i covid att hon kanske måste läggas in trots att hon är fullvaccinerad och det är inte den första som jag pratat med eller hört om som har varit riktigt dåliga i covid denna vinter. Men många har ju blivit riktigt dåliga i influensan också, så det stämmer kanske att vi har ett sämre immunförsvar efter att vi var isolerade under pandemin. Tyvärr har ju många blivit dåliga av covid-vaccinet också, så jag förstår att många har blivit skeptiska, men jag väljer att ta mina vaccin.
Jag hoppas du har en bra dag!
Kramar!
Annika said…
Anneli: Ja fem år ... och det känns avlägset nu, nästan allting. Jag är glad att det gick tillbaka till det normala ca 18 mån senare. Men vilken resa det var för alla som var med då.
Här var det nog lett level på bunkring av toa och hushållspapper, det var rena rama snurren. Känns overkligt att se bilderna idag.
Mkt strikt vad gällde vaccinationskort här, det fick vi visa titt som tätt. Nu ligger det i min plånbok men det kommer inte att fyllas i mer på det.
Jag vet, jag har också väldigt nära släktingar som nog fick sig slängar av de sprutorna. Karolina fick så svår hjärtklappning att hon åkte till akuten, där sa läkaren till henne att ingen under 30 skulle ta vaxxet. Så jag tror K har tre sprutor, högst.
Är inte rädd för andra vaccin, tar flunsavaccinet varje år + det andra man uppges ta. Men nej, kommer inte att ta fler sprutor.
Skönt att se tillbaka på det nu. Må det dröja till nästa gång. Kramar!!
Annika said…
Elisabeth: Nej, ni lärare slängdes MINSANN in i en lek ni aldrig lekt förr. Utan att få ngn som helst guidning. Och eleverna också, som skulle koncentrera och lära via en skärm. Vi vet ju att yngre barn (alltså här stängde ju alla skolor) for jätteilla av det. Inte kan en fem eller 10-åring sitta vid en skärm en hel skoldag.
Förstår att ni lärde er lite mer med tiden, och att det digitala förbättrades. Men måtte vi aldrig hamna där igen.
Eller hur, de är avstånden... vilket skämt ändå. Att man n idag ser spår efter det på vissa affärer. Alla skärmar som sattes upp vid kassorna.
Och ja, att bara få umgås ett visst antal personer. Asså ja, fattar att du som lärare hade massor med mardrömmar om vad som kunde gå fel. OCH hur det skulle gå. Vilken tur att det INTE är så idag.
Samma här, två av mina kompisars döttrar tog studenten den sommaren. Vilket platt fall. Tyckte så synd om dem. OCH de sörjde. Det var mest synd om barn, ungdomar och äldre den tiden. Usch och fy. Må det dröja tills nästa pandemi bryter in.
Annika said…
Yvonne: Ja fem år, så nära och samtidigt känns det så avlägset på ngt sätt. Minns att du och jag sa att det var tur att vi gick mot vår och sommar och inte mot höst och vinter. Det var det nog också, för vi kunde ju vara ute och gick ändå en sommar till mötes.
NI i Spanien hade verkligen hårda restriktioner. Herregud alltså. Det var ju rent löjligt. Alltså, somliga länder i Europa gick verkligen till överdrift. SÅ lösligt också, just att militären for omkring som de gjorde. MINNS när ni skulle hem, hur SAS flög extrafligher för att få hem alla. Så var det överallt, länder som flög hem de sina. Min kompis son var i Nepal, och vilka turer innan han kom tillbaka hit igen. Alltså, vilken konstig TID!!!
JUST det karantän ja!! Hade nästan glömt det.
FATTAR så att du njöt över att komma hem, att kunna gå ut när du ville, att kunna handla när du ville etc etc. JAAA!!! TACK för den påminnelsen, att affärerna hade specialtimmar för de som var lite äldre. Hade glömt det.
Det är bra Yvonne, tycker absolut du ska ta vaxxet om du vill det. Alla gör som de vill. Och jag är övertygad om att det gjorde skillnad då det kom. Stor skillnad. Glad att jag tog de sprutor jag fick ändå.
Eller hur, ytterligare ett bevis platt leva här och nu. Skönt att coviden iaf inte är vad den var. Den finns ju ännu och kommer att finans. Stor kram till dig denna onsdag!
Annika said…
Lisa: ÅÅÅ du kommer ihåg min dag. TACK!!! Så roligt.
Jo kan tro att ni hade hårda bud också. Känns som om hela Europa hade det, förutom Sverige. Jo sant, tror att många lärde sig mkt på kuppen. Peter tex, han var på business resor hela hösten som ledde upp till pandemin. Iom pandemin började de ta alla sådana digitalt. Så glad att det fortsatt. Kramar!!!
Annika said…
Monnah: Extremt skönt att det nu ligger bakom oss. Pust, vilken tid det var.
Oh my Gosh Monnah, så drabbade ni blev. SÅ drabbade med allt roligt ni skulle göra. Inte minst den fantastiska road trip ni skulle ut på. Er dotters bröllop ... oj oj oj ... Fasiken, men det blev mkt billigare, det är då sant. Ni får ta den där resan hit vid annat tillfälle.
Japp, japp jag hör dig ang vaxet .... Och det är delvis därför jag inte heller tar det längre Har också nära familjemedlemmar som tog smällar av det.
När du säger det nu, minns vilket krig det var anti och vaxxare... det var det verkligen. Och hur kommentarerna såg ut, minns det.
Men ja, min egen K fick ju känna av biverkningar i form av svår hjärtklappning som hon fick åka till akuten för. Min kompis dotter fick inflammation runt hjärtat. Vi fick sen höra att ingen under 30 borde tagit sprutorna. Som du säger, inte lätt att veta vad som var rätt eller fel då det begav sig. jag gav mig in i det med glädje och tänkte inte på det alls. Det kom sedan med tiden ... tack för att du berättade. Kramar!!
Annika said…
Carin: Ja, och nu har det gått fem år. Märker att jag glömt en del som jag nu blivit påmind om i kommentarsfältet här. Vilken tid det var alltså.
Jag kan bara tänka mig hur snabbt det klappade igen hos er. Ni fick ju sådana enorma restriktioner också. Just det där med spökstäder, såååå märkligt. Så otäckt. Ni hade verkligen konstiga regler. Ofattbara sådana. Tror inte att det blir så igen om det skulle komma en ny liknande farsot. Jamen ja, utan vaxxet hade jag inte heller kunnat åka hem. Och då tog jag de där sprutorna med glädje. Fem år ja ...
Kramar!!!
Annika said…
Humlan: Visst gör det, det känns både väldigt långt bort och nära.Allt på samma gång. Märker hur mycket jag ändå glömt bort från den tiden.
Jaa, det blev nog så fel det där man kom med restriktioner om hur man skulle ses. Många blev verkligen såå ensamma, som du. Himla sorgligt. Tror inte det blir så igen vid ev ny pandemi.
Alla måste göra som de vill med vaccinet, det är bäst så. Så nog förstår jag er som fortsätter att ta sprutorna också. Inser ju också att många än idag blir väldigt dåliga av sjukdomen.
Det är nog så, Humlan, immunförsvaret är sämre nu än innan covid. Du har rätt i det. helt rätt, fortsätt att ta vaccinet om det känns rätt. Ha nu en riktigt fin dag!! Kramar!!
Channal said…
Hej Annika! Tänk, det är som den tiden är bortblåst! Nu lever vi som vanligt tackvare vaccinet! Tänk om de inte hade uppfunnit detta vaccin då hade vi suttit där isolerade och många flera döda. Usch så hemskt! På ett bröllop i somras hade jag en infektionsläkare vid bordet. Han berättade att den tiden var den värsta han har varit med om och sett. Makens dotter som bodde då i Frankrike med sin familj, två små barn var helt instängda. De fick gå ut 30 min om dagen på en radie av typ 150 m från huset. De höll på att bli galna. När allt öppnades igen flyttade de till Sverige. Min Lotta som bor på ett LSS-boende samt hade aktivitetsstöd med jobb stängdes ner! Vi fick inte komma hem till henne eller hälsa på min mamma som bodde på ett äldreboende. Så hemskt! Vill inte tänka tillbaks på den tiden. Jag jobbade som vanligt med mina elever och det var skönt! Jag fortsätter att ta vaccinet samt mot influensa. Det känns bra! Det kommer sannerligen komma ett nytt virus. Men hoppas det dröjer!

KRAM till DIG! Anna
Anna i Portugal said…
Det är nog ingen som kommer glömma det där. Vi for genom ett öde europa i husbilen. Körde över gränser och i Tyskland möttes vi av militärer med gevär i händerna. En krigszon. I PT var det hårdare restriktioner så när vi kom till SE så fick vi en chock av nonchalansen vi upplevde. Vi tyckte det var obehagligt. Men vi gömde oss i husbilen i en hamn med hemleverans av mat. Där kunde vi andas hav och slippa alla andra. Det var skönt! Kram
BP said…
En väldigt bra idé att påminna oss om hur det var för fem år sedan. Ens minne är ju mycket selektivt, åtminstone mitt, så mycket hade jag glömt, eller ska jag säga förträngt. Troligen mera det sistnämnda.
Det jag minns vad gäller tomma hyllor är minst toapapper, mjöl och jäst. Kommer ihåg att en liten tobaksshop tog in toapapper från Iraq och sålde ett tolvpack för då hudlösa 68 kronor. Idag kostar de flesta "mjuka" toapappersbalar 68 kronor. Där ser man...
På tal om tomma hyllor som har min lokal ICA drabbats av brist på "riktigt" nötfärs sedan januari. Även hyllor med vissa snabbnudeltyper gapar tomma just nu.
Har fortsatt med vaccin mot Covid och har hittills fått 6 sprutor. Jag fick också Covid i september 2022, men det var ingenting. Liknade en väldigt lindrig förkylning. Tackade också vaccinet.
Det som är märkligt är att alla umgicks mycket mera utomhus under pandemin, även under vintern. Man spelade boule och grillade oavsett minusgrader. Å avstånd höll man absolut.
Tack Annika för påminnelsen. Det behövs faktiskt att bli påmind ibland.

Lyssnade på låten med Kaj som du rekommenderade. Så himla bra. Då snubblade jag över det här:
https://www.youtube.com/watch?v=l-xL4RVkmII
Du kommer älska videon. Enjoy!
Det är bra att bli påmind. Det var tider som man inte trodde ens att man skulle få vara med om. Vi var här på Madeira och blev utkastade helt resolut. Alla turister skulle iväg. Alla var rädda så in i vassen och såg misstänkt på alla runt omkring sig. Folkflykt än hit än dit...jag skrev en hel del om vår resa hem. Det tog oss fyra dygn den gången. Coviden blir vi säkert aldrig av med men utan vaccinet så skulle det ha sett många gånger värre ut...tack och lov att man tog fram sådana.
Vi går varje år och tar vår covidspruta...U. är ju högriskperson och jag måste hålla mig frisk jag också för den skull. Nästa gång blir det nummer sju, tror jag.
Tack för att du tog upp pandemin och allt som den förde med sig. Det där med toapapper blev ju ett stort skämt...
Då vi kom hem till Åland så fick vi inte handla i affärerna men vi kunde få hemkörning av varor som lämnades på trappan. Vi måste ju vara i karantän...Toapapper behöver ni väl? var första frågan som butiken gav när jag ringde och gjorde vår beställning.
En människa som jag inte känner ens idag larmade alla i kommunen om, vi FB, att jag hade varit i butiken och spridit smitta..jag hade inte varit där och jag var inte sjuk men så där gick det till. Hysteriskt.
Skönt att vi har den där biten bakom oss...och har koll på coviden på ett helt annat sätt nu.

Massor av kramar till dig också från mig!