Idag skulle Hugo ha fyllt 90 år!

Godmorgon den 26 april 2023!

Här bredvid mig på bordet står en vas med blommor, ett ljus brinner och på fotot i ramen har jag min pappa Hugo.

Idag skulle min fina papp ha fyllt 90 år! Den 26 april är hans dag. Om han hade levat skulle man ha samlats i lägenheten i Bromma för att fira honom. Nu tror jag att mina syskon, och min mamma, firar honom på liknande sätt som jag gör.

 

Min pappa Hugo blev nästan 90 år.

Han blev riktigt gammal och han ville verkligen inte bli äldre än han blev. Han var klar med livet då han dog, och det är en tröstande tanke att ha med sig.

Nu har han varit död i över fyra månader. Hur konstigt är inte det.

Pappa Hugos aska är ännu inte strödd i den minneslund där han ska ligga. Min mamma väntar på mail från den kyrkogården med meddelande att hans aska nu har strötts. MEN, redan i december fick vi veta att askan inte skulle komma i jorden förrän tjälen gått ur marken. Så vi får vänta lite till.

Inte för att jag “tror” att min pappas ande svävar mer över den plats där hans aska ska strös än vad den gör på andra ställen. Tvärtom faktiskt.

Pappa Hugo finns överallt, hela tiden. Han finns där man vill att han ska finnas. Han var ju så bestämd, han skulle inte ha en grav. Minneslund skulle det vara.

Vackert så.

 

Jag kommer ihåg när min pappa fyllde 40 (fest), när han fyllde 50 (jättestor fest), när han fyllde 60 (firade vi i Närpes, mina föräldrar, min vän Pyret, min mormor och jag.  Jag var inte med när han fyllde vare sig 70 eller 80.

När han fyllde 70 firade han och min mamma på Bomans i Trosa (en gåva från oss barn) och när han fyllde 80 var det  hemmavid med familjen.

Idag tror jag att han firar i sin himmel med min mormor, sin älskade mamma och andra han älskat högt som redan gått före honom.

Pappa Hugo ser nog ner på oss alla som firar honom här på jorden nu.

Jag tror att jag ska sjunga Auktionsvisan för mig själv idag, och kanske “Rosen och fjärilen” också, men då finns det en risk för att jag börjar gråta eftersom den texten är både vacker och sorglig.

MEN bägge sångerna är SÅ HUGO!!

Jag ska lyssna på “Under rönn och syren--Blommande gröna dalar” likaså, den ÄLSKADE han.

Den sången passar bra den här tiden på året och den passar så bra för en bleking som föddes precis när våren stod till att bli som allra vackrast.

 

Jag känner hans närvaro, hans finns inom mig.

Hans död har fått mig att förstå så mycket mer än jag förstod innan han var borta. Det låter nog lite konstigt, men så är det.

Jag saknar honom varje dag, hans skratt, hans humor, hans glittrande blick, hans resonemang, hans otaliga sångtexter som han kunde utantill.

Alltså jag lovar, en ny (men gammal) sång dök upp alltsom oftast vilken jag hade inte hört förr, haha. Underbart.

Pappa Hugo kunde så oändligt många, töntiga (det tyckte han själv också) visor och gamla slagdängor. Vi skrattade hjärtligt åt så många av de där texterna.

Jag saknar när vi bägge sjöng duett i “En gång var jag nära döden det hände i Berings Sund”. Jag har googlat på den texten, men jag vet inte vad sången egentligen heter.

Eller när han släpigt brukade sjunga för mig “Det fanns på farfars tid en romatik …” (Hasse&Tage).

Han har lärt mig, och sjungit, så många GAMLA sånger genom åren. 

Idag ska jag lyssna på de sånger han älskade så mycket. Så, hallå Olle Adolfsson, Evert Taube, Ruben Nilsson, Tova Carson, Cornelis, Ulla Billqvist och så många andra, idag ska jag lyssna på er via Spotify via min papp! Inte minst ska jag lyssna på Gloria Gaynor och “I will survive,”  den älskade han.

Alla gamla historier från barndomen och uppväxten i Blekinge som jag aldrig mer kommer att få höra.

Eller berättelserna om när han flyttade till Stockholm, eller när han låg som kustjägare i Vaxholm under lumpen, otaliga andra historier från resor, möten och jobb. Alla de historierna har jag hört många gånger, men nu kommer de aldrig mer att berättas. Han kunde minsann berätta också, med humor och skratt.

 

SAKNAR!!!

Grattis älskade pappa Hugo i din himmel!