Handikappad utan ...

Hej på onsdagen!

Läste i tidningen om en kvinna som aldrig i hela sitt liv ägt en smarttelefon.

Hon har endast en gammal Nokia som hon behöver ladda en gång i veckan. På den gamla, hederliga Nokia-luren kan hon ringa och skicka SMS. Det är allt. Precis som BACK in the day, ni vet?

Det lär vara “trendigt” med de här gamla telefonerna. De har tydligen genomgått någon slags renässans bland de yngre … Speciellt är det gamla “flipp-telefoner” som är inne igen.

Kvinnan i artikeln jag läste ( Dagens Nyheter) har, som sagt, aldrig ägt en smartlur—och hon vill inte heller ha någon.

Hon har haft sin nuvarande gamla Nokia 1600 i femton år. Denna uråldriga lur köpte hon dessutom begagnad. Men hon erkände, rakt av, att livet är mycket svårare att leva utan en smartlur. Dyrare också.

Jag vet inte hur länge jag har använt mig av smartphone vid det här laget? Men jag kommer ihåg att Karolina fick en iPod Touch 2009. På den fanns det en massa roliga appar + iTunes såklart, men man kunde inte ringa ifrån den. Däremot TROR jag att man kunde skicka SMS på något sätt?

Jag skulle tippa på att Peter och jag blev med iPhones strax därpå? Kanske 2010? Kanske lite senare. Men jag minns att att jag tyckte att Karolinas iPod Touch var väldigt kul att leka med.

Peter och jag hade vid det här laget iPods via vilka vi lyssnade på musik. Det var ju också väldigt revolutionerande när de kom. Min första iPod tror jag att jag fick 2005 och den var så fiiiin och rosa!

iPod Touch första generationen.  Det var en sådan Karolina hade. Bild från iFixit

Jag har bara haft iPhones från den dagen vi skaffade våra första smarta lurar.

Och nej, jag har ingen lust att byta det märket. Det synkar så bra med min MacBook också. Tycker de är lätta och logiska dessutom.

Jag minns hur dålig kameran var i de första generationerna iPhones. Riktigt dålig.

Kommer ihåg att exempelvis Samsungs telefoner hade kameror som vida överglänste iPhone-kamerorna any day of the week.

Men numera tänker jag nog att kamerorna på samtliga smartlurar är väldigt bra. Min nuvarande iPhone är en 12 Pro. Den funkar toppen och är lika “pigg” som den dagen jag köpte den, när nu det var …

Men de gamla mobiltelefonerna, ägde själv Nokia, de var nästan oförstörbara.

De bara funkade, funkade och funkade.

Och det är sant, vi behövde ladda dem ytterst sällan. De höll vad de lovade. Vi blev experter på T9 och kunde skicka SMS på nolltid även på de lurarna.

SMS kändes ju helt banbrytande då det kom. Just att slippa störa någon med ett telefonsamtal, istället var det bara att skicka meddelande per text.

ÄN idag tycker jag att det är helt UNDERBART! Jag kan ärligt tala säga att det mycket sällan jag ringer till någon i dagsläget. Dessutom, jag föredrar textmeddelanden som kontaktform 9 gånger av 10.

Men ja, jag kan ju såklart se de nackdelar kvinnan i artikeln listade likaså.

Definitivt, vi blir lätt slavar under våra små datorer som ständigt är med oss.

Vi kollar sociala medier, vi spelar kanske spel, vi mailar via dem, vi läser via dem och så väldigt mycket annat.

I dagsläget ligger ju hela våra liv där.

Bank.

Kontokort.

Google.

Radio.

Kamera.

Biljetter (jag har bara mina flyg/båt/tågbiljetter digitalt numera, på luren).

Spotify (eller andra musik/poddtjänster).

Poddar.

TV.

Netflix mfl liknande tjänster.

Amazon.

Listan kan göras milslång.

Mycket mycket tid ägnas åt de smarta mobilerna. Jag vet, jag är en av dem som ständigt rycker luran ur fickan för att kolla upp något. Vid minsta undran trycker jag på Google, svaret kommer direkt. Ja ni vet ju, allihopa. MY god, hur var ens livet innan Google äntrade scenen? ;-)

Bild från Amazon

Idag är det ingen som sitter ombord på tunnelbanan och läser tidningen. Det är knappt någon som läser en bok där längre heller (fast det inträffar ju absolut förstås).

Det är dock sällan att man ser någon enda som sitter med en tidning, varken dagstidning eller veckotidning.

Lever papperstidningar ett liv som snart kommer att försvinna? Det är inte utan att jag tror det.

Istället sitter man på tunnelbanan, eller på andra ställen i det offentliga rummet, och stirrar ner i sin mobil. Det är likadant överallt.

Skulle jag vilja byta bort min iPhone mot en gammal Nokia? HELL TO THE NO!!!! 

Absolut inte, INTE!

Trenden med att gå tillbaka till dessa lurar kommer jag inte att hänga med på. Men visst kan jag tycka att för mycket tid tillbringas över de smarta lurarna. OH ja. 

En viss bantning vad gäller nyttjandet skulle nog kunna sitta på sin plats för många av oss.

OCH visst är det sårbart.

Skulle jag tappa min mobil skulle jag stå mig slätt. Ni med, det tror jag. Hela ens liv ligger i en mackapär som inte är större än ett gammalt Nintendo-spel. Eller en liten anteckningsbok.

Och skulle internet crasha (lord, help us all)… ja då står vi alla där med tvättad hals.

Fasiken, numera kan jag känna oro om jag inte har min mobil med mig på minsta promenad. Eller om jag glömmer den när jag ska till affären. Känslan är handikappande. Det känns som om en kroppsdel är borta, haha.

TÄNK om något skulle hända på vägen? Jag kan inte kontakta någon då.

TÄNK om bilen går sönder på vägen till affären? HJÄLP, hur gör jag då.

Ja ni vet, ni känner igen tänket. Utan luren är man fasiken ingen …

 

Bild från IllustrationX

Nej hörni, nu ska jag göra något konkret … jag ska gå ut min lilla täppa och rensa där. 

Med min iPhone i fickan? YEA! Jag lägger den där och lyssnar på ett radioprogram under tiden jag jobbar. PÅ så sätt räknar den mina steg också, VIKTIGT (haha). NEJ, jag har (ännu) ingen Apple Watch som (bland annat) räknar sådana åt mig.

Hur ser du på detta med smarta lurar?

Ha det så gott i vår uppkopplade tillvaro, kära ni!