Nu ska jag ta med dig till Utah.
Vi ska till Zion National Park. Just det, den mäktigaste nationalpark jag hittills satt min fot i.
Häng med!
***
Aaahhh, så bra vi sov i våra sängar på Zion Mountain Ranch.
Ute grydde det och precis utanför vår veranda betalade bisonoxarna. HUR coolt är inte DET!
Just att ha en hel hord med bisonoxar utanför huset känns onekligen MYCKET exotiskt.
Bisonoxar utanför vårt hus i arla morgonstund. Bilden togs vid 7.
Så stort, när vi körde in i parken hördes det bara en massa AAA och OOO:ande från vår trio. Naturen var en symfoni av höga berg, röda klippor, vita klippor, djupa dalar, granar som oförklarligt växer längs kala bergsväggar. ALLT är bara så IN-YOUR-FACE-VACKERT!!
Vägen slingrar sig genom parken, och för att komma till den del av parken som är mest besökt—Zion Canyon—måste man igenom en LÅNG tunnel som är insprängd i ett berg.
Zion Mountain Ranch ligger vid parkens östra sida. ETT klokt VAL av oss att hyra där! Hade vi bott i Springdale, som är den mest populära delen att bo i, hade vi nog haft en del köer. Men när vi kom från den östra sidan var det aldrig en enda bil framför oss i kön. Det var bara att köra in i parken, Dessutom är Carmel, där vi bodde, mycket mysigare och rustikare än Springdale. Springdale påminde mig om en skidort.
SÅ genom den långa tunneln bara för att nå en brant, och otroligt vacker, serpentinväg som slingrar sig ner i dalen.
Man måste parkera sin bil och ta en buss upp i kanjonen. Denna buss stannar på flera ställen i kanjonen och bussarna gick i skytteltrafik. Perfekt.
Så, vi parkerade vår bil, tog en buss till hållplatsen The Grotto.
NU skulle vi vandra.
Här ligger USAs mest farliga vandringsled, Angels Landing.
För att komma upp till Angels Landing måste man först knata upp upp till Scout’s Lookout. För att ens kunna vandra Angels Landing måste du ha skriftlig tillåtelse från Zion NP.
Det är ett lotteri, har du tur och vinner kan du vandra upp där, om inte så stoppas du innan Angels Landing-leden börjar.
Peter var helt på det klara att vandra upp till Scout’s. Jag visste att jag INTE skulle greja Scout’s.
Ni vet, svindel, “drop offs” och ostadighet. Branta stup och inga räcken.
Jag sa till Peter, redan innan vi började vandra, att jag kommer att sluta när jag känner att det inte längre går. Jag sa att det inte är någon ide att han försöker pressa mig ytterligare då.
Sagt och gjort, upp vi gick.
Bara upp, upp och upp. OCH utsikten var förtrollande vart vi än såg.
MEN så kom vi då till de delar jag inte längre klarar. Jag sa till Peter, nu vänder jag. OCH om jag vände :-)
Keith kämpade på, han har inga direkta problem med höjder, men han är ingen van vandrade per se, inte van vid att streta i motlut som heter duga. Han gick ner igen före jag vände på klacken. Tycker Keith var duktig ändå, han kämpade på i lederna och jag kan bara applådera honom!
NU lämnar jag min Mister Make åt sitt öde, han kliver uppåt utan svindel. Jag vänder om på darrande ben. Jag är sjukt avis på honom. Min ork är det inget fel på, men rädslan är en helt annan sak.
Han kom till Scout’s Lookout. Han fick se var leden till Angels Landing börjar. Efteråt sa han att om fått chansen hade han vandrat Angels Landing också.
TACK och lov att han inte fick den chansen, phew … Jag hade inte tyckt om det. Jag vill fortsätta att vara gift med en levande Peter.
NU har Peter kommit upp till Scouts Lookout. OCH här såg han början till leden, Angels Landing.
Bara tanken på att vandra Angels Landing ger mig ångest. För den som är nyfiken finns det massor, massor att titta på via YouTube vad gäller denna vandring. Sök bara på Angels Landing så hittar du en uppsjö.
Leden som slingrar sig ...
TROR jag det, gissa om jag lider av att inte kunna hänga med honom när han går iväg längs stupen.
Jag hade gjort picknick-lunch åt oss, och den åt vi med god aptit.
Framåt eftermiddagen blev det HETT.
Det var SÅ varmt att det blev rent jobbigt. Skulle tippa på runt 33 grader. Vi tog en liten vandring längs en led nere vid Virgin River, som rinner genom kanjonen. Men det blev för jobbigt i solen.
Det kändes lite knäppt att klämma en bisonburgare medan de betade utanför, haha.
Inne på krogen, såå himla trevligt och GOTT! Jag åt bolognese lagad på hjortkött en kväll. Den andra åt jag ... bisonburgare.
Ett gäng satt ute och lyssnade på en man ur ursprungsbefolkningen som berättade historier och spelade på trumma. Det såg såååå mysigt ut.
I nästa resebrev ska jag berätta om den roligaste vandring jag någonsin gjort.
Mer om det i i nästa vecka.
***
Jag önskar dig en jättefin helg
Comments
Läckert med bisonoxarna utanför huset, de verkar ju inte bry sig om folk i närheten utan betar där i lugn och ro.
Kul med så fin restaurang alldeles i närheten och som serverade god mat, bisonburgare lät spännande.
Tack för vandringen i det vackra landskapet säger jag och skickar en stor kram och önskar en trevlig helg
Tusen tack för att du delar med dig av allt detta makalöst fina och vackra. Oslagbar natur är det.
Många kramar från ett regnigt Madeira över havet!
Ha en fin helg!
Så bra att det låg en restaurang precis i närheten också.
Tack för din rundvandring med oss.
Kram Carin
Härligt med ett ställe som både har god mat och bra logi, det gör ju hela vistelsen så mycket bättre.
Ha en skön helg!
Kramar!
Trevlig helg och Kram till Dig! Anna
Vilken resa och vilka äventyr du tar oss med på.
Var bisonburgaren god? Jag är väldigt sparsmakad när det gäller burgare. Det duger inte med vilken sort som helst. Äter kanske två burgare per år.
Önskar dig en fin helg.
KRAMAR!!
Det var roligt att se dessa bisonoxar beta så lugnt och fint. Så coola och stora djur.
Bisonbugare är magrare än nöt. Men gott. TACK för att du hänger med. KRAMAR!! OCH ha en toppenfin helg!
Kramar!!!
Helt otroliga vyer men till och med jag som inte är höjdrädd hade vägrat gå på Angels Landing. Bara namnet är olycksbådande. Och har man minsta problem med balansen så är det ett väldigt klokt beslut att låta bli.
Ser på en av bilderna en kille som pressar sig mot berget, bara för att slippa titta ned och ramla. Ett väldigt klokt beslut av dig och Keith att inte vandra hela vägen upp... och ned.
Ert hotell och restaurangen in the middle of nowhere var verkligen välbesökt och maten låter WOW. Bisonburgare har jag aldrig ätit, men jag hade absolut testat:-)
Bisonburgare och hjortgryta känns som bra mat. Djuren har levt fritt.
Så tack för ditt fina inlägg. Bra information och, som vanligt, fantastiska bilder.
Ha en fin helg!
Kram
Vackert är det i alla fall, helt klart, både formationerna och färgerna. Bisonburgare låter spännande. Smakade det annorlunda än nötköttshamburgare?