För fem år sedan igår låg jag och halvslumrade på soffan medan vi såg något på TV.
Plötsligt hörde jag in i min slummer presidenten säga, samma oreanga man som sitter i Vita Huset idag för övrigt, att nu skulle gränserna till USA stängas. Det virus som kallades corona skulle stoppas till varje pris. I samma tal förkunnade han att alla skolor skulle stängas, och det var en massa annat vi fick oss till livs också i den sändningen.
Låt mig säga så här, jag blev klarvaken på nolltid.
Och sanningen är, då var viruset redan här med BESKED. Det var lite för sent att börja stänga gränser då.
Men—DÅ och där gick hela pandemin upp för mig.
Innan jag hörde detta tal av Orange Man så hade jag inte direkt funderat SÅ mycket över corona och covid. Klart jag var lite ängslig, men det var absolut ingen oro att tala om.
NU var det däremot som att slängas rätt in i kaklet.
Och så började en ny tillvaro.
Så skrämmande den var alltså. I början var jag verkligen rädd.
Peter och jag hade bokat bord på en av våra favoritkrogar den 14 mars. Vi avbokade det besöket direkt.
I efterhand fattar jag att det hade varit noll problem att gå på restaurang i det skedet.
Men allt bara suckade ihop.
På nolltid.
Världen blev totalt annorlunda.
Skolorna stängde, det blev undervisning per distans, restauranger och butiker började gå i konkurs.
Det enda som var öppet var matvaruaffärer, somliga restauranger, ABC-affärer (butiker som säljer starksprit) och byggvaruhus. Kanske var det mer som var öppet, men det har jag glömt i så fall.
Allt bara stängde och samhället blev något helt annat än vad varit.
Vi uppmanades bära munskydd, och det gjorde vi.
Toalettpapper, hushållspapper, rengöringsmedel och handsprit bara försvann från butikernas hyllor.
Helt sjukt.
Peter och jag for och handlade när butikerna öppnade. Vi stod i kö utanför Harris Teeter före klockan 6 (då de öppnar) och där stod vi på två meters avstånd från andra kunder.
När butiken väl slog upp sina portar rusade vi in, Peter gick alltid till hyllorna med toa och hushållspapper och jag gick direkt till köttdisken för att grabba tag i kyckling och annat.
Jag minns att det var ransonering på vissa varor, som just pappersartiklar och rengöringsmedel. Men även på konserver och exempelvis kyckling.
Det rådde aldrig brist på alkohol, haha.
Kan inte minnas att det var brist på något annat än just pappersartiklar handsprit och rengöringsmedel. JO TVÅL!! TVÅL ransonerades också.
Det kan mycket väl ha hänt att det var brist på annat som jag idag har glömt att det rådde brist på.
Hyllorna gapade tomma på flera håll i butikerna. Jag tyckte det var hemskt att se det, ja rent vidrigt faktiskt.
Jag ser att det är utplockat i pastahyllan också. Det hade jag glömt bort. Jag är glad att jag faktiskt dokumenterade hur det såg ut.
Target i Reston april 2020. TOMT, så tomt bland rengöringsprodukter.
Att hitta handsprit, högsta vinsten!
Att hitta handsprit, högsta vinsten!
Som sagt, när jag ser det här på foton känns det hopplöst, än idag.
Vi fick gå ut när och hur vi ville. Vi fick röra oss fritt under alla tider och gå hur långt som helst. Jag vet ju att många länder i Europa hade mycket, mycket strikta restriktioner vad gäller utevistelser.
Men vi slapp dem, tack och lov.
I april 2020 promenerade jag mer än någonsin och kom upp i 12.000 steg varje dag!
Det gick ingen nöd på mig eller Peter.
Peter jobbade hemifrån och hans företag klarade sig fint genom pandemin.
Många andra blev av med sina jobb under denna tid.
Karolina hade redan flyttat till LA och hon hade lagt skolåren bakom sig.
För de barn som gick i skolan var det inte roligt under denna tid. Speciellt inte för de som skulle ta sin examen. Allt det vanliga, roliga och festliga bara ströks.
Och att hemskola sina barn medan man själv jobbar, vilket straff.
Många for väldigt illa denna tid.
I efterhand vet vi att det var fel att man stängde skolorna. De talar än idag om att det finns stora kunskapsluckor hos dem som gick i skolan då.
Min svägerska som då var lärare på gymnasiet SLET sitt hår i förtvivlan över att behöva driva undervisning online. Numera är hon vice rektor, så blir det en pandemin till (Gud förbjude) slipper hon iallafall den biten.
Inte för att jag tror att man kommer att stänga skolor, eller samhället igen, vid eventuell pandemi. Jag tror att man lärt sig en hel del från förra gången.
De som led mest var barn, unga och de äldre.
Peter och jag hade det rätt soft, det var vi två och det gick aldrig någon nöd på oss. Men hade vi haft barn hemma hade det varit en helt annan sak.
Mina föräldrar sa att de kände sig utpekade om de gick gick ut och handlade. Peters pappa sa detsamma.
De över 65 års ålder “skulle” ju inte gå ut överhuvudtaget. Och inte skulle de få ta emot besök heller …
ILLA!
Hårda bud minsann.
Jag tror att den grupp som klarade pandemin bäst var just vi som då var i medelåldern med barn som flyttat.
Det året stannade jag kvar i USA hela sommaren.
De som for till Europa den sommaren talade om tomma plan, krav på mask, covidtester och restriktioner deluxe.
Sommaren 2021 for Karolina och jag till Sverige och Finland. Innan vi kunde åka ifrån USA var vi tvungna att visa upp negativt covidtest som inte var äldre än 24 timmar. Vi skulle också visa våra vaccinationskort innan vi fick gå ombord på planet. Mask hela vägen.
Det var inte ens halvfullt ombord på planet, minns att jag kunde vräka ut mig på en hel mittenrad. Karolina tog också en sådan.
När vi sen skulle in i Finland var det också krav på vaccinationskort och negativt covidtest plus att vi tvingades att fylla i en massa formulär online.
Så avlägset allt det där känns nu.
Jag tog en mittenrad och kunde sträcka ut mig under hela resan, så skönt! Jamenvisst, det var helt klart skönt att flyga den sommaren. Det kan jag erkänna rakt av.
Vid den första sprutan var jag rent euforisk.
Nu tar jag inte vaccin mot covid längre. Har inte tagit det på tre år.
Jag är absolut ingen antivaxxer, jag tar de vaccin man “ska och bör” och jag tar dem med glädje. Men vad gäller vaccinet mot covid har jag blivit lite restriktiv.
Dessutom inbillar jag mig att covid numera är som en förkylning (kanske naivt av mig, men).
Happy hour med grannarna den 27 mars 2020. Snacka om att vi sitter utspridda.
Jag kan ha haft covid flera gånger efter det, men jag har inte testat mig sedan just den gången i december 2022.
Jag tänkte på mars 2020 när jag handlade på Harris Teeter i söndags. Alla hyllor så välfyllda, ingen brist på en enda grej.
Massor med tvålar, massor med hushålls och dasspapper, massor med rengöringsmedel. Allt som det ska.
Tack och lov.
Skönt att vi nu har det i backspegeln.
Och troligtvis tog världen lärdom av det vi gjorde, och inte gjorde, då.
Till sist, må ingen ny farsot dra in inom snar framtid, phew …
Nä, imorgon skriver jag ett lite mer upplyftande inlägg. Lovar!
Ha det bäst idag!
Comments
Ja, det där minns man. Tänk att det har gått hela 5 år!
Här i Sverige köpte folk också på sig toapapper. Jag förstod aldrig varför. Blev lite full i skratt och köpte lite extra jag också, utifall det var något jag hade missat :-) Det blev inte samma bunkring av varor här i Sverige och jag är så glad att vi aldrig stängde ned några skolor. Inte heller hade vi något tvång på munskydd. Men senare blev det vaccinpass och tvång på vaccin för att få delta i evenemang. Det reagerade jag på eftersom jag tyckte att det var lite som social kontroll som man förknippar med den ofria delen av världen. Jag har inte tagit en endaste spruta. Min syster, som är en fitness fanatiker, fick livshotande proppar i lungorna direkt efter den andra och en väninna fick åka ambulans samma vecka som sin egen syster efter att båda tagit andra dosen. Båda med hjärtsvikt. Usch ja vilken läskig tid. Glad över att Sverige tog det lugnt och gick sin egen väg där.
Fem är sedan! Ja, tiden går snabbt.
Ha det gott!
Varm kram,
Anneli
Det som stör mig mest med distansundervisningen vårterminen 2020 var att den faktiskt inte behövdes överallt i Sverige. I min stad var det inte alls många fall, så nog hade vi kunnat ha undervisningen åtminstone delvis på plats under den terminen, speciellt med tanke på att vi stora delar av höstterminen 2020 hade ALLT på plats, trots att det var betydligt mer spridning då. Minns hur vi skrattade (vad skulle vi annars göra?) åt Folkhälsomyndgheten och deras rekommendationer om minst 1,5 meters avstånd. Haha, det är fortfarande komiskt att tänka på! Ungefär vid den tiden kom väl dessutom kraven på att det inte skulle vara mer än ett visst antal personer per kvadratmeter, vilket också framstod som ett skämt i skolmiljön. Och sedan blev det blandundervisning, vissa elever på plats och andra på Meet. Blir, på riktigt, fortfarande stressad när jag tänker på det, trots att det är fyra år sedan.
Jag minns också hur jag drömde mardrömmar om att Meet krånglade på diverse olika sätt (jag kunde inte logga in, eleverna kunde inte logga in, jag hördes inte, det fungerade inte att presentera skärm, etc, etc), haha. Ibland vaknade jag också av att jag trodde att jag hört "Meet-plinget", det ljud som blir när någon loggar in i Meet. Ganska komiskt faktiskt!
Jag tycker också väldigt synd om de som skulle ta examen under denna tid. Allt blev så avhugget och konstigt. Här ordnades visserligen studenten, men det blev förstås inte alls på samma sätt som normalt. De fick till exempel inte åka kortege genom staden, något som verkligen är en stor grej.
Hemresan var inga problem, alla var ju friska och hade varit isolerade i nästan en vecka redan så flygresan var ok, alla med munskydd. Att komma hem till ett öppet Sverige var SKÖNT, vi kunde vara ute mycket och promenera och njuta av frisk luft. Jag åkte och handlade en gång i veckan på ICA och var där kl 07 som var reserverat för alla +65, bunkrade upp varje vecka så vi hade och har ff som ett mindre krigsförråd, blev till en grej att ff alltid ha allt hemma för alla eventualiteter, ha, ha. Man träffade och pratade med grannarna utomhus med bra avstånd. En mycket märklig tid som jag hoppas vi aldrig mer behöver uppleva.
Vaccin har vi tagit många av, 7 eller 8 och aldrig mått dåligt av dem, trots att det varit 3 olika sorter.
Bra med en påminnelse, tack för det. Ibland behöver man sådana påminnelser för att inse hur bra man har det nu och må det fortsätta så.
Kramar!
Här i Österrike var restriktionerna stenhårda. Det där med toapappret förstod jag aldrig, hehe. Något som jag upplever som positivt från den tiden är det digitala. Alla kurser man kan gå på distans numera tex…
Kramar, Lisa
Angående vaccinationer i allmänhet har jag inte mycket att säga, gällande Covid-vaccinet har jag desto fler klagomål. Vi har flera nära och kära som drabbades oerhört hårt med långvariga biverkningar på hjärta och hjärna. En bekant som lade upp hatkommentarer på Facebook som sjuksköterska om att alla som inte vaccinerade sig var Satans avskräde förlorade sin son då hans hjärta tog stopp efter sprutan. Fruktansvärt tragiskt. Hematologsköterskan på Huddinge sjukhus sa "alla ska vaccineras" flera gånger då jag ringde och frågade hur personer med min blodmutation skulle göra och vad de hade sett efter de första vaccinationerna. Eftersom hon uppenbarligen inte fick eller kunde ge mig svar tog jag beslutet att inte ta sprutan utan hålla mig isolerad på Sturkö. Har varit mycket nöjd med det valet. Det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt beslut, den saken är säker! Ursäkta uppsatsen... Kram på dig!
Vem kan glömma detta.
Jag och gubben var på jobb (vi jobbade då) längre söder ut den dagen Spanien slog igen allt. En väninna ringde och frågade om hon skulle handla något viktigt åt oss. Jag fattade inte först för vi hade inte lyssnat på radion. När vi sedan åkte hemåt igen var allt som en spökstad inte en bil på motorvägen mer än vi. Neonskyltar med blinkande text att man skulle hålla sig hemma. Sedan blev vi inlåsta med hur mycket olika konstiga regler som helst.
Vi tog de tre sprutorna som man var tvungen att ta och för att vi skulle kunna åka till Sverige och hälsa på.
Tänk att det gått 5 år redan.
Kram Carin