Happy Friday!
Alltid en lika skön känsla när fredagen rullar in.
Den sköna helgkänslan infinner sig redan på torsdagen, tycker jag. Bra det.
Men idag tänkte jag att vi skulle ta oss en titt på vad som hände under det andra halvåret 2024.
Det första halvåret återfinns i förra fredagens inlägg.
Som jag skrev då, jag tycker om att summera året på det här sättet. Det är ganska bra att kunna gå tillbaka och titta på dylika inlägg genom åren.
Visst, jag skriver dagbok också, men ibland kan det vara svårare att leta i dem.
Jag har god ordning på mina foton, sorterar dem i olika mappar månad efter månad.
Men nu hoppas jag att ni vill hänga med på en återblick juli till december.
Juli
Peter och jag landade i Stockholm, for direkt till min bror Staffan och åt lunch. Staffan skjutsade oss sedan till Värtan, för vidare befodran Helsingfors med Silja Line. När denna bild togs är vi i Stockholms innerskärgård.
Följande morgon klockan 10:30 angjorde vi Helsinfors. Sen tog vi tåget till Seinäjokki där min moster och hennes man mötte oss med bil. Vi for sen direkt till min kära biluthyrare i Närpes och hyrde en kärra för vistelsen i sommarhusen. Peter och jag kunde inte alls njuta av båtfärden, vi hade velat sitta länge med en drink och se på skärgården, se när vi la till i Mariehamn och så vidare ... Men vi var så jetlaggade att vi la oss redan 20:30.
Min syster och svåger anlände fem dagar efter Peter och mig. En kort vistelse för dem, men ack en sådan aktiv. Ja inte för min syster, hon var konvalescent och fick absolut inte anstränga sig, mer om det i texten som följer längre ner i det här inlägget. Håkan och Peter förvandlade vedboden vid min mosters hus (som Sara och jag tagit över. Alltså hennes sommartuga och tomt) till en gäststuga. Fast klara är vi inte, den ska göras helt klar denna sommar. Men jösses vilket slit och vilken flit. Jag jobbade med ved, gräs och var hantlangare.
Framåt eftermiddagen for vi tillbaka sommarstugan och hade det mysigt. Min mosters (alltså mitt och Saras hus mumera) ligger två kilometer söderut i samma sund.
Sommar!! Peter stannade i nästan tre veckor. Han jobbade med vedboden på förmiddagarna och jobbade med sitt vanliga jobb under eftermiddagar och kvällar. När Sara, Håkan och Peter åkt kom mina bröder med familjer samt Saras barn med respektive. Fullt hus, så jag flyttade två kilometer söderut och bodde i min mosters (OK numera mitt) gästhus. 
I en vecka var jag tillsammans med de här sötisarna, Gunnar, Kinn och corgin Skrållan. Alltså min ena bror och min ena svägerska. Supermysigt. Det var också så trevligt när min andra bror Staffan med familj var där. Staffan och Gunnar är tvillingar.
Augusti
Sen hängde jag med Gunnar och Kinn hem till Umeå där de bor. Urmysigt, men superdåligt väder. Här är Kinn och Gunnar med Kinns syster Marie.
Umeå är en så jättetrevlig stad.
Några dagar senare for Gunnar, Kinn, Skrållan och jag till Stockholm. Jag gladde mig åt att se Sveriges svar på Big Sur, alltså Höga Kusten, men vädret var så uselt och regnigt och vidrigt att jag knappt såg någonting av denna vackra del av Sverige. Jag måste göra om denna resa alltså.
Några dagar senare for Gunnar, Kinn, Skrållan och jag till Stockholm. Jag gladde mig åt att se Sveriges svar på Big Sur, alltså Höga Kusten, men vädret var så uselt och regnigt och vidrigt att jag knappt såg någonting av denna vackra del av Sverige. Jag måste göra om denna resa alltså.
Men då vi sågs nötte vi asfalten i Stockholm. Jag tillbringade också mycket mycket tid med min mamma eftersom Sara och Håkan kom hem senaare än planerat från Småland. Mer om orsaken till det i texten under bildsviten. På bilden "beachen" på Riddarholmen med utsikt över Söder och Kungsholmen.
Många jättefina och mysiga stunder med min mamma i hennes underbara lägenhet som jag tycker så mycket om. På dagarna gick vi ut på promenader, spelade kort, läste, fikade, löste korsord och hade det allmänt mycket fint och skönt! Här min mammas balkong i augustikvällen.
Jag for tillbaka till USA den sista augusti, då märktes det att hösten låg i faggorna.
September
Tillbaka till sommaren igen, men nog märktes det även här i Reston att sommaren led mot sitt slut. SKÖNT tyckte jag, som alltid blir less på den långa sommaren i the Mid Atlantic innan den är slut. Men vackra, magiska morgnar gav den!
Så fina dagar. Men jag råkade rispa min hornhinna och fick så ont att jag trodde jag skulle bli galen. Antibotika i form av salva och ögondroppar fixade problemet. SKÖNT!!
OCH ja, den 20 september var det dags för Peter, Keith och mig att hoppa på United-planet mot Denver. I Denver hyrde vi bil och styrde kosan mot New Mexico för att vara bröllopsgäster när Alex gifte sig med sin Nina. Alex är son till våra bästa grannvänner, Ingrid och Richard. Det här är inte mitt foto, jag har fått det av Ingrid. Paret gifte sig hemma på sitt deck på 2,300 meters höjd. Paret vigdes av Richard med bara den närmaste familjen. Dagen efter var vi bjudna på festen som hölls på ett bryggeri i Albuquerque.
Efter bröllopet väntade äventyrsresan på oss! En av de bästa road trips jag gjort, helt UNDERBAR!! Vi skaffade årskort som gäller på samtliga nationalparker i USA för 80 dollar. Det är värt sitt pris flera gånger om. MOT ARIZONA!!!
Helt underbar natur! Helt betagande stjärnhimlar nattetid. Hösten, vilken perfekt tid på året att ta en sådan här resa på. Här är vi vid Marble Canyon i norra Arizona.
Och här, Grand Caynons North Rim. Fantastiska underbara plats!
Vi kom sedan till Utah! ÅÅÅ jösses vad jag vill tillbaka dit. Vi bodde på en ranch med bisonoxar som betade utanför huset. Dagarna tllbringades i nationalparkerna. Här är vi i Zion National Park på leden som går till Angels Landing (ansedd som en av de läskigaste vandringarna i USA). Peter hade gärna gått hela vägen upp till Angels Landing, men för att vadndra hela vägen upp krävs tillstånd. Jag klarade inte ens av gå till Scott's Landing, det såg min jobbiga höjdrädsla till. SUCK.
Vi kom sedan till Utah! ÅÅÅ jösses vad jag vill tillbaka dit. Vi bodde på en ranch med bisonoxar som betade utanför huset. Dagarna tllbringades i nationalparkerna. Här är vi i Zion National Park på leden som går till Angels Landing (ansedd som en av de läskigaste vandringarna i USA). Peter hade gärna gått hela vägen upp till Angels Landing, men för att vadndra hela vägen upp krävs tillstånd. Jag klarade inte ens av gå till Scott's Landing, det såg min jobbiga höjdrädsla till. SUCK.
Zion, Zion how I love you! Det var hett i slutet av september. Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste gassa på i juli.
Den roligaste vandring jag någonsin gjort skedde i Zion. Det var när vi vandrade i Virgin River, den hajk som kallas The Narrows. Det var en uppelelse och så oändligt ROLIGT! Man går alltså I floden och på sidorna är det bara höga bergsväggar.
Jepp, vi hyrde specialskor och vandringsstavar för att kunna vandra över stock och sten i Virgin River. Den här vandringen tänker jag göra om, rest assured.
Jepp, vi hyrde specialskor och vandringsstavar för att kunna vandra över stock och sten i Virgin River. Den här vandringen tänker jag göra om, rest assured.
Ett besök i nationalparken Bryce Canyon. Vilket STÄLLE! Alla dessa naturliga stenstoder som kallas hoodos. Ja vilka platser Utah bjuder på. Måste tillbaka. MÅSTE. TILLBAKA.
Oktober
Efter Utah styrdes kosan mot Los Angeles och de unga tu!! Så roligt!! Nu dags för stadsliv efter alla dagar i storslagen natur.
Vi fick åka Waymo, alltså förarlös bil. DET var en sann upplevelse. Japp, det kändes som ett spöke körde bilen.
Utsikten från lägenheten på 14 våningen i Koreatown där Karolina och Mike bor. Det blev en matresa av rang också eftersom det unga paret känner till såååå många underbara krogar i LA. LAs matscen är faktiskt helt outstanding.
Vår sista dag i LA gjorde vi en utflykt med båt till ljuvliga Catalina Island. Oj vad den ön impade på mig. Måste tillbaka dit också. Allt detta ljuvliga ligger 90 minuters båtfärd från Long Beach i LA.
Dagen efter Catalina var det dags att åka tillbaka till DC igen. Vilken semester, vilken vistelse. Det är nog så att jag tycker allra bäst om västra USA, från The Rockies och västerut. ÄLSKAR den delen!! Älskar att bo där jag bor, såklart. Men naturen är extra allt gånger 17 västerut.
Dagen efter Catalina var det dags att åka tillbaka till DC igen. Vilken semester, vilken vistelse. Det är nog så att jag tycker allra bäst om västra USA, från The Rockies och västerut. ÄLSKAR den delen!! Älskar att bo där jag bor, såklart. Men naturen är extra allt gånger 17 västerut.
Och så var vi hemma igen. Första lördagen hemma tog vi en vandring i Shenandoah National Park. Det var härligt.
Jag brukar säga att jag inte vet vilken månad som är vackrast, det är antingen oktober eller april. Tur att jag slipper välja. Hösten här är mild, solig och glasklar.
Jag började brodera mitt julbroderi och älskade det. 
Det här är vårt deck den 27 oktober.
November
Första halvan av november är vacker, vacker, vacker. Det här är den större väg som går utanför vårt område.
Sen blir det mer sparsamt i lövverket. Jag tog många rundor och förberedde julen! Julen började jag med direkt efter Halloween. Valdagen, och mycket snart förstod vi vem som skulle bli rikets nästa president.
Vi vandrade i vår närmaste nationalpark, Great Falls. Det tar oss mindre än tjugo minuter att köra dit.
Mild tidig lördagkväll framför Solostove på decket.
Andra halvan av november är kal och vinterfärgerna börjar titta fram.
Andra halvan av november är kal och vinterfärgerna börjar titta fram.
Dagen före Thanksgiving vandrade Peter och jag återigen i Shenandoah. Då var det höstigt och alla vackra lövträd stod kala.
Det sista vi gjorde av julförberedelserna var att köpa gran. Mitt hus var helt pyntat och klart inför jul den 30 november.
December
Undrar hur många ljus jag bränner i december? Karolina kom hem till jul. Julafton firades hos min kompis Susanna och hennes familj, juldagen hos Peters pappa. Resten av mellandagarna var vi hemma. Nyårsaftonen var nog den tråkigaste på år och dag, men HEY även en tråkig nyår är ett nyår.
***
Min syster fick hjärnblödning i juni, och hennes sommar blev inte alls om den skulle. Nu är hon hundra procent återställd igen. I början av juni fick Sara en så kallad subdural hematoma. En hjärnblödning som kan uppstå om man slår i huvudet eller genom slag mot huvudet.
I augusti fick hon sepsis, den hade sin grund i en vanlig urinvägsinfektion.
SÅ drabbad var min syster alltså i somras, två dödliga diagnoser. Nätter och dagar på IVA, långsamt bättre, och till slut återhämtad. Återhämtningen har tagit henne lång tid, men nu är hon äntligen 100 igen. Inget kan glädja mig mer. Sommaren var för mig, och min familj, en oroshärd. Även om mina bilder är härliga låg ett mörkt moln av ständig oro över oss alla.
Hösten förmörkades stort av min mammas sjukdom, och alla turer runt den.
Från början av november och fram till i januari var det verkligen det man kallar “touch and go”. Nu är min mamma hemma igen, och det är bra. Hon klarar sig tack vare god hjälp från kommun och region.
Så nej, trots att hösten verkligen hade guldkorn var det så mycket svärta och oro som kantade den.
Grip tag i de dagar som är bra, hörni! Bara ta dem till er och gör det allra bästa av dem.
Ju äldre jag blir desto mer lever jag mer och mer efter det gamla slitna och klyshiga uttrycket--fånga dagen.
Med åren tycker jag att det blir allt lättare att leva i nuet, kanske för att tiden hela tiden krymper?
TACK för att DU nu hängt med mig i bild och text under 2024.
Med detta önskar jag dig en riktigt fin och bra marshelg.
Comments
Så mycket du hann med under andra halvan av året också. Måste vara kul att göra en sådan här årskrönika, antar att man kan glömma vissa saker och då är det ju jättebra att kunna gå tillbaka och kolla hur det var. Skriver du även vanlig dagbok också?
Kul att fått följa med på din andra halva av år 2024, önskar dig en jättetrevlig helg säger jag och skickar en stor kram från ett mindre blåsigt och regnigt Spanien. Hoppas verkligen det vädret är över för en lååååång tid framöver.
Dina foton är så fina. Jag gillar kvällsbilden på din mammas balkong särskilt mycket även om jag gillar alla dina bilder väldigt mycket. Tack för en fin årskrönika, alltigenom. Del ett och del 2.
Ha en underbar och fin helg!
Många kramar!
KRAMAR till Dig min fina vän! Anna
Ja du har ett år av både glädje och oro bakom dig, högt och lågt verkligen!
Det ser så oerhört mysigt ut vid era stugor i finska skärgården, vilken ynnest att få spendera sommaren där <3
Jättefin bild på dig och din syster, kan förstå hur er glädje och lättnad strålar igenom efter den tuffa sommaren med all oro <3
Känns som att det var nyss ni var i LA och åkte förarlös taxi, tiden som sagt :D
Tack för alla vackra foton och härliga äventyr vi har fått dela med dig!
Njut av din fredag!
Stor kram!
Vi får besök av sonen från Sverige imorron, så mammahjärtat klappar varmt :)
Vilka platser du/ni besökte under andra halvan av året.
Men ändå så var det en bergodalbanan för dig med oroligheter med din syster och din mamma.
Ha en fin fredag och en skön helg.
Kram Carin
Önskar dig en skön helg!
Kramar!
Skönt att höra att din syster är frisk och att din mor är bättre och att hon får hjälp.
Visst är Sverige, Finland och era sommarhus fina, men naturen slår absolut inte den du visar från olika delar av USA. Japp, jag är ärlig. Bilderna du visar från dina besök i olika delar av USA är såååååå mycket mera spännande och dramatiska än de från sommarhusen. Vilka kontraster. Men det är kanske det som lockar er och är exotiskt för just dig och Peter, speciellt Peter.
Det är så skönt och roligt att läsa om din mamma, att hon är hemma och klarar sig där, även om hon behöver hjälp.
Massipantååta är en klassiker, helt klart! Vår snälla rektor bjöd oss på sådan i torsdags, men tyvärr hann jag inte äta någon, för jag behövde gå till lektion. Kunde ju inte gärna komma till lektionen med en bit tårta i högsta hugg, haha. Hoppas att semmelkladdkakan blev bra! Det är verkligen gott det också.
Öppet Arkiv är en sann guldgruva av nostalgi. Vissa serier där kan jag nästan utantill, men det gör ingenting, de är lika bra ändå.
Vika tvätt gillar inte jag heller! Någon diskmaskin har jag inte, så den biten slipper jag, men jag vet från mina kollegor att många tycker som du. Konstigt egentligen, för det är ju egentligen inte jobbigare än att fylla den.
Jag läste en kommentar angående Netflix-versionen av Åremorden och den tyckte precis som du. Själv har jag inte sett serierna (har ju inte Netflix), men däremot böckerna, som jag gillar mycket.