Årskrönika. Andra halvåret 2024




Hello Friday people!


Happy Friday!
Alltid en lika skön känsla när fredagen rullar in. Den sköna helgkänslan infinner sig redan på torsdagen, tycker jag. Bra det.


Men idag tänkte jag att vi skulle ta oss en titt på vad som hände under det andra halvåret 2024. Det första halvåret återfinns i förra fredagens inlägg.
Som jag skrev då, jag tycker om att summera året på det här sättet. Det är ganska bra att kunna gå tillbaka och titta på dylika inlägg genom åren.


Visst, jag skriver dagbok också, men ibland kan det vara svårare att leta i dem. Jag har god ordning på mina foton, sorterar dem i olika mappar månad efter månad.


Men nu hoppas jag att ni vill hänga med på en återblick juli till december.


Juli




I en vecka var jag tillsammans med de här sötisarna, Gunnar, Kinn och corgin Skrållan.  Alltså min ena bror och min ena svägerska.  Supermysigt.  Det var också så trevligt när min andra bror Staffan med familj var där.  Staffan och Gunnar är tvillingar.




Augusti





Jag for tillbaka till USA den sista augusti, då märktes det att hösten låg i faggorna.


September




Ett besök i nationalparken Bryce Canyon.  Vilket STÄLLE!  Alla dessa naturliga stenstoder som kallas hoodos.  Ja vilka platser Utah bjuder på.  Måste tillbaka. MÅSTE. TILLBAKA.


Oktober






Det här är vårt deck den 27 oktober.


November



Det sista vi gjorde av julförberedelserna var att köpa gran.  Mitt hus var helt pyntat och klart inför jul den 30 november.


December



Undrar hur många ljus jag bränner i december? Karolina kom hem till jul.  Julafton firades hos min kompis Susanna och hennes familj, juldagen hos Peters pappa.  Resten av mellandagarna var vi hemma.  Nyårsaftonen var nog den tråkigaste på år och dag, men HEY även en tråkig nyår är ett nyår.

***




Nej, årets andra halva var inte alls så rolig.
Min syster fick hjärnblödning i juni, och hennes sommar blev inte alls om den skulle. Nu är hon hundra procent återställd igen. I början av juni fick Sara en så kallad subdural hematoma.  En hjärnblödning som kan uppstå om man slår i huvudet eller genom slag mot huvudet.
I augusti fick hon sepsis, den hade sin grund i en vanlig urinvägsinfektion. drabbad var min syster alltså i somras, två dödliga diagnoser. Nätter och dagar på IVA, långsamt bättre, och till slut återhämtad. Återhämtningen har tagit henne lång tid, men nu är hon äntligen 100 igen. Inget kan glädja mig mer.  Sommaren var för mig, och min familj, en oroshärd.  Även om mina bilder är härliga låg ett mörkt moln av ständig oro över oss alla.


Hösten förmörkades stort av min mammas sjukdom, och alla turer runt den.
Från början av november och fram till i januari var det verkligen det man kallar “touch and go”.  Nu är min mamma hemma igen, och det är bra. Hon klarar sig tack vare god hjälp från kommun och region. Så nej, trots att hösten verkligen hade guldkorn var det mycket svärta och oro som kantade den.


Grip tag i de dagar som är bra, hörni! Bara ta dem till er och gör det allra bästa av dem. Ju äldre jag blir desto mer lever jag mer och mer efter det gamla slitna och klyshiga uttrycket--fånga dagen. 
Med åren tycker jag att det blir allt lättare att leva i nuet, kanske för att tiden hela tiden krymper?


TACK för att DU nu hängt med mig i bild och text under 2024.


Med detta önskar jag dig en riktigt fin och bra marshelg.

Comments

Yvonne said…
År 2024 bjöd verkligen för omväxling för din del, både roliga och mindre roliga saker, men det är väl som livet oftast är. Skönt att de mindre bra sakerna rättade till sig för både din syster och kära mor. Förstår det var orolig sommar och även senhösten.

Så mycket du hann med under andra halvan av året också. Måste vara kul att göra en sådan här årskrönika, antar att man kan glömma vissa saker och då är det ju jättebra att kunna gå tillbaka och kolla hur det var. Skriver du även vanlig dagbok också?

Kul att fått följa med på din andra halva av år 2024, önskar dig en jättetrevlig helg säger jag och skickar en stor kram från ett mindre blåsigt och regnigt Spanien. Hoppas verkligen det vädret är över för en lååååång tid framöver.
Det fina i allt detta, som rymmer mycket dramatik vad gäller din syster och din mamma, är att du har tagit till dig att fånga dagen. Du lyckas lyfta allt det ljusa på ett så bra sätt. Ett mognadsbevis eller vad man vill kalla det. Men så nödvändigt att kunna tänka så när livet knackar på med allt möjligt oväntat.
Dina foton är så fina. Jag gillar kvällsbilden på din mammas balkong särskilt mycket även om jag gillar alla dina bilder väldigt mycket. Tack för en fin årskrönika, alltigenom. Del ett och del 2.
Ha en underbar och fin helg!
Många kramar!
Channal said…
Kära Annika! Fantastiska platser! Ditt Finland, räkmacka i Sverige, hajk genom ett sagolikt landskap, LA och Karolina och visst är hösten vacker. Som en varm kram! Sen samtidigt orosmolnen över er hela tiden! Fy så hemskt jobbigt! Jag blir jätteglad av att höra att din syster är 100 idag!! Och att din mamma är på benen i sitt nya boende. Ja, vi vet aldrig vad som luras bakom hörnet! Carpe Diem är ingen kliché!

KRAMAR till Dig min fina vän! Anna
Gomorron Annika!
Ja du har ett år av både glädje och oro bakom dig, högt och lågt verkligen!
Det ser så oerhört mysigt ut vid era stugor i finska skärgården, vilken ynnest att få spendera sommaren där <3
Jättefin bild på dig och din syster, kan förstå hur er glädje och lättnad strålar igenom efter den tuffa sommaren med all oro <3
Känns som att det var nyss ni var i LA och åkte förarlös taxi, tiden som sagt :D
Tack för alla vackra foton och härliga äventyr vi har fått dela med dig!
Njut av din fredag!
Stor kram!
Vi får besök av sonen från Sverige imorron, så mammahjärtat klappar varmt :)
Halloj!
Vilka platser du/ni besökte under andra halvan av året.
Men ändå så var det en bergodalbanan för dig med oroligheter med din syster och din mamma.
Ha en fin fredag och en skön helg.
Kram Carin
Humlan said…
Ett år med så mycket, med glädje och oro, med resor och hemma, det har verkligen varit ett år med mycket. Så skönt att din syster har kunnat återhämta sig och att din mamma nu mår så pass bra att hon har kunnat komma hem!
Önskar dig en skön helg!
Kramar!
Wow, Arizona ser ju helt fantastiskt ut!! Naturen och landskapet är nog det som lockar mig mest till USA, samtidigt som det finns annat som lockar betydligt mindre just nu. Men ställen som Arizona alltså, wow!!
Cari said…
Tack för en fantastisk årskrönika. Dina foton och texter är så fina.

Skönt att höra att din syster är frisk och att din mor är bättre och att hon får hjälp.
BP said…
Det var mycket nytt i den delen av din krönika. Det beror ju på att du inte bloggar när du är på Sverigesemester. Förstår verkligen att din/er sommar överskuggades av din stackars systers sjukdomar och sedan blev ju din mamma sjuk hon också i december/januari. Det visar hur skört livet är. Och du har helt rätt - den gamla klyschan "fånga dagen" har en poäng.

Visst är Sverige, Finland och era sommarhus fina, men naturen slår absolut inte den du visar från olika delar av USA. Japp, jag är ärlig. Bilderna du visar från dina besök i olika delar av USA är såååååå mycket mera spännande och dramatiska än de från sommarhusen. Vilka kontraster. Men det är kanske det som lockar er och är exotiskt för just dig och Peter, speciellt Peter.
Anna i Portugal said…
Fint att påminnas om ditt år, även om det varit mycket mörker i det. Som du säger så gäller det att ta tillvara på dagarna. Stor kram till dig vännen!
Monnah said…
Så här är livet. Komplext. Underbart och outhärdligt. Läskigt och pirrigt. I stort och smått blir det upp till oss att hantera det som händer. Jag är också nära mina syskon. Flera av dem har haft hälsoproblem, och har, sedan ett tag tillbaka. Jag får jobba med att inte stanna i oron. Du förstår hur jag kunde älska att bo i Utah? Närheten till denna mäktiga natur… Jag saknar ofta Wasatch mountains som vi hade ”utanför dörren”. Du har haft ett väldigt fint och väldigt tungt andra halvår. Tack för denna sammanfattning. Hoppas liksom du att få komma tillbaka! Ta hand om dig och hoppas att du får en fin helg!
Elisabeth said…
Lika trevligt att läsa denna delen av årskrönikan som den förra! Jag är imponerad över hur omfångsrika de är; det måste ta dig lång tid att skriva ihop dem och välja bland alla foton.

Det är så skönt och roligt att läsa om din mamma, att hon är hemma och klarar sig där, även om hon behöver hjälp.
Elisabeth said…
(Kommenterar torsdagens inlägg här, så att du ser kommentaren.)

Massipantååta är en klassiker, helt klart! Vår snälla rektor bjöd oss på sådan i torsdags, men tyvärr hann jag inte äta någon, för jag behövde gå till lektion. Kunde ju inte gärna komma till lektionen med en bit tårta i högsta hugg, haha. Hoppas att semmelkladdkakan blev bra! Det är verkligen gott det också.

Öppet Arkiv är en sann guldgruva av nostalgi. Vissa serier där kan jag nästan utantill, men det gör ingenting, de är lika bra ändå.

Vika tvätt gillar inte jag heller! Någon diskmaskin har jag inte, så den biten slipper jag, men jag vet från mina kollegor att många tycker som du. Konstigt egentligen, för det är ju egentligen inte jobbigare än att fylla den.

Jag läste en kommentar angående Netflix-versionen av Åremorden och den tyckte precis som du. Själv har jag inte sett serierna (har ju inte Netflix), men däremot böckerna, som jag gillar mycket.
Annika said…
Yvonne: Ja men verkligen. Det fanns både roliga och mindre roliga stunder. Hösten var väl iofs inte alls speciellt rolig, men ... Tack Yvonne, det är verkligen roligt att kunna tåta ihop en sådan här krönika. Kul att gå tillbaka till sedan. Jo, jag skriver vanlig dagbok också, men den får jag leta mkt mer i.
Jag hoppas din helg var bra, att vädret bättrade sig!!
Kramar!!
Annika said…
Karin: TACK ska du ha, ja men det försöker jag verkligen leva efter--just det där att se till det som är bra. OCH att sedan grabba alla bra stunder, tänka att HÄR och NU är det riktigt bra.
TACK Karin, jag tycker också om den bilden från min mammas balkong i augusti. Den var så himla mysig, och vi hade så fina stunder på den.
Tack Karina för superfina ord. Jag hoppas att din helg var riktigt fin och mysig!!
Kramar!!!
Annika said…
Channal:
TACK bästa Anna!! Ja jag är så tacksam över alla mina fina platser. Hösten ja, den är som en varm kram. Min favorit ändå.
Ja det har funnits många orosmoln, för många. tack, jag är så tacksam över att min syster verkligen mer fint igen. Nej så är det, man vet aldrig vad som lurar bakom knuten. Det är därför vi alltid ska grabba tag i de stunder som är bra. Precis, den att fånga dagen. Kramar till dig och hoppas din helg var så bra!!
Annika said…
Sara: Jo ett år med högt och lågt. så är det verkligen. Ja vi är bara så glada över dessa stugor som finns med oss. Vi älskar att vistas där.
Håller med dig, somligt känns väldigt nyss---som LA- Men det är långt borta redan, ett halvår.
TACK för dina snälla ord. OOOOO njut av besökte NU!! Härligt. Kramar!!!
Annika said…
Carin: Ja vilka platser och vilken resa. En av de bästa resor någonsin. Ja sen blev det verkligen åka av med min mamma. Sommaren var det oro för min syster. Inte ett jättekul halvår på det planet.
Hoppas din helg var jättebra. Kramar!!
Annika said…
Humlan: Men verkligen, lit för turbulent vissa stunder.
Ja tack och lov för att Sara blev bra, och att mamma klarar skivan me hjälp av region och kommun. Hoppas din helg var jättefin!!
Kramar!
Annika said…
Helena. Alltså ni måste åka hit!! Arizona är one of a kind, men det är Colorado, Utah och Kalifornien också. OCH många många fler. Hyr husbil och kuska runt. Det är next level i västra USA. Allt från The Rockies och västerut är totalt unikt.
Östra USA är vackert också, men på ett annat sätt. Kansas och Oklahoma och dylika stater i the mid west kan ni skippa, haha. nej, men de har säkert ngt de med. men jag upptäckte det inte (har kanske varit där för lite)
SÅ ÅK!!!
Annika said…
Cari: TACK för de orden!!! Jag blir verkligen så väldigt glad, så TACK igen!! Ja jag är mkt tacksam för Sara och min mamma. Hoppas att din helg var fin!
Annika said…
BP: Ja, så är det nog. Jag bloggar inte när jag reser. Ja skuggorna var många under sommar och höst. Inte roligt alls.Min mamma blev sjuk redan i början av november. Så mkt grubbel och oro.
Nej, det är lite orättvist att jämföra västra Finlands natur med den i västra USA, haha. De spelar liksom inte i samma liga, det är ju lite vänare i Norden överlag. Ja, inte i delar av Norge då där naturen är dramatisk, men i övrigt. Västra USA har en natur för sig. Naturen här i östra USA liknar nog vår natur i Norden mer, delvis. Jag har ju tillbringat tid i Närpes sedan jag föddes, så för mig är det ju inte exotiskt. För Peter är det ju det på annat sätt med de ljusa nätterna, sommarlivet där etc. Hoppas helgen var fin!
Annika said…
Anna: Tack Anna, och tack för att du gillade det här. ja det gäller verkligen att gripa tag i de dagar som är bra, i de stunder då allt stämmer. Kramar!!
Annika said…
Monnah: men så väldigt sant! Läskigt och pirrigt. Som du säger, vi hanterar det som händer då de kommer. Har vi val? nej, det bara att gå igenom det. DET är så jobbigt när ngn närstående har problem med hälsan. Det upptar liksom hela ens tid, ett ständigt grubbel. Jag med, jag jobbar också med att inte stanna i oron. OCH jag tycker att jag har blivit bättre på det här att gripa tag i de stunder som verkligen är bra. Att stanna där.
Monnah, JAAA!!!! Att ha bott i Utah alltså! I den naturen och allt ... vilken DRÖM!!! jag tycker ju att CO, AZ och UT spelar in en klass för sig. Drömmer om att besöka Montana, Wyoming och Idaho också. Att få ser mer av Nevada, inte bara Vegas ... Ja du vet. TACK för dina fina och kloka ord. HOPPAS din helg var jättefin! KRAMAR!!!
Annika said…
Elisabeth: TACK vad roligt att du tycker det!! Ja tack för din uppmärksamhet. DET tar LÅNG tid att skriva sådana här inlägg. Först att välja bilderna, sen att skriva ihop, renskriva, ta bort somligt och lägga till. Det tar tid. Men det är mkt roligt också.
Ja jag är glad att min mamma är hemma igen, men med maxhjälp. Men ändå ...
Annika said…
Elisabeth igen: JA, eftersomdu bor i Småland är jag glad att spådan bjöds på på jobbet. Sen att du inte glufsa i dig tårtan framför klassen, alltså fattar --HAHA!!
OH ja, min semmekladdkaka blev GRYM!! Funderar på att göra en till till på fredag.
Öppet Arkiv är så trevligt och BRA. Så glad att jag skaffade VPN även om jag inte sitter och glor på tv under dagtid.
Varför är det så trist att vika tvätt? Fattar inte. Och att tömma diskmaskiner. Rätt bra att du inte har ngn, för handdiskar man så försvinner det momenten direkt. Även om det kan vara trist att tömma diskstället, men inte lika trist.
Nej Åremorden på Netflix ger jag inte mkt för, tyvärr. Visst är böckerna JÄTTEBRA!!! Hoppas din helg varit fin.